RSS - xml

Kontrollerades senast: 2018-12-14 02:27:21

quilaoronja

Du fattas oss så.......Skorpan ❤️

2018-08-27 22:51







Det är med tårarna rinnande och ett brustet hjärta,

som jag skriver detta inlägg.

Det var ju det här året allt skulle bli bra, nu kunde väl inte mycket mera hända....eller?



Förra veckan somnade Skorpan in för gott 😢

Jag har fortfarande inte riktigt förstått att det hänt....

Vår galna, underbara tjej.....du hade massor av år kvar leva.

5 år....💔



 


För fyra år sedan höll vi på att förlora dig, men hann precis in till djursjukhus i tid.

Då hade en hel majskolv fastnat i tarmen, efter att ha legat i magsäcken o skvalpat, i FEM veckor!

Men du var så stark! Trots allt som följde med denna operation.

Infektion i buken, många och långa sjukhusvistelser, lång konvalescens osv.


Denna hemska händelse satte tyvärr spår för resten av ditt korta liv.

Tarmar o buk blev aldrig riktigt ok igen.


Skorpan har i perioder haft mycket problem med magen, 

och vi har verkligen provat ALLT.

Experterna är många som träffat henne, men trots dagens fina veterinärvård har ingen kunnat hjälpa.

Allt har liksom varit chansningar, vi provar det här...eller kanske det här.



En av dom bästa sakerna Skorpan visste, det var VATTEN!

Vatten i alla dess former, då njöt hon i fulla drag.



Hon hade en kronisk inflammation i tarmen.

Kan jämföras med Crohns syndrom hos människor.

För varje "skov" hon hade, blev tarmen mer o mer förstörd.


Hur hon kunde vara den hon var den här tiden, är för mig en gåta.

Hon hade rasat i vikt, inga muskler kvar alls,

vilket kanske kunde förklaras med all kortison.

Så sent som för drygt en vecka sedan, var vi på Medevi Mässan,

där hon var såå glad o pigg. (Trots en dålig mage)

Hon hade fått en helt ny medicin, som vi ännu en gång hoppades skulle hjälpa.


Skorpan drog t o m sennenvagnen med glatt humör, vilket hon inte orkat på länge länge.

När vi kommit hem från denna härliga helg bland hundmänniskor,

märkte jag att något inte stod rätt till.

Joo då, hon försökte nog dölja det, men det fick inte längre.


Hon blev bara sämre o sämre, och för första gången på all denna tid, så ville hon inte äta längre.

Det här gick inte längre......man känner det så starkt, bara genom att möta hennes blick.

Hjälp mig matte....


 

 Skorpan släppte inte min blick innan hon somnade in i min famn.

Ingen hade förstått hur sjuk hon egentligen var, för det dolde hon väl.


Men under dom sista timmarna i livet, stängde hela hennes kropp av,

organen slutade fungera, cirkulationen gick på sparlåga.

Hon blev så kall...😢


Det känns så overkligt det som hänt, att inom loppet av några månader förlora två älskade tjejer.

Tre har blivt en......


 


Tjorven var vid Skorpans sida hela tiden, sa farväl på hundars vis.

Slickade hennes öron, ögon, och nos.


Alla hundar är egna individer, alla är så speciella på sitt sätt,

men kanske hade just Skorpan o jag fått ett extra band.

Hon har genomgått så mycket i sitt korta liv, och jag har alltid varit vid hennes sida.




Tjorven i dag på en brygga vid "vår" lilla sjö....lite vilsen kanske....

Från att aldrig varit en ensamhund, att alltid haft två vänner nära,

till att nu bli själv. 

Klart det måste märkas för henne.......lilla gumman ❤️




Två lysande stjärnor på vår himmel, Skorpan och Ronja. 

❤️❤️


 


❤️

För alltid i våra hjärtan.


 



Saknaden gör så ont så ont 😢


   


Det är konstigt hur dagarna kan fortsätta gå o gå?

Hade önskat stanna tiden.....

Samtidigt vet vi ju alla djurägare, att dessa dagar infinner sig, hur vi än protesterar.

Och vår plikt att hjälpa kanske kan tyckas grym för några,

men det är en skyldighet vi har.

Alltid se till djurens bästa.


Det var tufft att skriva detta nu, med tårar som inte vill avta

Jag vet att många hade en slags "relation" med Skorpan, hon hade liksom den effekten på folk.

Glad o positiv, och lite smått galen....(vilket jag älskar)

En helt underbar hund.


Tag vara på VARJE dag, njut av livet.


Kram

Susanne





Det gör så ont.....

2018-04-13 23:00

Mycket i livet är mycket smärtsamt.

Att få reservdelar insatta i ryggen för att kunna gå o stå,

att få en knäprotes insatt efter ett trauma,

Det gör ont som tusan!


Men det är ingenting i jämförelse med smärtan när hjärtat brister,

och det har nu hänt.

Jag vet, det blir lättare var efter tiden går, men just nu känns det inte så.


Vår älskade, underbara, finaste, bästa, kloka Ronja har lämnat oss.




Det är fortfarande svårt att förstå, och i våra hjärtan finns hon för alltid.

Allt gick så otroligt fort.


 


Älskade att arbeta och träna, och SIMMA!


 



Och så klart, att spåra!

Hon var en riktig stjärna.


   



Ronja fostrade också sina två yngre vänner, Skorpan och Tjorven,

hon hade alltid full koll.


 



I söndags fick Ronja somna in, lugnt o stilla i mitt knä, med sina båda vänner vid sin sida.

En mycket aggressiv form av bindvävscancer var något som inte kunde stoppas.

Hon blev 9 1/2 år.




Nu finns ingen smärta mera, nu kan hon springa och skutta som hon vill, träffa alla sina vänner. 

Och en dag, då ses vi igen, älskade hund.

Du fattas oss alla, för alltid   

   


Kram

Susanne

Snaaart!

2018-03-04 21:56

Tjorven Ronja Skorpan.....Härligt med snö!!



Så mycket som hänt, och så mycket som händer.

Samtidigt rusar tiden i en rasande fart.




Snart har det gått ett helt år sedan jag skrev här,

det har verkligen inte funnits varken tid eller lust/ork.

Men nu känner jag mig riktigt laddad för att "klada ner" lite om våra bernerdagara igen.

Bara en liten detalj kvar, innan jag ska skriva......allt.




I morgon är det dags för ännu en operation, och trots att man börjar bli van,

så finns så klart en stor oro.


Den här gången är det Ronjas tur, och jaa, jag vet, hon är en äldre dam,

men vi har absolut inget val.


  


Hon är stark, hon är envis, det kommer gå bra....MÅSTE gå bra!!


Tack o kram till er alla som stöttat o kontaktat mig under en jobbig tid    


Susanne

Kunde man kanske gissa :-)

2017-04-24 19:18


Joorå......det börjar arta sig i flocken!!
Ingen är lyckligare än jag, så klart......(Joo, kanske några till)


Skorpan mår bra, Tjorven mår BRA, (äntligen) och vi kan börja leva det där hundlivet vi älskar,

med sköna promenader.

Utforska nya platser, nya skogar, nya äventyr helt enkelt.


Skorpan och "lilla prinsessan" Tjorven!



Finns nog inget bättre än att se glada, pigga hundar...




Skorpan ÄR en mycket speciell individ, på flera än ett sätt.

Att lära känna henne på riktigt, förstå henne, det har tagit lite tid och kliande i håret, 

men i dag kan jag bara säga att det har varit värt varje dag av "bekymmer".

 



Så har vi då så klart, vår "gamla dam".
Ronja, alias "klok-som-en-bok".


"Vadå gammal???"

"I min värld är ålder bara en siffra"




"Näääe, nu kan jag inte sitta stilla längre....!"

