Ramona Fransson är deckarförfattare och skriver verklighetsbaserade deckare.

Oscar Sjöstedt och Jimmie Åkesson (SD) driver med
JÖKens budget 2019Många av dagens politiker, journalister och en del kändisar hänger på Twitter, och de som följt med i politikens svängningar vet att moderaten Hanif Bali haft en enorm genomslagskraft via Twitter, så till den milda grad att Moderaternas ledning satte stopp. Hanif kan konsten att med få meningar agera ytterst ironiskt men också sanningsenligt, vilket fick många av de politiskt korrekta att gå i taket. 

Vi som inte är politiker men däremot intresserade av politik, eftersom allt politiker beslutar om drabbar oss i vardagen, allt från vad biljettpriset inom kollektivtrafiken kostar till vad du som förälder kan kvittera ut i barnbidrag, tycker också att det finns många roliga och begåvade inlägg av twittrare.

Visst finns det de som är kolossalt plumpa och intill vidriga, men det får stå för dem. Något som ofta händer är att du blir "blockad" och det är faktiskt också politiker som utövar blockningen av de kritiska röster de inte vill läsa om i sina flöden. Det är något som jag tycker visar på politikernas förakt mot oss väljare. De ska tåla kritik! Hot och hat är något helt annat!

I går, 2019-10-02, var det en kvinna vid namn; Malin Lundgren, med sitt twitternamn @konsensuseliten som lade ut en helt fantastisk rad av yttranden både av politiker och journalister och en del kändisar. Det var så bra att jag sparade fotona och härmed lägger ut dem med de begåvade orden som Malin Lundgren lade till vid varje foto: Klokskap vi minns:

Jag tänker lägga till en länk under varje foto där du ska kunna läsa vad som skrivits om motsatsen.  Vissa tidningar använder sig också av betalvägg, då är artikeln låst, om du inte är prenumerant.  

Varför vill jag då att det här ska ligga på bloggen? Jo, för det är så lätt för oss att glömma vad som sagts och skrivits, framförallt idag med det flödet som finns. Så håll till godo!

Klokskap vi minns:
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk
Länk 














  

Ett stort gäng svenska kulturarbetare, väldigt mycket till vänster, anser att Sverige ska bojkotta Eurovisionstävlingen i det enda demokratiska landet i det gudsförgätna Mellanöstern, nämligen Israel.

Alla dessa kulturarbetare har i ett upprop i Aftonbladet skrivit på för en bojkott.

Jag vet vad jag ska bojkotta hädanefter och det är att se eller läsa eller lyssna på samtliga dessa personer.

Ingenstans finns deras protester när Hamas skickar in till exempel två oskyldiga 8-åriga pojkar varav en bar kniv. De påstod att de ville bli fängslade av israelisk militär. Detta för att Hamas glatt och lyckligt kan påstå att IDF sätter deras barn i fängelse, men soldaterna i IDF har både hjärta och hjärna, till skillnad mot Hamas-anhängare och det inkluderar även alla de svenska kulturarbetarna. IDF tog hand om pojkarna och lugnade dem, pratade med dem en stund och förde dem tillbaka till Gaza.

Här är samtliga som skrivit på:

Stefan Abelsson, musiker, Göteborg
PO Alfredsson, fotograf, Göteborg
Stefan Almqvist, körledare, Göteborg
Anne-Li And, vissångerska, Köpenhamn
Bernt Andersson, musiker, Göteborg
Kjell Andersson, filmare, Varberg
Love Antell, musiker, Stockholm
Tobias Assiego (Format), artist/dj, Uppsala
Gillis Bengtsson, musikproducent, Göteborg
Staffan Bergström, professor, Visby
Rikard Björk, skådespelare, Stockholm
Felix Björklund, musiker, Göteborg
Bengt Blomgren, musiker, Göteborg
Göran Guran Blomgren, musiker, Göteborg
Emanuel Blume, musiker, Vänersborg
Göran Boardy, konstnär, Göteborg
Maria-Pia Boëthius, författare, Stockholm
Mari Boine, samisk artist, Sapmi
Nina Bondesson, konstnär, Göteborg
Bruno Bran, estradör, Göteborg
Paula Brandt, skådespelare, Stockholm
Sten Bunne, musikpedagog, Hudiksvall
Sassa Buregren, författare, Bua
Signe Bådagård, musiker, Stockholm
Essa Cham, artist, Halmstad
Gibril Cham, musiker, Halmstad
Henrik Dahl, teaterarbetare, Stockholm
Kristin Dahl, författare, Stockholm
Agneta Danielson, skådespelare, Göteborg
Arash Dehvari, kulturarbetare, Stockholm
Karin Dreijer, musiker, Stockholm
Olof Dreijer, musiker, Stockholm
Mattias Dristig, musiker, Göteborg
Fabian Edmar, musiker, Göteborg
Otilia Ek, musiker, Göteborg
Henrik Ekdahl, musiker, Sundsvall
Kajsa Ekis Ekman, författare, Stockholm
Johanna Emanuelsson, dramatiker, Stockholm
Lars Englund, körledare, Falu Fredskör
Gunnar Eriksson, kördirigent, Ljungskile
Kjell Eriksson, författare, Uppsala
CO Evers, dramatiker, Stenungsund
Isabel Evers, dramatiker, Göteborg
Adam Falk, musiker, Stockholm
Bisse Falk, författare, Söderbärke
Joakim Falk, musiker, Stockholm
Leon Falk, musiker, Stockholm
Selma Falk, musiker, Stockholm
Athena Farrokhzad, poet, Stockholm
Dror Feiler, musiker, Stockholm
Thomas Feiner, musiker, Göteborg
Tomas Forsell, musiker, Vassmolösa
Stefan Forssén, musiker, Göteborg
Johanna Franck, konstnär, Göteborg
Lasse Franck, musiker, Göteborg
Lava Franck, musikstuderande, Göteborg
Per Gahrton, författare, Hörby
Mattias Gardell, författare, Stockholm
Gert Gelotte, skribent, Göteborg
Mikael Godée, musiker, Göteborg
Åsa Grogarn Sol, sångerska, Göteborg
Max Gustafsson, satirtecknare, Borås
Svante Gärdek, konstnär, Gotland 
Tuomo Haapala, musiker, Julita
Magnus Hagström, musiker, Göteborg
Tomas Halling, multikonstnär, Göteborg
Jan Hammarlund, sångare, Stockholm
Sebastian Hankers, musiker, Vallentuna
Linn Hansén, poet, Göteborg
Bo Harringer, filmare, Göteborg
Erica Haylett (Etzia), dancehall-artist, Göteborg
Saga Hedberg, teaterarbetare, Stockholm
Ulf Hillermyr, träsnidare, Borås
Claes Hindenfelt, musiker, Göteborg
Ellen Huttu Hansson, musiker, Göteborg
Maria Hörnelius, skådespelare, Göteborg
Bengt Ingelstam, ungdomsförfattare, Ånge
Dan Israel, förläggare, Stockholm
Amanda Johansson, fotokonstnär, Göteborg
Annelie Johansson, musiker, Göteborg
Folke Johansson, filmare, Kullavik
Kristin Johansson, kostymmästare, Göteborg
Linn Johansson, skådespelare, Skåne
Åke Johansson, författare, Sundsvall
Moa Jonsson Länne, musiker, Göteborg
Hannes Junestav, musiker, Stockholm
Torsten Jurell, konstnär, Stockholm
Anna Jörgensdotter, författare, Gävle
Lena Kallenberg, författare, Söderbärke
Johan Karlberg, musiker, Göteborg
Kalle Karlsson, Kultur 4ür Alle, Göteborg
Lo Kauppi, skådespelare, Stockholm
Magnus Kempe, producent, Göteborg
Anja Landgré, skådespelare, Stockholm
Cissi Larsson, musiker, Stockholm
Jonathan Leidecker, musiker, Stockholm
Gunnar Lindgren, musiker,  Älvängen
Maud Lindström, visartist, Tollered
Pelle Lindström, musiker, Leksand
Ewert Ljusberg, trubadur, Hede
Peter Lloyd, fotograf, Göteborg
Pekka Lunde (Pekkanini), musiker, Göteborg
Torbjörn Lundgren, författare, Söderbärke
Jenny Lundin, artist, Göteborg
Mikael Löfgren, litteratör, Bohus-Björkö
Anders Lönnbro, skådespelare, Göteborg
Peter Mosskin, författare, Stockholm
Felicia Mulinari, poet, Malmö
Anton Müller, musiker, Göteborg
Niels Nankler, musiker, Göteborg
Christer Nilsson, filmproducent, Göteborg
Mikael Nitsche, musiker, Stockholm
Lisbeth Nowotny, musiker, Göteborg
Mikael Nyberg, författare, Stockholm
Robert Nyberg, tecknare, Stockholm
Johannes Nyholm, regissör, Göteborg
Eva Nykvist, vissångerska, Göteborg
Jimmy Olsson, musiker, Göteborg
Pelle Olsson, författare, Kronoberg
Vibeke Olsson Falk, författare, Stockholm
Ann-Sofie Oscarsson Greider, kulturarbetare, Göteborg
Brian Palmer, författare, Stockholm
Sara Parkman, folkmusiker, Uppsala
John Pekkari, skådespelare, Göteborg
Håkan Persson, musiker, Stockholm
Elsie Petrén, författare, Stockholm
Björn Rantil, fotograf, Göteborg
Peo Rask, författare, Luleå
Pär Salander, professor,  Umeå
Isabel Sandblom (Syster Sol), artist, Stockholm
Amer Sarsour, poet, Stockholm
Lena Selander, konstnär, scenograf, Göteborg
Marie Selander, musiker, Julita
Axel Sjöberg, musiker, Göteborg
Roger Sjöström, vissångare, Sundsvall
Sanne Skjervik, skådespelare, Stockholm
Bo Skoglund, musiker, Stockholm
Sören Sommelius, kulturskribent, Helsingborg
Therese Stawlin, silversmed, Göteborg
Maria Stellas, sångerska, Göteborg
Bo Stenholm, musiker, Jonsered
Emma Ströde, skulptör, Göteborg
Nikke Ström, musiker, Göteborg
Stefan Sundström, musiker, Ekerö
Göran Therborn, författare, Ljungbyholm
Björn Therkelson, konstnär, Falköping
Michael Thorén, musikproducent, Göteborg
Miriam Thorpe, konstnär, Göteborg
Joakim Thåström, musiker, Stockholm
Thomas Tidholm, författare, Arbrå
Peter Tornborg, operasångare, Åmål
Rick Tritö, vispunkare, Malmö
Richard Turpin, regissör, Stockholm
Bert Törnblom, vissångare, Stockholm
Jacob Ullberger, musiker, Stockholm
Annika Ullerstam, kulturarbetare, Göteborg
Ana Valdés, författare, Stockholm
Stina Velocette, artist, Göteborg
Vic Vem, artist, Göteborg
Maj Wechselmann, filmare, Stockholm
Niklas Wennström, musiker, Stockholm
Amanda Werne (Slowgold), musiker, Göteborg
Jon Wetteholm, skådespelare, Göteborg
Siv Widerberg, författare, Stockholm
Mikael Wiehe, musiker, Malmö
Roffe Wikström, musiker, Stockholm
Jenny Wrangborg, poet, Stockholm
Sven Wollter, skådespelare,  Luleå
Monika Zak, författare, Stockholm
Gunnar Åkerhielm, musiker, Stockholm
Ingvar Örner, skådespelare, Göteborg


Och här är länken till Aftonbladets artikel: 


Eftersom jag älskar Israel och är tacksam att det överhuvudtaget finns ett land där vi judar kan fly till om det skulle bli outhärdligt för på grund av jihadister, islamister och radikala muslimer som blir fler och fler i västländerna, och ett gäng nynazister, gör jag det här inlägget och hoppas att många ska läsa och dela det.

För till skillnad från Facebook, Twitter och Instagram, vars inlägg ganska snabbt försvinner i flödet, ligger det här inlägget kvar och blir lätt att hitta!


Och på tal om Eurovisionstävlingen så hoppas jag att John Lundvik vinner hela balunsen med sin låt: To Late For Love!

Hälsar

Ramona

Ett av mina roliga minnen var när vi befann oss i Puerto Rico, Kanarieöarna, och en restaurang gjorde reklam för deras te-dans på söndagar.

Därifrån är fotot taget på en söndag i oktober i år. Och det säger jag, inte en tekopp jag såg så långt ögat nådde. Nej, just det. Men dans var det!

