RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-01-20 15:50:14

Julia Runnemalm

juliarunnemalm blogg på Nouw

Extrasemester

2019-01-20 14:57
Från juliarunnemalm

Tredje terminen på universitetet är avklarad. Och jag är där med halvfärdig idrottsvetare. Vem trodde att detta skulle gå så fort?

Med en tenta i torsdags och ny kursstart på tisdag så har jag fått mig en kortare extrasemester på fyra dagar. Oj va välbehövligt! Har sedan december legat något ur fas. både med träning, plugg, vila, jobb och hela livspusslet. Varit sjuk till och från och har även haft problem med en krånglande bröstrygg/nacke som dessvärre resulterade i huvudvärk som satte käppar i hjulen. Men efter lite ledighet och behandlingar har det börjat gå åt rätt håll i alla fall. Så dessa 4 extra dagar har gjort väldigt gott.

Jag har fått träna på i fina förhållanden i lugn takt. Sovit många långa timmar, ätit god mat, fixat och donat i lugnt och ro här hemma samt kikat massor på skidor. Ett perfekt recept för återhämtning enligt mig. Så nu med ytterligare en hel dag ledigt kvar känner jag mig faktiskt riktigt taggad på att dra igång en ny termin och fortsättningen psykologikursen som vi läser just nu. 15 veckor kvar av plugg innan 5 veckor praktik som jag verkligen ser fram emot. Så nedräkningen till de har verkligen börjat. Men innan dess har jag massa andra spännande och roliga hållpunkter som jag också ser fram emot. Våren kommer gå fort.

Fina vyer från en kvällsträningsrunda

Livets räls

2019-01-10 16:15
Från juliarunnemalm

Wow, vad livet kan svänga.

Detta halvåret har varit otroligt omtumlande. Ena stunden har jag varit hur säker som helst vad mina mål är, vart jag är påväg och varit mer än motiverad. Och sen nästa stund har jag istället funderar på vad meningen med livet är. En annan stund har jag jobbat och slitit stenhårt, för att sekunden efter frågat mig själv vad jag egentligen håller på med...

Men nu börjar jag nog landa, igen... Eller känslan är att jag har kommit underfund med ett tankesätt. Att jag alltid har en baseline, rutiner och schema att luta mig tillbaka på. En räls helt enkelt. Sen har jag ett mål. En punkt där denna rälsen slutar, med några mindre hållpunkter där emellan. Saker jag ska göra, resor, besök, mål och andra positiva hållpunkter som jag ser fram emot och där jag ska stanna upp. Men på vägen dit, rälsen, veckorna tills de är dags behöver inte vara exakt enligt planerad rutt. Ibland kommer de vara uppförsbacke och jag kommer behöva kliva av och putta livet framåt, medan i nästa stund kommer de rulla nästan helt utan bränsle. Resan till denna rälsens slutpunkt må vara lång i tanken, men resan dit kommer vara spännande men flera roliga små hållplatser att stanna på.

Hahaha, oj va flummigt! Men hamnade i en existensiell kris häromdagen och idag när jag vaknade upp och hade tränat kom allt till mig. Jag förstod liksom vad meningen var. Vad jag ska göra, vad jag siktar på och vad mina mål är. Vad jag brinner för. Så nu ska jag passa på att rulla så länge som möjligt denna bränslen för att vara redo för nästa uppförsbacke.

Livet blir verkligen lite bättre av att få planera och skriva ner. Todo-listor och kalendern i högsta hugg. Då kommer man långt!

Vilsen

2018-10-12 14:34
Från juliarunnemalm

Tänk att de ibland kan ta flera veckor eller till och med månader innan vi inser hur vilsna vi är. Och ibland är det inte ens vi som inser det utan någon annan som berättar de för oss.
När vi sen inser hur länge vi varit vilsna och inte har någon aning om vart vi gick fel, blir vi nästan ännu mer vilsna. I alla fall känner jag så. Jag gick fel någon gång i somras. Eller jag vill inte säga att jag gick fel, men jag slutade läsa kartan och bara fortsatte gå på måfå. Kanske på magkänsla, kanske åt samma håll som någon annan eller utan att ens kolla och med tankarna på något helt annat.

Härom veckan insåg jag hur vilsen jag var. Och att jag varit de i mer än två månader. Helt plötsligt gick de upp för mig varför jag inte kände igen mig själv. Varför jag kände som jag gjorde och varför saker inte gick min väg. Jag var, och är fortfarande, så vilsen.
Jag hade tappat bort mig själv.
Jag glömmer bort saker hela tiden, jag är konstant trött, mjölksyran i kroppen sprutar ut ur öronen så fort jag rör på mig, mina känslor är antingen noll och ingenting eller högt över molnen. Panikångesten bultar på dörren hela tiden och jag pressar för hela livet mot dörren för att den inte ska öppnas. Jag kan börja gråta av att stå i mataffären och behöva ta ett beslut. Jag känner inte igen mig själv någonstans.
En dag bröt jag bara ihop och orkade knappt stå på mina ben. Så jag packade ihop mina grejer, satte mig i bilen och rullade hem till mamma och pappa. Ett beslut som också var otroligt ångestframkallande. Att bara hoppa över skola och jobb så där, att fly från en situation var också så olikt mig. Jag som alltid har tagit tjuren vid hornen och krigat till jag besegrat problemet. Men när jag kom hem, fick krama om mina fantastiska syskon och underbara föräldrar släppte en liten sten från mig. Jag var i trygga händer.
Efter en vecka på trygg mark och åkte tillbaka hem till mig. Lite stabilare än innan men långt ifrån mig själv. Men någonstans här hade jag accepterat känslan av att jag var så vilsen. Helt enkelt ett nytt problem att ta tag i. Hur ska jag hitta tillbaka till vägen som jag ska gå på. Behöver jag vända och gå tillbaka eller kan jag gena mellan träden? Jag vet inte, men jag ska ta reda på de.
Än har jag inte hittat rätt, men jag är lugnare i tanken av att de kommer ta tid att göra det och känslan av att jag har familj och vänner som står vid min sida är otroligt värdefull.

