RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-01-15 14:21:24

matildahorn blogg

matildahorn blogg på Nouw

Jag saknar att ha en dagbok

2018-10-17 17:05
Från matildahorn

Hej vänner! Har sånt stick i fingrarna, behöver bara få skriva av mig och börja röra på mig. Jag saknar verkligen att ha en dagbok! Det var något som jag hade hemma, att jag lyckades lämna den hemhemma gör mig en aning bestört. Det är så oerhört skönt att få skriva av sig om verkligen allt möjligt.

Jag behöver skaffa en hobby. Mitt liv känns så enormt enformigt just nu. Egentligen är det min dramatiska sida med för lågt blodsocker som pratar (men hon är rätt ärlig och nästan klok), men efter nollningen blev det tomt - vilket är helt försteåligt. Jäklar vad mycket man gjorde under nollningen, hade verkligen inte tid med någonting utöver det. Men jag saknar verkligen att göra någonting. Nu är det att man går på föreläsning, äter lunch, en till föreläsning och sen hem. Min studiemotivation går upp och ner så det är lite oklart hur mycket jag egentligen gör i mitt korridorsrum. Så fort en dugga eller tenta är avklarad är det sikte på nästa, jag får PANIK på hetsen! Om vi har en tenta om en månad så är det inte akut nu. Det är absolut bra att ha koll på mål i framtiden, men att konstant vara uppstressad är inte bra för min (och inte någon annans för den delen heller) kropp. Sympatiska autonoma nervsystemet igång konstant - nej tack! För mycket stress gör mig helt apatisk. Jag känner och upplever ingenting. Jag vill inte att mitt liv ska handla om att helgen snart kommer - att snart blir det fest - utan jag vill faktiskt ha en vardag jag trivs med (någorlunda) och som ger mig något varje dag, inte bara på en nattklubb.

Jag saknar att rida. Oavsett hur dåligt det gick (i slutet, när jag hade noll motivation till att rida, eftersom jag bara tyckte att hästen var jobbig och att jag inte kunde rida, prestationsångest ni vet) så kändes det oftast bättre efteråt. Kroppen fylldes av endorfiner (oftast) och man fick komma bort från allt annat. Det är det som är lite halvjobbigt med att bo i korridorrum. Jag älskar att alltid ha sällskap och att inte behöva känna sig så ensam - vilket är lätt i början - men jag saknar friheten i att ha mer luft runt omkring mig. Inte plugga på samma ställe som jag ska sova - att ha ett ställe där jag bara kan zoona ut och vara för mig själv - med mig själv. Lite som att gå en promenad vid havet, jag älskar det. När jag är arg eller stressad och ingenting kommer ur mig, så funkar det alltid att gå en promenad, känna vinden blåsa mot en (jag älskar naturen och hur häftigt det är när vinden verkligen tar tag i en) och höra vattnet slå mot klipporna. Det är en så ny livsmiljö i Lund att jag inte har anpassat mig än och jag vet ärligt talat inte än - men det kommer jag snart göra - vad jag ska göra.

Jag behöver en hobby.

Att kolla upp gymkort kan vara en idé. Att hitta ett stall hade varit det absolut optimala. Jag är sugen på badminton, vilket jag har spelat fåtalet gånger i grundskolan/gymnasiet, men det är rätt kul ändå. Eller att bara hitta en bra och fin promenadsslinga. Jag behöver verkligen miljöombyte. Som ni kanske vet bor jag precis vid skolan, fula (men älskvärda) Sparta, vilket det tar maximalt fem minuter gång till skolan ifrån. Det är min vardagsmotion, vilket är helt bedrövligt. Jag behöver få röra på mig! Ska helt enkelt titta upp möjligheter till gym tror jag. Vi behöver göra något åt min brist på endorfin och byte av miljöer.

Meeeeeen, det är inte bara saker som tynger mitt hjärta idag. Jag behövde bara få skriva av mig - varför tror ni jag älskar att ha en dagbok och/eller blogg? Jag får berätta exakt vad jag vill på mina egna villkor. Hösten har börjat komma till Lund! Alicia besökte mig i helgen, vilket var superdupermysigt. Jag var (är) lite halvsjuk så det blev en väldigt lugn helg. Vi gick en promenad, från Sparta till LTH, vidare till stadsbiblioteket (det är så fint!) och Mårtenstorget där jag köpte hostmedicin, en liten sväng i Botaniska och hem. Det vi inte hade räknat med däremot var ju att det var hela arton grader ute, och jag hade proppat mig med ullstrumpor (älskar, har på mig det ungefär varje dag mm), en jättefin tjock-ish tröja och kostymbyxor, med min tjocka kappa! Det var redigt lökigt, skyndade oss hem och öppnade fönstren på vid gavel och svettades.

Innan har jag inte gillat hösten. men det är faktiskt redigt ball. Löven börjar falla och de skiftar i så oerhört vackra färger. Man får ha på sig lager på lager - kläder jag inte äger, men jag har införskaffat en del tjocktröjor och annat smått och gott. Hösten är sannerligen en mysig årstid.

Nedan kommer lite härliga bilder som ger mig inspiration - till allt. Som vanligt är detta inlägg från början deppigt och sen glatt - vilket är helt okej och ett bevis på att skriva av sig gör att jag mår bättre.

Hej igen

2018-10-08 17:32
Från matildahorn

Det var allt ett tag sen vi hördes, men jag kom hem från Nigeria den tjugioåttonde maj, hängde med alla mina saknade vänner och jobbade däremellan. Jag hade verkligen en helt underbar sommar. Men, till hösten bestämde jag mig för att testa plugget igen och sen några månader tillbaka har jag flyttat till LUND och börjat studera programmet BME! Detta innebär civilingenjör med inriktning medicin och teknik.

Min sektion är E-sektionen, som har Sveriges längsta nollning (såklart!) på hela sex veckor, men också Sveriges bästa såklart! Under dessa veckor har åtagliga mängder alkohol förtärts (!) men, ingen hets, även fått bära hår av guld och en hel del massa skoj. Nollningen har varit fantastisk!

För några veckor sedan var det NolleGasque, vilket innebar att jag blev etta och såhär såg jag och min kära Greta ut!

Studierna har verkligen dragit igång och hade första duggan för en vecka sedan. (En dugga är ungefär som en mini-tenta, ett vanligt prov helt enkelt.) Idag/denna veckan är det fokus på att vara i fas i matematiken (Endimensionell analys med allas vår Gud Jonas Månsson), göra lab i fysiken och hänga med i introduktionen till medicin och teknik.

Tycker faktiskt oväntat mycket om den sistnämnda kursen. Biologi/kemi och matematik/fysik är två fält och fyra ämnen som jag håller kärt. Idag hade jag föreläsning om bioelektriska fenomen - och wow vad intressant det var! Det gick som vanligt snabbt, men kände trots detta igen mig en del från gymnasiekemi/biologi. Blev för ungefär första gången inspirerad och glad över vad jag faktiskt pluggar. Jag ska inte ljuga - jag är och har varit osäker om BME är något för mig. Min tanke är att jag testar ett tag, ett år, och får se vad det leder till. Tycker jag inte om det så är det inget mer med det, jag kan inte tvinga mig själv!

Tänker i alla fall att jag kommer gå in på bloggen lite då och då och skriva, så vill ni hänga med är ni varmt välkomna!

Kram

Imorgon åker jag hem

2018-05-26 13:03
Från matildahorn

Hej bloggisen! Varit tyst här ett rejält tag, och nu åker jag ju hem imorgon. Ville bara berätta att jag lever och att de senaste veckorna har varit fantastiska. Kommer skriva ihop ett rejält inlägg när jag är hemma, men för nu bara en lägesuppdatering. Idag är jag påväg till Epe, där vi ska spendera dagen och göra roliga grejor. Kramis

