Lite mer än halva året har gått och det är dax att uppdatera. Vintern och våren försvann i ett rasande tempo känns det som när jag tittar bakåt, men just då, när det va kallt och blött så tyckte jag det gick segt. Jag tycker jag är rätt bra på att fånga dagen och göra det bästa av dem, men ibland har man mycket att se fram emot och längtar tills dess och då glömmer man av lite att leva i nuet. Något att bättra sig på, dagarna kommer ju inte igen.
Visste ni att det fanns objektiv till mobiltelefoner?
Inte jag, men nu vet jag det och det är ju så skoj att leka när man fotar.
När det nya året började så lade jag in sista växeln med Anezza och brunst problemen. Planen va ju att hon skulle hormonbehandlas under våren, men en god vän till mig hade en annan idé, sagt och gjort, har ju redan lagt ner en liten förmögenhet på henne, så några hundralappar till skadar ju inte. Rätt komiskt att just det funkade 
Idag, 6 månader senare, har hon normala brunstperioder, hon försöker inte längre "döda" hästar av det motsatta könet, utan tvärt om så kan hon till och med visa intresse för dem. Det är stort. Den mirakelkur som hon genomgick är att hon fick under ca 2 månader Omega 3 olja (laxolja) och gurkörtsolja. Vi märkte rätt omgående en skillnad i hennes humör mot andra hästar och det har bara bekräftas nu när brunsttiden varit några månader och hon mestadels varit obrunstig. För att ytterligare hjälpa henne, så har hon fått djupvågsmassage och så har vi kört Beemer på henne. Bägge behandligarna har haft myckt god effekt på henne. Alla spänningar i kroppen, som dessa långa brunstperioder skapat i henne, är nu så gott som borta. Det har varit fantastiskt att se hennes förvandling och ingen är gladare än vi att vi äntligen lyckats hjälpa henne.
Idag är hon en lycklig ponny, som dessutom har hittat en ny familj, som hon ska flytta till. En familj som älskar henne lika mycket som vi gör och som kommer lägga ut röda mattan och se till att prinsessan har allt hon behöver för att må bra.
Prizma, våran fantastiska guldponny, hon går från klarhet till klarhet. Vilken ponny 
Tyvärr växer dottern mer än ponnyn, men än är vi inte redo att släppa henne. Just nu hoppas jag på miljonvinsten så vi slipper sälja henne, kanske kan behålla och avla. Men det funkar ju inte när man har hästarna inhyrda.
Ibland blir det lite galet
Så en dag i våras så fick jag ett trevligt telefonsamtal angående mitt älskade lilla troll Sullivan. Vi har haft sporadisk kontakt sedan han såldes, jag har blivit uppdaterad när han blev inkörd och att han gick i 4-spann med 3 andra hingstar. Så häftigt! Men det här samtalet slutade ialla fall med att jag kopplade på transporten och rullade ner i landet för att hämta hem honom. Ingen kunde va gladare än jag att ägaren kom ihåg att jag sagt att jag ville veta om han skulle lämna hennes gård och att jag då ville ha första tjing på att ha en chans att köpa tillbaka honom. Så nu ser jag fram emot att få köra honom och planen är att vi ska bli ett samspelt körekipage. Ännu en ny sak att förkovra sig i, det tar liksom aldrig slut när man håller på med hästar.
I det stora hela rullar livet på som vanligt. Efter att själv ha målat huset förra sommaren, med lite hjälp av barnen så klart. Så kände jag mig oövervinnerlig, så jag rev en innervägg, lade nytt golv på hela nedervåningen och snyggade upp väggar mm med lite färg. Denna sommar ska jag ge mig på den lilla trädgård som jag har, den har fått växa vilt sedan jag flyttade hit, men nu ligger den risigt till . Livet i radhuset börjar dock bli lite rastlöst. Saknar en liten gård, kanske främst eftersom det är bökigt att hitta bra stallplats och näst intill omöjligt att hitta stallplats till en liten, fantastiskt snäll hingst. Så vi får se vad det här kommande halvåret har att erbjuda. När jag väl fått en idé så har jag svårt att släppa den.
Ha nu en trevlig sommar, njut av dagarna som kommer. Solen skiner inte varje dag, men det är ändå dagar man kan hitta på en massa saker på, eller bara slöa bort. Snart är det vinter igen...