I vilket fall är det ett privilegium att som deckarförfattare få lov att göra research på andra ställen än bara i Sverige. Dessutom kan jag också för en vecka eller två glömma bort den kalabalik och röran som existerade och fortfarande existerar efter valet den 9 september.

Det är svårt för att inte säga omöjligt att inte beröra det politiska kaos som huserar i Sverige och i Sveriges riksdag, och som fått mig att undra om dessa politiker ens är på rätt plats i livet. De uppför sig som strutsar.

En rolig video har spridits sedan valet och heter: Du får inte komma på mitt kalas! Klippet är drygt 40 sekunder och görkul!

Allt vidrigt som hänt under det här året i både Sverige och andra delar av Europa och världen med skjutningar, våldtäkter, överfall, sprängningar, rån och annan dynga tror jag undgått få, och ett av de vidrigaste var halshuggningen av de två skandinaviska unga kvinnorna, som SVT envisas rubricera som knivskärningar. Dessutom spreds och sprids fortfarande den bestialiska filmen av islamisternas avrättning där de skriker sitt:Allahu akbar. Desto märkligare är att SVT noga poängterar att det kan vara en brottsling handling att dela filmen.

Konstigt nog hade SVT inga problem att berätta om det vedervärdiga mordet på Kim av ubåtsmonstret och ingående följa rättegången, men då handlade inte mordet om Islam och galna radikala islamisterna, som det också dräller av i Sverige.

Jag hade, om jag velat, kunnat se på filmen med halshuggningen, men jag har sett tillräckligt vad det gäller islamisters bekännelse till religionen, ideologin med sin politiska gren "fredliga" Islam och Koranen, och vad dessa monster gör mot framförallt kvinnor och homosexuella. Det räcker för mig.

En annan sak med morden på det två kvinnorna är att familjerna lämnades totalt i sticket. Ingen demonstration skapades av "feministerna" för att hylla deras liv och stötta familjerna annat än i hemstaden för en av kvinnorna.

Det här inlägget skrivet av Julia Caesar, som också blivit uthängd av den goda sidan, borde läsas av alla och envar för att förstå hur sned verkligheten beskrivs av vår så kallade oberoende nationella media.

Nej, nu får det vara slut på eländesbeskrivningar och i stället berättar jag om det mest fantastiska som hände mig i år och det var att jag fick mig en litterär agent: Jonny Mattiasson, och han flängde runt på årets bokmässor i Europa där han lyckades sälja in mina verklighetsbaserade deckare och självbiografierna till ett stort polskt förlag. Det var en förunderlig upplevelse att läsa kontraktet och det ska jag baske mig rama in. Dessutom har Jonny också hand om min författarkollega och vän Kim M Kimselius, som förutom skriver bra och spännande böcker också håller kurser för de som brinner att bli författare.

Så förhoppningsvis kommer min första "Dyrbar kärlek" ut på polska under 2019.
Och vem vet ... det kanske blir fler länder i öst som kommer visa intresse för deckarna och även självbiografierna.

Sommaren blev också minnesvärd med sina soliga badvänliga dagar och ljumma kvällar. För en gångs skull tror jag att alla, oavsett när de tog semester, fick uppleva lata soliga dagar med behagliga vattentemperaturer.



Ramona på Mjörn 2018Sedan kom hösten som den alltid gör och vintern, även om vi här i Göteborg sällan får uppleva vinter på riktigt. Antingen är det frost och torrt på gatorna eller så är det grått och blött. Men ett år 2016 fick vi några otroligt vackra vinterdagar, och jag tog över hundra foton. Här är ett av dem att njuta av.




Slottsskogen 16 januari 2016

Nåväl nu har vi nyårsafton 2018 och om några timmar ska vi skåla in det nya året med sina 365 oskrivna blad. Hoppas att vi kan fylla dem med glädje och hopp, för det är något vi människor behöver. Utan hopp blir vi deprimerade och olyckliga.

Hoppet är alltid det som håller oss ovanför vattenytan och att få se ljus i mörker är givande för kroppen och själen, som jag anser hör ihop.

Förlaget gav också ut de sista två delarna av tre av "Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger" som inte tillhör kategorin böcker som anses vara politiskt korrekta. Men som bekant bryr jag inte om att vara PK, det hör inte till min personlighet att vara dum och naiv eller ljuga om verkligheten, eftersom jag mött verkligheten alltför många gånger i sin skepnad av att inte vara "gullig".

Nu skriver jag på en ny verklighetsbaserad deckarserie med fristående avsnitt där en kille på 35 år, Hassim Wiklund, är kriminalkommissarie spaningschef och vars föräldrar väldigt gärna vill att han ska träffa en kvinna som berikar hans liv. Förutom att du som läsare får följa Hassim, hans kolleger på polishuset i Göteborg, och deras privatliv, kommer du också få följa med i fallen som de ska lösa tillsammans med kriminaltekniker och rättsmedicinsk personal.
HW & Akkila I rättvisans tjänst
Första delen beräknas släppas i juni 2019. Ska också bli spännande att se hur den blir mottagen.

Nu mina kära vänner/läsare önskar jag ett riktigt GOTT NYTT 2019 och måtte det bli ett gyllene år för oss alla!

Ramona

































 








   

Jo, tack det fungerar riktigt bra, hade det enkla svaret kunnat bli, men jag tror nog att du som läser det här vill ha ett utförligare svar.

Så här kommer det:

När jag satte mig och knackade ner mitt första manus 1991, på en elektrisk skrivmaskin med raderband, visste jag ingenting om hur förlagsbranschen fungerade, och även om jag vet mer i dag är jag sannerligen inte fullärd, och blir det med stor sannolikhet inte heller, eftersom det är en bransch i ständig förändring.

Manuset 1991 handlade om hur jag efter år av försök att bli gravid inte lyckats, och som med de flesta självbiografier i ämnet "Ofrivillig barnlöshet" hade jag önskat mig ett lyckligt slut. Så blev det inte, men man kan inte få allt man önskar sig. Det är vad som är livets rättvisa, att den inte existerar och har aldrig gjort.

Nåväl, manuset blev klart, enligt min kunskap, och jag vände mig till en vän som på den tiden var chefredaktör på GT. Han läste och återkom med orden: Mycket bra Ramona men du måste omarbeta det.

Jaha, och eftersom ordet omarbeta på den tiden var för mig obekant och jag trots detta mådde mycket bättre efter att ha skrivit av mig min historia, lät jag manuset ligga o-omarbetat i en byrålåda.

Däremot hade jag fått smak för att skriva. Upptäckte att det gjorde mig glad så jag funderade ett tag på vad för slags genre som passade mig bäst och eftersom jag alltid älskat deckare, mest läste jag de brittiska, bestämde jag mig för att skriva verklighetsbaserade deckare.

Det betyder att jag tar mig an en verklig kriminalhistoria, läser in mig på FUP, domar och vad som finns skrivet om och av de som drabbats. Därefter väver jag in påhittade figurer och flyttar verklighetens bakgrund till de miljöer jag vill ha med i manuset.

När jag fick ut mitt första manus i bokform var jag överlycklig men den glädjen byttes snabbt ut till frustration och ilska. Boken var fylld med syftningsfel, stavfel och på toppen av det tryckfel. Den gavs ut i formen storpocket och även det blev en stor besvikelse. Jag hade hela tiden hört ordet, inbunden, men vad han sa var limbunden, vilket är skillnad. Det vet jag nu!

Så mitt eget förlag anomaR Förlag startades 2006, och min make stöttade mig, som han alltid gjort och gör. Vi kunde absolut ingenting, men vi var modiga eller naiva nog att ge oss i kast med en bransch som inte liknar någon annan som vi tidigare haft kontakt med. Jag som tobaksaffärsinnehavare och delägare i restaurang och med ett otal olika arbeten genom åren, och maken hade drivit Backa Bowling i över 30 år innan han och hans bror sålde den vidare.

Men vi gav inte upp utan tog oss igenom de sju svåra åren och har nu, som vi ser på det, lyckats med att förutom mina sexton böcker också gett ut tre andra författares böcker och håller på med en fjärde, vars böcker, också det en trilogi, kommer släppas i mars nästa år.

Nu börjar vi komma upp i åren och efter att vi gett ut den fjärde författarens böcker kommer vi inte ta emot fler manus utan det blir min nya serie, med kriminalkommissarie och spaningschef Hassim Wiklund med sin schäfertik polishunden Akkila och kolleger, som blir det förlaget kommer satsa på. Första delen av "H.W & Akkila, Poliser i rättvisans tjänst" beräknas släppas nästa år på försommaren.

I dag är branschen mycket koncentrerad till några få starka och stora aktörer och en mängd små som både försvinner och så kommer det nya.

Det sägs att vi är två så kallade egenutgivare som lyckats och det är Kim Kimselius, som är en mycket duktig och driftig författare, en härlig kvinna och här kan du kika in på hennes blogg.


Och så är det jag som också lyckats med att själv ge ut mina böcker, men själv är du egentligen aldrig. Bara när du skriver på ditt manus.

I förlaget hyr vi in tjänster av andra duktiga företagare och en av dem är Mia Raunegger, som både är min vän och skapar omslag dels till mina och dels också för docent och gynekolog Lars Nilssons trilogi "Underlivstankar", där förlaget ämnar släppa alla tre delarna i mars 2019.

Det sista halvåret har jag också fått mig en litterär agent, Jonny Mattiasson, och det är en härlig känsla! Vissa länder har redan visat intresse för att ge ut mina deckare med Greger Thulin, och jag håller tummarna!
   
För den som är nyfiken på förlagets författare och kommande böcker kan kika in här!


Jag är medlem i en Facebook grupp som heter "Författare på Facebook" som skapats av en av mina få goda vänner inom författaryrket Dag Öhrlund, också han en fantastisk personlighet som jag haft mycket roligt med och ser fram emot att träffa varje gång vi ses. Den gruppen är sluten och har till dags datum över 7000 medlemmar, och många är utgivna, många vill bli utgivna och många ställer frågor av skilda slag och får svar på dem, förhoppningsvis som de blir nöjda med. Dag har en mycket intressant och rolig blogg och den hittar du här! 

Varför har jag så få författarkolleger? Dels beror det nog på att jag är egenutgivare och därmed kan bestämma själv över innehållet i mina böcker, vilka med stor sannolikhet har uppfattats som allt annat än politiskt korrekta, och därmed försvinner väldigt många författare ur vänskapslistan. Men dels är det också för att jag bor i Göteborg, inte i Stockholm där de flesta huserar och att arbeta som författare är ett relativt ensamt jobb.

Det har jag ingenting emot. Jag är mer av en ensamvarg än en social person. Missförstå mig inte nu, jag tycker om att komma ut och signera, föreläsa och att träffa vänner, men det händer inte varje vecka, inte ens varje månad, men när det händer blir det desto roligare.

Självklart finns det många fördelar med att bli omhändertagen och utgiven av ett stort förlag. De kan, om de vill och tror att du ska slå igenom, placera dig i alla tevesoffor, radiostudios och satsa stort på reklam och det är det få små förlag som har resurser till. Ibland kan man ha tur att det är någon producent som tycker att du verkar kul, dina böcker intressanta och därmed får du chansen att vara med i lokalradion och lokaltidningen, men för det mesta finns det inte plats för alla som vill så gärna.

Jag har haft tur att få vara med både i SR väst när jag bodde på Tjörn och har varit med med mina böcker i SR Göteborg och Radio88 Partille. På den tiden TV4 hade lokal-teve, fick jag också vara med, vilket var jättekul. Men SVT, som nu vill sno våra skattepengar för att få till sin finansiering, har aldrig haft inslag om litteratur i sina lokala sändningar.  Det kanske jag borde kräva att de ska ha nu när de ska ha betalt oavsett om man tittar eller inte.

Men en sak bör du veta: Alla författare blir inte miljonärer, långt därifrån, och är det därför du skriver så kan du lägga ner ditt skrivande. De som blivit miljonärer på sitt skrivande har dels haft tur, dels blivit utgivna på något av de stora förlagen och också blivit medialt exponerade. Som kändis är det enklare att få en bok utgiven, som bekant.

Orsaken till att jag skriver är att jag älskar att skapa nya historier även om de bygger på fakta i grunden. Då mår jag som bäst!

Jag vill också passa på att tacka alla mina läsare/lyssnare för det är ni som ger mig den stora glädjen att fortsätta skriva. Tusen tack! 