Alla hamnar vilse. Ibland. Och de är okej.
Det är okej att bryta ihop, fly situationen, ta några djupa andetag och sen försöka igen.
Ta hjälp av människor runt om dig som du litar på och låt dem hjälpa dig

Kärlek!

Har spenderat mycket tid i och njutit av naturen.

Träning och jobblov

2018-07-23 14:35
Från juliarunnemalm

Kalendern har redan slagit 23 juli. Lika klyschigt varje gång, men tiden går så otroligt fort. Det känns som att det bara var någon vecka sen jag lämnade skolan och åkte hem till mina föräldrar för att jobba under sommaren. Och nu har halva lovet gått och jag har börjat tänka på refrängen. WOW, vart tog tiden vägen?

Sen mittan av juni har jag jobbat heltid på ett företag där jag har huvudansvar över fysträningen med hockeylagen som tränar där. Ett väldigt spännande, utvecklande och lärorikt jobb, men också energikrävande. Mesta dels av mina resterande vakna timmar lägger jag på träning. Många timmar ska göras.. Distanslöpning, terränglöpning, rullskidor, cykling och styrka där emellan är det som gäller nu under sommaren. Svettigt i denna värmen men väldigt roligt och utmanande.

Tre jobbveckor återstår innan jag börjar packa ihop mina saker och rullar tillbaka för ytterligare ett år på Idrottsvetenskap.

Träningstimmar och soltimmar

2018-06-01 10:36
Från juliarunnemalm

Tror vi inte är dom enda som haft fantastisk väder de senaste dagarna, eller till och med veckorna. Termometern har stått på ca 25 grader varje dag, och till min stora lycka har jag haft väldigt många timmar eget arbete i skolan, som jag har kunnat göra utomhus i solen. Plus en herrans massa träningstimmar som jag också kunnat avverka i solen.

Förra veckan var en relativt tung träningsvecka, vilket verkligen har känts i kroppen denna veckan som istället är lite lättare. Lite färre timmar och inte lika långa pass. Och det har passat mig väldigt bra då skolan har tagit mer tid de senaste. Men nu sitter jag har med bara en vecka kvar av mitt första år på universitetet. Och sen väntar några spännande veckor av jobb, som jag bara blir mer och mer taggad på.

Försöker verkligen se till att spendera så mycket tid som möjligt med mina vänner här eftersom vi snart flyttar ifrån varandra över sommaren. Klyschigt men så sant så har jag skaffat mig en egen lite familj här, så de har blivit många timmar i solen med fika och glass, träningspass tillsammans, häng vid solnedgången och brännbollsmatcher. Jag har verkligen njutit av varenda stund.

Men nu ska jag göra ett sista ryck med både praktisk examination och en salstenta innan nästa kapitel går av stapeln.

Så nära men ändå så långt borta...

2018-05-20 17:36
Från juliarunnemalm

För ett år sedan, på vägen hem från Göteborgsvarvet 2017 då jag väggade totalt och sprang med gigantiska blåsor under fötterna majoriteten av sträckan, anmälde jag mig igen. Jag ville ha revansch mot mig själv. Springa hela loppet i min fart och ge mig själv bättre förutsättningar gällande träning, uppladdning osv. Jag har sen dess haft sikte på att slå mina föräldrars tider från året de sprang (2:02, och 2:03). Ett mål jag nånstans såg som rimligt även fast jag inte är någon höjdare på att löpa. Och när man då är så nära 2h vill man ju gärna komma under. Räcker med att det står 01:59:59 liksom...

Göteborgsvarvet 2017

Utöver detta "målet" har jag haft många andra mål jag velat uppnå inom träningen och då framförallt i crossfiten. Så när jag i vintras insåg att målen blev lite för många för att uppnå dem alla samma år valde jag att plocka bort en del, bland annat just tiden på Göteborgsvarvet 2018. Fokus fick endast liggat på att ta mig runt, utan att vägga.

