RSS - xml

Kontrollerades senast: 2018-11-14 02:47:11

Shapeful

whims!

Inner demons

2018-10-13 21:53
They say:
"Don't let them in, close your eyes and clear your thoughts again"

But when I'm all alone, they show up on their own
Because inner demons fight their battles with fire,
Inner demons don't play by the rules
 

They say:
"it won't be hard, they can't see the battles in your heart"
 

But when I turn away, the demons seem to stay
Because inner demons don't play well with angels
They cheat and lie and steal and break and bruise
 

They say:
"Just push them down, just fight them harder
Why would you give up on it so soon?"
 
Bause the demons they are there, they just keep biting
So angels please, hear my prayer
So angels please,  stay here

 
Angels please protect me from these rebels
This is a battle I don't want to lose


varför lämnade du mig?

2018-10-12 15:00
Jag kan inte andas.
Jag vill ha min pappa!!!

Vi  brukar alltid ringa varandra vid denna tid.
Vi brukar alltid skriva samt prata om allt
Pappa du var mitt allt!

Nu står jag här helt jävla ensam och helt utanför i allt. Ja kan inte andas, jag vill inte ha de såhär, ja vill ha min pappa!!!


Snälla kom tillbaka till mig 💔😭😭
Ja kan inte finnas utan dig!
Jag vill inte finnas utan dig!



Du köpte denna lila skjorta specillt till födelsedagspresenten ni fick av mig och james förra hösten
Du sa själv att du kände dig så himla fin i den och du berättade så mycket skojj från eran weekend på södraberget.

Du är så fin papa!!



Snälla pappa, varför lämnade du mig ensam i detta helvete vi har på jorden.
Du sa att du alltid skulle finnas för mig men du lämnade mig ensam iallafall



Angels, angels please just keep on fighting
Angels don't give up on me today
The demons they are there, they just keep biting
The inner demons just won't go away

So angels please, hear my prayer
Life is pain, life's not fair
So angels please, please stay here
Take the pain, take the fear


Tears in heaven

2018-10-10 12:24
Idag tände jag ett ljus, för min far.
Idag för en vecka sedan somnade han stilla in med sin kära och alla barn vid sin sida.

Vi fick akut köra 8h Norrut från Småland.
Vi kom fram klockan 04 och direkt tog jag hans kalla men åh så lena hand i min.

Runt klockan 10 börjde jag mig ner, jag gav han en puss samt viskade att jag älskar han så otroligt mycket.
JUST i den stunden som jag yttra orden, med min kind mot hans, så tog han sitt allra sista andetag.. mitt hjärta blev där föralltid sprickat.

Aldrig har jag skrikit så
Aldrig har jag känt den hopplöshet som ja känner nu och aldrig har jag känt denna ensamhet som yr.

James åkte imorse & jag försöker stå på mina svaga ben.
Nu planerar alla vi barnen hans begravning men allt vi vill är att få krypa upp i hans famn igen.

Jag går sönder..

* 2.10.49 - 3.10.18 †
in hoc signo vinces
As my heart holds you, 
Just one beat away
I cherish all you gave me everyday
because you are mine
 Forever love 
Watching me from up above





Be a little harder they say

2018-09-24 05:31
En uppdatering vore på sin plats men jag har bara inte haft orken.
All fokus har gått till att samla kraft med fokus.

Dylan kom hit lördag och otroligt nog så lydde kroppen mer är han som visade mig sitt första vredesutbrott, iaf i min närvaro.
Välkommen trotsåldern!

Så efter lite fram & tillbaka där så fick vi ändå endel gjort.
Som bädda rent sängar, bygga klädställningar, riva kartonger, handla, laga mat tillsammans, göra hemläxa, ta en promenad, duscha för att sen se film i mammas säng som belöning för dagen:)


Men nu.. 
Här och nu klockan 4 på morgonen är jag och allt jag består av ren kaos.
Den berömda högvåg av smärta började visa sig efter lunchtid idag söndag.
Försökte allt från vila, värmekudde, yoga och tillslut en promenad innan sänggående... men nää...

