James min systerson och vår lilla stjärna Rally blev vänner direkt. 28 Juni 2019
28juni och hunden Rally flyttar in.
Det var en lång jobbdag eftersom jag visste att det skulle ske något kul efter jobbet och att jag bara ville att klockan skulle bli 17:00. Det enda jag snackade om på jobbet idag var vår lilla vovvis som skulle hämtas.
I Höganäs hämtade vi den lilla gula labradoren som just nu ligger på golvet och snarkar. Det har varit en kväll med många nya intryck och han har precis varit ute och kissat. Klockan är strax efter tre på morgonen och jag sover med ett halvt öga öppet. Så fort han rör sig så vaknar jag. Han ska ut och kissa så fort han sovit och än så länge är han SÅ duktig!
Rally är en ledarhundsvalp och ska i framtiden bli en ledarhund, vi ska lära honom grundlydnad och lite andra grejer som att kunna röra sig bland människor på stan och sitta fint på uteserveringar. När han är mellan 12 och 18 månader ska han göra tester och se ifall han är kvalificerad för att bli ledarhund, om inte.. då får han stanna hos oss. Vi gör ett viktigt jobb för att Rally ska kunna göra ett ännu viktigare jobb för någon person med behovs av hjälp. Han ska bli den bästa ledarhunden!
Då var det gjort igen, Halv maraton i Göteborg!
Som vanligt sprang vi för välgörenhet men i år sprang vi speciellt för en person. R Vi säger Fuck Cancer genom att springa Göteborgs Varvet för Ung Cancer.
Det har varit ett fullsmockat år och min träning har inte varit prioriterad alls. Min löpträning har bestått av en löpträning på 1km och lite PW. Inte optimalt om man säger så, men så blev det.
Helgen innan varvet var jag på yoga retreat och spa, jag vilade mig i form. Haha!
Yogan gjorde min kropp redo och jag ställde in mig på att det får gå som det går. Jag bestämde mig från början att hålla ett lugnt tempo för att inte ”gå in i väggen” och inte kunna springa mer. Taktiken var också att springa allt förutom uppförsbacken på de två broarna. Jag lyckades hålla mig till planen enda till kilometer 17. Vilket jag är SÅ nöjd med! Sen kom väggen hehe. I tre kilometer fick jag gå fort, det var allt jag orkade och sista kilometern tog jag ut det sista jag hade och sprang i mål. Det värkte i varenda del av kroppen men mentalt mådde jag så bra ändå. Jag hade kul, trotts att de va min sämsta tid (2:51) så var de mitt bästa lopp. De två andra gångerna har jag tryckt på för mycket i början och börjat tappa fart redan efter kilometer 10. Man ska inte alltid kolla tiden utan mer hur löpningen faktiskt kändes. Min Fitbit klocka var på och jag fick som vanligt peppande sms som höll mig uppe. Så hejar rop från publik och via klockan gör så mycket mer än vad folk förstår. I år stod även ens namn på nummerlappen, vilket gjorde att publiken skrek ens namn och hejade på. MAGISKT!!
Dagen efter loppet mådde kroppen mindre bra.. trött, värk och stel men så glad ändå. Det är hatkärlek till detta loppet och givetvis så ska vi springa nästa år igen!
