Kontrollerades senast: 2019-12-18 19:51:48

sockerskadatsolsken.blogg.se

Livet är en resa. Min resa är upp o ner, ständiga rus i båda riktningar, härlig o hemsk, ja lever i det o kan inte komma ifrån mig själv. Hur mycket medicin ja än får för att minska impulsiviteten, dämpa ångesten efter magiska-manier så kommer ja aldrig ifrån mig själv. Ja vill inte heller tappa de som är JA, har accepterat att the bumpy-ride är hur ja rider genom dagar och år. O även om ja i mörka dagar önskar att ja vore "normal", längtar efter att hitta ett "lagom" så inser ja att ja vore halv utan det galet glada. Så ja vill inte byta ut den ja är. Bara hitta mer förstående till varför ja faller så djupt, hitta lösningar till de svarta. För de ljusa överaktiva i hjärna/hjärta/hela mig klarar ja mig inte utan, de gör mig förälskad i våren fast de är mitt i vintern, ger mig möjligheten att i hjärtat leva "högre" än "normala", se allt de goda i människor. De ger mig drömmar som lämnar hopp även vaken.

Om fem år... Min Jim Jim.

2019-12-18 19:08

Fem år.

Jag brukade fråga Jim vart han ville vara om fem år.

Hans svar var olika varje gång.

Om vi var sams målade han upp de mest fantastiska bilder av ett litet torp där vi skulle bo.

Jim älskade, precis som jag, att drömma stort, kunde precis som jag inte sluta utveckla alla drömmar.

Så det där lilla torpet växte hela tiden och vi skrattade åt att det skulle hinna bli ett slott innan de där fem åren gått.

Elliot, Alicia och Tuva skulle ha varsit rum, han ville att E skulle få ett spelrum där de kunde umgås.

Han skulle bygga en musikstudio till Ash och en, givetvis väldigt avancerad, lekstuga till lilldruvan.

Jag skulle få en konst atelje och han skulle ha ett dubbel garage till alla sina cyckel projekt.

Alla som kände min Jim kan höra honom planera det här.

Jag kan fortfarande se honom framför mig, hur han drog handen genom håret,

hur han log sitt lilla leende som gick upp i hans så blå ögon och fick dom att glittra.

Jag kan höra hans uppspelta röst, den som kom när han hade en "bra plan", kan se honom i mitt kök med papper på ritningar på bordet och i högsta hugg vara på väg att fixa delar eller grejer som kanske kunde behövas.

Dom som kände den mannen Jim var när knarket inte tagit över honom vet hur han kunde måla upp orimligt stora projekt, hur han startade projeket, krånglade till projektet och sen stod mitt i en röra av tusen saker huller om buller...

Vart är du om fem år?

Ibland svarade han det som nu efter fem år är sanningen...

Att han inte skulle leva då.

Inte leva nu...

Varje gång blev jag arg på honom, för jag trodde inte att han menade det.

Trodde inte att en man som ena stunden sa att han ville dela hela livet med mig, bad min pappa om min hand, gjorde orimliga ritningar på ett torp som blev ett slott, skulle ta sitt eget liv.

Jag kommer nog aldrig att förstå.

Men jag måste leva med det, att Jim inte lever.

Jag kommer alltid älska dig Jim Jim.

4 år utan dina andetag.

2018-12-17 14:03

Nu är det snart jul igen, för mig har det alltid handlat om traditioner, om samhörighet i att fira något med familjen och att alla samlas...

Men sedan Jim valde att lämna livet gör just det så ont, han saknas mig och julen blir en påminnelse om saknaden istället för trygghet.

För han valde att gå ur min samhörighet och det var just det som Jim verkligen gav mig när vi träffades, en känsla av att höra ihop med någon.

Han ville vara med mig, hela mig, allt som jag hatar med mig älskade han, han höjde mig till skyarna på ett sätt som gjorde det lättare att vara hopplös, för Jim var stolt över mig.

Så när han hängde sig tog han med sig den biten i mitt hjärta som han gett till mig, den "hela" känslan som hörde ihop med honom, han lämnade mig trasig inombords.

Idag är det 4 år sedan Jim hängde sig.

Men inte 4 år sedan han dog.

Jag vet fortfarande inte vilken dag hans energi gick vidare på, vet inte vilken dag han egentligen försvann för alltid från mig.

Jag vet bara att jag hade två dagar till när jag kunde se på honom, prata till honom, meddans maskiner hjälpte honom andas.

Två dagar till som jag kunde klappa honom över kinden och smeka honom över näsryggen, som han alltid gjorde på mig när jag mådde dåligt.