Så med detta i bakhuvudet har jag tränat på i lugn takt utan stess eller press under året. Och efter ett försök till någon form av formtoppning under den senaste veckan åkte jag ner till Göteborg. Solen gassade och temperaturen steg över 20 grader. Men trotts att de var varmt och svettigt redan innan start kändes kroppen relativt bra och jag knatade på från start. När jag fick snittiderna från pulsklockan och klarade av att ligga på en stabil puls kändes allt ändå rätt bra och jag betade av kilometer för kilometer i lugnan ro.
När jag passerade 10km försökte jag snabbt räkna ut hur jag låg till mot 2h målet. För nånstans inom mig har målet alltid funnits kvar. Jag insåg då att de var möjligt, men att jag var tvungen att pressa på hela vägen in i mål. När jag sedan passerade 20km och klockan visade 1:54 fick jag ett ryck och ökade tempot. Dock är de väldigt smalt sista kilometern och väldigt mycket folk, men jag sicksackade mig förbi och tryckte på trotts rätt mycket mjölksyra...

2:00:05 blev tiden. FEM sekunder till 2h prick! Fatta att jag var besviken. Så nära men ändå så långt borta!
Men efter att jag fått i mig lite mat, duschat och fått analysera vad som hände på tåget hem fick jag erkänna för mig själv att jag var väldigt nöjd. Jag slog båda mina föräldrars tid med minuter, OCH tog mig igenom hela varvet utan att vägga + att jag mådde relativt bra efteråt.

Nu är nästa "stora" mål faktiskt 9 mil på längdskidor. Japp, jag är anmäld till Vasaloppet 2019. Och där är det enda målet att ta sig igenom. Men det är ingen liten bedrift bara det.
Det är roligt att jobba mot mål, även om dom ibland kan bli lite för många och medföra en hel del press, men det är väll de som driver oss framåt antar jag.

Ta vara på stunden

2018-05-10 21:21
Från juliarunnemalm

Vi har haft några fantastiska dagar med strålande sol och underbar värme. Har spenderat nästan varenda varken stund i solen både med träning och plugg men också med gött häng tillsammans med mina underbara vänner. Igår var vi ett gäng som fick feeling och packade med gillmiddag och åkte ut till en strand precis vid solnedgången där vi hängde hela kvällen tills solen gick ner vid 22. Kändes mer som att vara vid medelhavet när vi kastade frisbee i t-shirt och satt vid vattnet och kollade solnedgången utan att frysa.

Jag tycker det är så viktigt att ta vara på sådana stunder. Stunder man spenderar med människor man tycker om och där livet känns enkelt. Stunder man kan leva länge på!

I hopp om ett steg upp från källaren

2018-05-06 14:35
Från juliarunnemalm

Nu är de nio veckor sedan jag blev frisk från influensan och enda sen dess har jag aldrig känt igen min kropp. I vanliga fall har jag väldigt mycket energi (så klart med undantag med vissa enstaka dagar), brukar snitta 7 timmar sömn på nätterna och kan hålla igång hela dagarna, träna ett till två pass per dag, vara i skolan och umgås med vänner. Utan problem.
Men sen influensan har jag varit totalt däckad. Jag har behövt sova ca 10 timmar varje natt innan jag ens kan orka mig ur sängen, jag har haft otroligt låg energi under dagarna, träningen har genomfört med noll energi och har jag lyckats göra ett någorlunda pass har jag legat däckad resten av dagen. Jag har flera av dagarna behövt sova 1-2 timmar mitt på dagen för att ens orka laga mat. Helt enkelt har allt inte stått rätt till..

Jag har lite olika teorier vad det kan bero på, så denna veckan som gått plockade jag bort all planerad träning för att inte känna någon form av stress över det, och bara träna om jag känt för det. Det har resulterat i ett helt okej pass på boxen, ett försök till intervall pass då min puls stack iväg mot maxpuls på första intervallen, och ett löppass som gick bra i 20 minuter innan resterande 25 minuter genomfördes gråtandes. Två totala vilodagar senare försökte jag igen igår och lyckades göra ett relativt bra böj och mark pass, helt utan förhoppningar. På eftermiddagen hade jag lite för hög endorfin nivå och solen sken så tänkte jag kunde försöka mig på att köra dubbelpass och springa en timma. En timma slutade med 2 timmar och 20 min istället.... Hahaha! Det var ca 17 grader i luften, jag hittade en jättefin skogsväg och hade riktigt bra flyt så tiden sprang iväg. Lite dumt dock eftersom jag inte hade något vätskebälte... Men skönt att känna att kroppen svarade någorlunda bra iaf. Idag har jag haft tacksam träningsvärk så gav mig ut på en långpromenad på stela ben.

Förhoppningsvis har jag tagit ett steg i rätt riktning men har absolut inga höga förhoppningar. Försöker tänka positivt att jag fått göra två bra pass i alla fall.

Hur galet var det inte att jag kunde springa i bara sporttopp igår då...???

