RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-11-01 12:12:34

Skymningsliv

livet glittrar mer på natten.

Är jag tillbaka?

2019-08-30 01:49
Nämen hallå va!

Sådär från ingenstans och efter en herrans massa månader. Är det ens okej att dyka upp bara såhär? Äsch, vem bryr sig ens om den här gamle bloggen?

Jo, jag.

Skulle posta en grej på Instagram nu ikväll och märkte hur jag liksom bara pladdrade på, som jag gjort på olika bloggar genom åren. Och även om jag inte riktigt har tyckt mig ha tiden eller lusten till att skriva särskilt mycket här på haket lately, så finns det väl en anledning till varför jag aldrig har tagit bort den helt. Jag är ju en liten bloggjunkie och har alltid varit.

Så vad är då detta? Är det en liten comeback? Eller är det mitt sista lilla dödsryck här i bloggvärlden?

Kanske.
 
Men jag vet hur mycket jag svär varje gång när jag inte får plats med alla mina tecken, som alla är VÄSENTLIGA, på mina snapchatstorys... haha. Och jag vet att Instagram är mer för spons-influencers och selfiequeens - inte blobbqueens som jag, haha. Är detta min lucka? Har detta alltid varit min lucka?

Det återstår att se vad jag gör av mina bokstäver framöver. Ska inte lova för mycket, varken till er men främst inte till mig själv som jag alltid har en tendens att skuldbelägga när saker och ting inte blir som jag tänkt mig. 
 
Jag ville nog bara säga hej. Och skriva ett "starta om"-inlägg typ. Och som alltid lät det väldigt mycket bättre i mitt huvud än vad det blev i praktiken. Men det är la precis som vanligt, eller vad säger ni?

 
 

2019.

2019-01-03 01:21
Det är något med ljudet från spårvagnar. Jag bara älskar det. 

Jag blir liksom lugn i själen. Harmonisk. Helt sådär grundlycklig. Det är ljudet av hemma och jag kan aldrig få nog.
 
Jag befinner mig på jobbet och hör hur vagnarna susar förbi här i natten. Exakt som för två år sedan, när jag var ny på jobbet här på Bankogatan. Då skulle jag inleda mitt första hela år som göteborgare och jag var så jäkla lycklig. Nu har jag inlett mitt tredje. Och lyckan är om möjligt ännu större. 

Fan, vad jag älskar den här staden. Jag har sagt det förr, men det tåls att säga om och om igen: 

Jag är hemma.
 
 
- ◊ -
 
 
Nytt år, som sagt, och hur klyschig är inte jag då? Bloggen vaknar till liv lagom vid nyår. Och egentligen passar det väl som sämst att försöka kicka igång bloggen just nu, då jag befinner mig i en rätt saftig tentaperiod för tillfället. Men min hjärna fungerar ju sällan logiskt som ni vet.
 
Självklart sitter jag här och planerar ihop nyårslistor i mitt huvud och tänker lite för stort i vanlig ordning. Vi får därför se om det blir något av det i slutändan. Det kanske skulle fylla sin funktion, med tanke på att jag knappt bloggat något alls under 2018 och det ändå vore roligt att föreviga alla minnen på något vis. Det hade liksom varit skönt att ha allting samlat någonstans, annat än i mina snurriga dagböcker och kalendrar. Gött för min strukturella sida åtminstone, haha.
 
Men som sagt: tentaperiod. Jag dränks i böcker just nu och jag är till nittio procent superstressad, till fem procent arg på den där jäkla prokrastrineraren som bor i mig och till fem procent fascinerad av all litteratur jag läser. Det är bra böcker i den här kursen, må ni tro. Jävligt bra.
 
Synd att det ska vara så förbannat svårt att bena ut allting bara. Och det är så typiskt mig att gå igång på "luddiga kurser" där en kan gräva runt lite som en vill, för att sedan hata loss på mig själv för att jag känner att jag förmodligen tolkar eller tänker fel. 

Jaja, jag har ju varit igenom sånt här självtvivel förr och kommit levande ur det. Ja, till och med lite stärkt. Och jag vet att jag låter som en klyscha återigen, men det är fan viktigt att utmana sig själv och sina rädslor. Och sen är det ju alltid viktigt med utbildning, eller kanske främst bildning. Jag vet att det är en gåva till mig själv och jag påminner mig själv om att försöka se det som så varje dag.

Haha, det återstår ju att se om jag uttrycker mig lika lugnt och pedagogiskt om några veckor när allt ska lämnas in... En aning tveksamt.
 
 
- ◊ -
 
 
Men 2019, ändå. Känns lovande hittills. Och inte var det några större fel på 2018 heller, även om många verkar säga det. Det är klart att jag kanske är lite bortskämd och allmänt privvad i min lilla bubbla förstås, men även folk i min omgivning som ändå har det rätt bra verkar säga att 2018 var ett dåligt år.
 
För min del var det däremot ett succéår. Ett riktigt jäkla pangår, helt enkelt. Och jag kan nästan börja ana ett mönster här, för från och med att jag har flyttat till Göteborg har mina år varit härliga och harmoniska. Och så även 2018 alltså.
 
Det gångna året har bjudit på egentligen allt. Mestadels i positiv bemärkelse förstås, men en och annan liten dipp också faktiskt. En är ju ändå en mänsklig varelse som får PMS till och från va (alla fellow menstruerande vet vad jag talar om...), men på det stora hela skulle jag säga att året har hållt sig stabilt och i glädjens tecken.
 
Det har varit förbannat fina stunder med vänner och även nya bekantskaper, massvis av magiska spelningar och festivaler, roliga roadtrips, härliga fester, spännande kurser, ett underbart jobb, mycket politik, grymma resor (Köpenhamn, Dublin x 2, London, Edinburgh, Kraków, Gran Canaria), flytten till min första lägenhet i Majorna, Kentkör med en utsåld premiärkonsert, bandyguld till Edsbyn, skärgårdshäng, en på tok för varm sommar, ett traditionsenligt Elitlopp i Stockholm, dj-gig, reunionhelg i Norrköping, tre besök i Hälsingland och en massa mer roliga grejer som jag inte kommer på nu.
 
Men det kommer kanske fler detaljer och främst bilder i mina tänkta blogginlägg framöver. När eller OM de dyker upp beror på hur effektiv jag är med mitt plugg dock, så vänta er inte för mycket där... haha. 

Slutligen, för att avsluta inlägget och även denna spontana årssummering som det ju blev av detta inlägg, så blev ju 2018 även kärlekens år. Det var året då jag för första gången i vuxen ålder vågade öppna upp och sen bjuda in kärleken i mitt liv. Alltså, for real.
 
Och visst blev det ett misslyckat försök där i början med helt fel person, vilket ledde till att hjärtat gick itu lite granna där i somras. Men samtidigt så slängde jag mig upp i sadeln igen (efter att ha slickat såren rejält ska sägas) och det hela slutade med att jag sprang rätt in i armarna på en charmig göteborgare som visade sig vara min twin flame. Och två katter fick jag på köpet dessutom. ♥
 
Tack 2018, jävlar vad bra du var!
 

KÄR!

2018-11-04 01:25

Semester.

2018-11-02 12:36
Nämen oj och hej! 

Kikade in här på bloggen för första gången på evigheter och såg hur min statistik hade skjutit i höjden den senaste veckan, trots att jag inte publicerat något sen i juni.. Kan det kanske ha och göra med att en viss liten loverboy länkat till mig på sitt instagramkonto? Haha, mycket möjligt hör'ni! 

Känns märkligt att skriva nu när jag inte har skrivit här på evigheter, men någonstans ska en väl börja. Egentligen har jag kanske minst med tid just nu, då jag snart ska checka ut från mitt rum som jag bott i den senaste veckan på Gran Canaria. Men jag ska kanske välja att agera lite på mina sällan förekommande skrivinfall ändå. 
 
- ◊ -

Yes, Gran Canaria var det ja! Jag bjöd syrran på en liten semester hit eftersom jag hade dåligt samvete för att jag missade hennes 30-årsfest (jag var i Dublin då) i somras. Så nu har vi varit här sen i lördags och innan dess var vi i Kraków i några dagar och levde lajf. 

Det känns därför som att vi har varit borta huuuuuur länge som helst verkligen. Och givetvis känns det som att tiden gått extra sakta just eftersom jag gick och blev fullständigt tok-bananas-knas-nykär direkt innan vi åkte från Göteborg för drygt en vecka sen. 

Ja, ni läste rätt. Elin. Nykär. Försök ta in det, liksom. 
 
Och ni vet ju att jag vanligtvis alltid längtar hem till Göteborg så fort jag är ute och reser, så ni kan ju tänka er hur extremt allting är denna runda - när jag har livets pojk där hemma som bara är sådär superdrömmig rakt igenom.

Därför kommer jag åka raka vägen till hans lägenhet i Frölunda när vi kommer hem på lördagsmorgonen. Och sen ska vi ha utegångsförbud hela lördagen eftersom vi bara ska ligga hemma och lyssna på Göteborgsregnet och kolla på Harry Potter samt gosa med hans übersöta katter. Ja, ni hör ju hur gosigt! 
 
Lägg därtill att han lagade sushi åt mig förra veckan när jag kände mig lite nere... Sicket jäkla kap, va!? 

Haha, näe nog om nykära Elin nu. Alla våra vänner har redan spytt på oss för att vi är så äckliga och gulligulliga... haha. 
 
- ◊ -
 
Jag ska väl försöka runda av lite här. men förhoppningsvis tar det inte flera månader till nästa uppdatering. Eller vad vet jag, jag har ju lovat saker som jag inte kan hålla förut... haha. Men jag har i alla fall en massa fina saker att skriva om här eftersom det har hänt helt galet mycket roliga saker den senaste tiden.
 
Tills dess får ni dock nöja er med två härliga bilder som syrran tog uppe på vår takterass här i Las Palmas igår: 
 
 
 
 

På väg mot Kastrup.

2018-06-25 10:14
Compadres! How u doin?

Jag sitter just nu ombord på ett SJ-tåg med destinationen Kastrup, då jag och Hanna som sagt flyger tilL Dublin redan idag. The Killers-konserten är förvisso inte förrän imorgon, men gött att vara där en dag innan och landa lite granna.
 
Det sjukaste är ju att Hanna inte har varit i Dublin sedan vi träffades där för första gången, med andra ord på bartenderkursen så långt bak som 2014. Tror detta blir min sjunde resa dit. Som en liten jämförelse bara, haha. Men mer om det sen. 

Hur har det varit sen sist då?

Jo, men fint må ni tro. I fredags firade jag ju Midsommar med två av mina absoluta favoriter: Anna och Alice. ♥ Vi hängde i Alices mammas hus i Kungsladugård (alltså, fatta att detta snart är mina hemtrakter??????) och vi åt lite klassisk midsommarmat (- kött) och drack bubbel. Och alltså, det var bara SÅ HIMLA FINT. Vi hade en massa fina samtal och jag kände mig helt bubblig av glädje när jag landade hemma i sängen sen. Precis en sådan Midsommarafton jag önskade mig detta år.
 
 
 
 
 
På lördagen sen så hade jag bjudit hem Emanuel för att kolla på fotbollen och dricka öl. Fotbollen gick ju som den gick och det är väl ingen som kan ha missat alla orimliga reaktioner? Herregud, sportsnubbar alltså...
 
