RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-08-12 07:55:29

lisabroman blogg

lisabroman blogg på Nouw

Min senaste vecka - Food edition

2019-07-29 07:00
Från lisabroman

Förrätt: Husets egna gnocchi med purjolök, grädde, blomkål och ost.

Huvudrätt: Smörstekt röding med potatis, kål och brynt smör.

Efterrätt: Rabarber och churros!

Förra helgen åkte jag och hälsade på min pojkvän i Hemavan. Då passade vi på att äta på restaurangen som drivs av Hemavans Fjällcenter. Förrätten var SÅÅÅ god. Kan äta den för resten av mitt liv!

Äntligen kom sommarvärmen även till Sverige och till Skellefteå! Det har blivit mycket glass. Här provade jag två nyheter från triumf glass, Vattenmelonsorbet och salt Kolacrunch! Galet goda båda två :P

Nu medans jag har semester och samtidigt tömmer min lägenhet har jag flyttat ut till vår stuga. Min bonuspappa kom hem med röding här om dagen och den la vi på grillen tillsammans med lite dill och smör.MUMUS!

Våfflor med färska jordgubbar till lunch! TACK MAMMA <3

En riktig momme frukost! Detta fick jag nämligen alltid äta när jag var mindre och sov över hos mormor och morfar. Det är fjällfil med rårörda blåbär och All-Bran flingor!

Nu börjar livets äventyr!

2019-07-27 07:00
Från lisabroman

Hej på er godingar!

Suck..HUR ska jag ens börja detta inlägg? Jag har börjat om så många gånger… okej nu säger jag det bara, JAG HAR KOMMIT IN PÅ BERGHS! Alltså Berghs School of Communication! En av de bästa skolorna och min hemliga dröm men framförallt ett mål som jag har haft.

Ni vet (eller inte) i februari då jag skrev att jag höll på med lite olika arbetsprover utan att egentligen hoppas på någonting? Jag gjorde en U-sväng och planerade om. Min dröm är att gå på Berghs och jag bestämde mig för att satsa på min dröm. Det skulle antingen vara Berghs eller så fick det vara. Jag har egentligen inte ”bråttom” med att börja plugga men jag tänkte att det är bättre att börja öva sig på att göra arbetsprover och hela den processen som det faktiskt är när man gör arbetsprover. Och aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle komma in på första ”försöket”.

Att gå på Berghs har länge varit en dröm och i vintras var jag på skolan när de hade ”öppet hus” då de som är nyfikna på skolan får komma på en informationsdag då de berättar om skolan och de olika utbildningarna. Efter informationsdagen var jag helt i extas och bestämde mig där och då att go all in. Jag sa till min mamma att jag MÅSTE gå på den där skolan. Jag laddade ner arbetsproverna och efter att ha känt mig som en liten kork flytandes på ett väldigt stort hav började mina idéer formas till någonting. I mitten på april var det inlämningsdags och i början på maj fick jag mailet som kallade mig till intervju.

Nu packar jag ner hela mitt liv i kartonger varvat med att ta till vara på min sista tid i min hemort med vänner och familj, försöker njuta av sommarvärmen, semestern och planerar inför mitt nya liv i Stockholm. Tänk att jag ska lämna mitt trygga underbara lilla Norrland för huvudstaden!? Jag är skräckslagen, överlycklig och har fullt med fjärilar i magen. Följer ni med på mitt livs äventyr? Jag hoppas det!

Puss och kram skumbanan!

Min supersöta pojkvän skickade blomsterbud när jag fick reda på att jag blivit antagen <3

En extremt nervös tjej på skolan för sin intervju.

Ett snabbt litet besök

2019-03-03 17:46
Från lisabroman

Hej på er älskon!

LONG TIME NO SEEEEEE!

Varför? Svar: VET ej!

Någonting hände och blogg kändes plötsligt inte så kul längre. Tanken på att ta upp bloggen igen har kommit många gånger den senaste tiden men känslan har aldrig varit tillräckligt stark för att sätta mig ner och ta tag i blogglivet. Förens NU!

Så vad har hänt sedan sist? Spontant svar: INGENTING. Svar efter att jag har tänkt efter lite: MASSOR!

