RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-03-02 01:21:22

straggletag

Svar till ett uteblivet sms

2020-03-01 22:56

"mimma, alla dagar utan dig I mitt liv är det. Men jaa, idag kanske lite extra. Och dagen avslutades ju inte nå bättre av att du glider förbi med nån brud. Du kunde inte kanske gått via saluhallen ?? " 

24 timmar.

2019-02-23 11:23

Jag vaknade aldrig tillräckligt för att smörja hennes baksida av knäet. Så dumt av mig när jag kaxigt kvällen innan sa att jag skulle orka göra det innan jobbet och sen sov igenom att hon gick upp, gjorde sig iordning och gick. Hennes knä är jätte viktigt, det får inte tullas på, det är viktigare än kvällsmål och nu har hon en knöl som behöver smörjas. Jag får kompensera det ikväll. 


Hon kommer ut på min frukost, yeeey, jag antar hon kom för att få se mig. Hon sitter lite och säger att hon ska med på mötet.

Bästa fredagarna är när hon jobbar och vi slutar tidigt och jag får se henne på morgonmötet. 

Å vi fick stå bredvid varann, alla stunder jag får va bredvid henne pirrar extra. 

Å hon fick prata. Jag är så stolt. Alla som får prata på morgonmötet är speciella och det är verkligen hon Och det är kul. 


Sen ses vi knappt, hon är så bissy, men jag är upptagen med mitt. Jag och Malin kom på igår att byta hela vinjetten så vi satte pojkarna på bokning och tog på oss truckskorna och varselvästarna och tog vinjetten i egna händer. 

Det va lugnt och jag tröttnade på att få okej från chefen så vi bara gjorde. Hämtade grejer, började montera och efter nästan hela dan så hade vi en ny vinjett men som jag kunde göra färdig idag. Bara några handtag och insidan kvar. 

Flaggade också för att få gå tidigare så hon inte skulle behöva vänta så länge på mig, så jag hade å göra. 


Fick se henne på lunchen. Hon kom ut och satt lite och jag fick se och ta liiiite på henne innan hon försvann igen men vi sa att hon handlar det vi sa och så hoppas vi på att jag får gå tidIgare Så jag hör av mig. 


Hon springer förbi mig när jag sitter på golvet och justerar lådfronter, 40 min efter hon ”slutat”, för att heja på mig, hoppas jag men jag bråkar på henne att hon måste sluta för jag får sluta snart och hennes svar är det vanliga... ”jag ska bara......” 


Hon kommer iaf ner till skåpet när jag står kvar, vi uträttar några saker innan bussen och kommer hem för att ha 1,5 timme med yatzy, en Folköl, ett glas vin och invänta quiz..

Det är fredag, sluta tidigt, ledig helg, quiz på järnvägskrogen...... med Jenny och Mathias. Sååååååå kul, å skönt !! Inga måsten. 


Vi pratade dock om ett måste, tvättid... jag bokade lör 11-15, dels för jag inte ville ha 15-18 för jag vill hinna Med lakan och handdukar sen ville jag absolut inte gå upp 7 på morgon och gärna inte tvätta in på mellon. Söndag fanns också bara 15-18 och jag ville inte knöka in mig där. 

Min plan va att gå upp, spela lite sims, lägga i tvätt, kanske spela lite red dead när hon vaknar... ta en kina öl efter tvätten för att få komma ut lite, ev handla nå till tacosen och sen hem och preppa för mellon. Jag ville gärna också spela en zombie för det va så himla längesen. 


Vi spelar yatzy och pratar om vår dag som alltid, hon berättar att hon skällt på sina vilket hon skulle vilket leder oss till en intensiv arbetsdiskussion som vanligt men där jag medger att hon gjorde rätt att ta i och jag tycker hon är awsome. 

Hur Maggan inte kan förstå att hon ska befordras och få personalansvar är över mig. Hon skulle bli en fantastisk chef. 


Iaf, Amelina ringer, eller Elsa eller ja nån av dom, Elsa vill gå till ballongparken och rida ponny imorn och frågar om vi vill... 

Mimma svarar att vi absolut ska försöka lösa det och att vi gärna vill. 


Jag vill inte, jag vill göra ingenting, det jag tänkt, eller Iaf inte gå så långt för det är kallt och inte ha ansvar för nån annan. 


Vi dividerar om det ända fram till bordet på järnvägskrogen men pinnar det tills senare. 


Quiz. Mathias har med sig två jobbarkompisar. Det Går bra !! Jenny och ena kollegan Danne vinner skiten !! 


När jag va iväg på toaletten känner jag om inför imorn, klart vi ska gå till ballongparken med Elsa. Vi kan hinna med saker innan och efter som jag vill. 


Går hemåt vid 20 kanske. Småpratar om ingenting. Jag frågar om hon tänkt på att Jessica ser smalare ut, hon har gått med i viktväktarna och gått ner typ 10 kilo senaste veckan, vi diskuterade det härom dan och jag tycker det syns runt tuttarna, då får mimma spel och skäller på mig för jag får inte kommentera andras kroppar. OKEJ !! Dumt av mig att nämna det till dig för jag och Jessica kan faktiskt diskutera kroppar utan att ta illa upp och hon vill ju gå ner i vikt... No Big deal. Tycker jag. Men som sagt, tydligen jätte dumt att nämna det till mimma efter några öl för hon drar igång nåt jätte spel. Jag är helt mållös. 