Alla bara snackar om att sport förenar och jag har själv varit en stor förespråkare förr om åren. Det var ju i och för sig inom bandy som fortfarande har sin gulliga och lilla bonniga stämpel. Men alltså, seriöst? Är så himla trött på alla sportmänniskor som tror det är på sånt jävla liv och död att man går in och på allvar DÖDSHOTAR och sprider rasistisk smörja mot han Jimmy Durmaz nu. ALLTSÅ, KAN NI BARA FATTA ATT DET ÄR ELVA MÄN SOM SPARKAR PÅ EN JÄVLA BOLL??? 

Orkar ej. Och till råga på allt var det ju fan ett av hans mål som gjorde att Sverige ens är i VM överhuvudtaget. Ett VM som egentligen är ruttet, korrupt och vidrigt om ni frågar mig. FIFA som förening är väl något av det äckligaste som finns och just att VM hålls i Ryssland med Putin i spetsen verkar inte många reagera på heller, trots att det säger en del om både världen och kapitalismen som sådan. Men så fort tillfälle ges till att få ur sig lite rasistiska kommentarer i sina testosteronbröl så jävlar i mig kommer kritiken fort som attan - åt helt motsatt håll. 

Jaja, jag och Emanuel gjorde i alla fall det enda rätta efter en förlust istället för att hata loss på nätet - vi satte oss istället ute på balkongen med lite finöl och lyssnade på gatans musikanter och lördagsfyllon i en härlig synk. Där ute varvade vi djupa samtal med högläsning från mina poesiblock bland annat. Haha, ja herrejävlar så klyschigt. VEM ÄR MAN ENS!??? Haha. Som tur var så rundade vi av det med lite marathon av "De tre vännerna och Jerry". För att balansera upp lite, liksom.
 
Sån fin kväll, alltså. Är så himla glad att jag lärde känna Emanuel på den där teaterkursen jag gick för två höstar sen, om ni minns? Så tack gbgimpro för denna guldklimp! 

Näe, nu börjar tåget närma sig Kastrup så jag får runda av här.

I mina hörlurar.

2018-06-22 07:32
Hallå music lovers!
(Imiterar en lärare på Nordiska folkhögskolan, vilket är sjukt internt - JAG VET! Förlåt!)

Ni vet ju att jag lyssnar på musik i princip jämt och att det är en tjusig liten tvåsamhet vi har att göra med där. Nu på senare år har väl poddar lyckats trassla sig in i den här relationen också, men oftast är det Spotify som går varmast på min mobil trots allt.

Så därför tänkte jag dela med mig av mina favoriter just nu, just idag, och som jag lyssnat på som mest under mina spårvagnsturer till och från jobbet de senaste dagarna:
 
 
1. Konstiga restauranger - Jonas Lundkvist.
Alltså, Jonas senaste platta är fan guld! På något vis hade jag dock missat just denna låten, då den flög förbi precis när skivan kom. Men nu har jag lyssnat in mig och alltså, IGENKÄNNINGEN GÅNGER TUSEN! Lite tröttsamt kanske med ännu en snyftstory från en otrogen snubbe som både vill ha kakan och äta den samtidigt, men herrejävlar så beskrivande och träffande. Dör lite i själen.
 
 
2. Love in a trash can - The Raveonettes.
Den här låten hade jag visst lagt in på en av mina listor i våras utan att egentligen ha lyssnat igenom den. Men så slumpades den fram på en spårvagnsfärd hem från jobbet en morgon och njutningen visste inga gränser. Detta fantastiska gitarriff gjorde verkligen resten av min dag. Pure love, alltså. Fantastiskt band förresten, så in på youtube/Spotify/valfri streamingtjänst och lyssna in er vettja!
 
 
3. Vikken då - Silvana Imam.
"Lägg denna sanning på din playlist!" Alltså, fucking QUEEEEEEN! Älskar Silvana så sjukt mycket och grät typ blod när mina vänner skulle se henne på Liseberg medan jag var i Stockholm i slutet på maj. Men hon kommer spela på EuroPride här i Göteborg senare i sommar, tack och lov!
 
 
4. En annan värld - Hästpojken.
Ni som känner mig kan ju omöjligt ha missat hur mycket jag älskar detta indieband från Göteborg? Och heller inte att de släppte en fantastisk platta nu i vår, efter fem år av tystnad, som jag självklart fick signerat på Bengans där i april? Blev direkt förälskad i spår nummer 5 som innehöll en klockren rad som denna: "Ibland spottar jag i spegeln när jag tänker på det där, som när jag utanför Valand skulle visa vem jag var". Alltså, seriöst här - DET ÄR JU FUCKING SÅ DET ÄR! Varje gång jag själv råkar hamna på just Avenyn ska jag alltid visa att jag egentligen inte hör hemma där, haha. Så komiskt ändå. I alla fall så var denna låt GRYM live. Finns lite klipp på min Instagram om ni känner för att gräva lite.
 
 
5. O A O A E vi förlorade - Markus Krunegård & Miriam Bryant.
Redan när jag såg detta samarbete på instagram så kunde jag ana att jag skulle bli frälst. Och så blev det mycket riktigt också. Kanske främst på grund av Miriams röst som i vanlig ordning är TO DIE FOR! Sen också för denna line, som passar en destruktiv sate som mig uppenbarligen: "Vi passade illa, gjorde illa varann. Men jag gillar att ha ont ibland". Ser sjukt mycket fram emot att se dem båda på Way out west i augusti.
 
 
6. Gloria - SeLest.
Ååååååh, jag älskar verkligen Simon Ljungman! För er med dålig koll så är han gitarrist i Håkans kompband, alltså Augustifamiljen. Han gick även i vänsterns första maj-tåg och gav mig ett glatt leende när jag sprang runt där med min megafon. Så fint! I alla fall så är detta "hans band" och de har gjort helt fantastiska låtar som jag faktiskt lyssnat på lååååångt bak i tiden, ja så långt som 2009 tror jag. Detta är dock en nyupptäckt favorit som ligger varmt om hjärtat just nu, kanske främst på grund av alla fina Göteborgskopplingar som ryms i låten. Dock så var det så sjukt dålig timing att jag inte var i Göteborg när de spelade på Masthuggsgunget med bland annat Ebbot nu i början på juni. Kan tänka mig hur magiskt det måste ha varit för alla som var där, för ja - jag såg era storys! Fan.
 
 
7. Du fria - Håkan Hellström.
Slutligen har vi kungen av Göteborg, såklart. Den här låten lyssnade jag inte alls mycket på när skivan släpptes för snart två år sen, utan jag lyssnade mest på versionen med Silvana. Men jag hittade kärleken till den här nyligen eftersom den har sånt skönt flow på något vis. Och det är så sant som han säger, det här med att "vi har inget, men vi har regnet!" Lustigt dock att jag lyssnade på denna som mest nu när Göteborg var utan regn under flera superheta veckor, vilket nog aldrig har hänt tidigare. Antar att jag saknade min kära regnstad, haha.



 
 

Långledighet och Dublin... igen.

2018-06-22 04:29
Hallå i natten!

Jag jobbar sista natten nu innan två veckors ledighet. Och jo, jag hör hur det låter. Känns verkligen som att jag är ledig HELA TIDEN nu när jag jobbar natt. Kan knappt förstå det själv ibland.
 
Och inte ens en endaste semesterdag har jag behövt ta ut denna gång heller, då jag och kollegan har gjort lite smidiga turbyten istället. Älskar som sagt detta jobb.

Så vad gör jag nu här på min sista natt?

Jo, jag slösurfar i vanlig ordning, spelar tetris på jobbmobilen (HEJ BEROENDE!), småpratar med de goa sjuksköterskorna via telefon, sipprar på min kära celsius (HEJ BEROENDE NUMMER TVÅ), publicerar lite grejer på min instagram som varit rätt död på slutet och sitter faktiskt och är lite smått avis på alla som får jobba dag imorgon. Det nalkas nämligen Midsommarfirande här på mitt mysiga Bankogatan och då ska jag alltså hem och sova istället. Jaja, jag får ta igen det på kvällen när jag ska ha midsommarmys med syrran och Alice. ♥
 

- -
 

Livet annars är i vanlig ordning rätt tjusigt här i gbg-town. Jag har väl haft någon vecka av självtvivel kanske, det ska jag ändå erkänna, men det är mest externa orsaker om vi säger så. Samtidigt har jag bestämt mig för att sluta haka upp mig på sånt jag ändå inte kan kontrollera, som det definitivt är i detta fall. Fråga min dagbok dock hur det har gått med den biten... haha. /Den evige ältaren.

Näe, men ärligt tror jag verkligen att jag behöver komma bort en stund nu och "blåsa ur skallen". Och vad passar inte bättre då än den klassiska tillflyktsorten för fröken Brunlöf, nämligen Dublin? Hahaha, ingen är förvånad.
 
Men faktiskt så har denna resa varit bokad ett tag. Fick nämligen en idé när jag var i Dublin nu senast och den föddes i och med att många av mina vänner alltid skriver till mig när jag väl är där, typ att de också vill hänga på nästa gång. Så jag kände att jag kommer aldrig komma iväg någon annanstans om jag hela tiden planerar in nya resor med olika vänner varje gång. Så kort därefter startade jag därför en gruppchatt med ett gäng favoritbrudar som jag visste ville åka dit med mig, typ en gång för alla, och voilà - på måndag bär det av!
 
Och visst är jag ASPEPP på att göra det med detta drömmiga gäng, det må ni tro! Men själva grundtanken var ju ändå, som jag sa när jag drog igång detta, att jag sedan skulle kunna "pensionera" Irland för ett tag, haha. För let's face it - det finns bättre städer här i världen än Dublin, liksom.
 
 
- ◊ -
 
 
Men det blir nog en helt ny form av upplevelse denna gång. Dels för att jag aldrig har varit där på sommaren och dels för dels för att det är så många av mina favoriter på samma resa. Vi är tre stycken (jag, Hanna och Karina) som sticker redan nu i veckan, bland annat för att se The Killers (!!!!!), medan resten kommer till helgen.
 
Vi var från början en grupp på åtta tjejer, men två har tyvärr fått förhinder och har hoppat av. Två till har inte bokat flyg än, men jag ligger på dem som en igel eftersom den ena är ingen mindre än min käraste Elin Stridh. Det måste därför hända, helt enkelt. Elin x 2 och allt det där.
 
Och det absolut roligaste med denna resa måste ju vara att jag hela tiden har varit strikt i att det ska vara en tjejresa. Med andra ord har jag förbjudit pojkvänner och annat trams. Men vad händer inte då, tror ni? Jo, nämligen att inte bara en utan TVÅ av mina kk:s här i Göteborg kommer vara på Irland exakt samtidigt som oss - av en fucking slump! Alltså, det händer ju bara inte. Eller jo, vänta. Det händer MIG! Standard, haha.

Jaja, sköj kommer det åtminstone att bli! Och se till att avfölja mig på Snapchat om ni inte vill ha en fullkomlig bombning av fylleklipp i den sanna irländska andan. Men det vet jag ju i och för sig att ni vill ha, för annars hade ni ju avföljt mig för länge sen med tanke på hur mycket jag brukar härja runt.
 
 

Till veckan blir det alltså en sån här tjusig Guinness-reunion igen. Bilden är från första gången jag var där 2014. Känns som hundra år sen och ett helt annat liv, but still: det svarta guldet i mitt hjärta!

Långledighet.