Lite bilder från de senaste dagarna! Kram

Uppdatering av läget

2018-04-14 15:13
Från matildahorn

Hej finisar! Har inte uppdaterat på hur länge som helst. Skrevs ut från sjukhuset förra lördagen, var fortfarande oerhört svag och gick tillbaka till jobbet på tisdagen. Och vet ni vad?! Jag har börjat åka de gula ”commercial”-bussarna. Har haft mestadels bra upplevelser, en var väldigt obehaglig och ska berätta mer om detta när vi kommer till den dagen av denna uppsamling av dagar.
På jobbet har det varit lugnt, 4/5 av mina kollegor har varit out of office, på ”child protection” kurs i Abuja, vilket de behöver gå på med anledning av ENGINE. Jag har alltså hängt med endast Ms. Roberts hela veckan, men det har varit skönt att kunna använda Ms. Alabi’s dator när hon är ute, slipper bibliotekets!! Winwin. I början av veckan åkte vi ut till Owode-Elede, busshållplats Mile 12. Här mötte vi en Enrolment Officer, hon behövde hjälp med att ladda upp OSG’s (out of school girls som är enrolled) från sin tablet till servern, internet har strulat något enormt för alla tablets vi gett ut. Därefter tog vi en gul buss till Gbagada för att träffa nästa EO som behövde hjälp, fick gå en bit då jag numera vägrar bikes (haha) (och hade en tight kjol). Efter att ha hjälpt även denna kvinnan gick vi tillbaka, gick då till Bariga och därifrån tog vi en tricycle till Shomolu, sedan en tricycle till mot kontoret (vilket är kanske 500m - 1km, absolut inte långt). Fick även erbjudande om att följa med en annan dag men då var magen ur balans igen (den är fruktansvärt oskön!!) så jag skippade det och arbetade med Excel. Blev precis klar i fredags efter tre dagars arbete på samma dokument, så det var skönt!
Nu till den obehagliga upplevelsen med gul buss - i torsdags skulle jag och Gosia som vanligt ta buss. Man står bara längs med vägen och väntar på att bussar åker förbi, man ropar sin destination och är det samma som bussen ska till så hoppar man snabbt på. Denna morgon hörde vi inte riktigt vad de ropade - svarade Shomolu/fadeyi vilket är de destinationer vi kan ta. De var oklara men sa ändå ja och vi hoppade alltså på. Fick direkt en dålig magkänsla, eftersom de skulle till Yaba (vändhållplats ungefär, därefter ska bussen fortsätta mot Shomolu). Vid Yaba gick alla andra personer självklart av, och vi var kvar ensamma. De ville vi skulle sitta i framsätet vilket vi då gjorde. Föraren började då flörta-ish med Gosia och jag kände hur jag inte tyckte om det här. De vände på en bensinstation, men stod kvar där väldigt länge innan de tankade. Han ville ha hennes nummer och allt, vilket hon givetvis gav fel (smart tjej vettni) och när han ringde så hade hon ju såklart glömt mobilen hemma. Han ville att hon skulle ringa upp och ge honom ett jobb, väldigt förvirrande vad han ville. Vi påpekade efter en stund att vi var sena till jobbet då han aldrig körde, men tillslut rullade vi iväg mot Fadeyi. Ingen annan hoppade på bussen och min rädsla var ganska stor, men visade inget utan played it cool. Jag var redo på att han skulle svänga fel och tänkte mitt liv skulle vara över. Drama Queen much. Tillslut hoppade i alla fall en annan man på bussen och vi kunde också äntligen hoppa av den. Det var så skönt att komma av och all rädsla släppte. Känner mig annars rätt säker i dessa bussar, men att åka ensam med främmande män är det i sig en utsatthet och en risk jag inte vågar ta. Men det gick bra, och jag kommer aldrig mer hoppa på en buss som inte har samma slutdestination som jag vill till från hela början.
Men på torsdag kväll/eftermiddag så fick jag en roligare upplevelse. Jag och Gosia gick till en supermarket - MallMart Hypermarket, vilket var cirka en kilometer bort och tog kanske 10-15 minuter att gå till. Jag var först hur nervös som helst då vi gick när det snart skulle bli mörkt, men det var hur lätt som helst och fick gå över en gångbro, jättefint att titta ner över bilarna som åkte under en. Jag handlade i alla fall bättre tvättmedel, lite frukt, juice, oliver (smarr), pasta, cola och kanske något mer jag inte minns. Kalaset gick inte ens på 100 SEK!!!!!!! Det är så fruktansvärt billigt här då svenska kronan är mycket starkare än Naira, 1000 Naira är ungefär 22 SEK. Bussresorna kostar 50 Naira, det är knappt 1 krona, helt sinnessjukt.
Fredag igår och då kom resten av kollegorna tillbaka till kontoret, fick bamsekramar av allihopa. Tycker verkligen om dem, de är så snälla mot mig och bryr sig. Är tacksam för att jag kan få stöd av dem. Bussen hem och tog det bara lugnt. Smakade en apelsin jag köpt, men den var jättetorr och inte alls smarrig? Ska prova en från marknaden nästa gång, förhoppningsvis är de godare! Lördag idag, har börjat tvätta lite kläder och städat runt min säng och resväska. Min tanke var idag att ta mig till Lekki Conservation Center, men har oerhört ont i magen idag och känner mig inte stark nog att ta mig utanför hemmet. Tråkigt, men planerar åka dit nästa vecka! Är ensam nu, lyssnar på musik och spelar temple run. Vill bli frisk snart och börja göra roligare saker, på måndag har halva min tid gått (!!!) och känner att jag inte vill slösa min sista tid utan göra det bästa av den och uppskatta allt som går, jag har klagat något fruktansvärt och jag vill ge Lagos och Nigeria en ärlig chans. Förhoppningsvis går det bra! KRAMIS

Min lunch i onsdags, haha den var jättegod!!

Jag har fått upp mitt myggnät och såhär ser det, observera det inte är stängt ;-)

Utsikten från bron vi gick över påväg mot MallMart.

En påskhelg utöver det vanliga

2018-04-14 14:38
Från matildahorn

Hej bloggisen! Idag är det söndag och jag har varit ledig sedan i torsdags. Min torsdag var redigt långtråkig, men fredagen var desto roligare. Åkte med Iyanu och Alice från min värdfamilj till ett mall en bit ifrån, fick köpa handsprit och en bok och var nöjd över detta. I affären såg jag massa reklam för påskägg, så det verkar vara en tradition här med bara att min familj inte har den. Familjen jag bor i talar ju inte för alla i Yaba, Lagos eller Nigeria och absolut inte Afrika. Det är en alldeles för grov generalisering, såsom att jag från Särö skulle kunna respektera hur alla är i Sverige. Svar nej. Vi såg även Black Panther ännu en gång, den är verkligen så bra! Annan ”kul” grej var att de kom fram ett par, med bebis och allt, och ville ta bild med mig. Det är svårt att säga nej för de ville ju verkligen, men en känner sig verkligen som ett djur i en bur på ett zoo. Alla tittar och vill ta bild med en. Såg även en smygfota mig i mataffären, det gjorde mig aningen frustrerad, vill hellre att personerna frågar än att ta en bild utan samtycke.. Min lördag var även den trist, och idag är det som sagt söndag.
Idag kom min rumskompis tillbaka, skönt att få träffa henne igen och veta att jag kommer ha lite sällskap igen. Tillbringade hela förmiddagen i kyrkan, gudstjänst med musik som vanligt. Flera ur min värdfamilj är med i olika körer där så det var riktigt roligt att se och höra de sjunga. Efter kyrkan gick jag hem och bytte om och nu är jag någonstans jag inte vet namnet på en riktigt skum restaurang(?). Min värdmamma skulle varit med men det kommer en till volontär idag (!!) som det var lite strul med hennes värdfamilj så hon kunde inte följa med, det blev bara jag och min värdpappa. Det skumma är att jag sitter ensam i ett rum med andra kvinnor (kvinnor som är mycket mycket äldre, definitivt 50+, kvinnor jag aldrig träffat och som inte heller pratar med mig för varför skulle vi prata?) medan han är någon annanstans, antagligen sitter han ute med de andra männen. Eh va? Är riktigt frustrerad över detta och behöver hålla god ton men detta är verkligen en riktigt konstig upplevelse att vi är uppdelade så. Ska fråga honom sen på hemvägen varför vi inte satt tillsammans och uppdatera er, kanske något speciellt med denna restaurangen(?). Jag sitter alltså i ett rum, som ett vardagsrum, framför tv-n och Premier League i en soffa och de andra sitter i en soffa mittemot och några fåtöljer runt om kring. Skumt. Behövde skriva av mig, vi hörs snart igen KRAMIS.
EDIT: Det var ingen restaurang. Det var ett affärsmöte så som jag uppfattade det. Männen hade möte och det är tradition att man tar med sin familj, fru etc på sådana tillställningar och därav var jag tillsammans med fruarna och resten av de medbjudna i ett rum inomhus medan de andra hade möte. Det pågick i ungefär två och en halv timme, men sedan fick vi komma ut och umgås med de andra. Satt och pratade med min värdpappa och några andra män, så det var ändå kul att få prata lite med några.
Måndagen var det picknick med hela värdfamiljen, vilket var en affärslunch på ett hotell. Vi satt utomhus, medan jag såg männen sitta vid ett annat bord lite längre bort. Barnen hade en hoppborg och fick ansiktsmålning, väldigt gulligt. Det var god mat, det som ej var med djur. Friterade bollar med fyllning av mjöl-ish, det var gott! Sallad och även friterat ris och annat smått och gott. Det var roligt att få komma utanför hemmet och göra något. Däremot var det väldigt hög musik så hörde knappt vad en enda person sa. Vi var där ett par timmar och sedan var det hemgång.
Min påskhelg har alltså inte varit som vanligt, men det var absolut en upplevelse. Kyrkan var nog min favorit, det var en väldigt härlig stämning. Kramis

Jag och Alice smygfotade av Iyanu // Iyanu och jag (tycker inte om att ta selfies hjälp)

Såhär såg det ut inne i bion!

Detta är alltså köpcentrumet vi var på - Leisure Mall i Sabo.

Iyanu utanför, posar som en drottning i trappan ;-)

På sjukhus

2018-04-06 11:26
Från matildahorn

Hej vänner. Har inte skrivit på ett tag på grund av bristande internet som vägrar ladda upp inlägg. Så det kommer ett inlägg om min påskhelg. Men nu är jag i alla fall inlagd på sjukhus. Började i onsdags att frysa hur mycket som helst (tjocktröja och under filt i 28-gradig värme...). Hade under dagen känt mig hängig men inget jag tänkte på. Blev mer varm under natten men under morgonen mådde min mage skit, bokstavligen, och tillslut spydde jag (trevlig information) så bestämde mig för att bege mig mot sjukhuset (tillsammans med min ”värdmamma”). De bestämde för att ge mig dropp och det är jag så tacksam för nu. När jag skulle uppför en trappa till mitt rum svartnade det för ögonen, var så fruktansvärt låg. Jag fick flera vätskedropp och annan medicin men det blev inte bättre så jag behövde spendera natten här. Första gången jag får dropp och första gången jag sover på ett sjukhus. Nu mår jag lite bättre, mer energi men mår väldigt illa och kan knappast äta något. Ingen aning om de vill ha kvar mig över natten igen men hoppas inte det, vill hem till min värdfamilj. Tänkte bara uppdatera er snabbt om läget, KRAM

Dropp och en selfie när jag mådde bättre...

Ensamhet och en fjärdedel avklarad

2018-03-28 08:33
Från matildahorn

Hej vänner. Har inte bloggat på några dagar nu, mina dagar ser rätt likadana ut. Gå upp 7.30 - åka till projektet - åka hem - äta och titta på tv om det finns el annars vara ensam på rummet och spela subway surfers i princip - sova tidigt. Har nog aldrig haft såhär bra sömnrutiner? Jag somnar efter en stund och går alltid upp på första alarmet (det gjorde jag i Sverige också, får panik på flera) och har min egen rutin av saker jag gör. Det är rätt skönt och blir inte så konstant uttråkad och stirrar på klockan. Det innebär däremot inte ett brist på att ha tråkigt - jag har ofta tråkigt. Men tiden går ändå.

