Så är min semester i Sverige slut. Jag är tillbaka i Brest och här ska jag vara kvar till födseln då jag ska föda här i Frankrike. Stressen jag har haft över det har lagt sig och jag har accepterat att det är såhär det är.
Så nu är det förberedelser för vad som komma skall. Jag har handlat det jag tror jag kommer behöva.. Börjat packa förlossningsväskan och nu väntar jag bara på lite saker som ska skickas från Sverige. Sen är jag helt redo. Ja det är ju 30 dagar kvar, men vem räknar liksom...
Min semester i Sverige skulle bli avkoppling, lite träning, mys med vänner och äta god mat. Det blev inte helt som jag tänkt mig. Men jag har njutit.
Mitt i allt valde vi att sälja våran lägenhet i stan för att vi vill köpa sommarhus. Vi hade en 2:a och nu när familjen blir större så känner vi att vi vill ha ett ställe där vi kan vara på sommaren och vintern när vi är hemma.
Allt gick väldigt snabbt så det gällde ju att packa ihop alla grejer. Så träningen dom veckorna blev trapporna upp till vinden och tillbaka. Men nu är lägenheten såld och vi har köpt ett sommarhus. Jag längtar redan till nästa sommar där.
Min mamma och syster hade styrt upp en babyshower också. Så mysigt att träffa många av vännerna och även om jag legat med migrän hela dagen så fick jag så mycket energi av att träffa alla.
Jag har även haft andra projekt som har stressat mig en del, det har varit väldigt roliga saker men det har tagit en hel del tid. Men jag har också fått spendera tid med vänner och familj så det har varit underbart!
En av mina vänner fick också barn under tiden jag var hemma så det blev en tripp till Danmark för att träffa hennes prins. Och det lugnade mig så att se henne vara mamma till en då 3 veckors bebis. Att det var så naturligt. För jag är inte så orolig för förlossningen men jag är orolig för livet efter. Hur kommer jag vara som mamma?
Hann träffa Johanna i Malmö också
Tog inte så mycket bilder från babyshowern då jag hade så trevligt. Men här var några
En av få gångerna jag kunde träna. 4,5 km löp med lite småvöningar vid sidan
Så att nu vara tillbaka i Brest är väldigt avslappnande och helt plötsligt rullar jag tummarna och försöker hitta något jag kan göra. Så har ni tips och ideér så tar jag gärna det!
Jag var på kontroll direkt när jag kom hem och då sa barnmorskan att jag måste ta det lite lugnt för min livmoderhalstapp var lite kort. Så ingen träning och inte stressa runt för mycket nu i två veckor. Snart är dom två veckorna över och jag kan börja träna igen eller leva normalt.
Men jag har tagit det lugnt, jag har inte tränat på 4 veckor och aktiviteterna har varit att jag målat klart mina tavlor, städat ur lite skåp, bakat bröd, handlat allt till mig och bebisen och gått väldigt korta promenader.
Snart är han här, tiden går väldigt långsamt och just nu är graviditeten väldigt jobbig. Just nu förstår jag inte dom som älskar att vara gravida. Första 6 månaderna var ju hur lätta som helst men sista 2 som varit nu har varit hemska. Migrän som kommit och gått, hugg i sidan när jag bara promenerar som gjort att jag inte kunnat planera dagen, träningen går inte att utföra på samma sätt, kläderna blir mindre och mindre och humöret går väldigt mycket upp och ner.
En av aktiviteterna just nu. Prova babysjalen och lära sig hur man knyter den
Så ha träningen kommit igång igen. Och efter 3,5 vecka nästan helt utan träning så satte jag nog igång lite för hårt. Sprang 5 x 3 min intervaller i tisdags med lite småövningar för att aktivera rumpa och bäcken. Har börjat få lite ont i höfterna på nätterna så jag måste vara noga med styrketräningen.
Dagen efter blev det promenad i lutning 40 min och sen ren styrketräning med
Sen i torsdags tog jag en dag med bara promenad. Jag hade testat mig för graviddiabetes på morgonen. Ett test som tog 2,5 h och jag fick inte äta eller dricka något innan eller under tiden. Så jag var ganska trött. Men jag gick i lutning och kollade min serie. Jag kollade färdigt på Störst av allt. Svenska serien på Netflix. Väldigt bra serie. Rekommenderar den verkligen!