Kerstin
Nu har det gått över ett år sedan sist, tiden går fort när man har kul. Saknar bloggandet ibland, men man prioriterar så klart tiden och då finns det annat som är rligare, mer givande. Även om jag faktiskt kan tycka att bloggandet gör att man reflekterar över sitt liv och det som händer på ett sätt som inte sker när dagarna bara går.
Från juni 2017 till december 2018, det har blivit några bilder under den tiden, bjuderpå ett litet axplock.
Dagarna med vår lilla Prinsessa. Under sommaren 2018 hittade vi äntligen en veterinär som lyssnade på mig och Anezzas brunstproblem togs på allvar. Så nu ser vi fram emot en vår där hon ska slippa dessa, men än vet vi ju inte hur behandlingen tar på henne. Just nu är hon i fin form, det är icke brunsttid och hon är gladare än någonsin.
Vår fantastiska medryttare fick visa Anezza på en utställning och det gick ju alldelse strålande, fin kritik och en 9:a på ridbarhet!!! 
Så varför har vi en fantastisk medryttare då? Jo, vi valde att släppa in Fredriksdals Prizma i vår familj och liv. En då endast 3-år gammal, fantastisk fin tjej, som utvecklats och tagit våra hjärtan med storm. Jag är salig eftersom hon är efter Vitluvens Curbitz RP19, en ponnyhingst som jag älskar och som jag själv haft en avkomma efter. 
Då jag valde att köpa en D-ponny så blev det så klart ohållbart att behålla alla 3 hästarna, så valet föll på att hitta ett nytt hem till fina Billy. Efter många turer så hoppas jag nu att han hittat sitt förevigt hem.
Av en slump så hamnade jag i Jämtland och blev totalt förälskad i dess vackra natur. Jag har varit där förr, men inte haft förmånen att se det från den här sidan. Vilket fantastiskt landskap.
Extrem vinter, extrem sommar, fantastisk höst och vår, 2018 bjöd på maxat väder. Under hösten så somnade vackra Eddie och Katten Zaga in. Så nu finns bara busen Dexter kvar i huset. Även han har haft några tuffa månader, men nu verkar allt va ok igen.
Livet går vidare i med och motgång. Jag ser fram emot ett nytt år, nya möjligheter och hoppas få förmånen att besöka fler fantastiska platser i vårt land.
Gott nytt år!
Kerstin
Nu är det sex år sedan vår Sockertopp lämnade oss. Fortfarande ofattbart, fortfarande saknad.
Sockertoppen Hulda
Men som ni alla vet så går livet vidare och vi har ju så otroligt mycket att glädjas över. Anezza jobbar på med dottern och det går framåt i stormsteg vissa dagar och myrsteg vissa av dagarna, men så länge det går framåt så är det ju så himla roligt. Sedan vet ju alla som håller på med någon form av sport att det alltid kommer en tid då allt stannar av eller till och med går några steg tillbaka. Men just nu är vi på väg framåt och vi glädjs åt det. Uteritter, varierat med dressyrträningar och tävlingar, hoppning i både paddock och i terrängen. Även om våran lilla prinsessa till ponny har egna åsikter så ställer hon även upp på allt skoj (naturligtvis med vissa förbehåll), men lite clear round rosetter och till och med en andra placering på en klubbtävling har de lyckats skrapa ihop.
Det har varit en fin och rolig vår för tjejerna.
Billy börjar sakta men säkert lägga på sig lite hull och en och annan muskel. Hans uppfödare har hört av sig och berättat lite om hans första 11 levnadsår, det va skoj att höra och se lite bilder från hans tidigare karriär.
Vi jobbar på sakta, men säkert.
Men i övrigt så händer väl inte mer än vardagen, men jobb, hemma stök och mina hundpromenader, som jag helst vill avnjuta vid någon strand eller vid vatten i alla fall.
Rofyllt för mig, fartfyllt för hundarna.
Ha så bra tills nästa gång!