Period två

2018-04-22 11:23
Från juliarunnemalm

Ytterligare en period av min träning är till ända. En period som jag mest har fokuserat på att lyfta lite mer vikter och löpa distans. Och det har varit en period mest likt en berg och dalbana både när det kommer till känslor och motivation.
Allt började med 14 sjukdagar då jag var helt sängliggandes. Därefter tog det mig en vecka att komma tillbaka till mer normal träning, men tyvärr jag gasade på lite för mycket lite för snabbt vilket ledde till en mental dipp och en helt utmattat kropp. Efter en helg då min bonussyster Emma kom hit var jag påfylld med energi igen och jag kunde börja träna ordentligt. Men hjärnan har inte varit min bästa kompis dessa veckor vilket tyvärr har lett till att träningen fått lida. De tre sista dagarna har även dom fått skrivas som sjukdagar eftersom min kropp inte alls har varit sig själv. Jag har mått riktigt dåligt psykiskt och var helt utmattad. Så sen i fredags har jag försökt sova så mycket som möjligt, jobba mycket med mina mentala bitar och istället fokusera på period nummer tre.

Nästa period kommer jag lägga mer fokus på explosivitet och snabbhet. Tanken är att gå igenom en heldel gamla Open workouts för att få känna på lite mer puls och pressa kroppen även fast det gör ont. Vecka 20 springer jag Göteborgsvarvet så ska försöka förbereda mig till det på bästa sätt.
Livet är ett pussel just nu. Träningen ska in, jag jobbar minst tre kvällar i veckan plus att jag går i skolan precis som vanligt. Men jag har en plan för hur jag ska få ihop det så jag håller tummarna för att det ska fungera.

Vilodagar

2018-04-14 19:17
Från juliarunnemalm

Vilodag. Vi alla som tränar mycket vet om hur viktiga dom är och att det är när vi vilar efter träning som vi brygger upp kroppen.
För mig brukar vilodagar kunna vara 24 väldigt jobbiga timmar att ta mig igenom. Eftersom träningen har fått ta en sån stor del av mitt känner jag nästan att jag "försvinner" de dagarna jag inte tränar. Hela dagen måste jag komma på nya saker att sysselsätta mig med för att inte gå i taket. Samtidigt som jag verkligen vet hur mycket jag behöver vila dom dagarna.

Idag har jag sysselsatt mig med att traska runt lite på stan och kollat på alla möjliga saker och uträtade några andra ärenden. Jag packade med mig lunchen och åkte upp på berget där jag satte mig längs med en husvägg i solen, lyssnade på musik, fick gjort lite jobb och plugg samtidigt som jag bara njöt av att sitta där i t-shirt och uppdragna byxben. Ett bra ställe att fylla på med energi och samtidigt få gjort lite vettiga saker på datorn. Nu på kvällen har jag köpt både ananas och melon plus att jag har smält lite choklad som jag ska njuta av under kvällen.

Något som är positivt med vilodagar är att jag blir otroligt taggad på att träna dagen efter, så ser fram emot några bra pass imorgon och till veckan som kommer.

Följa sin dröm

2018-04-11 16:37
Från juliarunnemalm

Jag tror vi alla drömmer om något. Allt från resemål, familjedrömmar, drömjobb osv. Allas drömmar lika unika och lika möjliga att uppfylla. Men en dröm kommer aldrig gå i uppfyllelse om man inte jobbar för att uppnå den och vågar tro på det man gör.

Jag har många drömmar eller jag kallar det mål. Bland annat mål med min träning, mål var och hur jag vill bo och mål vad jag vill jobba med. Vägen till alla dessa målen kommer kräva otrolig mycket disciplin och tid i min träning och kost, mycket tid, energi och nyfikenhet till att plugga och sedan hårt jobb för att nå dit jag drömmer om.
Jag älskar att jobba efter drömmar och mål. Det är det som får mig att kliva ur sängen varje morgon och hela tiden försöka göra lite bättre, lite snabbare och bli lite starkare.

Även om vägen till vart jag ser mig själv jobba om x-antal år är lång har jag nu fått möjligheten att ta ett stort kliv i rätt riktigt.
I sommar kommer jag jobba som huvudansvarig fystränare på ett företag som samarbetar med flera olika hockeyklubbar. Jag kommer alltså planera, leda och utvärdera alla träningspassen tillsammans med spelare från A-lag till 06:or.
Att våga ta detta steget var för mig delvis lätt då det är ett otroligt spännande uppdrag, men samtidigt läskigt. Men jag har vågat kasta mig in i detta och det ska verkligen bli riktigt roligt att se vad jag kan tillföra.

Ser fram emot en spännande framtid!

Perioder jag lever på

2018-04-11 15:07
Från juliarunnemalm

Du vet den där känslan när allt bara flyter på!? När kroppen känns pigg, man får sova ordentligt på nätterna, plugget och jobbet ligger i fas och känns under kontroll. Kosten är bra och den träningen som man har planerat blir gjord. Du kanske har andra parametrar, men du känner igen känslan när allt bara stämmer? Och hur skön den är!

Precis så mår jag nu. Jag sover ordentligt på nätterna, får i mig den maten jag behöver. Träningen flyter på, även fast alla pass kanske inte är mina bästa pass så blir den gjort och kroppen känns pigg. Jag känner att jag har allt plugg under kontroll samtidigt som det vi läser nu, kinesiologi, är intressant. PLUS att jobbet ligger i fas och jag känner mig sjukt taggad på vad som komma skall.