Jag hade två dagar till där på sjukhuset som jag bad till alla gudar jag kom på, dagar när jag grät hysteriskt på sjukhus parkeringen, skrek mot himmelen där någon högre makt skulle göra så han skulle vakna igen.

Men det gjorde han inte.

Han vaknade inte.

Min Jim, min vän, min kärlek, mannen som lovat att han aldrig, aldrig skulle lämna mig, tog sitt eget liv.

Jag har inte "kommit över" det, jag har inte "sörjt klart" och jag kommer nog aldrig känna mig hel på jul.

Jag saknar honom, jag vill att han kommer hem nu och ställer till med något som han alltid gjorde.

I förrgår fick jag åka ambulans med min farmor till kss, jag var tvungen att sitta på samma sjukhus som jag gjorde för4 år sedan när Jim fortfarande andades.

Det kändes som att luften tog slut, igen.

Allt kom tillbaka så hårt, sjukhus lukten, alla maskiner, alla känslor och maktlösheten.

Jag önskar att jag sagt något annat den här dagen för 4 år sedan.

Sagt något som gjort att han inte ville dö längre, räddat honom...

Jag blir så egoistisk i min sorg, det skäms jag för, jag borde vara starkare och kunna stötta de andra han oxå lämnade.

Men jag har svårt att släppa in någon annan i min sorg, känner att det var mitt fel, att jag misslyckades.

Jag är så ledsen för att jag inte räckte till.

Vi ses i tusen världar.

Skiljas.

2018-06-17 14:43

Vi ska skilja oss, efter många resor av upp och ner, försök och letanden efter lösningar för att få vårat äktenskap att fungera ska vi skiljas.

Detta ord som jag gör så ont, att skiljas.

Att skiljas betyder att separera, att dela på sig, och det är det som gör ont.

Det gör så ont att vi först sagt JA till varandra, tagit det stora beslutet att vilja dela hela livet tillsammans, till att nu, lika gemensamt, skiljas från det JA:et.

Sen det dubbla i ordet dela...

Från att först våga "dela" allt med någon, "dela" sina tankar, "dela" sina känslor, "dela" sina drömmar, "dela" säng, "dela" hem, "dela" disk, i den bemärkelsen där "dela" betyde att vi skulle ha allt detta tillsammans.

Till att nu "dela" upp allt detta, "dela" det livet vi byggt upp, "dela" i den bemärkelsen där det betyder att vi bryter det på två, går åt varsit håll med hälften av det hela.

Allting blir så trasigt, allting som var färdigt blir så halvt och ofärdigt nu, och jag mår illa av dubbelheten i att

"dela på det hela"

När det gick från att

"tillsammans ha allt"

Till att

"dela på något som var helt"

Det är ett gemensamt tungt beslut, men vi är två vuxna som är överens om att skiljas, överens om att vi ska dela på "oss".

Jag går i från detta äktenskap med den tunga känslan av att veta att jag gjorde ALLT jag kunde.

Går med vetskapen att jag gav mitt allt, i kärlek och energi, men att det inte räckte till, vetskapen om att jag inte KAN ge mer än mitt allt.

Det är min sanning, det är vad min man säger till mig, så jag landar i det, som man säger till barn.

"Om du gör ditt bästa så har du gjort allt du kunde "

Jag väljer att skriva det här nu, för det gör så ont att behöva berätta det om och om igen till dom jag möter som frågar hur allt är.

Jag väljer att berätta att jag älskar Mike, att vi inte är osams, att vi båda är ledsna över det men att vi väljer att gå åt olika håll nu och går vidare.

Att vuxna människor tror sig behöva, eller helt enkelt vill, "välja sida" eller "ta parti" för någon av oss har känts oerhört löjligt och gjort det här ännu svårare än det är.

Det är inget krig, finns ingen sida som vinner av detta.

Ge kärlek, ge mer kärlek, gråt över förlorad kärlek, minns kärlek, finn mer kärlek och så gör du så igen och igen, då finns bara kärlek.

Ett för alltid hejdå.

2017-12-17 12:19

Idag är det tre år sedan jag inte kunde "rädda" Jim längre.

Idag, för tre år sedan jag fick förbannelsen att veta hur det lät när han hängde sig.

Ljudet av det repet kommer för alltid finnas i min själ, som en mardröm som var verklig.

Den här dagen kommer alltid vara dagen som jag inte räckte till.

Jag var den som inte tog mig in i tid, jag var den som inte sa precis rätt ord, precis den dagen.

Det spelar ingen roll hur många som säger att det inte var mitt fel, att det inte fanns "rätt" ord.

Någonstans förstår jag att han förmodligen hade gjort det ändå.

Även om jag sagt andra ord hade han bestämt sig.