Tjejerna var tillbaka i fredags efter några dagars ledighet. Då tänkte jag passa på att jag skulle hänga på deras träningstider. Körde gym på morgonen. Filippa körde på bra och jag tänkte ju att jag skulle göra det samma., vi har ju liksom kört ihop förut. Flåsade som en flodhäst när jag gjorde mitt pass bredvid henne och var helt slut efteråt. Passet denna dagen blev
På handbollen på eftermiddagen blev det lite snabba fötter i stege, passningar mot vägg, aktivering av rumpan med band, balans och småövningar. Sen körde jag även lite gummiband för axeln. Har ju inte passat på ett tag så får nog hålla igång armen lite så det inte blir en chock sen när man ska igång.
Nu är jag helt slut. Igår hade jag en väldigt jobbigt dag. Lillen rör sig så enormt mycket och jag var tvungen att ta en powernap redan klockan 11 för att ens orka dagen. Så planerna om träning, promenad och laga någon god rätt som skulle ta lite tid med Filippa blev till att sova och sen handla till tacos för att sen spendera dagen i soffan framför all handboll som gick på tv.
Det är så sjukt hur det kan gå från dag till dag i en graviditet såhär. Går inte riktigt att planera dagen efter för man vet inte hur mycket energi man har. Idag t.ex så gick jag och Linus en promenad på 5 km och efter halva rundan kanske så blev det t.o.m för jobbigt att gå i snabbt tempo. Han rörde sig där inne och magen blev lite spänd. Så får nog bara ta dag för dag och njuta av dom dagarna man har energi till annat. Ca 11 veckor kvar nu och jag längtar verkligen!
Något jag också sysselsätter mig med är att lyssna på dessa två. Dom har en podcast som heter Utkast. In på Spotify och lyssna
Kollar även lite masters och hejar på Stenson
Så nu är man tillbaka i Brest efter en välbehövlig paus. Jag har varit i Brest under hela graviditeten och när jag fick veta att jag ska föda i Frankrike så tänkte jag att jag måste passa på att komma hem lite. Eller njuta av lite ledighet.
Så jag har inte varit så uppkopplad på sociala medier, inte tagit så mycket foton, knappt tränat och verkligen bara kopplat av. Såklart så har jag inte legat helt på latsidan men träningen har bestått av promenader och kanske 10 träningspass på 3,5 vecka. Undra när det hände senast?
Den 13 mars åkte vi från Brest till Stockholm där vi skulle gå på Eldsjälsgalan. Vi hade bestämt mig för att gå innan vi visste att Loui Sand skulle få pris så det var ju en kul överraskning att han och Jamina skulle vara där. Kände även några till vilket alltid är skönt. Är inte den bästa på att mingla runt. Galan höll på ett bra tag och Loui var sist med att få sitt pris. Att höra motiveringen och sedan se hans intervju som spelades upp på storbildskärm gjorde att man fick tårar i ögonen. Så värd detta pris!
Efter detta bar det ner till Göteborg för att bara hämta våran bil och sen vidare ner till Ystad där vi skulle bo. Vi lånade min sjukgymnast lägenhet som dom hyr ut och det var väldigt skönt att ha sitt egna när man ska vara hemma så länge. Så dagarna där spenderades med lite lite träning, goda middagar hos hans familj som jag spenderat massa tid med under mina små skadeperioder. Men då Linus pluggade inför sin tenta så tog jag tillfälle att besöka lite vänner. Det blev några turer över till Danmark då nästan alla bor där. Maria var i Köpenhamn så det var perfekt att träffa henne en sista gång innan hon blir mamma, Westberg i Malmö och kanske sista gången jag fick se henne innan hon blir mamma också. Ja, jag har tajmat min graviditet perfekt med mina fina vänner. Sen åkte jag även över och besökte Marit. Var längesen jag träffade henne och var skönt att spendera lite tid med henne i hennes sommarhus. Grillade pizza och gick promenader längst stranden.