Till historien hör att när vi spelar yatzy tidigare så klär jag av mig för att få av mig jobbtoppen som inte är skitsexig eller skön och mimma dreglar fram ”boooobs.... jätte stora mensboooobs...” 


Vilket tolka mig inte fel, jag älskar det, hon uppskattar inte mig så ofta och eller på så många andra sätt så jag tycker om att hon iaf säger nåt,nångång. 

Men please. Tajming på att säga va en får säga och inte säga... 

Men det kanske är skillnad på person och person eller relation och relation men rent krasst så har jag och Jessica nästan samma intima relation som jag och Mimma nuförtiden efter att Mimma verkat tappa allt som inte är kindpussar. 


Hur som iaf. Vi kommer in och för mig känns det som ett stort svart hål och jag nu när jag skriver känner mig bara helt tom och ledsen och mållös. 

Tänker jag på saker Mimma sa så ska vi väl lägga till värdelös och dålig också men det är det fri tolkning på om jag ska få henne att bryta ner mig eller inte. 


Det jag kommer ihåg iaf är att hon vill prata, hon säger det medans hon vinglar till lite i hallen och vadå prata, efter öl och vinglas, på kvällen... Varför ?? Nu !! Och seriously... 

Hon verkar ifrågasätta mig, mina känslor i den här relationen, vilket bara gör mig asförbannad. Jag har kunnat gått för länge sen. 

Men hon verkar ifrågasätta sina känslor för den här relation och fine det får hon väl men sitt inte och ha trevligt, skratta, gå på quiz, gör upp planer på dittan och dattan och sen på ”fyllan” vilja prata om nåt som låter som att göra slut. Lite mer respekt än så förtjänar jag. 


Men det låter inte som det heller. Det låter som att hon ifrågasätter hela sin existens och låter mig, vårt liv vi ganska skönt lever, min lägenhet och mitt sätt att vara och att inte puscha henne framåt verkar vara pricken. 


Jag har dock för mig att när vi båda va på kök så sa jag att hon förtjänar att avancera upp så isf flyttar jag på mig. 

Att när det kom en tjänst i Spanien på kök så letade jag också restaurangtjänst för varför inte. 

Att när vi pratade om att dra utomlands ett halvår/8månader så kunde vi låta Martin bo här. 

Trodde hon jag skämtade då. 

Jag har inget behov i att avancera i min karriär. Inte på ikea iaf. Jag trivs på min plats och i min position och jag tycker det är okej att känna så. 


När hon sa det kändes det som hon pissade på folk som Leinonen, Lena, Agneta. Hårt arbetande respekterade pensionerade kvinnor som jobbat på golv hela sitt liv och slitit för andra. 


Men jag skulle göra allt för att hon skulle få blomstra, jag skulle flytta för att hon skulle få ge sig på det hon vill. 

Men jag tror inte hon vet det och det kröp fram som en försenad 30 års kriskänsla igår tror jag och jag fick skiten. 

Jag tar det också, om det är så, är väl det vi ska för varann, hålla upp håret när en kräks... 

Men hon gick på vårt liv också. 

Den är klurigare för jag tycker vi gör 70% mer än andra som äter tacos varje fredag. Men hon kanske vill gå på naturhistoriska oftare, jag tycker en pool i solen med yatzy låter underbart. Men jag kan klättra berg, jag kan gå på drömhuset, jag kan åka båt under vatten, jag kan ignorera henne mer för spänningens skull, låtsas hänga med vänner eller dra från stan, jag kan börja motionera mer om det är så, börja simma, lära mig ett nytt språk, plugga på distans för att behöva schyssa henne om jag pluggar. 

Jag har många visioner och intressen jag har bara fokuserat på den här dampiga relationen just nu för det är mitt största intresse och det är väl inte fel.... och det är det jag inte förstår vad som hände. 


Jag kan gå till ballongparken min perfekt lediga inte göra nånting lördag och rida ponny. Vi hinner med yatzy också. 


Vaknade 03.00, lägenheten är tom. Samtalet kunde alltså inte vänta tills vi fick sova lite. Så jag hoppas hon gör något roligare och mer spännande än jag. 

Jag ska tvätta. Kanske göra en travrad. Jag är ledsen för knäet. 

Bla bla bla

2017-10-10 11:38

Jag vet inte vad hon vill prata om men jag orkar inte prata om alla gånger hon tycker jag gör henne besviken. 

De gånger hon gör mig besviken sopar vi under mattan så hon inte ska behöva stå till svars för att hon gör fel. För hon tror inte hon gör några fel. 

Senast va det ursäkt, ”jag har inte lovat” vilket hon hade. Hon va bara för bakfull på egen bekostnad att äga orden. 

Så är det alltid. Hon gör fel, jag blir arg, stormar och skriker och har glömt det nästa dag. Jag gör fel, hon tjurar i Sandviken och kommer sen hem och det är glömt. 

Så ser vi ut. Och under tiden har iaf jag kul, är alltid kär och älskar henne obeskrivligt och åtrår henne som kvinna mer än när vi träffades. 