Vi börjar väl någonstans där jag slutade. Sist vi såg pluggade jag på universitetet och pendlade 4 timmar om dagen. Det livet är ÖVER och det känns ärligt talat riktigt jävla bra. Universitetet var tyvärr inte alls vad jag tänkt mig. Det vi sysslade med (dvs, grafisk design och media) tycker jag fortfarande är kul. Eller ja, typ. Grafiska designdelen ÄLSKAR jag mediadelen var väl sådär. Det jag inte riktigt tyckte om med universitetet var att det var så lite praktiskt utan i princip bara teori i form av föreläsningar och seminarium. Jag pendlade alltså 4 timmar per dag för att vara på en föreläsning i 3 timmar där jag kände att jag antingen inte lärde mig någonting eller att det vi pratade om var galet ointressant. Den livsstilen klarade jag inte riktigt av. När jag kom hem på kvällen efter att ha suttit ner och tittat på en skärm hela dagen började jag fundera på vad jag egentligen gjort på dagen och kom fram till att jag i princip inte gjort någonting förutom att sitta. Det jag gillade med kursen var de praktiska momenten, när vi fick fota, redigera, skapa affischer, tidningar etc. Detta var ofta en uppgift vi fick och sedan fick vi jobba med dem hemma. Alltså 4 timmars pendling för att få en uppgift jag ändå kunde få åtkomst åt via det härliga internetet. Dessutom lärde jag mig mer av att få sitta hemma på kvällarna och titta på olika youtube-klipp för att försöka få det precis som jag vill. Jag valde därför att inte söka någon fler kurs på universitetet och återgick vid jul till mitt jobb på ICA. Att gå tillbaka till att jobba i butik var någonting jag aldrig hade trott när jag fick veta att jag kommit in på kursen men att bara ta tjänstledigt en termin i taget var det bästa beslutet jag någonsin tagit (TACK MAMMA!) Jag har dock bytt arbetsuppgifter vilket gör att jag enligt mig själv har bättre arbetstider samt roligare arbetsuppgifter fast med samma gamla härliga jobbarkompisgäng! Win win helt enkelt!

Slutar de grafiska design drömmarna där? OH NEJ! Jag jobbar faktiskt i detta nu med arbetsprover till olika skolor. Jag har dock inte några högre förhoppningar på att komma in i dagsläget men jag ser det som bra övning.Jag funderar även på att söka någon typ av kurs på distans för att fortsätta hålla i gång så att jag inte tappar allt.

Annars håller jag fortfarande på med mina små utmaningar inom minimalism, zero waste, miljö osv. Går omkring i skogen och fotar när jag får lust, dansar, provar laga massa vegetarisk mat, pussar på min pojkvän, umgås med mina underbara vänner och njuter av allt annat livet har att erbjuda här uppe i norr i februari.

Puss på er ÄLSKON!

Hoppas att ni hittar tillbaka till min blogg så småningom, och så hörs vi snart! OKEJ?!

Tacohej, för nu!

Jag har bloggen att tacka för mycket.

2018-11-07 22:46
Från lisabroman

Tack vare bloggen får jag uttrycka mig. Tack vare bloggen får jag ventilera. Tack vare bloggen får jag vara jag.

Jag har bloggen att tacka för mycket. Jag har byggt upp en plattform som är helt min egen. Där jag får uttrycka mig hur jag vill, tycka vad jag vill och vara vem jag vill utan att någon annan kan styra och ställa. Det finns mycket som jag kan störa mig på i dagens samhälle, stora som små saker och det är ofta man känner sig totalt maktlös. Den känslan finns inte här. För här bestämmer JAG. Här behöver jag inte kompromissa, inte ge efter, inte hålla tyst. Här blir jag inte avbruten eller överkörd. Denna plattform är min och här får jag synas, höras och märkas så mycket eller så lite jag vill.


Jag har bloggen att tacka för mycket. Det är här min kärlek till att fota fixade bilder har växt fram. Det är här min kärlek för att uttrycka mig i text har växt fram. Det är här mina insikter kommer fram. Att arbeta med bloggen har tvingat mig att starta upp ett tänk vad det än kan vara om. Ett tänk om konsumtion, miljö, foto, ideal, drömmar, mål.

Jag har bloggen att tacka för mycket. Här får jag vara jag, här får jag skriva om drömmar, mål, tankar och känslor. Här får jag ge tips, här får jag tips. Här får jag ge hjälp, här får jag hjälp. Utan min blogg hade jag förmodligen inte studerat grafisk design på universitetet idag, jag hade ALDRIG startat ett projekt som innebar köpstopp på kläder. Jag hade inte börjat tänka på konsumtion. Jag hade inte varit jag.