2018-06-06 06:52
God morgon, god kväll eller god natt!

Vet inte riktigt vad jag ska säga när jag jobbar helt knasiga tider på dygnet. Jag går ju nämligen hem från jobbet snart för att däcka i en skön sömn, så... God natt, kanske?
 
Jag har snart jobbat klart min sista natt för denna runda och går på en härlig 9-ledighet om en timme. Jag trodde faktiskt att den här sista natten skulle bli jobbigare än vad den varit, då jag inte sov så många timmar idag, men jag har haft världens energi?????

Varför sov jag då inte tillräckligt igår, undrar självfallet ni? Jo, det ska jag be om att få tala om. Det var nämligen så att min älskade och helt fantastiska vän Karina var på besök i staden och skulle se Foo Fighters på Ullevi, så när hon lockade med parkhäng i Slottskogen så var det ju förbannat svårt att tacka nej.

Och kanske var det också energin jag fick genom att träffa min så sprudlande lilla bänkbuddy, som senare fick mig att verkligen brinna hela natten igenom? Antingen hon eller min kära celsius. Båda har typ samma kraft på mig, haha. Driver inte. Karina är fan jordens glädjespridare och jag älskar att ha henne i mitt liv.

Nästa gång vi ses befinner vi oss båda i Dublin i slutet på juni, där vi bland annat ska se en konsert med The Killers och sedan gå loss på irländska pubar med en massa härliga brudar. Sen så kommer faktiskt Karina och bor hos mig i min nya lägenhet (!!!!!!!!!) i augusti när det är Way out west, precis som hon gjorde ifjol. Då var jag dock jordens tråkmåns som satt inlåst på jobb, men i år planerar jag att gå bananas likt 2016. Så ni vet vad ni har att vänta er osv. 

Sen ska jag givetvis försöka fixa till den där Norrköpingstrippen snart också, som jag tjatat om i evigheter nu. Men vad fan ska en ta sig till när det händer så himla roliga saker hela tiden? Mitt liv just nu är verkligen en konstant kavalkad av härliga evenemang, grymma konserter, roliga fester, fantastiska vänner och bara en så himla glad och levande stad. 
 
Vi pratade faktiskt om det så sent som i parken idag. Dels om hur amazing Göteborg faktiskt är (jag menar, hallå!?) men även det här med att jag har jordens största i-landsproblem i att jag alltid har en massa saker som händer hela tiden och att jag tyvärr inte kan gå på alla saker jag blir inbjuden till. Det är verkligen skapliga kontraster jämfört med mitt Norrlandsliv, det...
 
 
- ◊ -
 
 
Och jag som alltid är så inplanerad: Vad händer då nu på min kommande ledighet, mån tro?

Jo, ikväll ska jag på en efterlängtad pubrunda med mina favoritpersoner från vislinjen på Nordiska. Ni vet, de jag typ älskar sönder helt och hållet. Vi ska börja på Queens nedanför mig och jag vet redan nu att det kommer bli så himla gosigt.

Imorgon är planen att åka ut till Bergsjön med syrran för att hälsa på vår kusin och hans tjej som bor där ute. Och troligtvis hinner vi ha lite behövlig egentid innan de slutar jobba, för jag längtar ihjäl mig efter henne nu. Det är ju egentligen inte alls länge sen vi sågs, men vi har så mycket att prata om känns det som. Och känner jag min syster rätt så hinner vi nog med lite bad också.
 
På fredag vill jag gå på Liseberg och se Persson och det nya Packet (ni vet, legenderna från Hälsingland) på Taubescenen. Vi får se om jag kan lura med mig Hanna. Våra gemensamma kompisar ska även trubadura på Dubliners denna afton, så jag kan ju locka med det efteråt om inte... haha.

Sen kommer lördagen och då har jag köpt biljett till en feministisk visfestival (Sveriges största, bara det) i Majorna, där jag känner en som är med och arrangerar. Känns superpeppigt hela grejen och jag ser verkligen, verkligen fram emot det. Queens of stone age spelar samma kväll på Liseberg, vilket jag från början hade tänkt gå på, men det känns som att jag hellre vill stötta detta faktiskt.

Söndagsförmiddagen kommer jag spendera på ett tågsäte norrut, då jag ska åka till Uppsala i några dagar för att hälsa på en fin person. Det är också något jag ser väldigt mycket fram emot, förstår ni. Och med lite tur kanske jag lyckas slå två flugor i en smäll och får till en liten dejt med Rosie också, beroende på om hon kan ses eller inte.

Alltså, ah... Ni hör ju sicken fin planering! Hur kan man klaga på livet när det ser ut på detta vis? KÄR.
 
 
- ◊ -
 

Avslutar detta inlägg med att slänga in en av mina favoritfilmer som jag filmat typ någonsin. Det är från avslutningsfesten på Nordiska folkhögskolan 2016, där mina älskade visare hade samlats för att spela låten "Skända flaggan" just för mig. Aldrig känt mig så speciell i hela mitt liv tror jag, haha.

Och det finns väl egentligen ingenting som passar bättre just idag när jag ska ut och öla med dessa hjärtan på självaste nationaldagen och allt.

Föööör...
 
...VI SKRIVER KUKEN PÅ SVENSKA FLAGGAN!



Älskar er alla så jävla mycket! En av de finaste kvällarna uppe på Fontinberget. ♥
 

Tänk vilken investering i livet ändå att gå på folkis. 

Minns så väl att jag träffade en kurator i Bollnäs back in the days som sa till mig att en av sakerna hon ångrade i sitt liv var att hon inte hade gått på folkhögskola. Och det sådde kanske inte ett frö i mig, för fröet fanns där redan innan, men jävlar vad hon fick mig att vattna den där drömmen. 

Och tänk så fin drömmen sedan gick och blev.
 
Jag kan numera dela in mitt liv i före och efter Nordiska, för det har verkligen förändrat mitt liv i grunden. Innan trodde jag att jag var tvungen att lära mig att leva i en ytlig och grå värld, men efter så lever jag så mycket mer innerligt, färgglatt och äkta på något vis. 

Livet.

Livstecken.

2018-06-05 06:44
Hej hörni!

Jag lever.
 
Jag lever till och med så pass mycket att jag glömt bort att jag ändå gillar det där med blogg. För jag har haft fullt upp med att gilla allt annat lite mer, uppenbarligen. För ni skulle bara veta hur vackert livet är just nu.
 
Är inne på min näst sista jobbnatt nu inför ännu en långledighet. Känns dock som att jag precis var ledig, då jag dessutom drog till med hela tolv dagar till råga på allt. Hann på så vis både med lite lugn i Göteborg, en fin visit till Hälsingland samt slutligen en galen Elitloppshelg i Stockholm - som sig bör sådär sista helgen i maj.

Och allt har verkligen varit galet och en historia i sig. Men ni som följer mig på Snapchat har väl någorlunda koll i alla fall, då det i vanlig ordning är där jag är som mest flitig att uppdatera. Vill även passa på att be om ursäkt till alla dessa snapchatföljare (sjukt att jag fortfarande har så många by the wat med tanke på mina monsterstorys...) för att ni fick stå ut med mig och Sara under hela helgen. Det kan ju lätt bli rätt... dräggigt. Minst sagt, haha. 

Men sen är det ju bara Elitloppet en gång om året också.
 
 
- ◊ -


Nåväl. Livet i Göteborg är pretty amazing i vanlig ordning. Vi har dock haft värmeböljornas värmebölja som härjat runt här den senaste veckan och ja, egentligen längre än så. Det har knappt regnat något alls den senaste månaden och allt är snustorrt? Inte likt Göteborg.
 
Haha, nu låter jag kanske som en grinig gnällkärring, men må så vara för jag råkar ju gilla regn va. Plus att den här veckan har varit dödens vecka för min del, då jag jobbade fyra nätter i rad och det verkligen inte gick att sova efteråt eftersom JAG FLÖT BORT. Mitt rum blir som en liten bastu när solen ligger på och dessutom var det inga havsvindar heller? Eller ens ett endaste litet moln som kunde svalka? Sjukt dålig timing verkligen.

Göteborg slog ju dessutom värmerekord gång på gång nu i veckan och 32 grader klockan fyra-fem på eftermiddagarna talar kanske sitt tydliga språk. Varmaste maj månad på 129 år - jo, jag tackar ja! Det kände jag allt där i min lilla svettsäng, när jag drömde mig bort till hösten. Haha, jag har ju alltid sagt att jag inte är någon sommarmänniska, så det var ju inget nytt att fröken skulle bli bitter i detta.

Men i fredags fick jag sova mer än tre timmar, för första gången på drygt en vecka alltså. Gissa den njutningen!
Sen hann jag även njuta lite av värmeböljan själv nu i helgen, då vi i lördags åkte ett gäng ut till Rörtången (norra skärgården) och det var hela 22 grader varmt i vattnet. Så på så vis kanske det varit bra med megavärmen i och för sig, för jag älskar fan att bada i havet. Bästa känslan.

- ◊ -


Bortsett från vädret då, what else is new? Ja, egentligen fööööör mycket för att hinna knåpa ihop i ett ynka inlägg. Men den största och gladaste nyheten är förmodligen att jag har fått en lägenhet!!!!!!!!!

Min första och helt egna lägenhet i Göteborg, vilket känns så sjukt stort. Och den ligger dessutom inte varsomhelst, utan i fucking Majorna - mitt drömområde since forever. Det är en tjusig och charmig etta som ligger helt perfekt vid Godhemsgatan, så jag kommer ha max 15 minuters promenad till jobbet. Bara det.

Sen kommer jag ju även att bo i "hjärtat av Göteborg" på alla sätt och vis. Majorna med all sin historia, all sin kultur och allt det där fina som jag bara älskar. Mitt lilla vänster-paradis. ♥

Jag flyttar in i augusti, så räkna med en inflyttningsfest i kombination med födelsedagsfest där i början på september. Den kommer verkligen bli så jäkla sweet och jag längtar redan nu efter att gå på en massa second hand och loppisar framöver för att fynda inredning och möbler.

Alltså, fattar ni ens att jag har fått min helt egna lägenhet - i Göteborg??????? Fan vad drömmigt livet är, alltså.

- ◊ -


Nu ska jag dona med lite grejer här på jobbet innan morgonpersonalen tar över. Sen har jag som sagt bara ett pass till innan en fin långledighet som kommer innehålla en massa fina saker. Skriver förhoppningsvis något mer inlägg sen, då detta känns sjukt snurrigt typ? Haha. Ville väl mest bara flika in och säga att jag lever och att jag dessutom lever mitt DRÖMLIV.

Gaaaaah, nyp mig för fan inte i armen!
 
 
- ◊ -
 

Avslutar med lite selfies jag hittade i luren från den senaste tiden:

 
 
 
 
 
 


 
 
 
 
 
 
 
 

En liten fredagslista.

2018-05-04 23:33
Åhoj!

Long time no blogging, hörni.

Det har la helt enkelt varit annat på tapeten eller någon annan lam ursäkt. Eller så är det som vanligt svårt när jag ska försöka börja där jag senast slutade typ, vilket i sin tur gör att jag skjuter upp det ytterligare. Samma visa varje gång, ni vet.

Men jag tänkte att jag mjukstartar lite med en go lista, så blir jag förhoppningsvis varm i kläderna igen. Sååååååå, let's go!