Sänggående blev jag klockan 21.
Runt 1 somna jag och har därefter vaknar varannan 20 minuter i skär förtvivlat.
Nu är klockan 4 & Jag väcktes av mitt egna skrik.. ska det verkligen vara såhär:/


Just nu önskar jag att detta inte eskalerar.
Jag har inte tid att bli inlagd eller opereras.
Jag vet om "T" och att den växer men det finns ingen som helst ork eller tid till något just nu.
Jag måste så mycket först & Dylan går först


Vill bara gråta..
Och det gör jag under nätterna där ingen hör eller ser.. där är jag starkast i mitt värkarbete.

Godnatt.. godmorgon 






I see you ♡

2018-09-20 16:08
I måndags fann jag en avi i brevlådan med något från kvinnokliniken/förlossningen, men inte va ja orolig.. bara bra fundersam då jag inte märkt något avvikande och pga att ja skulle hämta ut ett brev.. hur ofta gör man det!?

Jag öppnade det stora brevet och ut på golvet föll ultraljudbilder och information som kommer fälla ner mig på många olika nivåer.

Det första jag ser är Pearl.
Dem skickade bilderna som togs men det enda jag minns är hjärtslagen, och det har förföljt mig länge.. men nu ser jag.. jag ser dig!!

If I could turn back the clock
I'd make sure the light defeated the dark
I'd spend every hour, of every day
Keeping you safe

Men det var inte det enda utan jag fick äntligen se tumören som orsakade all skada och död.

Bilder på hur den växte, i dess olika vinklar & information om hur den togs ut men fortsatte sprida sig mellan tidsram på 4 månader trots 3 aborter och 2 större ingrepp.

(Mildaste bilderna är dem ja delar)

Men det sista bladet i brevet föll aldrig ut...
Jag måste starta om allt igen och karusellen går nu baklänges och kommer bli mer intensiv då hon inte är där inne längre.

Jag river ut allt i ren frustration här hemma & finner en zippåse med skrivna lappar längst in i nattduksbordet, öppnar påsen och känner hans doft smyga sig nära.

Kramar lapparna, kuddöverdraget & säger tack för att jag har den bästa vid min sida, natt som dag, himmel som helvete!



Jag vet inte om jag är starkare denna gång.
Sovit in och ut sen måndags med önskan om respekt för den tid jag behöver för smälta detta






you aint playing

2018-09-14 20:01
I remember your words, your Touch, your love!

💕👫💕

Sometimes you feel insecure, tust me girl I understand
And even with no manicure, baby I'll hold your hand

-
You wear your glasses you can't see
Girl I love your crooked smile
Hair ain't done, you're makeup free
You'll never go out of style because you ain't got time to pack.

You look too good to be mad
way too much class all up inside them jeans
Damn have you seen them thighs?
You look so good when you walking by, Sexy comes in every size keep wearing that.


You been all up inside
You call me papi and I like it wild

in the dangerzone

2018-09-13 14:31
Jag har väntat på denna dag.
Den dag som alla sa skulle komma fast jag fnös.
Den dag jag berättat var på gång men då sade alla hur otroligt stark jag är och måste vara.

Detta fram och tillbaka har fuckat upp mitt inre som i omgångar slår av och sen på.. 
om och om och om igen


Jag trodde ett tag att min kropp skulle krasha först som den brukar men ack så fel jag hade.
Påväg hem från morgonens lämning så brast den där muren och där stor jag mitt i en korsning kl 8 på morgonen gråtandes som en galning.

Mina ben bar mig inte längre & allt gick i slowmotion medans tankarna forsade fram i samma fart som tårarna.
Jag praktiskt taget kröp till sängen från ytterdörren och har kramat kudden sen dess som blir min trygghet 

Allt gör ont
När stängs denna kran av?
När slutar det inre göra så ont?