Dax för en kvartalsuppdatering. Vad har hänt sedan det nya året började? Egentligen inte så mycket tänkte jag först, men när man börjar spalta upp det så händer det ju egentligen saker hela tiden. Dottern trimmar på med sin vackra ponny, de går verkligen från klarhet till klarhet, så kul att se och vara en del av deras resa och utveckling. Vi va och mätte Anezza inför eventuella tävlingar framöver och mätkvinnan frågade mig hur hög jag trodde hon skulle vara. "Tja, 133cm ungefär, svarade jag. 137,5cm, svarade hon, men så ska ju några cm bort för skor och brodd." Så 135cm blev det på pappret. Hon va 132 cm sist vi mätte och inte tycker jag hon vuxit direkt. Man blir hemmablind.
Nåja, liten, mellan eller stor så är hon vår vackra ponny i alla fall.
Så kom den dagen som jag faktiskt aldrig skulle komma igen, dagen då en lastbil svängde upp på stallplan och ut om en häst som va till mig, en BRUN häst! Ja undrens tid är inte förbi. Ja det va inte meningen, tidpunkten va/är kanske helt fel, men det va något, något jag inte kunde släppa och nu är han är, "lilla" Billy. Så klart världens vackraste.
Och roligaste...
Dottern försökte sno åt sig honom, men hon får hålla sig till sin ponny ett tag till.
Billy är 14 år, kom hit utan en muskel på kroppen, så vi har en lite uppbyggnadsresa framför oss. Men det visste jag om och vi tar det i den takt det kommer. Jag är som ett barn igen, vill bara till stallet och pyssla, fixa och dona. En fantastisk känsla. I samma veva som Billy kom så blev det också klart att vi skulle byta stall än en gång. Jag har varit nyfiken på det här stallet flera gånger tidigare, men nu blev det 2 platser lediga så efter vi varit där och tittat så bestämde vi oss. Och då tänker ni, 2??? Men de har ju 3 hästar!! Och ja det har vi ju. Lilla Prins är ju kvar, men han har fått ett hem som sällskapsponny åt ett halvblod. Han kommer att få tillbringa sina sista år i en fin miljö och behandlas som en kung, precis som det ska vara när man är en Prins. 
Vår, lite lätt gråhåriga, gentleman
Vad mer finns att säga, jag och hundarna fortsätter våra promenader vid havet, det bästa stället att hämta energi och rensa bland tankarna.
En av dessa promenader resulterade i att jag beslutade mig för att sluta mitt jobb som ridlärare och gå tillbaka till nattjobbet. Att säga upp mig va ingen jobbigt alls, men att säga till alla elever va otroligt jobbigt, det är då det blir verklighet och jag inser hur mycket jag älskar mitt jobb och mina elever. Jag ska dock ha kvar några lektioner och jag hoppas att jag får hoppa in och gästspela ibland.
Fick en fantastiskt fin sommarbukett av en grupp.
Livet rullar på för mig precis som för er alla andra.
Ta hand om er, va rädda om varandra, varje dag!!
Sista dagen på 2016 och dags för en återblick. Finns det något att se tillbaka på, något att skratta åt, något som får hjärtat att slå lite snabbare och munnen att le? Så klart det gör, men som alla andra år så kommer det även några tårar och andra tråkiga minnen, hjärtat knyter sig när jag minns dessa jobbiga stunder. Men man måste försöka minnas det som är bra, vårda alla vackra och roliga minnena, det är de som får en att kliva upp varje morgon och fortsätta le och leva. Minnet av min Guldgosse, min Hero i vardagen. Jag ljuger om jag säger att allt fortsatte som vanligt efter han somnade in. Tankar som varför just nu? Nu när vi äntligen va på plats, hade börjat träna, hade gjort vår första start i en lite WE, när jag va så pepp på att fortsätta träna och kanske tävla.... Ja varför? Men livet går vidare, ridlusten försvann, men sakta så kommer den tillbaka. Vem vet vad som händer 2017.
Dottern gick från att skutta över små hinder till att faktiskt hoppa över dem med Anezza. Dock visar vår lilla röda dam att hoppning bara är kul på hennes villkor och satsningen 2017 får nog bli på dressyren istället.
Ridkompisar dök upp efter vi flyttat hästarna och det har varit en rolig tid för Hannah i stallet. Precis som det ska va.
En dag i december så packade vi in Anezza och hennes hästkompis i bilen och bytte stall. Ännu ett steg för att få livet att bli lättsammare och roligare.