Veckans bästa: Utan tvekan vårt härliga första maj-firande i tisdags. Nu blev det ju inte lika storslaget som fjolåret, där vi var nästan 7000 i tåget där i solskenet, men med tanke på vädret detta är så är jag sjukt imponerad över att vi blev hela 4700 tappra själar som krigade oss fram längs Göteborgsgatorna. Och jag sprang ju dessutom omkring med en fucking megafon (yes, ni läste rätt!) och fick igång en massa ramsor och slagord. Just inför detta kan jag lova er att jag verkligen var HELT GALET NERVÖS och undrade varför i helsike jag utsätter mig själv för sådana här saker hela tiden, haha. Men jag vet ju att jag växer och utvecklas av det. Och sen när jag väl kom igång så ville jag typ inte att tåget skulle ta slut. Snacka om mersmak alltså. Kör lätt en favorit i repris nästa år. 


Veckans sämsta: Det måste nog ändå vara alla crazy drömmar jag haft om nätterna. Kan inte ens försöka förklara, för allt är så himla märkligt och rentav läskigt. I och för sig får jag kanske skylla mig själv eftersom jag ligger och lyssnar på en spökpodcast innan jag somnar... haha.


Veckans känsla: Mestadels trött, tyvärr. Det har ju varit mycket nu inför första maj, så när jag väl fick slappna av efter det så kom typ all trötthet på en och samma gång. Har sovit helt galet mycket med andra ord, därav denna gigantiska uppsjö av märkliga drömmar. Förvånad att jag ens lyckades klämma in en dejt borra i Borås mitt i allt detta.


Veckans selfie: Det får bli två stycken från tisdagen. En med min urtjusiga armbindel och en med min lite smått skrämmande men ack så beroendeframkallande megafon, haha.
 

 
Funktionärs-Elin redo för att skrika i en megafon i ett tåg på nästan 5000 pers. Ibland fattar jag knappt själv hur jag faktiskt vågar mig på sådana här grejer.

 

Veckans klädsel: Ja, hörre ni - det är väl som vanligt. Har jag varit ute bland folk (läs häng med vänstern eller en trevlig liten onsdagsdejt) så har jag klätt mig ganska så propert faktiskt, men hemma? Nja, rätt sunkigt om jag ska vara ärlig. Som sig bör kanske. Men det förklaras också av att min garderob är ett skämt just nu. Ser faktiskt fram emot flytten nu till sommaren så att jag får rensa ut en massa gammalt skräp och återfå något slags garderobssystem.


Veckans snackis: Det måste ju nästan vara kritiken vs. försvaret av den kroppspositiva rörelsen på Instagram. Jag följer ju själv väldigt många sådana konton sen en tid tillbaka och har funnit enormt mycket styrka och kärlek i det. Så därför tycker nog även jag att det är lite övertramp att en vit cis-feminist som verkligen tillhör kroppsnormen i samhället ska komma och sätta riktlinjer för vad som är bra och inte inom detta. Tilläggas bör dock att jag delvis kan förstå grundkritiken, då jag själv är helt galet less på alla tjejer som tar tusentals sexiga bilder från typ samma vinkel varje gång och kallar det self-empowering och feminism? Men som sagt så är jag rätt kluven till hela diskussionen, men diggar nog mest alla coola konton som bara låter kroppen finnas - helt utan krusiduller eller inövade poser. Viktigt med sådana här diskussioner också, så länge de håller god ton och faktiskt leder någonstans det vill säga.


Veckans förebild: Alltså, om ni bara visste hur många grymma Instagramkonton jag följer och inspireras av varje dag. En av dessa är @nazlimoloudi som är en fucking GUD! Alla, ja verkligen alla, borde följa dens konto. 

 




Veckans soundtrack: Måste ju bli något med Hästpojken eftersom jag såg dem live förra lördagen och det var HELT JÄVLA MAGISKT!!!!!!!! Det lät verkligen svinbra och typ som det gör på andra plattan om ni hänger med? Mycket piano, vilket jag älskar. Pianisten som var med på scenen (Gustav Ejstes) spelar annars i Dungen och Amason, så det var som ni kan tänka er en oerhört hög klass på alla pianolåtar. Men om jag ska välja bara en låt så blir det faktiskt en som inte är så pianobaserad, utan snarare "Cruisers" eftersom jag specifikt hade önskat den på deras facebooksida när de frågade oss fans för några veckor sedan. Och så kom den och jag dog en aning och kom till konserthimlen. ♥


Veckans dokumentär: Hittade en riktig liten godbit som hette "Maj 68" eller något på SVT-play. Fångade upp diverse politiska händelser från denna häftiga vänstertid och vävde ihop med utdrag från boken "Rapport från en skurhink". AMAZING på alla sätt och vis. Vill även tipsa om en dokumentär som skildrar Elsie Johanssons författarskap, för jäklar i mig sicken kvinna alltså.



Veckans bok: Jag köpte på mig "100 år med vänstern" nu på första maj eftersom jag inte hade den här hemma. Dock har jag inte börjat läsa den än, men snart ska jag grotta ner mig i all historik för Göteborgsvänstern vilket förmodligen kommer leda till att jag dör pga HÄFTIGT! Ska jag nämna en bok jag faktiskt läst under veckan så är det del 4 i en diktsamling av min favorit Willy Granqvist. Den poesin är banne mig inte att leka med må jag säga. Men jäklar så bra! 


Veckans insikt: Att jag förmodligen aldrig kommer se något gulligare än Märtas lilla hundvalp Ada på första maj. Världens finaste socialisthund! ♥ Även att jag verkligen kommer sakna att ha denna glädjespridare runt fötterna så fort jag kliver innanför dörren framöver. En del av mig vill verkligen inte flytta ifrån henne eftersom jag blivit kääääääär.

 
Alltså, hur mycket smälter man inte av henne och hennes söta rosett? 


Veckans slutsats: Jag har fått en hel del tid att fundera över mitt liv denna vecka kan man minst sagt säga. Och det jag har kommit fram till är att jag skulle behöva en form av nystart nu i juni när jag flyttar. Låter ju hur klyschigt som helst verkligen, men jag vet ju att jag inte mår bra av för mycket alkohol och nu på slutet har det blivit lite för stora mängder känner jag. Kommer ju givetvis pallra mig in till gatan då och då för någon öl även i fortsättningen, såklart. Men förhoppningsvis blir det mindre spontanslir och kanske mer struktur. Älskar fan flyttar ibland alltså, då det blir en tydlig markering i livet. 


Helgens planer: Det är ju min jobbhelg, så det är mestadels på Banko med mina darlings ni hittar mig. Jag har dock fått ledigt imorgon för att jag har ett dj-gig där på kvällen. Det är nämligen en hyllningsfest till Henrik Berggren, då det är ett helt år sedan han släppte sin soloplatta. Så detta ska vi fira riktigt rejält genom att bjuda på lite klassiskt glitter & kaozzzzz. Och stjärnor under ögonen, såklart.


Nästa vecka ser jag fram emot: Ska hänga med syrran på måndag, vilket jag TOKLÄNGTAR till. Vi ska nog glida runt på kvinnofolk eftersom det är sjukt bra grejer som händer där såhär i slutet på terminen. Hoppas även på att få se mina gullisar i teaterlinjen på fredagen i deras slutproduktion. Annars ska jag väl jobba några nätter, glida runt på second hand och spana lite och sen ska faktiskt jag och Hanna gå på Ola Salo och Augustifamiljen på Storan under lördagskvällen. Haja vad fett eller!!!? Jag hann ju aldrig se The Ark, så detta är min revansch kan man säga. 

Imorgon!!!!!!!!!!!!!

2018-04-30 22:35

Nattjobb.

2018-03-24 02:07
Tillbaka i Göteborg.
Tillbaka i verkligheten.
Tillbaka på nattjobbet i Högsbo.

Och i natt är inte vilken natt som helst, utan jag har faktiskt med mig Märta på bredvidgång här på Banko. Visst sa jag väl förr att jag skulle försöka trixa in henne här va? Nu är det i alla fall äntligen klart och hon ska också få börja på ett nattvikariat på ett av våra boenden. Så jäkla gött.
 
Vi ska dessutom jobba på exakt samma tider, vilket innebär att vi kommer att vara lediga samtidigt i sommar. Detta bäddar givetvis upp för många härliga resor och spontanare och det kommer bara bli SÅ HIMLA VACKERT.
 
Gaaaah! Är så himla pepp på livet nu.
 
Jag fick bekräftat i dag att jag kommer få ha detta drömmiga schema sommaren ut. Egentligen skulle jag byta rad i juni och gå på andra helger, men då skulle det krocka med typ allt roligt jag vill göra i sommar tyvärr. Så att jag får gå kvar på denna rad gjorde mig verkligen överlycklig. Kan verkligen inte sluta le.
 
 
- ◊ -
 
 
Annars då?

Jo, men bortsett från att jag fick känningar i halsen så fort jag nuddade svensk mark så är det la fint. Försöker nu att kurera mig själv här genom att bada i honungste, för jag vill verkligen inte att det ska bli en till långdragen förkylning av detta. Jag har inte tid med sånt, förstår ni.
 
Imorgon ska jag nämligen ut till Kungälv för att klättra upp på berget och gå på en mysig vårfest på Nordiska folkhögskolan. Jag kunde inte gå på denna härliga återföreningshelg ifjol eftersom jag var på bandyfinal då, så det känns extra fint att jag ska få ta igen lite vårfestande nu.
 
Det blir dock nyktert för fröken som ska fokusera helt och hållet på att bli frisk. Men jag ser fram emot att hänga med mina fina visare och kanske främst min gamla fotoklass som verkar bjuda på en riktigt fin uppslutning. Åh, älsklingar! ♥

Sen har jag lite dejter och lite plugg att stå i nästa vecka. Jag ser att det visst är påsk också, men har aldrig riktigt varit någon som har firat det så det blir nog bara en chillhelg. Ta det lite som det kommer och det där.

Sen kommer även slutspurten med vänstern inför första maj. Vi hade faktiskt möte med vår grupp så sent som ikväll och det kommer förmodligen bli tätt med möten framöver. Mycket som ska hinna fixas och trixas, men det är sjukt spännande att se allt jobb som ligger bakom ett första maj-tåg i en av Sveriges största städer.
 
Och även om jag känner mig sjukt förvirrad och inte har någon aning om vad jag ska kunna bidra med, så är jag glad att jag ens får vara med. Häftigt att få se och inspireras av människor som jobbar och brinner för politik. Jag bara älskar det.
 
 
- ◊ -


Näe, nu ska jag väl vara lite social med Märta igen och riva av de sista timmarna innan vi får åka hem och sova. Jobbar sen inte förrän på onsdag, så det ska bli gött att bara få landa lite i mitt Göteborgsliv igen.

Säger som Mia Skäringer: Tänk att en kan få ha't så gött!

Dublin, del tre.

2018-03-21 13:47
Godmorgon hörni! 

Jag har checkat ut från mitt rum nu men sitter här i receptionen på boendet, precis som utlovat, och tänkte skriva ihop den sista delen i denna Dublinvistelse. Det är väl förvisso nu de sista dagarna som det varit som lugnast och jag bara har varit tråkig och pluggat typ, men ändå. 

Söndagen bjöd på lite kvällshäng med Sara och Daniel, då vi traskade iväg till ett ställe som hette "The old storehouse" i en förhoppning att få höra lite livemusik. Dock var det fler som hade den önskan, så det var knökat minst sagt. Vi hittade dock ett litet hörn där vi slutligen satt och pladdrade loss över en två-tre öl.
 