Dessa perioder lever jag på. Jag är fullt medveten om att vi alla har svackor, men att gå och vara orolig för när dessa svackor kommer tycker jag är helt onödigt. Istället försöker jag njuta av perioderna då allt känns bra. Inte så att jag slänger mig i soffan och tänker "allt löser sig, jag har läget under kontroll". Men allt jag gör, gör jag med nöje!
Sen kommer även jag hamna i en svacka, då det känns lite tuffare och stressigare. Men när den svackan kommer vet jag inte och är heller inget jag oroar mig för.

Jag dansar vidare i livet

2018-04-01 08:20
Från juliarunnemalm

Jag är väldigt bra på att se de positiva i livet. Vilket jag ser som bra egenskap. Men något jag är sämre på är att reflektera över de jobbiga delarna. Så fort de kommer något jobbigt i vägen slår jag bort tanken och ser de ljusa istället. Det är en teknik som funkar bra i stunden, i ett tag. Men tillslut kommer allt ikapp mig istället och jag inser att jag mår riktigt dåligt.

Detta händer mig med "jämna mellanrum", men för varje gång lär jag känna mig själv mer och mer och jag lyckas fånga upp mig själv tidigare och tidigare i den nedåtgående spiralen. Detta beteendet har jag haft länge, det är en del av mig, och ser jag tillbaka några år krävdes det att jag kraschade ordentligt hårt för att "vakna upp". Och sen tog det mig flera veckor innan jag var tillbaka till mitt normala jag.
Nu har jag lärt känna mina signaler mer och inser allt tidigare när jag helt enkelt bara fejkar ett leende. Då är det bara att backa några steg, sätta sig och reflektera varför det blivit som det blev, klura ut en lösning och sen dansa vidare i livet.

Våga ta chansen

2018-03-21 11:00
Från juliarunnemalm

De senaste dagarna har det snurrat miljoner tankar i mitt huvud. Jag står just nu med några angenäma dilemman. Men ett dilemma innebär också att beslut måste tas och i dagsläget vet jag varken ut eller in. Besluten kommer påverka mitt liv väldigt mycket, min framtid men också människor runt om mig.

Jag tror alla hamnar i dessa situationer förr eller senare, ofta eller mer sällan. Och hur gör man? Samtidigt som man vill hålla alla dörrar öppna så länge som mjöligt och inte bränna några broar vill man ta rätt beslut. Men om man nu tog rätt beslut får man sällan veta förän efteråt.
När jag hamnar i dessa situationer brukar jag försöka hålla mig lugnt psykiskt. Tänka ut olika scenarion i förväg som skulle kunna hända och föreställa mig hur jag ska hantera dem. Sen brukar undvika att prata med allt för många runt omkring mig om problemen jag har. Och istället försöka hålla det till min närmaste familj samt vänner som jag tror kan hjälpa mig i rätt riktigt, ge mig tips och stötta mig i mina val. Vissa stunder känns det ibland som att hjärnan "kokar över" och det brukar jag hantera med att gå ut och springa. Energin som går till att tänka använder jag istället till att springa vilket i sin tur lugnar min hjärna och jag kan istället tänka klart.

Jag tror att många har svårt att se alla möjligheterna som finns runt omkring än. Och det är inte alltid speciellt lätt att göra det, det är jag fullt medveten om. Men när man väl lärt sig se dem tror jag man måste våga ta dem också, vilket jag nästan tror är svårare. Just nu har jag sett mina möjligheter, men måste våga ta dem. Förhoppningsvis mynnar detta ut i något riktigt bra, men åter igen, inget jag vet nu innan.


Extremt flummiga tankar, men i dagsläget är jag väldigt tankspridd just pågrund av min situation

Från en fantastisk eftermiddag i solnedgången som jag spenderade med ett par underbara vänner.
Stunder jag mår så otroligt bra!

Att låta det ta tid

2018-03-18 16:05
Från juliarunnemalm

En veckas träning efter influensan är gjord. De enda jag tjatar om just nu, men också de enda som händer i mitt liv. Träningen är väldigt central för mig, även fast jag pluggar 100%, och är därför typ det enda jag tänker på.

En vecka av träning har i alla fall passerat och kroppen känns relativt bra. Det är helt klart tufft att ta sig tillbaka efter att man varit sängliggandes mer än en vecka, med dålig och lite kost och helt energilös.
För mig är det oftast jobbigast mentalt när jag inte känner igen kroppen och får ut lika mycket som jag vill vid varje pass. Jag vet av erfarenhet att det är därför vissa hjärnspöken knackar på dörren just nu. Men det är väldigt viktigt att låta det ta tid. Och även om det känns som att man börjar på ruta ett igen, så gör man inte det.
Min förhoppning var att vara tillbaka som vanligt med träningen i fredags, vilket jag snabbt insåg var en lite för hög ambition. Men planen just nu är att börja kommande vecka som en vanlig tränings vecka och se hur kroppen svarar.

Idag började jag dagen med passet jag egentligen hade planerat igår och efter det har jag vilat för att återhämta kroppen så mycket som möjligt. Kommande vecka kommer, enligt mina förhoppningar, bestå av i alla fall 5 styrkepass, två distanspass, och två intervallpass. Ska även försöka ge mig ut och springa lite igen. Hade jobbiga problem med benhinnorna i vintras, men förhoppningsvis har det släppt med hjälp av att jag vila från löpningen i snart tre månader.


