RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-08-17 20:31:20

lenamarielle blogg

lenamarielle blogg på Nouw

DET ÄR SÅ JÄKLA SJUKT!

2019-06-19 07:33
Från lenamarielle

jag kan inte fatta. vart har tiden tagit vägen?
blir jag verkligen 30 år nu på fredag? känner mig fortfarande som 20? har ingen kris & har aldrig haft något emot att åldras, men att jag för 15 år sedan gick i nian, hade mitt första riktigt seriösa förhållande och åkte moppe för allt jag orka känns konstigt. jag minns allt så klart & tydligt & därför känns den tiden närmre liksom.

SKÄRA AV HÄLSENORNA?

2018-06-18 12:05
Från lenamarielle

Ända sedan Minea var liten har vi blivit tillfrågade om en operation till henne. vi har velat att avvakta då hon varit så liten, men i takt med att hon växer blir det lite sämre för hennes ben & nu har vi beslutat att genomgå operationen. det kommer mest troligt krävas ytterligare en operation om ca 3 år, & jag tycker det känns bra att hon då är så pass stor för en andra operation.


såhär går den till.
doktorn skär tre snitt i hälsenan. när det är gjort drar hen sedan upp foten för att ”dra isär” hälsenan & förlänger på så sätt den. efter det gipsas hennes ben & gipset ska sitta på i 6 veckor. hon får gå direkt efteråt, men eftersom det kommer vara försvagat i hennes ben så kommer det bli en tuff återhämtning & en rejäl utmaning för henne att då lära sig gå på ett sätt hon aldrig kunnat tidigare.


som förälder är det alltid tufft oavsett operation ens barn ska genomgå. jag försöker hela tiden tänka på alla föräldrar vars barn genomgår flera operationer i veckan. hur tuffa & starka är inte dom? jag blir blödig bara jag tänker på det. kommer jag klara av att inte börja lipa när jag ser henne åka in i operationssalen? ne, förmodligen inte. men jag tänker inte gråta när hon ser på. jag ska visa mig lika stark för henne, som hon gjort för mig genom hela hennes liv.


som utomstående kan det ibland vara svårt att förstå vad andra människor tvingas gå igenom. jag kommer aldrig fullt ut förstå andra föräldrar i deras kamp. jag kan bara försöka se andra föräldrar som förebilder, som på så vis kan ge mig någon slags styrka. för detta beslut har aldrig varit lätt, vad vet vi egentligen? alla ”tänk om” som snurrar i skallen på en så man blir alldeles snurrig...


hon är stark min dotter. precis som alla andra ungar som dagligen kämpar på olika sätt. vilka krigare.

STUDENTEN.

2018-06-09 01:40
Från lenamarielle

idag påbörjade jag min uppsats som ska vara färdig på söndag. fattar inte varför jag ALLTID gör såhär? är ute i absolut sista sekund. datorn hängde sig, jag blev förbannad & åkte då ner på stan istället för att kika på alla glada studenter. efter det åkte jag hem igen, varvade ner lite innan kvällsjobb på fritidsgården.
när jag slutade så hämtade Pontus upp mig & vi tog en tur ner på stan för att kika lite. kom väl hem runt elva & då satte jag mig för att redigera vloggen. blev precis klar men nu vet jag inte om jag ska orka fixa en thumbnail också & lägga upp videon innan jag går & lägger mig, eller om jag ska sova & göra färdigt imorgon istället. än så länge går ögonen inte i kors så det lär väl sluta med att jag kommer i säng vid tre inatt..

imorgon ska jag återigen plugga & sedan blir det ännu en kväll på fritidsgården. på söndag ska jag äntligen få fixa mitt hår & dessutom fira pappa som fyller år. en söndag helt i min smak med andra ord.
hoppas ni haft en bra fredag, & får en mysig helg.
puss på er!

JAG FICK EN NYCKEL. 🗝

2018-06-08 10:52
Från lenamarielle

människor börjar få mer förståelse till att det finns individer som känner att dom föds i fel kropp. att någon som föds som pojke, känner att själen är en flicka & tvärtom. alla accepterar det inte, konstigt nog.
men det börjar belysas allt mer.
i dagens mediaflöde ser vi också alltfler kroppsaktivister.
många ”större” människor som älskar & hyllar sina kroppar oavsett form & storlek.
som är trött på idealet & nu för en kamp om deras rätt att se ut precis som dom är skapta.
sen har vi lilla mig, som alltid gillat mitt egna utseende men alltid känt mig fången i min stora kropp.
hela livet har jag känt att kroppen jag blivit tilldelad inte är ämnad för min själ. flummigt kan tyckas, men så har jag alltid känt. ingen kan ta ifrån mig mina känslor, jag har äganderätt där.
att jag valde en operation har aldrig berott på att jag aldrig älskat mig själv, för det gör jag.
det är som när en person gör en könskorrigering, det är för att hitta sitt sanna jag.
det handlar inte om dålig självkänsla eller att man inte duger som man är. det är större än så. djupare liksom.