Men det var jag som fick höra hans sista hejdå, han la det hos mig och det är tungt att bära.

Sen satt jag med honom i två dagar, utan att han kunde säga förlåt, utan att han kunde höra mina förlåt.

För att sen ligga med örat mot hans bröstet, höra hans sista hjärtslag när dom stängde av maskinerna.

Det får jag leva med i resten av mitt liv.

Jag saknar honom, jag är arg på honom, och jag går fortfarande sönder av att inte kunnat rädda honom.

Idag och i två dagar framöver, i resten av mitt liv, är jag lite mer trasig än resten av året.

"Vi ses i tusen världar."

Jim.

Skratt o sol.

2017-12-12 19:27

När vi skulle åka till Egypten sa min man, lite bestämt, till mig och Alicia att ledordet på denna semestern skulle vara att "smälta in"!!!

Även om vi tjejer tog det på högsta allvar, och verkligen tänkte vara precis tvärtom mot hur vi lyckats hittills på våra resor.

Där det mer blivit något mer av att hamna i mitten av saker och mer hörts och setts än att varit tysta turister.

Även OM vi hade klarat att smälta in och inte skrattat för högt och så vidare går det inte så bra det där med att "smälta in" när Mike förvandlats till en person som själv pratar lite för högt och väldigt glatt med alla.

Och på sin, säkert i huvudet förståeliga engelska, svarat fel på alla möjliga frågor från servitörer eller dom han helt plötsligt blivit kompis-kompis med.

Nästan allt inleds med att jag tyckts smitta maken med att säga ett långt well...

Han ber om menyer, så vi inte får mat menyer och då vill han ha mat menyn, men istället får vi special drink menyer.

Som om vi behöver det när vi redan innan tappar knivar på golvet för att dom envist lindar in dom mytiskt i servetter...

Första kvällen, som vi nu räknat ut var andra kvällen, skulle han bestämt ha sås till kebaben.

NO säger killen vid det bordet.

But i want sås, säger Mike.

But its sweet, svarar killen vid efterättsbordet...

But i still want sås, säger Mike lite ännu högre.

But its dessert! Svarar killen.

But i still want sås!!!

Där bröt jag och Alicia in o sa efterätt på svenska, jaha säger han då o går till nästa efterättsbord...

Det är mycket roligare om man var med, för min make hade på sin nya minn, som är sprudlande och ser ut som om han vill dela ut ballonger till alla.

Som sagt, en helt ny och väldigt roande ny sida av min man.

Vi har helt enkelt en svårt roligt semester, vi skrattar så mycket att det skapas magmuskler och går på precis allt som dom vill sälja.

Mike skulle INTE gå på nåt dumt som att sitta i en beauty shop och trima skägg eller få töntiga ansiktsbehandlingar...

Ja var borta i tio minuter och kom tillbaka till en äkta make som visst skulle bara trimma skägg.

Han kom tillbaka några timmar senare med ett lent behandlat face, plockade ögonbryn och "trådad" rygg.

Skit snygg och väldigt nöjd, även om det kändes något på ryggen :)

Själv skulle jag nog ha 1 massage...

Det blev 6 st 1 timmes bokningar...

Som sen blev två till...

Äh, är det semester så är det!!

FUCK (bland annat) FIBROMYALGI

2017-12-07 20:45

Nu är de dax för ett AP posetivt blogg inlägg!!

Det här året har varit ett år med långa tider av smärtskov o jag tappar suget att skriva-av-mig när det tidvis känns helt helt HELT hopplöst!

Givetvis har det blandats med fantastiska saker o underbara människor, men det har ändå varit mer ner när det kommer till denna kropp jag tydligen måste bo i...

Men nu så!!

Nu kom något jag längtat efter så länge att jag glömt hur mycket jag saknat det.

Vi är i EGYPTEN, jag, min Mike och våran Alicia.

En fru med tokig flyg-rädsla, en man med res-ångest o ett barn som är livrädd för att missa något alls i skolan reste trots detta till Afrika.

Så just nu är vi, alla tre helt oväntat, totalt avslappnade på Grand Makadi.

Som är ett paradis precis vid röda havet.

Vi har kanske 100 m till en lång brygga som leder oss rakt ner till ett korallrev med galet många färglada fiskar.

Det är på riktigt som ett gigantiskt akvarium under ytan när jag med min "fullmask" snorkel flyter runt o pratar med diverse stora o små firrar.

O hur härligt det än är så är det ändå detta som är mer otroligt för mig!

För jag har, för första gången på iaf 6-7 år, varit HELT utan smärtskov från min kroniska värk.

I sju hela dagar i sträck!!