Är förälskad fortfarande i hennes tänk, i det hon lär mig, i vårt umgänge och i de skratt vi delar, kiven vi har gemensamt, att få en glimt av henne på jobbet och få dela kvällar och eftermiddagar med den mest fantastiska kvinna jag känt. 

Vad vill hon prata om, att jag va dum i lördags och hon inte orkar med det längre. Då är hon inte kär längre. 

Men jag har svårt att tro att en som har en hemlighet planerad, en som planerar resa utomlands nyss inte är kär längre, att en som va lycklig över vår present i lördags inte är det längre. 

Att en som låter mig planera en egen klädförvaring hos mig för henne och ber att få inreda hennes lägenhet nästa gång inte är kär längre... 


Det får handla om vad som helst. Men när jag vill prata svarar hon inte och de gånger hon gjort fel så sopas det under mattan, jag får ta det, vilket jag väljer att göra för det är inte hela världen. Men hon ber aldrig om ursäkt och när jag väl står upp för mig själv och säger ifrån. Då ska det pratas. 

Jag vill inte prata, jag ligger hemma med feber och vill bara sova. 

I en perfekt värld hade jag velat bli omhållen och uppassad. 


Attachment.png

jag är sämre än SD, hårdrock och red dead

2017-06-23 18:17

Känslan hon ger mig är att jag inte ens förtjänade putte. 

Jag jobbar sååå hårt på min egen känsla och mitt egen värde efter honom och så fort vi bråkar så tror Hon jag gör det till en grej. Hon tar cred till att jag mår dåligt i vårt förhållade. Guess Again. Jag mådde dåliGT redan innan. Hon är hen som får mig må bra.. 





Tårar

2017-04-17 12:46

Idag är jag bara ledsen. Jag kan inte sluta grina. Hade hoppats jag skulle dippat av vid 9 tiden men nu 12 så har jag grinat från och till i 6 timmar.
Sååå många tankar som snurrar och problemet med att fokusera på de relevanta borde däckat mig men kroppen är segare än så, varför då inte starkare.
Tankar är:
Kärlek, trust, lögner, droger, otrohet, KÄRLEK, ångest, skam, flickvän, pojkvän, år, trohet, giftermål, ålder, barn, svart får, ful, tråkig, bäst, ansikte...
säkert fler men det är de som går loop i mitt huvud.

Försöker snappa ur det. Försökte få till en vän träff, jag har inga vänner här. Försöker roa mig. Försöker peppa mig. Försöker få mig till mig. Försöker komma tillbaka till mig själv.

Självinsikt my ass

2017-04-16 22:12

Dumförklarad, spelad, lurad, dålig.

Jag känner mig dålig.

Jag känner mig gammal. Jag känner mig..... hon har fått mig att känna... tvivla på mig själv. jag känner mig ful. Gammal, tuttar hängandes till golvet. Tråkig. Bara dålig och ful, grått hår och tråkig.
Så vill jag inte må. Så förtjänar jag inte att må men jag är 35 år gammal så jag kanske måste det.
Jag tror jag är värd mer än så, jag tror jag är bättre än så men ibland är det svårt att tycka det.


Idag kände jag inge alls. Nyss kände jag både ledsamhet, besvikelse och ilska.. Sa på jobbet tidigare att jag kände mig tom. Men mest besvikelse,,,, att jag bara va besviken .

nu, Arg känner jag mig. Riktigt arg. Jag tänker bilkörning, påskägg, bara allmänt fucking "jag packade med ölen" arg.

Vem fan tror hon jag är !?!!
Vem tror jag jag är ?? Vem vill jag vara ??

Jag vet vem jag är. Jag vet vEM jag vill vara....


Vill hon inte ha det så synd för hen.

Ont det gör ont...

2017-03-10 22:52

jag är 35 år GAmmal. Jag borde ha mitt liv i ordning. Jag borde åtminst inte one va lycklig. 

Jag har haft sååå många mörka tankar som är rädd för. som jag drömmer mardrömmar om. 

men ensam en kväll i falsk eufori, förhoppning och glädje förvandlaS snabbt till mani, självförstörelse och värk. 


Jag skriver inte mer än så, jag vill inte, eller jag borde inte. Blir för deprimerat. 


Hopp.....

2017-02-03 22:53

Jag är inne på att göra nånting som är helt utanför min tro. Nåt som jag kommer hata mig själV säkert i år framöver. Faktum kvarstår att jag redan nu hatar mig själv lite graNn och få nog kan visa sig i många skepnader har jag märkt. 


Hey, bättre än att ta livet av mig redan. 


Jag skulle va nöjd med att vara den bästa mostern, fastern, ha ett awsome jobb som jag kickar ass på och göra va jag vill när jag vill Om jag inte visste om det bättre, om jag inte kände det härligare, om jag inte önskade allt. 


Jag idag har tänkt en fruktansvärd tanke och är rädd för att genomgå det Men nångång är "hit men inte längre" allvar också. 


Får se hur morgondagen känns, utspelar sig, blir men känslan hos mig är inte kul.

Salutem

2017-01-18 22:40

Jag är hemma från jobbet idag. Jag har feber, jag snorar, jag hostar och har ont i halsen och huvudet känns som ett infekterad bowlingklot.

Men, jag kom på mig under dan att det va inte bara därför jag va hemma.
Nåt inne i mig har hänt, hände när vi inte pratade.

