4 November
Ca 21:00
Vi lade oss i sängen för att sova. Gick upp för att kissa och när jag la mig i sängen igen kände jag hur det sipprade lite vätska mellan benen. Jag trodde det var urin.
Ca 22:00
Vaknar till av att jag känner lite mildare mensvärk. Försöker sova vidare.
23:49
Ringer jag Mamma och ber henne ha ljud på telefonen i fall att jag ringer i natt. Jag var fortfarande osäker på om mensvärken var början på förlossningen. Så jag gick upp, duschade och packade lite i BB väskan.
5 November
Ca 00:30
Jag tinade lite hallon med kesella och skulle sätta mig i soffan och kolla på någon film. Jag sitter i skräddarställning och känner plötsligt hur bindan (som jag tur nog tog på mig!) fylls med vätska. Vätskan var klar med liten "touch" av aprikosfärg, men det var inte heller jättemycket vätska. Jag bytte binda och satte mig i soffan för att fortsätta äta mina hallon, och där kom det vätska igen. Jag sprang in till badrummet och ställde mig i duschen och då droppade vätskan (ja, vattnet!) på golvet.
01:02
Jag ringer till förlossningen när jag står med byxorna neddragna i duschen och säger typ "Hej, Julia heter jag. Eh.. Jag tror att min förlossning har dragit igång." Jag förklarade att jag tror att vattnet har gått och att jag har lite mensvärkskänslor. Hon bad mig avvakta och sa att jag kunde komma in på kontroll vid klockan 07.00-08.00. Jag hoppade in i duschen igen. Därefter pendlar jag mellan duschen, äta lite mat och hitta saker att göra. Att ligga ned eller ens försöka sova triggade värkarna ännu mer.
01:23
Jag ringer mamma och berättar att jag har pratat med förlossningen och frågar om hon kan skjutsa in oss till klockan 7-8. Jag började använda värktimern i appen Preglife.
05:38
Ringer till förlossningen och hon säger att hon ringer upp alldeles strax. Jag hoppar in i duschen igen. Värkarna börjar bli kraftigare men är ganska oregelbundna.
06:09
Ringer hon upp från förlossningen och jag förklarar att det börjar fan göra ont nu. Hon säger att jag är välkommen på en kontroll och om jag vill komma tidigare kan vi göra det.
06:48
Ringer Mamma och säger att vi får komma in tidigare för kontroll och hon säger att hon kommer så fort hon kan.
Ca 07:30
Mamma hämtar oss, vi tar med oss BB väskan i fall att och rullar i morgontrafiken till förlossningen på KS.
08:10
Framme i garaget till Eugeniavägen 23. Precis när vi kliver ut ur bilen får jag en värk och självklart lyckas Mamma knäppa detta på bild.
Ca 08:30
Dem tar emot mig för en kontroll, lyssnar på bebisens hjärta, mäter värkarna och tar blodtryck. Vi ligger där inne i ungefär 1 timme. Värkarna är vid det här stadiet hanterbara genom att andas ordentligt, men jag upplevde dem som sagt mycket värre när jag låg ned. Efter kontrollen fick vi vänta i väntrummet i ungefär 45 minuter för att sedan få träffa en doktor och kontrollera vattenavgången.
Ca 09:15
Vi får träffa en doktor och en student där jag åter igen berättar om mina symptom. Precis när jag lade mig på gyn-stolen och lade upp benen så gick det ännu mer vatten och slemproppen (vilken tajming?!). Här konstaterade även doktorn att jag var öppen 7 centimeter och inte (verkligen inte) behövde åka hem utan kunde skrivas in på förlossningen. Jag börjar gråta av lättnad då jag hade förväntat mig få höra att vi skulle få åka hem igen och att jag skulle vara öppen 2-3 centimeter.
Ca 10:30
Blir vi upphämtade av en barnmorska i väntrummet och blir ledda till vårt förlossningsrum (Sal 21). Jag sa till Jesper att det här känns som ett dåligt skämt och att det här inte är på riktigt. Jag hoppar in i duschen (hur många gånger har jag egentligen duschat nu?), byter om till patientkläder och tar några sista bilder på oss och magen.
Här börjar mitt minne bli svagare och vilken ordning eller tid säker hände kommer jag inte riktigt ihåg.
När kvälls personalen kom in pratade vi om smärtlindring och vad jag tänkte kring det. Värkarna hittills hade varit hanterbara och jag sa till barnmorskan att om jag ber om smärtlindring så är det de jag vill ha. Jag fick ett värkstimulerande dropp vilket successivt gjorde värkarna tätare och kraftigare. Till slut bad jag om att få testa lustgasen och ja; Det är precis som att komma hem svinpackad och lägga sig i sängen när allt runt omkring snurrar och ljud börjar bli dova.
Till slut tyckte barnmorskan att jag skulle börja överväga annan smärtlindring. Jag tror hon såg på mig att jag behövde få vila lite och att i stundens hetta hade väldigt (VÄLDIGT!) ont. Då insättning av epidural måste ske av en narkosläkare innebar det att det kan ta tid att få en tid för insättning. Så jag sa att jag gärna prövar epiduralen, och jag hade väldigt tur för narkosläkaren kunde komma redan efter 20-30 minuter. Vilket var väldigt tur för efter det så eskalerade värkarna till dem absolut värsta hittills.
