RSS - xml

Kontrollerades senast: 2018-12-09 05:20:38

TIDSTJUVEN

Finheter, vardag och foto

Hur man syr ett babynest

2018-12-08 11:20
 
Om det är något som alla vänner och bekanta med barn rekommenderat mig att skaffa inför bebisens ankomst så är det ett babynest. De vadderade kanterna på ett babynest gör att bebisen kan sova tryggt och ombonat oavsett var man placerar det och vill man samsova med bebisen i sängen kan man som förälder också känna sig tryggare när man har barnet skyddat i ett babynest. 💕
 
Nu ligger ett supergulligt kaninmönstrat babynest och väntar i barnrummet, för i torsdags hade den blivande mormodern och jag sykväll samtidigt som slottsbalen gick av stapeln på TV:n. Vi tänkte att det är onödigt att köpa ett färdigtillverkat babynest, för det är ju så "enkelt och roligt" att sy ett eget. Men ja... föga anade vi att det där "enkelt och roligt" var årets största överdrift. 
 
 
Hur man syr ett babynest:
1. Köp ett gulligt bomullstyg t.ex. från PaaPii Design och låt sedan tyget vänta i minst tre månader tills syinspirationen infinner sig.
2. Leta fram spetsar, kantband, sidenband och annat behövligt material i skåpet.
3. Hitta ett mönster online och rita av det. Klipp ut delarna i tyget. 
4. Sy fast spetsen på kantbandet och sy sedan fast kantbandet runt hela tyget. 
5. Schasa bort katten från symaskinen.
6. Massakera ett gammalt bomullstäcke för att få fyllning till bottnen och kanterna. Mät och klipp ut dubbla stoppning till bottnen. 
7. Sy fast bottnen. 
8. Schasa bort katten från symaskinen.
9. Trä in sidenbandet i fåran runt hela kanten med hjälp av en säkerhetsnål. Muttra ilsket varje gång säkerhetsnålen öppnar sig inuti fåran och du sticker dig i fingret.
10. Schasa bort katten som försöker äta upp sidenbandet.
11. Massakera täcket ännu mer och rulla ihop vadden till en lång och tjock korv. 
12. Stoppa in korven i babynestets kanter. Använd milt våld och minst fyra händer för att få stoppningen jämnt fördelad. Du kan med fördel ta en pinne eller varför inte ett sopborstskaft till hjälp för att försöka få stoppningen bättre fördelad längst in. Nöden har ingen lag.
13. Schasa bort katten som biter i spetsarna. 
14. Inse att sidenbandet du först har trätt in runt kanten ser för fjuttigt ut, leta fram ett bredare band, knyt ihop ändorna och dra igenom det nya bandet i fåran genom att dra ut det gamla. Räkna med att knuten fastnar minst sju gånger på vägen.  
15. Sy ihop nedredelen av babynestet. 
16. Spänn det nya bandet, knyt en rosett och beundra ert mästerverk. 
17. Schasa bort katten som provligger babynestet.
18. Lova dig själv att aldrig sy ett babynest igen. 
 
 
Vilken tur att det blev himla gulligt i alla fall. Nu får vi bara hoppas att bebisen gillar att sova här också. 😍 Tack för syhjälpen och tålamodet mamma!

En gädda på 2,7 kg

2018-12-05 15:34
Idag var det dags för det tredje och sista ultraljudet för den här graviditeten. Vi är nu inne i vecka 37 (36+4) och det återstår bara 23 dagar till beräknat datum. Dags för en graviduppdatering!
 
 
Sätesläge?
Det har ju varit oklart vilken väg Gäddan legat de senaste veckorna. Hälsovårdaren har klämt och känt under de senaste rådgivningsbesöken och konstaterat att antingen är bebisens huvud väldigt långt ner eller också har bebisen bänkat sig bekvämt i sätesläge för att stanna så. Min magkänsla har sagt att allt är i sin ordning, så jag har inte tagit någon stress över den saken utan tänkt att det lär ju visa sig under det sista ultraljudet. Idag var således sanningens minut kommen. Och... huvudet ligger neråt, precis som jag trodde. Oddsen för att Gäddan skulle lyckas vända på sig under de få veckor som återstår är inte stora, så en vaginal förlossning lär det bli om inte några andra komplikationer dyker upp längs vägen. 😊
 
Dagens viktuppskattning låg på hela 2,7 kg, och hjärtljuden och rörelserna såg bra ut. 
 
Sammandragningar och förvärkar?
Jag har inte känt av några förvärkar ännu, och ärligt talat vet jag inte om jag haft en enda sammandragning hittills under hela graviditeten. 😅 Eller vad vet jag som förstföderska egentligen, men om man ska tro på hur andra beskriver att sammandragningar känns så borde man ju nog veta när man får dem? Ibland kan det "hissa till" i magen, men inte på ett obehagligt vis utan mer som när man åker berg- och dalbana och det hissar sådär lustigt i magen när man åker ner för en backe. 
 
Vi tog en CTG-kurva idag också, och där syntes inte skymten av någon sammandragning. Barnmorskan gissade på att jag går över det beräknade datumet med en vecka när jag inte haft några sammandragningar ännu, men vi får se. Gäddan är hur som helst fullt utvecklad nu, och förlossningen kan i princip starta när som helst under de kommande fyra veckorna. Vem vet, kanske vi får fira jul med en bebis i år... Så spännande! 
 
 
Nattsömnen? 
Jag sover fortsättningsvis väldigt bra på natten. Visst vaknar jag X antal gånger varje natt för att byta ställning, men det är inget som stör eftersom jag somnar om direkt när jag vänt på mig. Fortsättningsvis lyser behovet av nattliga toalettbesök med sin frånvaro, och varje morgon vaknar jag senast klockan 8 och är pigg. Inget att klaga på på den fronten heller. 
 
Men visst har det börjat kännas att jag är höggravid, även om jag kunnat leva normalt och sluppit de flesta jobbiga gravidsymptomen än så länge. Den senaste veckan har det ibland när jag står upp börjat kännas som att någon skär mig med en kniv inuti underlivet och rör om litegrann (verkligen mysig känsla 😂) och det är ju troligen Gäddan som borrar sig neråt och kommer åt en massa nerver. Fosterrörelserna är stora och bökiga nu, och det märks bättre än någonsin tidigare när Gäddan sover eller är vaken.
 
Nu till helgen tror jag bestämt att det är dags att packa BB-väskan så att den är klar sedan när det gäller – om det sedan blir i år eller nästa år som vi åker in.

Tacksamhet och gemenskap i sorgen

2018-12-04 17:43
Tack för all kärlek ni gett de senaste dagarna. Det värmer i sorgen, ska ni veta. ❤
 
 
Just nu är jag lite extra tacksam för min familj, där liv och död alltid har varit ämnen som vi kunnat diskutera öppet med varandra. Där vi inte behöver vara rädda för att visa känslor utan gråter tillsammans när vi är ledsna och skrattar tillsammans när vi är glada. Där vi stödjer varandra när det är tungt och gläds för varandras framgångar när det går bra. Det är jag tacksam för, och jag önskar verkligen att alla människor fick ha ett så fint stödnät i form av familj eller vänner som det jag fått ha under hela min uppväxt. Jag hoppas att sambon och jag kommer kunna erbjuda samma öppenhet, trygghet och gemenskap i den familj som vi tillsammans skapar. 
 