På morgonen har jag varit stel i kroppen men inte på det där sättet att jag inte kommer upp.

Jag blev biten av något som gjort mitt knä svullet o blivit knuffad från bryggan av dum tysk o visst det kändes men inte ont-ont-hela-tiden-ont.

Ingen känning av fibromyalgin, inga nervkläm o inga kramper!!

Det är magiskt, det är overkligt o det är fantastiskt.

Den första dagen fattade jag inte varför det kändes så konstigt, det tog ett tag att förstå att jag kunde ha bh på mig utan att behöva lägga mig efter ett tag, jag är som jag var innan den ständiga smärtan.

Min kropp är 35 år o lite trött, men inte som innan när den kändes 80 år o hindrade mig från att hoppa när jag var glad.

Är det värmen?

Är det att här inte finns krav?

Är det att jag inte ser röran hemma?

Är det massagen av de fantastiska massörerna på hotellet?

Är det att min man varit sinnessjukt glad o posetiv hela första veckan?

Är det för att jag har mitt barn nära 24/7?

Är det mat intag 5 gånger per dag?

Är det att vi skrattar så mycket att vi skapar magmuskler trots det inte alls nyttiga 5 gånger per dag mat intaget?

Är det nya happy-rasta frisyren?

Är det att jag lärt mig dricka rose?

I dont know and I dont care!

För jag mår bra!

Ja jag vet att det förmodligen kommer smärta igen, jag förstår visst att jag inte plötsligt blev frisk från allt.

MEN jag tänker njuta av varje sekund!!

Jag vill lixom förmedla det till dom som just nu sitter som jag satt som jag för en vecka sedan o kände hopplös-hopplösheten.

Någonstans, någon gång kommer du oxå att gå runt o vara dig själv igen.

Kanske bara för en stund, men ändå, shit va skönt.

Tro på det, det kommer, njut då, njut!!

Over and out.

Smärtfri S

Godmorgon.

2017-07-27 09:19

Livet är så härligt, både de som är bra o det som är dåligt är härligt nu, det känns som om ja lixom fick tillbaka livet efter att ha gått den här månaden o känt maktlösheten i det där ordet cancer.

Så här sitter jag o bara lever på mitt soldäck!

Precis som innan har allt, o alla, upp o ner sidor, de blev bara tydligare nu igen!

De är ingen sol i ögonen denna morgon men heller inget regn.

O när de väl börjar regna kommer ja vara tacksam, för min skog behöver regn till alla fantastiska svampar ja ska plocka sen!

Ja vaknade av smärtan i kroppen, men ja kom på att den är något ja får lära mig leva med, för ja ska leva länge, så ja ska göra som dom sagt, konstigt nog...

Bara vila när kroppen säger till, ge mig själv de ja behöver för att fylla på energi, utan att få dåligt samvete över alla saker ja kunat göra för andra den korta stund ja kan bita ihop o stå upp innan ja faller.

God morgon världen, le, lev o njut :)

Ingen bröstcancer o livet väntar!!

2017-07-25 10:05

Förunderliga liv, så märkligt de kan vara.

Igår fick ja besked, efter en månad fyld av dödsångest, att ja INTE har bröstcancer!!

Denna sommar har hitills varit fylld av soligt väder som ja försökt njuta av, ansträngt mig att försöka fokusera på...

Ja har ett land som gror o fyller funktion med både nytta o nöje, som ja längtat efter men nu knappt sett de fantastiska i...

Vi har snart ett färdigt soldäck till vårat hem, på den mest underbara lugna plats, trots det har ja varit stressad konstant...

Ja har min älskade dotter som är både sprallig o vis o helt perfekt (Som desutom fortfarande både lyssnar på o respekterar sin jobbiga mor) ändå har ja gråtit mig till sömns...

Pga detta ovetande fastnade ja lixom i ett vakum, rädslan kom tillbaka från när mormor fick bröstcancer, när pappa fick cancer, när mamma fick bröstcancer.

Ja glömde helt bort att de gått bra för dom ja älskar så högt o mindes bara skräcken i att kunna förlora dom...

Rädslan att döden finns runt hörnet, cancer, detta ord som gör att ja tappar kontrollen o står maktlös, att behöva lita på läkare o inte kunna "klara mig själv" är så ångest laddat för mig.

Denna ensamhet ja känt innan ja vågade berätta om de har ätit på tron om att ja är lika viktigt för andra som dom varit för mig.

Men ögonen har blivit klarare i vilka ja har, vänner som faktiskt frågar mig två gånger hur ja mår, som ser mig o finns här, på riktigt, inte bara när de passar dom, de har varit nyttig.