Ramona  








 





 

Här ringer Löfven, inte min statsminister, runt till Sveriges kommuner och kräver att de ska stänga ute Sverigedemokraterna.

Fotot är taget från Löfvens Facebook-sida och där han stolt skriver att han ska göra allt i sin makt att hindra SD från att få något att säga till om.

Att han och hans parti i decennier samarbetat med kommunister som inget hellre vill än lägga ner allt som stavas företagaranda och jobbskapare har Löfven aldrig haft problem med.

Jag har däremot alltid avskytt kommunismen och socialismen, och nazismen och fascismen, därför har jag lagt min röst på Sverigedemokraterna. Det enda partiet i Sverige som stöttar mig som judinna och Israel.

VPK som tagit bort bokstäverna PK, men fortfarande är samma förtryckarparti, omfamnar i stället glatt terrorister och islamister som dessutom VPK ger statliga bidrag.

Men eftersom Löfvens parti Socialdemokraterna aldrig någonsin har ifrågasatt VPK har svenskarna helt enkelt sett VPK som vilket parti som helst, men det är inte vilket parti som helst.

De har i alla år stöttat fascismen och kommunismen i alla de forna, numera skrotade kommunist och fascistländerna.


Sjöstedt är en hycklare och en vidrig kommunist. Talmannen som valts från VPK kommer jag aldrig acceptera som en för alla i Sverige. Löjligt.

Rebecca Weidmo Uvell har grävt fram VPK:s vidriga historia som fortfarande är aktiv i denna dag.

Här kan du läsa om VPK:s oanständiga historia.
Sluta rösta på dessa vidriga människor! Och bli en anständig och omtänksam och frihetsälskande människa igen!

När jag påbörjade att skriva "Ändhållplats Sverige" var året 1997, och mycket av min släkthistoria var höljt i dunkel.

Och som jag skriver i boken: Släktforskning är inte en rättighet, enbart en möjlighet, stämmer överens för mig.

Eftersom jag är född i Sverige, Borås 1956, och mina föräldrar föddes i Warszawa respektive Rostock, finns det inga sparade dokument från deras förfäder hos Mosaiska församlingar eller i kyrkoböcker. Efter kriget var de flesta städer, inklusive Warszawa och Rostock sönderbombade och det var spillror kvar av det mesta.

Boken kom ut först 2011, och detta tack vare att min älskade lilla mamma ( gick bort i cancer februari 2011) öppnade sig och orkade berätta om min far, sin egen uppväxt och delar av min släkt. Jag fick också hjälp av att SÄPO öppnade upp sina arkiv och att mosaiska församlingen gjorde detsamma.

Åren gick och när jag 2017 påbörjade min verklighetsbaserade trilogi "Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger" av ilska över den aldrig sinande strömmen av överfallsvåldtäkter och gruppvåldtäkter som var ett helt nytt scenario i Sverige, ( visst har det förekommit men inte alls i den utsträckningen) hade jag sett att det gick att skicka in ett dna-prov till ancestry.se och därmed kanske få reda på fler släktingar.

Jag var skeptisk till hur detta skulle fungera, men nu vet jag att det fungerar. Häromdagen fick jag på messenger ett meddelande av en kvinna vid namn Stefanie, och hon undrade om jag och Jetka var släkt och på vilket sätt.

Eftersom Facebook stängt av mig, för att kritisera skrikande hysteriska radikala muslimer, i trettio dagar kan jag inte svara på messenger, eller gilla eller kommentera eller göra egna inlägg på Facebook, men som tur är har sidan ancestry mejl-funktion och därmed kunde jag svara på frågan där och ge Stefanie min mejladress.

Mycket riktigt, Stefanies mormor, Jetka, var min faster, och Stefanies mamma, Lita, är min kusin och de bor i Seattle USA. Så nu har vi kontakt. Och det är lite av ett pussel när det handlar om mina judiska släktingar. Alla med vettet i behåll känner väl till förintelsens historia och dess följder, vilket resulterade i att de som överlevde inte alltid angav sin rätta identitet i sitt nya land.

Det gjorde ingen av min fars syskon, varken Jetka eller Carol, och inte heller min far när han anlände till Sverige 5 januari 1947. Alla var livrädda just för att de var judar. Ingen ska tro att judeförföljelsen upphörde som genom ett trollslag enbart för att Hitler tog sitt liv, den ynkliga parasiten, eller för att det Tyska Riket föll ihop som ett korthus. Nejdå, då som nu fanns och finns det judehatare, och i Sverige har de aldrig varit så många som nu, efter andra världskriget, eftersom vi tagit emot alldeles för många människor från Mellanöstern, där de med modersmjölken uppfostrat att den enda bra juden är en död jude och att Israel inte existerar.

Nåväl, nu har Stefanie och jag börjat pussla för att Lita, hennes mamma, nästan inte fick någon information av sin mamma Jetka, om hur hon tog sig till USA, vad hon gjorde under andra världskriget och hur tog hon sig ut ur Polen.

Detta fenomen att mina föräldrar, Litas mamma Jetka, inte berättade är inget ovanligt, snarare tvärtom. För många år sedan skrev Jerzy Einhorn boken, "Utvald att leva", och när jag läst den målade jag honom en sidenslips och skickade den till honom. Detta resulterade i att Jerzy Einhorn ringde upp mig, och vi hade ett långt och mycket berikande samtal.

Jerzy berättade att orsaken till att han beslutat sig för att skriva boken var hans barnbarn. För sina barn hade han inte berättat något om sitt förflutna och för att klara av det bokade han sig ett rum på ett pensionat, tog med sig sin skrivmaskin och låste in sig där. Han grät och mådde fysiskt och psykiskt mycket dåligt under perioden han skrev, men visste också att gör han det inte nu blir det aldrig av. Behöver jag säga att jag älskar boken? Tänkte väl det. Dessutom skickade Jerzy Einhorn mig ett signerat exemplar, som jag är mycket tacksam över. Genom Jerzys bok förstod jag också så mycket bättre min fars egendomliga utbrott och beteende.

Rubriken med mina många namn är bara ett sätt för att beskriva hur svårt det är att veta mitt egentliga efternamn efter min pappa. I olika dokument stavas det på olika sätt, så vilket som är rätt är omöjligt att svara på. Dessutom bar jag min mammas efternamn när jag föddes då de inte varit gifta vid min födelse, vilket jag naturligtvis inte heller hade en aning om förrän i vuxen ålder då jag läste dokumenten från mosaiska församlingen, vilka jag tackar av hela mitt hjärta för hjälpen de bistått med så boken kunde bli klar.


Dna provet visade att min tillhörighet med 87% var Östeuropa och att jag var judinna. Så faktum är att just dna kan avslöja väldigt mycket mer än du tror, och är ett hjälpmedel inte bara för att sålla oskyldiga från skyldiga i mordfall, utan också för att hitta släktingar som du inte visste var de fanns.




Lita, min kusin är flickan längst till höger på bilden, och hon är född 1955. Bilden är från 1959, tror jag, så där är hon fyra år.

Ramona    










     






   

Här kan du läsa om vad som händer i Frankrike och som även fransk media skriver om. Artikeln är översatt till svenska.

Jo du ser rätt! Så här ser det ut i Paris under fredagsbönen. Vuxna män tillsammans med pojkar ligger på knä och stänger av gatorna för de få sekulariserade fransmän som fortfarande bor kvar i dessa kvarter, som snart tagits över av islamisterna. Kvinnorna är bara värda hälften så mycket som en man och får därmed inte ligga bredvid sitt motsatta kön och be.

Och med hjälp av Qatar och Kuwait byggs det gigantiska moskéer över hela Frankrike. Den franska befolkningen som inte bekänner sig till den vidrigaste religionen i världen, ideologin med sin politiska gren, Islam, kommer inom tio år vara en minoritet och kanske gör de som många andra som har plånbok, de drar till östländerna, Tjeckien, Polen och Ungern som vägrar ta in muslimer tillika islamister i sina länder.

Vem kan säga att dessa länder har fel? Det räcker att gå ut på nätet och Youtube för att inse att de gör helt rätt. Det största hotet mot den västerländska demokratin, kampen för HBTQ och yttrandefriheten och inte minst kampen för jämlikheten mellan könen kommer INTE från Ryssland, Kina eller USA, utan från islamisterna som bekänner sig till den radikala islamismen, och de växer i antal eftersom deras fruar föder barn efter barn efter barn, samtidigt som de tar del av ett än så länge hyfsat generöst välfärdssystem, där Sverige urskiljer sig som ett av de generösaste.

Men vad händer när pengarna tar slut?

Jo, då är troligen alla västländer så sönderdelade av islamismen att de länderna också komma sluta likt Libanon, Syrien, och andra islamistiska länder som förstörts av Islam.

Ska vi förbanna våra politiker för att de varit helt okunniga och korkade och naiva?
Nej, det gör ingen skillnad. Men rösta rätt på söndag! Det kanske kan vara vår räddning.

Ramona

Miljöpartist mutade moderater med flera tusen röster om de godkände bygget av en moské!

Detta enligt Uppdrag granskning.

Då är nästa fråga naturlig:

Hur många röster har mottagits av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister i samma ärende i de kommuner de haft egen majoritet tillsammans?

Här kan du läsa om det i Nyheter Idag. Det horribla som pågår i Sverige.  Och här kan du läsa om det på SVT.


Kom ihåg att det är du som väljer på vilket parti du ska rösta på söndag!


Ramona

God morgon!
Det är fredag den 7 september och det är Sissela-fredag!

I normala fall lägger jag ut detta på min Facebook men nu har hysteriska radikala muslimska kvinnor betett sig likt hyenor eftersom de är vana vid att de ska få allt de pekar på.

Dessa kvinnor och deras bröder och makar är världens mest lättkränkta.

De fattar fortfarande inte, trots att många av dem är födda här, att i ett västerländskt land har man rätt att att tycka att kvinnor eller män uppför sig likt hyenor, om de nu gör det.

Dessutom har jag rätt att avsky en religion eller två eller alla. Och jag avskyr religioner i allmänhet och Islam i synnerhet. Men detta tål inte de radikala muslimerna eller islamisterna att höra.

När det gäller Facebook är de livrädda för att stöta sig med radikala muslimer, och det är inte bara Facebook förresten utan även en mängd olika partier. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet kommunisterna, Centerpartiet och Liberalerna är de som är nerlusade med olika radikala muslimer som kommer att komma in i riksdagen.

Nåja, jag är avstängd i 30 dagar, även om jag överklagat och berättade att drygt 200 000 har sett dessa kvinnor på film skrika och bära sig vanvettigt åt när en duktig kvinna, med rötter i Kurdistan, påpekade för hyenorna att de måste uppfostra sina barn, och detta ville de inte lyssna utan var oförskämda å det grövsta mot kvinnan.

Problemet på riktigt är att den kvinnan inte var radikal muslim, och är det något dessa människor ser ner på är det västerländska värderingar.

Filmen som journalisten Joakim Lamotte spelade in live från Sätra ligger på nätet och den lär hyenorna inte få bort. Så titta på den och förfasa dig över hur dessa radikala muslimska kvinnorna beter sig!


Ha en trevlig helg!

Önskar

Ramona




 

Här på TV4 Nyhetsmorgon är Camilla Hamid inbjuden för att förevisa sin bakning.

Hur många på TV4 känner till vad slöjan står för? Eller vill de inte låtsas om att det här inslaget med flera liknande är ett sätt att legitimera kvinnoförtryck?

Camilla Hamid och de flesta i hennes situation kommer hävda med en åsnas envishet att slöjan är frivillig men dessvärre kan inte Camilla eller andra i hennes situation säga något annat. Det vågar de inte med risk för sina liv eller total isolering.








Läs texten nedan av Zoéline Alamhad och inse att så länge som TV4 och andra medier har så att säga politiskt korrekta inslag genom att bjuda in dessa kvinnor kommer deras män, söner och bröder inte att vare sig förstå eller avstå från sitt förtryck.