 
Igår kom migränen som ett brev på posten för min del efter de senaste veckornas psykiska stress som nu har släppt, och jag fick spendera dagen däckad i ett mörkt rum. Det började med de vanliga symptomen – bultande huvud redan när jag vaknade på morgonen och synrubbningar som snabbt eskalerade under morgontimmarna – och resulterade så småningom i att jag likt en blind mullvad fick så lov att stappla tillbaka till sängen med spyhinken i högsta beredskap. Jag kände mig som världens sämsta mamma när jag var tvungen att ta min receptbelagda migränmedicin för att överleva dagen (trots att läkaren lovat att jag får ta den när det behövs under graviditeten och till och med förnyat mitt recept). Det är väl nu det börjar, det dåliga mammasamvetet
 
Idag blev det en lugn dag i efterdyningarna av migränen. Tid för eftertanke. Ett nytt stickprojekt blev påbörjat och så har jag myst med katterna till julmusik och promenerat över till en vän på kaffe. Ibland är det alldeles tillräckligt att inte göra så mycket. Att bara vara.

Ett ögonblick i sänder

2018-12-02 14:19
 
Blott en dag, ett ögonblick i sänder
– vilken tröst, vad än som kommer på.
 
Det är första advent. Det första ljuset brinner i min adventsljusstake och snön som kom igår ligger som ett mjukt vitt täcke på marken utanför fönstret. Allt är fridfullt. En oro som under de senaste veckorna har legat som en dimma i luften har svepts bort och kvar finns bara stillhet. Farmor har fått komma hem.
 
Farmor var stark i sin tro. Under hela sitt liv fann hon trygghet i tron på något större än det vi ser här på jorden. När jag tänker på farmor tänker jag på en hårt arbetande kvinna som kände stor omtanke för sina nära och kära – barn, barnbarn och barnbarnsbarn – men också gärna satt försjunken i Bibeln när tid för läsning och reflektion fanns. Hon har vetat att när hennes tid här på jorden är till ända får hon komma hem till Gud och Jesus, och när farfar dog visste hon att hon kommer få möta honom igen. Farmors tro gav inte bara henne själv trygghet – den gav också oss andra ett lugn och en trygghet i vetskapen om att hon inte var rädd eller orolig. Inte ens på slutet.
 
Jag tror inte att en människa kan få ett finare, värdigare eller vackrare slut än det farmor fick igår. Vi stod alla samlade vid hennes säng, pappa höll hennes hand och faster strök ömsint hennes kind. Cicci sjöng farmors favoritpsalm och farmor såg så fridfull ut när krafterna bara tog slut och hon stillsamt somnade in till Blott en dag. Barnet sparkade i min mage och livet och döden har aldrig känts mer närvarande och naturliga än i just den stunden. 
 
 
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått ditt goda land.
 
När vi lite senare öppnade fönstret för att få in ny luft i rummet började kyrkklockorna ringa. Det var helgmålsringning, men igår visste vi alla att klockorna ringde för farmor. Hon har fått komma hem.
 

Att skapa ett barnrum

2018-11-29 15:39
 
Där, nästan rakt fram när man kommer in från hallen, ser ni det som numera är ett barnrum i vårt hus. Det ligger vägg i vägg med vårt sovrum, och fungerade ända fram till förra veckan som mitt hobbyrum. Men nu när jag är mammaledig och har drabbats av världens städ- och fixariver har alla hobbysakerna fått flytta in i gästrummet och det här lilla sovrummet har med ens bytt skepnad. 
 
 
Så här ser det ut när man kikar in. 😍 Eftersom det ligger i riktning mot morgonsolen är det ett av husets ljusaste rum nu vintertid, och både storleksmässigt och placeringsmässigt passar det perfekt som barnrum. Det var med andra ord inga tvivel om vilket rum som skulle göras om till barnkammare nu när bebisen snart är här. 
 
 
Även om vi kanske för ett år sedan inte hade trott att familjen skulle växa så här pass snabbt efter att vi flyttat in i huset så stod det ändå klart redan ifjol våras när vi började renovera att det här rummet är det första som blir barnrum om/när vår familj blir större. Det hade vi i åtanke vid val av väggfärger också, så tre av väggarna fick bli vitmålade och den fjärde målade jag med Kalklitir i kulören Winter primo – tacksamma färger som passar oavsett om det är ett hobbyrum eller ett barnrum. Det är skönt att inte behöva måla eller tapetsera om så här snabbt efter renoveringen. 
 
 
Strax till höger när man kommer in står min morfars morfars tjusiga gungstol som ni redan fått höra historien om, och lite längre in står spjälsängen. Sängen hittade vi förmånligt via Findit i grannbyn och efter ett varv med målarpenseln blev den som ny. 
 
 
Vi har förstås tänkt att bebisen ska sova i samma rum som oss föräldrar till att börja med, men det känns lite knäppt att ha en spjälsäng stående i vårt sovrum innan bebisen är född (det är ju ändå en månad kvar till BF) så tills dess står sängen här.  
 
 
Mattan är i princip den enda inredningsdetaljen som vi köpt ny till rummet (den var ju bara ett måste med bondgårdsmotivet och färgerna!). Resten har jag fyndat på loppis eller helt enkelt bara flyttat in från andra rum i huset. 
 
 
I bokhyllan finns redan några leksaker och böcker. 
 
 
Jag vet inte hur jag ska kunna öppna blöjtårtan som jag fick på babyshowern, så tillsvidare får den stå som prydnad på bokhyllan tillsammans med det första fotot på Gäddan och en Willow Tree-figur som jag fått som minne av graviditeten. 💕
 
 
En gammal kulram passar fint ihop med gungstolen, rottingkorgen och de gamla sagoböckerna. Och i garderoben bakom spegeldörrarna som ni skymtar till vänster finns bland annat alla bebiskläder färdigt tvättade, vikta och sorterade enligt storlekar och användningsområden på hyllorna. Vi får se hur länge de hålls så välorganiserade sedan när de kommer i användning. 😉
 
 
Elsa Beskow-samlingen har fått ta plats på en tavellist tillsammans med en barnleksak som varit min mammas. 
 
 
Och för tillfället ser rummet ut så här. Både barnvagnen och babyskyddet står färdigbäddade och redo inför den nya lilla familjemedlemmens ankomst. Den fina filten av mormorsrutor som ni ser ovanpå vagnen har svärmor virkat. 
 
 
Jag vet inte om jag ska skylla på gravidhormoner eller allmän blödighet, men jag tycker att det är så mysigt att kika in på sängen, sänghimmeln, vagnen och alla bebissakerna varje gång jag går förbi det här rummet. Jag kan liksom gå in och sätta mig i gungstolen och bara mysa ner mig i bebistankarna flera gånger om dagen. 😍

Kärlek, hopp och tro?

2018-11-28 12:42
 
Låt oss hjälpas åt att reda ut detta dilemma en gång för alla: vilken väg ska tro, hopp och kärlek hänga i fönstret? Idag när jag hängde upp den här traditionella julbelysningen från Jakobstad i vardagsrumsfönstren gjorde jag det med precis samma osäkerhet som förra året. Ska man placera tro, hopp och kärlek så att det blir rätt ordning inifrån eller utifrån? Alltså ska hjärtat vara längst till höger eller längst till vänster?
 