Jag vill inte spendera mitt liv med att ligga i sängen, dricka vin och tycka synd om mig/låtsas att jag återhämtar mig från jobb/gömmer mig för vardagen...

Jag tappade suget för att vara den jag varit en längre tid.

Men, har jobbat 2,5 vecka in på året, in på nåt vi på jobbet kallar kampanj, dealat med henne, pratar/pratar inte och med familj som varit påstridig om dittan och dattan...


Det har kört slut på mig.


Jag hade kunnat jobba men inte mått bra fysiskt, men med risk för helgen.
Men potato, potato att va hemma sjuk ledig dag eller jobb helg. Jag valde idag.
För att:
- jag vill jobba helg.
- För bästa dag att "ersätta " mig va idag
- För att, jag behövde ett break., Från jobb, från henne, från allt.

Jag behöver en dag jag ville och va tvungen att supa ner mig och komma till insikt med saker.


En dag jag kunde va deprimerad på och en dag jag kan förkasta till förr.
Idag va den dagen.


Jag gråter och jag vet knappt varför. Men jag vill bara tömma kroppen på tårar.
Jag känner mig slut som människa.


Jag känner att hur mycket jag vet så är jag korkad, hur mycket jag försöker så räcker inte det, hur mycket jag älskar så betyder det inget, va jag än säger så säger jag fel och va jag än gör så gör jag inte rätt.


Jag får väldigt sällan cred för att jag som minst ens existerar och det är en tuff känsla att bära på. On top of all annat....


Därav, hoppas jag, ska jag somna snart, med den värdelösaste känslan en kan och vaknar jag imorgon så ska jag försöka leva för mig.


6 timmar senare...

2017-01-09 11:04

Jag vaknade 04.00 inatt och kunde inte somna om, mina händer kliar och svider och jag tappar skinn som jag såklart inte kan låta bli

och min mage värker, så jag satte igång Bones.

Låg å halvsov samtidigt som jag killade på katten som hoppade upp och ner i förvirring om det va morgon, om jag va vaken och hon skulle få mat eller om jag bara låtsades.


Skulle printa det här:


Gash va jag saknar henne.
Jag hamnar ibland i ett läge där jag bara grinar och grinar...
Det gör så ont.
Jag saknar att skriva till henne Om nåt jag grinar över för jag ser på Bones och börjar grina över det som händer, paralleller eller inte, över Pokémon, för jag vill så gärna berätta. Över nåt som sas på jobbet som hon borde höra.

 

Inte lätt att förlora sin bästa vän över en natt.


Å även om jag menar det så är det en annan sak jag skriver nu.
Jag somnade om vid 9.30 och drömde en sak.
Jag insåg varför jag är arg.
Jag tänker försöka diktera mitt utlägg i drömmen, dock är jag lite pömsig och jag sa/skrek det på engelska så kan bli en mildare variant här.
Kontentan av det är att jag har fått kritik om att jag behöver göra dittan och dattan och att jag behöver bli mer självständig

och bla bla bla.


För över ett år sen så visste jag precis vem jag var. Jag jobbade på egen fri vilja på golvet, jag har inte haft ambitionen att bli chef, jag är chef på golvet. Och jag är nöjd över det. Jag är jävligt bra på det också !!!

Jag hade kommit ur en relation som jag visserligen nu ett år senare har släppt helt men då va jag över honom och jag va lycklig i att va mig själv. Jag trivdes med livet och jag va stolt över att vara mig själv.



Jag är en intressant, snygg vuxen kvinna med spännande histori och nöjd över min egna fritid.


Mitt mål i livet va att ta varje dag i taget.  bli kär i det långa loppet i nån som förtjänade min kärlek och på längre sikt att förhoppningsvis bilda en egen familj på våra premisser som trotsar troligtvis våra (iaf mina) trasiga familjehistorier.


Ändå så känner jag nu, ett år senare ilska, sorg och tvivlan på mig själv.

Just i skrivandes stund känner jag lite hopp men grinar samtidigt men jag tackar universum för katten som varje dag räddar livet på mig.


Kontentan skrev jag alldeles för tidigt.

Nu, kontentan av drömmen och ilskan: va att om hon skulle haft sitt liv i koll så skulle hon kunnat motverka kaos i två människors liv.
Det livet hon ljög för, va otrogen mot och fortsatte ljuga för och för mitt liv som hon i lögnen och otroheten kraschade in i och vände upp och ner på.


Hade inte hon börjat uppvakta mig hade jag fortfarande varit clueless till det liv jag lever nu.


Tro inte jag inte är tacksam. Jag är en starkare, rikare, intressantare och smartare människa på grund av henne och jag är henne evigt tacksam för det men i ensamhetens mörkaste timme så är det inte så mycket värt när hjärtat värker och ögonen läcker.


Jag hade isåfall velat haft chansen att välja vilket liv jag velat ligga ensam med.


Hur som så vändes mitt liv upp och ner och jag blir anklagad till att skaffa bättre självförtroende.


En del av min nöjda fritid gav jag upp, resten valde jag att dela.

Mitt självförtroende är det inget fel på, min självständighet är det inget fel på.