För ja älskar nästan alla, på riktigt, men den energi ja har kvar kommer gå till dom som ger lika mycket tillbaka.

Ja o Mike firar bröllopsdag idag o ja firar livet, igen!!

Nu ska ja njuta av sommaren, mitt land, skratta med min familj o ta hand om mig för ja ska leva länge!!

Ta hand om er.

Sol o

2017-03-24 16:02

Idag skulle ja snorkla...

Men ja chickend-out o tyckte de va för kallt i havet, dock har ja badat i den ännu kallare poolen!!

För i våran pool "vrå" mellan husen, där de inte blåser något alls har vi 36 grader o då är de inte helt fel att svalka av sig!

När ja satt o va kyckling på klipporna kom en jätte trevlig gammal man fram, som ja förövrigt inte får kalla old-man Steve för hans kompis som oxå heter Steve är faktiskt ännu äldre :)

Vi tjöta om livet en sväng, insåg att vi bor på samma hotell o sen bjöd han

(efter att ja bestämt berättat att ja är otroligt trött på män som flörtar med denna lyckligt gifta kvinna som är jag, nog för att de kändes dumt men ja ÄR trött på löjliga män...)

skrattande på en drink i solen på vägen till hotellet.

De bästa med Steve o Steve är att de inte är tillgjort, bara fina diskutioner om viktigt o oviktigt, vi skrattar åt att dom är äldre o att ja förmodligen nån gång varit vacker :)

Nu sitter ja på balkongen o njuter av solen, livet är härligt när ja har fantastiskt här borta o ett lika fantastiskt hem att komma tillbaka till.

God eftermiddag världen.

Yesterday o mardrömmar.

2017-03-23 08:14

Igår ställde ja inte till med något varken vettigt eller ovettigt, göööör tråkigt faktiskt.

Eller jo vettigt i den bemärkelsen nyttigt, för ja gjorde som terapeuten sagt åt mig, va-i-mig-själv o försökte hitta sätt att tycka om mig...

Ja lyssnade på medveten meditation vid havet o grinnade när ja lät alla demoner få komma till mitt medvetna jag.

Sen skrev ja på min barnbok som ja lovat min mormor, min lilla fina Mojan som tror att skriva o illustrera barnböcker är mitt framtids yrke.

O ja bokade en helkropps masage tills idag kl 16, en timme för 280 spänn hur billigt är inte de!!!

Sen köpte ja kebab hos bästa kebab haket o somnade väääldigt tidigt, vilket gjorde att ja vaknade kl 3 av en så overkligt verklig dröm där min man lämnade mig för att ja blivit så sjukt tjock...

I drömmen kom alla monster från mitt liv tillbaka o skrek hur ful o äcklig ja är, ja kunde inte hjälpa det, ja va tvungen att kräkas...

O dum som ja är somnade ja om o drömmer samma dröm, men nu tänker ja inte spy ur ångesten!!

Ja tänker inte låta fröken bullemi ta över min semester!!!

Så nu börjar ja om, ny dag, nya möjligheter!

Good morning S

JÄTTE störande S.

2017-03-21 20:50

Då har ja lyckats störa i två viktiga, låt oss kalla de heders stunder, idag.

De regnar idag på Malta o som med allt väder här är det ungefär som mitt känslo liv...

Man kan sätta JÄTTE o SUPER framför all sorts väder o för den delen känslor.

Så det regnade JÄTTE mycket o blåste SUPER mycket när ja bestämt skulle se saker.

Ja kolla in fantastiska, ett annat ord som passar Malta o mig, ställen som "lady of the grotto" som ligger i under en fantastisk kyrka i Melleiha.

Den kyrkan va öppen sa snäll tant i en affär som ja sökte skydd mot regnet i, bara o gå in...

Så ja gick rätt in i en högtidlig predikan, högljut in i den för stora kyrkdörrar låter mycket...

Ja kunde lixom inte gömma mig så ja satte mig snällt o upplevde fantastisk sång som ja inte kunde sjunga me i.

Sen va ja snäll o lämnade plats till ett par under det pyttelilla skyddet där bussen skulle komma, min buss va dock 30 min försen o ja åkte dyngsur hem från sevärdheter o predikningar.

Den andra heders stunden ja tyvärr störde i va dom som bor direkt under mig...

Varför låste ja inte hann ja tänka innan ja stod mitt i deras rum o insåg att ja inte gått tre trappor upp...

De va nog det för idag, eller nej inte riktigt, ja o Martin har oxå hunnit vinna biljard match mot den "fulla delen" av gänget som åkte hem idag.

Som pris fick vi en "lånad" skylt med något obegripligt, en lika obegriplig sång med underhållande dans o färstås all-inclusive öl.