försök, om så bara för en stund att föreställa dig hur det känns att vara fånge i din egen kropp.
att din kropp inte speglar den du är.
att din kropp hindrar dig fysiskt i saker du vill göra.
hur skulle det egentligen påverka dig?
skulle du vilja bli fri? eller skulle du finna dig i ditt fängelse & förlika dig med sorgen över att alltid vara fängslad? jag fick en nyckel, en chans till att öppna dörren & bli fri. jag tog den.
hur ni än väljer att se på mitt val så är det jag som suttit fast & inte ni.
hur många gånger jag än fått höra att jag duger som jag är, eller är fin ÄNDÅ så är det ingen som förstått.
jag har ALDRIG tyckt att jag varit ful pga min övervikt. folk vill vara snälla men att få höra att en duger som man är, när det aldrig varit problemet så blir det plötsligt ett problem, förstår ni?
jag vet att jag är fin, jag tycker om mig själv & jag är tacksam över mitt liv.
du kan inte förstå om du aldrig känt som jag, men du kan ha förståelse över att jag tillslut valde att ta hjälp. precis som att du kanske börjar förstå den lilla pojken som vill bli till flicka. ✨

YOUTUBE 🎥

2018-06-06 13:46
Från lenamarielle

jag är äntligen tillbaka på youtube, & ni kan aldrig ana hur mycket jag saknat allting. filma, redigera, leta musik osv. JAG ÄLSKAR DET!
det är min hobby som jag tyvärr inte lagt någon tid åt sedan i september förra året. skolan tog för mycket tid så jag kände mig aldrig motiverad till att filma ens..
igår redigerade jag klart en video jag spelade in då, & som skulle ut senast 2 månader efter.

jag känner hur glädjen kom tillbaka, som efter att man tappat bort något som man sedan hittar. den lyckan kan inte beskrivas riktigt. jag SKA verkligen gå in helhjärtat nu igen, även när skolan börjar i september. jag märker direkt hur mycket bättre jag mår av det.

idag vloggar jag, & det känns lite ovant såklart men så förbannat roligt. som vanligt gör jag detta för min egna skull då jag älskar den kreativa delen & att sedan kunna gå tillbaka & titta på hur livet såg ut liksom. lite som en öppen dagbok. tack till alla som skriver så fina saker till mig, som tror på det jag gör & kommer fram på stan & hälsar. ni är fantastiska

ATT VARA FATTIG..

2018-05-30 10:19
Från lenamarielle

det är ingen hemlighet att jag under stora delar av min uppväxt levde rätt fattigt. min mamma krigade på med jobb, hem & ungar helt ensam. det har & kommer nog alltid ligga en skam i att vara fattig. många skulle nog anse att min mamma själv satt sig i den sitsen med så många barn, hur tänkte hon egentligen?
ja, tanken från början var väl att de karlar hon valde att leva sitt liv med också skulle stanna kvar. eller åtminstone vid en separation då ta sitt ansvar som vårdnadshavare.

jag minns så tydligt när jag var hos kompisar som liten. hur jag ofta möttes av ett välfyllt kylskåp & tänkte att familjen inte kan hinna äta upp allt det där innan det blir gammalt. hos oss ekade kylen långa vägar, & en gång öppnades den av en killkompis till mig. han blev lite chockad & jag var snabbt där & svarade ”mamma ska handla påvägen hem”
vafan sa jag nu? varför var jag inte ärlig?

min mamma lagade mat varje dag, så jag blev mätt varje kväll. men mycket till övers fanns inte, & ingen vän till mig kunde stanna på middag eller fika hos oss efter skolan. maten räckte knappt till oss..

jag minns så otroligt många gånger mamma tvingade mig att äta upp maten, trots att det var något riktigt äckligt som jag ogillar än idag. potatisbullar exempelvis. jag tyckte hon var dum & förstod inte hur man kan tvinga sina barn att äta upp maten. idag vet jag varför. idag vet jag att hon ville mätta våra magar & att vi inte kunde få något kvällsfika efter maten. för henne blev det därför viktigt att se till att vi åt upp maten & kunde lägga oss mätta om kvällarna.

så istället för att ifrågasätta min mamma om valet av för många barn borde människor ställt sig frågade & kritiska till pappornas handlade & agerande. va det NÅGON som gjorde det tror ni? för jag har bara hört ”jävlar vad hon avlar” eller ”hon har ju själv valt att skaffa så många barn” eh, okej. så en pappa har inget som helst ansvar över sitt egna kött & blod? varför snackar ingen om alla pappor som lämnar mödrar i sticket & lever sitt egna liv? VARFÖR får en mamma, som faktiskt valt att ens stanna kvar & ensam försöka ta hand om barnen bara en massa skit när mamman uppenbarligen är både psykiskt & fysiskt starkare än dessa fäder?

fatta att bära allt det här, helt själv. att som mamma inte ha några egna föräldrar som brydde sig tillräckligt, som kunde hjälpa till, backa henne. den starkaste jag känner är min mamma, oavsett vad folk tycker & tänker. ni vet en bråkdel om hennes liv, knappt jag vet hälften. ändå är det ni som dömer henne, utan att veta vad hon gått igenom. undra då vilka som är svaga & misslyckade i vårat samhälle?

TACK FÖR HELGEN!

2018-05-20 22:58
Från lenamarielle

den här helgen har bestått av så otroligt mysiga stunder men också enormt mycket gnäll. känner mig inte ett dugg utvilad alltså, haha.

i lördags åkte vi till ås för att kika på när kossorna släpptes ut. efter det blev det fika i badhusparken.
på kvällen grillade vi & hade supertrevligt med min klasskompis & hennes fina familj.

idag drog vi ner till Pontus pappa i grytan. barnen hoppade studsmatta, åt glass & njöt av värmen. efter det åkte vi till min mamma & firade min lillebror som fyller 18år idag. när vi varit där en stund for vi vidare till Pontus mamma för lite käk & kvällshäng.

alltså fullspäckad helg så jag förstår att barnen varit både trötta & mer gnälliga än vanligt. mina barn tycker faktiskt om att hänga hemma & jag förstår dom då jag är likadan, men man kan inte sitta inne jämt. ibland måste även vi vampyrer ut i solen.

nu signar jag ut, är ofantligt trött.
hoppas ni också haft en bra helg, pussss!