Jag tror att hon borde utmana mig bättre efter hon tagit körkort så hon inte är beroende av nån, engagerat sig i ett tillexempel handbollslag och stått i båset en hel säsong, samtidigt som hon jobbar ish 40 timmar i veckan och när hon är hemma själv spenderat 60 timmar på ett puzzel med film i bakgrunden.
Då kanske hon kan ifrågasätta nån annans existens istället för att bara riva upp vardagen för en och sen inte stå för det, å dessutom storma ut utan förklaring.
Typiskt struts beteende.

Jag förtjänar henne inte.

2017-01-07 21:38

Jag förtjänar inte henne.
Jag gjorde fel.
Säkert mer gånger än jag bett om ursäkt över.
Jag kan mina brister, jag vet va jag gör för fel.
Jag vet också varför jag gör dom.


Jag väljer det inte vid tillfället men skulle jag välja så väljer jag att göra dom.
Dom betyder nåt.
Dom betyder att jag bryr mig, att jag är i nuet, att jag älskar mer än jag kanske borde.
Att jag känner fullständigt.


Jag älskar att bara ligga bredvid henne, höra henne snosa, känna hennes lukt, killa på henne, massera henne i nacken, massera hela hennes kropp, se till att hon inte är för varm eller kall.


Jag skulle älska resten av mitt liv om jag fick fortsätta sätta lappar i hennes skåp, busa, massera, skriva till henne, ge henne saker och försöka få henne att komma, va ett steg före henne med behov av öl i bilen, godis, mat, öl i baren, kaffe på sängen, mat innan hon vaknar, nytvättad tvätt i låda.... presenter som hon vill ha men inte behöver eller som hon blir rörd över.


Men jag gör fel. Jag gjorde fel. Jag ångrar mycket och jag är ledsen.

Temperence Brennen

2017-01-06 22:41

Nu tänker jag go all Brennen on this.
Jag älskar henne, det är inte rationellt.
Att jag skulle falla för en tjej efter 33 år är inte rationellt.
Men nu är läget så. Hon har varit otydlig och hon har fel. Mitt tänke är orationellt men riktigt. Jag har rätt och hon har fel.
Mitt sätt att visa kärlek är inte alltid rätt, jag vet det. Men jag vet att jag känner äkta känslor. Tidigare så har mina känslor svällt tidigare och snabbare och kokats över och bränts. Nyssn kokade det bara över och just nu är de bara Pausad.


Jag vet, lika mycket som jag känner hennes lukt utan henne så vet jag att jag kommer inte älska nån annan igen på länge. Hon är ingen en ger upp så fort. Hon är en del av mig, kommer vara för alltid, hon kommer tatueras in på min kropp och vara en del av mig för evigt. Så viktigt är hon. Hon får aldrig kommas över, hon får aldrig glömmas.


Visst jag kan va proffesionell, jag kan leka fint, jag kan le och låtsats. Men jag glömmer inte tidpunkter, minnen, lukter, känslor och blickar. Hennes blick och leende kommer för alltid vara inetsat i min iris och jag är glad för det.
Jag ville aldrig ha rätt i det jag skrev för ett år sen men det va väl oundvikligt. Jag har ändrats dock. Hon har ändrat mig. Till en bättre person. Kommer jag alltid hävda.

Säga en sak en dag och göra en annan nån timme efter är orationellt. Vad är sanning. det är det som kan tas på. Och där vet jag att jag  har rätt. En gör inte som hon och sen timmar senare tvärtemot, en tackar inte och skriver ordet lycklig och sen konkrar och förstör- medvetet. En slutar inte nåt ofullständigt om stabil grund finns.
En stark bryter inte ihop om en inte känner sig trygg.

Men jag har inte alla fakta så jag förstår inte helt. Jag kommer fortsätta annalysra de viktigaste stunderna och plocka ut de varmaste och hålla fast vid dom så Mina känslor består. 

hon är inte han och jag vill inte mina bästa känslor ska försvinna i ett bad.
Tid. Tid behövs, tid krävs. Tid finns. Just nu är det jag och katten och jag tänker låta livet leva i år i henne och medans så kan vi lära känna varann bättre, lära mig jonglera, busa mera, lägga puzzel och fundera ut resten av kladdarna som ska tatueras...


Min religion, min tro...

2017-01-03 21:20

Jag tror inte på andar, liv efter döden, Gud, övernaturliga saker, utomjordingar... Visst liv på andra ställen i all ära eller energier i universum men inte på gröna gubbar eller en skäggig man. Jag förstår att relgion måste finnas, trots att det skapar mycket osämja och hat och krig i världen men skulle vi inte ha kyrka, religon, gudar eller väsen så skulle så många målgrupper försvinna och vi skulle vara både ensidiga och tråkiga och ha en obalanS på vår jord. En kan tycka mycket om massvis men olikheter är bra och olikheter är InrtressNt.

Jag tror dock på kärlek.

Har jag gjort sen jag kom in i purberteten, sen jag såg min första Disney, sen jag hängde upp min första planch och några av det första minnen jag har är en brottar match med Jonas på fritids som var den första pojk jag blev kär i, av Niklas som på skolgården i trean så åt en annan kille att låta bli Mig för jag var "hans tjej", i daniel i femman Som jag frågade chanS på och som senare gav mig en gardinstångsring så vi "va förlovad". 