Efter Linus tenta så hade vi planerat en resa till Gran Canaria. Som jag sett fram emot detta. Var i stort behov av lite D-vitamin. Vi hade bra väder hela veckan. Gick morgonpromenader och bara njöt av vädret. Här är nog första veckan jag känt att graviditeten påverkat mig Lillkillen har ju börjat röra sig som en galning och vissa dagar fick träningen som var tänkt bytas ut mot en liten tupplur. Jag har även börjat få ont i höfterna när jag sover så barnmorskan sa att jag får dra ner lite på löpningen och byta det mot cykel eller annat som inte belastar så mycket. Han tog så mycket energi och även om jag vilade en timma på dagen så var jag helt slut på kvällen. Men då är det ju skönt att veta att man inte måste vara pigg och inte måste göra sina pass som man alltid är så van vid.
Efter några dagar börjar man ju sakna vardagen. Få handla sin egen mat, laga sin egen mat och komma in i sina rutiner igen. Så även om jag mådde bra så började man sakna hem.
Vi hade även en resa till Bukarest planerad och vi hade 12 timmar hemma innan vi skulle iväg igen...
Men det bästa med dom 12 timmarna var att jag fick träffa min syster som varit borta och jobbat i 6 månader. Blev en kortis men jag längtar redan till jag får se henne mer i maj.
Nå ja, Bukarest. Vi skulle se kvartsfinalen i Champions League mot Metz. Jag har ju sett Metz under denna säsongen och med tanke på Bukarest alla skador så hade jag nog tippat Metz som vinnare. Det var en svajig match med mycket tekniska fel och en väldigt ojämn nivå. Metz vann till slut med fem mål.
Men det bästa var att träffa alla igen. Bukarest var en väldigt bra period i mitt liv. Såklart glömmer man att det fanns jobbiga stunder med. Men fansen och lagkompisarna har alltid betytt något speciellt. Så att få träffa team Bella igen och gamla lagkompisar var verkligen underbart. Såklart hängde jag med Hagge varje dag och det var också skönt. Man ses ju alltid några gånger pga landslag men nu kommer man ju inte göra det så det var skönt att få lite tid med henne utanför handbollen.
Så som sagt, ganska hektiska men ändå lugna och skönt veckor. Nu är jag tillbaka i Brest och ska bli kul att träffa laget imorgon. Dom har full fokus på kvartsfinalen mot Chambray som spelas borta först och sen hemma. Jag har även lite barnmorsketider planerade och snart är dags att börja fixa för lillens ankomst. Jag åker nämligen till Sverige snart igen och är hemma nästan hela maj. Sista tiden i Sverige och sista myset med familj och vänner.
Barnsängen är köpt och lite kläder men det är nog också så långt vi kommit ännu. Men även om tiden går snabbt så är det ju en hel del dagar kvar. Men som jag längtar!
Så är man tillbaka till träning och vardag. Fokus styrka men även intervaller i den mån jag klarar.
I know there are some rumors about my pregnancy. About me coming back or not. That’s fine and I also know some people are always speaking and making their own story about things and other people. But the only person who knows the truth is me. So here are my thoughts.
I am pregnant, it wasn´t planned. I didn´t want to come to a club and the first year disappoint them with not be able to play for almost one year. But this is also the life of a female athlete. Another big different between women and men. I´m turning 30 years soon and when this happened I was of course very happy and for sure knowing that I wanted to keep our baby. There is never a good timing for a baby in a professional’s career and for a longer brake. You will miss something and sometimes it just has to be fine. It´s not like you can have a baby or planning to be injured during the only month you are free in the summer.
So now I´m just really happy about this and of course I want to come back on the field again. I will give birth in July and if everything goes as planned I hope that I will be back as soon as possible. If everything is okay with my body and our baby. Because that you can never know and that’s why I can´t say exactly WHEN I will come back. It´s not that I don’t want to, it’s really just that I cant see in the future.
So, to everyone, I will do my best to come back but right now I am focusing on my body and our baby. This is so big for me and I just hope everything will go well and that I will have a healthy baby that can run around in the arenas with number 9 BBH shirt and number 20 in the Swedish shirt.
Hope you can respect this!
One of my goals is to win Champions League again
Det blir ju väldigt mycket babysnack nu. Och även om jag har över 40% kvar av graviditeten så planerar man ju. Vi funderar lite vad man som är viktigt när barnet är nyfött. Just nu är vi inne på vad vi ska ha för bärsele eller om vi ska köra på sjal i början. Man läser ju på lite och jag följer ju bäst i test sidan slaviskt. Man vill ju ha det bästa för barnet. Dessa tre är dom som ligger högt upp på listorna och är även något jag kan få tag i här i Frankrike. Vilken och vad rekommenderar ni?