Efter att ha gjort en mycket icke-vetenskaplig studie längs de österbottniska vägarna och bland vänner och familj har jag kommit till slutsatsen att åsikterna är delade i den här frågan. Det är ungefär lika många som har rätt ordning inåt som utåt. Personligen tänker jag att man har ju julbelysningen för sin egen skull, så då är det logiskt att man har rätt ordning på tro, hopp och kärlek inifrån. Men samtidigt förstår jag dem som vill att det ska se rätt ut utifrån – speciellt om man har fönster rakt ut mot vägen. 
 
Hur tänker ni? Placerar ni tro, hopp och kärlek från vänster eller höger? 

Vecka 36 i ett fruset vinterlandskap

2018-11-27 20:43
 
Jag har alltid tyckt att gravida kvinnor är väldigt vackra. Det är någonting så starkt i att bära ett barn inom sig i nio månader. Som en urkraft som återspeglas i hela ens väsen.
 
...sedan blev jag själv gravid och jag insåg att man snarare bara känner sig klumpig, svullen och obekväm i sin egen kropp när man odlar ett barn inom sig. 😂 "Vacker" finns då rakt inte med på listan över adjektiv som man beskriver sig själv med. Den där urkraften har jag inte sett skymten av och något gravidglow har sannerligen inte hittat hem till mig. Men i lördags fick jag ändå känna mig fin för en stund.
 
Jag har länge tänkt att det vore roligt att ta lite "ordentliga" bilder som minne av graviditeten och de här sista veckorna verkar ju swischa förbi i en rasande fart så det är väl bäst att passa på innan Gäddan plötsligt får för sig att komma ut. I lördags när solen gick upp och frosten gnistrade på marken drog jag därmed på mig något annat än de randiga stödstrumporna och de urtvättade gamla gymnastikbyxorna och så fick sambon ta paus i jobbet och följa med ut på åkern som fotograf. 
 
Kylan bet i kinderna, men jag kände mig som en isprinsessa i vinterlandskapet. Sambon wow:ade och gjorde små ivriga utrop för varje bild han tog och i den stunden hade han garanterat fått mig att känna mig fin fast jag varit klädd i en potatissäck. ❤
 
 
Hela den spontana lilla fotosessionen blev ett så mysigt och personligt minne från graviditeten.
 
 
Nu har den första veckan av mammaledigheten redan passerat och jag känner att jag börjar ha landat i det hemma-liv som är min nya vardag – idag har jag faktiskt inte ägnat jobbet en endaste tanke på hela dagen! Däremot vaknar jag fortfarande väldigt tidigt på morgnarna – runt sjutiden – så den senaste veckan har jag passat på att fylla dagarna med lagom mycket program så länge energin finns. 
 

 
Vi är nu inne på vecka 36 (35+3) med bara 31 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. Trots att barnrummet står färdiginrett, babykläderna är sorterade och invikta i skåpet och alla babysaker är införskaffade så är det ändå svårt att greppa att om bara en månad kan vår lilla familj vara en person rikare. ❤ Jag förvånas varje dag över hur snabbt den här graviditeten har gått. 
  
 
Nästa vecka har vi tid för det tredje och sista ultraljudet, så då får vi veta om Gäddan ligger i sätesläge eller har vänt sig med huvudet neråt. Vi hoppas förstås på det sistnämnda. 

Ingen gala men kanske en bloggträff?

2018-11-26 10:48
 
💌 Kommer det att ordnas någon finlandssvensk bloggala nu 2018? Jag gillade verkligen konceptet med att bloggare från hela Svenskfinland träffades och favoriter lyftes fram.
- Amanda
 
Amanda med den mysiga fotobloggen undrade för ett tag sedan hur det ser ut på galafronten i år, så jag tänkte passa på att svara på den så här i ett skilt inlägg idag eftersom ni säkert är fler som undrat. Och som ni märkt så blev det ingen blogg- och nöjesgala i Svenskfinland det här året. Nu har vi haft paus med Galan sedan 2016, och jag tror inte att Amanda är ensam om att sakna den. Galan 2015 och Galan 2016 var ju verkligen hela bloggårets och höstens höjdpunkt. Allt röstande, alla spekulationer kring vem som skulle vinna och vad programmet skulle vara, alla förberedelser med outfits och dresscodes och all pirrighet i bloggosfären inför att få träffa sina bloggkollegor och bloggfavoriter på riktigt... Och den magiska kvällen när allt kulminerade med prisutdelningar, artistuppträdanden, limousinskjutsar och efterfester. 😍
 
  
För Ida-Marie och mig som ordnade galorna genom vårt företag Finemang startade jobbet med att planera och organisera allting redan på våren, och sedan trappades det upp ordentligt under de sista veckorna före den stora festen, då vi fick förstärkning i vårt galateam när alla pusselbitar skulle falla på plats och allt det praktiska skulle fixas, hämtas och klaffa. Det var ett heltidsjobb som vi gjorde vid sidan av studier och jobb, och det var ett jobb som krävde att man verkligen gick in för det helhjärtat. En nöjesgala i Vasa stadshus för hela Svenskfinland går liksom inte att ordna bara halvdant, som ni säkert förstår. Det var en händelse som uppmärksammades på alla finlandssvenska bloggar och i alla finlandssvenska nyhetsmedier. 
 
Den här hösten är det andra uppdrag som krävt vår uppmärksamhet. För min del har det varit jobb och graviditet, och för Ida-Maries del jobb, studier och politik (Ida-Marie är riksdagskandidat 2019!). Det har inte funnits tid för att ens tänka på en blogg- och nöjesgala. Och det är ju så synd egentligen, för jag upplever att det är ett evenemang som verkligen behövs här i Svenskfinland. Det gav så mycket ljus och glädje i novembermörkret. Bloggare – och influencers överlag – är ju en grupp människor som sällan får den uppskattning de förtjänar för allt jobb de lägger ner på sina kanaler. 
 
 
Bloggträff i december?
 
Men... bara för att det inte ordnas någon gala i år betyder det ju inte att vi bloggare inte kunde träffas ändå. Tänk om vi skulle ta och styra upp till en liten bloggjulfest någon helg nu i december för de som orkar och vill träffas? 😍 Äta middag tillsammans och bara få tillfälle att bloggsnacka ansikte mot ansikte? Jag skulle i alla fall tycka att ett sådant tillfälle vore jättekul. Vad säger ni andra? 

Julmarknad och julkortspyssel

2018-11-25 17:38
Nu börjar minsann julstämningen smyga sig på! Jag måste erkänna att jag satte upp en julstjärna i sovrumsfönstret redan i tisdags (jag resonerade som så att den ändå inte syns utifrån vägen, hehe) och snart åker resten av stjärnorna, ljusstakarna, tro, hopp och kärlek och hela faderullan också upp har jag på känn. Det är ju ändå första advent nästa helg. 😍 Idag har jag kickstartat julmyset tillsammans med Challo, Annika och Tesso med både julmarknad och julkortspyssel. Häng på och låt er julinspireras ni också! 
 