Jag tyckte att det kändes så jobbigt att ligga ned när värkarna kom. Det var som att dem gjorde så mycket mer ont då. Så jag gick runt och rörde mig så mycket jag kunde. När epiduralen skulle sättas in var jag tvungen att ligga ned på sidan och kuta ut ryggen på narkosläkarens order. Problemet nu var att värkarna var så intensiva att jag kände hur jag var på väg att tuppa av och försvinna bort, trots att jag hade lustgas under tiden. Lustgasen gjorde också att jag hade svårt att höra så tillslut skrek jag "Jag hör inte vad ni säger!" och så känner jag att någon skriker tillbaka i mitt öra "Ligg still!". Jag vet inte hur länge detta pågick men det kändes som en evighet och Jesper sa att insättningen tog 1,5 timme. Narkosläkaren hade svårt att "pricka rätt", förmodligen för att jag hade svårt att samarbeta, men insättningen blev ändå godkänd men kanske inte gav maximal effekt. Däremot när epiduralen kickade in fick jag tillfälle att röra på mig lite mer, äta lite och faktiskt vila!
6 november
Ca 00:00
Fick jag sista dosen av epiduralen och barnmorskan förklarade att inom 3 timmar måste utdrivningsskedet dra igång. Nu var jag öppen 10 centimeter och redo att klämma ut vattenmelonen. Jag väntade på "nu kommer jag skita på mig-värkarna" men efter den här dosen epidural deckade både jag och Jesper.
Ca 03:00
Kommer barnmorskorna in igen och säger att nu är det dags att nu måste barnet komma ut. Dem höjer dosen med värkstimulerande dropp och förklarar för mig att vid varje värk som kommer ska jag börja krysta. Jag sitter i krystar och krystar och barnmorskorna peppar med "Bra, bra, bra!", "Lite till, lite till, du kan mera!", "Tryck på, tryck på!". Undersköterskan hämtar tillslut ett lakan där vi håller i varsin ände och under värkarna drar vi allt vad vi har.
Ca 04:00
Rummet fylls med fler barnmorskor, undersköterskor, läkare, koordinatorer och läkarpraktikanter. Jag blundar hela tiden och varje gång jag öppnar ögonen så ser jag ett nytt ansikte. Någon torkar mitt svett med en iskall handduk. En annan berättar för mig att dem ska hjälpa barnet att komma ut med en sugklocka. Jag minns att jag tänkte "Gör vad som helst bara barnet kommer ut". Jag fortsätter krysta när värkarna kommer och dem ber mig vara tyst och hålla andan istället för att grymta och skrika. Tillslut känner jag hur det rör sig ut mellan benen (hur förklarar man ens den här känslan?) och barnmorskan säger "Jättebra! Ta det lugnt, andas." och vid nästa värk känner jag hur hela paketet kommer ut.
04:56
Placerar dem henne på mitt bröst. Jag hör ett litet ljud från henne men dem tar snabbt upp henne på bordet bredvid för att hjälpa henne komma igång med andningen. Jesper får klippa navelsträngen och dem placerar henne på mitt bröst igen och hon gallskriker.
Vår lilla tjej är här nu.
3660 gram
54 centimeter
Under dagen får vi byta rum till ett BB-rum (Rum 15). Här myser vi med vår lilla tjej och lär känna henne under hennes första dygn. Vi får erbjudandet att stanna till fredag 8/11 men valde att åka hem vid 7/11 på kvällen. Vi mådde bra och allt hade gått bra så jag kände att det är bättre att någon som verkligen behöver det får det här rummet.
Förlossningen Karolinska Solna
Det finns inga handlingar eller ord i hela världen som kan beskriva den tacksamhet vi känner till alla inblandade under förlossningen. Vi kände oss i så trygga händer och alla människor på denna arbetsplats är verkligen änglar.
Jesper
Jag hade aldrig klarat detta utan dig. Dina peppande ord, ditt lugn och bara din närvaro gjorde att allting kändes så mycket lättare. Jag kan inte ens att förställa sig hur det känns att vara så maktlös när allt man vill göra bara är att hjälpa till. För mig är du det starkaste som finns och jag älskar dig och vår lilla tjej.
Hon är här nu. Vår fina, fantastiska, alldeles underbara lilla tjej.
Jag ska börja skriva på ett inlägg om förlossningen. Så länge får ni en bild på vårt lilla hjärta❤
Idag är dagen här! 4 november, dagen då min förlossning är beräknad. Det är några timmar kvar på denna dag så det känns högst osannolikt att hon skulle hinna komma innan imorgon.
I natt fick jag i alla fall sova, däremot har Jesper också blivit sjuk så vi har sjukstuga här hemma just nu. Jag gick upp vid 9 och åkte till barnmorskan där allt gick bra, men jag avviker fortfarande från min kurva. Så jag fick åka till Karolinska på ett ultraljud för att se hur stor bebis är, och tydligen så väger hon runt 3540 gram. Färdig bakad och redo att levereras med andra ord!