Sen har jag två tusen till minnen av pojkar jag varit "kär" i, kladdat ner namn på papper eller sagt till mig själv att jag "älskat". Det roliga är att jag har bara sagt jag älskar dig till tre personer i mitt liv om jag bortser från bror och TVå kompisar. Varav ena pojken älskade jag säkert för stunden eller för jag trodde det eller för att jag trodde jag borde det men det har egentligen bara menats med riktigt hjärta till två, med allt var det innebär (sexuellt inkluderat). 


Den ena insåg jag att jag låtit min kärlek till hen gå ut i förvirring över den andra och att jag äntligen insåg att en sak inte behöver förklaras, inte måste få svar på inte måste existera. 

Når jag skrapade bilen imorse så punktade jag ett kapitlel i mitt liv som har gjort min sömnlös, hjärtekrossad och förnedrad. jag insöp hela den biten som jag skämts över, som jag grinat för och som gjort mig till en arg människa. 

Arg över inga svar, arg över tvivlan på mig själv och arg över ingen respons eller bekräftelse. 

Jag släppte det. 

Den kärleken skulle aldrig ha existerat. Det va jag som grabbade tag i nåt som inte va bra, inte borde presenterats för mig och inte borde fått funnits i mitt liv. 


Den andra kärleken har jag tro till. den vill jag inte ge upp. den har gett MIg mer liv än nåt annat. den ger jag inte upp än. Den är inte över. den tror jag på. Den tron kommer jag bära tills jag skriver nå annat.... 

Vinter, vår, sommar & höst

2017-01-02 23:26

Jag har sagt att en inte kan älska en annan människa innan en har upplevt alla fyra årstider. Livet är en bergochdalbana och en relation, ett förhållande följer livet. Har en gjort snöänglar tillsammans ute på gården. Klarat av 8 timmar på Finlands flygplats utan att slå ihjäl varann efter 12 timmars flygresa och 10 dagar på varann i främmande land. Klappat hästar i hage och plankat in på bad. Sparkat löv på slottstorget och hoppat i vattenpölar i solnedgången så har två upplevt ett år och en kan säga "jag älskar dig" med sanning.


Att jag ger henne presenter, bus och saker är inte för att fjäska, verkligen inte, det är för att jag tycker hon förtjänar det.

Jag tycker att hon är värd att veta varje dag det finns en som uppskattar henne, tänker på henne och älskar henne.

Hon sliter som ett djur varje dag för att räcka till. Om det så är på hemma plan eller på jobbet så finns det ingen som trampar i kvicksand med ett leende bättre än hon och därför förtjänar hon varje dag att uppskattas. Och det spelar ingen roll hur arg jag är på henne, hur sårad jag känner mig eller hur ledsen jag är så vaknar jag ändå upp varje dag och är tacksam för henne.


För jag är en bättre människa tack vare henne och det är alla andra också runt henne, alla kanske inte inser det och erkänner det men då kan jag åtminstone kompensera det lite genom att överösa henne med kärlek.

Det kommer jag alltid göra på ett eller annat vis så länge som vi har nån slags relation.


Vi har skrattat, älskat, knullat, slagits (bara från mitt håll- inget jag är stolt över och jag kommer be ordentligt om ursäkt för det nån dag när hon är redo), bråkat, skrikit, gråtit (också mest jag- men när hon gjort det så är det vackert för det är en sida inte många får se), njutit, upplevt, utforskat (inte tillräckligt- va nåt med halsen vi skulle prova), varit, låtsats, lekt allvar, pratat fantasi, myst, skedat... och massa mer.


Vissa ögonblick har etsats sig fast hos mig.


Första gången jag såg henne. Jag Glömmer inte vart det var, hur hon såg ut och va jag tänkte.
Gången hon såg på mig inför julsamlingen.
Första bilden hon skickade mig som va min bild på telefon när hon ringde, i snickar byxor, rufsig i håret och trött med lycklig i ögonen.
Känslan av hur Skype låter.
Lukten av hotellrum som jag aldrig känt innan.
Pirret i kroppen att stå ensam i hissen med henne.
Blicken när hon tittade in på säljkontoret efter bilen.


Men mest tror jag är känslan hos mig när jag känner mig så förvirrad men samtidigt så säker på att den känslan förtjänade jag och jag ville ha mer av den och jag tänkte skita fullständigt i hur förvirrande den än va. Jag tänkte låta mig känna den.


Svensk humor

2016-09-25 21:12

öl, revbensspjäll och hockey. jag känner mig som en stor klyscha. 

Men. Finns så mycket bättre saker..... Som vår alla hjärtans dag. Vi planerade fin restaurang med tre rätters men hamna på olearys med ribs och våtservetter. Så är vi. Så är jag. 

Önskar jag inte satt ensam i soffan hemma och tyckte synd om mig själv men är faktiskt bekväm med tanken att min middag har kostat 4x33cl åbrå à 8.90kr styck och att jag kan gå och bajsa bekvämt när jag känner för det. 

Inte många som tycker det är okej heller att muta en sverige semi för att pokymona... Jag är en av dom. Sverige vinner !!! Vi har inte 3 Brynäs spelare med för ingenting och jag hoppas jag inte surfar runt, pokymonar och bajsar för inget. Final nalkas. 

ett desperat rop...

2016-09-16 12:48

Vad är det svåraste en kan göra...