#NouwAutumnChallenge

Denna eviga prestationsprinsessa

2018-11-06 16:00
Från lisabroman

Jag har alltid varit en perfektionist och en person som lägger mycket värderingar i mina prestationer på alla plan. Skola, jobb och privat. I fredags hade vi redovisning och för första gången i hela mitt liv har jag lämnat in en uppgift som jag inte var nöjd med. Och med inte nöjd menar jag att jag tyckte att det såg FÖRJÄVLIGT ut. Jag övervägde att skolka och strunta i att åka på redovisningen eftersom resultatet var så dåligt. Viktigt att påpeka är att vi har ett moment som heter veckans tema. Det går ut på att vi på måndagen får ett tema och under veckan ska vi skapa någonting utifrån det temat. Detta är inte betygsgrundande utan mer för att vi ska få öva praktiskt men också öva på att komma på idéer.

Jag sov dåligt, vaknade tidigt, övervägde att inte åka, övervägde att inte lämna in min uppgift och skylla på att jag måste ha glömt att trycka på "lämna in" knappen efter att jag laddat upp filen. Satt och gruvade mig i två timmar när de övriga redovisade och såg bara hur mycket bättre alla andras arbeten var och tillslut var det bara jag kvar. Så jag satte mig där fram, klickade fram bilden och förväntade mig att mina klasskamrater och lärare inte skulle kunna hålla sig för skratt och brista ut att det såg fördärvligt ut, men det kom aldrig, istället kom det ett " det där ser ju jättebra ut för att vara ditt första montage!" Och ja, för att vara mitt första montage någonsin som jag gjort helt på egen hand så är det inte dåligt. Det är inte ett bra montage men det är inte dåligt. Jag satt dessutom med detta montage i fem timmar och monterade ihop fyra stycken bilder, helt på egen hand i ett program som jag i princip aldrig tidigare arbetat med mer än att ändra kontraster i. Dessutom så lyckades jag fånga veckans tema som var "verkligheten" jättebra.

Så varför kan jag inte titta på någonting som jag suttit med i fem timmar för att försöka få ihop, titta på det och vara jättenöjd med vad jag lyckats skapa helt på egen hand? Och att jag kommit på en idé som passade bra in på temat. Varför kan jag inte bortse från att det kanske inte är det bästa som jag någonsin skapat och att andra förmodligen gjort snyggare på kortare tid. Varför ser jag det direkt som ett misslyckande när det egentligen är helt tvärt om? Det är ju ett lyckande, inte ett misslyckande eftersom jag klarade av uppgiften, och dessutom klarade den själv? Varför sover jag dåligt, vaknar tidigt, överväger att SKOLKA för att slippa utsätta mig för kommentarer som aldrig kommer att komma förutom de mitt eget psyke tänker? FÖR EN SKOLUPPGIFT! Som inte ens betyder någonting, och även om det hade varit betygsgrundande så borde det ju inte spela någon roll! Denna eviga prestationsprinsessa som lever inom mig har jag massor att tacka för men ibland tar den över och när den gör det, slukar den mig med hull och hår. För sanningen är att när jag sen tittade på den, så var den inte så dålig som jag målat upp den i mitt huvud. Som sagt, inte det bästa men jag hade fått för mig att den var mycket sämre än vad den faktiskt var.

Så varför blir det då såhär? Varför lägger vi så mycket värderingar i våra prestationer? Är det bara prestationen eller ser vi det som ett personligt misslyckande? Att vi som individer misslyckas när vi misslyckats med en uppgift? Värderar vi oss själva så mycket i våra prestationer att ett misslyckande får oss att känna oss som sämre människor? Är detta ens rimligt? Svaret är ju NEJ! NEJ det är inte rimligt! Det är inte rimligt att vi ser oss själva som sämre människor med sämre personlighet för att vi misslyckas. Det är en del av livet och vi lär oss massor! Så varför är det så tabu att misslyckas? Att misslyckas måste ju egentligen inte betyda att vi är dåliga på någonting. Och att vara dålig på någonting, måste det vara dåligt? Och som så många andra säger men som jag bland annat under vissa omständigheter har svårt att acceptera, så kan man inte vara bra på allt.


#NouwAutumnChallengen

Uppdatering: hur går det med projekt 333?

2018-11-06 07:00
Från lisabroman
Min garderob innan vs efter jag gjort min extrema rensning! Nu när jag ser bilden till vänster får jag nästan ångest...det där är inte rimligt men tyvärr hur det ser ut i de flests garderob.

Hallihallå!

Nu när vi redan har gått in i november(!!!) tänkte jag uppdatera er hur det går med mitt lilla klädprojekt! Har ni missat mitt tidigare inlägg om projekt 333 hittar ni det HÄR. Kortfattat så har jag tömt garderoben, plockat ut 33 klädesplagg och ska nu endast använde de 33 plaggen i tre månaders tid. Dessutom har jag under hela denna period köpstopp.

