Heeellloooojj!!
Asså det är fan typ ett år sen jag gjorde ett inlägg senast.
Har helt lagt min blogg åt sidan, men nu senaste veckorna har jag funderat igen. Jag älskar att ha någonstans att skriva av mig. Ibland mina allra djupaste tankar och ibland bara säga hej o berätta hur min dag/vecka varit.
Har ingen plan på hur uppdateringen ska ske, utan det får bli spontant o när jag känner för det.
Men inuti mig finns så mycket känslor och tankar som ibland är såå sköna att skriva ner. Så jag tänkte att då kan jag gå tillbaka hit o slänga ur mig lite.
Jag gjorde en omröstning på min Instagram om jag skulle börja blogga eller inte. Det står 50/50. Jag vet inte om man läser bloggar these days (jag gör inte det) men jag har svårt för att läsa, jag gillar mer videos. - vilket jag också kommer fortsätta med och jobba hårdare med min youtube kanal kommande framtid. Men det är så roligt att jobba med sociala medier så desto fler plattformar desto mer jobb!
Så till er som läser bloggar och framför allt MIN blogg - HEEEEJ❤️
Något som är bra för er att veta - jag skriver mycket djupa och deppiga saker ibland, men jag har läget under kontroll(för det mesta) nej men så ni vet är jag okej!
- jag vill inte påverka någon negativt utan mer bara förklara hur livet kan vara tufft ibland och det händer för alla mer eller mindre!
- försök att inte döma mig för hårt.
Med dom orden sagda måste jag gå o bajsa och sen äta lunch. Hoppas ni är taggade på detta! Det är jag iallafall.
PUUUUSSSS XXXXXX
❤️❤️❤️
Hur mår ni idag?
Idag har jag varit sjuk, superont i halsen och nästan inte ens kunnat ta mig upp ur sängen.
Jag har dåliga nyheter kring mig själv... Jag känner hur jag börjat må dåligt igen. Det har sakta men säkert börjat klibba sig fast kring min bröstkorg i fyra veckor nu och det är också en anledning till varför jag blivit förskyld. Ni vet väll att när man är väldigt sänkt i sitt känslomässiga inre så är man så mycket mer mottaglig för andra sjukdomar? Immunförsvaret är liksom nedsänkt.
Jag har börjat få tillbaka trycket över bröstet, vet inte om någon av er har känt så tidigare? Men det är som att ha en väldigt tung person sittande över mitt bröst och pressar ner sin kraft. Det blir svårt att andas. Ibland är det som att det gör extra ont, det är ofta när pulsen går upp eller jag känner mig stressad, då ökar trycket. Annars är det som ett molande tryck. Det förstör mycket för att jag känner mig väldigt svag och känslig. Att minsta lilla sak som känns jobbigt, som i vanliga fall kanske är superenkelt(tex åka o handla), känns jätte stressande och oroande. Det väcker mycket signaler i mig då jag tidigare har fått väldigt mycket hjälp med detta samt ätit medicin länge, men jag börjar märka att minsta lilla sak som händer åt de negativa hållet får mig att bli rädd för att gå sönder helt igen.
Det finns väldigt mycket faktorer till varför jag hamnat här som jag är idag. Jag orkar inte riktigt gå in på alla detaljer för varför men jag skulle säga att största delen är att jag känner mig fast.
Jag är en sån person som verkligen behöver ha grejer framför mig hela tiden, känna mig produktiv, känna mig lyrisk och som att jag alltid är påväg någonstans. Men nu känns allt långsamt, mörkt och som att jag har fastnat och kommit tillbaka till mitt liv som jag hade förut. Trots att jag har nytt jobb, trots att jag bor när familjen, trots allt roligt som hände under 2018.
Jag vet också vid det här laget att jag blir väldigt påverkad av vintern, många säger att dom blir det och kan säkert förstå vad jag menar. Men jag blir inte bara lite Depp utan jag bli väldigt nedstämd och väldigt negativt påverkad.
Borde boka in en resa men känner inte att jag har dom pengarna just nu och behöver befinna mig på jobbet.
Jag hamnar väldigt lätt i ett läge där - om bägaren rinner över så tappar jag all kontroll.
Så känner jag just nu, som att allt har runnit över och att inte någonting blir ett äventyr eller en utmaning att ta mig an. Utan mer ett stress och ångest moment att ta sig igenom. Jag har typ glömt hur man skrattar. Jag vill vara kär.
Någon som känner igen sig?
Nu blev detta inlägg väldigt dystert, men jag vill inte ljuga om att allt är bra. För det finns säkert många av er som förstår.
Godmorgon!