Svårt det där, när benen är fulla av spring, tycker Tjorven.

 



En kompis med på promenad!
Kicken, som väl inte riktigt är överförtjust i en "smått galen bernervalps" framfusighet.




"Men Kicken.....jag tycker ju om dig.....kan pussa lite på dig om du vill!"

 

 



"Haha, jag veeet att han kommer gilla mig jättemycket väldigt snart.....eller vad tror ni?"

   



Gruppbildsdags!

Ronja, Skorpan, Tjorven och Kicken!




Fina Skorpan ❤️ 




Tre trallande jäntor!


   


Hoppas jag inte gör bort mig nu, när jag törs skriva att alla tre hundar äntligen mår bra.

Och dessutom gör dom det samtidigt!!!

Fantastiskt!


Happy happy Me 


Kram kram

Susanne



Man tror knappt det är sant.....

2017-04-07 22:03



Det har gått lång tid nu, men så kände jag att det var dags igen!

Dags att försöka låta livet gå vidare, trots att jag för ett tag kände det som omöjligt.

Det kommer inte alls bli massor av tråkiga ord om mig (det är ju faktiskt en hundblogg)

men vad gäller just hundarna, det tänker jag nu skriva några ord.


Så klart har vi gjort en hel del utflykter,

även om det pga av alla omständigheter inte blivit i samma utsträckning som förr.


Den här bilden är från en av dom senaste turerna, med tre rätt friska hundar.




Att ta sig ett dopp, och även en simtur,

det är inget man kan låta bli om man är en badtokig berner.

Trots att isen låg kvar!

BURR!!


   


Gissa att jag stod på land med hjärtat i halsgropen,

när jag plötsligt fick se Tjorven i full fart,

rakt ut på den svaga isen.

Som tur var, slutade allt bra, och det blev endast simning i öppet vatten, intill land.


 



Nu till Tjorven!
Redan före jul började hennes mage krångla.

Oroade mig inte jättemycket först,

valpar har ju en förmåga att stoppa både det ena o det andra i munnen.

Men, så tyckte jag mig se tecken på att det inte stod helt rätt till.

Dessa tecken tolkade jag som att hon fått mask.

Inte hela världen, kan man ju tycka (men nu vet jag bättre)


Det blev avmaskning så klart, och jag är inte alls "kvackelmagad".....men fy för tusan.....

Lilla goa "prinsessan", hon var så full av mask, jag har aldrig sett något liknande,

trots ett långt hundliv.

 Dessa äckliga, slingrande kryp, som tog ett tag att bli av med,

hann tyvärr ställa till det riktigt ordentligt i hennes mage och tarmar.

Klart jag kan förstå att maskar inte bara finns o lever där, utan att ställa till med skador,

men att det skulle kunna bli så illa, det hade jag ingen aning om.


Att hon dessutom tuggade i sig stora delar av en julkula av glas,

det mådde ju inte magen ett dugg bättre av.


Allt det här har inneburit många veterinärbesök, flera perioder av akut inläggning på djursjukhus,

men inget har fått hennes mage att lugna ner sig.

Tjorven rasade i vikt, så klart, och hennes allmäntillstånd har varit allt annat än bra.

En fredagskväll var vi rädda att förlora henne, och fick snabbt  åka in akut......

Det är ju så hemskt (som ni alla vet som har djur) 

Man står så maktlös, och orolig och rädd, vill bara hjälpa,

men vet inte hur.


Men så plötsligt, efter över tre månader, vände det.

Faktiskt lite av en slump.

Vi har så klart behandlat med diverse preparat och foder under den här tiden, 

men inget har hjälpt.

Så träffade vi en veterinär, som berättade att man sett vissa "bieffekter" av kontrastvätska,

att det skulle kunna lugna oroliga magar.

Hon frågade om jag ville prova, vilket jag så klart ville.

Efter tre dagars "behandling" blev magen bra!


Nu har hennes mage varit bra i en vecka, den första veckan på över tre månader,

och gissa att man jublar över det!


Nu hoppas vi och håller alla tummar att alla tre tjejer håller sig friska en lång tid framöver.

Det känns som vi tillbringat så mycket tid bland veterinärer,

så det räcker och blir över för resten av deras liv.


Lite mera bilder från en skön dag på nya marker,

som själklart innehöll vattenlekar.




Så underbart att se även Tjorven njuta med sina bästa vänner.

 


Ronja o Skorpan har varit snälla och visat Tjorven allt dom kan....som att njuta av vatten, t.ex. 

   


En allt annat en ren Skorpunge.....men vad gör väl det.
Att se dom rusa runt o ha kul, det får mig att må bara bra.


 



"Vi kan faktiskt vara stilla också.....för en stund!"

 



"Och vi badar även i rent vatten ibland"



Look-Alike!

      



"Bir det bra så här?"
Sötaste lilla Tjorven, som skrämt slag på oss allt för många ggr nu.

  

 



Skorpan, helt återställd efter allt hon gått igenom!
Tillbaka till sitt vanliga, galna o tokiga jag.

Inga mera smärtor.

  

 


Sist men inte minst, Underbara Ronja.
Det är hon som håller ordning på dom "små", talar om vad som är rätt o fel.

  



OM man skulle vilja ha en bild på tre rena hundar,
då får man vara lite snabb, och fota i starten av promenaden.

Det blir en viss förändring under utflykternas gång, kan man säga.


 


Jag vill också rikta ett stort stort tack till alla er

som på olika sätt hört av er till oss under den här jobbiga tiden.
Man blir både glad o varm i hjärtat av att så många bryr sig om.

Känner värmen från er.


Varmaste kramar

Susanne

Senaste.....

2017-01-14 20:16



Visst fick vi snö!

Alldeles lagom  mycket!

Härligt, tänkte jag, och njöt av att se hundarna busa i snön, 

utan att bli det minsta skitiga.

Så klart varade inte det här under någon längre tid, men vi roade oss så länge vi kunde.


Det är också mycket roligare att fota, när snön gör allting mycket ljusare.


 



"Tjohooo, man får liksom nytt "bernerliv" när snön lagt sig som ett mjukt täcke!"

 



  Den här tjejen, Skorpan, hon har inte mått riktigt bra under en lång tid,

och det värsta av allt, det är att ingen orkat lyssna på mig.

Men, jag hade ingen tanke på att ge mig, jag kände att något var fel.....

Till slut har jag med hjälp av "kontakter", äntligen träffat veterinärer som hörde vad jag sa, 

och dessutom trodde på mig.

Nu har hon genomgått undersökningar av olika slag,

och det är konstaterat att hennes problem berodde på smärtor i buken....(inte alls på rädsla för vildsvin, som någon föreslog)

Vi har nu fått bukt med hennes problem, och hon mår såå bra, är precis tillbaka till sitt vanliga galna jag.

Vad är då orsaken till det onda?

Förmodligen startade det med den ständigt återkommande historien om majskolven,

som låg och irriterade i magsäcken i över fem veckor.

Man såg spår av sår i magslemhinnan, och även i tarmarna, hela systemet har varit irriterat.

Tänk så mycket den där majskolven ställde till det. 

Gissa att jag är glad!!!


Och säkerligen även Skorpan!!!


 



Så var det då Ronja!

Hon gillar ju fart o fläkt, inte mycket i hennes liv som går sakta o långsamt.

När den första snön kom, och glädjeskutten blev för många,

då sträckte hon till sig ordentligt, och hade det lite kämpigt i några dagar.

Men, med hjälp av IR-terapi hos vår duktiga vän, och det fina "Back on Track" täcket som vi fått i present,

så repade hon sig ganska snabbt.

Hon är allt bra härlig, med all sin energi o glädje.

Ronja är ju inne på sitt nionde år nu, vilket inte märks av alls.