Jag och Sara höll låda om våra unga år i Hälsingland och stackars Daniel fick glatt lyssna på alla våra bravader back in the days. Jag och den här donnan har som sagt hunnit uppleva en hel del knas tillsammans och jag vet inte om det finns någon människa på jorden som gör mig så galen, haha.
 
Vi skuttade sen glatt vidare och hittade ett annat ställe med trubadur samt en publik som nog representerade alla delstater i USA... haha. Ni kan tänka er ljudnivån där inne!


Älskar alla dessa små Guinness-lådor och dylikt.
 
Jag och min kära vapendragare since 14-årsåldern. Slitna och härliga - precis som vanligt med andra ord.


Jag och min kära Smithwicks.


Jag fick till slut nog av amerikanska turister och tyckte att jag hade offrat mig tillräckligt för mitt lilla par, så nu var det min tur att välja riktning. Och var tror ni att vi hamnar då om inte mitt älskade Workmans? 

Och nu insåg jag verkligen varför jag gillar mitt Workmans så mycket. Det ligger liksom i ett hav av pubar som slukar turister, medan Workmans mest huserar "locals". Dessutom är det som en liten fristad i detta sexistiska och annars rätt så konservativa land som Irland ju är. Här hänger väl vad man skulle kunna kalla hipsters och jag älskar det verkligen som ni förstår. Kändes som att jag var hemma i mitt trygga Göteborg igen, haha. 

Så medan Sara och Daniel var trötta och satte sig vid något bord (själv har jag typ ALDRIG suttit på Workmans?????) så sprang jag runt och minglade med helt fantastiska människor. Jag gick från att vara lite halvt låg där på söndagskvällen till att bli superspeedad och hög på livet.

Och planen var att jag skulle lura med Sara upp på scenen för att köra karaoke. De har nämligen vår låt (Last nite med The Strokes) med i sin lista där man kan välja låtar och jag var verkligen helt galet pepp. Dock var vi lite osynkade här eftersom Sara hade varit sitt peppigaste jag på lördagen istället och således var helt död där på söndagen. 

Men jag fick i alla fall i henne några Long Islands på uteplatsen. Traditioner ska man ju hålla hårt på, vett'ni!
 
 

Är inte detta en vacker syn så säg!


Hade detta stått på toaletten på typ Kings head hemma i Göteborg hade jag nog tyckt att det var lite för platt och enklelt typ, medan när man finner det i Irland så blir man ändå glad i hjärtat! 


Som sagt så hade jag min peppigaste och roligaste kväll under söndagen och mådde därför också rätt kasst där på måndagen när det var bank-holiday. Dessutom så fick jag min mens trots att den egentligen inte skulle komma förrän jag var hemma i Sverige igen och hur mycket hatar man inte det egentligen? Så jag var alltså bakis, trött, hade mensvärk samt hemlängtan i ett. Trevlig tjej osv.

Men jag tog mig i alla fall ut på en liten promenad i finvädret och köpte sen med mig en härlig burrito från boojum på vägen hem. Spenderade sedan kvällen med att lyssna ikapp på föreläsningar samt tjöta med folk hemifrån över snapchat.

 
Haha, har helt klart haft bättre dagar i Dublin än den där måndagen... Men det gäller ju att visa alla sina sidor och inte bara de bra på en blogg, ni vet.
 
 
Tisdagen bjöd sedan på strålande väder även den och det är man minsann inte så bortskämd med här i Dublin. Och eftersom jag mådde betydligt bättre så knöt jag på mig promenadskorna och strosade nog runt i flera timmar utan någon egentlig riktning.

Passade på att testa kameran på min nya Samsungmobil och alltså JÄKLAR vad kär jag är! Kolla bara vilka härliga färger:
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
På kvällen sen så trodde jag som sagt att jag skulle komma i säng tidigt, men så blev det en liten tinderträff faktiskt. Tinderutbudet här är annars rätt skralt om man jämför med Sverige och särskilt för mig som ofta vill ha vänsterkillar.  Men tro på fasiken att jag lyckades hitta en sista kvällen... Haha, typiskt! 

Så inte överdrivet många timmars sömn ikväll heller. Men jag ska snart bege mig iväg till flygplatsen och hoppas på att få några timmars sömn sen på bussen mellan Kastrup och Göteborg. Landar väl i min säng runt tre i natt, så det kommer bli en låååååång resdag minsann. 

Men snart så är jag äntligen hemma i min lilla pärla igen. Can't wait hörni! ♥

Dublin, del två.

2018-03-20 23:45
Hello homies!
 
Hänger här i receptionen på mitt hostel, där jag har ockuperat världens skönaste soffa. Försöker väl egentligen fokusera på föreläsningarna här på datorn, men det går sådär alltså. Tror jag har lite hemlängtan nämligen, för jag plockar hela tiden upp mobilen och glor igenom alla snapchats och instagram hemifrån.
 
Känner mig med andra ord redo för Göteborg igen nu. Att jag ens trodde jag skulle palla Skottland efter detta är ju en fråga för sig... haha. 
 
Nåväl, vad har då egentligen hänt sen senast vi hördes? 

Jo, jag var ju ute med min kära Andrew i torsdags. Han kom och mötte upp mig på ett ställe som hette Sin É, som låg i närheten av där jag bodde de första dagarna. Där hann vi avnjuta ett stort gäng Guinness till grymt bra livemusik och även lite obligatoriskt hångel såklart.
 
 
Jag och min svarta kärlek.
 
 
Vid tolvsnåret så snubblade Sara och Daniel in och avlöste Andrew som skulle upp och jobba, så då blev det mer fart minsann. Och jag vet inte hur många öl vi lyckades beställa in ärligt talat. Det var som att vi alla hade glömt att vi skulle åka med ett tåg som gick 9:30 dagen efter... 

Och just det blev ju också lite ett äventyr i sig. Jag fick kanske två timmars sömn den natten innan jag vaknade upp bakfull och insåg att jag måste checka ut från mitt rum innan vi stack iväg till Belfast. Tänkte att jag kunde slänga in mina väskor i Sara och Daniels rum en trappa ner, men jag vet inte riktigt hur mycket brist det kan bli i kommunikationen mellan tre pers som bor på samma hostel och allt. Men vi hittade verkligen inte varandra, haha.
 
Detta ledde givetvis till att vi missade vårt planerade tåg, varav min kära Sara inte var på sitt bästa solskenshumör direkt. Haha, alltid lika roligt. Detta löste vi dock med en närliggande pub och häng med morgonkvistens alkisar i någon timme innan nästa tåg skulle gå. Och jag var så himla trött och lättroad vid detta läge att jag skrattade konstant. Allt var roligt, glatt, fint, härligt och allt det där ni vet.
 
 
Här hade jag precis haft jordens skrattattack så att jag grät, så denna lilla gubbe tyckte väl att vi var ett härligt gäng att ta en bild med.

Nära och bra.
 
Haha, det var verkligen alkisarnas häng där inne. Och det passade oss uppenbarligen så jäkla bra denna morgon.
 
 
Det braiga humöret hann dock vända fort när vi väl anlände till Belfast och skulle traska iväg till Titanicmuseet, som enligt hemsidan skulle ligga i närheten... Jo, tjena - typiskt Irland alltså. Eller ah, Nordirland i detta fall. 
 
Ett Nordirland som alltså bjöd på en charmig regnstorm dagen till ära. Gissa om vi var muntra under den där helvetespromenaden och gissa om vi kaaaaaanske tog en taxi när vi skulle tillbaka samma väg sen igen? Haha. 

Titanicmuseet som sådant var i alla fall väldigt sevärt och lätt något jag kan rekommendera om ni har vägarna förbi Belfast. Sen är ju jag en liten nörd när det kommer till Titanicstoryn, så det kanske inte är så coolt eller extraordinärt för ni andra normala människor. Men ändå häftigt att se vart skeppet byggdes och mer om historien runt detta spektakel. Lätt värt pengarna om ni frågar mig. Passade även på att köpa ett vykort härifrån som jag traditionsenligt har skickat hem till mina älsklingar på Banko. ♥
 
 

Ett par gullisar och ett tredje hjul vid platsen där Titanic byggdes. 


Fick så jävla ont i hjärtat när man såg allt från timmarna när skeppet sjunkte. Fattar ni att jag grät och hade dödsångest när vi skulle åka Finlandsfärja när jag var liten för att jag hade sett på Titanic innan? Hahaha, gulle. Men helt rimlig reaktion ju, egentligen. 

Jag bara ÄLSKAR denna bild! Härliga sunkgäng. ♥
 
 
På tåget hem körde vi sedan ett race i ciderdrickande (se bild ovanför!) för att hålla igång humöret och för mig handlade det nog mycket om att hålla sig vaken överhuvudtaget. När vi slutligen kom hem till Dublin igen så lyckades vi även trilla in på Mulligan's av bara farten för att hälla i oss några pints.
 
Sedan tog jag tag i min boendesituation och skulle lite smidigt byta hostel sådär på fredagskvällen, men det slutade i en smärre katastrof innan det hela var över. När jag kom till mitt nya ställe som jag skulle bo på så hade nämligen min bädd blivit avbokad utan att jag fick någon vidare vettig förklaring till det. Och de hade fullt på boendet nu, så ingen plats över till mig alltså.
 
Givetvis bröt jag ihop lite när jag insåg att jag var hemlös i Dublin på en fredagskväll närmare midnatt, dessutom innan St Patrick's Day när det är fullbokat i princip överallt. Men jag samlade mig och lyckades hitta ett annat ställe som turligt nog hade en sängplats kvar som jag haffade snabbt som attan. 
 
Så jag vände argt på klacken och traskade en bra bit där mitt i natten, med min sjukt otympliga och slarvigt packade packning. Trodde ju som sagt att jag bara skulle flytta en gata bort, men inte då. Det slutade nog med att jag gick sammanlagt två kilometer där på nattkröken, så när jag till slut kom fram på nya stället så tog jag världens längsta dusch och försökte slicka mina sår. Haha, kände mig som en sann krigare.
 
Kom alltså i säng betydligt senare än planerat där på fredagen, så lördagen unnade jag mig faktiskt en go sovmorgon. Kände att jag förtjänade det efter min långa och påfrestande fredag. Så medan Sara och Daniel var uppe med tuppen och köade in till pubarna i Temple bar, så låg jag skönt och tryggt i sängen min och snoozade, haha. 

Släpade mig slutligen ut på stan och fick med mig en söt brasiliansk tjej från boendet. Vi lyckades precis klaffa med paraden och blev superlyckliga i början, då vi trott att vi hade missat hela ståhejet. Lyckan var dock kortvarig eftersom vi insåg att paraden var aslång och mestadels full med massa märkliga insekter och vidriga fåglar (???) och vi kunde inte komma förbi på grund av alla avspärrningar.
 
 

Kolla bara vad obehagligt! 
 

Grönt så långt ögat kunde nå.
 

Min gulliga kompis från boendet. 
 
 
Men när vi slutligen, efter många om och men, lyckades komma förbi paraden tog vi  riktning mot puben Auld Dubliner som Sara och Daniel hängde på. Väl där insåg vi till vår stora glädje att de små jäklarna hade lyckats haffa en soffa. Jäkla stjärnor, alltså! Det är verkligen svinsvårt att få plats på någon pub i Temple bar-området på just Paddys day har jag hört, så jag åkte sannerligen hit med rätt personer känner jag. 