 
Det vankades julmarknad vid Juthbacka i Nykarleby idag, så vi började med att träffas där för att gå en runda på marknaden. Jag har inte varit på Juthbackas julmarknad tidigare så jag vet inte hur många människor som vanligen brukar besöka den, men idag var vi i alla fall extremt många som hade samma söndagsplaner. Kanske var det det härliga vintervädret i kombination med att det här var den första julmarknaden här i trakterna som lockade ut så många människor. 
 
 
Marknaden var riktigt mysig och passade fint in i de gamla miljöerna, men tyvärr blev det nästan mer fokus på att kunna ta sig fram än att kika på prylarna den här gången. 
 
 
Inne i herrgården fick vi njuta av livemusik. 
 
 
Jag var på jakt efter en Nykarlebystjärna, men de hade hunnit bli slutsålda. 
 
 
Alla möjliga fina hantverk och bakverk såldes, och förutom försäljningen inne i herrgården fanns det marknadsplatser ute på gården också och i de små stugorna på området. Verkligen julmysigt!
 
 
Vad sägs om juliga cupcakes?
 
 
Eller tjusiga gamla julgranskulorr? 😍
 
 
När vi kände oss färdiga med marknaden och inspirerade att fortsätta julmysa styrde vi kosan hem till mig... för att duka upp med en riktig pysselbuffé! Vi hade nämligen bestämt oss för att ha en ordentlig julmysareftermiddag tillsammans och pyssla julkort. Det gick till som så att alla fyra bidrog med pysselmaterial och sedan var det bara att välja och vraka och låta fantasin flöda. 
 
 
Glöggen (årets första för min del!) var förstås rykande varm och nygräddade julstjärnor fanns till förfogande. Och icke att förglömma pepparkakorna. 
 
 
Vi satte genast igång med att pyssla, medan låtlistan med julmusik gick varm via Spotify.
 
 
Till tonerna av Do They Know It's Christmas och Feliz Navidad blev det rörigare och rörigare på bordet – precis som det ska vara när man är inne i ett pysselflow.
 
 
Man borde ju verkligen umgås på det här kreativa viset oftare, istället för att bara sitta med varsin kaffekopp vid köksbordet.  
 
 
Timmarna bara flög iväg, och efter den här julmysardagen känns det som att julsäsongen har börjat på riktigt. 
 
 
Någon som behöver julkortsinspiration? Varsågoda, här kommer våra alster från idag i en salig blandning. Vi var ju förstås tvungna att avsluta dagen med kortvernissage.
 
 
Inget kort blev det andra likt och tänk så glada mottagarna av våra julkort ska bli. 😉 Dagens tips är helt klart att bjuda in kompisarna, grannarna eller familjen till en pysselträff. ❤

Gungstolen med historia

2018-11-24 19:34
 
Nu är det dags för en liten historielektion här på bloggen igen. Innan jag visar barnrummet som jag inrett och fixat de senaste dagarna måste jag nämligen börja med en lite närmare beskrivning av en av möblerna som fått flytta in där. En mycket speciell gungstol.  
 
Den här damen som sitter i gungstolen har ni faktiskt sett här på bloggen tidigare. Kommer ni ihåg den mörka folkdräkten från Munsala? Det här är samma kvinna som ni såg iklädd folkdräkten som ung – min mammas farmor Maria – men flera årtionden senare, på 1960-talet. Här är hon i 70-årsåldern och sitter bekvämt bakåtlutad i sin gungstol. Kanske är det rent av ett par barnstrumpor hon har på stickorna?
 
Av bilden att döma kunde man kanske tro att hon haft ett lätt liv och nu bara fick njuta av att luta sig tillbaka i gungstolen och se barnbarnen växa upp, men likt många kvinnor från den generationen hade livet gett henne många utmaningar längs vägen. Ett av hennes tre barn dog innan 1-årsdagen, hon blev änka med bondgård och jordbruk att sköta när hennes yngsta barn var 15 år och när kriget kom blev hennes son (min morfar) skickad för att försvara Finland som 18-åring. Det är svårt att greppa hur kvinnorna orkade kämpa och fortsätta leva sina liv i motvind på den här tiden, men på något sätt var det bara tvunget att gå. Kvinnokraft. 
  
 
Men nu kom jag visst in på ett sidospår. Gungstolen var det, ja. När min mammas farmor gifte sig fick hon gungstolen ifråga i gåva från sin pappa. Hennes pappa Matts Skrifvars, alltså min morfars morfar, var en händig man. Han var född 1849 och snickrade möbler på fritiden.
 
 
Bilden till höger är enligt anteckningarna på baksidan tagen 1930, då Matts var 81 år gammal. Gungstolen är ett av Matts hantverk som finns bevarade än idag. Och ni vet ju hur det är med hantverk från den tiden – de gjordes för att hålla! Trots att gungstolen gjordes för fyra generationer sedan är den fortfarande mycket vacker och alldeles funktionsduglig.
  
 
De senaste åren har gungstolen stått i ett förråd, men nu var det hög tid för den att få komma till användning igen. Armstöden hade blivit lite ostabila med tiden, så byggar-Sofia hjälpte mig att restaurera gungstolen genom att skruva fast alla lösa delar. I samma veva satte vi också fast två stycken stoppare under medarna, så att man slipper den hisnande känslan i maggropen när man tror att hela stolen ska välta när man lutar sig tillbaka i den.
 
 
Jag vet inte om Matts var lite djärvare än nutidsmänniskan när det kom till att gunga gungstol, men alla som provsuttit gungstolen har hållit med om att den hade farligt mycket lutning bakåt. Det är säkert en kombination av att ryggstödet har en ordentlig lutning och att medarna är väldigt långa. Med stoppare som hindrar en från att gunga för långt bakåt blev den perfekt. 
  
 
Man ser på alla mjuka nötningar i den bruna originalfärgen att det här är en gungstol som blivit älskad och använd. 
 
 
Jag har tänkt att gungstolen kommer bli en perfekt amningsplats i barnrummet (förutsatt att amningen funkar förstås). Redan tanken på att sitta här och nära mitt barn i den gungstol som min morfars morfar skapade för hand i slutet på 1800-talet känns mäktig. Frågan är dock om Kosmos kommer gå med på det – han har ockuperat stolen och den mjuka fårfällen som ligger ovanpå den som sin nya favoritsovplats. ❤

Gravidtips: gratis babyprodukter

2018-11-21 14:55
 
Jovars, hittills går det helt okej att vara mammaledig. Tackar som frågar. Igår storstädade jag kylskåpet, storhandlade mat, lagade mat två gånger och tvättade hela tvättberget i badrummet... Och glömde bort att vi borde befunnit oss på familjeförberedelsekurs på kvällen. 🙈 Idag lyckades jag med stor viljestyrka sova ända till klockan tio, och så har jag testat lunchbuffén vid Oravais nyaste restaurang Chào tillsammans med Madde, Mimmi och tre barn. Så lyxigt att ha vänner som nyligen fått barn, så har man alltid någon att umgås och bolla tankar med. 😍
 
Nu tänkte jag alldeles strax påbörja Projekt Barnrum, men först måste jag bara tipsa om de här fiffiga babyboxarna som jag hämtade ut i lördags. Det här är nämligen produktpaket som man får hämta ut alldeles gratis när man är gravid, så jag kan rekommendera er andra som går i väntans tider att registrera er för dem på direkten. Gratis blöjor tackar man ju inte nej till. Jag har förstått att det går åt många sådana i början. 😉
 
Grejen med att man får de här sakerna gratis är förstås att företagen ifråga hoppas på att man ska gilla deras produkter och fortsätta köpa dem. Man hamnar förstås också på någon mailinglista, men vill man inte ha reklammail är det bara att helt kallt avregistrera sig efter att man fått sina produkter. 
 