Jag vet dock allt för väl att saker o ting kan ändras på ett ögonblick, 

så vi tar vara på varje dag, njuter av varandra så mycket vi någonsin kan.


Att dra och samtidigt springa fort, det är nog bland det bästa som finns, om man frågar Ronja,

men det är kanske inte många som vågar åka med på hennes turer.


 


Finaste Ronja   

 



En kvar!
Tjorven!

Vad har hänt med henne?

Joo, julgransplundring, det tyckte nog hon det var dags för,

när hon helt enkelt bestämde sig för att börja plocka ner kulgranskulorna.

Visst vet man som valpinnehavare att valpar hittar på hyss,

men granen hade stått orörd och varit helt ointressant i flera veckor, så jag trodde nog faran var över.


Hittade henne med en halv glaskula i munnen.....den andra halvan var uppäten!!!

Plockade ur glasbitar ur munnen på henne, mellan tänderna, och hoppades att hon inte svalt något.


SPARRIS!!

Det fick hon massor av, och avföringen innehöll många glasbitar.

Dom flesta ganska små, men en o annan allt för stor, och det fortsatte många dagar.

Hur kunde jag sedan vara säker på att allt kommit ut?

Näe, det kan jag så klart inte vara......jag kan bara hoppas.

Glas syns inte på slät-rtg, då måste man använda kontrast, och jag hoppas slippa....och hon mår helt ok.


 



Man kan säga att dom senaste veckorna varit lite mera än lovligt jobbiga!

Jag har en ful ovana att oroa mig alldeles för mycket, och det har jag verkligen gjort.

Men slutet gott, allting gott....


Jag ska inte orda mera om tråkigheter nu,

bara tacka ännu en gång för allt stöd jag fått efter min mammas bortgång.

Tiden fram till gårdagens begravning har jag varit sysselsatt med allt praktiskt som måste göras,

och det finns kanske en mening med det också.

Att man är sysselsatt, hinner "landa i sorgen", hinner förstå...


Gårdagen blev så fin, precis som det var tänkt,

och trots att jag för en stund inte trodde jag skulle klara av det,

så gör man ju det.

Gråt är på något sätt även befriande.....


      



Kul med tunneln, tycker Skorpan!


 


"Jag tar nog ett varv till.....!"



En "Skorpa", som nu mår bra!"   

   



Tjorven med bästa "lektanten" Skorpan!

  


 


  


 


Trots en fortfarande lite halvdålig mage, mår hon rätt bra, den lilla prinsessan.


 


Några bilder i solen.....

 


 


 


Kramar 

Susanne

 

Det är inte slut än.....för tar det någonsin slut på allt elände???

2017-01-07 23:06

Joorå, solen lyser och himlen är blå,

snön ligger och glimmar på marken.......perfekt med andra ord!

Om man dessutom älskar att fota, då är det bästa man kan önska sig.

Men vad händer????


Jaa, inte vet jag, vet bara att det tydligen måste hända något mindre trevligt heeela tiden???


Klart jag fotat en del, men den huvudsakliga sysslan är väl att oroa sig.....Över vad, undrar kanske någon???


Dom här tre damerna, så klart!



Ska man skratta, eller kanske gråta?

Gråta har jag ju gjort så mycket den senaste tiden (och lite innan det också)


Knappt man kan tro det är sant, men osanningar ligger ju inte för mig.


Jag törs inte yppa något ännu, det kanske är att utmana ödet, tänker jag,

men jag tror, kanske kanske, att faran är över i morgon.....nu säger jag kanske....

och hoppas hoppas.....


Fortsättning följer alltså i morgon.......hoppas jag.


Kanske är det vandrande pinnar jag ska ägna mitt liv åt???


Kramar från en något bekymrad matte.


Susanne

 

"Några bilder" bara....<3

2017-01-02 13:04


Näe, landat har jag inte gjort, har svårt att ta in det som hänt,

vilket väl beror på alla praktiska detaljer som måste göras.

Men det får ta sin tid, när begravningen är över, så kommer nog verkligenheten ikapp,

och jag får ta itu med den.

Vi sörjer ju alla på olika sätt, men hur gammal min mamma än var, så var hon min mamma.

Vi delade allt, ända till sista dagen.

Och trots min stora fina familj, som ju finns omkring mig, kommer jag inte ifrån känslan av ensamhet.


Nu är i alla fall allt ordnat inför begravningen, och allt är enligt mammas önskan.

(jag är så glad att vi även pratade om det, hur hon ville ha det)

Det kommer bli såå fint, det är jag helt säker på.


Jag kan känna hennes närvaro, hon sitter på min axel och ger mig stöd,

och även sina åsikter.......känns tryggt.


Vet att jag har tackat o tackat för allt stöd från er därute i etern,

men det har verkligen betytt mycket för mig....så jag säger tack igen till er alla.


   

Så tänkte jag även lägga in några bilder....på flickorna......dom kommer här!


Tokiga Skorpan! 

Man kan undra om hon medvetet försöker få mig att skratta?

"Så här då matte.....blir det bra om jag hoppar opp i tunnan och sätter mig?"




Tjorven!

Svårt att se hur fort hon växer när man ser henne varje dag,

men bilderna gör att jag förstår, och inser att hon inte alls är så där liten längre.




Min vackra "dam", Ronja.....Kan inte fatta att hon är så gammal som hon är.

Var försvann tiden?

           



"Ser du oss, ser du oss?"




"Lilla Tjorven" som så klart snabbt lärt sig att göra som dom stora tjejerna!
Hoppa opp på en höjd, och sitta lite tjusigt.




Gräva är ännu en favoritsyssla!

"Ska bara försöka flytta lite på den här lilla stenen, tänkte jag!"




Skorpans "mående" håller i sig,

och jag blir mer o mer övertygad om att det här kommer bli,såå bra!

Samma knasiga hund, som är så fylld av glädje.

Hennes glädje är faktiskt väldigt smittsam, vilket inte gör mig ett dugg, haha




Tjorven, Ronja, Skorpan.





"Se så fint jag kan sitta o sträcka på mig!"

     



Skorpan, med sina pigga ögon, som gör mig,så full av hopp.




Ronja vet preciiiis hur man gör för att charma.






Vi tre!

Tur jag har er, när livet känns tungt o jobbigt......då,finns ni alltid där vid min sida.

Underbara hundar, det är vad ni är.




"Ja jag gör som Ronja, då brukar allt bli bra!"




Inte mycket päls, en ganska ranglig kropp, men vad gör det,

när man är världens goaste "prinsessa"




Vi tränar o tränar, vareviga dag, på våra skogsturer.

Och en vacker dag, då kanske vi får till en riktigt fin "sittning".

(skojar bara, några fina sittningar är rätt oviktiga i min värld)




Så, nu är det inga flera bilder.....tack för tålamodet.....hihi.


(Om det skulle vara någon därute, eller om ni kanske vet någon, som ev har en sennenvagn stående, och som inte används, då skulle jag bli så glad om jag fick köpa den, då jag inte längre får ha kvar den vi har nu)


Kram från oss

Susanne



Mera tårar......hur många finns det?

2016-12-13 20:15


Det verkar inte riktigt vilja ta slut ännu, på allt tufft i livet.

Prövningar avlöser varandra, men på något sätt kravlar man sig opp över ytan igen.

Men visst funderar man lite ändå......


Några som inte bekymrar sig i onödan, det är så klart dom här tre.

Tok-Töserna!

Dom passar på att njuta av dagarna med varandra, genom att bara ha roligt.



     

Tror alla hundägare kan känna samma gläjde som jag, bara genom att se sina hundar ha kul.

Det behövs inte mycket alls, egentligen, för att glömma för en stund.


        


ATTAAAAACK!

(Galningar)



Bästa lektanten Skorpan...men jag tror hon gillar det här lika mycket som Tjorven gör.