Rutiner & Pepp

2018-09-12 10:08
Rutiner.. ja de är det som håller mig stående för tillfället.
 
Att Dylan är hemma igen får mig på rätt spår på alla sätt och vis, vi är så mycket starkare tillsammans och under samma tak

 
Under gårdagens middag tog jag steget att sakta berättade för honom om hans morfar &  jag var inte alls beredd på hur mycket nyfikna frågor han egentligen bar inom sig!
 
Jag försökte berätta för honom på ett sätt som är bäst för ett barn i den åldern men gång på gång så bad han mig berätta "på riktigt" samt kontrade med frågor om vad för sjuk, hur det påverkar & varför.
 
Försökte svara så gott och ärligt jag kunde.
Han bad om att få ringa morfar.
Han vågade inte prata utan ville bara höra hans röst, men så fort han hörde morfars busiga prat om att glass är bra för en så kom dylan ur skalet och dem fnissade ihop.
 
 
Dylan vet att vi är så många som finns här för han.
- mamma, pappa, fia, farmor, skola m.m -
vi står med öppna armar med massvis utav kärlek, tröst och en röst om han behöver prata.
 
 
Vi somnade båda innan 9 & klev upp pigga som attans vid 6:30.
Lite pirrigt var det för lilleman som idag har sin fösta simning i skolan, så han var ivrig över att komma iväg efter frukosten ^^
 
 
Efter lämningen så kom alla tankar & utan att jag lade märke till de så hade jag vikt av och gått en lång omväg med bonzo istället för att gå hem.
 
Musiken i öronen dövde och benen bar mig längre än vad dem gjort på ett bra tag.
 
 
Men tankarna bryts bara av tårar.
Klara jag av att åka hem?
Klarar dylan att åka hem?
Ska jag ta med honom?
Hur ska jag ta nästa steg frammåt?
 
 
 
 
 
 

Shut the window

2018-09-11 15:02
Idag är det dagen jag ska bita ihop och försöka hålla den där raka linjen med hopp om att balansen håller mig sällskap.
Idag.. Jag måste!
 
Jag vaknar i tårar men just idag försöker jag gömma sorgens alla tecken som landat i mitt söndergråtna ansikte med smink i hopp om att ingen kan se, undra eller fråga.
Can you see beneath the beautiful?
 
 
I ett par dagar har jag inte bara varit kroppsligtsjuk utan mitt inre har även trasslat in sig i en härva som jag inte vet hur ja ska kunna sortera.

Med en sorg över hur orättvist livet kan vara som gett upp hoppet om min far så förstår jag inte hur jag kan lita på livet överhuvudtaget efter detta.
 
Smärtenheten har avbokat mina behandlingar.
Samtalkontaktsmöten har akut bokats in.
Kapade av mig håret och försöker le.


Jag måste hitta den där inre styrkan igen.
Men kommer solen någonsin skina igen?
 
 


Som ett brustet hjärta

2018-09-07 23:11
Jag går sönder.
 
Du lovade mig som liten att alltid finnas där.
Du är min superhjälte, min största förebild.
 
Du lärde mig vad som fanns bortom stjärnorna, vad som växte i jorden, hur latin språkades, hur historiens kungar och filosofer levde, hur kompositörer rörde världen med sina toner.
 
Du lärde mig att leva med kunskapen om att livet är så mycket mer än vad ögat kan se och sinnerna smaka  
Du gav mig ett liv att leva med lärdomar utöver en livstid.
Du gav mig syskon att älska och hålla om genom livet.
Du gav mig andetag fylld med toner och alltid en hand att hålla.
Jag kastar upp höstens alla löv i luften och dansar till tonerna av minnerna vi bär.
 
För vi pappa, ja vi är alltid där.
 

My two Children

2018-09-05 12:44

Without you here, i probably never sleep.

 
Ju äldre du blir Dylan ju mer saknar jag dig, oavsett vart du är & hur du än blir.