Normal 0 21 false false false SV X-NONE X-NONE /* Style Definitions */ table.MsoNormalTable {mso-style-name:"Normal tabell"; mso-tstyle-rowband-size:0; mso-tstyle-colband-size:0; mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-parent:""; mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt; mso-para-margin-top:0cm; mso-para-margin-right:0cm; mso-para-margin-bottom:8.0pt; mso-para-margin-left:0cm; line-height:107%; mso-pagination:widow-orphan; font-size:11.0pt; font-family:"Calibri",sans-serif; mso-ascii-font-family:Calibri; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-hansi-font-family:Calibri; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-theme-font:minor-bidi; mso-fareast-language:EN-US;}

Fotograf Eva-Marie Olsson. Taget på Södra Förstadsgatan i Malmö den 23/9 2012
för en demonstration mot att någon/några i Kanada producerat en film om deras
profet Muhammed. Tåget var uppdelat att männen gick först och därefter kom
kvinnorna sist.  När man som jag och många med mig kritiserar Islam blir kolossalt många kränkta.

Så kränkta att de nästan går av på mitten, och de kräks upp så många invektiv att de blir som galna.

Vad är Islam? En fredens religion? Nej, inte som jag ser det.
Om det vore en toppenbra religion borde länder som styrs med Islam vara framgångsrika och deras invånare borde vara med i Nobels prisutdelningar varje år.


Men så är det inte eftersom Islam styr människors handlande dygnet runt.
Det finns inte utrymme för att ägna sig åt vetenskapen och fakta. Koranen är det viktigaste av allt som barn ska rabbla fram och baklänges.

Med en massinvandring av radikala muslimer och även islamister och jihadister, som hitintills gett oss två självmordsbombare, där oskyldiga liv togs av dessa, har vi också fått ett helt nytt Sverige.

Kommer många, inklusive jag själv, att stanna i det här landet? Det beror på valet i höst och vad som kommer utifrån det. Men blir det ingen förbättring tror jag många, många lämnar Sverige.

Framförallt de som kom som arbetsinvandrare på 1950-60-70 talet från Ungern, Tjeckoslovakien, som nu är uppdelat i Slovenien och Tjeckien, Grekland och andra Europeiska länder. För många av dem har Sverige blivit ett mycket otryggt land.

De forna kommunistländerna, som under lång tid ockuperades av forna Sovjetunionen, har idag en mycket strikt invandring och även en stentuff hållning mot de asylsökande.
Allt i motsats till Sverige som inte ens kräver säkra identitetshandlingar, och resultatet av denna slappa hantering har vi sett i åtskilliga år, och det har också andra länder gjort och lärt sig läxan.


Arbetskraftsinvandrarna, däribland min mor och far, integrerade sig och arbetade och slet hårt och var till stor hjälp med att bygga upp ett bra Sverige. Alla dessa inklusive svenskarna kan nu se hur Sverige blivit ett delat land och är otryggt.

Många av de människor som kom för tjugo och trettio år sedan har inte varit lika pigga på att integrera sig och inte heller deras barn som vuxit upp och håller på att växa upp.

Det finns flera utmärkta böcker som jag varmt rekommenderar i ämnet Islam, invandring och det politiskt korrekta vansinnet:

Lars Åberg  Framtidsstaden; om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?

Mohamed Omar   Münchhausen och Muhammed   ( Mohamed har numera bytt namn till Eddie Råbock, som är hans mammas efternamn)

Nima Gholam ali Pour              Allah bestämmer inte i Sverige

Tino Sanandaij                           Massutmaning

Jens Ganman och Mustafa Panshiri           Det lilla landet som kunde

Katerina Janouch                         Bilden av Sverige: en personlig resa

Nalin Pekgul                           Jag är ju svensk

Hanna Gadban                       Min  Jihad

Hege Storhaug                        Landsplågan Islam

Lars Hedegaard                      Muhammeds Flickor



Och det finns ett otal böcker som är värda att läsa om man vill veta vad som pågår. Att läsa DN, Expressen, Aftonbladet med flera main stream media ger bara delar av sanningen och ibland ren lögn, och för att veta mer bör man vända sig till alternativ media och andra bra bloggar som Ledarsidorna, Julia Caesar, Rebecca Weidmo Uvell, Katerinas Magasin och sist men inte minst Merit Wagers blogg.

Jag är också med i grupper på Facebook som jag tycker är bra och där jag får veta mycket som inte kommer ut i msm. Många har lagt in mig i grupper som jag inte ens vet vad de heter, men dessa nedan har jag valt själv.

Stå upp för Sverige ( utan markström)
Stå upp för Katerina Janouch
Svenskar som stödjer Israel


Nå vad fick dessa hatare och lättkränkta människor på Facebook att gå i taket? Jo dels en bild på tre kvinnor i Stockholms tunnelbana iklädda västar med texten "Trafikinformation" och deras klädsel är vad radikala muslimer har på sig, oavsett hur kränkta och ovetande andra är och påstår motsatsen.

En vanlig muslim ser ut så här:
Hon heter Raheel Raza, sunnimuslim, medlem i Clarion project, bor i Kanada och kämpar mot radikal Islam och om du är intresserad av vad hon har att säga går du ut på Youtube och slår hennes namn.
Det finns mängder med intressanta och lärorika föreläsningar av henne.
Även Aayan Hirsi Ali är en stark och modig kvinna som ifrågasätter Islam och fick fly Holland på grund av det. Nu bor hon i USA men har också livvakter.  

Ingen, vare sig man eller kvinna, som kritiserar Islam kan bo i ett land som är islamistiskt. Säger inte det allt?

Och den här bilden lade jag ut på Facebook med texten:

Dessa radikala muslimer kör lokalbussarna i Göteborg och jag vägrar att åka med dem.
Jag kräver att i ett sekulariserat och västerländskt land ska jag slippa pådyvlas religiösa inslag i min vardag.

Dessa religiösa utstyrslar tas inte på frivilligt, men däremot är det tillåtet att ta av dem innanför hemmets fyra väggar så länge inga främmande män är på besök.

Det anser jag sjukt och inte friskt i ett land som Sverige. I Iran slåss kvinnor för att slippa dessa religiösa svepningar och männen står på deras sida.
Här i Sverige är det tvärtom.
Här slåss "svenska" kvinnor för att de ska fortsätta förtryckas.
På grund av de vidriga kommentarerna på Facebook har jag nu beslutat mig för att enbart dela mina inlägg för vänner. Och märker jag att jag har falska vänner åker de ut och blockas.

Jag har ingen lust att ägna min tid åt de som hatar och försvarar förtryck. Jag vill dela min tid med människor som berikar mitt liv och inte de som snor min tid till trams.
Hela dagen idag har jag nämligen ägnat mig åt att blocka och ta bort vidriga kommentarer och nej, jag har inte tagit skärmdumpar och inte heller anmält de lättkränkta personerna. Helt onödigt. De vet vad de är och hur de beter sig. Jag vet också, och därmed är de väck från min Facebook sida.
Jag ångrade mig. Nu såg jag ytterligare kommentarer och dem tog jag foto på. Det kan vara bra att föreviga dem så ni vet att det är sant.





Här kan du som vill se hur några av Europas städer såg ut 1960 innan Islam drog in som ett åskväder och hur det såg ut 2010 efter Islams massintåg.

 

Amsterdam

Stockholm 

Paris 

Birmingham


Ps. Vad dessa hatare också försökte sig på var att skriva meddelanden till förlaget, som de inte begriper är mitt, att de skulle kasta ut mig som författare. Och också skulle de minsann skriva till Adlibris och Bokus och berätta vilket rassesvin och nazzesvin jag är. Jodå dessa hatare är allt fina medmänniskor. Att radikala muslimer och nazister har samma agenda är något de helt glömt bort att berätta. Och att jag råkar vara judinna även om jag är ateist, har de naturligtvis inte heller en aning om. Ds. 

Ramona













































































 



 







   

 

Den här boken är ett måste läsa.

 Visst det säger många om många böcker så varför skulle just den här vara så speciell?

Därför att den dels är lättläst och dels är fylld med humor, vilket är sällsynt i böcker med så mycket fakta.

Ett kapitel ägnas åt deras resa i Tokyo och bara det kapitlet är värt att läsa boken för. Jag har alltid älskat Asien och deras kultur och sist men inte minst deras mat, och här får du veta saker som du garanterat inte hade aning om vad det gäller Japan och japaner, om du inte själv varit där.

Boken handlar om integration, eller vad är egentligen en lyckad integration och//eller vad betyder integration?
Och allt beror på vem du frågar och Jens och Mustafa frågar en mängd människor just den frågan.

 Bara för att nämna ett exempel ur boken:
"Japan har på många sätt västvärldens mest restriktiva asylpolitik. Förra året tog landet emot totalt tjugoåtta flyktingar. Snittiden för ett beviljat uppehållstillstånd är sex år. Enstaka fall kan ta upp till åtta, nio." Slut citat.

Mig veterligen kallar ingen Japan eller japaner för att vara ett rasistiskt land eller rasister, och förklaringen på det tycker jag framkommer i boken.


En av många de intervjuar är före detta ledaren i F!, hon som gillar att stjäla andras verk och låta det framstå som hennes eget men åkte dit, Victoria Kawesa. Och hon svarade praktiskt nog knappt på en enda fråga utan ställde motfrågor i stället, och Jens blev mer och mer frustrerad, vilket han beskriver på ett mycket underhållande sätt.

Intervjuerna med Anders Lindberg, Henrik Arnstad och Jimmie Åkesson var också mycket intressanta.

Och när jag läst de 438 sidorna var jag både fundersam, glad och trött. Dock vet jag att de som enbart följt integration och flyktingdebatten i main stream media troligen skulle få en chock om de läste den här boken. Självbilden för dessa enögda personer är som de roliga speglarna på Gröna Lund eller Liseberg, kolossalt förvrängda. Har man däremot också hängt på nätet har man hela tiden haft något att jämföra med, och då vet man att det Jens och Mustafa skriver om är sant.

Nej, allt är inte rolig läsning, även om det är skrivet med humor. Men det är ofta lättare att ta till sig tunga ämnen om de presenteras med skratt. Och detta har de båda herrarna lyckats med alldeles utmärkt.

Boken är välskriven med en flytande text. Härligt! Och inleds också på ett smart sätt, med en quis, som du får svar på efter att du tror dig ha rätt på vem som sagt vad. Jag hade ett fel. Och kände mig duktig! 


Jens och Mustafa nämner också vid flera tillfällen Lars Åbergs bok, Framtidsstaden, om Sverige i morgon blir som Malmö, vilken jag också varmt rekommenderar. Min recension om den kan du läsa här, och den boken var humorlös, vilket du förstår varför när du läser den.  


Boken " Det lilla landet som kunde" finns hos näthandlare, men vad jag vet finns den inte som e-bok, ännu. Kanske kommer det.

Adlibris

Bokus

Men vad du än gör så läs den!

Ramona

Den första delen, Wicked Game, har jag recenserat och du hittar recensionen här!

Nu till den avslutande delen av Guessing Game:

En fascinerande historia om en man som är storspelare och driver ett företag och vars politiska hemvist är Sverigedemokraterna.

Ja, du förstår redan nu att Bonniers, Piratförlaget, Natur & Kultur eller Norstedt aldrig skulle kommit på idén att ge ut en bok där en Sverigedemokrat framställs som en normal människa. Inte nog med att Jack är normal, han är smart också.
Kanske inte alltid känslomässigt balanserad. Men vem är det när man är känslomässigt engagerad i någon som man inte vet om man kan lita på eller inte?

Jack och kvinnan lär känna varandra i den första delen, Wicked Game, när de sitter som nämndemän ( lekmannadomare) i en rättegång. En rättegång som visar sig ha blivit infiltrerad och manipulerad till att nå en viss utgång.

I del två av duologin, Guessing Game, kommer de återigen i kontakt med varandra och nu har det begåtts en fräck kupp, en diamantstöld, som är slugt uträknad.

Jag är mycket imponerad av Eva-Lisas sätt att skriva. Det flyter på och dessutom är det mycket välskrivet.

Läs dem båda!

Här baksidestexten på del två, Guessing Game:


*Gissa vad jag precis har gjort.*

Jag ruskar på huvudet i ett sista försök att skingra alla tankar på henne och desperat lyckas fokusera på mitt eget liv. Om det är Nike som ligger bakom det här kommer jag garanterat inte att sluta tänka på henne förrän de tagit henne, men vad händer om de inte gör det? Börjar allt om då?

Trots att Jack gått vidare med sitt liv efter hans och Shadias vägar skilts åt, fortsätter hon att skicka honom sms.
Samtidigt sker en spektakulär kupp i Sundsvall där tjuvarna kommer över ett parti oslipade diamanter till ett värde av åtta miljoner.
När sms:en börjar indikera att Shadia var med på stöten, beslutar sig Jack för att åka ner till Sundsvall och en gång för alla ställa henne mot väggen. Men för att ha en chans att alls komma nära den kriminella världen, tar han med sig någon som känner den väl.
Sms:en blir allt mer hotfulla och kvar i Lycksele finns Jacks nuvarande sambo, Caroline. Försent inser han att hans resa inte bara försatt honom , utan även hans närmaste i livsfara.