       

     

Fina Skorpungen.
Hon gjorde ett antal undersökningar förra veckan, för att om möjligt få ett svar.

Ett svar på vad hennes problem beror på.

Frågorna har varit många, samtal med "förståsigpåare" ännu fler,

men jag tror att många valt att inte lyssna på mig.

Nu har jag träffat på några härliga veterinärer som faktiskt förstår,

och vill komma fram till ett svar.

Ingenting är klart ännu, men ultraljud, gastroskopi, coloskopi är gjort.

Nu väntar vi på svar på ett antal biopsier som togs, vilket kan ta lite tid......

men det är på gång!!!

För tillfället mår hon rätt ok, vilket jag är såå glad över.



Innan jag fortsätter......

I dag hände det jag visste skulle komma......och att skriva ner orden är såå hemskt.

Torkar tårarna som faller mellan raderna, men vill ändå fortsätta skriva....

Den tidiga morgonens telefonsamtal fick mig helt ur spår.

Hörde bara orden....."Vi hittade din mamma död"....

Orden ville inte gå in i mitt huvud.....kunde inte förstå, ville inte....

Trots att jag ju vetat så länge.

Allt brast....tomt o tyst.....Det har alltid varit vi två, ända sedan barndomen, 

och nu är det slut....

Jag vet jag vet, jag är såå jäkla känslig, som ju så många av mina sk vänner "anklagat" mig för att  vara. 

Skit i det ni, säger jag till er i dag, det är mitt val, inte ert.


Min lilla fina mamma, hon slutade leva i dag,

men kommer för alltid finnas i mitt liv, vara med mig alla dagar.....det har vi bestämt, mamma o jag.

På sätt o vis är det nog tur att det är så mycket praktiska detaljer jag måste ordna nu,

det hjälper mig att hålla mig över ytan.


OCH, så klart har jag mina nära o kära, dom finns alltid där.....




Dagen då Skorpan var inlagd, behagade solen att titta fram från sitt gömställe.

Ronja, Tjorven och jag tog en promenad utmed Göta Kanal, där vi också fick en del vardagsträning.

En liten skällande vovve visade sitt misstycke när det gäller Tjorven, som i sin tur snabbt ställde opp sig,

och försökte se så tuff ut som möjligt.

Lyckades väl så där....den lilla skällande hunden fortsatte verkligen skälla.....




Brygghäng i solen.


         


    


Och så blev det snö!!


   

Snö OCH sol...perfekt!




"Tror jag älskar snö, matte!"




Inte nudda marken!




T o m Ronja tar sig en lekstund med valpen ibland!




Söt liten fluffboll.




Skorpan o Ronja.




Tripp-Trall-Trull...




Ett såå vackert ljus på himlen......



En lite "hoppig" text, kanske, men det är rakt av bara, från hjärtat.

Som jag känner.....


Kram

Susanne

När ska det bli lugnt?

2016-12-07 21:45

Dagarna rullar på, det känns som att Tjorven varit här hos oss för alltid.

Hon är såå lätt på alla sätt, har ingenting alls att "klaga" på faktiskt.

Men så har hon ju två goda föredömmen att ta efter, så klart.

Vi har redan hunnit med ett akut besök hos veterinären förra veckan,

då hon helt plötsligt blev dålig.

Allt gick så snabbt, och när hon skulle gå ut till bilen orkade hon inte gå själv, utan fick bäras.

Hon hade blivit förgiftad av "något", som väl ingen riktigt vet säkert vad,

men troligtvis en mus??

För att inte göra den historien allt för lång, så mår hon i dag bra igen, tack o lov.




Eftersom vi åker o simmar regelbundet, har det varit självklart att vänja även Tjorven vid det.

Många av er minns säkert Skorpans envisa simträning när hon var liten.

Hon kämpade o kämpade, och till slut gick det ju som bekant som en dans.


   



Tjorven ville gärna prova på att göra som dom stora hundarna förra veckan,

så lyftes ner i vattnet lite försiktigt, och så bara simmade hon iväg!

Som om hon aldrig gjort något annat.

En riktigt duktig simmare!




Fort gick det också!

Det såg verkligen ut som hon gillade det.


 


Ronja har tagit lite tid på sig att tycka om den nya medlemmen i familjen.

Inte så att hon var dum på något vis, näe, hon höll sig mera undan den lilla hyenan.

Men nu inser hon att hon faktiskt är en kul liten lekkompis till.


 


"Bäst att vika in svansen ordentligt!"

  

 



Det här med gruppbilder har vi också "tränat" lite på.

Är man tillräckligt snabb bara, så kan det gå vägen.......(men bara ibland)


 



Under Skorpans fyraåriga liv, har hon fått genomgå alldeles för mycket, (tycker jag)

Från hon var ett år, har hon opererats flera ggr, behandlatrs för diverse annorlunda diagnoser,

men alltid kommit igen med full kraft.

Jag har inte skrivit något tidigare om hennes nuvarande problem, det har varit så luddigt allting,

och det har varit allt annat än enkelt att få en veterinär att lyssna och förstå.

Men nu äntligen kanske vi kan få ett svar, och då också hjälpa henne.

Jag är såå lättad, bara det att någon förstår att det är ett problem.

Jag bara hoppas hoppas hoppas, att den undersökning som ska göras på fredag, kommer ge oss ett svar.

Fina Skorpungen, den här veckan har varit/är jobbig.

Efter två dagars skonkost, är det fasta i två dagar!!!

Att enbart erbjuda en hungrig berner en skål vatten,

det kan jag säga, tas INTE emot med jubel, precis

Men minsta "fusk" innebär att undersökningarna inte går att genomföra, så vi kämpar på.

Koloskopi + Gastroskopi, och ultraljud kommer att utföras,

och jag håller alla mina tummar för ett svar.


 



Ronja ser till sina bästa vänner på allra bästa sätt.

Hon är verkligen så omhändertagande.


 



"Men kan jag inte bara få en liten liten smakbit av något slag?"

"Bara lite lite....?"


Näe, istället kom matte med lavemang!!!

Vad sjutton ska du göra, sa Skorpan......men stod så stilla, och var så duktig.

Tre omgångar till innan fredag, ska vi hinna med.


 



När Skorpan o Tjorven leker, då ser man alltid Ronja hålla ett extra vakande öga på dom båda.

Inte värt att det går för hett till inte, för då talar hon tydligt om att det inte är ok.


 



På toppen......


 



....liksom Ronja....


 



Att fota fina "ståbilder" är väl inte min grej, precis,

men när Skorpan ställde sig så här fint, då var jag så klart tvungen att föreviga tillfället.


 



"Jag gör preciiiis som dom stora töserna, jag!"

"Här letar vi efter något....jag vet inte VAD....men jag låtsas!"   


 


Uhps!

En bild till med tre hundar....det tar sig   


 



Vi har varit mycket hos min lilla mamma,

och Tjorven blir stormförtjust när hon får ligga o kela i hennes säng.

För att inte tala om hur glad min mamma blir.


Hur mår hon då?

Det finns ju egentligen bara ett svar.....hon blir sämre o sämre.

Jag ser hur hon försvinner från mig mer o mer....det är tungt....ögonen fylls ofta av tårar... 


 En lite uppdatering om vad vi har för oss, även om detaljerna utelämnats.

Men OM jag nu kan få några svar efter fredagen, då ska jag skriva ner allt om Skorpans "problem".


Håll gärna en tumme eller två för henne på fredag.


Kramar

Susanne

Men jag njuter.......

2016-11-20 21:45

Att påstå att allt är bra, det är väl en överdrift.

Men jag tänker inte nedslås av allt som händer, heeela tiden,

utan ändå försöka se saker o ting från den bästa sidan.

                

         Det ofrånkomliga kan man ändå inte göra något åt, det går inte att stanna tiden.

