RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-03-23 11:34:34

Hemelieheter blogg

Hemelieheter blogg på Nouw

När hjärtat blöder!

2018-11-23 13:41
Från Hemelieheter
Ligger hemma, sjuk och mår verkligen inte bra.. försöker sysselsätta en 3,5 åring och samtidigt hantera mina egna känslor!

Och han är ju allt annat än sugen på att ligga i soffan med mig. Vilket jag förstår stackars liten! 

Just nu äter han lunch så ja kan passa på att skriva av mig lite känslor och tankar..


......

Jag längtar så tills Peter kommer hem! ❤️


För er som inte vet så har vi genomgått en IVF behandling nyss. Med sprutor, äggplock och hela köret.

Idag var dagen jag skulle ringa dit och lämna positiva besked om hur de har gått. Så vart det inte!  Även om jag hade det på känn den här gången, Så var de så tufft att liksom säga orden högt till dem! Så liksom definitivt, de misslyckades! Det blir ingen bebis nu heller..

Tårarna sprutade efter jag lagt på. Som sagt inte nog med allt kroppen utsatts för både psykiskt å fysiskt, så ligger man å är sjuk också! De blev för mycket för mig, å de kändes bokstavligen som att både magen å hjärtat blödde typ. Känns som allt rann över mig igen. Och att både allt som hänt å känslor kom ikapp och jag kände mig stressad igen, förra veckan hade jag svårt å få ner pulsen vid flera tillfällen. Det är svårt å förklara och visst ska vi ta oss igenom de här med. 

Men jag måste bara få bryta ihop å komma igen först.


Inte nog med att de kostar så otroligt mycket pengar så all denna väntan som ja tycker är värst. Nu får vi vänta en månad till, alltså till januari innan dem kan sätta tillbaka den stackars lilla kraken som gick att frysa! Så vi får verkligen hålla tummar å tår för att den ska vilja vara hos oss i våran lilla familj ❤️ vi längtar ju ihjäl oss allihop! 


Tack alla nära å kära för allt stöd ❤️ Ni är fantastiska! 

Puss å Kram


När jag mötte HAN!

2018-11-11 18:14
Från Hemelieheter

Jag minns det som det vore igår...

Det är en lång historia, så jag hoppas ni orkar hänga kvar. Även ifall jag ofta svävar iväg och hamnar helt off topic.


Jag hade precis separerat från min dåvarande sambo, och iom det fått flytta hem till min mamma och pappa, i väntan på att få tillbaka min älskade lilla lägenhet.

Jag hade ju sagt upp både företag och allt för att flytta dit, så nu när jag var tillbaka i stan så tog jag ett sommarjobb på Ica i stan medans jag försökte lista ut vad jag ville göra härnäst.

Alltså tillbaka på BÄSTKUSTEN, Varberg.. Min älskade stad, bästa sommarstaden, som kryllade av turister såhär års, så även om man inte hade någon semester så fick man ju hitta på saker ändå om kvällarna.



Så nu hoppar vi lite lite granna.. Närmare bestämt till helgen påväg in i Industrisemestern (v.29)

Jag kommer hem till en kär vän, Angelica där även Malin och lite andra av mina vänner befinner sig.

Vi sitter å dricker och har det trevligt, och jag vet att Angelica nämner att de ska bli spännande att se hur länge du blir singel Em, jag tror inte du kommer va singel alls länge.. du kan ju typ inte vara singel.. osv. gick snacket och vi skrattade.

JO sa jag och lovade dem där å då att jag minsann skulle vara singel och att jag absolut inte var redo att träffa nån ny! Ni ska få se sa jag.. (HAHA om jag ändå visste att jag skulle se honom för första gången samma kväll)


Vi gick ner till en Bar i stan (Sociten) och jag minns att vi stod längst räcket och flummade oss i vanlig ordning, och det var då jag såg honom första gången, han stod i baren med sina kompisar! Och han skrattade, ni vet ett sånt där leende som lyser upp ett helt rum. Och jag kunde inte sluta titta på honom.

Sen var det inte mer med det den kvällen... På något konstigt sätt tänkte jag inte mer på det efter det.


Nu var det dock helt plötsligt måndag (tror jag, vill minnas att de va måndagsklubb) Det var på Oscars ialf...for sure.

Vi var ialf på förfest med en massa polare hos en killkompis, jag minns till och med vad jag hade på mig, En vit Lady GAGA top som jag köpt på H&M och en svart kjol

Har faktiskt rotat i arkiven och hittat en bild från just denna kväll..

Jag stod ialf på uteserveringen när HAN kom gåendes, han hade ju aldrig sett mig innan så han visste ju inte vem jag var, jag minns att jag tyckte han va lik en kille jag känner sen gammalt. Så jag valde att kalla honom det, varje gång jag träffade på honom just där ute. Ni kan ju förstå vilken extremt irriterande människa jag var. Tillslut blev han ialf. så irriterad på mig så han sa -Jag heter faktiskt Peter. Haha!

Sen stod vi där ute och pratade litegrann men inte så hemskt mycket faktiskt, men jag minns att han var en charmig jäkel den där Peter.


Sen hoppar vi igen..

till halvvägs hem, jag står utanför ett lägenhetshus med en killkompis som egentligen är från Göteborg, men som pluggat här nere på gymnasiet. Som är nere med sina vänner!

Och den ena vännen som jag bara har svaga minnen av va så rent ut sagt vidrig, han stod å drog mig i kjolen om och om igen och vad min killkompis gör det vet jag faktiskt inte men dem står och skojar och flamsar en liten bit bort, jag vet att jag var minst sagt irriterad på denna killen och jag drar i hans skjorta tills de flyger knappar av den, åh jag vet att jag skriker att han ska släppa!!