Guessing Game är fortsättningen på Wicked Game och den avslutande delen i Gameduologin.


























Ramona





 

Det här är pilotavsnittet för mina eventuellt kommande videor. Klicka på länken så kommer du till Youtube



Skriv gärna kommentarer om vad du tycker!
Ris eller ros! Vassego!

Mitt Sverige ser jag som en trebent pall.
Varje ben står stadigt på demokrati, yttrandefrihet och jämlikhet.

På denna pall har jag känt mig trygg i mig själv fram till nu.

Så vad har hänt?

Ja, det är knappt jag vet var jag ska börja ...

Men jag tycker att vi går tillbaka åtta år i tiden, så långt som strax före valet 2010.

Då satt en ung Jimmie Åkesson i soffan på SVT tillsammans med Maud Olofsson, dåvarande centerpartiledaren. Och vare sig programledaren eller Maud klarade av att dölja sin avsky över att ha Åkesson i finrummet.

Inslaget är uppdelat i två delar, och är väl värt att se och lyssna på.

Programledaren vill göra gällande att det som Aftonbladet satt som rubrik för Åkessons debattinlägg var sanningen. Men alla vet ju att en rubrik sätts inte av den som skriver inlägget. Det gör rubriksättaren, åtminstone var det så på den tiden. Och den gången var islamisten Mahmoud Abdele på tapeten, då kandidat för centerpartiet i riksdagen, och hans kravlista från Sveriges muslimska förbund, av vilka nu en del har infriats av mindre vetande och begåvade politiker.

Det hade varit intressant att få reda på vilka som styr i de kommunerna där radikal islam omfamnas utan betänkligheter. Jonas Sjöstedt satt i dag, den 10 mars 2018, i morgonsoffan på TV4 och var så stolt över att minst 100 kommuner, av Sveriges 290, styrs av hans kommunistparti.

Det betyder att alla de som röstat på kommunisterna antingen har fallit i koma eller så är de helnöjda med kommunistiskt styre likt det i Nordkorea. Och jag kommer till det.

Alla minns kanske inte DÖ-överenskommelsen, men du kan klicka på länken och friska upp minnet.
Allt handlade om att få bort Sverigedemokraterna från att få inflytande över politiken. Men som bekant gick det inte så bra och DÖ dog ... och även om KD tog initiativet att avliva DÖ, så sprattlande liket ett bra tag till, och därmed sattes demokratin ur spel. I stället fick Sverige demokratur, som är något helt annat.

Detta odemokratiska förfarandet har också förändrat Sverige.

Fredrik Reinfeldt- Öppna era hjärtan, ( han menade naturligtvis våra plånböcker, inte hans) kastade in handduken när han insåg att statsministerposten runnit honom ur händerna, och Kindberg-Batra tog över, men det gick inte heller så bra, och idag sitter Ulf Kristersson på den posten och låtsas köra tuff politik. Men sanningen är att det är samma lögner som på Reinfeldts tid. Och den som följt moderaterna under årens lopp vet att jag säger sanningen.

Bilden är från tidningen MetroOch som ni ser på bilden har alla tre varit tillsammans, och tillsammans har dessa tre format den moderata politiken, som förs i dag men med andra ordval.

Ett namn som jag gärna använder mig av är 7-klövern, och det beror på att de sju partierna: Vänstern (kommunisterna), Kris-demokraterna, (nej det är inte felstavat), Miljöpartiet, Social(o)demokraterna, Liberalerna, Centern och Moderaterna tillsammans nu vill permanenta DÖ fast på ett annat sätt.

De vill befria sig från Sverigedemokraterna och dess väljare för all framtid. Hur gör man det? Hur säkrar man makten till Alliansen och/eller den Rödgröna smörjan? Jo man ändrar i mediegrundlagarna när det kommer till yttrandefriheten.

Men det kan de väl ändå inte göra? Jodå, och det första steget är redan taget. Eftersom som 7-klövern är överens så kan de göra detta utan att vi väljare kan påverka, förutom i det kommande valet. Om över 50 % skulle rösta på Sverigedemokraterna så slipper vi munkavlen. Men eftersom det är ganska så osäkert att alla begriper vad munkavlen kommer att åstadkomma lär det gå igenom, även om kritiken kommer högt upp från expertisen.

OCH NU SKA DU NOGA LÄSA VAD HOVRÄTTSRÅDET över Skåne Katarina Rikte SÄGER OM DETTA:


– Det man gör med de här bestämmelserna är att man öppnar ett gigantiskt svart hål i grundlagsskyddet. Det är inte så att man får publicera eller yttra vad som helst i ett grundlagsskyddat medium. Man får publicera vad som helst, men man kan straffas i efterhand för vissa publiceringar. De här bestämmelserna, de öppnar för detta, de står i strid mot censurförbudet. De innebär bland annat att man får ställa upp villkor och bestämma om andra straffbestämmelser och andra sanktioner än de som anges i grundlagarna.
   
Låter detta bra för yttrandefriheten tycker du?

Här är ytterligare en kritisk röst från yttrandefrihetsexperten Nils Funcke:

– Regeringen dränerar yttrandefrihetsgrundlagarna på deras värde. I ett förslag till modernisering av tryckfrihetsförordningen flyttas tre frågor från grundlag till vanlig lag. Lagtexten är medvetet allmänt hållen för att det som regeringen skriver ”ger större möjligheter att anpassa den nationella regleringen till bland annat den pågående EU-rättsliga utvecklingen”.  
Allt detta pågår i detta nu, och folk mumsar vidare på sina tacos ...

Det som framkommit vid undersökningar är att Sverigedemokraterna är överlägset störst på nätet och i sociala medier och med det nya förslaget, som bland annat vill stoppa alternativ media, kommer detta försvåra kritiska röster om Sveriges politik.

En som oroar sig och skriver alldeles utmärkt om frågan är Johan Westerholm, han har i alla fall varit sosse i stort sett hela sitt vuxna liv, men frågan är om han kommer fortsätta vara det. Johan Westerholm driver en ypperlig blogg: Ledarsidorna.se
Här kan du läsa ett av alla inlägg på den sidan som handlar om just förändringen av grundlagen.

När denna förändring går igenom ska nämligen enbart licensierade journalister få tillgång till exempelvis domar i  brottmål och andra dokument som du idag kan hitta på Ratsit eller på Kriminellt.com.
Och vem ska bedöma vilka journalister som ska få en licens?  Just det! Om jag ska ge mig på att gissa kommer det bli personer med stark förankring i det lulliga och vad-betyder-egentligen värdegrunden och med rätt genustänk, det vill säga hensgården, som kommer dela ut licenserna!

Så de alternativa tidningar på nätet och de kritiska bloggarna som vi alla idag med stor förtjusning kan ta del av kan bli olagliga, vilket i klartext betyder att det kan läggas ut på bloggen, men efter en månad eller två knackar farbror eller tant polisen på dörren och tar in dig för timslånga förhör, och i slutänden kan du få böter eller fängelse.

Visst låter det här förfarandet bekant på något sätt? Visst är det flera länder som har samma lagar?
Visst är det så, Iran, Turkiet och Kina är väl goda exempel, för att inte glömma Saudiarabien, 
där en bloggare som ville att saudierna skulle diskutera Islam blev dömd till 10 000 piskrapp och fängelse.
Sverige vill uppenbarligen vara med i det här gänget.

Men det handlar om makt, och när det kommer till makt vill få dela med sig.

En annan faktor som få vet om är att inom socialdemokraterna finns en rörelse som heter Tro & Solidaritet. Denna rörelse har skrivit ett avtal med Muslimska rådet i Sverige. Avtalet går ut på att ge de radikala muslimerna makt i Sveriges toppskikt. Få vet att detta avtal finns.
Det kom upp till ytan tack vare socialdemokraten Carina Hägg, (som numera är bortplockad) via Expressen 2014, men sedan dess är det locket på inom gammelmedia, trots att detta borde ha vänts in och ut på flera gånger om. Här kan du läsa vad avtalet handlar om.
En av sossarna bakom eländet med Omar Mustafa intåg i partistyrelsen är Veronica Palm, och hon är stadig gäst i TV4. En bedrövlig och okunnig och lismande sosse!



Nu kanske du inser hur löst det tredje benet sitter på pallen Sverige! Och snart åker det av.
Jag ber dig om en enda sak: Var vaksam om du vill ha en framtid för dina barn och barnbarn och barnbarnsbarn i den frihet du själv har vuxit upp!










 
Här är en av alla som redan blivit censurerad på Youtube. Den brittiske Pat Condell, en f.d. komiker, vegan, som under många år skickat ut sin kritiska röst i Storbritannien. Detta inlägg, som han lade ut den 8 mars, på den internationella kvinnodagen, fick bara vara kvar en timma, men hans följare har sett till att bevara det och det kan ses trots Youtubes ingripande. Det är inte textat på svenska ännu, men vissa av hans inslag har svensk text. I den här 8-minuter korta filmen kritiserar han de som kallar sig feminister och nej, det är de inte. De för en falsk flagg!







Mitt inlägg är datummärkt och i dag är det den 10 mars 2018, och när den nya lagen tillträder skulle det här inlägget garanterat renderat till ett knack-knack på dörren: Vi är från polisen. Kan vi få tala med Ramona Fransson.
Men vem vet de kanske kommer ändra lagen så att den kommer gälla retroaktivt ... och då ...

Ramona Fransson

Den här löpsedeln från GT har 9 år på nacken och som bekant är det inte jag som väljer vad som ska stå.

Men jag kan ändå medge att det ligger en viss sanning i den. Hur kom jag på idén att bli författare? Ja, det var ingenting jag drömt om vare sig som barn eller vuxen. Det bara hände.

Allt började med att jag inte blev med barn, som jag ansåg att alla skulle bli som slutade med preventivmedel. Men nu blir inte alla det och jag var en av dem. Åren gick och jag blev allt mer frustrerad och besviken.

Efter att ha letat efter böcker som skulle berätta för mig att jag inte var ensam i min vånda, och inte hittade någon sa Thommy, maken, att varför skriver du inte om dina egna upplevelser.

Och det gjorde jag och året jag började var 1991. Efter att ha knackat ner manuset på en elektrisk skrivmaskin, ( fanns inga datorer på den tiden) lämnade jag manuset 1993 till en bekant, Bengt Hansson, dåvarande chefredaktören på GT, och bad om en bedömning. Den kom, och han svarade: Det är bra, men behöver omarbetas. Hoppla! Dumt nog frågade jag aldrig vad ordet "omarbeta" betydde, utan lade manuset i en byrålåda, där det låg fram till 2007 och gavs ut i bokform 2008, "Älskling vi blir inte med barn".

Men vad som hände 1993 var att jag gillade skrivandet och mådde också mycket bättre trots att inte boken kom ut då. Och eftersom jag alltid älskat deckare valde jag den genren. Det fanns ytterligare en tanke om just deckare och det var att de skulle baseras på verkligheten.

Sagt och gjort, 1997 var det första manuset till deckaren klart. Så vad gör jag nu då? Datorn var ganska ny på marknaden och jag hade en med ett modem, en tingest som via en telefonlinje ringde upp en annan dator om man ville transportera filer. Tog väldigt lång tid. Och efter att ha kontaktat en del förlag bland annat Brombergs, och pratat med Dorotea, som lät intresserad, förde jag över manuset från min dator till hennes. Nej, hon blev inte överförtjust ... alls!

Dessutom hade jag fortfarande inte lärt mig att omarbeta. I stället för att lära mig mer om just det ordet, skrev jag en ny deckare och den här tog jag ut på papper och började skicka runt till olika förlag samtidigt. Det som nu hade skett, och året tror jag var 1998, var att avtalet mellan Förläggarföreningen och Svenska Författarförbundet inte hade förnyats och det betydde att förlagsbranschen avreglerades, ungefär som med taxi. Plötsligt kunde i princip vem som helst, utan erfarenhet, starta ett förlag. Och det var det många som gjorde, vilket också resulterade i att många med författardrömmar blev blåsta på både pengar och utgivning. Finns ju alltid skojare inom alla branscher.