Idag vaknade jag innan klockan ringde , dvs 05. Jag har två katter i knät och älskar ljudet ifrån när dom spinner.
jag ska strax upp o gå en promenad med hunden, rensa alla kattlådor(tar nämligen hand om mammas katter och hunden när hon är iväg nu i gran canaria) efter det ska jag göra mig iordning för jobbet.
Många av er som frågar det jag jobbar med, och det är delvis som influenser och som vikarie på en skola här på gotland. Men jag har precis sökt ett nytt jobb som personlig assistent till en supersöt liten flicka. Så jag tänkte försöka kombinera alla dom tre jobben. En heltid som assistent är ca 8 dygn i månaden, så resten av månaden tänkte jag jobba på skolan. Måste få in mycket cash just nu för jag vill spara ihop till en sak, eller många saker egentligen men en specifik sak som jag verkligen velat o göra hela mitt liv och det är dyrt!! so... thats what i do!
Efter jobbet ska jag åka till stallet, då jag tar hand om hästen varje dag nu när mamma är borta också eftersom vi delar på honom(eller mamma rider honom mer för att dom tävlar osv) så jag ska mocka och rida. Jag ska även försöka hinna med en löprunda ikväll. Det är så skönt innan man ska sova tycker jag, då somnar jag som en stock. Har haft massor av sömnproblem tidigare och märker att desto mer jag tröttar ut mig själv under dagen desto lättare är det för mig att somna.
Det är kul när ni stället frågor till mig tycker jag! då blir jag glad.
ska försöka va bättre på att ta bilder så jag kan lägga upp här, jag älskar bilder i bloggar men på dagarna hamnar det mesta på min instastory så det sparas inte så mycket.
men ha en fin måndag alla snyggisar!!! <3<3<3
Ibland känner jag mig sådär fruktansvärt ensam, sådär ensam så det känns som att mina ådror ska spricka, som att benen vill springa 2mil och att jag bara skulle vilja lägga mig ner på marken och gråta.
Även fast jag ikväll sitter omringad av min familj, även fast jag har 10 konversationer igång samtidigt med vänner på min mobil, även fast jag egentligen inte är ensam alls så är känslan drypande och kletig. Jag vet inte vart känslan kommer ifrån, eller jo, helt ärligt så vet jag nog det.
Den känslan kommer ifrån ett extremt bekräftelsebehov jag har. Jag vill bli bekräftad precis hela tiden, att jag duger, att jag är älskad, att människor vill umgås med mig, att jag är rolig, att jag är snygg, att jag är åtråvärd, att jag kan göra framgång osv. Jag triggas enormt av att hela hela tiden få veta att NU, SNART kommer något spännande hända eller nu skriver någon spännande person till mig, eller nu har jag en framgång påväg. Jag laddas upp av det och i denna stund tror jag att det är låg batteri nivå på mig, trotts att jag har varit väldigt väldigt upptagen och inte suttit still en sekund idag. Jag har löptränat, styrketränat, räfsat löv, ridit och mockat, lagat middag, skrivit kontrakt, gjort ett nytt samarbete, planerat för en haul imorgon, planerat en resa till Västerås om två veckor, planerat en lunch med en vän imorgon och dessutom gjort en god gärning för hemlösa i norden. Men tills nu. Då märker jag, hur ensam jag känner mig. Jag vet att jag vill att en viss person ska höra av sig till mig. Jag vet att jag vill få ett visst besked ifrån en annan person, jag vet att jag vill träna ännu mer men jag orkar inte duscha en tredje gång idag (haha), jag vet att jag känner mig ensam för att jag helt plötsligt är på en låg nivå.
Jag hatar och älskar mitt bekräftelsebehov, jag vet att det har med min Borderline(min diagnos) att göra och jag kan känna mig aningen lugn när jag tänker så. Men samtidigt tar det inte bort min känsla. Jag hatar det för att det är så mycket jag fortfarande inte förstår eller lärt mig hantera och det tar extrem energi av mig. Samtidigt som jag älskar det för det är min drivkraft att aldrig vilja sitta stil och alltid se till att ha en strävan efter något bättre.
Typiskt borderline, att man är väldigt ”allt eller inget” jag har väldigt svårt att bara luta mig tillbaka och känna mig nöjd i lugn och ro.
Det är något jag alltid avundats människor i min omgivning.
Det kanske är det som ska bli min träning ikväll? Försöka att styra det jag känner.
jag vaknar ofta väldigt tidigt på morgonen, det har jag gjort ända sen jag va barn. Jag gillar ofta också att somna ganska tidigt, runt 21-22 tiden passar mig bra.
Det är så skönt när man är ledig som jag är idag, att få vakna utav sig själv. Veta att antingen kan jag somna om eller så ligger jag o myser med katterna eller så går jag helt enkelt upp. Den här morgonen vaknade jag 6.30 och myste med katterna. Efter en stund kände jag mig sugen på att blogga.