Har även börjat tvätta kläderna vi köpt. Vet det är lite tidigt kanske men vi kör en tvätt till. Kändes som dom krympte efter en tvätt eller så är bara bebisarna så små. Det är så sjukt att tänka på och när jag ser dom pyttesmå kläderna så känns det så overkligt.
Hur många bodies behöver man? Och ska man köpa kanske i olika storlekar i början?
Babybjörn / ERGObaby / Baby K'tan
Gäller att börja träna i tid, haha!
På onsdag åker jag till Sverige en längre period. Eftersom jag ska föda i Frankrike så måste jag vara här i princip hela sommaren så därför vill jag ha så mycket tid hemma som möjligt. Men vill även vara där för laget så jag passar på när dom är borta. Men 1,5 vecka i Sverige med eldjsjälsgalan, träffa lite vänner och familj och ska även träffa min barnmorska för första gången. Och det bästa, min syster kommer hem efter 6 månaders jobb i Guaderlope. Ska bli så underbart att få träffa henne igen.
Sen blir det en sista minuten någonstans. Ska bli så skönt att få lite sol på min bleka kropp. Vi ska verkligen bara njuta med sol, god mat och bara ta det lugnt. Jag längtar verkligen!
Min fina syster som jag saknar hur mycket som helst
Vecka 8-10
Som sagt, väskan var packad och massa mat hade jag köpt med mig så jag var säker på att jag fick få i mig tillräckligt. Jag vet hur det är i Frankrike och där är köttet knappt vänt i pannan och att behöva be om att få det helt genomstekt varje gång hade nog väckt en del spekulationer, så var det bättre att vara på den säkra sidan.
Vi skulle ha två dagar i Nantes innan premiärmatchen mot Danmark. Jag hade fortfarande inte tränat en full träning och kände att man kunde se väldigt tydligt på mig att jag var gravid då mina bröst växt som jag hade svårt att komma i min sporttopp. Men jag tror folk mer tänkte, hon har inte kunnat träna ordentligt under lång tid så hon har nog bara lagt på sig lite. Men det skulle visa sig att jag hade fel.
När vi kommer fram till Nantes har det löst sig så bra att jag och Hagge får bo ihop under mästerskapet. Det var väldigt skönt så jag slapp berätta för fler i laget. Ni kanske tänker att det hade varit bra att berätta, iaf för Sigge och Janne. Men pga att jag hade haft lite blödningar och även om vi sett hjärtat slå så var jag väldigt orolig fortfarande över att något skulle hända. Så detta var något jag ville hålla för mig själv och jag själv skulle få avgöra vem jag också skulle kunna dela det med om något hade hänt.
Så match mot Danmark. Klockan 21.00 skulle matchen igång. Det var väldigt sent för mig och att inte kunna dricka massa kaffe eller ta treo gjorde inte det bättre. Jag kommer ihåg att jag skickade till Linus och sa att jag måste ta en kopp innan matchen för annars kommer jag somna i halvlek.
Väl på plats så började adrenalinet kicka in och det skulle bli kul att spela. Jag hade bestämt mig för att ta lokalbedövning i foten då jag inte fick ta smärtstillande. Sen var det bara att hoppas att smärtan skulle vara borta. Uppvärmning kändes bra och jag kände mig redo.
Matchen gick helt okej, men herregud vad jobbigt det var. En blandning av att jag inte spelat match på ett tag och att jag var gravid var ju sådär. Jag spelade inte så mycket bakåt men det lilla jag spelade gjorde att jag fick byta ut mig själv för att få luft. Katastrof var det och jag kände mig i så dålig form.
Vi förlorade matchen med 1 mål och det var så surt. Vi hade en svår grupp så nu var det bara att nollställa för nu var det bara två vinster som gällde.
Här tycker jag man ser så tydligt. Haha kanske inte!
Serbien stod på schemat i nästa match. Klockan 18 denna gången så det var skönt. Serbien är ett bra lag och vi visste att det skulle bli tufft. Vi spelar helt okej men vi har tur som har Filippa i mål. Hon tog allt. Vi lyckades även göra mål i sista sekunderna och vann matchen med ett. Så sjukt skönt, nu räckte det med oavgjort mot Polen i nästa match även om vi såklart gick för vinst.