 
Den första boxen kommer från Lastentarvike och ges till alla gravida och nyblivna föräldrar fram till att barnet är 3 månader. För att få den fyller man i sina uppgifter på Babybox.fi och inväntar bekräftelse. Sedan får man hämta ut boxen från närmaste Lastentarvike-butik. I Vasa finns Lastentarvike i Stenhaga. Boxen innehåller blöjor, en nappflaska, en napp och två månader gratis Viaplay. 
 
 
Den andra boxen – som praktiskt nog är en skötväska kommer från Libero. Registrerar man sig för Lastentarvike-boxen blir man automatiskt också medlem i Liberoklubben, och då behöver man bara logga in på Liberos hemsida och fylla i sina uppgifter tillsammans med beräknat förlossningsdatum för att få Liberoväskan. När det närmar sig förlossning (ungefär 8 veckor före tror jag det var) får man ett SMS med en kod som man kan visa upp i kassan i valfri K-affär för att få väskan gratis. Jag hämtade ut min väska från K-Citymarket, men frågade också om de finns på K-Market i Vörå och där skulle de beställa in fler väskor eftersom de för tillfället var slut. 
 
 
Liberoväskan innehåller blöjor, bindor, våtservetter, amningsinlägg, babyolja, babyschampo och en liten leksak. 
 
Tips tips! 

Mammaledig!

2018-11-19 17:44
 
Så var dagen plötsligt kommen.
Min sista dag på jobbet.
 
Imorgon tar moderskapsledigheten över, och istället för att stiga upp strax efter sju för att äta frukost, se över dagens lektionsplaner och köra en halvtimme till jobbet så ska jag... ja, vad ska jag ens göra egentligen? Sova länge tänkte jag i alla fall börja min mammaledighet med (med risk för att det inte går så bra, för igår när jag också hade haft möjlighet att sova länge steg jag ändå upp före åtta och var pigg). Längre än så har jag inte kommit i mina planer. 
 
Det blev en väldigt känslofylld sista dag, med många tårar från både eleverna och undertecknad. Jag tror att alla lärare – oavsett hur många år man jobbat inom branschen – kan komma ihåg sin första egna klass. Det är alldeles säkert något speciellt med den där första klassen som man har ansvar för. Varje elev får en särskild plats i ens hjärta. Och extra speciellt tror jag det blir när man är just de elevernas första lärare i Finland. Då får man en särskild plats också i deras hjärtan och blir utöver en lärare även en trygghet i allt det där nya och okända. 
 
Jag tvivlar inte en sekund på att min vikarie kommer göra ett jättebra arbete, men det kommer garanterat ta ett tag för mig att släppa tankarna på jobbet och bara landa i hemma-livet istället. Byta från jobbidentiteten till mammaidentiteten och hitta nya rutiner. Men jag antar att det är sådant som får ta den tid det tar.

Mingel och inspiration på Marimekko

2018-11-18 10:10
 
I snart tre år har det omtyckta konceptet Frukostflickorna med energiknippet Michaela Finne i spetsen funnits. Igår hade jag äntligen möjlighet att ta del av ett av Frukostflickornas evenemang jag också, för första gången. Det vankades "Julmys på Marimekko", och vi var så många som 90 kvinnor som minglade runt i vasabutiken denna novemberlördag.
 
Frukostflickorna är ett koncept som kombinerar kärleken till frukost med bra stämning, girl power och inspiration. I praktiken handlar det om att Michaela skapar inspirationsevenemang till exempel på caféer eller i butiker, där man bjuds på något gott att äta samtidigt som man får ta del av olika trender och nyheter från lokala företag. Det är riktigt fiffigt och kravlöst, och jag förstår verkligen att de här evenemangen har blivit så populära att de oftast är fullbokade redan en halvtimme efter att platserna släpps. 
 
Gårdagens evenemang gick av stapeln i Marimekkos butik på Handelsesplanaden i Vasa, och kön ringlade sig lång utanför dörrarna när jag anlände till Vasa strax efter nio. Dagen började med smörgås, kaffe, frukt och Hemgårdens choklad i gott sällskap och sedan kickade programmet igång. 
 
 
Dagen till ära hade jag sällskap av ingen mindre än Ida-Marie. ❤
 
 
Vi skulle få ta del av Marimekkos vinternyheter med en liten visning, och vasabutikens chef Linda Välikorpi berättade om Marimekkos värderingar och principer. Marimekko är ju ett väletablerat finskt designföretag, och två av deras ledord är autenticitet och sunt bondförnuft. Jag gillar verkligen tanken bakom Marimekko och att deras kläder är stilrena men ändå personliga. Marimekko skapar plagg som går att använda både till vardag och fest, helt beroende på hur man väljer att styla dem. 
 
 
Jag fastnade genast för den här långa a-linjeformade klänningen med lite bredare ärmar. Hur bekväm ser inte den ut? 
 
 
Det känns som att Marimekko verkligen breddat sin kundkrets de senaste åren. Från att tidigare kanske mest riktat sig till lite äldre damer skapar de nu plagg som också tilltalar en yngre kundkrets. 
 
 
Ser ni förresten hur fint förmiddagssolen sken in genom skyltfönstren? Det är så härligt att vi äntligen börjat få lite sol på dagarna igen istället för det eviga novembermörkret. Jag vet inte hur många dagar i streck vi fått sätta "mulet" på väderkartan i klassrummet på morgnarna, men nu i helgen hade det garanterat blivit "soligt" istället. Hoppas det här vädret håller i sig!
 
 
Alla modeller och butikspersonal bar glasögon från Wasaborg Syncenter, som var en av evenemangets samarbetspartners. 
 
 
Den här långa tröjan som Emma visade upp blev genast en av mina favoriter. De klassiska Unikko-blommorna gör sig verkligen lite extra fint i guldfärg. En riktig pangoutfit på julfesterna!
 
 
Fast min absoluta favorit var ändå den knälånga kjolen i lite styvare material som gör att den håller formen. Motivet heter "Kattugglor" och prick en sån här kjolmodell skulle jag vilja bära i vinter ifall jag haft en midja istället för en kula till mage. 🙈
  
 
Efter visningen fick vi botanisera fritt i butiken, mingla med vänner och bekanta och handla med lite extra rabatt om vi ville. 
 
 
Mera frukost fick man förstås också äta.
 
 
Sokos Emotion var på plats och sminkade läpparna på de som ville fräscha upp färgen. 
 
 
Jag kunde förstås inte låta bli att kika på alla härliga barnkläder i glada färger och mönster. 😍
 
 
Och Marimekkos porslin, det skulle man ju vilja duka med på varje kalas och middag. 
 