Och den där soffan satt jag stadigt i stora delar av kvällen sen må ni tro. Jag hade ett rörelsemönster som bestod av min lilla ölsoffa, en alldeles för lång toakö samt en överfull bardisk där man fick armbåga sig fram.
 
Inte min typ av krogbesök kanske, då jag egentligen hatar när det är knökat, men vad ska man göra liksom? Jag var bara lycklig över att vi faktiskt hade någonstans att sitta, medan resten av pubens besökare (läs: alla miljarder amerikanare!) stod och blängde avundsjukt på oss, haha. 

 
Drömgänget i vår drömmiga soffa. 
  
  
Jag vägrade köpa en sån där grön och fånig hatt själv, men lyckades sno åt mig den en snabbis för en klassisk turistbild. Fick by the way jättemånga komplimanger för min tröja. Var lite orolig ett tag att jag inte var tillräckligt grön då jag var mer mossgrön än spygrön som alla andra, haha. 


Och jädrar i min lilla låda så mycket folk som kunde knökas in på denna lilla pub, alltså. Inte förvånad förvisso eftersom just Paddys day är en stor festhelg som drar jäkligt mycket turister från hela världen. Och främst då till just Temple bar-distriktet där vi skulle hänga såklart. 
 
Hade jag fått bestämma så hade jag kanske jag valt att gå någonstans utanför det klassiska turiststråket, för jag förstår varför alla irländare flyr undan just denna dag. Lite som göteborgarna flyr Göteborg när det är "Stockholmsveckan", det vill säga Way out west. Men nu var detta Saras dag och hon fick sin dröm uppfylld på alla plan - minst sagt. 

Och jag var också jäkligt glad för att jag fick höra typ alla de där klassiska låtarna spelas. Hade nämligen en lista på min Spotify som jag pepprade på med inför min första resa hit, med The Pogues och allt det där, men så när man väl är här så får man alltid höra någon trubadur spela "Living next door to Alice" likförbannat, haha. Men nu fick jag som sagt alla mina godingar plus en massa britpop som jag och Sara gick loss på. 

Det var dock inte bara musikvrål jag lyckades klämma ur mig, utan det kom även ett och annat segervrål. Vid 15:00 (16:00 svensk tid) så kickades nämligen bandyfinalen från Uppsala igång. Och eftersom nätet var överbelastat så fick jag från början sådana där hederliga sms-rapporter från pappa istället.
 
I andra halvlek fick jag dock uppkoppling igen, så då trixade jag fram mina stora hörlurar och knäppte igång radiosporten där jag till min stora glädje fick lyssna till när Edsbyn vann sitt andra raka guld. Man nollade alltså SAIK i en final och allt. Ja herrejäklarns! Ett och annat segervrål, som sagt. Och väldigt många guldtårar. 
 
 
 
En nervös liten Edsbysupporter på distans som helst av allt skulle hade velat vara i Uppsala just där och då. Samt en liten segerskål för helt otroliga Edsbyn! Ni kan ju bara tänka er hur många som glodde förvånat på mig när jag sprang runt med mina hörlurar och hade "peptalk" till Byn för mig själv där, hahaha.
 

Efter många timmar av ölande på näst intill tom mage så insåg vi faktiskt att vi måste peta i oss lite käk. Så jag lurade med mig Sara och Daniel till Supermac's, där jag introducerade dem i mina älskade dressed fries. Evinnerlig kärlek, alltså. Efteråt var jag sedan sjukt otaggad på att dra vidare, då jag kände att min kväll redan hade peakat för länge sen i och med guldyran. Men efter lite övertalning gick jag med på att vara med en liten sväng till.

Så vi traskade "tvärs över bäcken" och gled in på Sweetmans, där Sara bjöd på jordens underhållning på dansgolvet som ni kanske såg på min facebook... ÄLKSKAR DEN FILMEN SÅ MYCKET! Älskar fan alltid att festa med henne, även om man själv framstår som jordens tråkigaste människa jämte henne varje gång. Alla älskar Sara, helt enkelt. 


Sara med några "fans", hahaha.
 

Vi trillade hur som helst vidare efter Sweetmans, men jag minns inte riktigt vart. Vet dock att jag skrattade i mängder och dokumenterade i princip varje steg Sara tog för att hon är så satans rolig. Och jag bara vet att jag kommer kolla tillbaka på alla dessa filmer en grå dag i framtiden när jag kan behöva ett gott skratt.
 
Såg däremot att knappt hälften av alla mina uppdateringar kom upp på Snapchat (don't ask why...) så troligt att jag slänger upp en hel drös på Instagram de kommande dagarna. Sara är helt enkelt för fantastisk för att bara jag ska få uppleva henne, haha. 
 
 
Hahahaha, alltså historien bakom denna bilden är ju en historia för sig och jag hatar att jag inte fick det på film eftersom mobilen dog. Men ah, ni ser ju Saras blick - älskar't! Detta är dessutom en av få bilder jag tog med min riktiga kamera. Kom på nu att jag bara använde den när batteriet på min mobil dog... Får bli bättre där alltså. Nog för att jag har en grym mobilkamera nu, men tråkigt med bara mobilbilder hur som helst.
 
Daniel mitt i turistsmeten.
 
Sen kom det härliga marsvädret...
 
 
Efter att vi varit på ytterligare ett ställe, där Sara överröstade trubaduren och bjöd på show i vanlig ordning, så avslutade vi Paddykalaset på självaste Temple bar-puben till stängning. Och efter en mindre trevlig promenad hem i en vidrig hagelstorm (se bild ovan!), så har jag nog aldrig uppskattat en varm och svettig hostelsäng mer än vad jag gjorde där och då. 
 
Shit, jag inser nu att det här inlägget blir aslångt och att klockan tickar på väldigt fort här. Hade tänkt komma i säng i skaplig tid ikväll eftersom jag ska checka ut på förmiddagen imorgon. Men sätter mig förmodligen här i receptionen igen då i min kära soffa och hänger några timmar innan jag tar flygbussen. Så då kommer kanske en liten uppdatering om de sista dagarna.
 
I och för sig har det inte varit lika vilt nu, för även om jag förmodligen var mest pepp på söndagen så tror jag fan att Saras riktiga topp var lördagen. Och skulle jag nu fira St Patrick's Day i Dublin, som jag ändå haft som ett litet livsmål sen länge, så gjorde jag banne mig rätt i att göra det med världens härligaste Sara. ♥

 
Hörru din lilla luring, attans vad jag älskar att dra ut på galenskap med dig! Längtar redan efter vårt kära Elitlopp i slutet på maj nu. 

Dublin, del ett.

2018-03-15 20:08
Hallå kattungar! 

Jag befinner mig på trygg och bevandrad Dublinmark sen snart ett dygn tillbaka. Flyget blev självklart försenat från Kastrup, så jag kom fram hit till boendet runt midnatt. Och självklart kunde jag inte somna på flera timmar, trots att jag sovit max två-tre timmar sen mitt nattpass natten innan. Ibland undrar jag verkligen vad det är för fel på mig... Forever nattuggla eller nåt, haha. 

Min första dag i Dublin har inte direkt varit särskilt vild av sig. När jag väl lyckades somna så sov jag rätt länge och försökte ta igen förlorad sömn innan jag vaknade till liv genom en extremt skön dusch. Traskade sedan iväg för ett traditionsenligt besök på Penneys. Vet inte riktigt vad jag tänkte när jag stack iväg till Irland utan ett paraply, haha.

Sen har jag mestadels hängt på vårt hostel och pluggat en del inför tentan. Har även socialiserat mig med världens skönaste tjej från Kroatien och hennes syster som bor och jobbar här. Känns supertrist att jag ska byta boende imorgon, för jag är typ lite kär i henne. Men Sara och Daniel ska ju bo här, så jag får väl smita in med dem någon gång. 

Apropå dem så kommer de sent inatt. Tror deras flyg skulle landa runt 22:30 och jag är verkligen APTAGGAD på att få se deras vackra nyllen. Jag och Sara har ju för fanken inte träffats sedan Elitloppet ifjol, så försök haja min pepp här! Dock blir det nog lugna puckar eftersom vi ska pysa iväg till Belfast över dagen imorgon för att gå på Titanicmuseet bland annat. Har packat med kameran så ska försöka ta lite fina pix på resan. Vi är sedan tillbaka i Dublin på kvällen igen, så då jäääääklarns blire Guinness hörni! 
 
 
- ◊ -
 

Känner nu att mitt senaste inlägg här på bloggen blev väldigt deppigt/opeppigt, så sorry för den. Behövde väl mest ventilera lite bara. Får kompensera upp med ett inlägg med allt roligt som hänt på slutet sen, för det är faktiskt en hel del det med. Det är väl bara det att sånt är lite svårt att se under dessa svarta dagar. 
 
Nu skriver visst Andrew att han tycker vi ska mötas upp för lite pints redan ikväll, så jag tänkte svira om lite och bege mig ut på öläventyr trots allt. Shit, nu blev jag lite sådär pirrigt nervös också. Ni vet sådär man helt enkelt blir när man ska träffa kärleken i livet som man inte träffat på flera månader.  Gaaaaaaah!

Nä ni, nu ska det bli förjädra gött med en riktigt skummig och fin Guinness. Och jag säger som jag alltid gör: vill man ha en riktigt bra Guinness får man ´ta och åka till Dublin! 

Vinterdeppig.

2018-03-14 00:20
Hallå där ute i cyberspace!

Sicken märklig blogg jag har, hörni! Det enda jag har slängt ut på senaste är nämligen en jädra massa bandytjöt samt lite screenshots. Men livet har också varit lite upp och ner på slutet och därav bloggtorkan förmodligen.

Pratade med Märta så sent som ikväll om att denna vinter varit SÅ JÄKLA LÅNG. Nu är ju jag van med monstervintrarna back in my Norrlandsdays, där det ofta var förjävla mycket snö och alldeles för kallt, men denna vinter har banne mig varit rätt tuff den med. Utan tvekan den längsta jag upplevt sedan jag flyttade ner hit till västkusten.

Kan kanske ha och göra med att första året jag bodde här nere så var jag inne i min lyckobubbla i Kungälv medan jag ifjol var helt nyfrälst på jobbet och allt rullade på nästan lite för glatt. Men i år har allting liksom lunkat på i samma spår och allt har varit så jäkla grått bara. Känns som att vi alla bara är på något stand by-läge nu inför våren som aldrig verkar komma.
 
Och jag tror att den sista köldknäppen nu verkligen tog knäcken på mig. För sedan den kom har jag verkligen bara stängt in mig med min ångest som det känns. Eller okej, riktigt så svartvitt är det väl inte men det kan kännas lite så ibland. Särskilt dagar som dessa.

Kan säkert också ha att göra med att jag är rätt klen i psyket just nu. Skyller det dels på D-vitaminbristen, men även på min enorma sömnbrist. Borrarna och byggarbetet har jävlats med mig i snart ett och ett halvt år och nu är det verkligen värre än någonsin. Senast mätte jag över 80 decibel, vilket alltså är i klass med att någon står med en motorsåg inne i rummet när jag ska försöka sova.

Detta har alltså lett till att jag inte har sovit sammanhängande på flera veckor, vilket i sin tur har lett till att jag får migränattacker. Och eftersom vi aldrig får något slutdatum på eländet, så börjar jag nu att tappa mitt tålamod lite smått.

