Livet som nybliven mamma är obeskrivligt. Man får knappt någon sömn men man är ändå världens lyckligaste. Känns som att man gör inget annat än att amma, byta blöja och söva. Och självklart bedåra de underverk man skapat.
Får fortfarande nypa mig i armen dagligen...
Livet har förändrats totalt, då smink och hår inte finns i bilden längre. Även om man är mammaledig så känns tiden knapp, dagarna går och man får va glad om man hinner dammsuga. Och en dusch på 10 minuter känns som spa-lyx.
Youtube finns såklart inte heller tid för vilket är helt okej! Vill ju lägga all min fokus på Vile.❤️
Något som jag märkt som först togs possitivt är alla nya kontakter man skapat under graviditeten. Vilket inte är ovanligt. Men jag känner mig nu inträngd i ett hörn - då jag redan innan jag vart gravid hade faktiskt lite för många vänner. Och fick höra lite för ofta ”du hör aldrig av dig” av flera.
De får jag fortfarande höra plus alla nya ”vi borde ses”. O ja känner panik över hur jag ska hinna? Först mina nära vänner, sen resten. Och nu lägga ytligare tid på massa nya? & Jag som bara vill vara i min bebis bubbla o njuta? Jag älskar mina vänner o uppskattar nya kontakter på sociala medier men va är de för vits att umgås med nya när jag knappt hinner umgås med dom gamla?
Är jag för snäll eller vad är de som gör att så många dras till mig?
Va e de o klaga på tänker ni.
Men jag vet inte hur jag ska formulera mig tydligare. Jag har aldrig varit någon som vågar säga nej eller säga vad jag tycker. Kanske e därför folk gillar mig...
Och de e väl meningen, att jag alltid velat vara omtyckt av alla.
Men nu när har jag klivit in i denna nya värld så måste jag få lite skinn på näsan - om jag ska klara av att vara en bra mamma - så måste ju jag må bra också?
Jag ska ärligt säga att jag inte tycker om att vara gravid. Glädjen togs ifrån mig ganska snabbt när den äldre generationen omedvetet tryckt ner en i skorna dom senaste månaderna. Att jag ständigt skulle behöva försvara mig va ju inget ja räknat med. Eftersom folk har så starka åsikter/kommentarer på ens graviditet, precis MIN graviditet...
Första standard frågan när saken kommer upp på tal ”Jaha är du gravid? Men de ju syns inte? (Har man fått höra ända in i vecka 31)
....Ja vad svarar man på de? Jag önskar ja hade ett svar... Brukar svara lite olika som:
Nej de verkar va en liten rackare ja har där inne. Eller jadu om jag då de viste. Eller ja vet, jag får höra de dagligen, bebisen ligger väl långt in kanske...
Alla kroppar är olika....?
De va fruktansvärt jobbigt med innan vi hade kollat kön, och även när vi viste.
Ska ni ta reda på vad de blir? Vill folk veta de nu för tiden?
- Ja dom flesta vill nog veta inför planeringen svarar jag.
(Varför frågar du då känner ja om de nu är ”fel” att ta reda på kön?)
Vanligaste frågan: Vad vill du helst ha?
Eller jaha de blir en pojke, va de de du ville?
Herregud.
Allt ja begär är ett barn. Ett levande och fullbordat barn. De är fel att ta reda på kön men de är okej att önska?
Sedan kommer följd frågan: Får se hur länge du orkar jobba då
- Ja går faktiskt hem snart, eftersom jag inte har haft någon semester på hela sommaren så börjar jag med de, sen går jag på gravidpenning resten av tiden för ryggen. Jaha så du ska va hemma 9 veckor innan? O göra vadå?
- Ja... de ska jag. Förbereda? Vila?
- Själv gick ja hem bara nån vecka innan ja skulle föda.
Beror väl på jobb. Ursäkta att man har ont i ryggen? Alla fungerar olika?
Sedan kommer: Hur länge ska du va hemma då?
- Jag ska vara hemma i 2 år.
- 2 år??????????! Oj va lyxigt. På min tid hade vi bara .....
Allt handlar om planering svarar ja lite snabbt o stöddigt för nu orkar ja inte va trevlig längre.
- Du kommer ledsna o vilja börja jobba igen efter 1 år
- Hehe vi får se svarar jag...
Nej, Du känner inte mig??? Helst skulle jag inte vilja jobba alls? Leva som en husmor resten av livet! Eller kanske bara jobba 25%...
Min mamma va hemma med mig i 3 år innan ja började på förskola o hon fick också mycket kommentarer. Avundsjuka..
Men hur har man då råd kanske folk tänker, och som ja åter svarar allt handlar om planering. Har sparat undan 100’000kr (för er som vill veta) på drygt 1 år. Till ett enkom mamma-konto. Tar man o delar de på 24 månader kan jag plocka ut 4166kr i månaden utöver min föräldrarpenning som kommer vara lägsta möjliga. Sen handlar väl resten om prioriteringar. Och dessutom är vi två i förhållandet. Lyx kanske vissa säger men ja kallar de somsagt planering & prioritering.
Och sedan frågan som skär i mig varje gång. Ni vet ju hur mycket pojknamnet betyder för mig? Vile. De ”perfekta namnet”. Kort, mjukt, ovanligt, snällt, passar oss, passar med efternamnet och eventuellt framtida syskonnamn om vi sen skulle få en tjej i framtiden. Jag är så stolt över namnet! Men blir obekväm varje gång någon som är över 60 frågar ”Har ni något namn då?”
Ja, hehe ett namn du nog aldrig hört (måste ja förvarna) sedan måste jag titta dom o ögonen o säga tydligt me hela ansiktet ”Vile”
Va sa du?
Vile med ett l.
Oj, var har du hittat de? - Standard svar!?
Som att alla namn har en historia?
OVANLIGA NAMN PUNKT SE säger ja snabbt i försvar.
- Jaha... o sen ere tyst.
Inte ”ja men de va ju fint/gulligt/annorlunda/speciellt”. Ingenting. Utan bara jaha.
Vissa säger tillome ja de kommer så mycket nya namn.. Men va ere för fel på Anders eller Lars?
Då svarar ja, kanske är för att folk inte vill förknippa sitt barn me någon annan? Dom vill väl ha något eget o unikt?
Såfort jag hör ett namn förknippar ja de me någon som heter så eller flera, och Vile är ett namn en liten gullig pojke hette på en förskola ja jobbade på för 6år sedan och ja tyckte redan då att de lät snällt o gulligt. Vilket han också va...
(Den yngre generationen däremot älskar namnet Vile)
Ja och såhär har konversationerna löpt på. I Genomsnitt 10 gånger om dagen. I fleeeeeera månader.
Föreställ er.
Att S T Ä N D I G T dag ut o dag in, behöva försvara sin kropps utseende, sin graviditet, sitt ofödda barn, sin planering...
& Såfort man ”klagar” - som nu, får man höra ”va glad att du kan bli med barn”...
JA E GLAD! Ja e överlycklig❤️! De är synd bara att den äldre generationen ska ta ens lycka ifrån en!
~ Nu har jag slutat jobba o stöter endast på människor som vet om att ja är gravid. Frågan ”Hur mår du?” tycker ja om. De är den enda frågan som är relevant.
5e maj och exakt 3 månader kvar till bröllopet. Nerverna börjar smyga sig på o ja kan knappt bärga mig
Från och med nu börjar jag jobba heltid.
Kommer va ledig röda dagar, helger o på min födelsedag.
Maj är nästan bokad med grejer varje helg.
Slutet på juni är också fullt o juli kommer va ett enda stort svart hål.
Så mycket att göra inför bröllopet också.
Vill förvarna att ja kommer gå in i en jobb/bröllops bubbla nu för de är de ända jag har i fokus denna sommar. Inge fest, inge annat kul som kostar onödiga pengae/kalorier så ta de inte personligt när ja tackar nej till saker,
Man gifter sig ju troligtvis bara en gång ❤️
Måste dessutom gå ner 10kg pronto på dessa 3 månader så försök inte övertala mig minsta lilla bara sabbar
Blev påmind idag att de är bara 6 månader kvar nu. Shit va fort de har gått, vi bestämde detta i juli och kände att de är gott om tid för planering men tiden bara swishar förbi!
Cateringen har krånglat under helgen och vi vet fortfarande inte hur de blir men har en reservplan som de troligtvis lutar åt. Fotograf letar vi fortfarande efter då första förfrågan inte kunde :/
Serverings personal ringde ja o kollade upp nyss och skulle få svar till nästa vecka.
Brudklänningen ska ja pröva 4e mars och efter mycket om o men slutar de me att ja åker själv me Marie. De blev förmycket bestyr om omplaneringar som ja inte har tid med. Men de känns bra och lättast så. (Man får ju ändå inte va förmånga i sällskapet) Längtar som en galning men e samtidigt jätteorolig att ja inte ska hitta någon
Btw ja har slutat me lchf de funka inte de va inte min grej. Har börjat räkna kcal igen
På lördag ska ja åka till bygdegården o kolla igenom allt hur läget ser ut vilket kommer underlätta sen hur vi går vidare när man vet mer med bordsplacering och hur många dukar som behövs osv.
Denna vecka blir de jobb varje dag plus bodypump på onsdagkväll som vanligt. Kommer nog inte orka träffa någon denna vecka behöver unna mig egentid ibland me har så mycket o tänka på.
Vi har dessutom köpt ny sängstomme med men inte blivit av me den gamla vilken e så irriterande har även börjar storröjja i gästrummet (avlastningsrummet) + garderoben uppe o köpt stora lådor som man kan organisera grejer så man får undan lite och har koll på allt där uppe så även de behöver tas någon timme av denna vecka med.
~
1v med LCHF
Som vi gick ut med på nyårsafton (vår förlovningsdag) så ska vi ju då gifta oss i sommar vilket innebär att ja har ett mål som ja (inte har något val) kommer ta i med hård-handskarna för att nå. En ~ich målvikt, vill iaf ha ett normalt bmi igen.
Varför lchf? De strider ju mot alla mina lagar att äta fett (som tidigare haft stenkoll på kalorierna) ah men såhär ere, jag måste få äta mig mätt! Jag klarar inte av att köra samma race som förr ja får panik såfort jag blir hungrig. Och de håller inte så många dagar innan ja fuskar..
Dessutom behövde jag chocka min kropp med något helt nytt och för dem som undrar så går de SKIT BRA har minskat flera centimeter och gått ner -1,2kg
Har hittat massa gott ja kan få äta och behöver aldrig somna hungrig.
Har varit sjukt sugen på choklad de senaste dagarna och tänkt äh får ja inte äta ljus choklad så fåre va... men så kom på att för typ 5 år sen gick ja på lchf och då kunde ja äta chokladtryfflar? Så googlade upp lite recept och gjorde ett eget ~ taget av flera.
Efter de kollade ja upp om de fanns något mer man kunde baka i lchf väg och tog ett recept ur svägerskans kakbok och böt ut lite ingredienser.
Recept på chokladtryffel:
Koka upp 100g smör & 1,5dl grädde. (Ja hade i en skvätt matlagningshonung med) Ta av från plattan och bryt i
300g valfri choklad över 70% ja blandade lite av Marabou premium apelsinsmak och den me 86% sedan hade ja i en nypa vaniljpulver. Rör om ordentligt tills chokladen har smält.
(I vanliga fall ska man ha i en skvätt likör av något slag typ som likör43 så därav tog jag honungen och vaniljen ist)
Sedan ska smeten stelna i kylen men ja satt in allt i frysen så gick de fortare. O sen rulla i kakao
Kokostopparna: Vispade 2 ägg med 1 msk stevia-socker, sedan i med 100g smält avsvalnat smör. 200g kokos, 1 msk mandelmjöl en skvätt agavelsirap och en droppe bittermandel. Juste ja grovhackade en halv näve sötmandel me istället för russin som man i vanliga fall brukar ha.. Forma bollar med en topp och in o ungen 12 min på 175grader
Jag har så mycket att berätta!
"Eller skriva ur mig"
Varning för långt inlägg igen men så kommer de nog alltid va ja gillart iaf..
Uppdatering från sist:
Jag va o träffade kuratorn och jag fick såååå många svar. Så många tips & lösningar. Så mycket nytänk & så mycket omtänk.
Tänker inte gå in på allt i detalt vi pratade ändå en timme men här är de största som slog mig. hon frågade mig i början av samtalet:
- Vad gör dig lycklig Tove? Vad får dig att slappna av / trivas och må bra?
Först blev ja helt ställd. Ehm... Att stänga av omvärlden typ o kanske åka på spa?
- Okej.. Hur länge är du lycklig då?
Jaaadu.. En dag, två kanske.
Så alltså bara en tillfällig lösning för dagenHmm
Vi prata lite mer och hon frågade
- Har du varit riktigt lycklig någon gång? Inte bara en kort period utan en del av ditt liv? Har du varit på "toppen"?
Där kunde ja svaret direkt! 2014 va mitt år. Jag mådde som bäst när jag gjorde min viktresa, inte bara pgr av att jag gick ner i vikt utan jag va alltid pigg, glad, aktiv, rutinerad, bestämt, envis, jag trivdes med mig själv både mitt yttre och inre, ah ja va lycklig.
- varför va du "lycklig"..?
För jag prioriterade mig själv.
Bam där satte jag svar på frågan
- På vilket sätt prioriterade du dig själv?
Jag kunde säga nej. Jag anpassade allt efter mig själv och jag struntade i om folk blev sura.
- Kan du säga nej på samma sätt idag?
Nej Gud nej. Idag är jag tvärt om. Jag gör/lovar saker jag inte vill bara för att göra andra glada. När jag "gick upp igen" sjönk mitt självförtroende till botten och jag är idag rädd att folk ska se ner på mig. Därför vill jag vara alla till lags. Jag suger även åt mig all negativ energi och den possitiva bara swishar förbi.. Allt har varit så stressigt dehär året. Jag kan inte hantera de.
- Kunde du hantera "stress" förut alltså 2014?
Ja Gud ja. Ja for mellan 2-3 jobb och han träna och va me vänner o familj och älskade farten i mitt liv. Träning va såklart prio 1.
Nu blir ja bara stressad över om de e kö på mataffären efter jobbet och jag vet att ja ska hem o hinna tvätta och duscha på kvällen
- Har du försökt o göra en come back?
Ja, har tappat räkningen. Ja bestämmer "på måndag då jäääävlar ~ nu kör vi!" Stenhård kost o träning varje dag! Meeeen de håller allt från 3 dar till 3 veckor sen släpper ja de.
- Du går alltså all in och ger allt, som du gjorde i slutet precis innan du "släppte allt sist"? Började du med o ge allt 2014 när du började första gången?
Nääää.., ja började på 1700kcal om dan o 3 långpromenader i veckan typ.
- Varför börjar du inte lika igen?
S M A R T
Osv osv jag fick iaf flera "uppdrag" jag skulle göra tills nästa gång - ska dit igen den 14e och ett av dom va: Fokusera på dig själv - våga säg nej, prioritera de människor som ger dig något, som du får possitiv energi av, ta åt dig komplimanger och possitiv feedback.
De har jag gjort. Och vet ni? Jag mår REDAN bättre!
Som idag t.ex. Ringde en kund 1h efter att hon varit hos mig och ville berömma mig Yttligare för klippningen! Hon va SÅ nöjd!
Inte ofta sånt händer? Ja blev iaf skitglad och de är jag än. *sträck på dig*
Stressen på jobbet har även lagt sig. De e lugnare dagar nu vilket e skönt innan julruschen börjar.
Och även om de e mörkare fortare på kvällarna så känner jag mig piggare vaknar också strax innan 7 (kl ringer 7.30) utvilad och går upp o går ut me Ellie.
En person ja vill hylla just nu är dig Madde ! I freaking love you girl you bring the Old Tove back to me!
Hon drog me mig på bodypump förra veckan och jäääävlar va ja tappat "de" MEN glöden fans kvar, muskelminnet fanns kvar. Koreografin fanns kvar. Ja hade träningsvärk i 4 dar #hivefive
Vi tränade idag också, direkt efter jobbet sladda jag dit där Madde redan ställt fram brädan åt mig och denna gång gick de mycket bättre. Glöden blev till och jag längtar redan tills nästa pass! En klocka inom mig väcktes i att ja faktiskt älskade bodypump förut? Ja brann ju för de! Ja satsade och fick en riktigt snygg rygg ett tag!
Varför inte lägga fokus på träning som JAG tycker är kul? I can do that
#Iwillican
Sakta men säkert på rätt sätt e hon påväg tillbaka. Från en labil Tove till en lycklig stabil Tove here i come
Bilder från min insta 2015
Hej tack för all fin respons på tidigare inlägg. Va väldigt många som kände igen sig vilket kändes tryggt för mig att ja inte va ensam
Jag var sen och träffade en doktor och vi pratade. Han tyckte att vi skulle ta ett blodprov med test på ca 10 olika punkter.
Blodtrycket va ovanligt högt vilket va jättekonstigt tyckte ja, då de va helt normalt för bara några veckor sen..?
Blodprovet tog jag redan dagen efter och fick svar efter några dagar på brev att de inte gav något utslag på de punkterna vi oroat oss för. Vilket va bra, men va ere då då? En kurator ringde sedan mig och vi bokade en tid så jag ska dit imorgon kl 8.30 varav jag efter ska kolla blodtrycket igen 10.30.
Tror de är någon form av utmattning/depression ändå. Behöver få prata med någon som kan vägleda mig. Så svårt att förklara dock, när vissa dagar går bra och jag mår fint medans resten av dagarna är bara vakna på fel sida och allt går åt helvette.
Stressen i mig just nu är att ja känner mig fullbokad fram till jul. Jag är inte de ordagramt. Men de känns så.
Varje helg är de iaf något.
Något som ligger och tuggar i mig MEST är att jag motvilligt har prioriterat bort dvs lagt väldigt många bra vänner på hyllan - även släkt... Och man skjuter på de varje kvartal att höra av sig för de är "lite mycket" just nu. Just nu - tar aldrig slut. Ja e så less Inte nog me att jag tog bort Facebook, vissa dagar vill jag byta telefonnummer! Och dem dagarna kommer allt oftare. Har mobilen på Stör ej läge jämt nu. Förut va de bara på kvällar men nu har ja de 24/7. De är bara Chefen Christer och Alex kan nå mig.
Känns som att man bara betar av dagarna / helgerna för att få de gjort, få de avklarat. En helg mindre kvar på detta år nu äre bara resten kvar. Efter nyår vill jag sluta boka upp/planera och bara ta veckorna som dom kommer. Skulle va en dröm att kunna få göra så.
Ni som känner er som en av "dem på hyllorna" snälla ha förstående, jag mår jätte dåligt av att de är såhär.
Jag ser verkligen fram emot att få prata med kuratorn imorgon. Kommer bli mycket tårar men de behövs väl.
Håller tummarna att jag kommer kunna bearbeta mig ur detta träsk en dag.
Allt bara föll på plats, äntligen förstår jag.
Att äntligen kunna sätta fingret på Vad de är som varit "fel".
Ja har mått dåligt de senaste månaderna. Eller dåligt och dåligt. Jo ja, dåligt, eller mått konstigt. Har haft ett så oförklarligt beteende. Kort stubin, humörsvängningar, varit nedstämd, deppig, konstant stressad & ständigt Trött. O ätstörningar har jag nog alltid haft, dock har de blivit värre de senaste 2 åren. Inget ja tycker e konstigt längre, inget ja döljer. Vadå de e väl inge ovanligt? De har väl var och varannan person? Eller? Man hetsäter för att man älskar mat och man är stressad (fast man egentligen inte e de)
... Anyway,
Ja har under sommaren undrat va de e för fel på mig. Varför kan jag bara börja gråta helt utan anledning? Varför är jag stressad fast ja inte har brottom till någonting? Varför blir jag SÅ lätt irriterad? Jag vill bara sova helatiden. Äh säkert pms. De går nog över. Men nej konstant detta "beteende" då slog de mig. Inre stress = frustration = allt känns meningslöst = nedstämdhet = inre depression. Så klockrent. Allt stämmer ju. Allt hänger ihop. Varje påföljd skapar en ny och så går det runt i en ond cirkel. Jag har blivit "tjock" igen inte lika mycket som värst men har gått upp mer än hälften av den enorma viktminskningen jag gjorde. Varför? För jag vet inte. Mitt självförtroende har blivit sjukt lågt. Har rättare sagt inget alls kvar. Frustrerad av att endast några få plagg i garderoben passar.
...Anyway,
va gör man när man mår dåligt? Tröstäter.. Va händer efter? Ångest. Ibland panikångest. Nej imorgon ska ja börja banta. Håller någon/några dagar sedan hetsäter man allt man inte ska och lyckas gå upp dessa kg man kämpar för att gå ner plus något extra. Träningen är svårast att få till pgr av att ja Somsagt är så jävla trött jämt. Får absolut inte förlite sömn. Tvärtom sover nog mer än ja behöver. Så hur går ja vidare? Okej ja lider av någon inre depression. Juste inre, varför är ja så tydlig med de? För att de inte syns. Jo vist kilorna syns - skämt o sido ingen kommer tro mig. Ingen vet hur ja mår. Mitt jobb är att vara glad & trevlig de har de alltid varit.
Jag ska börja sakta men säkert att aktivera mig. Äta rätt och äta mig mätt. Få frisk luft - de ska tydligen bota trötthet - så jag kan träna. Får jag bort nedstämdheten så jag får motivation och lust att vilja göra saker. Får jag bort denna ångest och hetsätning så jag lyckas minska på vågen och stegvis öka mitt självförtroende så kommer allt bli lättare och lättare med tiden.
Jag ber inte er som läser detta om medlidande.
Jag behövde själv få skriva av mig detta för att Jag ska förstå. För att lägga korten på bordet. Jag ber er endast om förståelse. Att ni accepterar när jag säger nej. Att ni inte frågar för mycket för helt ärligt jag vet själv inte svaren. Jag vet inte hur de kunde bli såhär. Hur de kunde gå så långt innan jag upptäckte de.
Jag vill inte att ni ger mig någon uppläxning eller kritik. Kommentera helst inte alls. Ja hatar negativa kommentarer. Ja klarar inte av de! Har aldrig varit en konfliktmänniska!
Asså minsta lilla pik/pek/kritik sänker mig yttligare 2 grader.
Sorry för långt inlägg igen.
Peace out.
2 av mina delmål är i hamn
- att bli silverblond & sätta i dreads - Check !
Strävar efter ca 40% kolhydrater 35% protein och 25% fett, håller mig på 1200kcal och tränar mer eller mindre dagligen.
Känns att de blir bättre och bättre, sakta men säkert går ja mot en snyggare jag.
Nästa två delmål blir naglar och fransar, kan knappt bärga mig.'
I påsk finns de dock risk för liite fel mat och kanske någon godis . . men är iaf nykter även denna helg. Ska till stan imorn o handla lite, en efterlängtad hatt bl.a
Btw äääääääälskar mitt nya hår
Vill börja me o ge mig själv en klapp på axeln! Måste bara slänga ihop ett inlägg om hur de går;
Dom 2 senaste veckorna har jag satsat - på riktigt! Använt lifesum och haft en balanserad kost på +1100-1300kcal/dagen och förbränt -300-900 på daglig motion eller träning på maskiner ~ även börjat lite med styrketräning de finns kvar där under, ska bli så kul att få bygga igen.
Har heller inte ätit någe onyttigt som skräpmat eller snacks. Och de har gått förvånansvärt bra! Jag har gått ner i vikt & minskat på måttbandet men kommer ändå vänta med o säga min nuvarande vikt...
Idag åkte Christer i ja till Stockholm på en husbil/husvagns mässa. Vi har precis köpt en husvagn men åkte ändå för inspirationen.
Vi gick runt där inne i totalt 2h. Knappade in de på "gång långsam ~ 120min" och de blev -349kcal iaf
Sen när vi skulle fika/ta en lätt lunch började Christer prata om kaffebröd men ja sa nej utan att tveka och tog istället en grovfralla med ost & grönsaker, en kopp te och en flaska Loka. Ca +200kcal då ja gav hälften av osten till Christer. Ja stod mig förvånansvärt länge på den lilla mackan. (Egentligen försöker ja undvika att äta mjukt bröd men de fick gå idag, de va ju grovt iaf)
Vi kikade även på förtält och vi köpte glas & ett tallrik-set i plast.
På hemvägen blev de storhandling på Coop i Uppsala. Efter de ville Christer äta nånting lätt igen eftersom de va ett tag kvar till middan så han svängde in på Max o beställde 2 cheese burgare i drive in;en till sig själv. Jag skulle inget ha. Ja va ju inte hungrig och ja hade kvar av min Loka. O även om hela bilen oooosa cheeseburgare så smaka ja inte ens. Vist tanken fanns där, ska ja? Bara en tugga? Men ikke! Domdär jävlarna e sprängfyllda med fel kalorier så ja kände mig sjukt stolt när han ätit upp dom...
När vi kom hem va båda trötta, Christer gick o la sig o plugga körkort, han ska skriva upp för c-kortet snart. Medans jag själv tog mig en celsius för att bli pigg & gick intervaller på bandet en timme brände -305kcal
Nu blir det lördags middag som består av kycklingspett, "Cesar"sallad och rödbetor/chevre mix från Coop. Plus ett glas pepsi Max.
+436kcal
Ikväll blir de mello och en mango som kvälls-snacks.
Imorn ska jag träna största delen av dagen.
~ Om en vecka är det dax för mitt första delmål⭐️ = bleka håret så nu ger ja gärnet sista dagarna. (ja de e därför mitt hår ser ut som de göör. Slutade med färgbomber och började använda vanligt shampoo för att tvätta ur de lila nu sista tiden för att underlätta inför blekningsprocessen )