 
När det bar av hemåt fick alla med sig en guldig Marimekko-tygkasse med lite härliga presenter i. Hur lyxigt är inte det? Och gissa om jag hann dricka upp hela Vitamin Well-flaskan (med grapesmak, mmm) på hemvägen? 😁 Den här måste jag bestämt hålla utkik efter i butiken! 
 
Tack Frukostflickorna/Michaela för en härlig start på lördagen!

Hänt i veckan

2018-11-17 16:59
 
Så är vi plötsligt inne på den 35:e graviditetsveckan och antalet dagar till beräknat förlossningsdatum är så lite som 41. Man blir ju nästan lite nervös. 😉
 
Den här veckan var den sista hela jobbveckan för min del, och nästa vecka väntar en ynka jobbdag innan jag går på moderskapsledigt och ger över nyckelknippan, jobbtelefonen och ansvaret till min vikarie. Jisses alltså, så den här hösten har rusat iväg. Var det inte nyss augusti och skolstart?
 
Det blev ett gäng långa och hektiska jobbdagar nu på slutet, med eftermiddagarna fullspäckade av möten, föräldrasamtal och infoöverföringar... stressigt, men samtidigt väldigt vemodigt. Jag gillar att ha mycket på gång, och nu var det troligen sista gången på en lång tid framöver som jag hade ett så fullklottrat veckouppslag i min kalender. Från och med tisdag väntar vila och förberedelser inför bebisen. Eftersom jag fortfarande är pigg och mår bra skulle jag lätt kunna jobba någon vecka till som det känns nu, men jag antar att man behöver den här tiden före bebisens ankomst för att förbereda sig rent mentalt också. Det kommer säkert behövas en vecka eller två bara för att koppla bort jobbtankarna och ställa in sig på det stundande familjelivet.  
 
 
Förra veckan var jag på rådgivningskontroll och hälsovårdaren klämde och kände på magen och blev inte riktigt klok på vilken väg Gäddan ligger just nu. Först var hon säker på att det är huvudet som känns som en hårdare utbuktning en bit ovanför min navel, vilket alltså skulle betyda att bebisen ligger i sätesläge. Men sedan när hon lyssnade på hjärtljuden verkade det ändå som att huvudet ligger neråt och den där utbuktningen alltså istället är en bebisrumpa. Själv tror jag mer på det sistnämnda, för när Gäddan har hicka verkar hickningarna alltid komma nerifrån magen och inte uppifrån. Nå, hur det egentligen ligger till lär ju visa sig på nästa ultraljud i början av december, och det känns onödigt att börja oroa sig för sätesläge redan nu. Med 41 dagar kvar till BF hinner Gäddan garanterat vända sig både en och två gånger innan det är dags att komma ut. 😅
 
Förutom jobb och rådgivningsbesök har vi haft både familjeförberedelsekurs och profylaxkurs på programmet på sistone. Profylaxkursen var verkligen guld värd, och när vi körde hem från Nykarleby den kvällen kände både sambon och jag oss riktigt taggade för att föda. Vi hade kunnat åka raka vägen till förlossningavdelningen! Om någon av er läsare är nyfiken på att höra mer om vad profylaxkursen går ut på kan jag ta det i ett skilt inlägg. Den är verkligen matnyttig och peppande och jag kan rekommendera den till alla preggopar där ute. 
 
 
I övrigt knallar graviditeten på som den ska. Magen växer, fötterna sväller och jag köpte det sista inför bebisens ankomst idag – ett babyskydd till bilen. Nu tror jag minsann att vi har allt. 

Grundlurad av kompisarna: Min babyshower!

2018-11-11 17:26
 
Det finns stunder då man verkligen inser hur fina människor man är omgiven av. En sådan stund var det igår. Eller egentligen idag, för det tog ett tag innan allting sjönk in i min gravidhjärna och jag insåg vad jag varit med om. 
 
Jag har haft världens hormonkaos och humörsvängningar den senaste tiden. Sådär så att alla känslor ständigt ligger och bubblar på ytan och man inte kan räkna med att några känsloreaktioner alls ska vara logiska. Det är med andra ord inte lätt att vara min sambo just nu... I fredags somnade jag på soffan efter jobbet och när sambon sedan kom in på mat när jag vaknat skämtade han om att jag är lat som ligger och sover på soffan en fredagseftermiddag. Då brast det totalt och jag började storgråta vid köksbordet medan sambon förfärat tittade på mig och försökte lugna mig med att han bara skämtade och verkligen inte menade det på riktigt. Men ni vet hur det är – har man en gång börjat gråta är det väldigt svårt att sluta och jag satt alltså och snorade och grät medan vi åt makaronilåda den kvällen. 🙈
 
Igår började jag dagen med en tur till butiken för att köpa bland annat en födelsedagspresent till min brorson som skulle ha 7-årskalas på eftermiddagen. Där fick jag totalt blackout när jag gick och handlade och skulle plocka kattmat i butikskärran. Jag kunde för mitt liv inte komma ihåg om det är den röda eller den lila sorten av Latz som vi brukar köpa. 😅 Det slutade med att jag tog den röda, och när jag stod i kassan och betalade insåg jag mitt misstag. Nåväl, jag åkte hem med mina inköp och sambon hjälpte till att plocka upp varorna. "Men Maria, du har ju köpt fel kattmat!" utbrast han när han såg de sex förpackningarna med kattmatsportioner i sås istället för gelé. Vad tror ni händer? Jo, Niagarafallet i tårkanalerna sätter igång igen förstås och sambon ser precis lika förskräckt ut över vad han ställt till med som kvällen innan. 
 
På eftermiddagen var det då dags att röra sig mot Komossa för att gå på 7-årskalas. På vägen dit ringde sambon till elektriker-Gabbe och frågade om vi kunde svänga in för att hämta en lampa som han beställt. Det gick bra, men Gabbe själv var inte hemma så han förklarade var vi skulle hämta lampan. Jag tyckte att det var lite konstigt att vi huxflux skulle svänga in via Tessos och Gabbes på vägen, och den första tanken som for genom mitt huvud var förstås babyshower. Men lika snabbt som tanken slog mig avfärdade jag den, för jag har många gånger poängterat för min sambo att han måste berätta ifall han får höra att kompisarna tänker ordna en babyshower för mig. Jag avskyr nämligen överraskningar. Speciellt sådana där jag själv tvingas stå i centrum. Missförstå mig rätt nu, jag tycker att det är jättekul att överraska andra och ordna möhippor, babyshowers och fester men själv föredrar jag alla dagar att vara den som håller i trådarna och att vara föreberedd på vad som kommer hända. Kontrollbehov eller planeringsfreak, kan man väl kalla det. Ni som har sett min kalender, ni vet vad jag menar. Med tanke på att min sambo är världssämst på att ljuga och hålla saker hemliga och han inte sagt ett knyst om någon babyshower fast jag frågat så har jag lugnt tänkt att kompisarna säkert väntar tills jag är mammaledig eller att vi firar först när babyn är född. 
 