Har ibland skrivit om min lilla mamma, inte några massor, men lite.....

Vi, dvs hundarna o jag, är hos henne varje vecka och "terapiar",

vilket är mycket uppskattat av alla boende.  

För en tid sedan hamnade hon på lasarettet, och jag fick ett telefonsamtal med frågan,

om jag kunde åka dit, så fort som möjligt. 

Just där o då kom allt över mig.......Livet är inte oändligt.

Min mamma är gammal, har levt ett långt o fint liv, men hon fyllde 93 i somras, och är trött.

Hon vill inte mera nu.




Klart jag förstår, men vad hjälper det mig?

I hela mitt liv, har det alltid varit hon och jag.

Nu ser jag en väldigt snabbt förlopp, det går i rasande fart, och jag vill skrika STANNA!!


Trots att det blir svårare o svårare att kommunicera, var hundarna o jag hos henne i helgen.

Skorpan, som vanligt, i hennes säng, Ronja vid hennes sida, och så Tjorven, lite överallt.

Vi log åt dom....tillsammans.....




Nu blev det skrivet, det jag inte tänkt från början,

men så är det väl när orden kommer från hjärtat, kanske.

    


När solen visade sig från sin bästa sidan i dag, åkte kameran fram i ett nafs,

och hundarna fick posera lite....OBS! Ironi!!




Tjorven Tjorven, du är allt bra gullig du!

Men!

Det finns ändå en hel del saker som man bör lära sig här i livet.....

        



Ännu en gång har Skorpan besökt veterinär,

för vilken gång i ordningen har jag ingen aning om.

Jag vill inte gå in närmare på varför ännu, och jag hoppas min magkänsla är uppåt väggarna fel.

Utredning är påbörjad, och jag hoppas det inte dröjer allt för länge innan vi har ett svar,

ett svar på min känsla......




Ronja mår bara bra, tar livet som en lek, hoppar o skuttar som bara hon kan.

Visar opp alla sina färdigheter för vår nya lilla prinsessa....




"Snälla snälla Ronja.....kan vi inte leka lite lite, du o jag?"


    


"Ska bara pussa dig lite i örat"




Vårt lilla "team"   




Så en liten berättelse om ett spengummi!!


Det här är den absolut bästaste leksaken, alla kategorier!

Just dom vi har, är en "gåva" som hängt med länge länge, utan en enda liten spricka.

Skorpan ställer mer än gärna opp på lite dragkamp.

       



"Kom igen då, dra!"


   

      

En rolig lek som kan pågå under lång tid.




Men så, helt plötsligt, ligger spengummit där......Ronja, som suttit o kikat på leken,

blir så sugen på lite bus, att hon försiktigt smyger fram.....och lyckas ta det, utan att någon märker.




Kvickt som bara den, trippar hon iväg och gömmer sig, och sitt fynd.....




"Puh, ingen såg mig.....hahaha!"




Och när alla minst anar det, då kommer hon skuttandes, som skjuten ur en kanon,

med spengummit i högsta hugg......"TJOHOOO, nu leker vi brudar, kom o ta den om ni kan!"

"Tok-Ronja", du är allt bra rolig du....alltid ett hyss i bakfickan!

    



"Tjuv-Tjorven"

Alla saker man får ha, dom går så klart inte jämföra med det som är förbjudet.

Nu var inte det här något som skulle sparas, men den låg inte heller bland leksakerna.


"Så nu är den min, för jag har hittat den!"

 



ALLA uppskattade en riktig dragkamp!

      



Förvandlingen gick snabbt!




Snart fanns bara trassel kvar.....




Ronja älskar att slita saker i stycken,

så även denna. Och allt lär hon ut, till alla dom som vill!




Uppfostring i övrigt hjälps alla åt med   


"Hörde du vad jag sa, Tjorven!!"

"Bit INTE i svansen!"

 

"Måste du skrika så högt, Skorpan?"

 



Hjälper till att städa undan.....Duktiga Skorpan!   




Vad tänker du på, Ronja....?




Var rädda om varandra


Kram   

Susanne

Framåt!!

2016-11-12 20:43


Jaha, nu har det gått några dagar igen, och det går fort framåt.....

Ja, med stormsteg, skulle man ju kunna säga.

Började med att lägga lite extra krut på det här med att uträtta sina behov utomhus, 

vilket som ju alla hundägare vet, innebär en hel massa spring....hela tiden,

stup i ett.

Men, så en dag så sitter hon där, den lilla valpen, vid dörren och ger oss ett skall,

och vi fattar strax att hon faktiskt fattat!

Man uträttar sina behov utomhus.

Duktig liten Tjorven!

Inga små pölar på två veckor, vilken tjej!




"Varför jublar ni?"

"Det visste ni väl från början att jag var en smart hund?"

 

 



Insåg först i dag, att den lilla "pytte-valpen" även hade växt?

Hittade en film från hennes första vecka hos oss, ojoj, så liten.

Kom fram o förbi både här o där, men nu tar det i stället stopp. 

Hon verkar dock inte förstått det själv ännu, att man inte längre kommer under låga möbler.

I stället fastnar man lätt, och måste "hojta" på hjälp.


 



"Berner-Rumpa", på väg att apportera!


 



Spring spring spring!


 



"Galen-Panna"!


 



"Bara några varv till....sen' kommer jag, Matte"


 



"Nu blev jag visst jättetrött av allt spring......måste nog vila lite"


 




Veckan har innehållit mycket social träning i city.

Galler och svängdörrar, otroligt mycket människor, olika fordon, m.m

Det slår mig ännu en gång, hur tacksamt det är att träna en valp.

Med nyfikenhet kommer man långt här i livet.


Och så har vi ju våra "läromästare" förstås.


 



Även Ronja har accepterat att en liten Tjorven är här för att stanna.

Hon är den trygga, den man kan krypa intill och sova gott hos, efter en lekstund med Skorpan.

Kan ju säga att jag ofta njuter av att bara titta på dom,

när dom egentligen inte gör någonting, mer än är hundar. 


 



Eftersom vi bor som vi gör, bara behöver öppna dörren så är vi i skogen,

blir det många promenader just där.

Har inte sett ett spår av solen den här veckan, därav lite halvtrista bilder,

som inte alls är av bra kvalitet.

Men trots det, envisas jag med ett inlägg här. 


     



"Du matte!!!"

"Det är ganska högt här.....!"


 



Blir man trött på att ha en valp hängandes i svansen,

då är det bara att ge sig opp på en sten, modell HÖG!

Där har hon inte en chans........ÄNNU.....


 



Att sitta bredvid varandra, det är inte så farligt som jag först trodde, hälsar Ronja.

Kan även vara rätt mysigt.


 



Ronja!


 



Efter att ha introducerat klickern, och "klickat in" Tjorven,

har vi kommet en bit på väg.

Slut är det på sötebrödsdagarna, hahaha.......

Nääääe....så klart inte!

Men faktum är att just klicker passar oss rätt bra.


Skorpan, Tjorven  och Ronja, på samma bild!

Så duktiga flickor!


 



I dag döptes vårt yngsta barnbarn.

En varm känsla infann sig, när jag såg dom alla tillsammans....5 underbara små människor,

som jag hoppas få följa länge länge.

Jo, jag känner mig rik......


Kram från oss

Susanne


Sakta men säkert.

2016-11-05 22:05


Dagarna går, och vi lär sakta men säkert känna varandra allt mer.
Visst är det härligt att ha ett nytt litet liv här hemma,

men jag skulle ljuga om jag sa att allt var en "dans på rosor".

Det här med valp är ju inte enbart gulligt, även om det är en stor del.

Man kan ju nästan likna det med att ha en liten bebis igen,

men iofs liiiite enklare, trots allt.