ÅRETS FÖRSTA DOPP!

2018-05-15 17:10
Från lenamarielle

alltså vilken fantastisk start på maj vi har fått. igår började vi städa i gamla lägenheten, tog en paus & for ner till Pontus pappa i grytan för att njuta av solens strålar. åkte tillbaka på eftermiddagen & fortsatte städa & snart är den lägenheten bara ett minne. vi skulle ha visning 18.00 så runt halv fem packade vi ihop, åkte på affärn, köpte en sallad & åkte iväg för att sätta oss vid vattnet. tillbaka till lägenheten, visade den & efter det plockade vi upp Pontus syster Cecilia för att återigen åka ner till grytan där Pontus tog årets första dopp, haha. helt galet & fruktansvärt kallt.

på kvällen när vi kom hem blev min pollenallergi betydligt värre & jag vaknade flera gånger under natten. imorse kände jag mig mer död än levande & hade svårt med andningen. tog en puff av Minea’s astmamedicin & sen däckade jag. sov flera timmar... jag blir inte bara snuvig, får röda ögon, svårt att andas & kliande hals. jag blir så sjukt trött & helt utslagen.

när vi bodde i Göteborg blev jag riktigt sjuk. fick utegångsförbud av läkaren & blev sjukskriven i 2 veckor. här uppe har det varit helt okej ändå, men den här sommaren blir nog en av dom sämre. tänk att jag blev allergisk efter att jag fått Minea. hade aldrig känt av pollen innan, haha. konstigt vad hormoner kan göra ändå. nä nu ska jag traska upp på affärn, köpa med mig någon middag & gå på personalmöte på fritidsgården. hoppas ni haft en superfin & härlig dag. pusss!

DU ÄR CP-STÖRD!

2018-05-13 19:53
Från lenamarielle

överallt hör jag folk slänga med uttrycket, du är cp-störd. jag har också gjort det. när jag växte upp sa man så, vi visste inte bättre. idag har människor fortfarande fördomar om personer som har en cp-skada. vi kommer nog aldrig komma ifrån det helt, men eftersom det ligger mig varmt om hjärtat numera så kommer jag fortsätta kämpa för att slå hål på alla dess myter.

innan jag fick Minea så tänkte jag inte alls så mycket på människor med funktionsvariationer. alltså jag har inte varit iskall & inte brytt mig, men heller inte tillräckligt intresserad av att lära mig så mycket heller. jag tror dom flesta av oss fungerar så, vi bryr oss inte tillräckligt förrän vi själva sitter i båten & ska försöka ro med enbart en åra. det är inte lätt, men tillslut kommer man fram. det tar bara lite längre tid. människor är upptagna av sina egna liv. vi ska hinna med så mycket, & stressen äter upp oss inifrån innan vi själva hinner smaka på livet & allt det goda vi får uppleva.

jag tror kanske inte att ”man får det man klarar av” som många kan uttrycka sig, men jag tror ändå på någon slags mening. det var en mening att just jag skulle bli mamma till ett barn som har en cp-skada. jag vill tro det, jag måste kanske tro det för att orka fortsätta kriga för mitt barns rättigheter.

men jag vill be dig som nu läser detta. gör ett helhjärtat försök att framöver tänka på hur du uttrycker dig. du vet aldrig vem som hör, & vad det kan få för konsekvenser. min dotter börjar skolan till hösten, hon blir allt mer medveten om saker & ting. det är inte du som kommer behöva möta en gråtande flickas funderingar om varför människor uttrycker sig som dom gör. det är jag.

idag kom förresten två blivande journalister hem till oss. dom håller på med ett reportage om just cp-skada. frågorna jag fick har aldrig ställts till mig innan, så det var otroligt givande & roligt att få berätta vår historia. jag vet att jag formulerar mig bättre i text, eller det känns så iallafall men jag hoppas det blev bra på film & i tal också.

HUR MÅR JAG?

2018-05-12 22:05
Från lenamarielle

nu har jag varit opererad i över 3 veckor.
jag har hunnit med hela tre dumpingar, varav den tredje var igår & den var absolut värst. hjärtklappning, spya, illamående & krampande mage. det var självförvållat så det är knappast synd om mig, haha. provade blåbärspaj med marsansås, & det kommer dröja innan jag vågar mig på det igen kan jag lova. fyfan vad otäckt det blev efteråt. utöver det så mår jag faktiskt bra. äter fortfarande 6 gånger om dagen, dricker mycket vätska, äter mina vitaminer & har plockat ut exakt alla agraffer nu. smygvägde mig idag (väger mig annars på onsdagar) & har nu gått ner hela 13 kilo sammanlagt (inklusive flytet). jag kan inte förstå. märker inte så mycket förutom på kläderna. mina älskade pyjamasbyxor har blivit för stora & glider bara av mig, haha. helt galet.