JUST DÅ kommer det en kille på cykel (jag vet inte då vem) och stannar till och ropar LÅT TJEJEN VA! Du hör väl att hon säger till dig att släppa. Åh då gör han det. Och jag då vänder mig om och ser att det är Peter som jag träffat tidigare under kvällen.

Givetvis har han en tjej där bak på pakethållaren (och jag antog att det var hans flickvän)

Vi hade ialf följe hem, för vi skulle åt precis samma håll. När vi börjar närma oss rondellen där jag skulle svänga av hör jag han säga till tjejen på pakethållaren att nu får du faktiskt hoppa av, å tjata på henne at hon får ta sig hem resten själv, åh jag vet jag tänkte shit varför säger han så till sin tjej.. (det var ju givetvis inte hans tjej utan en tjejkompis till honom som han lovat att sjussa en bit hem)


Det slutade ialf att vi satte oss på en gräsplätt i anslutning till cykelbanan som är precis vid rondellen, och pratade hur länge som helst, och en och annan kyss vart det med, och jag vet att ja hann fundera om jag verkligen var så himla intresserad egentligen. trött var jag också klockan började bli morgon och de hade börjat ljusna. Jag kollar då på klockan å inser att klockan är halv sju!!!!! Jag som skulle upp på röntgen kl 10 och senare jobba, så jag börjar förklara att jag nog måste åka hem å sova nu, och han försöker såklart tjata sig till att få följa med.

Jag sa att de inte gick idag, men han ville då ha mitt nr.. Så ja gav han det, och han sa att han inte hade något batteri kvar på sin mobil, men frågade om jag ville ses på kvällen sen när ja slutat.. Jag tänkte att han kommer ju aldrig ringa ändå.. Sånt man säger på fyllan. Men han visade att han stängde av sin telefon och sa att han skulle ringa när ja hade slutat.


På jobbet så gick man ju såklart och funderade lite över natten som varit och om han skulle ringa...

hann knappt upp till omklädningsrummet innan jag hör hur de vibrerar från mitt skåp. På skärmen stod det Peter...

De va han... Han ringde!!


Vi bestämde oss för att ses senare å kvällen, gå en promenad på stranden och vi möttes upp, gick en promenad. och sen ja då va vi som oskiljaktiga dessa dagar tills han skulle åka och tågluffa igenom Europa med en kompis. Vi såg varje dag tills dess. Och jag vet att ja va upp över öronen förälskad i honom. Jag va helt övertygad att jag träffat THE ONE, jag visste att de va han jag skulle dela mitt liv med, att han skulle vara pappa till mina barn.. redan då visste jag! Allt med honom var perfekt och allt kändes så bra!



Sen hade vi några rejäla bumps on the road, med ett hjärtkrossande break up bla. men det kan vi ta en annan dag...

Nu vet ni ialf hur jag mötte HONOM, livets man!

SÅ ja för att summera, vännerna hade rätt.. Jag kunde inte va singel. Men det är jag glad för.

Och det lustiga är att vi idag bor i radhusen, precis i området nedanför vår första kyss! Det känns verkligen som ödet!


Det var allt för idag, tack för ni ville läsa om vår story <3

Kram






En enorm längtan!

2018-10-15 22:33
Från Hemelieheter
Nu måste jag skriva av mig, för de känns som jag ska sprängas av längtan å saknad efter ett syskon, som ja - aldrig verkar komma som det känns.


Fy det låter så himla deppigt, men de gör lika ont som jag minns det förra gången! Som om de håller på att äta upp mig innombords typ...

Och depressionen känns nära ännu en gång!

Jag känner mig inte alls som mig själv, de va jag verkligen inte sist heller.. jag blev riktigt bitter! En sån som ingen vill vara nära..

För er som inte vet så är Hugo ett såkallat IVF barn och det var en lång och jobbig längtan för att få till honom. Men han kom ÄNTLIGEN efter ca 3 år! (Och jag ska inte klaga vi hade flyt, och de va kort tid jämfört med va många kämpar)

Och trots att jag verkligen inte längtat alls så länge denna gång, så är de verkligen precis lika pissjobbigt som sist!


Alla andra runt mig ploppar ut syskon, blir gravida. Och det är inte det att jag missunnar för det gör jag verkligen inte. Ingen är gladare än mig för deras skull, verkligen!

Men de väcker en hopplöshet känsla i mig som gör mig ganska ledsen även om jag är glad för dem! Varför kan inte vi? Och ofrivillig barnlöshet är ganska nedtystat, inte direkt sånt man inte pratar om.

Men att prata öppet om när vi tänker skaffa nästa barn, de är helt ok för dem flesta som om de vore självklart att de liksom är så lätt för alla.

Hugo är 3 år nu, åh nu förväntar sig folk att jag ska bli gravid snart.. Eller kanske redan borde haft en till.. kanske inte alla men..Man får blickar slängda över magen osv. (Ganska oskönt att ha lakotsmage då vill ja säga, tänk så många gånger dem gissat - å haft fel)

Om de ändå vore så lätt..

JAG VILL OCKSÅ INGET hellre än att få ge Hugo ett syskon, som jag vet att han också längtar efter. Han liksom älskar bebisar, och är världens goaste mot dem, de hugger i mitt hjärta varje gång ja ser honom med en. Att jag kanske inte kommer kunna ge honom det!

Om jag ändå kunde det.. ❤️


Så de var det, mitt första inlägg..

Ett ganska deppigt sådant, men sånt är livet och de kommer glada dagar också!

Hoppas ni haft en fin kväll! ❤️

Love / Em