Tack för åren vi fick, min älskade Hero
Jag är övertygad om att jag kommer att få ett bra, men jobbigt 2017. Kameran kommer att vara med, både i stallet och under mina hundpromenader, längtan efter en nyare kamera är stor, kanske får det bli en sådan istället för en häst....
Gott Nytt År
till er alla
Vi tränade på... I några år har vi kämpat på tillsammans, jag och min guldgosse. Nu skiljs snart våra vägar åt, men minnena finns kvar, alla roliga stunder ska jag vårda i mitt minne. Jag fick min drömhäst, det är ju inte alla som får uppleva det i sitt liv, bara det är värt att komma ihåg. Bland det sista vi gjorde ridmässigt så va det att debutera i en lite Pay and Ride WE. Så kul och så trist att det inte blir några fler för just oss två.
Bjuder på några härliga stunder vi haft sista tiden.
Lyckades på 1:a försöket!!!
Vi har skuttat lite och så avslutade vi med en liten debut i WE, så skoj!
Nu är vår tid snart slut, efter en veterinärkoll så uppdagades ryggproblem som tyvärr inte går att åtgärda. Det gav mig svar på många funderingar och trots många tårar och ett brustet hjärta så har vi ändå haft en fantastisk tid tillsammans och det är det jag ska minnas.
Farväl min underbara Guldgosse!
Jösses så fort tiden rusar iväg. Kanske är det för att livet är fullt av trevligheter, tiden går ju fortare då man har kul. Är bloggandet en form av bekräftelse och har man har fullt upp med annat i livet så får man bekräftelsen där istället, eller bloggar man för att sprida sin glädje, sorg, erfarenheter, nyheter, funderingar eller så... tja vi har nog alla vår anledning att blogga, eller inte. 
Minnen kommer upp på fejjan och idag för 5 år sedan klev lilla Sockertoppen in i våra liv, hon tog oss med storm och vi va totalt förälskad i denna lilla ponny. Vi fick 2 veckor av lycka, ibland känns det som en livstid, men det är nog för att minnena av henne är så starka, fortfarande efter 5 år... Precis som vi aldrig glömmer tiden vi hade så kommer heller aldrig jag att glömma sista natten med henne. Fortfarande svårt att förstå varför en så ung och vacker ponny skulle behöva lämna jordelivet så tidigt och på ett sådant smärtsamt sätt.
Sockertoppen Hulda
Det va då, men vi är här nu och vi har både en fin prinsessa och en Prins med oss i vår vardag nu också. Prins fyllde 27 år i maj. Underbart att även han fortfarande är med oss, även hans liv hängde på en skör tråd för just 5 år sedan, veckan innan lilla Sockertoppen kom till oss. Vi hade ett tufft år då. Lukas, New Dawn, katten Zwinto och vår älskade Pepzi somnade alla in då. Men åter till här och nu.
Studs....
Ja ser man något skoj på fejjan så ska det ju naturligtvis prövas, eller hur!?
Som ni ser så fortsätter livet sin gilla gång. Det är hästar, hundar, foton och en massa skoj. Precis som det ska vara.
Nu är det sommarlov och jag hoppas vi kan fylla det med en massa härliga minnen som vi kan plocka fram när vintern och kylan slår till igen. Kanske hörs vi innan dess igen, jag vet inte vad tiden har för planer men jag tänker göra det bästa av den.
Glad sommar på er alla!!
Ännu ett år har passerat med sorg och glädje, nya upplevelser och insikter, precis som ett år ska vara. Jag har bytt jobb och hunnit plugga lite.
Vi har sagt hej då till Grålle, Curre och Sullivan.
De har det bra hos sina nya ägare.
Vi har sagt välkommen till Anezza och välkommen hem igen till Sydney.
Snygg Anezza, som för övrigt ser till att mitt finger går av och måste genomgå en lite operation, verkar trivas med livet hos oss och vi med henne.
Sydney skickades på betäckning, men enligt provsvaren så verkar hon inte ha blivit dräktig.
Hero och Walle, bästa vännerna, de fann varandra direkt, men nu vandrar Walle på de evigt gröna ängarna och har det bra där medan Hero går kvar i sin hage med Prins.
Prins, 26 år, tar på sig utrustningen igen och ser till att hamna i tidningen med sin lilla ryttare!