Du är det första jag tänker på då jag vaknar ur nätternas kalla som skrämmande dvalor.

Där bakom mina ögonlock ser jag dig och din lillasyster leka fnissandes, och jag vet att hon är i ditt hjärta precis som hon är i mitt.

Älskade lillasyster P.

Du kommer alltid vara pusselbiten som gör oss till den familj vi idag är - Glömmer aldrig den framtid du gav oss för 3 år sedan då jag hörde & såg dina hjärtslag slå inom mig.

Du är med oss än idag även om vi inte kan omfamna dig längre.

 

Ni lär mig dagligen vad det är att leva.

 

Explosive !

2018-09-04 16:39
Augusti blev en månad att minnas.
 
  • Medicinering och behandlingar har givit resultat.
  • James kom "hem" efter en sommar i usa.
  • Jag utmanade mig själv till gränserna
  • Dylan började första klass
  • Renoverade lägenheten 

 
Runt min 31a födelsedag så fick jag veta att James hade planerat en resa.
Allt jag fick veta var att vi skulle till andra sidan kusten - från öst till väst - Göteborg!
 
Den 22a checkade vi in på världens finaste hotell där jag fick den lilla informationen om
att jag under dem kommande 5 dagarna skulle få välja på lite olika aktiviteter beroende på mående.
 
Jag kan säga er att jag har brytit så galet många barriärer och utmanat mig själv till max.
Jag vågade andas, jag vågade chansa och vågade bli den jag nu önskade vara.
Har skrattat, ätit något förbannat, älskad till tusen och njutit som aldrig förr.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Får man lov att vara såhär lycklig ?
 
Förtjänar jag verkligen att andas denna krispiga luften?
 
 

 
 

Move with me

2018-08-09 11:56

 

Billow and breeze, islands and seas,
Mountains of rain and sun,
All that was good, all that was fair,
All that was me is gone


 

Känns som om jag som person bara kliver snett.                  Jag är konstant trött men sover enbart max 4 timmar.    

Ena stunden är jag hungrig, sen illamående, sen grinig eller så blir jag så paff över minsta lilla förändringen kroppsligt samt paralyserad av rörelserna inom mig.

 

"OUTLANDER"  värmer mina kalla sömnlösa nätter för tillfället då varken James värmer sin sida utav vår säng eller då dylan inte kryper ner vid sin sida och kyler ner mig med sina iskalla fötter för att enbart vilja "gosa"

Snart så, nästa vecka är hela familjen samlade igen.
För första gången är verkligen hela familjen samlade.

 Men pga ensidig kommunikation så ska planerna ändras men vill råttan leka ska osten rulla 🤯

Dylan kommer bli så himla lycklig och om inte nervös!

 


 Now its time for some complaints

Vissa individer i denna allt för småa värld påstår sig förstå att kommunikation är nyckeln till mycket.
Så sant som det är sagt så är det en förbannat Jävla stor nyckel - så det som gör mig förbluffad är hur man kan lyckas tappa bort den.

MEN allt är inte materiellt - för... för att kunna ha en lyckad komunikation så behöver man också "kommunicera tillbaka", för inte kommer man värst långt med att beordra, köra över, skyffla eller kanske spotta

You lay as you bed sir.

 

 

Get the math

2018-08-01 16:01
We never got it right.

Maybe it's 6:45
Maybe I'm barely alive
Maybe you've taken my shit for the last time
Maybe I know that I'm drunk
Maybe I know you're the one
Maybe I'm thinking it's better if you drive
 
I know it's forward, but it's true.

If I could do it all again
I know I'd go back to you
 
Countdown :
  • 17 days 
  • 24 days

Two worlds apart

2018-07-27 13:08

I stand in the corner like a tired boxer
One hand on my cheekbone, one hand on the rope- all my veins pump blood into my throat

Sommaren har varit slöare än vad jag hade hoppats på och jag kan inte klandra värmen som toppat 35°c utan mer på hur värmen påverkar/påverkat kroppen som redan innan var tilltufsad.
 