Min första deckare, Dyrbar kärlek, kom ut via ett förlag 2005, och det kostade 30 000 för 300 exemplar i storpocket format. Den var naturligtvis full av syftningsfel och stavfel, eftersom förlaget som sagt att de skulle korrekturläsa manuset inte hade gjort det. Jodå, de första 25 sidorna, men resten? Fortfarande förstod jag inte att jag också skulle delta i korrekturläsandet och att detta var en del av omarbetningen.

Det som lyfte mitt författarskap var en fem dagars intensivkurs på Marstrand i regi av författaren Lars Hesslind, som jag fick i present av Thommy 2007, och jag minns så väl de orden som Lasse viskade i mitt öra när han delade ut diplomen till var och en, att du är redan en författare Ramona. Då sträckte jag stolt på mig.










Här får Prins Daniel ett ex av Magnus Reitners bok
"Grattis du ska bli pappa" av Svensk Damtidning, vilket vi
inte hade en susning om, och lyfte självklart boken uppåt!








Nu var ju inte det förlaget till någon större glädje för mig, snarare tvärtom, men vad jag kan tacka dem för idag, var att deras beteende resulterade i att jag startade ett eget förlag, och året var 2006.

Maken, Thommy, var till stor hjälp, eftersom han drivit en bowlinghall i trettio år, och siffror har aldrig varit min grej, men däremot hans.

Så nu var vi igång, och självklart ville vi också ge ut andras manus, och vara raka och ärliga mot de blivande författarna. Först ut var Glenn Forrestgate, som hade en hiskelig historia, om ett förhållande där han som man blev både fysiskt och psykiskt misshandlad under tio års tid. "När mardrömmen blev sann".

Eftersom det i den här vevan precis avslöjats att Liza Marklund ljugit ihop storyn "Gömda" trots att hon påstått att den var tagen direkt ur verkligheten och att Liza hade hundratals dokument som bevisade detta, ville vi vara säkra på att inte Glenn hittade på som Liza Marklund gjort. Därför krävde vi att Glenn skickade oss kopior på allt han hade. Och det blev en ansenlig hög.

Därefter kom ytterligare ett manus från en kille, journalist från Stockholm, Magnus Reithnér. Och det handlade om hur det var att vara pappa. Och som jag skrattade när jag läste det manuset. Den gavs ut med titeln: "Grattis, du ska bli pappa" i format som en presentbok, där du kan skriva den blivande pappans namn på pärmen. Den boken gavs ut 2011, och har varit och är fortfarande en succé.

Sedan kom ytterligare ett manus och det var intressant som en faktabok, men tyvärr är det så att en del "författare" tror att de ska bli miljonärer så fort boken ligger på disken hos en bokhandlare. Så är det naturligtvis inte. Och som det pyttelilla förlag vi är gjorde vi vad vi kunde för att promota våra författare. Men konkurrensen från de stora förlagen med hundratals kontakter, och varandes i Stockholm där allt händer, är omöjliga att vinna över. 

Nu har vi enbart en ny författare som vi lovat att hjälpa, Lars Bo Emil Nilsson, och det ska bli roligt. Lasse är en av Sveriges bästa IFV-läkare och var också en i teamet för världens första livmodertransplantation, med lyckat resultat. Hans böcker, ja de ska bli två till antalet, ska ges ut samtidigt, eftersom de hänger ihop. Lasse skriver på ett fantastiskt sätt. Jag har läst manusen och blivit både rörd, berörd och skrattat högt. Vi har inte något datum när böckerna ska komma ut, men vi hoppas det blir i år.

Själv har jag hittills skrivit elva verklighetsbaserade deckare med spaningschef Greger Thulin i huvudrollen och två självbiografier, Älskling vi blir inte med barn och Ändhållplats Sverige.

Förra året kom också första delen av min trilogi, "Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger, 1: delen Begynnelsen, 2:a delen Gärningen och 3:dje och sista delen Uppgörelsen.

Och jag kan skatta mig lycklig på många, många sätt. Dels att jag lyckats få så många läsare och lyssnare, och att de bara blir flera, och dels att jag tack vare min make Thommy fått all support i förlaget, som numera sedan flera år tillbaka är ett aktiebolag.

Som fri författare med eget förlag, alltså på samma sätt som Jan Guilllo och Liza Marklund har sitt eget förlag, Piratförlaget, kan jag skriva om vad jag vill utan att mötas av kalla handen för mina idéer.

Och jag är allergisk mot det som benämns "politiskt korrekt"!
För mig är en banan en banan, och inte en ananas. Så i min senaste trilogi är jag enbart sanningsenlig i de domar jag läst om våldtäkter och gruppvåldtäkter och om radikal islam.

Brott är inte en folkgrupp och inte heller radikal islam, och vi måste prata om detta! Allt annat är förljuget!

Mitt intresse för de eskalerande våldtäkterna kom sig av det som hände på Tahir torget i Kairo, Egypten, under det som kallades för den arabiska våren, som numera har frusit fast. Då utövades något som kallas för Taharrush, och är en kulturakt från Mena länderna och begreppet myntades 2005.   

En ung vacker och blond journalist Lara Logan som arbetade för CBS News på den tiden, omringades av ett gäng egyptier och bars iväg, våldtogs och misshandlades å det grövsta i dryga fyrtio minuter innan hon fick hjälp. Det tog Lara Logan två år innan hon orkade berätta om vad hon tvingats uppleva. Därefter inträffade nyårsnatten i Köln på samma sätt. Och sedan kom Kungsparken i Stockholm och övergreppen där, som Dagens Nyheter gjorde allt för att sopa bort. Men Nyheter Idag, alternativ media, grävde upp den stinkande historien. 

Och på den vägen är det. Överfallsvåldtäkter, grymma och hänsynslösa gruppvåldtäkter som poliser aldrig tidigare skådat, och som fick Örebros poliskommissarie Peter Springare att ta bladet från munnen och skriva på sin Facebook sida den 4 februari 2017: Jag är så jävla trött!

Men detta fick inte på något vis komma till allmänhetens kännedom. För då skulle det visa sig att utländska medborgare, ibland nyanlända, ibland med två medborgarskap var procentuellt sett övervägande i monstersvängen gentemot de etniskt svenska medborgarna. Och jag som läst Flashback sedan 2009 visste bättre än de som enbart litade på att DN eller SVT och TV4 skrev och sa sanningen. Och på den vägen blev det när jag skapade Leah Quiller, att jag blandade fiktion med sanning, och som vanligt har jag ändrat plats, tid och namn på offer och monster.

Så vad jag ska jag skriva efter Leah Quiller? Jo, jag filar på en ny deckarserie med nya poliser från Göteborg, men vad de ska arbeta med för fall har jag inte bestämt ännu. Men jag har gott om tid ...

Jag sitter inte heller som en del författare från klockan 08.00- 16.00 med lunch emellan, utan för mig är det när kroppen orkar och vill vara sjyst mot mig, och visst händer det att datorn får följa med i sängen, och det är tur att den kan det. Att sluta skriva är inget alternativ för mig. Det är alldeles för roligt och intressant att göra research, och samtidigt lär jag mig också alltid något nytt.

Stort tack till alla mina läsare och lyssnare. Ni berikar mitt liv!

Hälsar

Ramona

   

 

 

   

Nu är det gamla året 2017 på väg bort och det nya året 2018 på väg in.

Det här året har verkligen varit en märkligt år. Vi skålade in 2017 utan tänder, och avslutar det med nya tänder.

Jag avslutade också min verklighetsbaserade fristående deckarserie med spaningschef Greger Thulin, med den elfte och sista delen, "Förbjuden frihet" och alla som följt serien, vilket jag tackar allra ödmjukast för, kanske lade märke till att i den sista delen "råkade" Greger Thulin träffa Leah Quiller i hissen på polishuset. Och jag hamrade ner trilogin Leah Quiller i ren ilska. Ilskan berodde på alla våldtäktsoffer som Sverige kan lägga på rad i en aldrig sinande ström.

Flickor, pojkar och kvinnor som kanske för all framtid fått/får sina liv förstörda och inte fått/får vare sig rättvisa eller upprättelse i dagens Sverige, där polis, åklagare, ambulanspersonal, brandpersonal med flera inom olika myndigheter släpar sig fram genom en mörk tunnel varje dag och de har svårt att se det berömda ljuset ...

Dessutom finns det författare, en Katarina Wennstam, som får alldeles för mycket ros när hon borde få ris, som hade mage att ifrågasätta journalisten Joakim Lamotte när han startade en insamling för ett av tusentals våldtäktsoffer, kvinnan som utsattes för en gruppvåldtäkt i Fittja som säkert många hört talas om, och Joakim fick ihop 600 000 som hennes advokat kommer förvalta för henne. Detta påhopp var så vedervärdigt av Katarina Wennstam att man baxnar!

Katarina Wennstam anklagade Joakim för att ha skrivit främlingsfientliga inlägg, och ingen som följt Joakims inlägg har någonsin råkat på detta, och nu frågar han henne på sin Facebook sida var hon hittat dessa.

Självklart kommer hon inte svara på det eftersom det inte finns några främlingsfientliga inlägg, feg som hon är. Men en ursäkt vore på sin plats!

Och är det något som är problem i Sverige idag är att en del författare är så blinda i sin egen värld att det inte kan se sanningen om den så slog sig ner i deras knä.

En annan känd person som ifrågasätter den bakvända sanningen är nationalekonomen Tino Sanandaji, och hans bok "Massutmaning" som han crowfundade, vilket betyder att vi följare/läsare gav pengar till, och blev det största och mest lyckade projekt i Sveriges historia när det kommer till crowfunding för en bok.

På vissa bibliotek vägrade bibliotekarierna att köpa in boken, med samma urusla och korkade motivering eller snarare undanflykt som alltid gäller i Sverige nu för tiden när man vill berätta en annan sida av sanningen än den som presenteras i SVT, TV4, Expressen, DN, usw ...

Och det finns ytterligare journalister som vägrar att bli nerknuffade i en slags brun låda. Dels är det Jens Ganman, tidigare anställd på SR, som ger mig massor härliga skratt med sina inlägg på Facebook när han häcklar Sverige och dels är det Katerina Janouch som numera också kallas kontroversiell och främlingsfientlig efter att ha visat upp den sidan av Sverige som bland annat Katarina Wennstam inte vill höra talas om och låtsas inte existera.

Men det kostar på att gå mot strömmen ... det har alltför många fått erfara som vågat stå upp för den riktiga yttrandefriheten. Många blir av med föreläsningar, framträdanden, utgivning av sina böcker och sist men inte minst den positiva nationella mediebevakningen inom radio och teve, som alltid ges till de författare/journalister som håller käften och rättar in sig i ledet.

Som tur är har jag aldrig fått den uppmärksamheten av svensk nationell media och inte heller varit knuten till något av de stora förlagshusen. Därför har jag kunnat gå min egen väg vilket jag är kolossalt tacksam för. Nu är ju inte jag någon blyg viol eller känd för att vara särskilt diplomatisk, och det tycks störa andra mer än vad det stör mig.

Ni som kallar mig alla slags invektiv borde läsa eller lyssna på "Ändhållplats Sverige" men ni kanske inte kan läsa eller orkar lyssna på en hel bok, utan lägger er energi på att hata och tro att ni är de goda. Så fel ni har!

Eddie Omar är en person som berikar mig på kunskaper om religionen Islam, vilket jag tycker att alla svenskar borde läsa på om. Han har skrivit lättlästa böcker om sin egen resa från att ha västerländska värderingar till att bli radikal islamist och därefter återvända hem igen där han återigen funnit livsglädje och lycka. Det finns många i världen som vill reformera Islam men de får inte synas och höras i den grad som de som ljuger och kallar Islam en fredens religion.


Peter Springare är polisen som öppnade Pandoras ask med de nu så berömda orden: Jag är så jävla trött, och resten är vad man brukar säga; historia. Polisledningen försökte tysta honom genom att anklaga honom för både hets mot folkgrupp (Sedan när är våldsmän en folkgrupp?) och olaga dataintrång, men de förlorade, och vi vann!