Livet i min lilla Skokartong och med mina hästar fortsätter, jag ser fram emot ett nytt spännande år. Vi kommer säkert gråta en skvätt, precis som vi gjort i år och åren innan, men vi kommer säkert skratta en hel del också. Vi kommer att få uppleva roliga och spännade saker. Utvecklas som personer och lära oss ett och annat. Vi är redo för det nya året!
GOTT NYTT HÄRLIGT ÅR!!!
Önskar vi er alla!
Blir inte oftare än så här... Men det är väl ett tecken på att man lever livet och har viktigare saker för sig än att sitta vid datorn?! 
Men vi har i alla fall tränat lite titthinder med ponnyerna och även Hero fick vara med. Visst va det liiiite läskigt, men alla hoppade så snällt, med GOD marginal till en början, men sedan gav det sig. I vår lilla "Lattjo lajban" kärra så finns en liten grind, vattenmatta bestående av en blå sopsäck, vita plaststolpar som nu blivit bommar. Man tager vad man haver.
Duktiga ekipage!
När man sedan presterat bra på träning så är det dax att kolla läget på bortaplan.
Och det gick ju bra!!
Och med bra så räknar jag inte bara 2 felfria rundor, utan även att Anezza inte titta på hindren som om de skulle äta upp henne, vilket hon gjort tidigare. Allt annat gick bra det med, lastning, resa, ponnyn sköter sig exemplariskt när vi kommer fram, lugn o fin, både i hantering och ridning. Nu hoppas vi att vintern bjuder på träning, bus och sedan laddar vi för en lite mer "riktig" tävlingssäsong till våren.
Själv har jag varit på WE kurs, dock till fots denna gång, men lika skoj för det, man blir taggad!!
Ha det bäst tills nästa gång!
Nu har det gått alldeles för länge igen. Men det går ju alltid att skylla på sommaren. Det har dock inte varit en händelselös sommar, tvärt om.
Grålle har ju som ni kanske sett fått en ny familj att ta hand om, så också mitt lilla älskade troll Sullivan. Det tuffaste beslut jag någonsin tagit när det gäller mina hästar. Det spelar ingen roll hur bra man vet/tror att det ska bli så är det tufft. Om en stund idag, från det att det här inlägget läggs ut så skriver jag även på ett köpekontrakt på Curre, så även han har hittat en ny familj. Jag hoppa det blir lika bra som för de andra två killarna.
Vi har under sista tiden med Curre haft jätte bra hjälp av duktiga Frida, samt Grålles fd medryttare. vilket är toppen, bra för Curre att ha lite olika personer på ryggen.
En liten bildserie över senaste tiden..
Stranden, havet, hästarna, mörker på ingång, Heros onda tand är borta, min arm (finger) är gipsad o ska opereras, pojkarna står på rad då vi kommer till stallet, ny hjälm så Guldgossen o jag kan blinga tillsammans.
Underbart liv med fina hästar, barn, hundar och andra goa vänner!
Kramiz!!
Efter ett år av glädje och en massa härliga upptåg så va det dags att säga hej då till Grålle. Han ska nu förgylla dagen till en annan liten tjej. Trots att vi vet att han inte kan få det bättre, att vi hittade den perfekta familjen så känns det naturligtvis i hjärtat och det va extra tomt i morse i stallet. Det är en annan känsla när man vet att de inte kommer hem igen än när de bara är på bete och boxen står tom.
Som grand final på vår tid tillsammans så gjorde vi ett stopp på klubben innan vi levererade honom. Vi tog några skutt på ridbanan innan vi strosade ner till ån och plaskade runt. Det va mycket skratt, men även några tårar.
Några av de 519 bilderna vi tog på vår sötnos Grålle
Och som mamma och fotograf så offrar man sig gärna och kliver ner i det kalla vattnet och sedan upp i leran...
Vi har haft ett fantastiskt år med den här killen, han har gett dottern så mycket mer än jag kunde drömma om när vi köpte honom. Jag hoppas verkligen att nya familjen får minst lika skoj med honom som vi haft. Som tur är så får vi komma och hälsa på och jag antar att det kommer att bli så.
Tack för en underbar tid sötaste lilla Grålle!