Men att hon är söt, den här lilla Tjorven, det är det absolut ingen tvekan om.



Om man skulle ge sig på att ge en liten beskrivning av henne, så finns ett ord som stämmer väl in.....

TUFF!



Så klart lär hon sig en hel del, både bra o dåligt, av sina äldre kompisar,

men för egen del tror jag det är en fördel.



Skorpan och Tjorven blev ganska snabbt kompisar, både på gott o ont kanske.

Det är ju trots allt en viss skillnad i storlek.

Men för det mesta är Skorpan försiktig, och står oftast ut med tuffa behandlingar av den lilla "hyenan"

   


Helt klart vänner!

Skorpan lägger tassen om Tjorven för att hålla henne på plats.
"Sitt här nu, Tjorven, nu blir det fotografering!"

 


Ibland låtsas hon bli övermannad och kastar sig ner på rygg.
Tjorven blir överlycklig, och slänger sig över henne.


   


Men man blir ju snabbt trött när man är liten.

  


  


 


Ronja då, hur ser hon på det här med valp?

Jag tror hon tycker det var rätt onödigt att ännu en "odåga" flyttade in,

men hon är ändå väldigt omhändertagande när det gäller.

Som när Tjorven hade en mardröm härom natten, och skrek i högan sky....

Då kom minsann Ronja rusande i full fart, och pussade på henne,

lugnade henne....stod hos henne tills hon somnade om igen.

Så gulligt!


"Kom igen nu, Ronja....vi kan väl leka lite...bara lite?"

Njae, tveksamt, säger Ronja.....kanske senare...


 

Med Skorpan är det annat.

Dom båda älskar att leka med varandra,

och man ser inte minsta tecken på att Ronja Hux-Flux blivit veteran.


   


"Lillan" kan ju inte gå med på några längre promenader ännu, 

så vi passar på att ta oss lite rejälare turer när hon sover.



Inte bara tjejerna som uppskattar våra långpromenader, 

utan även jag skulle nog bli lite knas om jag inte fick komma ut o röra på mig, som vanligt.



Men visst ser vi alla fram mot att Tjorven kan hänga med, 
att vi får visa henne hur våra dagar ser ut, när dom är som bäst.



  Att ensam få till en bild med alla tre lugnt sittande tillsammans,

det är en konst vi inte riktigt behärskar ännu.

För just som det verkar perfekt, får Tjorven syn på något mycket intressant,

som hon bara MÅSTE undersöka först.

"Vänta lite bara...ska bara kolla en sak...kommer snart"

Hahaha......men en vacker dag så....



  Ska man ge sig på en liten sumering av "Lillan", så finns väl bara ett ord som täcker in allt.

Underbar!  

 


Det ska bli så roligt att få se även Tjorven växa opp, 
se henne utvecklas, se hur hon kommer bli som individ.


Just nu går mycket på lite sparlåga ett tag, men allt går ju så fort, så vi njuter av den här tiden.

Den kommer ju inte tillbaka.


Kram

Susanne

Inget tvång.....

2016-10-30 23:31

Har nog sagt det förut, och måste upprepa det igen.....

Ni som retar er så otroligt mycket på mina, som ni säger, hemska bilder, och all skit som jag skriver, 

SLUTA LÄS!!

Varför bemöda sig med att leta sig in här.


Det kan inte vara bra för er gamla människor,

(ja, för det är ju just bara äldre som har dessa uttalade besvär av mig)

Tänk på era hjärtan!

Klart jag blir ledsen, och samtidigt frågande till hur det är möjligt,

att det här kan reta folk till vansinne?

Så pass mycket att man måste sprida så mycket elakheter om det jag gör.

Det måste finnas såå mycket annat i livet som är viktigare och framförallt roligare, än att vara så bitter över vad någon annan människa gör, eller inte gör.

Det är verkligen riktiga sandlådefasoner, att sjunka så lågt som ni faktiskt gör.

Andra kallar det vuxenmobbing.

Låt mig bara vara, jag är bara en vanlig hundägare, som lever tack vare våra fyrbenta vänner.


Jag vill verkligen strunta i dessa barnsligheter, och fortsätta med det jag gör och tycker om,

vilket är umgås med hundarna, fotografera under tiden, och njuta av livet.

Jag har väl samma rätt som alla andra att göra vad jag vill.


***************************************************************************************************



Nu, med det sagt fortsätter bloggandet och några nya bilder på vårt lilla "troll"....Tjorven!


Tjorven och den blåsiga dagen!



På upptäcksfärd i den stora vida världen.

Tror även Tjorven kommer bli en ypperlig spårhund,

så duktig, och med helt rätt stil!


 



"Vi ska lära henne allt vi kan!!"


 


Att låta en ny individ flytta hem till oss var inget som mottogs med öppna armar/tassar, precis.

Båda damerna var ytterst tveksamma i början, men Skorpan gav med sig ganska snabbt,

och kunde nog se hur kul man kunde ha det, med en Tjorven.


 


Ronja däremot, hon har tagit lite längre tid på sig.

"En efterhängsen liten hyena, hängandes i svansen....Näe, där går gränsen", tyckte hon


 


"Haha, tro inte att jag tänker ge mig, inte!!"

"Jag ska allt visa er att ni visst tycker om mig...så det så!"

 

 


Tjorven är underbar, precis som alla andra.

Visst är hon som valpar är mest, ganska envis ibland, vassaste tänderna i världen,

gillar allt förbjudet bäst....Men i slutändan, så är hon den bästa Tjorven man kan ha.


 


Skönt med promenaderna utan bebisen!!

Då kan man springa o busa precis som vanligt, utan att vara rädd för att trampa den lilla.


 


Men vi leker ofta tillsammans.

Dom gamla leksakerna har åter kommit fram, dom som Ronja o Skorpan tröttnat på för länge sedan.

Men så plötsligt vill ALLA ha samma grej!

Fina gamla bollen, t.ex


 


"Öh öh öh....den är ju min!! Den har ju jag fått...."


 


Av alla leksaker så finns bara en sak som alla vill ha....BOLLEN!


 


Mycket tid spenderas med att titta på hundarna när dom leker.

Ibland kan man ana deras språk till varandra, 

vilket är så intressant att se.


  


Liten sötnos.


 


En vacker dag kommer vi lyckas  med en bild på alla tre, samtidigt......

Tills dess blir det som det blir.

(Skorpan hade ingen som helst lust att vara med i dag!)


 


Man blir snabbt lite trött av alla intryck o lekar,

då är det skönt att vila lite i husses knä.


 


Tjofselinas I Pralin aka Tjorven,

passar bra in bland höstlöven.


 


Det var allt från oss


Kram

Susanne 

Presentation av prinsessan!

2016-10-19 00:28

Hej!

Jag är helt ny här hemma, ja, faktiskt rätt ny i hela världen, faktiskt!

Har bott här i lite drygt en vecka, och det är helt ok....eller, det är väl bara en sak, kanske..

Jag är inte så där väldigt omtyckt av dom två "tanterna" som bodde här när jag kom....

Dvs Ronja och Skorpan!

Visst är det väl rätt konstigt va?

Alla jag träffar säger att jag är såå söt o rar, men det håller visst inte dom båda med om?

Men jag tänker inte ge mig!

Jag kommer fortsätta jaga dom, kasta mig över dom, bita dom i svansen, m.m, m.m


Jag VET att dom snart kommer älska mig, så det så!




  

Min matte håller ofta en svart "låda" framför ansiktet,

jag fattar inte riktigt varför,

men tydligen gillar hon det, och om man sitter stilla en liten stund,

då blir hon såå glad.

Man får t o m godis ibland, så glad blir hon!


Jag hoppas vi ses snart igen, för det blir nog många bilder tagna på oss tre.

Och även många många äventyr.

Jag ska bara växa till mig lite först, säger matte.