Successiv ökning till mitt normala

2018-03-12 19:00
Från juliarunnemalm

Ny vecka och jag har äntligen friskförklarat mig. Efter att ha legat med influensa i en och en halv vecka känns kroppen väldigt seg och svag så denna veckan kommer jag ta det väldigt lugnt och successivt öka intensitet och mängd för att förhoppningsvis vara tillbaka på normal-träning igen till helgen eller nästa vecka beroende på hur kroppen svarar.

I torsdags åkte jag hem till mina föräldrar för att spendera helgen där. Hade några saker som behövde göras samt hämta upp dom sista sakerna hem till mig. Det var verkligen perfekt att vara på hemmaplan de sista sega förkylningsdagarna, bli lite extra ompysslad så jag kunde fokusera på att bli 100% frisk. Så skönt att få spendera tid med familj och vänner också vilket verkligen fyller på med extra energi och motivation.

Så nu när jag är frisk och påfylld på massa positiv energi känner jag mig super peppad på denna veckan.

Delar med mig av en fantastiskt vacker vy för några veckor sedan

Sjukdag

2018-03-02 10:25
Från juliarunnemalm

Guess att det var min tur nu. Att bli sjuk. Jag är så tacksam för att jag fått vara frisk i så många veckor trotts att det är dessa "influensatider". Men nu verkar det som att det är min tur. Kände redan igår natt att det var något på gång då jag sov väldigt dåligt och vaknade något hängigare än vanligt. Valde på en gång att ta vilodag i hopp om att det inte skulle bryta ut. Inatt har jag inte sovit mycket bättre och vaknade med huvudvärk och ont i hela kroppen. Än så länge är det inte superfarligt, orkade t.ex. ta mig ut på en lugn promenad i det magiska vädret, men känner mig verkligen inte frisk. Jag hoppas verkligen att jag "upptäckte" detta i tid så det inte bryter ut allt för mycket och så jag kan vara tillbaka till träningen kanske redan under helgen.

Dagen spenderas helt enkelt hemma, har som sagt tagit en kortare promenad, men passar även på att tvätta och plugga i lugn takt när jag ändå bara är på hemma plan. Ser så klart även till att dricka mycket vatten, sova och äta ordentligt för att ge kroppen bästa förutsättningar för att bli frisk så snabbt som möjligt.

Hur magiskt är det inte just nu!? Mellan -30 och -15, vindstilla och strålande sol flera dagar i rad. Njuter så mycket jag bara kan!

Samla ihop veckan

2018-02-18 19:37
Från juliarunnemalm

Vecka 7 av 2018 lider mot sitt slut och nu under eftermiddagen satte jag mig och började summera träningsveckan som varit. Något jag brukar göra varje söndag för att kolla igenom vad för träning jag faktiskt fått gjort och vad jag hade kunnat göra bättre för att sedan planera upp nästa vecka.
Hela denna veckan har jag gått och varit lite smått missnöjd med flera saker. Beslut jag tagit, träningspass som inte gått som jag har velat osv.. Men när jag väl kollade igenom träningsdagboken insåg jag att jag faktiskt fått ihop riktigt mycket träning. Och den träningen som jag gjort har summa sumarum blivit riktigt bra.

Veckan började med en ofrivillig vilodag efter att jag varit försöksperson under en laboration i skolan, då vi kyldes ner i iskallt vatten för att sedan värmas upp på olika sätt, där mina energi nivåer nollades totalt och jag blev riktigt illamående. Men på tisdagen var jag relativt återställd igen och resterande vecka har jag fått gjort all den träning som var planerad vilket känns skönt.

Imorgon går jag in i sista veckan på denna perioden. Mitt träningsår är indelat i 7 perioder, åtta veckor var, där den sista är endast är 4. Så kommande vecka är alltså sista veckan på period ett. En period jag har fokuserat på att hitta ett mönster som fungerar för mig och att komma tillbaka till full träning igen efter att jag avslutade förra året med skador och andra jobbiga situationer. Och med endast en vecka kvar måste jag säga att jag har lyckats med de målen jag satt upp. Just nu snurrar jag på en 6 dagars programmering som än så länge funkat riktigt bra och som jag antagligen kommer hålla mig till ett tag till. Träningen känns rolig och jag känner att jag får in alla olika pass som jag vill, samtidigt som jag lagt in betydligt mer vila än vad jag är van vid. Och det var just detta mönstret jag ville hitta under denna perioden. Så nu ska jag helt enkelt bara låta det rulla på en vecka till och sakta med säkert rulla in i nästa period, vecka 9, med fokus på styrka och tyngre lyft vilket jag verkligen ser fram emot.

Balans i livet - 14 februari

2018-02-14 19:10
Från juliarunnemalm

För drygt tre år sedan kraschade jag totalt. Både mentalt och fysiskt. Jag gick andra året på gymnasiet och var, som jag alltid varit, en relativt engagerad elev som pluggade mycket och ville ha bra betyg. Samtidigt jobbade jag på McDonalnd´s, där mina timmar per vecka ökade mer och mer för varje vecka som gick. On top av detta tränade jag väldigt mycket. I mitt huvud såg jag, där och då, fitness-scenen framför mig. Så jag la ca två timmar i gymmet och en timma på cardio, varje dag, samtidigt som jag åt mindre än en 5-åring. Ni förstår nog att detta inte var speciellt hållbart. Och när jag en dag i början av november, äntligen tog mig ur ett väldigt destruktivt förhållande rasade allt. Jag hade penslat på en fasad om att mitt liv var en dans, men när den största stenen släppte rasade allt annat också.