Utan dom är de redan tyst som i graven, eller tyst som i grottan, på våran våning, dock inte lika tyst i rummet under...

Nu ska ja sova JÄTTE mycket!!

O hur härligt de än är så saknar ja min man SUPER mycket, bara så du vet Mike.

Good night från störande S.

Lite rädd ändå...

2017-03-20 20:38

Fortfarande dag 3, dock utan dialekt...

De blev ingen karaoke kväll, för här är nackdelen med att resa ensam som kvinna, man vill inte stå o vänta ute på sina nya vänner när de är mörkt...

5 st stora män kom fram o erbjöd sig att ta me mig till ett bra ställe, ja sa nej tack, dom kommer lite för nära o fortsatte tjata om att dom bara ville visa mig runt, gränsen va när dom skulle skaka hand med mig o tog lite för hårt i handen, ja gick fort fort fort därifrån med hjärtat i halsgropen o ringde min man i panik.

Så nu sitter ja på en väl upplyst restaurang o väntar på indisk mat.

De blir bra till slut ändå, men shit ja måste säga att ja blev något mer nervös än tidigare för att vandra ensam...

Day 3 with an accent.

2017-03-20 16:23

Day 3 with an accent.

Efter att ha pratat med min Alicia tre gånger är ångesten under kontroll.

O tack min älskade Mike för att även du ringde, de gör så mycket med den lilla kärleks bekräftelsen!!

Just nu sitter ja o försöker bränna mig jämn...

För igår satt ja på något vis för länge o fick en fin (om man gillar röd) färg på höger axel, så de är väl bäst att matcha den på vänster:)

Ja har inte bara fått denna vackra röda färg utan oxå fått en snygg, fortfarande dock dyngsur, hatt!!

Hatten fick jag för att doppa mig i den svårt kalla poolen.

Men eftersom mina nya galna vänner har

all-inclusive så hjälpte de till med tre öl o en drink som va jätte fin o sjukt stark innan själva badandet.

Väl i domnade kroppen bort av kylan så ja har till o me lekt nån form av vatten-wolly-boll utan att frysa.

Sen "shrinka" ja lilla hotell gänget med mitt sedvanliga psykologi test o de är en bra känsla idag.

Lilla gänget är britter, in a good way;)

En skön samling av människor, en typ 35-40 år framåt o galen Colin som känner att

all-inclusive dricka gäller även mig, nu minus hatt.

Hans mycket sansade o lugna barndomsvän Jeff som inte dricker men äger en bar.

Jeffs bartender Jamie, 19 bast med lika mycket adhd som mig fast omedicinerad, solar med strumpor på o som inte kan simma, eller spela fottboll vilket diverse grann balkonger blivit medvetna om.

Martin, 50+ jobbar oxå hos Jeff, mycket inteligent o känslig man med ett lung som ja tror denna samlig behöver för att komma upp till frukost.

Sen har vi Loreen, 45-50, skotts härlig kvinna, som har lätt till skratt o sång, hon oxå ingår i all-inclusive-a-la-Colin o vi kände oss rather tipsy framåt 13 :)

Som ni förstår har ja inte heller idag lärt mig att inte vara i solen mitt på dagen...

Druckit mycket vatten har ja dock gjort o ätit pankaka eftersom min lilla älskade Alicia skäller på mig om ja glömer att äta.

Nu ska ja vila, ta ett varmt bad o sen gå ut me gänget på nån form av kareoke runda.

Over and out/ S.

Några ur "gänget"

Lära sig...

2017-03-19 19:08

Dag två o ja har lärt mig att ja aldrig lär mig...

Ja skulle bestämt inte vara direkt i solen mellan 12-14, äta fast ja inte är hungrig o dricka mycket vatten...

Inte få panikångest för att Alicia är långt borta utan bara njuta av värmen...

De gick jätte bra tills kl 12...

Fortfarande träffar ja härligt galna människor (en del som bjur på lite för mycket öl på tom mage) o de är fantastiskt att kroppen fungerar men tyvärr försvinner inte ångesten i solen.

Så ja ska försöka sova bort den!

Good night S

Here comes trubbel :)

2017-03-18 22:41

Längesedan ja skrev här men...

Here comes trubbel!!

Jappsido thats me, in a good way;)

Ja är o botar min kroniska smärta på Malta igen, denna smärta som redan nu är där MEN under kontroll!!

Fantastiska liv, fantstiska människor!

Ja sitter på min balkong i mitt tredje rum...

Där av nicknamet "here comes trubbel", ja kan konstatera IGEN att o ja ler så ler (nästan) alla tillbaka.

Ja fick ett jätte fint rum på buggiba hotel, men de va dusch...