 



Vad jag heter??


Jag har också fått mitt namn efter en Astrid Lindgren-figur, 

precis som Ronja o Skorpan!

Nämligen TJORVEN....och jag gillar det!

För när jag hör det namnet, då springer jag det fortaste jag kan mot rösten,

och alla blir så glada och kelar/leker med mig.


Mitt stamtavlenamn är:

Tjofselinas I Pralin

För visst är jag även en liten pralin...söt och go'


På återseende

Kramar från oss alla i gänget


/Susanne






Höstbilder.

2016-10-09 21:32

Och eftersom jag varit ganska frånvarande den senaste tiden, 

och valt att inte skriva om orsakerna till det,

kommer inte svaret i dag heller.


Men fotat, det har jag så klart gjort, och någonstans ska jag ju göra av bilderna,

som i min blogg, t.ex


   


   Har varit på en föreläsning, som handlat om bl.a stressade  hundar, hundars mat,

hundars signaler, m.m

Tänk vad mycket man har att lära sig, blir nog aldrig helt klar över det här med hundar,

men lite har nog fastnat. 



Att lära sig läsa hundar, det har man stor nytta av, inte bara när det gäller ens egna vovvar,

kanske t o m ännu mera när det gäller hundar man möter.



Nej, mycket kvar innan det blir kväller....

En promenad i en stad någonstans i Sverige, några timmars sömn på ett fint hotell.....

Och sen`.....



                           





Höst
















En höstdag, när den är som bäst.




Kram

Susanne

Det händer en hel del........

2016-10-03 22:01

Dagarna ägnas åt det som gör livet glatt, som får mig att gå opp ur sängen varje dag.

      Ronja o Skorpan!

Så klart har vi några andra små varelser som är väldigt viktiga, men jag har valt att inte skriva om dom här....

nämligen barnbarnen.


Så här kommer en liten uppdatering från senaste veckan.


Vädret har ju varit såå underbart, och det har blivit många utflykter.

Bäst att njuta av höstvädret så länge det nu varar.


Ronja   


Lägger en del tid på dragträningen, även att det inte blev något tävlande alls i år.

Just draget tycker jag är riktigt kul träning, även om mycket har förändrats.

Har dock lovat mina nära o kära (och mig själv) att inte lägga onödig energi på orsakerna till den förändringen,

den gör bara ont.

Hoppas kunna komma tillbaka nästa år.......


Skorpan   


Ibland gör vi våra utflykter ensamna, och ibland träffar vi vänner som gör oss sällskap.

Här är, fr hö, Kicken, Chicco, Skorpan och Ronja


       

För en tid sedan bestämde jag mig för att ge hundarna egenlagad mat,

istället för som tidigare, torrfoder.

Att det skulle vara bra för dom, det kunde jag ju räkna ut,

men att jag skulle se så mycket förändringar, det kunde jag inte ana.

     


Efter att jag skrev om det första gången, har jag blivit kontaktat av många hundägare,

som ville veta mera och som, liksom jag, numera lagar egen mat.

Visst är det lite mera jobb än att bara mäta opp mängden torrfoder i en skål,

men ser jag till fördelarna är det helt klart värt det.

Bland det första som förändrades var pälsarna.

        


Det bästa av allt, det är nog ändå att var o en kan göra preciiiis som dom vill   



Vår sk "Boot-Camp" är nu över.

En månad när vi hade en träningsplan,

som bl.a innefattade vattentrask och simning.

Ville att formen skulle vara så bra som möjligt när vi åkte till fjällen,

för det har ju tyvärr varit så, att hundarna drabbats

av både det ena och det andra den senaste tiden.


  

En sista koll hos "vår" IR-terapeut, gav ett jättebra resultat.

Allt var UA, och någon mera behandling var absolut onödig.

Mycket glädjande!



Nu blickar vi enbart framåt, backar inte igen.....det som varit har varit, 

ingen idè att vara varken bitter eller ledsen längre, det gör ingen glad.

Näe, bort bort med det gamla....nu väntar så mycket nytt.



Men, ska jag säga en enda sak till, så är det väl min undran över

HUR I HELSKOTTA DET KAN FINNAS SÅ MYCKET ELAKHET?

Kan man må bra över att göra människor illa?

Inte i min värld.




I dag var ännu en underbar dag med vänner.

En helt "knallblå" himmel, och så där lagom varmt i solen, så även hundarna klarade det.



Full fart!!

Kicken, Ronja o Skorpan i ett enda virrvarr....






Joo, det saknas en hund i bild....Han hade viktager saker för sig.....




Åh, dessa gruppbilder......Kan vi gå nu, eller?



Undrar om dom är lika goda som dom ser ut?



Knappt man tror det är sant....men i morgon är det hela fyra år sedan Skorpungen såg dagens ljus

Jösses, säger jag. hur är det möjligt?


Inte för att hon förändrats nämnvärt under tiden som gått, hon är fortfarande samma galna,

busiga, och väldigt skojiga hund, som vi alla tycker så mycket om.


Det ÄR mycket nu.....vet inte om jag hinner skriva något mera här den närmaste tiden,

men ett tu tre, så händer det plötsligt.


Tills dess......


Kramar

Susanne 




Sista etappen.....

2016-09-23 21:09



Väntar o väntar...."Var ska vi i dag??"

"Bäst att lägga sig vid bilen, så man säkert kommer med opp på fjällen i dag också"

Så fort frukosten är oppäten, då bara SKA hundarna ut, och till bilen.

Kan man kanske ana att dom tycker det här är lika roligt som vi?



ALLT ställer vi opp på....huvudsaken att matte får sina bilder, liksom   

Som att ligga i en "iglo"


 


En sån här skulle man kanske ha hemma?


 


Gårdagens tur gick till Fonnfjället, och på vägen opp passerade vi Fonnvallen.

Här finns även en väl inredd stuga för övernattning, väl tilltagen, så många kan få rum.

I dessa stugor finns också stora hundburar, så det är inga som helst problem att ha dom med.

Alla är välkomna.


 


Här åt vi en god matsäck, och fyllde på vattentankarna i en av alla fjällbäckar.

Vattnet smakar så otroligt gott.


 


Var så trötta i går, att ingenting orkades med, inte ens kolla bilderna.

Då är man "redigt" trötter.


Men i dag var en ny dag, och vi tog oss till Lofsdalen,

med sina vackra fjäll och många vandringsleder.


Utsikten är milsvid, och så vacker.


 


Just ja, på vägen dit träffade vi på ett stort gäng renar.

Viltstängslet fungerar ungefär lika bra som hemma,

alltid någon som lyckas hamna på fel sida.


När den här renen i princip strök sig mot bilen,

trodde vi nog att hundarna skulle bli smått galna.

Men icke.....dom bara tittade....blev nog vääääldigt snopna.


 


Det finns väldigt gott om renar i dessa trakter,

och en resa hit utan att se dom är nog nästan omöjligt.

Men jag tycker det är himla kul att dom vill visa sig, så jag får dom på bild.


Är lite kluven vad det gäller min önskan att få se björn!

Pratade  med några på fjället i går, som sett en björn straxt innan vi sågs.

Uj uj uj....Finns gott om dom också, tydligen.


 


Har jag sagt att jag älskar gamla fäbovallar, med alla underbara timmerhus   


 


Och en till   


 


Det som hände på fjället i dag, det är något som tyvärr händer.

Men....finns det regler, så anser nog jag att man ska följa dom.

Det handlar om lösa hundar utan uppsikt.

När vi satt oss på toppen av fjället i dag, intog vår goda matsäck,

jaa, då kom en halvgalen hund rusande mot oss.

Någon ägare såg vi inte till då, och när han kom riktigt nära oss,

ja då tyckte även Ronja att det fick vara nog!