Nej, jag har inte glömt #metoo, som från att ha varit en liten porlande bäck blev Niagarafallen och till slut svämmade över på alla fronter. En mängd så kallade goda feminister har fått se sig själva vandra ut från välbetalda smörjobb, en stor del blev namngivna men inte alla. Och av vilken anledning vissa namn blev uthängda och andra inte kan bara chefredaktörer och ansvariga utgivare svara på.
Det jag kommer att minnas bäst är det utomordentligt fåniga uttalandet av Margot Wallström, som råkade få en hand på sitt lår på en EU-middag, och att det skulle rendera till #metoo känns som en fjärt i solnedgången i jämförelse med de kvinnor som släpats in i buskar och portuppgångar av vilt främmande män, där de blivit misshandlade och grovt våldtagna. Förhoppningsvis kommer #metoo få alla, oavsett kön, att bli mer uppmärksamma på att uppträda hövligt och vänligt mot varandra.  


I vilket fall så har vi också hittat oss en plats på jorden som vi älskar att besöka och vara på, och det är i Puerto Rico på Kanarieöarna. Inte nog med att vi känner oss trygga när vi är ute på kvällar och nätter, utan vi mår också bättre i våra kroppar. Det kanske beror på att Puerto Rico har världens bästa klimat. Jag är mycket tacksam att jag fått ett så bra liv, trots en urusel start, och glömmer heller aldrig bort att det finns många som har ett helvete, och jag gör vad jag kan för att försöka göra det bättre för så många jag kan.

Här bjuder jag på några foton på vårt paradis, och tackar också Tommy och Eva Gunnarsson som gav oss chansen att upptäcka Puerto Rico.






Nu avslutar jag min årskrönika med att önska alla ett gott slut och ett Gott Nytt År!

Ramona 












   

Just nu svämmar de sociala medierna över av arga kvinnor och flickor som berättar om olika slags sexuella trakasserier de blivit utsatta för de senaste tre decennierna.

Det jag saknar är engagemanget av samtliga kvinnor, som står i rampljuset, för alla de flickor, kvinnor, pojkar och män som blivit grovt våldtagna av enskilda eller i grupp de senaste fem åren, vilka har ökat markant.

Detta engagemang lyser fortfarande med sin frånvaro. Varför? Är det inte lika intressant?

Har inte jag blivit sexuellt utsatt under min ungdom? Jojomensan, och då har jag glatt delat ut en lavette eller fräst ifrån väldigt bestämt. Visst har det då hotats med ditten och datten, men det har jag struntat i. Enkelt vänt på klacken och stampat iväg och bett den/dem fara åt helvete.

När jag som barn blev sexuellt utsatt hade jag inte något att sätta emot, men som vuxen kan jag alltid göra det i civiliserade sammanhang som konferenser och allmänna sammankomster med människor i samma krets som jag själv.
Däremot är det i det närmaste omöjligt att freda sig mot en eller flera hormonstinna galningar som släpar iväg en kvinna, flicka eller pojke och utför de mest bestialiska våldtäktshandlingar och skändar kroppar.

En oinbjuden hand på ett lår, är en lavette! Ett oinbjudet tafsande på bröst eller underliv, är en lavette! I vissa fall kan det räcka med en stadig knuff och några väl valda ord. Men att inte göra något är åt skogen!
Ska det komma något vettigt ur denna lavin av hashtaggar så är det att samtliga kvinnor alltid ställer upp för varandra och framförallt polisanmäler varje sexuell otrevlig handling.

Strunta i hoten om att ni inte får en karriär inom journalistkåren, inom media, inom teatern, inom filmen, inom artisteriet, inom juridiken, inom vården, inom vad som helst! Ge er inte! Utan polisanmäl vartenda beteende som ni inte finner anständigt.

För det är endast om ni håller ihop som ni kommer att lyckas.
Lyckas ni inte stötta och hålla ihop kommer ni att misslyckas!



Ramona 




 
















Så var finns kvinnorna som vågat säga ifrån? Var är alla dessa kvinnor? Alla kvinnor

Det har varit en spännande tid fram till att Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa, första delen, Begynnelsen, kom ut.

Men nu är den ute som ljudbok, uppläsare Gunilla Leining, som gjort ett kanonjobb! Och även som e-bok och Danskt band.

Att vänta på recensioner är också en spännande tid och nervöst.


En del författare påstår att de aldrig läser recensioner, men jag läser alla jag hittar och kommer över.


Och här är de som hittills kommit till min kännedom och som jag också bett om att få.

När det gäller just recensioner är det en person och en röst, men den är lika viktig som vid ett val. Varje röst är lika mycket värd.

Det recensenten gör är att beskriva vad han/hon tyckte om det som han eller hon lyssnade eller läste, och jag efterfrågar alltid ärliga recensioner och känner att jag hittills också alltid fått det. Och det tackar jag för!



Så varsågoda här är de:


Med vänlig hälsning
Annicka Hallengren


Denna boken fångade mig från första sidan och jag är bannemig inte lättfångad.
Rekommenderas å det varmaste till er med starka nerver


Berit Borg:
Ja det gjorde bra du Ramona, att skriva en bok hur det fungerar för vissa kvinnor i vårt land som blir våldtagna. De får ingen hjälp. Men det daltas med den som våldtar och dödar dem. Vilka lagar vi har här! Ett paradis för våldtäktsmännen. Boken är starkt gripande.

Git Swärd:
Jag har läst boken och den är sååå himla bra. För det första har du skrivit upp personerna vad de heter och vad de gör. Det gör det lättare att gå tillbaks och titta om man glömmer. Sen handlingen med dessa hemska brott är ju helt överensstämmande med verkligheten. Du är tuff som vågar peka på hur det är. Jag har alltid tyckt att reportrar är för fega som är så rädda för att de ska få kritik. Boken är helt suverän och jag ser fram emot nästa!





Jag har alltid gillat Ramona Fransson och de böcker hon skrivit. När nyheten om att hon skulle skriva böcker med nya karaktärer kom var jag både glad och ledsen. Självklart nyfiken på vad som väntade men även sorg då man som läsare tvingades vinka adjö till karaktärer man lärt känna och känna med. Men nytt är bra oftast. 

Och detta är bra. Och egentligen inte bara bra utan mycket bra. Som läsare fastnade jag direkt i berättelsen och karaktärerna kändes spännande. 



Vill du ha riktigt bra läsning i höstmörkret - läs den! 

Betyg: 5 av 5 

http://autumnleaf.se/2017/october/kriminalkommissarie-leah-quiller-skipar-rattvisa-tva-ganger-av-ramona-fransson.html

@lindajansson76 Facebook




Leah Quiller skipar rättvisa två gånger

Posted on 27 oktober, 2017| 4 kommentarer

Jag har läst Ramona Franssons senaste bok om Leah Quiller.
Det är den första boken jag läst av henne, även om hon skrivit många tidigare, och det här är första boken i en trilogi.
Först lite om handlingen:
Leah Quiller har en gång i tiden blivit överfallen och våldtagen. Gärningsmannen återfanns aldrig.
Hon väljer att utbilda sig till polis i hopp om att kunna hjälpa andra våldtäktsoffer och nu vid trettiofem års ålder är hon utsedd till spaningschef för den nya sexbrottsroteln i Göteborg.
Åren som polis har gjort henne djupt besviken på den urusla rättvisan för brottsoffer och nu gör hon det alla vill, men ingen vågar: skipar rättvisa två gånger.

Det här är den mest politiskt inkorrekta romanen jag läst i år. Jag tycker det är bra att Ramona sätter ljuset på gruppvåldtäkter och hur brottsoffren efter sådana får kämpa vidare, medan gärningsmännen ofta går fria, eller döms till löjligt låga straff.
Jag gillar också hur Fransson skapat en hjältinna som dels lever under två olika identiteter och dels tampas med sitt förflutna, det gör att man som läsare förstår henne, även om hon ibland handlar utanför regelverket.
Det är väldigt modigt av Ramona att skriva en bok som förhåller sig till hur det ser ut i verkligheten, utan att försköna, eller sminka sanningen.
Därför kan jag varmt rekommendera boken till alla som vill läsa om ett fenomen som på senare tid blivit vanligt i Sverige och konsekvenserna det får för brottsoffren.

Ewa-Lotta Nanfeldt

Leah Quiller skipar rättvisa två gånger del 1 av Ramona Fransson 😀 wow vilken bok jag vill ha nr 2 nu direkt 😉📕 Caroline von Steinberg 20 år och nygift och kär och väntar sitt första barn när olyckan framme , hon hamnar i våld hos okänd man och svårt misshandlad samt förlorar barnet svårt skadad och sargad ! Med ny identitet som Leah Quiller utbildad polis och utsedd spaningschef för nya sexroteln i Göteborg och hjälper andra våldtäktsoffer samtidigt letar efter mannen som förstört hennes liv📚📕 jag ger denna bok 👍👍👍👍👍 av 5 möjliga! Den är så jäkla bra😀😀 @ramonafransson #anomarförlag#leahquiller

Recension av Ramona Franssons nya bok Leah Quiller Del 1 Begynnelsen

Göteborgs egna samhällsengagerande deckardrottning Ramona Franssons har gjort det igen, hon har skrivit en otroligt spännande och gripande deckare! Den nya boken Begynnelsen är den första i trilogin med Leah Quiller i huvudrollen.

Spänningen varar från början till slut och som läsare kastas man in i gripande i den ena efter den andra trovärdiga berättelse som tagen ur verkliga livet men som tur varvas dessa med lugnare perioder där man som läsare hinner återhämta sig ner innan det är dags igen för ytterligare upptrappning av spänning. Boken lämnar ingen oberörd!

Direkt redan i Prologen kastas man som läsare in i den brutala värld som finns omkring oss men som tur de flesta av oss oftast inte behöver uppleva förutom i bokens värld. Sakta men säkert byggs handlingen upp och man blir engagerad att följa den nya sexbrottsrotelns uppstart med den nya kriminalkommisarien Leah Quiller i täten. 

Samtidigt lever Leah ett dubbelliv med gemensam agenda med den riktiga identiteten godsägarinnan Caroline von Steinberg! Caroline har en fruktansvärd historia då hon höggravid blev överfallen, grovt våldtagen och lämnades att dö ute i den vackra idyllen på Österlen. Detta gjorde att hon förlorade allt... sitt första barn, skiljer sig från sin man och sedan också sina adoptivföräldrar i en bilolycka.

Allt detta ligger till bakgrund för hennes stora engagemang i utsatta kvinnors vardag då hennes förövare fortfarande är okänd, något som Leah hoppas att hon kan ändra på.

Boken går upp och ner i tempo och det känns riktigt skönt att landa i beskrivningar av vackra vyer och landskap innan det är dags igen att kastas in i ljusskygga miljöer där allting kan hända.

Sakta men säkert lär man känna Caroline; genom henne lär man sig att förstå Leahs mål och handlingar.

Det blir allt svårare för Leah att hålla sin riktiga identitet i hemlig då hennes två världar flätas samman när hennes kapitalförvaltare visar sig vara en av offren som hamnar på roteln för att utredas. Snaran dras åt förövarna men är bevisen tillräckliga för att de ska fällas...? Vad gör man om dem inte räcker...? 

Boken är en bok man sträckläser och när sista sidan är läst så vill man inte det ska vara slut. Väntar med spänning på fortsättningen i denna trilogi.

Mer om dessa och hennes tidigare böcker går att hitta på www.anomar-forlag.se/

Gill "Gilly" Quinones

Lektör Lena Lithner Soutkari    ( Vid BTJ= Bibliotekstjänst, min anm.)
Recension

Boken är den första i en trilogi och slutar mitt i handlingen för att fortsätta i nästa del. Huvudpersonen har två identiteter: dels Leah Quiller, spaningschef på en ny sexbrottsrotel i Göteborg, dels grevinnan von Steinberg. För 15 år sedan blev hon våldtagen när hon var gravid och förlorade sitt barn. Hon utbildade sig till polis och kan tack vare ett stort arv leva ett bekvämt dubbelliv med gods i Skåne och lägenhet i London. På jobbet utreder hon en rad allvarliga sexualbrott mot främst kvinnor, men även en judisk man. Huvudpersonen drivs av ett intensivt hat mot förövarna som alla är invandrare och muslimer. Utredningsarbetet är inte särskilt realistiskt och till exempel visar ett dna-test på ”afrikansk etnicitet”. Handlingen är fylld av detaljerade våldsskildringar, personskildringarna
onyanserade och dialogen uppstyltad.