Sista tiden har jag funderat mycket på det liv jag lever nu, med hästar i princip 24 timmar/dag. Är det verkligen så jag vill ha det??? Och svaret är samma varje gång, JA det är det! Det är ju i stallet (och hemma i min skokartong) jag mår bäst, då jag är lycklig, då jag har och får en massa energi. Varför ska jag så ofta få försvara mig?? Jag är 48 år och har hållit på med hästar i större delen av mitt liv, haft och jobbat med häst, när ska folk i min omgivning inse att det är mitt liv?!
Har nog förresten glömt att berätta att Sydney åkte till Skånelandet för att träffa en "kille" 
Det verkar ha uppstått ljuv musik mellan dem så nu väntar jag bara på att få reda på om det blev något av det också. Och sedan följer 11 gruvsamma och spännande månader...
Hero och jag har tränat lite WE för oss själva. Skoj!! Även om inte han såg så laddad ut på bilden.. Hi hi!
Dotter har ju sina ponnyer och de rids, trots hällregn.. 
För då kan man ju rida i stallet..
Och innan alla kommentarer börjar hagla, ja hon glömde västen..
Och NEJ, hon red inte inne, bara provsatt lite för att stilla abstinensen kanske..
Allt för denna gång!
Tjing!
Naturligtvis så har det varit skolavslutning och sommarlovet har pågått ett tag. Barnen har varit utomlands med sin pappa och haft det bra. Själv har jag jobbat och fixat med hästarna som vanligt. Varit och skrivit på för en anställning till hösten, solat och badat, samt röjt lite hemma. Jo köpte mig ju 2 nya snygga hästar! Fast dessa 2 får bo i min lilla "Skokartong" (mitt hus för er som inte vet)
Fina dottern på avslutningen, Dexter vid havet och min nyaste hästar.
Det jobbas på lite extra med Sullivan just nu, alla andra va ju på bete så dottern förbarmade sig över honom, hi hi! Så fina och duktiga tycker jag då, som är lite partisk.
Molstabergs Sullivan
En annan dag snodde hon Hero av mig!!! Gick ju bra det med, han är en klippa den killen!
Vi har även lyckas ta oss ut till vår älskade Åstön och på vägen ut så smög vi förbi vårt gamla hus och tittade hur det såg ut nu.
Det va vi, solen, havet, en miljon myror och lite annat folk.
Eddie anmälde sig frivilligt till att vakta maten, har aldrig varit med om en så "hungrig" collie som han är, ha ha!!
Lite lek med skuggan blev det också.
Skutt med liten Grålle har vi hunnit med.
Häng i sommarhagen med underbara ponnyer.
Fast Najavas kan ju få för sig att 2-benta är LIVSFARLIGA, för att 2 sekunder senare komma på att man kan få kli och kärlek av dem också.
Så har vi ÄNTLIGEN (dotterns ord) hämtat hem Anezza från betet.
Lagom rund och go runt magen.
Så livet rullar på som ni ser, sommaren är ju inte världens bästa bloggtid, mycket händer, men man vill ju inte direkt sitta inne och knacka på datorn mer än nödvändigt. Eller jo vissa dagar, men för det mesta så finns det så mycket annat att göra. Idag ska vi nog bygga upp lite WE-hinder, eller säger man stationer?! Nåja, lite WE står på schemat i alla fall. Anezza ska introduceras i denna värld.
Ha det så bra som ni bara kan!
Ting!
Hämtade vi hem den här söta Sockertoppen.. Man ska inte rota i det förgångna, men hon är värd att minnas, hyllas och aldrig glömmas.
Sötaste Sockertoppen Hulda!
Dagen här idag, i år, här och nu så fixade vi klart med ännu en sommar hagen och ytterligare 2 pållar for på semester. Kallt regn, men det finns så de kan gå in under tak.
Två av mina vänner råkade ut för hemskheter i helgen, den ena kom ut i hagen och märkte att 2 av hästarna rymt, den andra såg sin hund bli rädd och fly. Nu 2 dygn senare så är både hästar och hund hemma igen. Så skönt för dem alla.
Tjing!
Här rullar dagarna på som vanligt. Vi va till klubben i torsdags och visade Anezza banan där hon senare skulle både hoppa och gå dressyr. Hon skötte sig så bra. Reagerade inte på att det va en annan häst där och hoppade samtidigt och sedan gick därifrån så hon blev ensam. Gnäggade någon gång, men vilken häst gör inte det.