Graviditeten i denna match var inget jag märkte av men foten var värre i denna matchen. Jag spelade mer och mer bakåt vilket är bra. Jag älskar att spela bakåt så man kan vara med i andrafasen.
Polen klockan 18.00. Denna matchen var väldigt speciellt. Vi startade bra men andra halvlek var katastrof och vi höll på att tappa matchen helt men lyckades vinna med ett till sist. Min prestation var dålig. Ibland är det bara så. Man känner direkt att man inte riktigt har dagen och man försöker jobba sig in matchen men det går bara inte. Så det var bara att kasta den prestationen åt skogen och fokusera på mellanrundan.
Under denna matchen fick jag även ett knä i magen och världen stannade upp. Jag blev så rädd och var tvungen att stå still någon sekund för att känna så att inget hände. Det var såklart lugnt och jag spelade vidare utan att tänka på det.
Mellanrunda och Montenegro.
Alla och då menar jag alla vet att Montenegro spelar på gränsen och ibland över gränsen i deras försvarsspel. Nu har dom svensk tränare och då kanske man tänker att dom lugnat ner sig, men nej nej. Det gör ont att möta dom och med en bebis i magen så är man ju inte alltid supersugen på att gå in där och brottas. Men när matchen väl är igång så glömmer man ju dom tankarna och bara kör. Vi spelar inte bra, dom kontrar och gör så mycket mål på oss i första halvlek. Sen hade vi grekiska domare som inte hjälpte heller. Men vi lyckas steppa upp i andra halvlek, men det var för många mål att ta igenom så vi förlorar med två. Vi får en allvarlig skada på Daniella Gustin där hon bli kantad av en spelare från Montenegro. Vi var helt galna och tyvärr blev detta också sista matchen för Danni i detta mästerskapet.
Frankrike, och nu var det bara vinst som gällde annars hade det blivit väldigt svårt att nå semifinal. Dessa matcher är ju dom roligaste. Full hall och lite vinna eller försvinna känsla. Jag kommer ihåg att Sigge kom fram till mig under uppvärmningen och sa: Detta gillar du va? Självklart svarade jag och kände att det skulle bli en bra match. Vi spelade väldigt bra och för egen del så gjorde jag min bästa match. Jag sköt som aldrig förr. Frankrikes försvarsspel som vi alltid haft problem var inga problem alls första 35 minuterna. Vi började spela 7-6 och det var inte riktigt våran grej. Vi gör 5 mål sista 25 min tror jag. Så tyvärr blev det lika och vi hade det inte längre i våra egna händer.
Ryssland. Vi var tvungna att vinna med 9 mål för att ha en chans till semifinal. Ryssland var redan klara för semifinal så det kunde ju gå men det kändes väldigt långt bort. Men vad händer, Hagge storspelar och gör 17 mål, alltså vem gör ens 17 mål i en match. Helt sjukt och vi vinner matchen med 9. Nu var det bara att invänta Frankrikes match mot Serbien. Förlorar Frankrike är vi klara för semifinal.
Nu kanske alla tänker att jag dansade och hoppas runt i omklädningsrummet. Men tyvärr. Jag var helt slut, mitt huvud och min kropp var helt förstörd. Jag orkade inte mer. Jag hade ju inte kunnat få den behandlingen jag brukar få för baklår och rygg och foten var ju katastrof. Jag felbelastade mycket pga foten så mitt vänstra ben var nästan värre än det högra. Så jag bröt ihop. Skulle jag behöva bita ihop två matcher till och klara två sprutor till? Det vara bara dom som visste om det som såg mig ledsen såklart, ville ju inte visa det för alla. Men det var jobbigt för jag i ville ju bara vara glad över att vi hade chansen på semifinal i mitt kanske sista mästerskap.
Frankrike vann och vi skulle spela 5-6 i Paris. Men för mig gick det inte mer. Jag kunde inte sträcka ut mitt ben och jag kunde heller inte tillåta mig själv att komma tillbaka till klubben och inte kunna spela min sista match för i säsongen som var mot Metz. Laget som ligger före oss i ligan och våran största konkurrent och då säga att jag spelat på lokalbedövning hela mästerskapet men nu kan jag inte spela hade inte varit så populärt. Så jag vilade faktiskt från sista matchen och det kändes inte helt okej att göra så mot laget men det gick inte mer.Sen kom ju tankarna, var detta mitt sista mästerskap? Kunde jag gjort mer? Varför njöt jag inte mer? Det återstår att se.