Villivonkansbooks ( Instagram)

villivonkansbooks
Leah Quiller skipar rättvisa två gånger Del 1 Begynnelsen av Ramona Fransson utgiven av AnomaR Förlag
Som ung vacker tjugoåring, nygift och gravid blir Caroline von Steinberg överfallen och våldtagen. När hon vaknar är hon på sjukhus. Hon utbildar sig sedan till polis och med ny identitet, Leah Quiller börjar hon jobba på sexbrottsroteln i Göteborg för att hjälpa andra våldtäktsoffer.
Boken är väldigt lätt att komma in i, redan direkt dras jag med i historien om Leah. Hennes dubbelliv är spännande och jag fascineras av hur hon kan hålla isär de båda liven. Hon har ett hemligt boende utgrävt under sitt stora hus, där ingen vet att hon är. Endast där kan hon slappna av. Boken väcker mkt känslor hos mig, blir så arg på dessa män som drogar unga tjejer, våldför sig på dem och filmar, filmer som senare lägga ut på nätet. Författaren skriver detta så tydligt, det känns så verkligt och äkta. Det är extra obehagligt när man vet att boken är baserad på verkliga händelser. Det som drar ner betyget är att det känns som att författaren inte gillar ensamkommande flyktingar eller muslimer, jag får lite antikänsla i det skrivna språket. Utöver det gillar jag boken, Leah var en kul och tuff karaktär att följa, ska bli spännande att få följa henne i fortsättningen med!
Den får 🐴🐴🐴 i betyg (av 5) 👌 Tack 🙏 @ramonafransson !

Som sagt, stort tack till alla recensioner och när det kommer fler uppdateras bloggen allt eftersom.


Ramona

Och här kom ytterligare en fantastisk recension! Och ett litet tillägg: Just idag den 30 oktober lade sig Leah Quiller Begynnelsen på en åttonde plats på Storytels topplista! Tusen tack för detta!

evasbokhyllaDå har jag läst klart Ramona Franssons senaste bok 👀Leah Quiller del 1, Begynnelsen👀

Caroline von Steinberg är tjugo år ung, vacker, nygift och djupt förälskad i sin make och de väntar sitt första barn. Hon tar en promenad på godset ägor och vandrar genom fälten av solgul raps tillsammans med sin älskade hund. Himlen är sommarblå och för Caroline är lyckan total. Plötsligt blir allting svart och hon är fånge i en ond mans armar. Hon kan inte andas. När hon vaknar till för ett ögonblick är hon bunden till händer och fötter och försedd med munkavle. Nästa gång hon vaknar ligger hon på sjukhus. Barnet hon bar på är förlorat. Hennes underliv söndertrasat och hon får veta att hon lämnats att dö i ett dike. Hon väljer att utbilda sig till polis i hopp att kunna hjälpa andra offer och nu vid trettiofem års ålder är hon utvald till spaningschef för den nya sexbrottsroteln i Göteborg. Åren som polis har gjort henne djupt besviken på den urusla rättvisan för offer och nu gör hon det alla vill men ingen vågar, skipar rättvisa två gånger. Med sin nya identitet, Leah Quiller, letar hon samtidigt efter mannen som förstörde hennes liv och när hon hittat honom vet hon vad som ska ske.

📕 är riktigt aktuell, den är spännande, den är skrämmande och den är riktigt otäck
Mitt betyg 🎃🎃🎃🎃/5
Jag ser fram emot del två och tre i denna trilogi🤓
Läst via @nextory.se @ramonafransson #ramonafransson #leahquiller #begynnelsen #anomarförlag #spänning #spänningihöstmörkret #deckare #kriminalroman #lästips #lästioktober #crime #lästjustnu #läserjustnu #nextory

En jättefin recension från Bokpoolen:



Min kommentar:

Leah Quiller skipar rättvisa två gånger är en spännande, skrämmande och aktuell bok som baserar sig på verkliga händelser. Boken är väldigt otäck och det är fruktansvärt att det kan gå till så här i dagens samhälle, att våldtäktsmän går fria och offren blir utan hjälp.

För mig var den här boken ingen sträckläsningsbok, ibland var jag bara tvungen att lägga den åt sidan en stund då den blev allt för otäck.

Leah är en mycket intressant karaktär och jag ser fram emot att de andra delarna i trilogin.

Här hittas en smakbit från boken: En smakebit på søndag - Leah Quiller
Betyg: ✿✿✿✿

Andra böcker jag läst av Ramona Fransson: Dödlig avundsjuka, Gift med djävulen, Förbjuden frihet.

Hanif är en av de få inom moderaterna som är frispråkig med udd i sitt skrivande.

Han drar sig inte för att säga rakt på.

I fallet där han blev avstängd från Facebook hade han gått i genmäle mot Masoud Kamali, en islamist som vägrar ta kvinnor i hand och som skyller sitt vedervärdiga beteende på Islam.


Denne Masoud Kamali blev en gång i tiden, när Mona Sahlin fortfarande hade makt, att missbruka, utsedd av Mona Sahlin till utredare i diskrimineringsfrågor. Och en man som hänger sig åt Islam, likt en äkta islamist, är fullständigt fel person att utreda diskrimineringsfrågor enligt mina värderingar och dessa tre pelare som jag står på stavas: Jämlikhet, Yttrandefrihet och Demokrati!

På ingen av dessa tre pelarna vilar Masoud Kamalis värderingar. Det förstår man när man läser inlägget av Masoud Kamali, som fick Hanif Bali att ryta tillbaka:

"Masoud Kamali

Moderaterna har nu samlat sina krafter för att locka tillbaka rasistiska väljargrupper som har lämnat dem och gått över till SD. Och som brukligt använder svenska politiker personer med invandrarbakgrund som alibi för sin rasistiska politik. Den ständiga tjänaren Hanif Bali används flitigt för att legitimera rasismen inom Moderaterna. Den här gången kallar han "asylrätten" för "hyckleri". Avskaffandet av rätten att söka asyl vid Sveriges gränser som en del av Moderaternas nya "migrationspolitik" känns igen i andra europeiska länder där rasistiska partier vinner mark i maktens korridorer och tvingar mainstream-partier att anpassa sig till deras partiprogram för att inte tappa, eller locka tillbaka, sina rasistiska och främlingsfientliga väljare. Historien brukar inte upprepas på samma sätt, sägs det. Men likheterna med 1930-talets politiska turbulens och åsidosättande av alla människors lika värde är skrämmande. Med Trump som den "demokratiska världens ledare" som undergräver internationella organs fredsarbete och försvar av mänskliga rättigheter, används demokratiska spelregler för att undergräva demokratin. Dessa stora generaler och deras småsoldater och springpojkar som Bali förstärker rasism och uppmuntrar till ännu fler konflikter och "småkrig" eller kanske rent av ett stort krig som utplånar mänskligheten för gott, vem vet. " Slut citat.


Att män, islamister i mina ögon, som hänger sig åt Islam har fått så mycket makt både inom olika myndigheter och politiska partier i Sverige är illavarslande. Alla som är pålästa inom religionen, ideologin med dess politiska gren, och inte längre hängivna Islam, vet att Islam är inte för yttrandefrihet. Tvärtom, de som är islamister vill väldigt gärna ha tillbaka blasfemi i svensk lag, alltså att det ska vara förbjudet att skoja eller teckna, måla eller på annat sätt göra sig rolig över Islam och profeten Muhammed.
Inte heller är Islam för jämlikhet mellan könen. Det behöver man bara se på skillnaden hur män och kvinnor klär sig när de är utomhus på sommaren eller vintern. På sommaren kan männen gå i shorts och T-shirt medan kvinnornas kroppar döljs under tält eller hijab. Alltså ett plagg som ska dölja hår, axlar och bröstet.
Och Islam ger inte ett uns för demokrati. I samtliga islamistiska länder är det bara en lag som gäller och det är sharia, som den kallas och det är Allahs lagar.

De få kända sekulariserade muslimer är Hanna Gadban och Nalin Pekgul, men dessvärre motarbetas dessa två och får aldrig vara med i program där det låtsas som att Islam debatteras, kritiseras eller diskuteras.

En person som jag alltid vänder mig till med frågor inom Islam är Eddie Råbock ( Omar), tidigare Mohammed Omar. Han har skrivit flera böcker i ämnet och var tidigare islamist.

Eddie Råbock (Omar) har jag aldrig sett i nationell teve. Där borde han ha suttit och diskuterat, debatterat och kritiserat Islam med alla de muslimska män och kvinnor som alltid får stå oemotsagda på grund av programledarnas okunskap. Eddie skriver också på sidan: Det goda Samhället.

Det har även tillkommit en lag i Tyskland som började gälla den 1 oktober som skall tysta islamkritiker och islamofober som är ett ord jag avskyr som pesten och inte anser har existensberättigande. Om inte Facebook, Twitter och Youtube är uppmärksamma på personer som inte gillar ovanstående, och stänger av dessa, till och med raderar deras konton, väntar böter på 50 miljoner Euro. Detta har uppmärksammats av f.d Avpixlat, numera Samhällsnytt.
Mig veterligen har ingen msm media skrivit om det här, men jag kan ha fel.

I vilket fall så betyder den här lagen, som Tyskland gärna vill ha i hela EU, att yttrandefriheten har begränsats både i Sverige, utan lag, och i Tyskland.

Uppgifterna om Masoud Kamali har jag hittat på Flashback  


Jag blev avstängd i tre dagar, vilket betyder att jag återigen kan "gilla och skriva inlägg, svara på Messenger" antingen på fredag kväll eller lördag. Jag har också konto på Instagram, Twitter och ryska VK som liknar Facebook men jag känner mig inte alls hemma på VK.

Kanske blir det så att jag inom ett eller två år helt avstår från att befinna mig på sociala medier, utan ägnar mig åt att skriva böcker och på min blogg. För ingen kan censurera mina böcker och inte heller min blogg. Än så länge vill säga ...
Däremot verkar censuren gå fram med stormsteg på Facebook, Twitter och Youtube.


Ramona

Det står nyss utkommen på annonsen som kommer i Expressen, GT och i Kvällsposten den 15 november med fem införanden och den kommer täcka hela baksidan förutom vädret.

Är jag nervös? Ja så ini ...

Men samtidigt är det superroligt eftersom detta är once in a lifetime.
Är du författare på ett av de fyra jätteförlagen och gjorts till en kändis med deras propagandamaskiner är ju jag småpotatis. Därför är det extra roligt att kunna ro detta i hamn.


anomaR Förlag AB som är mitt och min makes förlag som vi arbetat upp tillsammans har också hyrt in en duktig kille som ska filma releasefesten så vi kan minnas detta event när vi sitter på ålderdomshemmet.

Och också klippa ihop en snutt som vi kommer lägga ut på förlagets hemsida anomar-forlag.se för alla som vill kolla vad som hände på festen.

Om du vill läsa mer om vad trilogin handlar om så kan du göra det här!

Den handlar om sexbrott, gruppvåldtäkter, mord och trakasserier där Leah Quiller har en privat rättssal, eftersom hon sätter offren i främsta rummet. De har rätt till upprättelse och rättvisa!



En trailer om boken kan du titta på här!

Tack för ordet!


Ramona Fransson

"För att du ska passa in i gemenskapen, ska vi ha ett samtal om värdegrunden! Den är viktig förstår du, om du ska få jobbet!"

"Okej"

"Du läser väl inte några av hatsajterna på nätet eller länkar från dom?"

"Vilka då hatsajter?"


"Fria Tider, Nyheter Idag, Nya Tider eller Samhällsnytt!"

"Jaså  ... jag trodde dom kallades alternativ media."

"NEJ! Du läser väl INTE DOM!"
"Självklart ... inte!"

"BRA! Du är väl för mångkultur?"
"Ja, det är jag väl ..."

"BRA"

"Du är väl tolerant"?

"Jadå"

"BRA! Du är väl för EU?"

"Nja ..."

"VA?"

"Jo .. men ... jadå"

"BRA! Och du röstar väl vänster?"

"Va? Måste jag berätta vad jag röstar på?"

"INTE vilket parti! Men färgen är väl röd?"

"Hmm ... alltså ... jag ... "

"Men du fattar väl hur viktigt det är att ha den rätta värdegrunden i dag?"
"Jooo ... men jag tycker nog att ... jag ..."

"Men du fattar väl hur viktigt det är att ha den rätta värdegrunden i dag?"



"Nu räcker det! Du kan stoppa upp ditt värdegrundsamtal på ett mörkt ställe! Jag kan tänka själv!
Jag är för demokrati, yttrandefrihet och jämlikhet, och räcker inte det, kan du söka en ny till jobbet!" 
AJÖKEN!






 Det är fritt att kopiera bilderna så länge du skriver att det är jag som tecknat dem.

Hälsar

Ramona Fransson