När vi sedan svängde in på gården hos Tesso spanade jag ändå runt mig lite extra, skymtade en drös med bekanta bilar undangömda bakom garagebyggnaden och insåg förfärat att min första tanke var rätt. Jag hade blivit grundlurad. Det fanns aldrig något 7-årskalas som vi var på väg till, utan vi var på väg till min babyshower och nu var det för sent att förbereda sig. Jag fick sitta och samla mig en stund i bilen och acceptera min sambos stora svek (stackaren hade ju bara gjort som han blivit tillsagd av mina kompisar och hållit en hemlighet) innan vi gick och knackade på dörren. Där möttes jag av tolv glada utrop, fanfarer, leenden och kramar. Gissa om jag kände mig som världens mest otacksamma kompis och sambo i den stunden när min första reaktion snarare var "åh nej" istället för "wow, så kul". 🙈  
 
 
När den första chockreaktionen lagt sig blev det såklart en jätterolig eftermiddag och kväll. Vad annat skulle det kunna bli när alla de här fantastiska tjejerna – mina bästa vänner och svägerskor – håller i trådarna och ordnar fest? Jag behövde bara få sätta mig ner och smälta allting litegrann först.
 
 
Gänget hade pyntat hela huset med ballonger, vimplar och serpentiner, bakat pajer, satt ihop en blöjtårta med ett får på toppen, ordnat lekar och dukat fram ett helt buffébord med presenter till Gäddan. Det hela kändes väldigt, väldigt overkligt. Hade de faktiskt gjort allt det här bara för min skull? Jag har fortfarande svårt att förstå det. Och att alla förutom Ida som var fast i södra Finland dessutom hade kunnat komma. Det är helt otroligt. 
 
  
Programmet började med presentöppning. Vi spelade presentbingo medan jag öppnade ett paket i taget – alla innehållande så hiskeligt fina och användbara saker – och efter presentöppningen väntade mat och lekar.
 
 
Tjejerna hade ordnat så fiffiga lekar. Den ena leken gick ut på att para ihop rätt djur med rätt dräktighetstid och det var minsann klurigare än man kunde tro. Visste ni att en alpacka är dräktig i elva och en halv månad, en elefant i två år och en pungråtta i två veckor? 
 
 
Alla gäster fyllde i lappar med gissningar på bebisens födelsedatum, vikt, längd och kön och namnförslag. Vi har fortfarande inte kommit fram till något namn som både sambon och jag gillar, så namnförslagen kommer väl till pass och det ska bli så spännande att se vem som prickat in rätt födelsedatum. Vi har ju beräknat den 28:e december, och ungefär hälften i sällskapet hade gissat på att det blir en decemberbebis och andra hälften på en januaribebis. 
 
 
Men alltså spana in tårtan! 😍 Så himla gullig med en liten katt, en kanin och lammet Timmy med napp i munnen (gissa om tårarna brände bakom ögonlocken igen en gång när jag började tänka på Timmy). Det här måste ju vara den gulligaste babyshowertårtan någonsin. 
 
 
Den sista leken gick ut på att alla skulle para ihop rätt bebisbild med rätt person. Man tror ju att man känner sina bästa kompisar, men det var faktiskt svårare än förväntat att lista ut hur var och en såg ut som bebis och jag fick i slutändan bara ungefär hälften rätt. Cila däremot var proffs och prickade rätt på alla
 
 
Man tycker ju att tårarna kunde ta slut någon gång, men när jag kom hem igår på kvällen och gick igenom alla presenter med sambon, läste namnförslagen en gång till och berättade om programmet på babyshowern var storgråten ett faktum ännu en gång. 😭 Jag är så otroligt tacksam över att vårt barn kommer få växa upp omgiven av dessa superkvinnor. ❤
  
Tusen tack alla inblandade för en jättejättefin babyshower!

Fotvård och stödstrumpor

2018-11-08 22:17
 
Hur lyxigt är det inte att få bänka sig i sitt eget badrum för att få en komplett fotvårdsbehandling? Jättelyxigt, kan jag säga er. Min vän och kollega Fredrica studerar som bäst till fotvårdare och behövde fler övningsklienter till sin examen, så jag ställde gladeligen upp tillsammans med mamma och svärmor ikväll. En åt gången fick vi sätta oss ner med fötterna i fotbad för att först mjuka upp fötterna och sedan bli proffsigt undersökta och behandlade med all världens filar, apparater, mojänger och smörjor. Det kändes lite som ett tandläkarbesök blandat med ett spabesök. Ingen av oss hade testat på fotvård tidigare, men vi kunde alla enas om att det är något man borde prioritera oftare. Man glömmer ju så ofta bort att ta hand om fötterna, trots att de bär en varje dag och i alla lägen. 
 
 
Jag har samlat på mig en del vätska i kroppen på sistone, vilket förstås resulterat i att mina fötter och vrister är svullna – speciellt på kvällarna när jag varit på vift en hel dag. Strumporna vill inte riktigt passa längre, utan oftast får jag ta ett par ur sambons strumplåda på morgonen efter att förgäves ha försökt få på mig mina 39:or. När det kommer till skor är det också mycket begränsat vilka som över huvud taget går på. Det är inte lätt det här gravidlivet. 😉 
 
Att sitta med fötterna i högläge hjälper litegrann mot svullenheten, men röra sig måste man ju ändå göra... så nu har jag efter tips av Fredrica klickat hem flera par stödstrumpor i härliga färger för att få lite extra stöd för fossingarna under slutrakan av graviditeten. Det låter ju som lite tantvarning det här med fotvård och stödstrumpor, men tro mig – fötterna tackar. Nu ser jag bara fram emot att mina prickiga och randiga stödstrumpor ska dimpa ner i postlådan. 

Vår barnvagn

2018-11-04 13:37
 
Vi har en barnvagn! Jag gjorde en liten gallup på Instagram där jag frågade om jag borde blogga om barnvagnen, och ni fem pinnar som röstade på nej kan helt enkelt hoppa över att läsa det här inlägget. Alla ni övriga som röstade på ja – det här inlägget är till er. 😉
 
Efter att ha läst igenom era kloka barnvagnsråd här på bloggen och på Facebook, provkört kompisars vagnar och fått höra deras recensioner kände Mikael och jag oss lite klokare gällande vilken vagn vi ville ha. Det lutade starkt mot en Emmaljunga Duo Edge som är tillräckligt hög för två långa föräldrar och har en stor och rymlig liggdel som går att använda dubbelt längre än på många andra vagnmodeller. Dessutom prisade alla just den vagnmodellen för att den är väldigt stabil att använda här ute på landet. Vi vill ju inte ha en stadsvagn utan en stadig landsbygdsvagn som funkar på både grusvägar och osandade vintervägar, så ett chassi med stora lufthjul på rad (inte svängbara framhjul) bestämde vi att vi ville ha. Jag finkammade Findit, Tori och alla loppisgrupper på Facebook och hittade till och med ett par vagnar av rätt modell till bra pris... men alla försäljare jag kontaktade svarade att vagnarna tyvärr redan var sålda. 
 