De senaste dagarna har strömmen varit borta från hemgång till sömn och försvunnit till och från. Det har varit rätt kasst, att inte ha el innebär att jag är ensam. Vardagsrummet är enligt mig mycket varmare och jag har fyra fönster jag kan öppna i mitt rum när det blir varmt. Försöker vädra varje dag och det hjälper oftast när jag ska sova, även om det är brutalt varmt utan elen. Har även märkt att när jag sover utan ac så mår jag alltid dåligt på morgonen, min mage ballar helt ur av värmen. Vet inte om det är ett orsakssamband eller bara en korrelation av andra omständigheter. När jag är ensam tänker jag väldigt mycket och väldigt länge. Tankarna går mest på vad jag ska göra när jag kommer hem, min framtid och om jag kommer in i Lund med den dåliga prognos jag har, vad jag ska göra annars och hur jag isåfall ska finansiera detta. På ett sätt är det bra att jag får tänka av mig så mycket, jag reder ut vad jag vill. Samtidigt är det jobbigt, jag vet inte vad jag vill. Kanske är inte bioteknik rätt för mig, kanske ska jag jobba med att hjälpa människor? Det kan göras på båda sätt med bioteknik. Genom att jobba med biologin bakom kroppens processer och allt annat vad det innebär kan jag hjälpa människor, att jobba med medicin verkar så spännande. Kommer jag isåfall trivas med det? Det är så många frågor och tankar som bubblar runt, med all min fritid har jag tid att komma på allt möjligt. Funderar på att be min värdfamilj att vi (eller jag) ska köpa avokados, har sån craving på de fantastiska skapelserna. Även typ bananer, hur gott att bara kunna ta en? Älskar att shoppa mat. Däremot äter jag inte alltid upp den när jag är hemma, oftast kommer jag på något kul jag vill göra istället för att laga den där avancerade middagen eller så är jag för trött. Men att skära en avokado är ju inte direkt så energikrävande.

I måndags blev det förresten tre veckor sen jag satte min fot i Lagos och Nigeria och till och med Afrika för den delen. Det känns rätt sjukt. Har avklarat en fjärdedel av denna resa. Väldigt skön känsla, att tiden går framåt. Däremot är det fortfarande upp och ner med min inställning till allt. Det är väldigt beroende på hur dagen har sett ut och vad jag har gjort. Är det bara en dag på kontoret framför excel ifrågasätter jag min existens och är det en dag ute i Alimosho snackandes med viktiga människor så känns det rätt spännande. Det är precis som ett vanligt jobb, en del dagar är helt enkelt roligare än andra. Att skillnaderna skulle vara så stora hade jag däremot inte räknat med. Nu kommer min skjuts om tio minuter, tjoho. Hoppas verkligen strömmen är på och att det finns lite bröd, är lite halvsugen på att äta något. Har för övrigt ätit upp en stor mängd av godiset jag tog med mig. All choklad är slut. Nu har jag bara gott&blandat, vingummi (blä, har endast med för att vara skön och bjuda), saltlakrits och lite annan lakrits kvar. Självklart några chokladägg med också, blir det att äta på lördag, påsk och sånt ju! Min värdmamma skulle även vara med i någon konsert i helgen så det ser jag framemot att få lyssna på. Påsk med påskägg är ingen tradition här i Lagos liksom. ;-) Ingen aning om fler länder än Sverige firar det, har rätt kass koll på traditioner. Vi hörs snart igen när jag kommer på nåt skoj att berätta, KRAMIS (skulle publicerat Tisdag 16.20 men internet ba nej)

Dagens Bröllop

2018-03-24 20:26
Från matildahorn

Hej mina kära vänner! Idag har jag varit på bröllop! Det var hur skoj som helst, men först ska jag berätta om min fortsatta torsdag och fredag. Torsdagen åkte vi som sagt (jag tror jag nämnde det?) till Alimosho. Vi åkte iväg hela gänget (mina kollegor på engine) inklusive Daniel som hjälper till med tekniken och sånt där. Men, min ena kollega var på ett möte under hela dagen och blev försenad till det ställe hon skulle hålla infomöte på - så där hamnade jag och vår ”inhyrda” tekniksnubbe, han jobbar nämligen inte på AHI, men själva ENGINE är ett samarbete mellan flera olika organisationer och det är från en av dessa han kommer. Jag är ju bara med som ”assistent” så jag sitter bara med på möten och lyssnar, likaså i Ponle, ett väldigt improviserat informationsmöte, men det var mot förmodan rätt så kul. Dels satt jag ner som en Community Leader (de trodde jag var viktig, jag sa nej till sittplats men de ”tvingade” mig för jag var deras gäst) men också att Daniel egentligen inte hade en aning om vad han skulle säga. Det blev kul och även ett framgångsrikt möte trots svårigheterna. Fredagen flöt på som vanligt, inget speciellt att rapportera där förutom att jag då bestämde mig för att acceptera min kollega Ms. Abiolas inbjudan till hennes bröllop! Så Ms. Owa hjälpte mig att fixa klänning osv osv och det kommer jag mer till nu.

Lördag är det alltså idag. Började dagen tidigt, duschade och sminkade iordning mig. Min bil kom och hämtade upp mig och körde mot kyrkan som bröllopet var i, vilket ligger ca 20 minuter härifrån, i Ogudu, jag bor i Yaba. På vägen hämtade vi som tur var upp Ms. Owa (vi kallar alla på kontoret för miss och det är svårt att inte göra det, däremot bad jag de kalla mig bara mitt förnamn, skulle aldrig reagera på ”Ms. Horn” hahah).. Hon var däremot lite sen så det var en del väntan, men sen styrde vi mot kyrkan igen. Vi gick till ett badrum och jag fick klänningen som hon hjälpt mig fixa, fick även låna lite fina smycken och skor. Är så tacksam för all hjälp jag fått idag, Ms. Owa är verkligen en så fin person som hjälpte mig idag. I vilket fall lyckades vi missa hela ceremonin i kyrkan men kom precis i tid för när brudparet kom ut ur kyrkan! Wow, Abiola var så vacker och det var verkligen så roligt att få uppleva hennes stora dag. Är så tacksam för att jag fick möjligheten att komma och ta del av detta. Tog lite fina bilder och vi rörde oss mot mottagningen! Jag har faktiskt bara varit på ett bröllop en gång i mitt liv, den gången var jag inte så gammal och fick därmed inte följa med till mottagningen till min stora besvikelse (tänk er en dramatisk matilda på sisådär 4-5-6 år, var så avundsjuk på min syster och kusin som var brudtärnor!!!) men denna gången då bannemig fick jag gå på mottagning! Serverades mat och vatten och annat smått och gott hände, det var en riktigt rolig upplevelse. Eftersom jag aldrig varit på en mottagning i Sverige så vet jag inte riktigt hur det är, men min spontana jämförelse är snarare att gästerna klädde sig enligt den ”nigerianska kulturen” - såsom min värdfamilj/vänner kallar det, vilket är hur vackra kläder och håruppsättningar som helst. Det var även annan musik (med väldigt härlig rytm), bra gjort av livebandet(!!) och detta brudpar fokuserade även en del på att ha med sin kristna tro när de pratade, ex sades en bön och deras äktenskap välsignades flera gånger i Jesus namn etc. Jag satt vid ett bord med min hjälpande hand och några andra kollegor från AHI och lite annat folk. Det var en rolig upplevelse och jag är verkligen så glad att jag tog modet till mig och gick, trots att jag bara såg problem i det från början, transporten och vad jag skulle ha på mig. Jag kände mig inte heeeelt bekväm i min klädsel, klänningen jag bar syddes upp dagen innan (det var kort varsel!!!) och den var av stilen ”säck” skulle jag kalla det, men den passade in på temat och jag kände mig ändå relativt nöjd. När jag kom hem kastade jag mig i sängen och åt choklad, har även umgåtts med värdfamiljen och fixat lite med några kläder jag ska tvätta imorgon (förberett med vatten etc). Imorgon blir det troligtvis kyrka, vi får se lite. Vi hörs snart igen, KRAM!!!

Motorcyklar och svullet öga

2018-03-22 07:38
Från matildahorn

Tjo bloggisen. Vad kan jag säga mer om igår än vad fan? Det var sannerligen en upplevelse. Efter lunchen skulle jag och min kollega Ms. Roberts röra oss mot communityt Bariga, vilket ligger i LGA’t Shomolu då det var på denna plats ett möte skulle hållas. De som kom på mötet var Community Leaders men också LSCs - Learning eller Local School Commander (något sådant betydde det) och några EO’s - Enrolment Officers. På några andra plaster kom det också några ENGINE girls. Syftet med mötet var att åka till community’s (det hölls 5 möten samtidigt varav jag var med på detta) och informera om ENGINE 2 och även peppa de lite skulle jag säga. Det är en del som klagat på det tidigare projektet, då det inte gynnat tjejerna så värst. Denna gången hoppas jag på att det blir bättre, men jag vet ju inte riktigt vad det finns att jämföra med eftersom att jag började nu i fas två. Mötet var intressant - en del av det hölls på engelska och det var bra att få höra andras åsikter och få en annan bild av vad projektet behöver vara mer tydliga med och även arbeta på. Som vanligt var det många förbipasserande och så fort de såg mig så knuffade de till eller viskade till sin kompis som även den började stirra på mig. :’) Men nu till det med dramatiska - resan dit och resan tillbaka. Vi behövde ta både tricycle (kan jämföras med tuctucs som de kallas på en del ställen) och motorcykel. Jag har sen början sagt att nej jag tänker ALDRIG åka med en motorcykel i Lagos men tyvärr så blev jag illa tvungen då det ej fanns någon tillgänglig tricycle. Ditresan med TC var hemsk. Jag vet inte om det är så det ska gå till, men det kändes som att föraren inte kunde styra what so ever och pulsen när vi konstant var påväg att krocka var rekordhög. Vi blev släppta på ett ställe i Bariga och blev då tvungna att ta motorcykel. Jag satt bakom föraren och min kollega bakom mig, hon ville inte jag skulle sitta längst bak eftersom jag aldrig upplevt att åka en sådan innan. Chauffören vi hade då var bra, det kändes inte som att han ville mörda oss och visst - det var några centimeters marginal ibland - men det var generellt en bra resa. Hemvägen däremot. Don’t get me started.... Det började med motorcykel. Jag har nog inte varit så rädd på länge. Med några ynka centimeters marginal åkte vi förbi bussar och andra motorcyklar, det kändes konstant som att jag skulle skrapa upp mitt knä. Min kollega ropade ”small distance!!” och jag tror att även hon insåg hur dåligt denna person körde. Han släppte oss dessutom på fel ställe - de började tjafsa och han blev sur men körde trots detta ändå oss till rätt ställe på andra sidan vägen. Jag var livrädd i detta skede, de tjafsade och det var tjock trafik. Men jag överlevde. Skärrad och trött fick vi tag på en tricycle. Han var däremot en duktig chaufför. Jag kände mig lugnare och han kunde styra, det var inte risk för frontalkrockar såsom det var med den föregående. Han släppte av oss utanför kontoret och summan av kardemumman var att han gjorde ett bra jobb och ville inte mörda oss. Skönt. Därefter pratade jag lite med mina kollegor på kontoret och efter det kom bilen som alltid hämtar och lämnar mig på kontoret, någon som min värdfamilj känner. Vanligtvis är jag hur stressad som helst i denna bil, de kör som galningar, men efter turen till och från Bariga var denna bilen det säkraste jag upplevt - trots ickefungerande säkerhetsbälte och även här dåliga avstånd. Det var skönt att vara lugn. Hemma läste jag lite bok och somnade tillslut till inte-vet-jag-när eftersom jag var utmattad.