  

Stick! sa hon....(eller kanske skrek hon)

Till slut såg vi en ägare, som försökte ropa in sin hund, vilket väl inte lyckades särskillt bra.

Men, han blev nog rätt skraj för Ronja, som då ställt sig opp, och lät sitt allra farligaste.....VOFF!

Allt slutade bra, hunden fångades till slut, och dom traskade vidare.....men inte så mycket som ett ursäkta.


OM det nu varit någon som varit rädd för hundar, då hade händelsen säkert varit hemsk.


Skorpan bland höstfärgerna.


 


Foskan, med all dess kraft!


 


Vilka färger!!


 


Höstlöv, när dom är som vackrast.


 


Och Skorpan igen, när hon är sitt vackraste jag   


 


Väderprognosen har utlovat regn, varje dag denna veckan,

men vi har klarat oss från allt som droppar från himlen.

T o m solen har visat sig, vilket man kan kalla tur.

I dag var nog den molnigaste dagen,

men inget regn alls......inte förrän vi satt oss i bilen på väg tillbaka till stugan. 

DÅ öppnade sig himlen...men vad gjorde väl det då.


Det var årets sista etapp på fjällen, i morgon rullar vi hemåt igen,

och vi är mer än nöjda över vår årliga fjällvecka.


 


Ni som ev inte provat på det här med att vandra i fjällen.......gör det!

Ni kommer inte bli besvikna, jag lovar.

Man blir så fylld av energi, mår så bra.....


Kram

Susanne 

Något att tänka på....

2016-09-21 22:12


Ännu en gång blev jag påmind om hur skört livet är.
Allt kan snabbt förändras, från den ena dagen till den andra.

Såå sorgligt, om man då låtit viktiga saker i livet gå till spillo.


FYLL INTE LIVET MED DAGAR,

FYLL DAGARNA MED LIV!


                            

Att ha möjlighet att få göra den här resan varje år,

det är något jag värdesätter väldigt mycket.

Brukar ju säga att man laddar batterierna, vilket man faktiskt gör just här....på riktigt.  

 Här kan man glömma alla elaka "tungor", alla sandlådefasoner, och annat som bara gör ont.

Här tänker man klart, och inser att man faktiskt inte behöver ta någons skit,

inte ska behöva må dåligt över andras beteende.


Det finns ingen bättre plats än den här,

för just rensning av hjärnan.




Ännu en underbar sjö, med det helt klara vattnet.

Simma är alltid skönt, oavsett var man är.....

Hav, insjö, lergrop eller vårt kära rehab, med inomhuspool.


Skorpan på väg att ta sig en rejäl simtur.



"Det var skönt, det där!"

 


Runt hela sjön fanns broar att gå på,

hundarna kunde simma medan vi gick.

Man träffar inte ofta på andra, så här, men i dag mötte vi en ståtlig schäfer med familj.

Ett trevligt möte, med en kille som blev lite kär i tjejerna.   




Paus....(Skorpan håller koll på husses matsäck)




Zoom på Skorpan   
  




Viktigt för oss alla med vila på våra turer.

Vi är ute precis hela dagarna, och det blir ju några timmar.

Målet för oss är ju inte att avverka så lång sträcka som möjligt på en dag, nej nej, långt ifrån!

Det handlar endast om livskvalitèt, vara tillsammans, göra något viktigt i livet....rå om varandra.




Älskar dessa gamla byggen!

Den här är byggd av en Göte.....den lånade vi en stund   




"Eeh.....Har du med något till oss, Husse?"

 

 


Vi fick sällskap av en liten sötnos en bit på vägen i dag.

Han/hon var såå nyfiken på oss, kikade fram bakom varje trädstam.

Såå söt såå söt. 



Det finns nog inte en enda sten i området, som inte Ronja hoppat opp på!!

Och hoppar Ronja opp, då hoppar också Skorpan opp.

Dom sitter sedan där, och väntar o väntar, rör sig inte ur fläcken, även om vi fortsätter gå.

Gissa varför?!

Fotografering!!

Jag måste fota dom!!

Gissa att jag förstört dom totalt.

När jag fotat och dom hört "klicket" från kameran, då kan vi alla fortsätta gå igen.

Ja ja, jag vet, det är heeeelt galet......men rätt kul   




Dagens väderprognos sa:

"Dimma, därefter regnskurar."

Vad fick vi....Lite dimma i morse, sedan perfekt väder för vandring.

Lite sol, lite moln, inte en droppe regn, på hela dan'.

Inget väder är dåligt väder, men får man önska,

så är dagar som i dag dom mest perfekta för oss alla.



Nu hög tid för kartkoll inför morgondagen.

Ska besöka ytterligare en spännande del av området här omkring.


Kram 

Susanne

Vi hittade tillbaka!

2016-09-20 21:45


Det var ju den där fina fjällsjön vi skulle försöka hitta tillbaka till i dag!
Och vem behöver karta, liksom?

Hade kanske varit bra att slänga en lite koll på vilken

 riktning vi skulle ta.....men äsch, det ordnar sig nog....


"Jaa, vad säger ni.....vilket håll ska vi ta, tycker ni??"

 




"Näe, nu struntar jag i er,,,,,,,Häråt ska vi!"

(Ronja tar saken i egna händer....eller jag menar tassar!"



Vad gör väl det, att man inte går raka vägen till målet?

Det är ju vägen dit som är spännande, och vacker.

Här har vi varit många gånger, strosat omkring i det oändliga,

så att vi inte riktigt hittade rätt direkt, det gör då rakt ingenting.


"Men hallå.....pratade ni inte om att vi skulle få bada?"

 



Så klart det blev bad!

Med lite hjälp från kartan i lilla mobilen, stegade vi rakt på sjön.

Och vattnet var fortfarande lika kristallklart som sist.

För egen del tyckte jag nog det var en aningens kallt, 

vilket absolut inte flickorna höll med om.

Nu blev det bara en liten simtur, sedan lockade matsäcken mera än vattnet.


 



"Vänta o vänta, alltid ska man vänta.....

Ni behöver inte alls grilla korven åt oss, vi tar den hemskt gärna rå....TACK!"

  

 


Hur långt man än vandrar, och hur trött man än blir,

så är man aldrig så trött så man inte orkar med lite bus!

Galna tjejer!

    

  



Men Ronja Ronja....meningen är att man ska lägga en sten på alla stenar,

som för att visa att man gått där,

inte placera en berner där på!



Det händer inte ofta att man möter andra vandrare, men NÄR man gör det,

då kan man vara säker på att det blir en pratstund.....framförallt med Ronja o Skorpan.

ALLA vill hälsa en stund, kela lite med våra björnar.

För samtalen kommer alltid in på just björnar!

Det finns gott om dom här nu, sägs det.

Flera som berättat om möten, eller sett färska spår.

       


Näe, jag nöjer mig nog med dessa två......
Våra mera tama nallar 

  


Vi är ute hela dagarna och bara har det bra, njuter av allt här oppe.

Inga tider eller något annat att passa,

bara att man kanske bör vara hemma innan mörkrets inbrott




Kikade lite extra efter spår av lemlarna i dag, med tyvärr lyste dom med sin frånvaro.

Tyckte jag hörde deras pipande, men dom ville inte visa sig.



Hemkomna efter dagarnas strapatser, stretchas hundarna ordentligt,

och diverse små spår av naturen kammas ur pälsarna.

Har så klart min "livlina" med mig, dvs hundblåsen....Hur skulle man klara sig utan den?


Så kommer kvällen, och man slår ihop i ett hörn.

Det värker, blir lite grinig......men bara för en kort kort stund,

jag tar det, jag har hjälp med mig för det onda.

Valet är mitt, och det  ger mig så otroligt mycket, den här veckan varje år.

Att få njuta med mina   


Kram

Susanne