RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-08-14 01:13:44

parsley

Byta bana?

2010-10-20 11:34

Vilken slapp dag detta blev. Svärmor är på besök i veckan och just nu är det bullbak med lilltjejen. Så himla skönt att slippa den biten ibland. Nu känner jag mig genast som världens sämsta mamma, det kanske jag är också. Nä förresten, det vet jag att jag inte är! Men hur mycket jag än älskar min lilla tjej kan jag känna att jag längtar tillbaka till den tiden när jag bara hade mig själv att sköta. Som jag minns nu mådde jag bättre då, allt var så mycket lättare. Sömn, mat och motion, man hann liksom med sig på ett helt annat sätt. Känner allt oftare att jag saknar att kunna styra min tid. Fast det där var kanske iofs världens skitsnack. Med mina arbetstider och med de förutsättningar jag har finns egentligen alla möjligheter bara man tar sig i kragen och verkligen bestämmer sig. Det är kanske det jag ska ägna den här bloggen åt, min egen må bra-blogg. Tål att tänka på...

Klagosång

2010-10-16 13:51

Here we go.


Dålig dag, alla fel so far. Trött, ont, seg och utan inspiration. Förmodligen inte den bästa av dagar att starta en blogg. Eller så kanske det är det? Orkar inte ta tag i mitt liv idag känns det som.

Man sliter under veckorna för att hålla näsan ovanför ytan tills det blir helg. När man väl är där brister allt och man orkar knappt ta sig ur sängen. Har funderat ut typ 1000 olika orsaker till min seghet, kanske är det nån av dom. Eller så är jag sjuk, det kanske är nåt fel helt enkelt. Var på företagshälsovården häromdagen och tog jättemånga prover. Såna som inte tagits tidigare. Nästan så att jag hoppas på att det visar nåt, nåt som går att fixa till med en pillerburk eller så. Vore skönt om det faktiskt är nåt fel, mycket bättre än att det är så här det ska vara.

Svarade på frågor och resultatet blev att jag var på gränsen till deprimerad med ångest. Sa till doktorn att det är väl så det är att vara småbarnsförälder? Känner allt oftare att jag håller på att tappa det. Det finns inget extra att ta av längre. Går på ångor. Vet åtminstonde en stor anledning till att jag känner det så här. mina matovanor. Bra ord. För jag har inte matvanor. Jag har verkligen matovanor. Där är nåt jag får ångest på riktigt av, på en vecka äter vår lilla familj  en riktig middag sittandes runt köksbordet kanske en, max två gånger. Det allra vanligaste är att lilltjejen får sin mat framför tv:n, sen äter jag nåt annat (oftast inte särskilt nyttigt) när hon somnat. Har noll ork att ändra på mig. Det är en ond cirkel alltihopa.

Nä, nog med upplyftande ord för idag. Jag återvänder nån annan gång när jag har nåt bättre att komma med.