Vaknade idag och hade drömt roligaste drömmen. Mamma hade köpt en ”spare-apartment” i Kungsbacka (varför där????) som egentligen var ett hotellrum på ett lyckligt hotell på sjuttonde våningen, men som hon köpt (?). Rummet/lägenheten hade två gigantiska sängar och jag fick det bästa rummet. Det var en vit garderobshyllsvägg bakom sängen och lite annan förvaring framför(förstår ni vad jag menar). Hissen dit var flygande och på våning 14-16 var det takterass som man bara kunde hoppa ur hissen för att landa i, de var som gigantiska solsängar. Rätt chill. För att ens hitta till lägenheten så gick jag runt i Kungsbacka, jag hade med mig massa mat och kläder(?) och hade gått in på en simhall (eller gym) och lagt allt i skåpet och trott att jag skulle in i lägenheten, för att man gick in i den genom källaren. Men tillslut ringde jag mamma och hon guidade mig till hotellet där lägenheten alltså var. I samma dröm eller annan hängde jag med Kenza som skulle gifta sig, och jag var hennes goda vän och fick hjälpa till med förberedelserna. Det var skitskum uppställning med väggar framför altaret (som var en sån där blomsterdörr som i the sims) och hela den delen är rätt suddig men skum. En rätt händelserik natt i mitt liv...

Tur att natten stimulerade min hjärna för dagen var inte den roligaste. Mina kollegor åkte till Epe samt Ojo (vilket det tar 2 timmar till med trafik, vilket jag efter min vansinnesfärd på motorcykeln inte var så taggad på) så jag arbetade på kontoret i Excel med lite diverse dokument. Var ensam i princip och har sen jag vaknat haft ett halvsvullet och ont öga, misstänker att jag råkat gnugga i solkräm. Det var ändå skönt att ta det lugnt. Bilen som skulle hämta mig för att köra mig hem var däremot 15 minuter sen, men det var molnigt idag och med trettiotvå grader ute är det rätt skönt att bara stå och vänta faktiskt. Hemma tittade jag på lite tv, gick med värdmammsen och tog ut lite mer pengar till min visumförlängning (har behövt ta ut flera gånger, skumma bankomater..). Sen har jag läst och nu är jag hur trött som helst igen. Ska dricka lite vatten och sen sluta mina ögon. Vi hörs snart igen, KRAMIS.

Fick fin bränna & en liten bild från tricycle-n!

(Skulle publicerats igår 21.30 men mitt internet tyckte något annat)

Helg och mardrömmar

2018-03-20 16:39
Från matildahorn

Hej bloggisen! Nu var det ett tag sen vi hördes, men jag har haft det bra! Min lördag var hur bra som helst. Jag fick köpt lite nya kläder (två kjolar, två tröjor och ett par skor... de kostade 3000 Naira vilket är ca 60 kr max styck?!?! Vilket anses som dyrt i denna valutan, sjukt hur det kan vara så mycket inflation. (Jag tror det är rätt ord? Samhällskunskap och allt..). Efter att ha köpt kläderna i en ”vanlig butik” längs med vägkanten så gick vi till den lokala marknaden! Jag blev riktigt positivt överraskad och tyckte att fruktavdelningen var riktigt fin. Jag tog inte några bilder, men det ska jag göra nästa gång som jag går dit. Det var en upplevelse. Allt ifrån en kyckling som blev mördad live (tittade bort så fort jag upptäckte att de hände live) till starka kryddor, äpplen men också vatten och kläder. Såg även lite plastdunkar, det mesta fanns där och då gick vi ändå den första raden endast. Jag var lite halvrädd när vi gick in där, min värdmamma varnade mig för att folk skulle titta/ta på mig, vilket det alltid gör, men det var inte så många som ropade efter mig eller försökte prata med mig jämfört med vad jag föreställt mig skulle ske. Efter detta var jag hur svettig och trött som helst, kom hem och badade av mig (de där med hinken ni vet) och sen minns jag inte exakt vad jag gjorde. Det brukar vara en blandning mellan att läsa lite, prata med min roommate, titta på TV-n i tv-rummet eller bara prata med någon i telefon.

Söndag var väldigt lugn och mysig även den. Det började med kyrkan, Yaba Baptist Church som den heter. (Bild längst ner i inlägget). Jag satt bredvid min rumskompis och hennes mamma som är på besök. Det var roligare denna dag än förra gången, de spelade till och med orgel och jag fick direkt hemmakänslor och blev väldigt glad. Det är aldrig något jag har tänkt på att jag förknippar med Sverige men orgelspel i kyrkan det väcker tydligen känslor. Efter kyrkan åt vi lite glass och gick hem. Jag försökte mig på att handtvätta mina kläder, vilket jag aldrig gjort innan, det blev varierande resultat så att säga. Tittade även på tv som var på Yoruba (språket de flesta talar i Lagos) och det var kul att få se hur en ”typisk afrikansk film” kan se ut, enligt min värdfamilj. Somnade ganska snabbt, men denna dagen åkte tyvärr min rumskompis hem.... som tur är kommer hon tillbaka om 2 veckor och kommer stanna här tills hon hittar något eget, så det ska bli kul när hon kommer tillbaka. Samtidigt är det skönt att vara ensam och inte höra hennes väckarklocka klockan fem på morgonen.

Måndag och det var dags för rutiner igen. En redigt tråkig dag på kontoret framför Excel, kändes som att jag var sleepwalking. Men snackade med lite kollegor och andra denna dag på kontoret så jag fick ändå socialisera av mig. Hemma var jag trött och hängde ganska mycket ensam, strömmen har varit borta nu så mycket så blir så sömnig av värmen och orkar inte riktigt vara med andra i ett varmt rum. Började läsa lite av ”The Handmaid’s Tale” och min hjärna tyckte därmed det var en bra idé att göra hela måndag natts sömn till en mardröm där det var krig. Sov riktigt riktigt dåligt inatt helt enkelt. Tisdag är det alltså idag och jag sitter på kontoret. Idag har varit roligare, har fått organisera lite papper inför det vi snart ska ut på - vi ska ut till de olika LGA’sen och snacka om Engine. Det ska bli skoj!

Vi hörs senare, KRAM
- Skulle publicerats 13.00 men hade ej internet -

Igår vareee fredag

2018-03-17 10:28
Från matildahorn

YES. I just denna stund kom elen tillbaka. Älskar att inte svettas som en gris! Eller brukar ens grisar svettas mycket? Säkert. Men dagen innan helgen var det igår iallafall vilket innebar att det var utbildning för våra nya EO’s. Förkortningen står för Enrolment Officers, dessa har i uppgift att under 10(?) dagar spåra upp tjejer som de blivit tilldelade, i syfte att värva de till att fortsätta i ENGINE (alla tjejer har varit med i ENGINE 1) till ENGINE 2. ENGINE står för ”Educating Nigerian Girls In New Enterprises”, med tre ”outcomes” - Learning, transition (något med T och sådär.. svårt att översätta till svenska) och sustainability. Det var de framtida EO’s från 3 olika LGA’s (Lagos Governmental Areas) - Alimosho, Shomolu, Kosofe på AHI’s kontor, de resterande två (Ojo, Epe) var på respektive ställen i sina egna communitys då de ligger såpass långt bort från AHI’s kontor. De som jag fick möta var 32 stycken. Alla hade många frågor och det blev väldigt lätt högt i tak, många som pratade högt eller instämde i kör på vad min mentor (hon som är program ”leader”) sa. Det var en upplevelse utöver det vanliga, men det var roligt att lyssna på. Jag visste redan allt som skulle ske och sägas, jag var med på övning inför denna utbildning i tisdags, då vi gick igenom de tablets varje EO får till när de ska registrera tjejernas uppgifter. Vi var efter mycket om och men klara vid 3, det var en del kaos när pengarna skulle delas ut då någon inte stod på listan etc men allt löste sig efteråt. Jag åt en sen lunch och sen var det hemgång. Gårdagen minns jag knappt vad jag spenderade den på här hemma, men jag var väldigt trött och spelade väl i princip något spel.

Idag däremot så ska jag snart iväg till något market för att köpa kläder och lite böcker samt ta ut pengar. Är riktigt exalterad för att komma utanför lägenheten/huset men mindre glad då min rumskamrat ska åka hem idag. Kommer sakna henne, hon har varit ett skönt stöd. Oj, nu gick strömmen igen. Sånt som händer några gånger om dagen här. Eftersom hon ska hem idag så har hon städat bort runt sin säng och jag kände mig lite unik och även jag har städat idag! Min säng och dess icke-hängande-myggnät är fortfarande en unik syn men har organiserat upp min bänk med saker jag använder i alla fall som ni ser här nedan. Nu ska jag försöka fläkta mig lite, vi hörs sen när jag kommer hem efter att ha fixat lite mer kläder! KRAM.