O ja kände att (efter ett samtal med min älskade syrra G) att man förlorar inget på att fråga ödmjukt o artigt om de möjligen finns ett med badkar.

För det gör SÅ mycket mot den kroniska smärta (som ja inte tänker tro är kronisk ändå) att få helt slappna av i varmt vatten.

Så ja bedyrade för den super trevliga mannen i reseptionen (som fick visa vägen till första rummet två gånger o ändå gick ja vilse tre till) att ja bara undrade om de fanns möjlighet till ett badkars-rum.

Han ringde en man som skulle kolla, sen kom ja på att ja behövde en adapter, möter en stor man vid poolen, ler o går rätt, snälla reseption killen visar vägen till adapter-affäbadkars-mannenr han om ja fick hjälp av badkars-mannen...

Springer i koridorer, tar hissar o....

Missar badkars-mannen, förstås!

Tillbaka mot reseptionen, ser honom, ropar på svenska, badkars-mannen!!!

Som sagt FANTSTISKA människor, ja fick tre rum att välja på, lite springande hit o dit men nu har ja ett rum med badkar o två nya vänner som ler mot mig trots att ja är som ja är!

De finns mycket mer från dag ett på Malta men nu är ja helt slut av att vara trubbel på ett bra sätt så nu ska ja sova.

Over and out/ S.

A föralltid.

2017-01-11 19:45

Ett litet A med stor bokstav...

A som i Alicia, mitt första barn, min första kärlek o hur liten hon än varit är hon alltid det största som hänt mig!

De blev virrigt redan första meningen

kände ja nu...

Alltså, ja har gjort min första tatuering o ja känner att den är precis perfekt på mig!!

Lite sned o ojämn o perfekt!

För nu vet jag ju hur de blir med nålen vinklad på tre olika sätt, att de faktiskt inte gör så ont med själva nålen o att de känns mer efteråt lixom.

De är ju alltid bra att lära sig nya saker!

Ja gjorde den själv, förstås, lite av den däringa impuls-sidan i mig som ingen medicin i världen kan ta bort va de verkar...

Samma impuls-sida som på väg hem från en tatto mässa beställde tatueringsmaskinen, för att ja faktiskt inte vet om jag är en tatuerare förens ja provat!

Bidragande faktorer till att de just idag blev ett litet stort A är att ja inte orkade öva mer på lossas hud.

Och att smärtskov från helvetet plusat med oväder betyder att ja inte kunnat vara utanför dörren...

Så ordspråket för dagen får bli:

Man gör de man kan o de man inte kan lär man sig väl såsmåningom ;)

35 år !!

2017-01-09 09:17

Idag har jag levt o funnits till i 35 år, tack moder jord och fader vår för livet!!

En del människor vill inte fira att dom blivit "gamla", tycker att det är jobbigt att säga sin ålder o firar mer när dom får visa leg på systemet ;)

Men ja gillar att vara 35, gillade att vara 34 o fick jobba hårt för att ha den obligatoriska 30 års krisen!

Nu är de så att ja ofta har livs-kriser...

Fast inte för att ja blir äldre, fasen ja älskar att vara "tant", de finns mer sekondhand köpta tant-skjortor i min garderob än de finns hos själva tant-tanterna om ni fattar

tant-skilnaderna :)

Min ständigt pågående livskris handlar om att ja vill leva och få uppleva alla åldrar som finns, att få leva imorgon är inte självklart när man förlorat så många för tidigt.

Så idag firar jag livet o åldern o njuter av att finnas till !!

Happy everyday tänker ja :)

Denna himmel och dessa shenken kompisar !

2017-01-02 17:48

Nu är de så mycket magiskt ja vill förmedla att ja inte hinner få ut de utanför mig själv !!

Som när ja pratar snabbt, oavbrutet, i ultra hypomani, fast allt är i huvudet !!!

(Och de är nog min familj tacksamma för...)

Men kort o inte för invecklat:

Himmelen är bäcksvart, stjärnklart så varje liten gigantisk stjärna lyser som små solar.

Innan mörkret kom var solen uppe o skapade fantastiska fäger som gav sån varm energi.

Min "kompis", shenken-killen, Fredrik, leveredade äntligen massage bänken ja köpt i julklapp till min man.

(Eller ja de är ju egentligen till mig, men han kommer få ännu mer avslappnande muskler o bättre humör :)

Ja är så dålig i kroppen att ja förmodligen inte borde stå upp alls, MEN ja har ett nytt hopp i hela mig som lixom vill laga allt o ja TROR på framtiden !

Med kärlek till er alla, känn allt härligt o

bara lev här o nu!!!

Gott nytt ljus!! År!!