Nu var det bara sista festen som skulle genomföras och det var något jag såg väldigt mycket fram emot då det var sista kvällen med gänget på ett bra tag eller kanske tom sista någonsin med alla. Jag hade hört från dom som visste att vissa tjejer hade börjat misstänka min graviditet. Såklart jobbigt när man ska festa och det ska drickas alkohol. Skulle jag säga att jag tagit migräntablett så jag inte kunde dricka eller skulle jag köra på alkoholfritt och hoppas folk går på det? Det blev det sista alternativet och det gick ju sådär. Vad som hände håller jag för mig själv men det blev inte den kvällen jag hade hoppats på.
Jag åkte tillbaka till Brest dagen efter. Att få träffa Linus igen och få lite lugn och ro var så skönt. Vi skulle nu berätta den glada nyheten för våra nära och kära och det skulle bli så kul att se deras reaktioner. Vi skulle även göra NIPT-testet för att veta att allt var bra med barnet. Så det återstod fortfarande några dagar av oro innan vi kunde slappna av helt.
Och det jag var mest nervös för, att berätta för klubben. Det är här det är så sjukt egentligen. Att man som tjej ska behöva vara så orolig att berätta något så fantastiskt. Men man vet ju aldrig hur dom kommer reagera även om det är en mänsklig rättighet att vara gravid. Mer om hur det gick i nästa inlägg om graviditeten.
Min trygghet, min klippa och snart pappa till mitt barn
Jag har varit i Danmark i 6 dagar och besökt lite vänner. Så har inte haft tid eller faktiskt valt att inte tagit mig tid att hålla på med telefon eller dator.
Min resa började hos Jessica som är gravid med sitt tredje barn. Hon bor i Århus och det jag fick se och lära lite av vad som komma skall då hennes barn är 3,5 och 2,5 år.
Vi pratade såklart mycket barn och hon förbereder mig så gott hon kunde men hon sa också något bra. Att man hittar sina egna rutiner så jag ska inte stressa eller läsa för mycket.
Efter vi lämnat barnen på förskolan så var vi och åt frukost på Grød. Väldigt bra koncept måste jag säga. Det finns flera olika sorters gröt, allt från chia till vanlig havregrynsgröt med alla möjliga toppningar. Jag tog en vanlig havregrynsgröt med salta mandlar, äpple, kolasås och mjölk. En blandning jag aldrig hade gjort själv men herregud vad gott det var. Så nu ska jag laga det hemma.
Vi shoppade så mycket, eller jag. Jag var bestämd med att jag inte behövde några kläder då jag redan beställt mycket från asos. Men som vanligt när man inte "behöver" något så hittar man ju massa. Men blev mycket kjolar så det blir bra nu när jag snart ska på semester och dessa kommer jag kunna ha i takt med att magen växer men även efter.
Sen var det bara mys på schemat.
Sen drog resan vidare till ännu en gravid kompis, Maria Fisker. Jag och Maria spelade ju tillsammans i Viborg och i Bukarest och kom varandra väldigt nära. Nu ses vi ca två gånger per år men det är lika mysigt varje gång. När vi är tillsammans så handlar mycket om mat. Vi älskar mat och sötsaker. Så det blev ett besök på Baghuset där jag var stammis när jag spelade i Viborg. Matchrutinerna var ju att äta pasta kyckling så självklart skulle lillen också få smaka på det. Lika god som vanligt och det var kul att träffa och få krama om ägaren igen.
Vi tog även en liten tripp till Randers och var på wellnes/spa. Så härligt med lite olika sorters bastu, pooler och fotbad. Maria körde även ett litet vinterbad medan det räckte att doppa tån för mig. Jag väntar med att bada tills jag ska utomlands.
Sen något väldigt roligt. Efter deras träning så stod Martina Thörn i mål och jag fick skjuta lite på henne. Så kul att få dra några skott när man inte rört en handboll sedan mästerskapet. Jag provade ett hoppskott men det kändes inte helt hundra så blev lite avstämda skott. Jag var så glad!