Känslomässig pendel

2018-03-15 14:28
Från matildahorn

Hej bloggisen! Skrev inget igår, då mitt humör gick upp och ner under hela dagen. Det började bra, som vanligt på jobbet, men därefter hade vi ett möte om projektet ENGINE II (som vi arbetar med) med de högsta cheferna på AHI (organisationen vi står under). Projektet har flera oklarheter och de blev besvikna på mina kollegor. Jag satt där och undrade vad tusan jag gjorde i det rummet egentligen, det kändes som att jag trampade i vatten. Därefter frågade en av cheferna (eller är de ”VD’s” eller ägare kanske? Det är i alla fall de högsta hönsen i organisationen) mig vad jag tyckte. Bröt ihop och berättade hur jag kände mig så meningslös och att jag undrade varför jag ens var där, en känsla jag haft sedan dag ett på projektet, därav varit svårt att trivas. Men de peppade upp mig, anledningen till att jag är i just detta projektet är tydligen för att jag är utbildad, i samma ålder som de marginaliserade tjejerna och kan därmed ses som en förebild för dessa. Det var väl kul, men trodde det skulle finns något ~djupare~ mening. Efter mötet var det ännu ett, med övning inför en utbildning/övning(?) vi ska ha för våra nya ”enrolment officers” - EO’s imorgon. Jag hann inte äta lunch och var hur trött som helst. Men jag kom tillslut hem, tog ett ”bad” och hängde som vanligt ungefär.

Idag däremot, har jag börjat bli sjuk. Vaknade med ond mage vilket fortsatt hela dagen, bara mått sämre och sämre och känner mig hur hängig som helst. Längtar redan till att komma hem och ta Ipren, resorb, dricka vatten och rota fram annat som kan hjälpa mig. Jobbet idag har varit riktigt tråkigt, har inte haft en direkt uppgift. MEN, något roligt! Jag ska få vara delaktig imorgon av utbildningen av EO’s och nästa vecka så ska vi åka ut till några olika kluster i Lagos och träffa tjejer för att informera om ENGINE och förbereda de för när EO’s kommer dit och ska ”värva” dem. Så uppfattade jag det, och jag är riktigt exalterad för att få träffa lite tjejer, lite folk utanför jobbet och värdfamiljen. Mitt syfte med denna resa är att göra något som känns meningsfullt. Har insett det under hand, först var det bara att jag skulle få en bättre världsbild, men blev så inspirerad under förberedelsedagen av de som sa att de åkte för att göra något meningsfullt att jag kopierade den inställningen lite. Det ska kännas bra för mig helt enkelt. Förändringen av världsbilden och lärdomarna kommer på köpet, det är inte som en kryssruta där man fyller i vad man vill ha.

Även ansökningarna till universitet öppnade idag, så har skickat in min om bioteknik och så får vi hoppas att det går bra. Kommer jag inte in får jag hitta på något annat helt enkelt, jobba eller plugga upp ämnen eller försöka höja mig på högskoleprovet. Det kommer ordna sig. Nu slutar jag om 40 minuter och jag minns inte senast (på 10 dagar alltså) som jag längtade såhär mycket till min säng i mitt värdhem. Vi hörs snart, KRAM

Såhär ser mitt bord ut där jag sitter. Behöver jag använda datorn så går jag några meter till biblioteket (som vi har kontoret i) och använder deras datorer.

Å detta har varit alla ni under denna resan, hihi

Lanseringslunch av ENGINE II

2018-03-13 18:23
Från matildahorn

Klockan ringde klockan 5.43 imorse. Det var längesen jag var uppe så tidigt. Fixade mig, åt frukost, det vanliga som jag brukar göra på morgonen helt enkelt. Bilen hämtade upp mig och jag åkte mot kontoret. Mötte min kollega, skrev ut lite papper och letade efter grejer som gömde sig. Äntligen, runt klockan 9, åkte vi mot hotellet Sheraton där lunchen skulle hållas. Satt med min kollega och skötte ”incheckningen” - alla inbjudna gäster skrev upp sig på olika listor beroende på var de kom ifrån. (Ex några var från staten/ministrar etc och andra från communities). Satt där hela dagen (vi packade påsar, räknade pengar som skulle ges till tjejerna och några från andra ställen, åt lunch och tog väldigt många bröd MUMS), medan de andra hade aktiviter i själva konferensrummet, det var en publik lansering av projektet ENGINE 2. Även några tjejer involverade från ENGINE 1 ställde ut saker de sålde/säljer. Det var helt enkelt en dag bakom ett bord utanför händelsernas centrum. Men, jag är inte missnöjd!

Det var riktigt kul att äntligen få se lite människor, en var till exempel en kung (!! från något) och det var en massa olika medier där. Det fanns en vägg där man kunde ta bilder och allt, mina kollegor tvingade med mig på en bild som är här nedan! Jag satt alltså under hela tiden med min kollega och det var väldigt kul att prata med henne, även om det i vissa stunder blev väldigt stressigt med en massa saker som skulle göras administrativt. Men tillslut var även den dagen slut och jag är nu hemma och har precis ätit middag. Har en massa kliande myggbett, hjälp. Vill ni veta mer om projektet jag pratar om, ENGINE 2, så ska jag berätta så mycket jag kan om det när jag vet mer (haha) men det finns massor av bilder och annat på Action Health Incorporation’s facebooksida, titta gärna in!

Imorgon är det tillbaka till kontoret, hoppas på att få bli involverad i STAGE 2 av ENGINE, det som nu körs igång, så som jag förstått det så är det nu vi börjar med utbildningar, stöd och lite annat för att tjejerna involverade i projektet ska lära sig mer och även kunna utveckla sina kunskaper vidare och ha med sig i arbetslivet. KRAM

Ljuset i tunneln

2018-03-12 19:03
Från matildahorn

Strömmen kom precis tillbaka efter två timmar. Livet börjar kännas bättre. Det med värdfamiljen har verkligen varit hur jobbigt som helst, har gråtit alldeles för många tårar för att det ska kännas värt det. Men idag fick vi äntligen prata och reda ut hur jag känner och anledningarna till att vissa saker blivit som de blivit. Är nöjd med svaren och kan förstå allting, allt handlar helt enkelt om kommunikation. Tips: Om du inte trivs någonstans eller tycker att något är konstigt (ex att du inte får lunch en dag) så TA UPP DET. TiDIGARE.

Dessutom, idag har jag blivit med kudde! Är helt sinnes glad, kommer sova som en prinsessa inatt. Helt ljuvligt. En vecka senare, liksom! Helt sjukt att jag kom hit för en vecka sen?!! Trodde jag skulle överleva en dag. Eller ja, hemma i Sverige trodde jag att 2 månader skulle vara lätt och 3 månader, vilket jag valde, vara bara lite svårare. Ha ha, naiv. En annan rolig grej, jobbet börjar bli roligare! Början av dagen var riktigt tråkig, fortsatte sitta i Excel, har blivit proffs på det nu. Det jag gjort där är name-matchning dvs matcha ihop tjejer i vissa kluster med deras ”tracker” som har koll på dem, skriva in deras nummer från ett annat excel dokument etc. Meningen med detta är att vi ska hitta resten av de ca 2000 tjejerna (av 6000) som var med i ENGINE 1 och kolla ifall de vill vara med i det fortsatta arbetet i ENGINE 2. Enkel förklaring. Men hörni, i slutet av dagen hade vi möte inför morgondagen och lunchen som ska hållas imorgon, och jag ska få vara med på den! Blir att stiga upp riktigt tidigt imorgon (kvart i sex) för att hinna till projektet i tid. Kommer berätta mer imorgon vad som kommer hända/händer/hänt, vet ärligt talar knappt någonting om vad jag ska göra än. Tolkade det som att jag ska hjälpa till vid incheckningen/inskrivningen av de 120 gästerna. Ser fram emot att få göra något och träffa folk. Hörs snart igen, KRAM

En liden selfie på en solkrämsoljig mig och när jag fick min kudde och min ”värdsyster” blev helt galet exalterad över detta och hoppade runt och kramade den. Sötis.

Söndag och kyrka

2018-03-11 16:32
Från matildahorn

Hej bloggisen. Idag har jag varit i kyrkan och även tvättat mig ren. Kände ej för att skriva något igår då jag var på dåligt humör och kände inte att prata dåligt om värdfamiljen var en bra strategi. Kan berätta mer om det och hur jag har det när jag känner mig mer stabil och har rett ut hur jag känner angående det hela.

Dagen idag har varit bättre. Började med att jag vaknade och fick även en handduk! Hade alltså inte duschat på en vecka. Förstår ni hur jobbigt det har varit? Blev övertygad att följa med till Yaba’s Baptist Church så det gjorde jag. De pratade både engelska och språket-jag-har-glömt-vad-det-heter-men-det-vanligaste-i-Yaba så jag kunde också förstå lite av gudstjänsten. Det var roligt att lyssna på och pastorn var väldigt engagerad. Alla som besökte kyrkan var väldigt finklädda också, hur vackra som helst. Färger i alla dess former och fina håruppsättningar. Roligt att klä upp sig till kyrkan helt enkelt.

Därefter kom jag hem, läste klart ”Störst av allt” (har läst 2 böcker på 3 dagar.. helt sinnes) och tog det lugnt. Fixade mig en macka till lunch och därefter tog jag mig ett bad/en dusch. I hemmet jag bor i här har de ingen dusch såsom jag är van vid, det är en kran och det är några hinkar. Man fyller hinkarna med vatten och häller över sig själv, inte svårt att förstå. Det var en annorlunda upplevelse men det är samtidigt bättre än hemma, känns som att en tar vara på jordens resurser på ett bättre sätt än att duscha i 20 minuter med skållhett vatten. Därefter torkade jag och har precis ätit middag.

Det händer inte så mycket för mig i vardagen här, jag har fortfarande inte tagit mig till supermarket igen då jag inte har sällskap av någon, skulle behöva köpa; en kudde, täcke, anteckningsbok, penna, massa tunna kläder (jag har 2 kjolar och ett par byxor..ungefär en av dessa kan jag ha på jobbet) men också lite fler böcker att fördriva tiden här med. Känns som att jag bara är här och väntar på att få åka hem, det finns ingenting att göra. Det är så annorlunda att inte ha några vänner. Hemma hade jag oftast, nästan alltid, någon vän att umgås med och ha som sällskap när jag ville till stan etc, här är det helt annorlunda. Jag har aldrig varit typen som velat vara ensam och har känt mig kvävd i de månader mellan Liseberg stängde i slutet av december till jag åkte hit, hade ingen vardag och rutiner och var hemma hela tiden. Det är skönt att slippa vara hemma och rulla tummarna men jag känner fortfarande att detta alternativet kanske inte egentligen är bättre, jag känner ingen meningsfull tillvaro, och det är något som jag känner att jag både vågar och måste vara ärlig med. Innan jag åkte tänkte jag att jag skulle tänka på allt rationellt, att det inte skulle vara så jobbigt som alla sa, jag visste att jag är stark och kommer klara detta hur galant som helst. Men så kommer jag hit och vill inget annat än att ha ett övergångställe med trafikljus. Det här livet gick inte att förbereda sig på, men i sig är det en utmaning som jag kommer att lära mig både positiva och negativa saker på; det är okej att vara ensam utan vänner, titta mer noga upp ett ställe innan du åker dit, kolla upp alternativ ifall du inte skulle trivas, ha mer koll på vad som kommer hända praktiskt. Jag försökte förbereda mig så gott jag kunde men uppenbarligen hjälpte ju inte det så mycket.