Det tog ungefär tre månader för mig att ta tillbaka på spåret. I skolan var jag fysiskt tillbaka nästan direkt, men min hjärna stod på off ganska länge. Från jobbet var jag borta ungefär en månad innan jag började göra några timmar i veckan igen. Men det som var jobbigast var träningen, och kosten. Det som ena dagen var det bästa jag visste, blev nästa dag det värsta som fanns. Så resten av det året tränade jag ingenting. Jag ville inte. Jag orkade inte. Jag vågade inte. Även hjärnspökena om att jag inte kunde äta det ena efter det andra levde loppan och varje dag var en kamp om att slåss med dom. Efter nyår började jag ta mig tillbaka till gymmet mer regelbundet men fortfarande utan någon glädje alls. Att gå från att älska något till att avsky det blev helt fel i hjärnan. Jag kunde stå på gymmet och minnas hur jag brukade bli helt lyrisk av att lyfta tunga marklyft och köra superset efter superset. Nu såg jag mest på alla hantlar, vikter och maskiner som en enda stor röra och främmande ting.
Men, jag minns det så väl, 14 februari 2015 - alla hjärtans dag, hur jag klev in på gymmet med en speciellt känsla i brösten. Jag hade planerat att träna ben och fokusera på knäböj. Jag placerade mig vid en av ställningarna och rev av ett helt underbart knäböjs-pass. Hjärtat slog så hårt och det verkligen lyste i mina ögon. Det kännes äntligen kul att träna igen.
Sen den dagen kan jag inte minnas en enda dag jag inte älskat träning. Därför är just 14 februari en viktig dag för mig. En dag jag ALLTID böjer knäböj.

Idag då. Idag har jag en helt annan balans i livet. Jag skulle nog säga att när det kommer till träning, så tränar jag mer än vad jag gjorde då. Framförallt mer effektivare. Men även fast jag går upp kl 5 på morgonen, pluggar heltid på universitetet och tränar 1-2 pass om dagen fungerar det så mycket bättre nu.
Jag går upp 5 för att träna, just för att jag vet att jag gör mina bästa pass då. Men vaknar jag en morgon och känner mig trött så har jag en helt annan mental inställning nu och kan välja att somna om istället för att tvinga mig upp. Skolan styr jag mer över, jag kan, förutom på föreläsningarna, välja väldigt fritt när jag sätter mig och pluggar, och jag vet vilka tider på dygnet min hjärna gör det som bäst. Jag har också en helt annan syn på mat än jag hade för tre år sedan. Jag äter betydligt mycket mer och näringsrik mat, men jag kan också ta en fika med mina vänner utan att min hjärna flippar ur totalt.

Vad ville jag säga med det här då..?
Jo, hur otroligt viktigt det är att hitta en balans i livet. Som fungerar! En balans mellan träning, jobb, skola, vänner, kost och allt annat där emellan. Det kan åter igen låta så sjukt kylsigt, men det är också något med alla dessa klyschor... De stämmer!

Att logga ut

2018-02-11 19:09
Från juliarunnemalm

I fredags loggade jag ut. Ut från alla mina sociala medier, stängde av ljuden på telefonen och låste dörren. Så skönt.

Alla miljoners miljarders intryck vi utsätts för varje dag på sociala medier, på sms och när vi omringas av människor tar på psyket. Utan att vi märker det.
Att logga ut från Instagram, Facebook, Twitter och allt där emellan är något jag verkligen rekommenderar starkt att göra med jämna mellanrum. Jag lovar dig att du inte kommer dö av att inte veta vad någon åt till frukost eller vilka skor en annan hade på sig idag. Totalt oviktig information som du slipper.

Istället för att scrolla flera timmar på min telefon har jag denna helgen fokuserat på mig själv. Jag har tränat, för att jag tycker det är det absolut roligaste jag vet, inte för att jag måste. Jag har lagt tid på skolarbete, för jag vet hur bra jag mår av att "ligga i fas", jag har lagat god mat i lugn och ro, för att jag vet hur viktigt det är för mig att få i mig bra mat regelbundet över hela dagen. Helt enkelt har jag spenderat denna helgen till att bara göra saker jag vet att jag mår bra av. Jag har inte lagt någon energi alls på vad någon annan är på för fest eller spenderar sina pengar på.

Kylsigt men sant så känns det som att jag samlat på mig massa energi och är redo för att börja nästa vecka.