Jag gör alltid en instavänlig frukost när jag är hos Maria
Sen något ännu roligare. Jag och Maria skulle till Jamina och äta efter deras träning. När vi kommer upp till lägenheten spelades Hey baby på hög volym och vi kommer in till en liten babyshower. Som Jamina och Martina styrt upp. Både jag och Maria blev så överraskade och förstod ingenting. Att Jamina är kreativ och pysslig vet nog många men att hon är snäll och omtänksam och tänker på minsta lilla sak man säger, och kommer ihåg det, är så fint.
Vi åt tacos, semla (med nutella för jag gillar inte vanlig) , gjorde några lekar och fick presenter. Asså vad mer kan man önska av dessa dagar? Massa mys, god mat och bara få umgås med väldigt väldigt fina vänner. Nöjd och glad att det inte dröjer länge innan jag träffar alla igen!
Väldigt bra byxor för man har knappar på sidan man kan justera ju större mage man får. Så det blir nog spara och ska försöka vänja mig vid dom.
Sen andra vanliga byxor man drar upp över magen. Så skönt, nu kommer jag leva i dessa byxorna och så dumt att jag kämpat med mina vanliga byxor som jag fått knäppa upp när jag satt mig ner.
Jag och Linus ska också på Eldsjälsgalan i mitten av mars. Så nu är problemet att hitta klänning. Jag har beställt två klänningar från nelly.com som finns här under. Jag hoppas verkligen att jag kommer i någon av dom. Annars blir det stress. För mig är det inte bara magen som växt utan brösten har också exploderat så jag hoppas det är lite stretch i klänningarna. Återstår att se! Har ni tips på klänningar man kan ha på en gala? Jag är i Brest så kan vara att jag måste beställa på nätet för har bara en halvdag i Stockholm och det kommer vara för stressigt att springa runt.
Jag lovade er vecka 7-12 men det blev alldeles för långt. Så jag fick dela upp det inför mästerskapet vilket är v.7-8.
Vecka 7-8
15.00 mötte vi in med landslaget. Jag var ju superglad över beskedet tidigare på dagen att jag tom glömt bort att jag fortfarande var skadad i foten och inte ens tänkt över att jag nog inte kommer kunna genomföra alla träningar. Jag hade ju såklart haft en dialog med Sigge om foten men graviditeten ville jag hålla för mig själv. Dom som jag berättade för var psykologen Malin, läkaren och en sjukgymnast så dom hade koll på behandlingar och vilka piller jag kan ta och inte ta.
Vi får inte välja vem vi bor med på lägret innan mästerskap men jag hade väldigt tur att hamna med Hagge som jag känner väldigt bra och är väldigt trygg med. Men jag ville egentligen inte berätta för någon om jag inte mådde bajs och var tvungen att berätta.
Det började ju sådär. Jamina slog till mig på brösten och alla som varit gravida vet hur ont det kan göra när dom är lite småkalla också. Så hon fattade ju med en gång. Det var väldigt skönt att kunna prata med någon och att det just var Jamina var ännu bättre för hon är en jag kan lita på.
Det dröjde inte länge innan Hagge fattade också. Att inte få dricka kaffe och att jag behövde sova hela tiden. Jag var så trött. Jag brukar hänga kvar länge efter frukost och lunch med en kopp men det gick inte. Hade jag någon timma över så var jag tvungen att gå och lägga mig. Så när folk hängde på stan så spenderade jag tiden i sängen från lunch till nästa samling.
För er som inte vet så är jag en extrem rutinmänniska och speciellt när det är match. Jag äter ofta samma tider och gör saker som jag alltid gör. Jag har mina grejer och det är väldigt många saker. Det är klart det inte påverkar min prestation men det gör att jag känner mig redo. Så kaffet till mellanmålet är liksom inget jag rubbar på förutom nu då när man inte får dricka för mycket koffein. Efter detta så var Hagge helt säker på att jag var gravid.
Matchen mot Montenegro var katastrof. Jag hade huvudvärk, jag mådde dåligt och jag hade ont i foten pga jag inte kunde ta någon smärtstillande. Kanon verkligen! Jag bröt ihop på rummet efter för jag kunde inte ta min migränmedicin eller min treo som brukar hjälpa mig. Sen så spydde jag för första gången. Vet inte om det var graviditeten eller migränen. Min läkare Kurt hade sagt att jag får spela om jag mår bra så jag tänkte ju detta kommer aldrig gå. Jag kommer aldrig klara ett mästerskap om det ska fortsätta såhär.