Jag har funderat på att kanske börja blogga mycket mer än vad jag gör. Lägga mer tid på detta. Jag älskar att skriva, men är väldigt dålig på både stavning och koncentration då jag är diagnostiserad dyslektiker och med koncentrationssvårigheter. Men har jag en lugn stund som en sådan här morgon så funkar det faktiskt ganska bra.
Idag har jag planer på en springtur strax, med lite styrketräning. Efter det ska vi räfsa löv hemma på gården tillsammans med min familj. Tror vi kanske tänkte grilla korv dessutom - mysigt! Efter det ska jag och Amelia åka till stallet och rida. Kvällen har jag ingenting planerat och jag fundera på om jag kanske skulle höra av mig till en vän och se om vi kunde gå ut och äta på resturang.
Hoppas alla får en fin lördag.
Jag krymper ihop i mina tecken av dun, nyduschad, har precis ridit och varit ute på en löprunda. Jag är trött och känner mig molande, som att idag kommer det bli en sånär dag som det är svårt att somna.
Jag försöker förstå vad det är som stör mig, försöker hitta strategier för att sortera vad som faktiskt bara är påhitt i mitt eget huvud och vad som faktiskt är något jag kan göra något åt.
Jag kommer fram till att jag har ett beslut att ta. Jag tycker själv att jag ofta är väldigt bra på att ta beslut, men just den här gången kommer det att bli ett livsavgörande beslut. Det skulle kunna förändra min framtid på både gott och ont, och såklart önskar jag att det skulle komma mest gott ur det. - Ingen kommer ihåg en fegis, sa min pappa till mig idag i telefonen. Just den meningen får mig att känna mig väldigt levande. Jag blir bekräftad i att fortsätta vara modig och ha tillit åt att saker som sker kommer vara till min fördel. Människor i världen kommer alltid prata skit. Människor kommer alltid sitta med pekpinnar i efterhand och säga - sådär skulle du inte gjort! Men jag har hela mitt liv känt att jag inte är en av dom personerna med pekpinnar. Jag är en sån som kastar mig ut impulsivt och hoppas på att inte landa helt förjävligt, och det gäller att inte glömma bort det i sånna här tillfällen. Det gäller att alltid komma ihåg vem man är! Är man fegisen som sitter hemma i sin soffa och aldrig vågar gå utanför sin comefortzone, ja då kommer man leva väldigt enkelt och inte utvecklas speciellt mycket som person - det är ju inget fel med det! men då ska man också akta sig för att kasta skit på människor som vågar. Är man personen som lever och lär, vågar möta andra människor, vågar testa olika saker, tankar och känslor. Vågar ta risker och chanser, ja då kanske man får leva ett liv med människor som tycker man skulle gjort annorlunda men samtidigt så har man berikat sig själv med erfarenheter och minnen. Jag är en sån solklart - lever och lär- människa. Jag älskar det och kommer aldrig att sluta våga ta risker, så denna gången kanske jag beslutar mig för att våga ta chansen, - såklart jag kommer!
Nu har jag rensat av lite av mina kvällstankar här på bloggen. Det känns skönt.
godnatt <3
Påväg hem ifrån världens bästa vecka i Gbg!!
Träffat Marcus, Tatiana, och min bästavän linnea! Vi har festat, shoppat, ätit, filmat youtube, tagit massa fina bilder, skrattat sönder och bara haft så jävla kul.
Så härligt mitt uppe i mitt heartbreak att få komma iväg o göra något extremt roligt o träffa vänner som får en att tänka på annat❤️
Jacka Cubus
Kappa h&m
Skor Nelly.com
Väska Louis Vuitton
Glasögon nakd.com
Ni vet när man stått i ett vägval i något som känns som en evighet och sen tillslut bara bestämmer sig och tar steget mot det främmande?
Där står jag just nu.
Påväg mot det främmande, okända och oskrivna. Jag är livrädd och euforisk. Äntligen händer det något i mitt liv som kommer förändra min livssituation för alltid, på gott och ont.
Jag har stått still i 6månader i något som är geggigt och grått. Jag har inte vetat vad jag velat, inte vetat om jag vågar släppa taget om det jag hållit så hårt i. Men nu vet jag, och det har aldrig varit så skönt att ta ett beslut som detta. Jag har gjort mig själv fri och jag är så jävla redo att skjutas upp i luften för att sen se vart jag landar.
På våran toalett hemma hos pappa finns en tavla som det står ”när du är redo för att stiga in i det okändas mörker kommer en av två saker hända - du kommer hitta något stadigt att stå på eller du kommer lära dig att flyga”
Jag läste den alltid när jag borstade tänderna när jag va liten men förstod aldrig vad det betydde.
Nu förstår jag.
Min framtid är så spännande och ni kommer snart få se.❤️