Det var början som var den mest spännande delen.
Delen då dylan hade sin första skolavslutning för att få börja första klass till hösten.
Delen då vi avstod våran semester för att sätta familjen före och delta vid en av Harleys stora dagar.
Detta och mycket mer, se nedan 
 
 
Bara en liten mix av försommaren.
Få se vad sensommaren för med sig ♡

Chasing the sky

2018-07-24 18:54

No one knows me like you do!

You make me laugh to tears.
You laugh at my non-funny jokes.
You never judge even if u sometimes should and you always push me towards my inner goals and dreams, even when all i sometimes can see is flaming darkness. 

 Ingen är som du - som oss.
 
 

The scars will set u free

2018-05-22 15:54
Måndagen den 14e gick jag för andra veckan i rad genom sluttampen av den intensiva behandlingen, det slutade inte som vi hade hoppats på och jag blev liggandes i fosterställning kräkandes innan jag fick ett "OK" att åka hem.
 
Med min jädra (o)tur så hade min kropp tydligen reagerar negativt på injektionerna som nu måste akut avslutas
 
 
Pga detta så fick jag igår måndag en sk freepass som ja hade planerat att spendera tyst och lugnt men såklart blir inget som man planerat 😂 så ja o dylle dammsugade, skurade alla golv, gjorde middag ihop innan vi tog en tur till lekparken 😍
Han somnade gott i min säng klockan 20 och vaknade förtjust och piggelin till frukosten kl 06.
 
Nästa måndag ska jag tillbaka till Västervik men denna gång lyckades vi få till en eftermiddagstid..
alltid så struligt med tider..

 
Får alltid samma "kallpratsfrågor" utav sköterskorna, dvs om jag får någon hjälp där hemma då jag går genom dem här behandlingarna , Om jag får hjälp med sonen, om jag får stöttning, om hans far finns för att avlasta.
 
Svaret jag givit har alltid varit "nej"
Alltid höjs ögonbryn och alltid kommer följdfrågan om jag ens berättat eller pratat om vad det är jag går genom, vad det gör med min kropp och hur man kan må.
 
Man försöker varenda gång svara med ett stort busigt leende att jag må vara ensam, inte ha familj nära eller stöd från omgivningen men att vara mamma till just mitt barn är det som är och ger den största styrkan utav det alla.
Att dem dagarna jag är mamma är dem dagarna jag smärtfritt är starkast och kan klara allt.
 
Det svaret som är min sanning fungerade i något år, tills någon ville se djupare än så & frågade hur det egentligen känns?
 
Där brast jag för första gången på en väldigt lång tid och hur ont de än gjorde så berättade jag det som länge gnagt min insida.
 
Att ja en höstdag för 3 år sedan stod öga mot öga med den person som ja för många år sedan levt ett annorlunda liv med, som jag fick barn ihop med .
Att jag stod skakandes med tårar i ögonen då jag tyst berättande att jag kan behöva hjälp i en snar framtid pga att jag dagarna innan fått nyheten att jag har en tumör, en tumör som tog det barn jag bar i magen ifrån mig.
Bad om hjälp med avlastning om det skulle komma behövas (m.behandling/cellgifter/operationer)
 
Allt brast, för allt blir ju så verkligt då man säger det högt, allt gjorde ju så ont.
 
Men med det svaret jag fick efter vädjandet ändrade mig från tron om gott till självisk.
Det fick mig att aldrig igen lita på någon så djupt igen  - oavsett band, förflutet, vänskap, familj eller gemensamma barn.
 
Det fick mig att stå så stadigt tills jag den dag inte kan stå mer.
 
Jag är mamma som uppfostrar mitt barn och sätter han före allt och alla andra här i livet.
Jag är en dotter, en syster, en moster, en vän.
Jag är djurägare, jag tar hand om mitt hem och dem som bor där i.
Jag handlar, lagar mat, skurar, tvättar, planerar.
Jag tröstar, jag älskar, jag svär, jag ger, jag ber.
Men det ingen ser är kampen denna sjukdom ger och den energi den tar..
 