Det kommer bli bättre. Det måste bli bättre. Blir det inte bättre är det bara att åka hem. Det betyder inte att jag ger upp, att jag ens har åkt hit, till en annan kontinent, för mig är hela det en prestation och en dröm jag har haft LÄNGE! Vi hörs snart igen, KRAM.

Saknar såklart min Kasper och speciellt min fina lilla Lillen extra mycket idag.

Helgerna är det värsta

2018-03-09 16:13
Från matildahorn

Hej bloggisen och fredag! Nu har jag varit här i fem dagar. Det går framåt. Dagen idag har varit bra, allt är så medelmåttigt. Satt och jobbade med samma grej idag i princip - mycket excel dokument. Allt för att organisera och fixa med tjejnamn - tror nu att det är för att vi i projektet som jag är involverad i nu ska vi hitta 6000 tjejer från föregående projekt. Men har börjat prata med mina kollegor lite, de skrattade till och med lite åt mig. Framsteg... Att inte ha några vänner här eller någon att umgås med är jobbigt och verkligen inget som jag är van vid.

Men nu är det som sagt helg. Det jag alltid älskat men ändå alltid hatat. Helgen - då en slipper skolan/jobbet, men helgen - då en måste hitta på grejer med sina vänner för att inte bli totalt uttråkad. I somras jobbade jag på Liseberg, men då var helgerna ångestladdade eftersom att det var jag som jobbade och mina vänner var ute och hade kul utan mig. Nu är det inte samma grej. Jag kommer inte ha ett dritt att göra nu i helgen. För jag har inga vänner här och min värdfamilj har inte pratat om något. Eller jo, jag ska köpa handdukar, kudde och täcke för det har jag inte haft innan. Ska bli skönt att få lite av de basala behoven. Bitter tjej. Var på bra humör på jobbet men så fort jag kommer in ensam i mitt rum får jag en dipp. Däremot känner jag för första gången att jag saknat att vara ensam och läsa en bok.

Min hemlängtan handlar inte till den största delen om att jag saknar min familj utan mer tryggheten i den. Det låter nog ganska hårt men det är så jag rationaliserat mina tankar. Det är snarare att jag saknar att känna mig trygg, att sova med en kudde och att duscha och torka mig med en handduk. Jag saknar att känna mig trygg i mitt kontext och inte känna mig i vägen. Är lite av en drama queen vilket jag tror att ni vet, när jag väl känner något känner jag det väldigt starkt. Jag vill absolut inte prata skit om min värdfamilj, jag är jätteglad att de sa ja till att ha mig här, men vissa grejer är bara lite jobbigare än annat. Jag tror att så fort jag fått mina basala behov tillfredsställda så kommer jag må mycket bättre och ha en annan sorts hemlängtan, som bara handlar om min familj och inte efter en handduk. Vi hörs snart igen, KRAM

Påväg uppåt

2018-03-08 16:55
Från matildahorn

Hej bloggisen! Fjärde dygnet i Lagos nu, tjoho. Tiden får gärna gå snabbare. Idag fick jag faktiskt något att göra på projektet, fortfarande helt förvirrad vad som ens är meningen att jag ska göra, det är inget förberett för mig eller liknande. Men idag satt jag i alla fall och förde över namn och lite information på några tjejer (har ingen aning varför) mellan två olika excel-dokument. Det var oväntat kul, tiden gick framåt så det var skönt.

Tänkte göra en liten lista på saker jag saknar (som jag inte tänkt på/vetat innan att jag skulle sakna) som jag kommer uppskatta när jag kommer hem:
- Handdukar i mängder
- Kudde
- Täcke
- Handfat i badrummet(!!) SAKNAR SÖNDER
- En dusch med munstycke
- Borsta tänderna utan att springa och hämta vatten från kylskåpet
- Wifi (okej det kunde jag förutspå)
- Övergångsställen

OJ jag låter verkligen negativ idag, men jag är tröttis så det är nog därför. Det är naturligt att sakna saker man är van vid, men nu är vi inne på dygn fyra och hoppas bara att tiden ska gå snabbt. Har en hel del hemlängtan, men samtidigt vill jag njuta av min tid här. Det är väldigt paradoxalt. Vill väl egentligen bara vänja mig och hitta någon att umgås med eller i alla fall få någon vän här, för just nu är jag väldigt ensam och det är som ni nog förstår inte så kul. Vet inte jag ska skriva mer, berättar mer när jag är på bättre humör och något nytt har hänt!

Lite bilder från lunchrummet på projektet!

Min resa känns som Valkyria

2018-03-07 16:41
Från matildahorn

Läskig, lång avståndsmässigt men ändå kort i tid, och upp och sedan ner. Precis som Valkyria ju! Lisebergs nyhet är min resa. Wow. Börjar jag sakna jobbet när jag jämför det med min resa? Haha gosh.

Idag är det tredje dygnet i Lagos och idag var det dags att åka till projektet. Sov för första gången gott inatt, var däremot väldigt ledsen innan jag skulle sova och kände mig ensam men det hjälpte ju tydligen till med tröttheten. Tillbaka till projektet, det är ca 10 minuters bilväg härifrån, har ej provat gå än men tanken är att jag kommer börja ta bussen när jag blir mer bekväm här. Lokalerna var väldigt svala och det är vakter utanför porten till huset som är flera våningar högt. Det gav mig en känsla av säkerhet, väldigt skönt. Jag fick prata med själva chefen över organisationen först, gick igenom min ansökan lite och kort om säkerhet och lite annat. Fick sedan en tour runt lokalerna och slutade upp med att sitta med och lyssna på några tjejer som förberedde sina tal inför när de ska på besök till ”the navy” på lördag. Alla tjejerna hade haft en tuff bakgrund och de flesta var i samma ålder som mig. Däremot hade det nu ordnat upp sig för de flesta, en tjej var nu en ”fashion designer” och de var väldigt lärorikt (eller givande kanske är rätt ord) att höra. Dock satt jag i början längst bak så det var väldigt svårt att höra vad de sa (takfläktarna låter mycket) men flyttade mig så småningom längre fram och hörde då deras historier bättre.

Detta var klart runt kl 16, därefter visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Enligt min organisation i Sverige ska jag få lunch på projektet men ingen lunch var i sikte. Hade inte fått så mycket information så sökte chefen igen men hon var tyvärr inte tillgänglig, så fick information från hennes assistent (eller hon sitter i chefens reception, borde vara assistent) om vilka tider som verkar gälla. Är fortfarande rätt förvirrad vad jag ska göra under dagarna och med mitt låga blodsocker kändes den sista timman hemsk och tårarna var ständigt påväg. Tillslut hämtade min värdmamma upp mig, medan jag väntade stod jag i solen och wow vad jag har saknat den värmande känslan. Pratade med henne (hon jobbar på ICYE, de som har kontakt med projektet) och det känns lite bättre nu. Imorgon ska jag fråga chefen vem min mentor är och även få med mig mat hemifrån. Allt kommer nog lösa sig, måste det ta sin tid och försöka vara mentalt stabil. Lite svårt men jag kommer klara det. Vi hörs snart igen, KRAM

Första dagen

2018-03-06 15:39
Från matildahorn

10:22
Hej bloggisen. Igår landade jag alltså i Lagos, Nigeria och nu är jag hos min värdfamilj. Har ont i magen och saknar redan mitt hem, vilket suger så hårt. Tvivlar redan på mig själv, vilket är det som ställer till det. 82 dagar tills jag får komma hem igen. Försöker peppa mig själv men en del av mig vill vara ledsen, blir ju frustrerad. Det är verkligen hur varmt som helst här. I lägenheten som jag bor i hos värdfamiljen sover jag tillsammans med en av döttrarna, ett av de varmaste rummen enligt mig. Men de håller på att renovera lite och ska göra så att takfläkten snurrar lite snabbare, är ofantligt taggad. Samtidigt är det skönt för behöver inte sova med ett klibbigt täcke, det räcker med linne och shorts, även det är hur varmt som helst! Idag ska vi till kontoret om en och en halvtimme (det känns som en evighet) och även fixa med mobil etc. Först imorgon ska jag till projektet, jag längtar till att inte sitta ensam i mitt rum. Är självklart tacksam över att jag får egentid men de som känner mig vet vilket socialt monster och extrovert jag är. Att bara ta det lugnt och vila fungerar inte för mig fastän jag knappt har sovit någonting inatt. Nu ska jag försöka fixa till mig själv, skriver snart igen!

12:56
Nu är jag på ICYE’s kontor! Jag känner mig bättre till mods, min syster peppade upp mig så det kommer lösa sig. På kontoret har vi fixat lite med mitt visum, det behöver som sagt förlängas - men så gick strömmen så nu hänger vi här på kontoret och väntar på att den ska komma tillbaka så att passet kan skannas in och skickas etc. Har även fått lära mig lite av det språk som är vanligast i Lagos, vanliga hälsningsfraser och så. Det är häftigt att lära sig nya språk tycker jag, skönt att göra någonting under dagarna. Min värdmamma har även gått igenom med mig lite hur just Yaba - orten vi bor i - fungerar, lite om klädkod, transportmedel och massa annat som skiljer sig från det jag är van vid i Sverige. Själva gången hit var väldig varm såklart, det är +31 grader men det känns som desto mer när det är så hög luftfuktighet. Det är även många som lägger märke till en, i Yaba är det inte så många utlänningar (turisterna/affärsresenärerna åker till andra delar av Lagos) och då blir det intressant när någon har vit hy antar jag. Min värdmamma varnade mig för det innan men sa att det nog skulle vara lugnt, jag såg några som tittade men det var ingen särskild som störde eller etc, tacksam över det. Det finns väldigt många vänliga och snälla personer i Yaba, men sjävklart finns det en del med andra intentioner. Men jag tycker att det är likadant hemma i Göteborg, att en del är äkta men en del tänker på andra vis. Kanske på sin höjd är lite mer extremt här, jag känner mig ännu inte bekväm i att gå ensam eller att gå ut på kvällen, men med tiden så kommer jag bli mer trygg i mig själv och i detta kontext, och då är det bara att anpassa sig efter förutsättningarna som finns här. 3 månader känns däremot som en väldigt lång stund nu när jag väl har kommit hit, men förhoppningsvis kommer jag bilda mig en vardag av detta och få ut något meningsfullt utav det. Motiverar mig ständigt med att jag faktiskt vill det här och vilka syften jag har - det hjälper.