tänk att resan bara har börjat. förstå när det gått ett helt år. eller när jag äntligen kan börja träna vilket jag längtar till så sjukt mycket. eller känslan att kunna springa utan att knäna värker så jag typ vill gråta.
eller när jag kan köpa kläder som jag tycker är snygga & faktiskt skapa min egna stil. jag har så mycket att se framemot, men det jag längtar allra mest till är att äntligen våga & orka åka på badhuset med mina barn. jag har inte velat göra det då jag verkligen inte känt mig särskilt bekväm. jag behöver verkligen inte ha någon modellkropp för det, men jag vill att kroppen ska orka.

ni anar inte hur glad jag är att jag äntligen vågade söka denna operation, att jag tog beslutet & fick så fantastiskt stöd av nära & kära. det kommer krävas blod, svett & tårar för att uppnå mina mål, men för första gången i mitt liv känns det inte omöjligt. ✨

VÄRLDENS BÄSTA!

2018-05-11 11:35
Från lenamarielle

idag fyller världens bästa Pontus 24år!
han är den mest fantastiska människa jag vet.
omtänksam, kärleksfull, rolig, finast, & min absolut största idol. jag vet ingen med större hjärta än honom. han ställer alltid upp, för mig & alla runt omkring sig. jag är så lyckligt lottad som får dela mitt liv med honom ❤️

DU SOM INTE HAR BARN.

2018-05-09 10:35
Från lenamarielle

innan du blir förälder vet du exakt hur du ska agera i rätt situation. du vet allting om barnuppfostran & hintar gärna till dina närstående som redan har barn hur man BÖR göra.
du vet ju bäst, du som inte har några egna barn.
sen händer det, dagen kommer då du blir förälder.
allt ställs på sin spets. när bäbisen fortfarande är liten & saknar tänder så känner du dig stark i din roll som förälder, du vet precis vilka leksaker som innehåller gifter som ditt barn aldrig kommer få hålla i.
du är en riktigt medveten förälder, närvarande & lugn. barnet växer sig allt större & får dessutom fler tänder än du orkar bråka om att borsta.
donken, vilket ditt barn aldrig skulle sätta sin fot på är nu ditt lyckokort & en muta du kan köra med när hen vägrar lyssna.
leksakerna du skulle hålla undan ditt barn ligger nu som en hinderbana du måste försöka undvika om nätterna. har du otur, vilket du kommer ha när du fumlar runt trött & förvirrad i mörkret händer det att du kliver på något & får då lära dig att svära super tyst.
så se det positivt.
du kommer locka med godsaker & upptäcker samtidigt att socker är en förälders värsta mardröm.
sockret går rätt ut i kroppen & förvandlar din lille till en duracellkanin. men ibland kommer stunder då du ändå vill låta ditt barn få unna sig något gott.
när du efteråt ångrar att du ens gav ditt barn något sött är det för sent.
barnet fortsätter sedan växa trots att du inte bett om det, & med större barn kommer även större problem. när du i bäbisperioden önskade att barnet skulle bli äldre, längtar du nu tillbaka till tiden då ditt barn inte kunde annat än att ligga still.

& snart kommer tonårsperioden & allt du kommer fråga dig själv är. vad hände, & vart fasen tog tiden vägen?

JAG BEHÖVER HJÄLP!!

2018-05-08 08:19
Från lenamarielle

jag vet inte vart jag ska börja, eller hur jag ska förklara.. det enda jag vet är att detta inte hör till det normala.
Minea föddes med ett temperament bortom denna värld, envisheten kombinerat med hennes starka pannben har tagit henne längre än vad jag skulle kunnat ana. hon visade tidigt tecken på sitt humör & jag har därför varit rätt hård med henne. viker mig gärna inte om jag har sagt något. jag vet att hon har det tuffare än andra barn, & att hon av den anledningen har tvingats ha skinn på näsan. fightats sig fram i livet, mer än andra. när jag separerade blev hennes humör ett snäpp värre, & varenda morgon som skenorna skulle tas på fick jag ta emot sparkar så hårda att jag ibland grät. jag grät egentligen inte pga smärta, utan för att allt kändes så tungt. jag orkade inte ta en strid varenda morgon, men kunde inte vika mig. skenorna var ett måste.

nu är hon i en utvecklingsfas & hennes humör har därför trappats upp en grad. igår fick hon ett riktigt vredesutbrott där hon spottades, slogs, sparkades & skrek så otroligt högt att grannarna måste ha trott att vi var elaka mot henne. jag kände inte igen mitt barn, & i ärlighetens namn blev jag lite rädd & aningen skärrad. folk säger ”vänta till hon kommer i tonåren” som att alla familjer upplever detta. så är det verkligen inte & vi har tvingats filma henne för att på det viset kunna bevisa vad vi upplever. många tror att hon bara har ett normalt utbrott, men jag kan inte beskriva så att ni ska förstå hur det verkligen är. igår kände jag bara att det får räcka, vi måste kontakta bup. detta beteende är allt annat än normalt & jag försöker inte måla ut mitt barn som en djävul. jag behöver bara få skriva ut mina känslor & beskriva en verklighet många kanske känner igen, & som många andra aldrig har eller kommer få uppleva. vilket som så bör detta belysas. jag vägrar hålla tyst & låtsas som att allt är fantastiskt.

jag & hennes pappa har länge misstänkt adhd, men förskolan håller inte med. hon får utbrott där också, men inte i riktigt samma kaliber som på hemmaplan. jag vet inte om hon har det, eller om detta har något med hennes cp-skada att göra. det jag vet är att hon måste få någon slags hjälp, jag måste få hjälp. jag bröt ihop fullständigt igår, tvivlade på om jag verkligen är ämnad att vara mamma. hur hanterar man allt det här? hur orkar man med en vardag med ett barn som tar all kraft ur en? jag har inga svar, bara tusen, miljoner frågor...