Det är att ge upp ens livs kärlek.
För att en vet att det är det rätta men det sista du vill.
För en vet att det inte är bra för dig och för att en vet att det säkert skulle hjälpa hen.

Göra slut. Finns inte hos mig. Jag klarar inte det. Jag vill inte det.
Jag plågar mig hellre.
Drar mig undan, långsamt i ensamhet.. plågsamt bearbeta det, gör att jag inte behöver medicin.
Att varje dag bli påmind om det hjälper inte heller.

Jag vill. Allt. Går med på massvis och köper mycket. För jag VET, småsaker betyder inget och jag har mina brister.
Tufft när det inte är ömsesidigt. När text inte besvaras, när umgänge är på ett villkor och sex på ens bergäran.

Men, va göra, när gråt, bråk, ovisshet och hemligheter verkar va vardag. Saker inte sägs och vissa för sent.

Mitt vis, jag är "mig själv" jag tror, hoppas och önskar. Jag vill. Men sjunker. I tystnad, men med förhoppning. Tro och känslan av lycka.

Känslan av lycka är glittrande ögon, ett bländande leende, ett skönt pekfinger, ett fantastiskt skratt, en snygg kropp, en trygg famn, sköna läppar, mjuka händer, en humoristisk- intellektuell och Intressant sida, en sexig tunga, en stor personlighet och ett sunt sinne.

Mina brister- absolut. Jag är helt införstådd. Jag vet dom. Kan lista dom sen...
Men jag känner fortfarande "jag älskar dig". Jag ändras varje dag och jag älskar mer och mer för varje dag. Jag köper allt, jag accepterar allt och jag vill ha allt. Annars skulle jag inte älska.


Två blir inte ett för att en vill det.

Fjärilar och pirr

2016-08-20 19:33

8 mån idag sen min kropp kände nåt den aldrig har gjort förut. förälsKad och kär fick en Annan mening och nykär Blev förstått. 


Jag får fortfarande fjärilar i magen när jag ser henne, min kropp reagerar fortfarande på att vara i hennes närhet. Jag blir svettig, pirrig, varm, våt. 

jag blir ledsen när vi inte ses, jag kan vara med henne dygnet runt. Jag tröttnar inte på henne. Jag blir som en fjortis när jag pratar om henne vilket jag fortfarande gör konstant. Jag reagerar blixtsnabbt på saker som påminner om henne. Jag saknar att inte jobba med henne men jag älskar att ta lunch, fika eller bara sitta och få va i hennes närvaro. Jag är fortfarande otroligt nykär. 


jag hade tänkt att vi idag skulle gjort nå skoj, jag tänkte bjuda på mat och "fira" lite att det va 8 mån sen vi satt bredvid varann pirriga och inte visste vad... Men jag skriver istället. 


Det va för 8 mån som det började, snällt, försiktigt och oskyldigt. Med En öl i en bar, oskyldiga sms och lättsamma arbetspass.

Det utvecklades till pirr, uppmuntran, glädje att gå till jobbet.  efter en onsdag med trevligheter i restaurangen var det nog väldigt klart för båda på vetanden och ovetande plan att det inte va så oskyldigt längre. Vänskapen gick över till smek på ryggen och skak i benen Och Bredare leenden. 


För mig förvirring. Men en fantastisk förvirring. 


en dag satt vi tätt intill och jag tänkte på mig själv för första gången på länge. Jag tog för mig och jag sket fullständigt i konsekvenserna. Jag förtjänade att må så. Jag förtjänade att få min första kyss. 


pirret, hissen, sms:n, p-tag, blickarna, tankarna, hjärtslagen, känslorna. Dom är lika verkliga nu som för 8 mån sen. 


Jag är glad att jag var smart nog att vara smart. Jag är glad över att jag va mig själv trogen. jag är glad över att jag tänkte på mig. 


det syns i mina ögon. Min blick har samma sug. Mina ögon glittrar Fortfarande. 


Puzzel

2016-08-16 21:25

För mig är det så självklart nu.
Jag kommer ihåg så många gånger när jag va 12,13,14 som jag funderade över saker som nu säger sig självt.
Inte att jag egentligen är lesbisk för jag tycker forfarande det är fel att säga, lika lite som jag själv kallat mig heterosexuell under alla år eller som andra kallat mig det så tycker jag inte jag behöver kalla mig homosexuell nu. Jag tycker inte om lablarna. De som vill och behöver dom ska ha dom men de som jag som lever som det känns i limbo behöver dom inte. Räcker det inte att bara säga "Jag ÄR... lycklig." "Jag MÅR bra med..." "Jag ÄR kär ??".
JO det räcker för mig.


Men. Det som jag kan se kombinationer med är att jag alltid varit obstinat, ifrågasatt saker. Visserligen fel saker. Har jag lärt mig nu, efter att träffat min fantastiska flickvän. Men ifrågasatt saker för jag inte velat hålla med om det självklara.
Okej, för en "priviligerad" flicka som mig, kunde det handla om (gjorde många gånger också) va min otroligt vita farmor sa om saker och ting. Men jag har ändå känt rätten till att opponera mig.


Jag är en väldigt blyg, rädd och konflikträdd person, tror jag, ändå går jag upp på bilagan och sjunger, startar bråk med människor jag egentligen borde va rädd för och ibland över saker jag inte ens förstår men jag tror mig ha en åsikt. Jag är en som lätt skulle kunna få en panikångest attack över att hålla i en föreläsning samtidigt som jag gärna tackar ja till att arrangera och vara host på personalfesten Och jag gick teater i skolan.