Imorgon ska jag till laboratoriumet för att lämna prover då min mage har börjat klia ännu mer. Och på onsdag blir det barnmorskan igen. Om hon inte hinner komma innan dess förstås!
Igår tände vi ljus på minneslunden vid Lötsjö kapellet och idag vid Solna Kyrka. Det är så himla fint med alla tända ljus men fy vad jag saknar alla som lämnat oss.
Vi hamnade på Ho Wah i Råsunda och åt fruktansvärt god mat och friterad banan(!!!). Det var det absolut bästa jag visste att äta på restaurang när jag var liten. Och det är nog den bästa efterrätten man kan äta på restaurang idag också om jag får bestämma.
I natt hoppas jag får sova lite mer men denna hosta början göra mina revben ömma. Imorgon är det BF och jag ska till barnmorskan på morgonen. En spännande dag!
Jag som aldrig drabbats av sömnsvårigheter i hela mitt liv klättrar just nu på väggarna för att jag inte kan sova. Min förkylning har satt sig på halsen och lungorna vilket gör att jag hostar som en tok. Hur typiskt är det inte att jag ska bli dunderförkyld nu?!
Imorgon är det en dag kvar till beräknad förlossning. När tror ni att hon kommer?
Så klart vaknade jag i natt helt svettig, snorig och med halsont?! Nu?! När vi är så nära målet? Det känns väldigt otajmat men en teori jag har är att kroppen just nu prioriterar annat än förkylningen.
Igår var jag hos barnmorskan som vill hålla koll på mitt blodtryck vilket fortfarande håller sig på en högre nivå. Fick även spår av odling (protein?) i urinet vilket jag alltid fått negativt på tidigare. Barnmorskan sa att förhoppningsvis är det nära nu då jag inte har andra symptom på havandeskapsförgiftning.
I övrigt känner jag mig ganska färdig med att vara gravid nu. Min mage kliar något fruktansvärt, jag är supersvullen och allmänt orörlig. Nu vill vi bara träffa den lille som vi väntat på så länge!
I söndags åkte vi med B&B (farmor och farfar) till BigBaby i Häggvik och fick med oss detta vrålåk hem. Den har inga hästkrafter men den är fasiken svinsnabb!
Tack B&B för vagnen, Annika för dem helt fantastiska ugglorna och Mamma för tillbehören!❣
Hur länge sedan var det inte man gick på museum? Jag försökte komma ihåg senast och tror det var någon gång i gymnasiet, kanske till och med grundskolan. Jag och Pappa bockade av både Stockholms Spelmuseum och Nordiska museet. Spelmuseumet var sjukt nostalgiskt och intressant för oss som vuxit upp i en värld bland digitala spel. Det blir spännande att se vad framtidens spel har att erbjuda.
Mina vrister är så svullna eftersom vi har gått så mycket idag. Det är nästan så att mina fötter är mindre än vristerna. Oavsett så har jag haft en jättehärlig dag med Pappa och lillebrorsan en sväng på eftermiddagen. Han skulle hjälpa mig byta däck på bilen men vi gav ganska snabbt upp då hylsan gick sönder. Istället hamnade vi på McDonald's och hängde där tills vi glömde bort tiden.
Nu ser jag fram emot att få sova och låta mina nedre kroppsdelar få skicka tillbaka blod till resten av kroppen, haha.
Igår var det sista hemmamatchen för Djurgården i Allsvenskan och självklart tog vi hem matchen med 3 pinnar. Det har varit en otroligt spännande säsong i år och jag hade så gärna gått på sista matchen i Norrköping på lördag. Det har varit min och Jennys tradition sedan 3 år tillbaka, men det känns lite tokigt att åka på fotbollsmatch i Norrköping två dagar innan BF. Om inte annat kanske jag klämmer ut ungen samma dag som Djurgården vinner SM-guld?!
I fredags gjorde jag en ny omgång kladdkakemuffins för dem blev ju så fruktansvärt goda?!
Pappa (morfar) hämtade mig igår och vi åkte och shoppade stövlar för att sen ta oss ut i skogen på svamp jakt. Av erfarenhet så har jag inga svampögon, men jag tror mitt gravida jag har fått världens bästa svampögon. Till en början hittade vi några enstaka kantareller tills vi listade ut dem perfekta ställena för dem att gömma sig på. Vi var faktiskt ute i skogen i 3(!) timmar.
Pappa gjorde en sååå god stuvning på svampen som vi hittat och Elin och Melinda kom hit och hängde innan jag skjutsade in dem till stan. Jag hade så gärna velat följa med dem ut på krogen men det hade nog känts lite olämpligt. Det kanske inte är den optimala miljön för en som har BF om 9 dagar.
Nu har vi börjat säga hejdå till våra nära och kära. Meningen har avslutats med "Nästa gång vi ses kanske vi har en liten bebis". Det känns så himla konstigt och spännande att det faktiskt kan vara så.