HÄNDELSERIKA SÖNDAG.

2018-05-07 09:03
Från lenamarielle

wow, vilken fullproppad dag vi hade igår.
både med aktiviteter & godsaker.
vi åkte hemifrån 10.00 för att Julian skulle spela sin första match på sjumanna. det var en träningsmatch mot frösön så det var några förvirrade killar som sprang runt där på planen. trots det blev jag så stolt över hela lagets prestation. så otroligt duktiga alltså.

efter matchen fick Julian byta om & vi åkte iväg på dop. det var så himla fint, & efteråt bjöds det på otroligt gott fika. jag smakade faktiskt en liten bit laktos & glutenfri tårta, men blev lite illamående efteråt. barnen åt mycket, av allt & var riktigt nöjda efteråt. deras första dop också, & jag blev verkligen impad över hur dom skötte sig i kyrkan.

när vi kom hem slocknade jag av utmattning. sov i kanske 45 min vilket var välbehövligt. efter middagen tog vi en kvällspromenad upp på affärn så Minea fick cykla (vilket är det bästa hon vet) & sedan var det läggdags för kidsen. Julian somnade fort medan Minea låg vaken rätt länge. sen vaknade hon 04.00 imorse & ville kliva upp, men det vägrade jag göra. hon accepterade läget, somnade om & vaknade halv åtta imorse. idag är första dagen på förskolan på en månad så hon lär väl vara helt slutkörd ikväll misstänker jag, haha.

hoppas ni också haft en bra helg, puss så länge!

FORBOLLSHELG

2018-05-05 09:22
Från lenamarielle

den här helgen är det fotboll för hela slanten.
Julian har träningar, teambuilding & gemensam lunch+middag med laget idag. Pontus körde han till ÖP-hallen där dom skulle samlas 08.50 & han ska hämtas vid pizzeria oden runt 17.00, alltså en heldag med bara laget & hans tränare. han var så lycklig över detta & riktigt peppad inför den här dagen.

imorgon är det träningsmatch mot frösön. då följer vi med som de trogna fotbollsfans vi är till OPE & hejar på grabbarna. efter det ska vi vidare på dop, så morgondagen är verkligen fullspäckad. idag däremot, är det lugnare för oss som är kvar hemma, vi ska ta en promenad hem till min pappa & hämta Minea’s cykel.
en tur på apoteket skulle också vara bra, samt lekia & kika på cykelhjälm åt Minea. om dom har det där.

hoppas ni får en fin lördag & att vädret är fantastiskt hela dagen. pusss!

ATT VARA SJUKSKRIVEN..

2018-05-04 12:47
Från lenamarielle

här sitter jag. dagar. kvällar. ja, mest hela tiden.
jag har inte alls mycket ork, & kan inte gå särskilt långt utan att få ont i magen. jag är otroligt hemmakär, men när man måste vara hemma så är det inte alls lika kul..

på onsdag går min sjukskrivning ut. jag som inte ens trodde att hela den skulle användas. nu blev det ju komplikationer vilket har inneburit längre återhämtning men jag ser fram emot att få börja skolan igen. starta sista kursen innan vi går på sommarlov. jag hade gärna fortsatt under sommaren för att kunna bli klar fortare, men istället ska jag sommarjobba vilket också leder till nya, spännande möten.

om en liten stund kommer Minea hem igen. det ska bli så härligt att få krama om henne efter dessa 4 veckor. pussa på hennes mjuka små kinder & ta igen en massa tid tillsammans. i helgen ska vi bara mysa, & på söndag beger vi oss till frösö kyrka för ett dop. alltså en helg helt i min smak. ✨

OH HAPPY DAY.

2018-05-03 22:38
Från lenamarielle

idag har jag haft en riktigt bra dag. en glad dag.
den började med möte på min sons skola, åkte sedan vidare till hälsocentralen för att ta bort agraffer som för övrigt inte kändes alls!! kom hem, åt lunch & gick återigen på skolan för att prata om Minea & hennes skolstart till hösten. när jag kom hem plockade jag undan disk & inväntade min vän Linda. vi åkte tillsammans iväg på mio för att hämta sängborden som hade kommit. efter det lagade jag mat & umgicks med Linda vilket är lika mysigt som vanligt.

när Pontan kom hem skruvade han ihop sängborden & ställde dom på plats. det blev så otroligt bra.
imorgon kommer äntligen Minea hem & jag längtar verkligen efter att få träffa henne. tänk att det redan gått en månad sedan hon åkte. lillgumman min ❤️
hoppas ni också haft en bra torsdag, puss & godnatt.

VÄLKOMMEN TILL HOLLAND.

2018-05-03 11:08
Från lenamarielle

(Välkommen till Holland. en dikt av Emily Perl Kingsley)

Jag blir ofta ombedd att beskriva hur det känns att leva med ett barn med funktionshinder – att försöka hjälpa människor som inte har gjort denna unika erfarenhet att förstå, att föreställa sig hur det skulle kännas.  Det är så här…

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa - till Italien. Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt: Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande. Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen. Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet.