Dagen efter och även nästa match gick bra så det gjorde ju att fick hopp om att det nog skulle kunna fungerar. Foten var ju som den var men vi hade hittat ett sätt som nog skulle fungera.
Sen till ännu ett problemet, maten, man får ju inte äta allt och detta är ju svårt när man äter frukost, lunch, middag och mellanmål tillsammans. Men jag tror inte folk tänkte på det för även om man tror att alla lagt märke till det så är ju alla uppe i sitt och självklart sitter dom inte och tänker på vad jag äter. Men restaurangbesöket på TOSO i Göteborg var ju inte det bästa. Asiatiskt med råbiff, rå fisk etc. Ja, jag gick hungrig därifrån men kunde skylla mycket på att allt var dränkt i koriander. Hatar koriander!
Jag tränade inte så många handbollspass, faktiskt inte ett enda helt pass. Inte pga graviditeten utan pga foten. Jag provade lokalbedövning en gång och då kändes det väldigt bra så det fanns ju något som kunde hjälpa iaf. Men detta var bra på ett sätt eftersom jag var så trött. Vissa dagar vaknade jag ju 10 min innan vi skulle åka till träningen och det hade aldrig hänt om jag skulle vara helt förberedd till ett vanligt handbollspass. Så handbollsmässigt visste jag inte riktigt hur det skulle gå och jag visste att till mästerskapsmatcher kommer tröttheten inte göra något för då kommer adrenalinet ta över. Och att man älskar att spela viktiga matcher gör ju sitt liksom.
Nu var det dags för avfärd och jag skulle som gravid i vecka 8 spela mitt trettonde mästerskap men kanske det mest speciella. Det kan vara mitt sista och det vill man ju ska sluta bra. Men foten var ju inte hundra och jag hade varken gjort en full match eller träning på 6 veckor. Samtidigt som jag hade en konstant oro över att mista barnet.
Följ med under mästerskapet i nästa inlägg. Då kommer det vara med graviditet men även matcherna såklart.
Kampen mot klockan för media var foten. Men i mitt huvud rörde det sig annat.
Försöker hålla humöret uppe
Här i intervju med Aftonbladet där jag berättar att jag ska vänta med barn till efter OS. Oops!
Idag är det match. Inte för mig då såklart men för laget. Vi möter Odense hemma och detta är nog sista chansen för att ta oss till kvartsfinal. Det är jobbigt att vara på sidan och känna att man inte kan hjälpa. Vissa dagar är det såklart skönt att vara vid sidan men när man är i hallen och ser alla spela handboll så är det ju såklart jobbigt också. Jag vet att det största väntar men handboll är ändå mitt liv och även om jag är trött på det med ibland så saknar man ju det när man inte har fått röra en boll på 2 månader. Men kommer skriva mer om handbollen senare.
Hur mår jag då? Jo, jag mår bra men jag ska vara ärlig och säga att det är jobbigt att allt växer. Min kropp förändras och jag vet att det min kropp gör och förbereder sig på är fantastiskt men det är också en väldigt konstig känsla. Jag har tur som faktiskt kan träna på nästan som innan. Men känslan när det är två stora bröst som inte kommer i någon sporttopp längre och en mage som står ut så är det inte alltid kul. Så att en graviditet bara är fantastisk kan jag inte riktigt hålla med om.
Men sen när man ligger på kvällen och ska sova och man känner lillen röra sig så glömmer man ju allt det där. Herregud vilken känsla det är. Jag försöker få Linus att känna rörelserna men än så länge så är det bara jag som får uppleva det. Jag längtar till han får dela detta med mig.
Allt växer och det är svårt att hitta kläder som passar. Därför är jag väldigt glad att jag har så bra sponsorer.
Denna veckan är jag ju tillbaka i Brest och jag har kört mycket crosstrainer och kört ett löppass. Det andra ska jag ge mig ut på snart, men det blir en 5-6 km i lugnt tempo. Det andra var 12 x 40/20 gånger 2 med 3 min paus mellan serierna.
Här är mitt styrkepass jag körde