Att återanvända och köpa begagnat istället för nytt vid de tillfällen det är möjligt är något som är viktigt för mig. Det känns bra både ur ekonomisk och ekologisk synvinkel – i dagens slit-och-släng-samhälle produceras så otroligt mycket kläder och prylar och det är inte hållbart på något vis alls att vi konsumerar, konsumerar och konsumerar i den takt vi gör idag. När det kommer till bebiskläder och bebisprylar används de dessutom så kort tid att de knappt hinner bli det minsta nötta innan det är dags att plocka undan dem, så skillnaden mellan nytt och begagnat blir extremt liten kvalitetsmässigt men extremt stor prismässigt. Jag har köpt i stort sett alla våra bebisprylar begagnat och sparat helt hutlösa summor jämfört med om vi köpt allting nytt. Dessutom finns ju allting oftast att hämtas på nära håll, så man behöver inte ens åka in till någon stad för att handla.  
 
Men att bestämma sig för en vagn och sedan försöka hitta just den vagnen begagnat till ett pris som känns rimligt är ju inte det lättaste, så jag förlikade mig vid tanken på att vi kommer bli tvungna att bita i det sura äpplet och köpa en splitterny vagn som kostar närapå en månadslön om vi vill ha just en Emmaljunga Duo Edge med liggdel, sittdel och rätt chassi. Men så en kväll i början av den här veckan när jag surfade runt på min vanliga Findit-Tori-Facebookloppis-runda trillade jag över en annons om en vagn i precis rätt modell till ett helt okej pris. Ett telefonsamtal senare satt vi i bilen på väg för att titta på den. Och vips hade vi hittat vår vagn för 350€. 😍
 
 
Vagnen har ett par år på nacken så det är klart att det finns tecken på att den använts, men det märks att det här är en kvalitetsvagn som tagits väl hand om hos de förra ägarna. Färgen på vagnen är dessutom mycket finare än årets helfärgade modeller om ni frågar mig. Den här är svart i kombination med ett grått mönstrat tyg som har glittriga silvertrådar i sig. Detaljerna är i vitt läder och insidan är ljusgrå med vita prickar. 😍
 
 
Vi fick med regnskydd, myggnät och skötväska. Skötväskan är lika snygg som vagnen den också. 
 
 
Emmaljunga Duo Edge är en vagn med många dolda finesser. Det är lätt att få loss liggdelen som kan användas som en vagga när man är ute på vift i och med att den har en rundad underdel, bakom ett blixtlås i suffletten gömmer sig ett inbyggt myggnät, i liggdelens sidor finns det handtag som kan tas fram och så vidare. 
 
 
Ryggstödet på sittdelen kan fällas bakåt så att det blir helt plant, vilket säkert kommer vara bra sedan när barnet växt ur liggdelen och ska börja sova i sittdelen. 
 
 
Det känns praktiskt med en stålkorg på chassit istället för den där tygvarianten som också finns. 
 
 
Vi kunde inte vara nöjdare. 😊 Nu saknas bara resenären som ska ligga i vagnen. 54 dagar kvar, säger min gravidapp... Jag får återkomma med en ny recension av vagnen när vi börjat använda den. 

Vardagsromantiken

2018-11-01 15:36
 
Det är svårt att föreställa sig hur livet skulle vara utan honom. Hur vardagen skulle se ut idag ifall han aldrig kommit till min studielya i Vasa för att dricka te och titta på film med mig den där höstkvällen för sju år sedan. Ifall vi aldrig gått på våra första pirriga biodejter som resulterade i ett förhållande, ett samboskap, en förlovning, en husrenovering och en graviditet. 
  
 
För en vecka sedan hade vi sjuårsdag. Vi firade med att strosa runt på stan, sätta oss ner på ett café med varsin cappuccino och bakelse och sedan äta middag på O´Learys.. Det låter kanske idylliskt och fint med en klassisk dejtdag på sjuårsdagen, men vet ni vad som var den egentliga orsaken till att vi var i Jakobstad? Jo, att vi skulle hämta robotgräsklipparen från service, köpa en sänkpump och fixa en plastfilm (läs: skydd för barnvagnsskråmor) vid bakluckan på bilen. 🙈 Vi hade bestämt att vi skulle passa på att ta en lite lyxigare kaffe på stan dagen till ära men bilfixet drog ut på tiden och magarna började kurra så det ledde till att sjuårsdagen kantades av en oplanerad middagsdejt också. 
 
Och kanske är det just det här som gör vårt förhållande speciellt. Vi har sällan tid eller möjlighet till de där veckovisa dejterna som man så ofta läser om att behövs för att hålla en relation levande, men istället tar vi ofta tillfället i akt att kombinera nytta med nöje när det är något som ska göras. Vem har bestämt att man inte kan se det som en dejt när man åker tillsammans för att hämta gräsklipparen och köpa en sänkpump liksom? Det är väl det som är vardagsromantik i ordets rätta betydelse. 
 
 
Jag ser fram emot att få växa in i föräldrarollen tillsammans med honom. Att få bygga upp vår framtid och familj tillsammans. Att få fira alla årsdagar på de sätt som vardagen möjliggör. ❤
 
 
Alla bilder i inlägget är fotograferade av Eva-Stina Kjellman. 

Årets halloweenpumpa

2018-10-31 20:06
 
Välkomna till oss... om ni vågar! 😉
 
Här har årets halloweenpumpa stått och sett hotfull ut på trappan sedan förra helgen. Att karva en pumpa till Halloween har varit en stående oktobertradition i många år. Det är ju så roligt att få gräva ut innandömet ur pumpan och sedan skära ut ett spännande motiv som framträder när mörkret faller.
 
I år köpte jag två stora pumpor inför Halloween – en till mig själv och en till klassen – och introducerade pumpatraditionen till mina elever. De tyckte att det var minst lika roligt som jag att skapa en läskig lykta till vår klassrumstrappa och har pratat om pumpor sedan oss. På min hemmapumpa blev motivet nästan samma som förra året, men ändå inte. Ser ni vad den föreställer? 
 
 
Javisst, det är ju Cheshire Cat från Alice i Underlandet. Den smågalna katten med det kännspaka breda leendet som alltid är det sista som syns när kroppen blir osynlig. Fjolårets pumpa var inspirerad av den lite "snällare" Disney-versionen av katten, medan årets pumpa skapades med inspiration av Tim Burtons version av Cheshire Cat. Jag älskar Tim Burtons filmer, och Alice i Underlandet är inget undantag. 
  
 
"I'm not crazy. My reality is just different from yours."

En rogivande färgpalett

2018-10-30 21:24
 
Få saker är så rogivande som att sitta och pilla med bilder i datorn. Speciellt naturbilder. Justera kurvor, sätta på lite mer kontrast och kanske lite mer djup i skuggorna. Och så spara och öppna nästa bild. Det sker så sällan numera att jag hinner gömma bort hur mycket jag tycker om det mellan varven. 
 
 
I helgen var jag ute och fotograferade med både drönaren och kameran, och trots att det var en grå och kall dag kände jag mig tio gånger mer inspirerad när jag kom hem och satte minneskortet i datorn för att överföra bilderna än vad jag gjorde före jag gick ut. Färgpaletten i naturen är så vacker just nu med en blandning av dova toner i vitt, brunt, beiget, grått och grönt. 
 
 
Ibland måste man bara ta sig tid att göra det man tycker om, även om man kanske tycker att man egentligen inte har varken tid eller ork. 
  
 
En halvtimme med kameran ute i naturen kan betyda mycket.