Det här med att rama in hästen fick en ny betydelse..
På fredag så blev det pyssle för hela slanten, putsa saker och fläta manen. Anezza njöt av att bli lite extra ompysslad och tvättad.
Mys..
Så vart det lördag och solen sken på morgonen...
Hoppningen gick av under mestadels uppehåll och några små stänk av regn... Lagom till dressyren så öppnade sig himlen HELT!!!
De tappra som va med i dressyren skulle banne mig fått pris bara för att de red!
Dotterns debutpoäng landade på 65% i en LD:1.
Söndagen blev en lufstur i skogen med en lite Grålle och en galen Hero. Dottern skrattade när hon klev upp på Grålle, han va ju SÅÅÅ liten.. Senare på söndagen så lastade vi 5 hästar och körde dem till betet. 18.20 satt vi och åt, 19,20 hade vi lastat och hämtat hem hingstarna, samt lastast de 5 som skulle på betet, bra jobbat tycker jag!
Måndagen bestod av lite utbildning för mig och sedan va det hästar igen då. Dottern hann med Curre och sedan satt hon på Lendox en sväng. Grålle va utlånad och hade skött sig bra. Lendox fick en knäpp då de skulle släppa ut Grålle och hoppade över grinden och sprang in i stallet. Antingen va han väl hungrig eller så är det knotten som spökar.
Idag är en ny hästig dag så jag sätter lite fart nu!
Tjing!
Först skulle allt vara rosa, kanske lite blått, för det passade ju Prins i. Men nu är det turkost som gäller. Dottern är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ sugen på att åka hem till Frida och sno hennes snygga turkosa ridbyxor, men så kom hon på häromdagen att jag (så klart) skulle nog kunna ta och åka till någon bra affär och införskaffa ett par snygga turkosa ridbyxor åt henne. Ha ha, ja vi får väl se, någon fyller ju år i september... Jag vill ju också ha ett par..
Men ett turkost schabrak och lindor finns i gömmorna iaf. Så det får duga ån så länge.
Den vackra ponnyn passar verkligen i det dessutom.
Efter en skritt sväng i skogen så körde vi igenom ett dressyrprogram som ska avklaras framöver. Någonstans ska man ju börja. Till hösten får vi nog investera i en dressyrsadel så ungen kan sitta ordentligt. Vi har en som jag ska kapa av kåporna på lite, de är så väldigt långa. Pratade med sadelmakaren om det, han tyckte jag kunde göra det själv (han känner mig och min pappa som är skomakare), "åk till din pappa så så fixar ni det minst lika bra." sa han. Så jag får väl göra det då.
Det ligger naturligtvis mycket fokus på Anezza nu, dels för att hon är den som är mest och bäst ridbar och är den som dottern har bäst förutsättningar att utvecklas på. Men de andra rids och jobbas de med i lite lagom dos. Tanken är väl att det är Anezza och Walle som ska ut till våren och fungera som tävlingsponnyer. Men även Sullivan ska förhoppningsvis ut på någon mindre tävling/pay & jump eller liknande. Dottern vill inget hellre än att rida och tävla med alla, men det hinner hon ju inte med, det är skola och kompisar också. Men det är skoj att det händer saker och det är otroligt inspirerande att komma iväg ut och göra saker med både Guldgossen och de små.
Tjing på er!
Fina Anezza har ju haft lite välförtjänt vila några dagar men har nu joggats igång lite. Och igår efter en skrittsväng i skogen så tog vi några varv på ridbanan också. Hon va lite busig, men gör inte så mycket mer än drar ner huvudet lite och på sin höjd så tar hon lite högre galoppsprång. Vad hon däremot blir lite rädd för är stora fordon. Kom en buss precis när vi skulle gå upp till vägen och då tvärvände hon och studsade hemåt, men dottern satt som klistrad i sadeln och som hon sa, "jag skrek inte ens till", för det har hon alltid gjort tidigare. Sedan kom en långtradare när vi red på ridbanan och det hände samma sak då. Än en gång kan jag konstatera att hon utvecklats enormt under vintern.
Vi avslutade med några språng och det tyckte de båda va skoj.