Flygvärdinnan kommer in och säger:
”Välkommen till Holland.”
”Holland?!?” säger du. ”Vad menar du med Holland??
Jag bokade en resa till Italien!
Jag skulle vara i Italien.
Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien.”

Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna.

Det väsentliga här är följande: De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar. Det är bara en annorlunda plats. Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött. Det är bara en annorlunda plats. Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien. Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring… och upptäcker att Holland har väderkvarnar… och Holland har tulpaner. Holland har till och med verk av Rembrandt. Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien… och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där. Och i resten av ditt liv kommer du att säga ”Ja, det var dit jag skulle åkt. Det var vad jag hade planerat”.

Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna… därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust. Men…om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, det väldigt härliga… med Holland.

MÖTE PÅ SKOLAN.

2018-05-03 09:09
Från lenamarielle

Julian’s fotbollslag har sålt toalett & hushållspapper för att få in pengar till laget. igår hämtade vi vår del & levererade ut till dom som köpt. det tog rätt hårt på mig för jag var helt slut när vi kom hem. snacka om att jag knappt orkar någonting längre..

idag hade vi möte på skolan. gick rätt fort så nu hann jag hem innan jag ska ta bussen till hälsocentralen i stan. där ska jag ta bort agrafferna & nervositeten börjar smyga sig på nu.. klockan 14.00 idag ska jag tillbaka på skolan för ett nytt möte, denna gång med rektorn & hab-teamet. vi ska kolla hur det ser ut för Minea till hösten, utrymme för rullstol osv.
kan inte fatta att hon börjar skolan, jag har inga småbarn längre.. hur gammal är jag egentligen? haha.

nä nu ska jag promenera upp till affärn för att ta bussen därifrån. önska mig lycka till på HC puss så länge!

DUMPING..

2018-05-02 21:34
Från lenamarielle

(bilden har ingenting med texten att göra. tycker bara den är fin)

jaha, ikväll har jag dumpat för första gången efter operationen. alltså precis 2 veckor senare.
dumping kan man få av mat man kanske inte längre klarar av eller som i mitt fall, om man äter för fort.
jag drack lite yoghurt & åt en hårdbrödmacka till kvällsfika, men drack yoghurten direkt ur förpackningen. på det viset kände jag inte riktigt hur stora klunkarna blev på samma sätt som när man dricker ur ett glas.
en dumping kan vara mellan 30-60 min, & det är olika för alla. kallsvettningar, illamående & matthet är typiska symptom & för mig blev det rent obehag & illamående som resulterade i en spya... blev så himla chockad, trodde inte jag skulle kunna spy, men ack så fel jag hade, haha. det var en ny upplevelse då det inte alls var som innan operationen. nu krampade inte ens magen för yoghurten hade liksom inte hunnit ner, det kändes som att allt satt fast en bit ner i bröstet på mig vilket var rätt obehagligt. men att spy, som jag alltid fasat för kändes ändå helt okej. självklart blev jag lite rädd & väldigt matt efteråt samt att jag skakade som ett litet asplöv. nu såhär 20 min efteråt mår jag faktiskt bra igen & det kändes skönt att få lätta på trycket.

det är en hel del att utforska som gastric bypass opererad & jag har mycket kvar att lära. jag hoppas givetvis att jag slipper dumpa så ofta, men nu har jag återigen lärt mig något nytt & det är ju alltid bra.

MARIA NILA.

2018-05-02 17:45
Från lenamarielle

jag har länge känt att jag velat ha bra produkter till mitt hår. självklart kostar det därefter & jag har aldrig någonsin unnat mig dyrare schampo & balsam än det som finns i dagligvaruhandeln. nu när jag haft ljust hår en längre tid så är mitt hår mer slitet än vanligt. absolut inte snyggt & heller inte kul att ha det utsläppt..
hög på morfin & i smärtor på sjukhuset klickade jag därför hem denna HEAL serie av Maria Nila.. dumt kanske då det är rätt dyrt, men jag har inte ens ångest, haha. stora pumpflaskor som räcker superlänge & luktar fantastiskt gott, enligt recensionerna. själv har jag inte hunnit prova då paketet kom idag. har haft andra grejer från Maria Nila & allting har luktat gott så jag tvivlar inte ens på att det här kommer bli annat än succé.

varför jag valde just HEAL är för att jag har problem med min hårbotten. den är torr & bildar mjäll eller vad det nu är som gör att jag får vita små prickar i min hårbotten som är allt annat än attraktivt. har provat det mesta från apoteket men det luktar varken gott eller hjälper särkilt bra så nu hoppas jag denna serie gör lite underverk med mitt hår. det behövs!

BRUN UTAN SOL.

2018-05-02 09:57
Från lenamarielle

jag har aldrig använt mig av brun utan sol.
spraytan har jag testat en gång, men aldrig bus.
klickade därför hem detta som är en skrubb för att använda innan, plus en handske & lite magi på flaska. alltså wow, jag är förvånad.
det var ganska lätt (för en som inte kan ett skit om sånt här) & resultatet blev ju hur bra som helst.
jag ser så pigg & fräsch ut fastän jag inte alls är det, hahah. känner mig dessutom finare & min enda fundering är... varför har jag inte ens testat tidigare??
nu behöver jag inte vara blekast i stan & kanske vågar visa benen i sommar. har du som jag, gått i tankarna men inte vågat slå till. GÖR DET! ta ljusare nyans som jag gjorde (om du är en blekfis) för att inte få en chock av hur brun man kan bli. jag kommer hålla mig till medium då jag tycker den passar min hy bra.
sådär, då har ni fått dagens tips av mig.
kanske är sist ut, men alltid är det någon likt mig som aldrig provat & kanske läser det här. vad vet jag.