Lyssna på kroppen

2018-02-07 06:31
Från juliarunnemalm


Redan igår när jag var påväg hem från träningen kände jag att kroppen inte riktigt kändes som vanligt, och efter att jag hade ätit och duschat smög sig huvudvärken på mer och mer. Jag har turen att väldigt sällan ha problem med just huvudvärk. Och när jag väl har huvudvärk sitter det inte i speciellt länge och håller sig ganska lindrig. Men igår kändes det som att den skulle äta upp mig inifrån.
Trotts att jag hade fyllt på med vätska och mat efter passet och ätit bra under hela dagen så blev det bara värre och värre. Vid halv 9 gav jag upp och gick och la mig ihop om att vakna och må bättre. Men trotts 9 timmar sömn, som tyvärr inte blev så bra som jag velat, vaknade jag fortfarande med huvudvärk. Nånting är inte riktigt som det ska i min kropp, så det är bara att lyssna på den och vila från träningen idag. Däremot har jag en föreläsning och labb i skolan idag som jag ska kämpa mig igenom. Peppar, peppar så släpper detta under dagen så jag kan fortsätta träningen imorgon igen.

Träningspasset igår gick i alla fall riktigt bra. Åkte skidor i 1:20, fick se en fin solnedgång innan jag sen fick åka och mysa i det upplysta spåret. Har aldrig åkt på kvällen innan, men det var verkligen riktigt mysigt att åka och bara se de upplysta spåret framför sig. Något jag absolut kommer göra oftare.

Hembakt bröd i all ära

2018-02-06 08:00
Från juliarunnemalm

Jag skulle vilja slå ett slag för hembakt bröd. Något som jag tycker är alldeles för underskattat. Härom morgonen slängde jag ihop denna limpan. Det tog mig ungefär 10 minuter att röra ihop allt och sen 40 minuter i ugnen, och vips så fick jag nybakat bröd till frukost.

Tänkte passa på att dela med mig av receptet då det verkligen blev så gott och var löjligt enkelt att göra.

2,5 dl havregryn
2,5 dl sötmandel
2,5 dl valnötter
3 dl hasselnötsmjöl (funkar att köra hasselnötter i en mixer också)
2 dl solrosfrön (alt. solroskärnor)
2 dl torkade fikon (funkar garanterat att byta ut till någon annan torkad frukt)
6 ägg
1 msk kokosolja
2 tsk salt

Blanda alla torra ingredienser (hela nötter) och blanda ner fikonen, som jag delade i 3-4 bitar. Tillsätt äggen och oljan (som jag värmde lite lätt i micron eftersom jag inte hade flytande) och lägg i en brödform med bakplåtspapper. Grädda på 175 grader i ca 40 minuter - KLART!

Att lära sig uppskatta det lilla

2018-02-04 06:50
Från juliarunnemalm

När man lär sig uppskatta de små sakerna runt sig, kan de jobbiga delarna kännas som en lättare vindpust.

Igår hade jag en sådan dag då mitt humör och mina tankar gick från toppen till botten och till toppen igen. Just nu är jag i situation i livet då jag behöver ta jobbiga beslut, bestämma hur jag känner för saker jag inte vet och göra val som kommer påverka både mig själv och andra. Jag försöker att inte lägga så mycket energi på det eftersom jag egentligen inte kan påverka det speciellt mycket, men igår var en sådan dag då det var svårt. Jag gjorde allt jag kunde för att sysselsätta mig och tänka på annat, men allting ledde tillbaka till ruta ett. Men när jag satt där på min soffkant och för säker tjugonde gången plinkade på min gitarr fick jag syn på de fantastiskt fina snökristallerna på mitt fönster. Solen sken ute och det var isande kallt så det blev så vacker. Det påminde mig om hur viktigt det är att uppskatta de små sakerna runt om mig. Alla dom bra och fina sakerna. Även om det kanske "bara" är ett par snökristaller på fönsterrutan, men jag har också mina fantastiska vänner, min familj, min träning, min lägenhet, en otroligt vacker stad som jag trivs i... Listan på saker jag uppskattar går att göra så mycket längre än den med de jobbigare sakerna.

Bilden jag tog på snökristallerna har jag lagt som bakgrundsbild på telefonen för att varje dag påminna mig själv om att hela tiden uppskatta de små sakerna och fokusera på de fina delarna runt omkring mig.

Att samla alla tankar

2018-02-01 15:26
Från juliarunnemalm

Att skriva ner mina tankar är ett sätt för mig att bena ut alla känslor de kommer med. Vissa perioder snurrar det ändlöst många tankar i min hjärna, och med det oändligt med känslor, och att få ha ett ställe att samla ihop allt har jag länge tänkt på och nu äntligen tagit tag i.

Men att tänka är verkligen inte det enda jag gör... och tur är väll det.

Jag är en helt vanlig 20-åring som bokstavligen älskar att utmana mig själv och hela tiden förbättras. Lite snabbare, lite starkare, lite bättre än vad jag var igår. Mitt hjärta slår hårt för crossfit och allt vad det innebär, men när det kommer till sin spets gör jag mer än gärna allt som har med fysisk aktivitet att göra. Utöver att träna pluggar jag på universitetet, spenderar tid med mina vänner och använder min kreativa sida vid pianot eller med gitarren.

Mitt mål här är att på bästa sätt dela med mig av vad som snurrar i mitt huvud, min träning och hur jag varje dag strävar efter att nå mina mål. Och förhoppningsvis sprida lite inspiration också.