2017-01-01 00:20

Det stundar ett helt nytt år framför oss!

Vi kommer möta miljoner med möjligheter.

Miljoner gånger kommer vi få chansen att upptäcka nya platser o uppleva fantastiska saker!

I det nya året kommer vi träffa nya människor o om vi vill utvecklas till bättre personer.

Om vi väljer rätt.

För det komer ett nytt år av lika många förluster, vi kommer tyvärr uppleva svåra saker.

I år kommer vi springa på människor som inte är snälla o som tar energi.

Lika många gånger kommer vi möta

orättvisor.

De är livet, på gott o ont, på riktigt.

Och ALLA gånger har vi ett VAL.

Vi väljer ALLTID våran känsla, otäckt att tänka,

men de är min sanning.

Du o ja har rätt att vara ledsen, absolut, att känna är viktigt.

Vi har rätt att bli besvikna o bli arga, de är ofrånkomligt, men i slutändan är det du o ja själva som väljer var vi vill lägga energi.

Det är vårat eget val att gå vidare och bort från de negativa vi möter.

Vi kan ALLTID välja att se på de fina vi har!

De är inte lätt, ibland går de inte att le, men ju mer vi övar ju lättare blir de.

Att se orättvisa i världen är däremot lätt...

Men min önskning är att detta året tar vi alla på oss uppgiften att möta de mörka med ljus!

Att vi alla ler mot dom som ser sura ut, för om alla ler mot varandra så finns de inga sura miner kvar.

Min önskan är att vi alla ger varandra kärlek.

Istället för att se det som någon inte gjort, eller det som någon inte gjort bra, anstränger vi oss att se det posetiva som har gjorts.

De finns bra saker överallt om man tittar noga.

Man måste säga till om något påverkar en negativt men de finns alltid olika sätt att ge kritik på.

Bra sätt o dåliga sätt.

Om man märker att man satt något argt eller för hårt kan man alltid gå tillbaka o säga förlåt att de blev fel.

Snälla hela världen, gör de bästa ni kan,

var den bästa av dig som du kan!

Jag satsar på en tia som Kay säger :)

Vara den bästa Sara som jag kan o fortsätta tro på mirakel !!

Med kärlek till er alla Önskar ja er ett

Gott Nytt År !!!

(Maxigalaxi tårtan på 3kg

Oförståeliga död.

2016-12-19 19:09

Så här känner jag, de är min sanning, mina känslor och inget illa menat mot andras förluster, alla har olika upplevelser o uppfattningar.

Att "Komma över" när en närstånde begår självmord är för mig så mycket svårare än sorgen vid andra dödsfall.

Det ligger så mycket skuld och skam i att inte ha räckt till, inte sagt rätt ord, inte kunnat hjälpa eller rädda honom eller henne.

De ligger så mycket sorg i att han eller hon inte såg allt fint dom hade runt sig, inte förstod hur älskade dom var.

O en ilska i att allt de fina o den kärlek man gav inte va tillräckligt viktig att leva vidare för.

För två år sedan satt jag bredvid Jim på sjukhuset, hysterisk o maniskt av att vakat två dygn utan att sovit, övertygad om att han skulle vakna.

Idag är det två års sedan hans sista hjärtslag slog, de har fastnat i mig o kommer alltid leva vidare inuti mig.

Skulden ja bär av att inte kunnat rädda honom kommer alltid finnas i min själ.

För mig ligger det oxå mycket ilska i hur han valde att gå vidare...

Ja är så arg att han lämnade mig på det sättet, att han till o med tvingade mig lyssna på när han hängde sig är efter två år lika oförståeligt, oförståeligt o oåterkalligt.

Hur ja än gör så kan inget ta tillbaka de sista orden, alla dom andra orden om hur mycket han älskade mig eller allt de andra fantastiska han sa om mig försvinner när ja hör hans sista hejdå.

Det bor ständigt en rädsla i mig att "misslyckas" igen, för jag vet att alla ja älskar när som helst kan dö.

Människor dör, på olika sätt o ja kan inte göra något åt det.

Ja är så fruktansvärt rädd att ja inte får fram hur mycket ja älskar mina nära o hur viktiga dom är.

Livet är skört.

Det som inte syns känns.

Igår blev jag tröstad av Stefan, som räddade mig från att gå helt galen på sjukhuset, starka, trygga, fantastiska Stefan som ja är så tacksam för att han finns.

Ja tände ett ljus vid graven tillsammans med Jims lillprins, fick hålla om den fina pojken som han lämnade efter sig.

Oförståeligt, oförståeligt, oförståeligt.

sockerskadatsolsken.blogg.se

Kontrollerade rss-flöden idag: