Det rullar på här hemma. Liam är lika fascinerad varenda morgon han vaknar och ser lillebror ligga i sängen bredvid mig haha! Han tittar på mig och säger ”woow” och ”hej” till lillebror och pussar honom flera gånger på huvudet. ❤️
Lillebror har spenderat sina dagar i livet mestadels sovandes. Skönt, så att jag har kunnat fortsätta med Liam som vanligt! Men det lär ju inte vara så länge till!
Tänkte dela med mig av hur förlossningen gick här om någon nu är intresserad av att läsa! Tycker själv det är så roligt att läsa andras förlossningsberättelser!
Min Förlossningsberättelse
22/5 Onsdag morgon vaknar jag klockan 06 av en sammandragning och går ner för att kissa. Har varit uppe på toaletten vid 03-tiden vilket jag är varenda natt.
Känner att det är för tidigt att kliva upp så jag går tillbaka i sängen.
Har haft rätt mycket sammandragningar under graviditeten, men idag kändes det lite annorlunda. Det gör inte ondare än vanligt, men jag känner inte igen mönstret.
Lyckas inte somna om, och när sonen vaknar så gör vi våra morgonbestyr precis som vanligt.
Känner ändå en konstig känsla i kroppen och sammandragningarna kommer och går under hela dagen, med inte längre än 10 minuters mellanrum.
Klockan 12:00 ringer jag till min sambo som jobbar i Gällivare, ca 5 mil hemifrån och berättar att jag har en känsla av att det kanske börjar närma sig men att jag än så länge inte har några värkar.
Efter samtalet går jag upp med sonen för att vila. Han somnar rätt snabbt medan jag ligger och känner efter. Bebis i magen har hicka. Spelar in en video på magen och tänker sen försöka sova en stund. Lägger bort telefonen och blundar men bara två minuter efteråt så hör jag en liten smäll eller ett klickande ljud inne i kroppen och sekunden senare kommer vattnet!
12:30 ringer jag min sambo. Samtalet är 7 sekunder långt. Sen ringer jag till förlossningen i Gällivare och säger att vattnet har gått och berättar att min förra förlossning gick snabbt. Samtidigt börjar jag känna av värkarna. Dom där riktiga värkarna. Hon säger att vi är välkomna in.
Medan jag väntar på sambon står jag i duschen. Kan ännu hantera värkarna men trycket neråt är inte att leka med.
12:55 kommer sambon hem. Han fixar i bilen med handdukar, rycker med väska, tar fram kläder åt mig samt ringer barnvakten.
13:05 sitter vi i bilen på väg till förlossningen.
Bilresan dit går ju relativt snabbt. Andas långa, djupa andetag genom värkarna och försöker hålla mig lugn. Blir lite stressad när vi kommer in till stan då man faktiskt måste ligga bakom andra bilar i 50 km/h!!
Vi ställer bilen framför ingången till förlossningen och går in. När man kommer in ska man ringa på en klocka och vänta till någon kommer och öppnar. Tror vi väntar 2-3 minuter, sen kommer en kvinna och öppnar åt oss. Jag har så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Får komma till ett litet mörkt rum och hon säger att hon ska hämta en barnmorska.. Jag förklarar att det känns som att bebisen är på väg ut och att jag behöver få lägga mig. Min sambo går och parkerar bilen.
Sen kommer en barnmorska och hämtar mig till ett förlossningsrum. Får lägga mig direkt och hon konstaterar att jag är öppen 9 centimeter redan. Sedan ska hon på med det där bandet runt magen. Jag jobbar på med lustgasen och klarar faktiskt av att andas lugnt i masken nu till skillnad från förra gången. Min sambo kommer in nu.
Kl 13:45, efter tre krystvärkar ligger lillebror på mitt bröst. Helt perfekt underbar!! ❤️ Han väger 3240 gram och är 48 centimeter lång. Född i vecka 38+2.
Äntligen är våren här på riktigt! Nu kommer lusten att börja vara ute och röra på sig tillbaks igen efter några mörka och kalla månader. Och just i rättan tid innan man förvandlades till en riktig soffpotatis. Att man faktiskt ätit för två under denna graviditet har ju inte gjort det hela bättre. +18 kg och två månader kvar till bf! När jag väntade Liam gick jag upp 14 kilo under hela tiden. Men nu hoppas jag det ska stanna av lite..
Annars mår jag bra. Haft en enkel graviditet hittills om man bortser från hormonerna. Ibland känns det som jag har två olika personligheter. Och alla känslor är förstärkta x1000. Utan att överdriva. Tvivlar på mig själv och överanalyserar allt. Känner inte alls igen den här deppiga versionen av mig själv..! Det som får mig att härda ut är ju tron om att det ska ge med sig efter förlossningen, och självklart min fantastiska lilla grabb som jag redan har här hos mig. ❤
Lilla Liam. 16 månader blev han här i mars! Tänk att tiden har gått så fort. Ser han ännu som en liten bebis och blir lika paff varenda gång han skaffar sig nya färdigheter, vilket han gör hela tiden just nu. Han börjar verkligen bli en individ på riktigt! Ser så fram emot att se hur han blir som storebror. Han har ju två äldre syskon som han avgudar så helt främmande är han inte. Men blir ju roligt att se hur det blir med en liten bebis. ❤
God afton bloggen!
Jag sitter vid köksbordet och går igenom bilder jag tagit genom åren då jag tänkt framkalla lite bilder och sätta in i fotoalbum. Har tänkt göra det länge nu men har aldrig riktigt fått tummen ur.
Kanske beror på att jag sparat på mig typ 15 000 bilder så det har väl helt enkelt känts övermäktigt!
Men nu har jag krigat mig igenom de flesta bilder. Har gjort en speciell mapp dit jag flyttar alla bilder jag vill framkalla, men såg nu att det var strax över 1000 st så får nog sålla bort lite grann haha! Inte för att det är sådär jättedyrt att framkalla foton, men ser bara framför mig när jag ska sitta och sortera in alla dessa 1000 bilder i album.
Nå, det är ju tur man har lite tidsfördriv så här på kvällskvisten när man är ensam. Mathias har varit borta i precis fyra veckor nu. Så jag längtar ihjäl mig till torsdag då han sagt att han (senast!) ska vara hemma!
En månad är nästan i längsta laget... Även fast han varit hemma mycket mer än de flesta pappor har möjlighet till, under Liams första månader.. Man blir som bekväm snabbt. Nu börjar man ju nästan känna sig som en singelmorsa....!
Nej, men allvarligt:::
Creds till mammor som fostrar sina barn helt på egen hand! Har känt mig så otillräcklig nu senaste dagarna när jag varit förkyld. Han är ju liksom i en period då han verkligen utvecklas jättemycket, och fort, så man vill ju inte bara ligga på soffan med honom en hel dag, men vad ska man göra liksom!!
Det är tur man har en engagerad mor som kommer hit och som alltid välkomnar oss till henne, och fina vänner som ställer upp på en när man behöver assistans!
Visst är det underbart med sommar!
Förutom när man ska sova och det är typ 30 garder varmt i sovrummet..
Och när man bara vill ligga och glassa i solen men man har en bebis som hatar att sitta still....
Nåja, man ska väl inte klaga. Det är ju bara några få veckor vi har riktig sommar här uppe i norr. Men ändå så gör man det. Klagar. Speciellt när det är varmt i sovrummet!!!! Det är det värsta. Man vaknar ju typ 43 gånger per natt av värmeslag.
Men Liam sover gott iallafall. I sin egna säng!
Försöker nu vänja honom att sova där. Har varit så lätt att ha honom bredvid mig på nätterna i och med ammandet, men nu håller jag på att avvänja det också. Det är inte det enklaste med tanke på att tissen är så mycket mer än bara mat för honom. Det är tröst, gos och närhet.
Men mjölken räcker inte riktigt till längre och han är väldigt intresserad av vad vi äter så det är väl dags att sluta.
Kommer väl fortsätta en stund till på natten, bara för att det är så lätt när han vaknar. Han behöver i princip bara få bröstet i munnen så somnar han om igen.
Det känns konstigt ändå. Har ju ammat honom i nästan åtta månader. Han har varit beroende av mig, men nu kommer han inte vara det i samma utsträckning!
Sorgligt.. Fast lite skönt samtidigt.
Sen är det väl bara en tidsfråga innan man får bitmärken på brösten då han hunnit få sig fyra små gaddar..
Hej hej!
Provar att skriva ett inlägg nu med en sprattlig bebis i knät. Satte på Babblarna på Youtube i hopp om att jag skulle få sitta och knappra i lugn och ro men som vanligt så här på eftermiddagskvisten är han road i ca 10-15 minuter sedan måste han vara i famnen. Kul kul!
Vilket väder vi har! Sommaren kom tidigt i år! Har hängt ut tvätt för första gången idag, torkar ju så snabbt när det blåser i kombination med att solen skiner. Har även varit och promenerat. 12 kilometer blev det idag! Dock lite trist att jag brände mig i solen igår så var tvungen att täcka armar och bröstkorg/hals, blev en svettig tur.
Annars har jag varit och hälsat på min mamma i några dagar. Fick ett presentkort hos frissan i julas så har unnat mig vara dit och fått ljusa slingor och en klippning. Är över tre år sedan jag gjort något med mitt hår så det var faktiskt skönt med lite förändring!
Passade på att inhandla lite nödvändigheter när jag ändå var i stan. Blir ju mestadels barnkläder i shoppingpåsarna nu för tiden.. Köpte en ny vagn till Liam också då jag tyckte den vi hade var så klumpig. Är ju ute och går så pass mycket så känns viktigt att ha en bra vagn att knuffa!
Nu börjar Liam vara lite väl otålig och vi ska väl strax käka middag så får avsluta här!
Godmorgon!
Idag hade man lite extra lätt att kliva upp när man vaknade och såg genom sovrumsfönstret att solen visar sig idag. Har ju varit rätt trist väder nu i ungefär två veckor, så vårbrännan i ansiktet har bleknat bort helt och hållet!
Det börjar vara lättare med bebis nu också på mornarna. Tidigare har han blivit tokig så fort jag försvunnit ur hans åsyn, men nu slänger jag på lite barnmusik på TV:n så ligger han så snällt och tittar medan jag i lugn och ro, får göra mina morgonrutiner samt avnjuta en och två koppar kaffe i sängen! Riktigt skönt.
Lördag idag! Inget planerat förutom en långpromenad med hunden. Ska väl försöka göra ett litet städryck och tvätta här hemma medan lilleman tar sin dagsvila. Fast om himlen fortsätter vara blå så lär jag förmodligen sitta ute och sola mig!
Tjabba Tjena Bloggen!
Nu är det cirka två år sedan jag publicerade något här.
Tanken att skriva någonting här har inte slagit mig en enda gång under denna långa period men nu ikväll, mitt i rensandet av gamla bilder i datorn, fick jag plötsligt ett sånt där litet bloggsug!
Senaste inlägget jag publicerade var väl inte det muntraste.. Men nu har jag haft lång tid på mig att bearbeta och inse det som hände för drygt två år sedan då pappa gick ifrån oss för gott.
Givetvis smärtar det ännu, tanken på att han gick alldeles för tidigt. Speciellt nu då när han blivit morfar men att han aldrig fick chansen att uppleva det. Och att mitt barn endast kommer att känna honom genom bilder och historier om vem han var och vad han gjort.
Och inte bara det.
Men också att jag har barn med en man som delar så mycket med min pappa. Tycker det är fruktansvärt tråkigt att de aldrig fick chansen att lära känna varandra.
Nåja, livet mitt är inte så pjåkigt ändå.
Har ju som sagt världens finaste lilla Liam som just nu tar upp hela min tid! Fem månader och Fyra dagar gammal idag! En famnkär liten grabb.
Dessa tankar ska inte hemsöka en när man har nog med att sörja sin pappa.
Jag har inte en jävla aning om vad jag vill göra med mitt liv just nu. Tillbaka i Porjus är jag iallafall. Slits mellan två saker som jag båda jättegärna önskar få göra. Jag måste bestämma mig när som helst och jag är verkligen inte redo. Även om jag skulle singla slant om vilket, skulle jag ändå inte nöja mig och välja just det..
Jag måste komma på ett sätt att hinna med båda. Men livet är så Nu. Det är antingen eller.
Antingen sälja huset, få (antagligen) en rejäl reskassa och lämna Sverige för ett år eller kanske ännu längre.
Eller köpa ut min syster ur huset, behålla barndomshemmet ett tag iallafall. Och riskera att aldrig få se världen som jag har gett mig fan på att göra för många år sedan. Om jag inte gör det kommer jag vara en jävligt grinig tant på boendet!!!
Bläää, om du ändå hade varit kvar pappa.
Då hade jag bara knegat på som vanligt där i Luleå och inte behövt känna mig såhär kluven och förkrossad. Sparat pengar för att kunna resa ut i vida världen och tagit över huset ditt när du trillat in på ett boende eller av pinnen av ålder som de flesta andra.
Jag tänkte att jag skulle publicera något här ikväll bara för att jag faktiskt skrev för drygt två veckor sedan att jag saknade att skriva och att jag skulle börja skriva av mig här. Och så insåg jag att inlägget jag skrev sist (9 april kl 21:30), skrev jag bara en timma före jag förlorade min pappa. Helt ovetande om att han hade begett sig ut i skogen med skotern, ensam i mörkret..
Ligger och tänker tillbaka på hur livet mitt såg ut för bara ett år sedan. Tittar igenom gamla bilder från förra våren och jag fattar verkligen att allt var så mycket bättre då. Jag var en gladare individ. Sommaren gick väl an, men efter flytten till Luleå så mår jag inte lika bra längre. Det känns verkligen, på riktigt, som att halva jag, eller kanske till och med 2/3 utav mig stannat kvar i Porjus och vägrar att komma med till Luleå.
Och nu ska pappa begravas här. I Porjus alltså. Pappa som jag bott tillsammans med nästan hela mitt liv. I Porjus. Han ska ligga här. Det här var det sista stället han skulle bo på, sade han.
Jag kan inte tänka klart. Jag mår så fruktansvärt dåligt. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att jag skulle begrava min pappa som 21-åring. Och jag har försökt skriva ner något som jag vill säga till honom på Laponia, under begravningsakten, men jag klarar inte ens utav det.. Är osäker på mig själv och jag vill så gärna att det ska låta bra i pappas öron..
Det jag (hör och häpna) saknar mest från skoltiden är att skriva. Att få uttrycka känslor och åsikter med hjälp av ord och meningar i skrift. Jag har ju mitt lilla kollegieblock som jag klottrar i då och då, men den plockar jag endast fram när jag mår pissdåligt och känner att jag nästan drunknar i mina egna tankar. Det hjälper faktiskt. Men ibland vill jag bara skriva om ingenting;
- Om en låt som jag tycker om
- Om hur min dag på jobbet varit
- Om hur satans less jag är på att städa efter mina inneboende
- Om hur mycket jag längtar och ser fram emot att få åka till (läs hem) Porjus och umgås med världens finaste, underbaraste människor
Ja, allt mellan himmel och jord som skulle fylla mitt kollegieblock på nolltid om jag tog till bläckpennan.
Så nu ger jag det här med bloggandet en ny chans. Endast för min egen skull. Och för dig som antagligen förtjänar att hänga här..
Enda gångerna jag fäller upp locket till MacBooken är när räkningarna skall betalas, men nu råkar jag vara utan telefon till ca 12:00 imorgon så vad annat kan man roa sig med? Inte för att jag vet om jag direkt roas av att sitta här och knappra.
Jävla klant som tappar telefon med skärmen nedåt rakt i asfalten.
Har passat på att kolla igenom gamla bilder i iPhoto biblioteket, läst igenom gamla blogginlägg, kikat på videosar på tuben som jag satt som "favorit" en gång i tiden innan Spotify fanns i mitt liv.
Annars då??? Jag har tagit studenten. Eller jag har stått skriven på Bokenskolan i tre år. Hela tre bortkastade år. Fick inte ens ett fullständigt slutbetyg så vad är det att fira. Att man slipper tänka på att sjukanmäla sig varenda dag i och för sig. Det kan vara värt att fira, för det tog faktiskt upp en hel del dyrbar tid.
Nåååjaaa, nu har jag ju gjort något vettigt under min tid som telefonlös. Godnatt så jag orkar upp och jobba kl 07 imorgon. :-))))))))
Det är såå härligt att jag fått tillbaks träningsmotivationen såhär lagom tills vi ska utomlands. Mycket bra, förutom att det inte kommer att bli någon träning alls på en hel vecka. Är dessutom osäker på om motivationen kommer att vara på topp när vi kommer hem. Vad har jag då för anledning att träna? Det är höst, och snart gömmer man allt överflödigt kroppsfett under tjocka tröjor och dunjackor.
Jag vill hitta rätt motivation. Motivationen att träna för min egen skull, för att må bra och trivas med mig själv. Den har ju funnits där!
Deklarerat, packat upp alla väskor, dammsugit, skurat, diskat och flyttat runt lite grejer i lägenheten.
Gud vad det är inte roligt att vara hemma igen efter tio dagar i Tornedalen med halva släkten. Jag vill att mina ögon ska tåras av röken från elden och jag vill ha jord från maskburken under naglarna. Jag vill sjunka ner till midjan i snön för varje steg jag tar. Vad som helst är bättre än det här.
God morgon världen!
Till skillnad från hela denna vecka så känner jag mig på toppenhumör idag. Har en massa vårkänslor och ska åka till Luleå på några timmar och umgås med mamma hela helgen. Ska bli såå skönt att komma bort ett par dagar. Hade inte pallat att sitta hemma hela helgen med mina tankar som snurrar runt i skallen på mig. Behöver sysselsätta mig med något för att slippa tänka på allt skit.
Nu ska jag dricka min frukost och packa ner det lilla jag behöver ha med mig. Nu är det bara tio dagar kvar tills jag får äta igen, om man räknar med idag, och känner mig inte alls hungrig eller sugen på mat för tillfället..
Visst är det helt okej att sova till kl. 15 när man har sportlov? Emma var här till 02.30 inatt och när hon for hem låg jag och funderade flera timmar innan jag till slut lyckades somna. I helgen har jag insett vilka otroligt snälla människor det finns; människor som bryr sig om personer som de inte ens känner. Sen har jag fått bevittna människor som inte bryr sig ett dugg trots att det handlar om en person som påstås vara ens vän.
Nåja, inget att sörja över. Bara skönt att veta vilka som är ens riktiga vänner och vilka som inte skulle tveka en sekund på att hugga en kniv i ryggen på mig..
Idag påbörjar jag och Emma vår nutrilettkur. Om vi pallar så kommer vi köra på i två veckor. Sist jag körde två veckor så gick jag ner hela 6 kg, så jag har ju min motivation right there! Fast det känns lite tufft redan nu haha.. Kommer bli en hel del kaffe, vatten och cigg under de här två veckorna!
Screwdriver
* 17 cl Vodka
* 1 st Apelsinklyfta
* Häll vodkan i halsen och titta på apelsinklyftan
Geting
* 17 cl Vodka
* 1 st Geting
* Hacka getingen fint
* Lägg getinghacket i vodkan och rör om
Vargtass
* 1 liter Vodka
* 1 st Lingon
* Lägg lingonet i vodkan och rör om
* OBS! Om lingonet får ligga i för länge riskerar drinken bli lätt fruktig!
Tequila Sunrise
* 1 liter Tequila
* Drick tequilan
* Slut ögonen
* Vakna i sol- eller trappuppgången
Pajala Sunrise
* Ett glas hembränt
* En skiva falukorv
Norrländsk Atomubåt
* 1 stort ölglas hembränd sprit
* 1 st snapsglas med öl
* Häll upp spriten i ölglaset
* Fyll snapsglaset med öl
* Släpp ner snapsglaset i ölglaset
* Drick och glid in i dimman
Kaffekask a lá Norrland
* 1 st sockerbit
* Kaffe
* Hembränt
* Släpp ner sockerbiten i en tom kaffemugg
* Häll i kaffe så du inte ser sockerbiten
* Fyll på med hembränt tills du kan se sockerbiten igen
* Slappna av och njut
Assi Domän
* 6 cl Vodka
* 1 st snapsglas
* 1 ruta toapapper
* Fyll snapsglaset till bredden
* Ta sedan en ruta toapapper, vik ihop och placera i glaset
* Häll sedan alltsammans i munnen, svälj vätskan och sug på papperet
* Spotta sedan ut papperet i glaset Så enkelt - så gott
Skebergs Express
* 2/3 hembränt blandas med 1/3 Explorer
* Detta görs för att man skall kunna kalla det för grogg
Vet inte om jag vågar skriva ut det här egentligen, men jag blir så fruktansvärt ledsen när jag läser om våldtäktsmän som frias var och varannan dag. Vad krävs egentligen för att en person ska bli fälld? Att man har satt upp en videokamera som filmar hela händelsen? Vem skulle tänka på det när man tror att man är i gott sällskap?
Jag hade däckat. Jag var aspackad. Det hände hemma hos mig, i min egen säng. Jag visste ingenting egentligen, inte förrän några dagar/någon vecka senare då folk började prata om den helgen. Bitarna började falla på plats och den sista biten när en person sa att jag hade legat med trosorna nere i knävecken när hen kommit hem till mig. Kände mig så sjukt förnedrad.. Hade någon utnyttjat mig när jag låg och sov?
Kunde inte sluta tänka på det och dagen efter ringde jag till min mor och grät. Hon och hennes dåvarande pojkvän blev skitförbannade och sa att han som gjort detta jävlart säkert skulle åka dit. Jag ville inte att dem skulle lägga sig i. Jag ville inte att pappa skulle få veta något. Jag ville inte att någon skulle veta.. På något sätt kände jag att det var mitt fel. "Om jag inte druckit så mycket hade ingenting av det här hänt".
Det gick inte många minuter efter att jag avslutat samtalet med min mor, innan telefonen ringde. Det var han. Han ringde för att be om ursäkt. Han bad om ursäkt och sa "det var dumt och det kommer aldrig att hända igen". Vad fan skulle jag säga? Det är nästan ett år sedan detta hände, men jag tror inte jag svarade mer än "okej".
Jag ville inte göra någon anmälan. Pappa hade fått höra om det här och även varit och pratat med den här killen tillsammans med en hel del andra personer. Han hade bett om ursäkt till pappa och sagt att det inte var meningen att göra mig illa. Min far ville att jag skulle göra en anmälan. Mamma sa att jag skulle göra det som kändes rätt för mig att göra.
Till slut bestämde jag mig för att göra en anmälan. Pappa var med mig när jag gjorde den. Jag fick berätta allt jag kom ihåg från kvällen och vad jag fått höra av andra. Trodde inte jag hade några bevis kvar eftersom jag hunnit tvätta både sängkläder och trosorna jag hade på mig den kvällen. Poliskvinnan som jag fick tala med sa att det skulle bli svårt utan bevis - DNA, vittnen osv.
Jag hade väl inga större förhoppningar när vi lämnade polisstatonen. Vi hann vara och käka, sedan kommer pappa på att hans DNA fortfarande kan finnas kvar på bäddmadrassen. Jajemän. Hans DNA fanns där.
Så, vad har vi nu? Han har ringt till mig och bett om ursäkt för vad han gjort, han har suttit med flera personer och pratat om detta och bett om ursäkt till min far och hans DNA finns på min bäddmadrass. Det måste ju gå att komma någonstans med det här, eller hur?
Nej. Man kommer ingenstans. Polisen hade inte behövt intervjua halva byn. De hade inte behövt klippa sönder min IKEA-bäddmadrass för att spara hans DNA. För det enda han behövde göra var att säga "hon var med på det". Case closed.
Det är nästan ett år sedan det här hände. Jag tänker inte på det varje dag. Inte riktigt. Det värsta är att jag måste gå förbi hans hus varenda gång jag ska någonstans. Har dock haft turen att inte stöta på honom. Innan det här hände var han ut ganska ofta, men på knappt ett år har jag sett honom max 3 gånger. Och då bor jag i en by på runt 350 personer.
Så nu vet ni det tjejer, även killar. Passa er för att dricka för mycket och för att gå och lägga er i eran egen säng i ert eget hem, för då är det fritt fram att sätta på dig. Så jävla sjukt.
Innan 2014 är slut kommer frågor och tankar kring året som varit. "Vad var det bästa med 2014?"
"Vad tänker du göra annorlunda 2015?" "Vilket beslut ångrar du mest?".
Vilket beslut jag ångrar mest?
Om det hade varit den 31 december idag så skulle jag svara att årets mest korkade beslut var att lägga sig i soffan och glutta TV i en halvtimma innan det var dags att fara på gymmet. Jag vet ju hur satans trött jag blir om jag lägger mig ner efter en lång och ointressant skoldag. Kl 22.45 vaknar jag. Utvilad efter fem timmars sömn, dock på helt fel tid av dygnet.
Har ändå lyckats smälta situationen. Nästan. Även fast ena katten hunnit vara och riva sönder en lampa under den här tiden som jag trynat. Ska bli väldigt spännande att se vad de tänker ställa till med inatt. Om jag nu lyckas somna.
Tydligen finns det någonting som heter "kramens dag" och tydligen är den dagen idag, 21 januari. Dagen firas för att uppmärksamma kramen och dess betydelse och för att vi ska få en chans att kramas lite extra.
Slutar då aldrig förvånas över vad folk hittar på. Jag skulle dock inte ha något emot en "national sleeping day" just idag. Var inte alls roligt att kliva upp i morse och än mindre roligt var det är promenera till bussen i -30 med en huva som inte kan hålla sig på skallen, utan blåser av hela tiden!! Under de fem minuterna som promenaden varade funderade jag över varför i hela friden jag inte tagit mig tid att skriva ett testamente ännu..
Nåja, jag överlevde ju som tur var denna gång. Nu ska jag fortsätta dricka mitt kaffe och ladda upp inför sociologin.
KRAAAAAM från mig till er!
Jag kom på en sak. Det är bara lite drygt två veckor kvar tills jag fyller år.. och jag har inte tänkt på det!! Ända sen man var barn har man börjat räknat ner månader, veckor och dagar innan sin födelsedag. Speciellt förra året då jag fyllde 18. Men nu hade jag nästan helt glömt bort det!
Kommer ihåg en gång då jag och en vän gick hem från bussen, vi var väl kring 12-13 och hade precis börjat tjuvröka, och gick och suckade och tänkte att "fan, det är fyra år kvar tills vi får köpa våra egna cigaretter". Redan då började man räkna ner till sin 18-års dag haha..
Vad finns det nu att räkna ner till?? Pensionen kanske? Bara 16 818 dagar kvar ju! Sköööönt.
God morgon alla pigga och glada!
Idag är det måndag.. eller tisdag? Blivit lite dagvild efter alla röda dagar som inträffat under detta lov.
Är iallafall hyfsat säker på att det är tisdag. Sitter i skolan och har sociologi. Superkul.. fast nä........ Lite skönt är det ändå att få tillbaka rutiner, och just för tillfället känner jag mig väldigt motiverad till att plugga. Lär passa på att göra bort lite arbeten jag har kvar ikväll, medan jag fortfarande har motivationen, för imorgon lär den ha hunnit springa många mil bort från mig. Tragiskt, men sant.
Japp. Förresten så rökte jag precis min sista cigarett. Eller inte allra sista. Den sista jag hade kvar i mitt knövliga paket. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Nu ska jag försöka sluta. Inte sluta helt. Klarar inte av att veta att jag inte får röka alls, därför sätter jag inte den pressen på mig själv. Jag ska helt enkelt försöka vara utan så länge det bara går. Och går det inte, så går det inte!
Hoppas ni haft en bra start på det nya året!! pUSS och kram
Hello 2014! Vad gör dig så speciell? Förutom din första månad, januari, då alla ändrar sina livsstilar; slutar röka, börjar träna, säger att det här året kommer bli det bästa, tar tag i skolan ordentligt osv. "Nytt år, nya möjligheter"! Nej. Nytt år, precis samma möjligheter som du hade för en vecka sedan.
Förlåt, men jag är lite skeptisk till nyårslöften. Vill man göra någonting bra så kan man göra det när som helst. Tror inte t. ex. en rökare börjar fundera över och bestämmer sig just på 12-slaget att "nää fasen, nu ska jag fimpa för alltid". Antagligen har man funderat på det lite tidigare, så varför inte bara sluta då? Har man bestämt sig i oktober för att sluta efter nyår, som det fortfarande är två månader kvar till, så vill man inte nog mycket, och då kommer det nyårslöftet mest troligt bara bli ett av alla löften som bryts mellan 1:a och 31:a januari.
Nä, jag tänker bara fortsätta som jag gjort den senaste året, för 2013 har varit kanon!
Bild på Emma och mig från nyårsafton. 
Kände för att skriva någonting. Men har ingen aning om vad. Behöver en ursäkt för att slippa dammsuga.
Sitter hemma och väntar på att Emma (och kanske Moa) ska komma hem så jag får mitt hår fixat. Det ser riktigt illa ut nu. Slitet och blaskigt. Om jag hinner ska jag försöka ta mig iväg till gymmet senare också. Inte varit där på över en vecka så jag känner mig riktigt taggad för att lyfta lite vikter. Hoppas att jag inte tappat all styrka efter julveckan som varit. Massa mat + ingen träning + lite alkhol = not gooooood.
Höjden av lathet är när man ställer tillbaks ett tomt mjölkpaket i kylskåpet för att sopkorgen är full. Mitt rekord ligger just nu på tre tomma mjölkpaket. Det ni! Ska försöka komma ihåg (eller ta mig orken) att ta med mig soporna nu när jag ska ner till gymmet!
Passade iallafall på att städa köket lite medan Emma experimenterade med Moas hår. En sak mindre att fixa innan mamma kommer hit imorgon. Tänk att jag sa till mig själv innan jag flyttade in i min lägenhet, att jag aldrig skulle hålla på att städa och göra fint endast för att mamma skulle komma på besök.. Fint blir det väl egentligen aldrig eftersom jag är lite smått missnöjd med rätt mycket i lägenheten.. Men rent blir det åtminstone.
Min fina mamma. ❤
Gud vad det känns som att jag har många måsten idag. Har tvättstuga, borde städa, borde plugga, borde träna. Har varit så jävla slö på träningsfronten de senaste två veckorna.. Känns som att jag tappat motivationen helt och jag har ingen aning om hur jag ska få tillbaka den. Tips mottages gärna.
Fredagen kommer väldigt lägligt iallafall. Känner att jag verkligen behöver helg nu. Imorgon blir det lite party med brudarna och så kommer min kära mor hit också. Sist hon var här stod vi i köket nästan hela helgen och kockade, men denna gång har vi inte planerat mer än att vi ska baka bullar, ta det lugnt och kanske vara och träna någon dag. Hon måste ju få se Sveriges absolut bästa och största gym (obs. kan innehålla spår av ironi).
Nä, nu ska jag ta tag i tvätten först och främst och fundera på vad jag ska göra efter det!! 
Jag kom på världens grej. Vi tjejer stoppar ofta ner våra telefoner i BH:n när vi inte vet var vi ska göra av dom, vilket inte är speciellt bra för varken telefon eller hud. Så, vore det inte bra om det fanns en liten ficka i BH:n som gör att telefonen inte ligger direkt mot huden?
Jag trodde jag hittat det. Grejen som skulle göra mig rik och världskänd. Tänkte ringa till någon uppfinningsverkstad och dela med mig av min fantastiska idé. Var tvungen att googla lite innan för att försäkra mig om att ingen kommit på detta tidigare, och tur var väl det. Tydligen är det redan någon smart jävel som uppfunnit en BH med telefon-ficka!! Vad ska jag nu uppfinna??? 
Hej hopp alla glada!
Hoppas ni haft en bra dag, för det har faktiskt jag haft. Veckan började ju lite segt och jag kände att jag bara ville gå i ide ett tag, tills saker och ting ordnat sig. MEN det går inte att fly från problem och känslor, bara från alla deprimerande tankar som dyker upp. Inte för att jag vet hur man gör, men en vacker dag när jag funnit svaret så lovar jag att dela med mig till er!!
Hade inget mer på hjärtat ikväll. Jag tackar för att ni tagit er tid och läst detta otroligt innehållsrika inlägg. Puss och kram, syns på stan.
All of the things that I want to say just aren't coming out right
I'm tripping on words
You got my head spinning
I don't know where to go from here
Värsta söndagsångesten på länge.. Fredagen började bra och jag var superlycklig av en speciell anledning. Sen var jag dum nog och tänkte att något ännu bättre väntade i Jokkmokk så vi for dit, jag och Moa gick in på opera och hade kul som fan. Sen blev jag kvar där. Kvar bland människor jag knappt känner och jag ville inget annat än hem. Många samtal senare lyckades jag äntligen fixa skjuts hem, lite för sent bara... Värdelös jävla kväll som skulle blivit awesome om jag inte blivit kvar i jävla Jokkmokk!!!
Aja, bara ta smällen och kriga sig igenom denna vecka. Ser fram emot fredag för då kommer mamma mest troligt hit. ❤ 