16:26

Efter en runda i det lokala köpcentrumet har jag nu äntligen ett nigerianskt SIM-kort. Köpte även mat, och nu är takfläkten lagad! Hemlängtan är hemsk. Så fort jag blir ensam kommer tårarna. Låter ändå mig själv känna dessa känslor men fy tusan vad jobbigt det är. Är i mina mått en del ensam, vilket är helt av välmening från min värdfamiljs sida. Vem som helst förutom mig hade ju antagligen velat vila och ligga på sängen efter en dag med massor av information. Jag är trött, det är jag, men jag hatar ändå att vara ensam. Jag vill inte sova nu, då kommer det bli omöjligt att kunna somna inatt. Funderar om jag ska äta något godis, men samtidigt känns det inte som att det är bra att trösta sig med det. Ska försöka distrahera mig själv. Lyssna på musik, läsa en bok. Det är däremot svårt för min hjärna bråkar med mig och vill vara ledsen... Oskön. Undra när det här kommer sluta, detta är bara första dagen och jag är känslig för att vara ledsen. Imorgon börjar i alla fall jobbet så jag ser verkligen framemot det. Vi hörs igen imorgon, KRAM

Utsikten från planet och ICYE’s kontor.

Ett stopp på vägen

2018-03-05 07:59
Från matildahorn

Hej bloggisen! Idag är dagen då jag åker till Nigeria. Aaahhhh det är läskigt och stort och jag fattar inte att jag gör det just nu. Har precis landat i Paris och har nu en väntetid på ungefär 5 timmar tills flighten mot Lagos! Det är absurt för mig, är väldigt nervös samtidigt som jag är riktigt peppad. Paris flygplats är helt sjukt stor, alla pratar franska och känner mig rätt off. Känner hur hjärtat pumpar lite extra hårt och jag nästan kallsvettas. Men det är väl såhär det ska vara med nya grejer?

Ska om någon timme gå mot Starbucks bakom mig och köpa lunch, enda stället som jag vet konceptet på och troligtvis kanske fattar vad jag beställer. Det känns tryggt. Att resa ensam är verkligen en speciell grej. Brydde mig noll på Landvetter, där känner jag ju mig hemma, och på planet var det att koncentrera sig på den snabba och franskt brytande engelskan. Därefter var det att försöka hitta till rätt nästa gate. Har haft sån timing! Transferbussen kom direkt till 2E/M när jag klev in, ingen kö till passkontrollen och ett riktigt flyt helt enkelt. Gosh, jag är så nervös.

Kommer uppdatera så fort jag köpt mitt kontantkort eller så fort jag får internet i Lagos, jag tänker mig att kanske flygplatsen har det i bästa fall! Kommer bli bra för mig med en mobildetox tror jag. Börjar sakta men säkert samtidigt som jag sitter här inse vart tusan jag är någonstans och är påväg. Alltså detta är ju helt sjukt. Vi hörs snart igen, KRAM

Jag åker imorgon?!

2018-03-04 12:45
Från matildahorn

Hej vänner. Vet ni vad? Jo, jag åker till Lagos, Nigeria imorgon. Helt jävla sjukt. Det är fortfarande mycket kvar att göra. Ta malariatabletten, packa ner det sista, köpa solkräm och bara existera. Men jag har checkat in till flyget och har jättebra plats, båda flighterna vid fönster och långt fram! Är ju lite flygrädd men något som fungerar för mig är att tänka på fysiken bakom, det gör mig mindre rädd om jag vet anledningen till att en lyckas flyga uppe i luften. Tips till dig som är flygrädd och fysiknörd, hehe. Men åter till ämnet om min resa, det har varit en del hejdå nu men jag har fortfarande inte insett faktum att jag ska åka imorgon och vara på svensk mark den 28 maj igen. Det är hiskeligt lång tid, men det gör mig hur pirrig som helst. Bättre än kärlek. ;-)

Tänkte även nu göra min blogg "officiell" så att alla som vill kan läsa om min resa. Vill gärna dela med mig och även ha med mig minnen till Sverige, men också visa för er hur det ser ut i just den orten jag ska till och familjen jag ska bo med. Ska försöka reflektera så nyanserat det går (A+ vettu) och det kan vara intressant för er att även ni får nya perspektiv på den väldiga kontinenten Afrika. Jag hoppas att ni kommer trivas här och tycka att min resa verkar spännande. Vi ses snart igen, KRAM

Throwback till 2014 på en bild med mig och mamma. Innan jag ens började gymnasiet, och nu sitter jag här i soffan med katten i knät och ska till Nigeria. VIlken skiiillnaaadd

En massa hejdå

2018-03-02 10:26
Från matildahorn

Hej bloggisen. Snart åker jag! Hur sjukt? Men har ju börjat inse att jag ska vara utan min kära familj och vänner, så tänkte vara lite off topic och berätta om vilken mysig kväll jag hade igår.

Det hela började med att jag tog tåget hem från Stockholm (är redan påväg tillbaka, snark) och mötte upp Alicia. Trådade mina ögonbryn (gör det på Rapide i NK, älskar) och köpte medicin för 1500 kronor, härligt liv man har som spenderar det på att inte bli sjuk. Men skönt att slippa behöva bli sjuk där må jag säga. I vilket fall, insåg hur mycket klockan var och skyndade mig hem. Hann vara hemma 10 minuter innan jag hämtade upp Alicia och vi stressade in till Pinchos i Kungsbacka. Åt en jäkla massa tapas (rekord typ?) och det var så mysigt verkligen! När vi hade ätit upp var det dags för del 2 av vår dejt - bio! Har velat se Black Panther sedan den kom ut och WOW hur bra den var! Fantastiskt och se positiv representation av svarta i filmsammanhang, älskade den. Kan tänka mig att många barn kan se de som förebilder, var ju ”superhero”-film. Väldigt fin och bra, tycker om Lupita Nyong’o sedan innan så var så roligt att se henne i denna filmen. Om ni har möjlighet - gå och se den!!!

Det var en kort sammanfattning av min gårdag med Alicia, idag är det som sagt Stockholm igen, myskväll hemma därefter och imorgon packa packa (!!) och träffa Josefin! Ska bli så mysigt. KRAM

Goda nyheter!

2018-03-01 11:58
Från matildahorn

Jag får visum! Hej vänner och välkommen till en ny dag. Har varit hos ambassaden och jag kommer hinna få mitt visum, så skönt. Däremot så hade jag tydligen gjort fel med min ansökan, men även det hoppas jag kommer lösa sig.

Tips till er som ska till Nigeria i mer än en månad: på ansökan så står det ”Number of entries enquired” vilket jag tryckte i ”Single”, jag tänkte att det betydde att man ska åka in en gång. Det gör det däremot inte berättade mannen på ambassaden för mig, man ska fylla i ”Multiple” om man ska söka för flera månader. Detta är informationen som jag fick, dubbelkolla absolut om du ska iväg till Nigeria och inte riktigt heller förstår! Men det kommer nog lösa sig, verkade som att det gick att förlänga nere i själva Nigeria. Han som jag pratade med på ambassaden var verkligen hur snäll som helst och förstod nog mina problem, verkligen kul att uppleva så bra service där man kanske hade väntat sig trötta ambassadarbetare, men icke! Tack.

Så nu är jag äntligen påväg ner till Göteborg igen, behöver däremot hämta mitt pass och visum imorgon igen, men jag är så sjukt tacksam att de kunde lösa detta så snabbt att jag känner att jag kan göra den uppoffringen. Handlingstiden brukar vara på 3-4 dagar och jag kan få det redan imorgon. Jag är som sagt så tacksam över att jag fått sån bra hjälp! Idag ska jag fixa mina vildväxta ögonbryn, hämta ut malariaprofylax och köpa diverse mediciner, leta efter lite kläder (har INGA sommarkläder jag trivs att bära i princip.. tyvärr ingen överdrift, men det kan nog vara för att jag så länge trivts så dåligt med min kropp och därmed jobbigt att visa upp den.) och köpa eluttagsadapter! Konstig grej, eller hur? Men det ska jag fixa i alla fall. När jag väl börjar packa på riktigt tänker jag dela med mig av min packningslista, tycker själv att det varit så svårt att veta vad man ska ha med sig.

En sista grej, fick kontakt med min värdfamilj igår! Mitt första intryck är att de verkar hur trevliga och bra som helst, känner mycket optimism inför denna resan. Jag vet att de första veckorna kommer vara riktigt jobbiga och att jag kommer längta hem, men jag känner mig redo för det och kommer acceptera de känslorna. Det känns lättare om man tänker positivt, det kognitiva gör verkligen skillnad i ens stressnivåer och diverse hälsoproblem. Jag vet ju inte hur det kommer kännas redan nu men jag tror att om man accepterar sina känslor, försöker rationalisera dem; det är helt normalt att jag känner såhär, men jag kommer att komma hem om några månader och då är min familj och mina vänner kvar, jag ska uppskatta den tiden jag har utomlands. Hoppas att ni har en fin torsdag! KRAM

Gör inte som mig

2018-02-28 21:49
Från matildahorn

Hej fina fina vänner!