 
Men jag trampar på, för min framtid, oavsett om den nu finns här i sverige eller där i usa.
För min sons framtid, till rätten att va lycklig.
För jag lever MITT liv.
 
 
Vill ni veta vad svaret va den där sorgsna höstdagen?
"Om ja ska vara helt ärlig så bryr jag mig inte"

medication injected

2018-05-07 22:10
Måndagen den 7e har jag gruvat mig för sen kallelserna ramlade ned i brevlådan för 2 månader sedan.
 
Vaknade vid 05 utvilad som en galning trots att jag under nattens 5 timmar vaknat varannan..
 

 
Jag brukar inte och får inte åka på dem här sorternas behandlingar ensamen, mycket pga dess styrka samt effekt det ger på kroppen.
MEN idag hade jag inget som helst annat val än att vara mitt egna stöd.
 
För att ställa in är då inte ett alternativ då detta inte bara är något jag kan skjuta på liksom.
För jag har ju inte fightats i 3 år för att ge upp nu pga ensamhet och rädsla ?
 

 
Det blev en tidig men även en lång dag.
Tid var något jag hade gott om stundvis under dagens gång och jag försökte då så gott jag kunde ta mig ut för att njuta av dem 27 plusgraderna som stekte västervik dagen till ära...
(Även om det slutade med att ja satt med fleése jacka o frös 🤣)
 
Vädret kunde ju faktiskt ha valt en bättre dag!

Fick besked av specialisten idag att dem ville öka dosen och då även utöka placeringen/området utav behandlingen i fråga.
Jag hade ju inte så mycket att säga till om i det läget eller tid för del delen till att reagera då beslutet togs direkt då jag låg där naken på britsen men nålarna klingandes i metallskålarna breve.
 
Sköterskan tog min hand och som vanligt babblade jag massa nonsens av ren rädsla men lyckades allt slänga ur mig några svordomar här och där då smärtan tog tag - då den där känslan då "medlet" kommer in i omloppet - det går fanimej inte att beskrivas med annat än svordomar.
 
Tog inte lång tid efter att han lade ner sprutorna till att jag reagerade, denna gång med att kräkas i en papperskorg och skakade som en idiot av frossa.
(Det var något nytt)
 
 
Timmarna efter va snurriga och förvirrande.
Somnade på en brits ihopkurad som en boll, svimmade till vid lunchen som kom upp och praktiskt taget kröp jag på golvet dem sista timmarna innan jag äntligen fick stabilitet i värderna till att få lämna sjukhusets trista väggar.
 
 
Jag sprang rakt in i Thomas famn som vid hemgång mötte upp mig vid busshållplatsen.
 
 
Lite tur fick jag mot slutet av dagen då jag fick hjälp med att hämta hem Dylan klockan 18, rasta hunden, storhanda och vi fick även maten serverad.(LYX)
 
Jag ligger just nu bekvämt nerbäddad i sängen där jag med ro lyssnar på Dylans djupa samt sövande andetag som hörs i horisonten
Trots att värmen hänger i mot nattens timmar så ligger jag under två täcken men tankar och oro inför nästa måndag och dess repeterande procedur.
 
 

My beloved

2018-05-04 08:39
Jag saknar dig - tokiga sparvunge🐦
 
 
 
 

Its over.

2018-04-25 15:24
See michelle, You now got what u wanted.
This whore, fat cow, slut and so on is done.
 
Take him and keep playing.
Im done with all of your sick games
 
U got me.
U got him.
 
This blood will be on your hands.
Hope you enjoy and that your kids one day get the letter with the truth you so badly tryed to hide for years.
 

And btw sweetie:
Mental illness is nothing to be ashamed of.
Seek help so u get the stability in life 
Suffering for to long ♡