Så vem är jag. Vem har jag varit. Vem vill jag vara.

Jag ville när jag va liten vara Bell. Vill jag väl fortfarande men face it, med skulder, ett snusberoende och alkoholproblem så tror jag inte jag riktigt lever upp till hennes karaktär. Det jag tror jag är är en verklighets baserad version av en hycklande superhjälte.
Bra nog ?!??
Kanske...


Det jag vet jag är en med många taggar utåt. Å jag vet varför. Jag jag aldrig haft turen att ha nån i mitt liv som under en längre period (jag är okej med 6 mån) sagt till mig varje dag "godnatt", "godmorgon", "jag älskar dig", "du är bra", "du duger", "jag tänker på dig".
Jag känner folk som gör det, jag vet folk som får höra det. Jag försöker själv göra det så mycket jag kan men ibland orkar en inte och det gör mig mindre superwoman. Det får mig att känna mig dålig, att jag inte orkar. Å det gör mig ibland ledsen. Men jag antar att även verklighets Bell inte heller alltid orkar eller också kan bli ledsen.

Hur som så har många pusselbitar i mitt liv fallit på plats senaste åtta månaderna. Jag förstår så mycket mer nu än för ett år sen. Det är bara väldigt mycket att inse, realisera och förstå på kort tid. Om man jämför med de övriga 33 åren jag levt, trott saker och blivit matat (ibland påtvingad) med normen.
På det så sku jag försökt få en relation att funka och jobba heltid.
Plus att jag senaste åren insett att jag inte är superwoman och ler hela tiden.
Inte alltid allt går ihop.
Min hjärna skulle behöva en veckas semester....


So far har jag iaf insett att:

Mina upprors år mot min far och att aldrig riktig passa in i familjen kan ha handlat om att jag faktiskt är lesbisk och att jag inte varit ärlig mot mig själv alla dessa år.
Dock i respekt för mig själv vet jag att hade jag insett det, kommit på mig själv känt det tidigare eller bara träffat en så fantastisk kvinna som min flickvän tidigare så hade jag inte då heller förbjudit mig själv till att känna eller agera på det tidigare.


Om två minnen som lever kvar kan ha tagits bättre hand om så skulle jag kanske sluppit några av de duchiga killar jag träffat. (Dock finns det duchiga brudar också).


Alla år som singel eller i ett taskigt förhållande antagligen handlade om att jag inte ska vara tillsammans med män.
Speciellt det sista. Men det va väl jag som skopade botten innan jag klev ur garderoben.


Jag ska absolut inte dra alla killar över samma kam, bara de hårdrockande SD nördarna som med sina nyckelkedjor spenderar sina fas 3 dagar med att dricka Sofiero och spela Rockstar tevespel i trasiga kalsonger.


Eller tja, min, allt det där som säkert skulle kunna varit deasant och förlåtlig om han En gång, sa en komplimang, En gång, gjorde nå fint för mig, En gång, ställde upp för mig, En gång, gjorde det Jag ville, En gång, gav Mig nå fint, En gång, skrev nå fint till mig, En gång, höll min hand på stan, En gång, masserade Mina fötter, En gång, gav Mig kaffe på sängen, En gång överraskade mig med något, En gång, sa "jag älskar dig".


Hm. Jag drar nog alla karlar över samma kam... Nä så hård är jag inte, alla duchiga.
Men det är väl allt man begär i ett förhållande va....


Blev lite till mig nu kände jag men så jag känt mycket i mitt liv. Många jag skulle vilja skälla ut för att jag gjort nå för dom men inte fått nå liknande tillbaka.


Kommer ifrån topic här känner jag.


Min känsla inför att vara 34 å inte ha pojkvän, sambo eller man, hus och barn.
Är mer till ro än nånsin.
Jag har haft mycket panik i mina "äldre" dar.
Å är det nånting jag är tacksam över med att ha träffat min flickvän så är det den ro hon gett mig. Hon vet inte om det men... jag känner inte längre av den normalitet jag levt med så länge. (Inte på mitt vis).
Jag ser mig själv på ett nytt sätt och min vardag, min verklighet känns helt ny.
Jag känner mig så otroligt fräsch för första gången på länge. (Därför folk inte tror min ålder 😉) lättad tror jag är ett ord också. Lättad över att jag inte är tvungen att skaffa en karl (å ha panik över att göra det) innan det är försent och skaffa barn innan man blir för gammal. För att normen säger jag borde sättlat mig med en vid 23 för att få första vid 25...

Finns en annan norm också. Du ska va utbildad och ha ett jobb innan gärna 30 så du gjort karriär senast 32 annars är du sen i hela din skönhetssaga med man och barn.


DÅ TAR JAG HELLRE INGEN NORM ALLS !!!!! och jobbar barnlös på IKEA, SINGEL, odefinierad.
Så länge jag får må bra.


Kan folk acceptera det !!?!?!!


Hur som så. Mitt puzzel är i bitar och redo att byggas, kanske inte alla bitar finns än men jag älskar att bygga puzzel och lite svin får man räkna med. Kan hur som bli en vacker bild ändå ❤️