Så även om jag verkligen älskar, älskar, älskar att bo med Märta så släppte jag bomben häromdagen - nämligen att jag kommer börja leta efter ett annat boende nu i vår/sommar. Det håller tyvärr inte och det gör så jävla ont i mig att inse det. Detta är verkligen det sista jag vill, men såsom skitföretaget vi hyr av har hanterat situationen innan så är jag tveksam till att de kommer vilja bemöta oss i vår kritik. Utan snarare bara fortsätta i sin äckliga kapitalistbubbla och kräva mer och mer pengar trots att vi knappt ens kan leva där.
 
Jävla privatiseringar på bostadsmarknaden. Jag mår fan illa så fort jag tänker på det. Jag har ju alltid hyrt kommunalt innan, så att få bevittna detta gör ju att jag blir helt spyfärdig.

FAAAAAAAAAN VAD JAG HATAR KAPITALISMEN!
 
 
- ◊ -
 
 
Så ja, ni kanske förstår varför jag är lite nere just nu. Min hjärna funkar heller inte helt hundra eftersom jag knappt varit människa på slutet. Så därför är jag egentligen inte alls pepp på att flyga till Irland imorgon. Vet inte om jag någon gång velat stanna hemma så mycket som jag vill i detta nu ärligt talat. Jag vill liksom bara lösa allting med kaoset här hemma, jag vill plugga en massa inför min tenta och jag vill bara försöka andas lite mellan varven.

Och vore det inte så att Sara faktiskt ska dit nu, så hade jag faktiskt skippat denna resa rakt av. Men som läget är just nu känner jag att jag inte riktigt kan göra det. Och jag är nog egentligen mer pepp på en vecka med Sara, som alltid får mig att bli helt galen och lycklig, än själva Dublin faktiskt.
 
Men jag tror verkligen det blir jättefint bara jag kommer iväg. Och det blir väl likadant som med Elitloppet antar jag, det vill säga att jag kanske inte njuter så mycket av själva travet men jag blir så sjukt smittad av att se Sara bli helt lycklig. Hoppas på något liknande med detta.

Dock så skippar jag Skottland även denna gång. Börjar bli en liten tradition det här med att jag köper flygbiljetter till Edinburgh som förblir obrukade, haha. Men som läget är just nu känner jag att jag inte pallar att vara borta i två veckor och särskilt inte när situationen är som den är just nu. Så jag flyger hem direkt från Dublin redan nästa onsdag. Tror verkligen det blir det bästa för nu. 

Dessutom är det vårfest på Nordiska folkhögskolan nästa lördag som jag från början var lite ledsen att jag skulle missa. Så jag har nu bokat in mig där för att samla krafter i fantastiska vänner från förr. Lite smått nostalgiskt att ha en reunionfest på vår älskade skola, där jag verkligen hade den bästa tiden i mitt liv. Och om det är någonting jag kan behöva för att kyssa hejdå till vinterdeppen så är det nog just detta.

Min fantastiska folkistid och mitt magiska sagoberg! ♥

Uppsala, lalala...

2018-03-12 00:38
Hallå eller! Kan ni haja att Edsbyn har gått till ännu en SM-final i bandy?
 
För jag kan knappt fatta det just nu trots att det gått flera timmar sedan avgörandet.
 
Det har varit ett gäng intensiva slutspelsveckor nu och man har verkligen kastats mellan hopp och förtvivlan. Och det är helt jäkla sjukt att man som Edsbysupporter får vara med om dessa vändningar om och om igen. Gaaaaaaahhh, ni är fan omänskliga Byn! ♥
 
 

Okej, vi tar det från början. Edsbyn gick imponerande bra i serien och slutade på en välförtjänt andraplats i tabellen. I kvartsfinalen valde man att möta ärkerivalen Bollnäs (som vi spelade final mot ifjol alltså) och vann väldigt enkelt med 3-0 i matcher.
 
Jag vet inte om jag någonsin sett Bollnäs så dåliga i ett slutspel och de kom inte alls upp i nivå förrän i sista matchen, men då hade Byn redan kopplat greppet rejält och avgjorde hyfsat enkelt ändå. Det kändes nästan som att det gick lite för enkelt att vara supporter där ett tag och det märktes på vissa på supportersidorna som svävade iväg och underskattade det lag vi sedan skulle möta i semin. Och just det där är ju något som jag absolut inte klarar av och det blev ju också något vi minsann skulle få sota för...
 
I semin stod nämligen fartlaget Villa Lidköping för motståndet och herrejäklarns vad de gasade ifrån oss direkt från start. De vann första matchen uppe i Edsbyn väldigt enkelt och Edsbyn kändes helt bortspelade, för att sedan bli ännu mera nedtryckta i skridskorna efter hela 8-2 nere i Lidköping i match nummer två. Och här var det banne mig bäcksvart ett tag ska ni veta!
 
2-0 i matcher till Villalaget alltså och det såg inte ens ut att finnas en tendens till spel från Edsbyns sida. Man var sönderlästa och från många håll helt uträknade. Villafansen började snacka om sina finalplaner och sitt första efterlängtade guld. Och som ni vet så brukar jag följa dessa matcher med min vän Hanna som är villait och jag erkände faktiskt i detta läge att jag skulle unna dem ett guld om det blev så. Det kändes lite som att det kanske var Villas tur i år.
 
Men skam den som ger sig och bevisligen så hade Edsbylaget betydligt större tro på detta än vad jag hade, haha. För i tredje matchen vänder man på steken och ordnar fram en reducering till 2-1 i matcher, för att i fjärde matchen utjämna till 2-2 när man vinner nere i Lidköping på något helt osannolikt vis.
 
Denna kväll (i fredags) satt jag på Harrys där mina polare var trubadurer, men var tvungen att smita ifrån hela sällskapet sista kvarten för att lyssna på radiosporten eftersom jag var så satans nervös. Villa skulle verkligen bara knyta ihop säcken där på hemmaplan inför sin storpublik, men Edsbyn ville tydligen annat.
 
Och ni kan ju bara tänka er mitt glädjerus när Tisen på slutet gör 3-5 och spikar igen matchen... Levde på det ruset hela kvällen sen och det var länge sedan jag hade en sån billig fylla på krogen, haha. Var så himla fnittrig, lycklig och glad natten igenom bara.
 
Så kom slutligen dagens match, vilket var den femte och avgörande i semifinalserien. Edsbyn hade hemmaplan och pressen låg plötsligt på de regerande svenska mästarna igen. Därför blev jag oerhört nervös när Villa återigen tog ledningen i matchen - något som de har gjort i samtliga matcher alltså. Men på något vis var det bara som att Byn hade bestämt sig, för det var ett jäklaranamma i hela laget och då främst i andra halvlek där man verkligen VÅGADE gå för seger.

Här tror jag, liksom fantastiska skribenten och vännen Brindholm gör, att ledarstaben i Edsbyn har en oerhört stor betydelse. Såhär på slutet i en matchserie blir det nämligen mycket psykologi i det hela och det märks att Edsbyns ledning sitter på en sjujäkla rutin när det kommer till den biten. Man har dessutom fina bilder från förr i laget och ledningen och man är ett stort och sammansvetsat gäng som varit tillsammans i Edsbyn även under de så magiska guldåren på 00-talet.
 
Världens bästa tränarteam! Finns nog få bandylegender jag har sådan respekt för som bröderna Johansson. Och då ska vi ju inte glömma de övriga som inte är med på denna bild, såsom Assi & Elvin samt Ryhed med flera.
 
 
Det är så sjukt jäkla maffigt att vi alltså tagit oss till ännu en SM-final! Det är lite för stort att ta in ärligt talat. Och kanske vill jag heller inte riktigt ta in det med tanke på att jag faktiskt inte kommer kunna befinna mig på plats där i Uppsala om en knapp vecka. Som ni vet så pyser ju jag iväg till Dublin nu på onsdag för att fira St Patrick's Day på lördag, som alltså utspelar sig exakt samma dag som finalen spelas. Sån sjukt dålig timing va?

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte funderat på att skippa Irlandsresan, haha. Och det hade jag nog eventuellt kunnat göra också om det bara var så att jag skulle åka själv som det var tänkt från början. Men nu ska ju Sara hänga på och jag är verkligen helt överjävligt pepp på det! Tror dessutom att jag skulle ångra mig rätt rejält ifall jag missar nästan två veckor i Irland/Skottland som jag sett fram emot sen i november.
 
Men visst blir jag supernostalgisk i tider som dessa och främst med tanke på denna makalöst härliga vändning. Plus att bandyfinalen från och med i år är tillbaka på Studenternas IP i Uppsala, där vi har så många fina minnen genom åren. Tänk bara att Byn spelade final där sex år på raken (2004-2009), vilket alltså utspelade sig under alla mina högstadieår samt gymnasieår. Man kan ju bli blödig och nostalgisk för mindre så att säga. 
 
Men samtidigt får jag påminna mig själv om att jag, bortskämd som jag är, faktiskt har fått uppleva många fantastiska finaler och guld där förut plus att jag fick vara med om tidernas final förra året när vi vann över Bollnäs. Inte i Uppsala förvisso, men ändå derbynas derby och guldfeber rakt igenom.

Ja, hujedamig en sån final det var ifjol hörni! Och det lär väl sannerligen bli igen, men denna gång får jag följa bataljen från Irland. Har inte kommit på än hur jag ska komma runt SVT:s system och det här med att man ej kan se på det utomlands, men det ska jag nog hinna ordna hoppas jag. Annars blir det elitrapport eller så får jag återigen bli den där creepy jäveln som springer runt och lyssnar på radiosporten på puben, haha.

Jaja, jag ska väl försöka runda av nu så jag inte tjatar hål i öronen på er som inte bryr er ett skvatt om bandy. Såg dock att min statistik här på bloggen höjts en aning varje dag det varit match, så några blåröda vänner har förmodligen hittat hit och kanske blir glad för ett litet bandyinlägg. Inte lika noggrannt eller snyggt som på den forna bandybloggen kanske, men jag lever ett helt annorlunda liv nu.
 
Det märks kanske särskilt med tanke på att jag alltså kommer missa årets viktigaste bandymatch för att istället dricka grön öl och leva loppan borta i Dublin.

7:e mars.

2018-03-07 18:46
7:e mars 2008.
 
För exakt tio år sedan idag utspelade sig den tredje semifinalen i bäst av fem mellan Västerås och Edsbyn i bandy. Västerås ledde med 2-0 i matcher och såg ut att vara finalklara. Och jag minns så tydligt att alla Bollnäsare gick runt och hånade mig och Elin på Torsbergsgymnasiet... Som att de var så jäkla grymma som knappt ens gick till slutspel, haha.
 
Men otroliga Edsbyn gick emot alla odds och vände på steken och utjämnade till 2-2 i matcher. Och vi alla minns ju den helt sagolika vändningen även i den femte semin. Och att det sedan blev ett femte guld på raken gjorde bland annat att säsongen 07/08 är den bästa i min värld. Det var banne mig min roligaste bandysäsong någonsin! 
 
7:e mars 2018.
 
Tio år senare och Edsbyn spelar återigen semifinal. Denna gång står Villa Lidköping för motståndet och leder, precis som Västerås gjorde för tio år sedan, med 2-0 i matcher. Och om det ens är möjligt så känns Edsbyn ännu mer uträknade denna gång. Villa har bjudit på fantastisk bandy samtidigt som Edsbyn har sett fruktansvärt lama ut. Nu är det ju givetvis så att Villa har gjort Edsbyn svaga och ingenting annat, men nog har det sett ut som att Edsbyn har saknat en växel allt? 
 