AGRAFFER

2018-05-02 09:27
Från lenamarielle

när jag gjorde första operationen användes titthålskirurgi & jag fick kanske 15 st agraffer sammanlagt (har inte räknat). dessa agraffer ska tas bort imorgon & jag är faktiskt lite nervös över hur det ska kännas... vid nästa operationen som blev 4 dagar efteråt blev det öppen kirurgi & resulterade i 25 st agraffer rakt över magen (lodrätt).
dom ska tas bort om ytterligare en vecka & sen är jag äntligen fri & kan läka ihop själv.

det stör mig inte att jag kommer ha ärr fulla magen, & jag är ärlig när jag skriver det. jag är mer tacksam över att jag lever & mår bra just nu & dessutom slapp stomi, vilket jag var så sjukt nervös över. om så var fallet hade jag såklart fått lära mig leva med det också, men det är skönt att slippa det då det hade blivit tuffare att tackla rent psykiskt..

idag ringde dietisten också, för att fråga hur allting går. jag beskrev vad, hur & mängden jag äter nu & hon tyckte det lät bra. ingen dumpning än så länge & jag hoppas inte jag behöver uppleva det snart.. kommer försöka hålla mig borta från både fet mat & sötsaker så länge jag känner för det, men det kan ju hända att jag får en dumpning av något helt annat också såklart.

idag visade vågen -10 kilo sedan flytstart & det känns HELT JÄVLA OTROLIGT!!! det går lite fort kanske, men jag kan som inte styra så mycket än. lär ju hamna på en viktplatå snart ändå & stå still ett tag, men det är inget som stressar mig. jag tar dag för dag helt enkelt.

MARDRÖMMAR..

2018-05-01 15:17
Från lenamarielle

jag har bättre & sämre perioder i mitt liv när jag drömmer mycket & hemska drömmar. det kan vara rätt intensivt & dagen efter blir alltid lidande på något sätt efter att jag vaknat av en mardröm..

inatt drömde jag (helt ologiskt) såklart att någon stickade/virkade en matta. när mattan var färdig skulle jag bli misshandlad, brutalt. det byggdes upp en stor ångest & jag ville aldrig att mattan skulle bli färdig. när den tillslut låg på ett golv, helt klar så spydde jag av rädsla (i drömmen alltså) men det var så kraftfullt att jag vaknade. ropade på Pontus som vaknade upp helt förvirrat & försökte förstå vad som hände.
själv låg jag & skakade av rädsla för känslan gav liksom inte med sig. jag var så fruktansvärt rädd.
tog mig upp på toaletten & la mig sedan för att sova igen. tog Pontus arm & la den över mig samtidigt som jag höll hans hand, sen kröp jag så nära jag kunde & bara låg där & skakade. tog ungefär 40 minuter innan jag tillslut lyckades somna igen..

jag hatar det här. att vakna upp & vara så rädd att jag själv inte kan hantera det. jag vet att det är en del av allt jag upplevt så på något vis är det väl en bearbetning. önskar bara att det var över nu, när det gått så lång tid...

SOM JAG SAKNAT HONOM.

2018-05-01 09:18
Från lenamarielle

min dotter är i Göteborg med hennes pappa & tränar något som kallas move&walk. hon åkte den 8.e mars & kommer hem nu på fredag. saknaden efter henne har varit enorm, men eftersom Julian varit hemma har jag ändå klarat mig rätt bra.

för en vecka sedan skulle Julian också ner till Göteborg för att hälsa på & då blev saknaden ännu mer påtaglig. tur i oturen var väl att jag låg i hemska smärtor på sjukhuset då vilket jag ändå är lite lättad över. hade jag spenderat tiden hemma hade saknaden efter barnen blivit betydligt större.

IDAG kommer Julian äntligen hem igen & det ska bli så himla roligt. även om jag inte riktigt orkar hitta på något så blir jag så glad över att ha han hemma igen.
han får äntligen se mig uppe på benen efter operationen också vilket känns toppen.

MIN BÄSTA VÄN.

2018-04-30 18:41
Från lenamarielle

den här bilden tog jag i förra lägenheten, men sängen är densamma. jag älskar att ligga där. dag som natt.
jag har alltid älskat att sova & går gärna & lägger mig tidigt på kvällarna. så har det varit sen jag var tonåring, typiskt kvällstrött & morgonpigg. sitter hos pappa nu & vill typ hem & lägga mig, haha. vill att tiden ska gå fortare så jag äntligen kan lägga mig för natten.
/ Agda 97år

VARNING! LEKANDE BARN.

2018-04-30 17:55
Från lenamarielle

när man bor i ett barnvänligt område med barn i nästan varenda hus så tänker man ju att bilarna som kör in ska ha en maxfart på 5-10km/h..

igår när vi satt i köket & åt middag kom det en bil farandes förbi i säkert 30km/h & jag blev så chockad över hur fort bilen körde. blev smått upprörd då mina barn (speciellt Minea) inte kollar sig för innan dom går utanför gården, vilket dom såklart inte ska behöva göra heller i vårat område.
jag tog på mig jackan & skorna för att knalla ut & se vem personen som körde bilen va. jag såg en man i 40-årsåldern som höll på packa ur bilen & gick fram & frågade.