Mitt liv är turbulent just nu, flyget går på måndag men jag har ännu inget visum. Jag trodde att det gick bra via email, jag hade fel. Ringde ambassaden idag och får veta att de behöver passet i handen - så vad gör jag då? Jo, jag störtgråter av skär ångest och tittar efter nästa tåg upp till Stockholm. På en kvart kommer min mormor och hämtar mig och vi kör snabbare än hon någonsin kört till busshållplatsen som tar mig till Göteborg. Tillslut är jag i Stockholm och har hittat ambassaden.

Först vet jag inte hur jag ska komma in, fattar noll vilken dörr det är. Men tillslut fattar jag att ”jaha, det är ju där alla människor är” och börjar prata med dem. Får prata med en riktigt trevlig man, och berättar min situation med gråt i halsen som sakta bubblar upp. Det är så mycket känslor i mig just nu. Jag saknar dessutom dokument som jag inte visste jag skulle ha med mig (2 passfoton och det pappret där hela min visaansökan är) så vi bestämmer att vi ska ses imorgon.

Jag vet inte om jag kommer få ett visum till Nigeria. Jag vet inte om jag kommer iväg på måndag. Allt jag gör är att hoppas att allting kommer att lösa sig. Men tusan vad tiden måste gå snabbt. Det är handlingstid på 3-4 dagar. Jag har max 2 dagar på mig och kan inte vara utan mitt pass över helgen. Jag bor ju i Göteborg och är i Stockholm just nu.

Tips till er som ska resa någonstans: börja i TID! Jag är alldeles för impulsiv och kanske naiv, ta tag i saker! Det hade varit så mycket värt att inte behöva gråta nu och att allting var löst. Ugh.

Men till den positiva sidan så har jag äntligen fått mitt malariaprofylax på recept nu - så det ska jag hämta ut - och ringt till Comviq för att pausa mitt abonnemang. Fiffigt, eller hur? Vi får helt enkelt hoppas att allting löser sig, allt är ju inte perfekt..

Vart är jag någonstans nu då? Jo, fick som tur är tag i en av mammas bästa vänner som fixade ett hotellrum till mig här på Skeppsholmen. Jag älskar Hotel Skeppsholmen, det är här jag har så goda minnen och ofta bott under min uppväxt när vi varit på besök i Stockholm. Så detta är en av mina sista dagar i Sverige på länge, passade på att ta en lång dusch och ta det lugnt fastän det stormar inuti. Världens bästa hotell. Tack Mamma, Emilia, Pappa, Mommo och Joachim och andra inblandade för att ni hjälpt mig idag. Utan er hade jag brutit ihop totalt. Tack och kram. Håll tummarna för mig.

Förberedelsedag

2018-02-23 18:35
Från matildahorn

Hej bloggisen! Nu är jag påväg hem från förberedelsemötet med peaceworks som jag har varit på i Stockholm. Superintressant! Är verkligen så glad att jag valde just de som organisation, vi pratade väldigt länge om just att det är ett utbyte och vad som är skillnaden gentemot arbete. Hamnade också i en superspännande och givande diskussion om krig och fred med perspektiv på våld. Det gav mig fler perspektiv.

Fick även mycket bakgrundsinformation angående problematiken med just volontärarbete (jag ska ju på utbyte, som genom den termen tar avstånd från det ”arbetssätt”/den bilden som en har av volontärarbete. Det är inte samma grej). Gick igenom hur kolonisering sett ut och fortfarande ser ut. Det som jag tyckte var största ögonöppnaren var när vi pratade om hur man kommunicerar ut vad man gör - alltså när jag kommer blogga hur jag kommer formulera mig - livet är inte som ett lotteri mellan fattig och rik. Det finns en hel struktur bakom detta (visste ni hur mycket pengar som fortfarande går till västvärlden som ett resultat av koloniseringen och exploatering av kontinenten? Såg en film om det och blev chockad, det är ju ingen som berättar det annars..) och det finns så fruktansvärt mycket fördomar som folk har om världsdelen Afrika. Bara för att det ser ut på ett sätt i en ort i ett land på denna enorma kontinent så betyder inte det att man kan generalisera och applicera det på alla andra städer/länder. Genom att skriva på det viset som vi fick exempel på så upprätthåller en bilden av det Afrika som inte är sant och mycket förlegat.

Det var alltså en heldag med information och nu är jag så trött! Känner mig riktigt peppad men också rädd. Visumet är ännu inte klart, däremot har jag äntligen mina flygbiljetter fixade och ska hämta ut mitt malariprofylax. Allting kommer lösa sig och att det är lite svårt gör det bara en mer glad att jag snart får åka iväg. Vi hörs snart igen! Kram

Så. mycket. förberedelser

2018-02-19 19:17
Från matildahorn

​Hej där!

Om ​två veckor​ befinner jag mig i Lagos. Hur sjukt? Kroppen bubblar och det ska bli fruktansvärt spännande. Men det är så sjukt mycket förberedelser. Just nu håller jag på att hetsplugga inför ett psykologiprov inför imorgon. Min tanke är att försöka söka in till ett program i Lund i höst, vilket kräver lite högre betyg. Eftersom att jag missar högskoleprovet så fick detta bli nödlösningen.

Men åter till förberedelserna. Jag har fortfarande kvar att fixa mitt malariaprofylax, köpa alla kläder och diverse som behövs ta med i resväskan, söka om visum, betala flygbiljetterna och att pausa mitt comviq-abonnemang här hemma. Det är också alla dessa grejer som gör mest skillnad, när jag har flygbiljetterna i min hand kommer allt bli så mycket verkligare! Jag ska även på en förberedelsekurs i Stockholm på fredag (taggar redan den veganska lunchen!!!mums) och hoppas på att få lite mer klarhet där. Hela denna resan har blivit väldigt snabbt påkommen och intensiv, men det är ju också sån som jag är. Det gör ju också att jag slipper vänta så länge (tålamodet är ganska kort) och att jag verkligen kommer iväg snabbt. Det kommer nog bli bra när jag väl är där nere.

Försöker även få mina förväntningar i klartext, men jag känner att det är bra att inte förvänta sig för mycket. Jag trodde att studenten skulle bli den bästa dagen i mitt liv, men på grund av att jag var så fast i det tankemönstret så blev jag nästan besviken.. (den var helt fantastiskt!!! meeen min föreställning var ju att den skulle vara på ett annat sätt). Jag har ingen aning hur det kommer bli i Nigeria, hur jag kommer anpassa mig och hantera kulturkrockarna, men det får jag ta då. Det är onödigt att oroa sig i onödan, men det känns smart att söka upp mer information om landet och om kulturen, så det ska jag göra.

Vi hörs snart! KRAM

Frågor innan en resa

2018-02-08 10:47
Från matildahorn

Det finns en stor problematik i det här med volontärresor. Under de senaste åren har det blivit mer och mer populärt, vilket har skapat rum för en del företag att börja tjäna riktigt bra pengar på det här. Det är ett system som dessa företag utnyttjar. Deras affärsidé går helt enkelt ut på att sälja volontärresor, där den som köper den dyra resan får uppleva ett helt land och på köpet få boosta sitt ego. Folk som inte har kompetensen för att bygga hus jobbar som snickare, tar jobb som de många arbetslösa i det berörda landet själva skulle kunna få och på så sätt kommer man dit och tar jobb och resurser, gör ingen skillnad egentligen och åker hem med tanken att man förändrat världen som den vita räddaren från väst. Politisk, huh?

De fyra frågor som jag har ställt mig själv för att avgöra om detta känns moraliskt rätt utifrån mina värderingar är:

  • Skulle du volontära utomlands om du inte hade en kamera med dig?
  • Har organisationen samma intentioner och värden som dig?
  • Kommer du göra mer skada än gott?
  • Skulle du lita på dig själv tillräckligt för att göra detta jobbet i ditt egna land?
(Alla dessa frågor kommer från en artikel av Sian Ferguson.)

Det var från början rätt jobbiga frågor att svara och fundera på, och jag har tvivlat länge om jag verkligen behövs i det sammanhang som jag ska åka ner i. Svaret på denna fråga är att jag inte behövs på ett sätt. Detta eftersom att jag åker på ett volontärutbyte, och agerar snarare som en extra person i organisationen, men de skulle klara sig prima utan mig. Jag tar alltså inte någon annans jobb, så i det perspektivet på ordet "behövs" så är jag inte en räddare, vilket gör att det moraliskt känns bättre motiverat att åka. Jag åker inte dit för att få ett fint flöde på instagram eller fina bilder på en blogg, jag åker dit för att jag tror på det här och vill hjälpa till, jag vill uppleva en annan värld än den jag är van vid utan att exploatera den. Jag litar på att jag kommer göra ett gott jobb.

Innan jag valde just detta projektet hade jag två stycken som jag valde mellan. Det landade som sagt på det i Lagos, Nigeria och anledningen till detta var att det lät alldeles för spännande för att låta bli. Jag valde mellan hjärna och hjärta, men i slutändan kunde jag komma underfund med att detta är rätt även enligt min hjärna och inte bara genom hjärtat som jag kände innan. Jag älskar utmaningar, och vill hellre "go big or go home", så varför tveka på detta för att det är något som är mer främmande? Det kommer bara göra så att jag kommer uppleva desto mer. Förväntningar är något som jag inte vet hur jag ska hantera, vilket jag kommer skriva ett inlägg om snart. Men jag förstår att denna upplevelsen kommer vara riktigt riktigt jobbig, men också riktigt riktigt rolig och lärorik. Jag hoppas på att bli en rikare person efter det här.

Jag är antagen!

2018-02-07 12:56
Från matildahorn

Hej vänner. Idag är dagen som jag fått reda på att jag ska få åka till Lagos, Nigeria i början av mars. Det hela är ett projekt hos en organisation som heter Peaceworks, vilka är de som jag åker med. Det är ett volontärutbyte där jag under några månader (troligtvis blir det två..) kommer att arbeta i en slags organisation, med fokus på ungas hälsa och välmående, speciellt på sexuell hälsa.

Jag vet fortfarande inte så mycket om vad det kommer innebära i praktiken, men själva tanken låter sjukt spännande. Det är samtidigt en riktigt stor utmaning, ett helt nytt land, ett nytt språk och ett nytt sätt att leva. Bloggen passar därför perfekt, så att jag alltid har någon att prata av mig med, och slipper berätta allt som händer för alla flera tusen gånger. Har lite inlägg planerade såhär inför resan, så förbered er på min resfeber och att få höra mina tankar.

KRAM