Precis som för tio år sedan, alltså. 
 
Nog var jag mer hoppfull då än nu, men ändå. I sportens värld kan ju allt hända och särskilt när Edsbyn är inblandade. Och skulle nu detta inte räcka till - ja, då får vi helt enkelt gratulera Villa till framgången och lyfta på hatten!

Men skam den som ger sig, hörni! Det är inte över än - det vet vi Edsbysupportrar minsann. Och det hoppas jag även är det sista spelarna tänker på innan avslag ikväll. 

För...
 
...VI SKA KÄMPA HELA VÄGEN! 
 

Härlig bild från 7:e mars 2008 - vågar vi hoppas på en repris ikväll?

Radio dept & Charlatans.

2018-02-19 10:07
Måndag och jag klev upp klockan sex imorse. Vad är det som fucking händer? Nog för att jag ska ta tåget till Köpenhamn idag, men det går ju inte förrän närmare tolv... Jaja, jag gick ju faktiskt och la mig runt halv nio igår. Helt sjukt för att vara mig, men jag var så galet trött bara.
 
Känns verkligen som att jag har varit trött hela helgen dessvärre. Och kanske får jag väl skylla mig själv, då jag endast sov två timmar efter nattjobbet i torsdagsnatt. För på fredagen skulle jag sedan skynda mig ut till Kungälv och hämta min vinbox hemma hos Melinda, sen hem igen för att fixa inför att Sam skulle komma förbi på lite partaj. Vi skulle nämligen på Radio Dept på Pustervik och hade planerat in lite förkrök hos mig innan. 

Och med tanke på att båda hade sovit dåligt samt ätit dåligt, så kan ni ju gissa själva hur det gick... Jo, vi blev verkligen askalas! 
 
Men vi hade samtidigt så jädra kul, skrattade typ konstant och det var lätt den bästa festkvällen på länge. Mer sånt spontant, tack!
 
Jag och min enhörningsbabe! ♥

 
Älskar Snapchats glitterfilter och älskar dessa brudar! 

Har knappt vågat kolla igenom alla filmer vi spelade in under denna fredagsfylla, då jag känner på mig att det kommer bli lite skämskudde över det hela. Men vi hade som sagt jäkligt sköj. Och jag brukar ju faktiskt alltid rensa igenom min Mystory när jag kommer hem efter krogen för att ta bort det värsta. Så då är det ju bara de som varit ute i svängen själv som lyckats se det, så jag inbillar mig att det är okej ändå. 
 
Nåväl, tillbaka till Pustervik: Bortsett från att jag lyckades bli kär i Radio Dept på scenen (GE MIG!!!!!!), så hann vi även med att springa ihop med bland annat Lisa som ni kan se på bilden plus lite andra finingar. Och vi dansade oss verkligen übersvettiga till go musik eftersom bästa Peno var dj. Det är han som brukar fixa våra dj-gig och han är verkligen såååååå trevlig och fin. Och bra musiksmak, uppenbarligen. 

Och alltså, jag hade verkligen svinkul på Pustervik! Så kul att jag till och med råkade tappa bort min plånbok av bara farten... Vet inte ens när det hände senast och det var en gnutta pinsamt måste jag erkänna, men som tur var så hade någon vänlig själ lämnat in den i garderoben. Älskar fan folket på Pustervik - här snackar vi bra publik!

Till slut rörde vi oss dock bortåt Dubliners Östra eftersom jag lovat att springa ihop med trubadur-Anna under kvällens gång. Där började väl jag dock nyktra till och inse att jag logiskt nog var jäkligt trött. Sam höll dock låda för båda två, så vi blev kvar till stängning. 

Sen raka vägen hem, där jag kraschade i sängen på direkten. Hade som vision att se ett avsnitt av "På spåret", men jag kom knappt igenom första resan för kvällen, haha. 
 
Dagen efter var jag helt död i vanlig ordning och återigen hade jag ett inre snack med mig själv. Allt det där om att jag ska ha en vit period och att alkohol gör mig ont och så vidare. Och det är ju jävligt sant och jag tror att det är sunt att faktiskt ha den diskussionen med sig själv då och då. Särskilt jag om är en känslomänniska som ibland kan fastna i det svarta. Men snart vankas två veckor i Irland/Skottland, så jag vet ju innerst inne att det inte kommer bli så. Men i alla fall. 

Summa summarum: Jag hade skitkul på fyllan, men ångest dagen efter. Standard, med andra ord. 
 
 
- ◊ -
 
 
Näe, nu ska jag börja packa i ordning min lilla Kånken inför resan till Köpenhamn. Det blir lite spontant detta, men jag är medbjuden på en resa dit som någon slags dejt. Det blir alltså tåg ner idag, konsert ikväll (The Charlatans), hotell över natten och tåg hem imorgon igen. Ska bli superspännande eftersom jag både älskar dejter och även konserter som bekant. Lägg därtill Köpenhamn som stad och vi har en redig vinnare! 

Flytthjälp, bandytjöt och rätt mycket bärs.

2018-02-14 22:17

Hello homies!

Åter på nattjobb och åter till er tjänst. Eller nåt.

Är helt sprängmätt efter att ha ätit kanske jordens smarrigaste veganpizza nyss. Jag har nämligen hjälpt syrran att flytta in i sitt nya boende i Majorna, så efteråt blev det en klassisk flyttpizza. Och för er som inte har provat Etna pizzeria så kan jag lova att den var helt amazing! Älskar att det är så lätt att inte äta kött här i Göteborg.

Annars då?

Jo, men allt rullar liksom på i vanlig takt. Känns som att jag just nu är inne i en period när det inte händer särskilt mycket galenskaper eller ståhej. Kan förvisso bero på att jag hatar vintern och gärna murar in mig då. Hänger mer i soffan med mina böcker än på pubarna nere på gatan, om vi säger så. 

Men jag hade en helt galen helg för någon vecka sedan. Det började på fredagen när Hanna kikade förbi på lite bärs och allmänt gött häng. Vi körde sedan klassikern - Kings Head - där jag sprang ihop med en massa andra sötnosar. Avslutade sedan med Järntorget till stängning i vanlig ordning. 

Dagen efter körde vi ännu en klassiker oss emellan, nämligen bakissushi och gött tjöt om vad tusan som egentligen hände kvällen innan. Finns fan ingen bättre kombo i denna värld.

 
Jag och min kära Lisch samt lyxsushi. ♥
 
Det blev inte många timmars sömn där på fredagsnatten, så jag var ju lagom sliten när jag efter sushikomat skulle pallra mig iväg till Scandinavium för att kolla på hockeybatalj. Min kära vän Carolin är ju värmlänning och en fanatisk sådan fick jag lära mig denna lördag när hon ville supporta Färjestad. Jag hängde väl med som ölsällskap mestadels, då jag varken är ett stort fan av sporten hockey eller ens har något favoritlag i SHL. Men öl kunde jag dricka så det stod härliga till!

Och det var ju ändå härligt med ett fullproppat Scandinavium i lördagsstämning:

Detta är vad jag kallar badkarsbandy.

Färjestad gick slutligen och vann matchen, så det var med glada steg vi gick emot 6:an som tog oss hemåt Järntorget. Vi skulle egentligen bara hem till mig för att mellanlanda lite snabbt och få i oss lite käk, men det slutade med att vi la vantarna på Märtas vinbox och tömde den i en härlig köksfylla. Djupa diskussioner tillsammans med Märta och mycket tokerier och det var som en helt vanlig "Elin och Carro"-kväll helt enkelt. 
 
Framåt 23-tiden insåg vi att vi kanske måste börja röra oss mot Yasmines födelsedagsfest som vi lovat att komma på, så vi trillade väl in där lagom vid tolvslaget när baby fyllde år. Men det var en asmysig fest verkligen. Och vi var sannerligen on fire hela bunten. Carro var till och med upp och sjöng lite karaoke inför publiken till min stora förtjusning. 
 
Senare joinade även Hanna och lite kollegor till henne. Och tro det eller ej - men hamnade jag inte på Avenyn innan det hela var över? Jag blir alltid lika förundrad över vem jag egentligen blir på fyllan, alltså. Jag gick alltså från att ha ratat aveny-brats mer eller mindre hela fredagskvällen till att stå i baren 03:35 på lördagsnatten med tungan virvlandes runt i munnen på någon random Vasa-kille. 
 
Jaja, jag tog slutligen mitt förnuft till fånga och drog med mig Hanna hem istället. Väl hemma väntade även Märta i min säng, så det blev en mysig sleepover inne på mitt rum, där vi bäddade ut soffan och allt. Älskar sådana sleepover-nätter, när man till slut får komma överens om att sluta prata för att vi måste sova. Älskar! 

Dagen efter mådde jag verkligen förjävligt och sov mer eller mindre hela dagen. Tog en paus på någon timme när Märta kom och levererade min favoritsushi utan att jag ens behövde lämna dörren - alltså, HUR MYCKET ÄLSKAR MAN INTE HENNE??????

Efter två helger med rätt intensivt festande så var jag logiskt nog helt slut veckan därpå. Bestämde mig därför att ta det lite lugnt med mina böcker istället. Jag gjorde dock ett undantag på tisdagskvällen när jag fick en förfrågan om att dricka öl med en härlig bandylegend som var på besök här i stan. 
 
Hans Elis Johansson heter den forna bandystjärnan som alltid har varit lite av en idol för mig. Han har en massa SM-guld och VM-guld i bagaget, har blivit utsedd till "Årets man" i svensk bandy, han blev det första svenska bandyproffset i Ryssland och var expertkommentator på SVT:s sändningar som jag alltid satt bänkad framför i mina yngre dar. Så kanske var det just därför jag skickade iväg en vänförfrågan på facebook, sådär runt 2007 när jag gick i tvåan på gymnasiet.
 
Och vänner blev vi minsann, varav han varje gång vi träffades vid olika bandysammanhang benämnde mig som "hans facebookkompis", haha. Så gulligt. Han är ju dessutom, tillsammans med sin bror Ola Johansson som jag också AVGUDAR, med i Edsbyns tränarkår numera. Så nog hade vi en hel de att prata om allt, såhär i riktiga bandytider. Förvånansvärt nog blev det dock bara en gnutta bandysnack om man jämför med allt annat vi han plöja igenom. Men det var bara en så himla trevlig kväll.
 
Tack, bästa Hasse! Tycker banne mig du är ännu mer awesome nu till och med. 
 
 
Världens härligaste Hasse!
 
Annars är det ju som sagt riktiga bandytider nu, då det igår blev klart att Edsbyn kommer möta Bollnäs i kvartsfinalen som drar igång på fredag. Sjukt ändå att fjolårets finalister möts redan i kvarten året därpå. Detta bådar för ett riktigt hett Hälsingederby med jäkligt mycket känslor - var så säkra på det! 
 
Det tråkiga är dock att jag ej kan åka hem på någon kvartsfinal dessvärre, så jag får hålla en tumme för att Edsbyn trixar sig vidare till semifinal så får vi kanske se då. 

Jaja, mer om det där med bandy sen. Nu ska jag återgå till nattens "jobb" och kolla vidare på mitt kära SVT-play, haha. Ha det fint så länge!