- va det du som körde bilen?
han svarar lite chockat
- eh, ja?
varpå jag säger
- men då vill jag att du tänker på att vi bor i ett område fullt med ungar, där jag har två & min dotter har en cp-skada som gör det svårare för henne att gå.
hade hon varit hemma & lämnat gården hade du kunnat köra på henne!!! jag vill att du hädanefter tänker dig för.
& han svarat lite generat
- oj, förlåt. ja jag ska tänka på det framöver.

helt ärligt så förstår jag inte hur man INTE kan tänka sig för i ett område som är så tätt & fullt med barn överallt.
jag hoppas innerligt att den här mannen fick sig en tankeställare alltså, & jag ser inget fel i att jag gick & sa till. jag gör allt jag kan för att mina barn ska vara trygga, även om jag behöver bli obekväm med en granne.

VIKTNEDGÅNG.

2018-04-30 08:25
Från lenamarielle

den 21.a mars började jag dricka flytande.
innan operationen behöver man göra det för att fettet runt levern ska minska. på operationsdagen hade jag gått ner 6 kilo vilket kan vara för lite. för min del räckte det & operationen kunde genomföras.
efter operationen stod jag still i vikt med tanke på ännu en operation på söndagen, alltså fyra dagar efter min första så kroppen utsattes för rätt mycket på kort tid.
imorse vägde jag mig & såg att jag nu gått ner 3 kilo sen operationen som jag gjorde 18.e april, alltså snart två veckor.

jag hoppas det inte kommer gå lika fort framöver, utan max 1 kilo i veckan då huden måste få en chans att hänga med. tyvärr kan jag inte styra så mycket, men hoppas kan man ju alltid göra.

idag är det valborg. min absolut bästa ”högtid” då jag annars ogillar typ alla svenska högtider, haha. har alltid tyckt om majbrasa & att fira in våren liksom, med eller utan barn. det är en sån mysig dag på alla sätt. mina planer över den här dagen har ändrats med tanke på senaste operationen, men det gör ingenting. jag får försöka göra det bästa av situationen ändå.
hoppas ni får en trevlig dag & en riktigt mysig kväll.
pussss på er!

ATT VARA KREATIV.

2018-04-29 20:50
Från lenamarielle

den här ljushållaren har min pappa gjort, helt själv från grunden. jag är så imponerad över hur kreativ & duktig han är. jag ärvde tyvärr inte hans konstnärliga ådra, men för något år sedan insåg jag att det går att vara kreativ på andra sätt. jag har aldrig tänkt på det så.

jag har alltid älskat att skriva. det bästa jag vet är att få skriva fritt, utan regler att följa. jag skriver ofta texter som ligger i mina anteckningar i telefonen & det kan vara precis vad som helst, men saken är att den att det bara kommer. jag har svårare att skriva om jag ”måste” eller om någon skulle be mig skriva om något speciellt, då låser det sig liksom.

just därför började jag med youtube, för att kunna utveckla det kreativa i mig. samla material & skapa film. när jag började universitet blev det för mycket att göra & youtube fick hamna åt sidan ett tag. min plan är att återkomma, för jag känner verkligen hur mycket jag saknar den kreativa biten i mitt liv.

ALKOHOLFRITT ÅR.

2018-04-29 12:56
Från lenamarielle

jag har sedan några månader tillbaka bestämt mig för ett alkoholfritt år. jag drack senast den 23.e januari & då blev det bara tre cider & en lugn kväll som avslutades framför en film, hemma med Pontus.
jag har aldrig känt ett behov av att dricka alkohol så detta beslut är rätt enkelt för mig. varför jag har valt att avstå i ett helt år beror mycket på operationen jag genomgått. jag vill försöka göra det bästa av den möjligheten jag nu fått & alkohol är ju känt att inte vara det bästa för kroppen under en viktnedgång. men också för att jag var nyfiken på hur det är. när jag förr drack som minst blev det ändå 1-2 gånger per år så jag har aldrig avstått helt, som nu.

jag önskar att fler aktivt valde att testa på detta. avstå ett helt år för att man kan. kanske vara en förebild för yngre generationer & använda pengarna till roligare saker, vilket i mitt fall är heminredning.

vi dricker besinningslöst mycket alkohol i sverige & även om jag älskar att festa & allt som hör till så värdesätter jag min hälsa & välmående högre nu.
många kanske tycker det låter ”töntigt” & att jag nu kommer vara så jävla tråkig. jag ser det inte så, jag tycker det är starkt & jävligt coolt att våga stå emot det grupptryck som lätt blir.

att sedan höra om föräldrar som dricker sig fulla när barnen ligger & sover får det att knyta sig i magen på mig. jag har & kommer aldrig förstå mig på det. många kanske tycker det är helt okej, då barnen ändå sover. men i min värld är det ansvarslöst & helt fruktansvärt!
OM något skulle hända, ska man då åka in på akuten till exempel & vara dyngrak, med sitt barn?
varför har man ens ett sådant stort behov av att supa, när barnen är hemma? är man aldrig barnledig, & inte har ett kontaktnät som kan ställa upp & vara barnvakt så är det ett val man tog när man blev förälder. barnen hamnar alltid i kläm för att vuxna är så jävla egoistiska.
det är allt annat än okej!!