Snart skolavslutning och det är efterlängtat av oss alla. Barnen är trötta, blir allt svårare att få upp dem på morgonen. Men jag kan förstå dem. Det är ljust på kvällarna, svårt att somna och så ska man ändå upp på morgonen. Men om 8 skoldagar är det sommarlov!!! Själv ser jag fram emot jobb, men jag har ett toppen schema så jag klagar verkligen inte. Och den här veckan bjuder på en anställningsintervju, spännande.
Tjing på er!
Tordag och WE-träning. Ny bana och idag tändes tävlingsinstinkten hos oss. Så efter att ha som vanligt ha hälsat på de olika stationerna pch ridit banan i ett behagligt tempo så sa ridfröken att vi fick rida i ett fartigare tempo om vi ville pröva det. Och gissa vad?! Dressyrtanterna tände direkt! Ni skulle sett Maria när hon dundrade fram på sin Nova efter långsidan, Nova blev så paff så hon tog bron av bara farten! Den som normalt sett är lite läskig i hennes värld. Tjohoo!! Tja jag planerade att inte stressa upp min Guldgosse, men vem fasen kan låta bli att dras med i det tjo o tjim som blev. Så roligt, problemet va ju att man skulle få stopp också....
Walle va ju super snygg i turkost dagen till ära!
Hemma i stallet igen så blev det lite extra pyssel med våra älsklingar, täcke på och kylande lera på benen. Behövdes troligast inte, men det är ju så mysigt att pyssla lite extra när man har den tiden och det gör ju ingen skada iaf.
När våra träningskompisar fått sitt så fick resten av gänget komma in och Efter lite pyssel och sårvård så hängde vi lite på Najavas. Han har kommit in i en lite spooki period nu, så ALLT är super läskigt. Men det går över, både Curre och Sullivan hade en liknande period när de va 3 så jag är inte minsta lilla orolig för det. Najavas är dessutom en känslig och lite nervös kille, så vi tar det som det kommer, ingen stress, bara hantering dagligen så ger det sig.
Just igår så va det väääldigt läskigt att bli borstad på rumpan tex.. Men efter en stund gick det över.
Härliga dagar!
Tjing!
Så va dottern (och sonen) tillbaka efter en vecka hos sin pappa och det stod ridning på schemat. Anezza har fått en veckas välförtjänt vila, hon har ju gått rätt hårt sedan vi fick hem henne. Alltid spännande att ta ut dem på en tur när man ändå inte riktigt känner hästen. Ska hon busa, vara lite tittig eller vad ska hända. Men fina Anezza skrittade på som vanligt, lite mer uppmärksam, men i övrigt hur fin som helst. De travade korta bitar, men inte heller det va några problem. Efter ridturen fick hon äta lite gräs. Gårdsägaren blir glad, då slipper han klippa och hästarna får vänja in sig lite.
Lite sällskap av katten.
Killarna väääldigt nyfikna på den brunstiga tjejen i hagen bredvid.
Ljuvliga dagar!
Tjing!
Efter en skritt sväng i skogen så tyckte jag att vi kunde avsluta lite på ridbanan, men Hero va inte alls med på noterna, men efter några varv så kom han till sans och det va dax att börja trava, "kolla matte, vilken passage jag kan". Men jag tycker vi ska trava, sa jag. "Kolla matte, jag kan ta i mer." Suck.. Gör halt och börja om tänkte jag. "Kolla matte jag kan trampa också. Jaha, du driver på framåt, jamen då tar jag i lite till." Dubbel suck... Tar väl o fattar galopp då.. "Kolla matte, jag kan sprattla med benen, högt framåt." Där va jag faktiskt tvungen att ge honom lite beröm eftersom han faktiskt gjorde en riktigt bra spansk skritt. Ofta blir det bara hysteriska benlyft, men igår tog han i genom hela kroppen. När vi väl enats om att galoppera så visade han att han minsann kunde byta galopp, vare sig jag ville eller ej.. Jag lade ner det här med ridbanan, ingen idé att tramsa med honom, blir bara spänningar, det går bättre någon annan dag.
Vi blev båda lite svettiga och Guldgossen fick bli lite avblaskad med vatten innan han gick ut och rullade sig i sanden.
Kvällen tillbringades på jobbet med glada barn och ponnyer.
Tjing!