Överlag har det än så länge gått riktigt bra! Över förväntan faktiskt! Jag saknar inte alls alla mängder kläder som just nu ligger uppe på vinden. Det sjuka är att jag trots 33 plagg fortfarande tycker att jag har mycket kläder! Vilket jag aldrig trodde jag skulle känna. Min fösta tanke efter att jag rensat garderoben och såg de få plaggen som fanns kvar var att detta kommer aldrig att gå. Men tydligen så gör de det!

En sak som jag upptäckt är att jag saknar väldigt mycket varma tröjor. När jag plockade ut mina 33 plagg valde jag mina 33 favouritplagg. Det blev en del skjortor, blusar och många långärmade tröjor men bara tre stycken tjocktröjor eftersom det var de jag ägde men som inte var myskläder. Jag valde ut de plaggen i ett försök att komma ur fleesen och de stickade noppriga tröjorna och tvinga mig själv att använda mina fina skjortor och blusar men tyvärr fryser jag så mycket på morgonen att det inte går, jag har försökt men ändrar alltid tillbaka till en av mina tre tjockare tröjor innan jag går ut igenom dörren. Detta tycker jag faktiskt är lite tråkigt men jag vill inte frysa heller så jag väljer värme framför stil. Detta har dock resulterat i att jag fortfarande går omkring i kanske samma kläder. Jag började detta projekt av flera olika anledningar och en av dem var just att jag skulle börja använda mina kläder mer. Så detta är lite tråkigt.

Efter en månad i projektet är jag faktiskt helt hooked på detta! Jag tycker faktiskt att det är rätt så kul, det är ju en utmaning ;) Dessutom så är det rätt skönt att inte ha lika mycket att välja mellan på morgonen. Nu blir det mycket samma ändå eftersom jag fryser så mycket men ändå! Skönt och praktiskt!

Så, nu har ni fått en liten uppdatering av nuläget! Vi får se om det kommer fler uppdateringar framöver. Trotts att detta projekt pågår i tre månader kliar det i fingrarna efter att få starta ett till. Jag har inte riktigt bestämt mig för vilket det skulle bli och om det skulle bli. Men sugen är jag!

#NouwAutumnChallenge


Veckans planer

2018-11-05 19:05
Från lisabroman

Halloj goingar! Här sitter jag med huvudvärk, tjocksockar och äter direkt ur matlådan! Idag hade jag tänkt att dela med mig av hur min vecka ser ut i dagsläget. Ni brukar ju oftast få läsa om mina veckor i efterhand så tänkte att nu får vi göra tvärt om så ser vi vilket koncept som är roligast!

Måndag: Det enda som står på schemat idag är att gå i skolan och att träna. Jag har eftermiddagslektion idag vilket betyder att träningen måste ske innan skolan för annars blir den inte av.

Tisdag: Samma som måndagen egentligen, skola och träning och även här måste träningen ske innan skolan eftersom jag kommer hem så sent och är helt mosig i huvudet haha. Ska också börja kolla runt efter posters att sätta upp i vardagsrummet då mina tavellister som jag köpt förhoppningsvis ska sättas upp i helgen. Jippi! Någon som har några idéer när det kommer till vart man kan köpa fina tavlor och posters?

Onsdag: På onsdag vankas det hemmastudier. Skönt att slippa ta sig till skolan en dag! Jag tror dessutom att denna dag kan bli lite lugnare då jag (vad jag vet i skrivande stund) endast har en uppgift som måste vara klar på fredag. Sen har jag en större uppgift för hela momentet vi i dagsläget jobbar med som jag tänkte börja spåna idéer för.

Torsdag: Återigen skola men idag på förmiddagen vilket betyder att jag är hemma vid 14. SKÖNT! På kvällen väntar ett restaurangbesök för då fyller min fantastiska bonuspappa år! Så kul att få gå ut och äta gott en helt vanlig torsdag!

Fredag: Redovisning på skolan och sedan har jag inga planer alls. Även här är det eftermiddag på skolan som gäller vilket betyder att jag inte kommer hem förens 18:30.

Lördag och söndag: JOBBHELG. Finns inte så mycket mer att säga. När jag sitter här nu och skriver med huvudvärk och tunga ögonlock kändes det inte så jättelockande men det kanske blir det. Vem vet.

#NouwAutumnChallenge

Halloweenkostym för en minimalist?

2018-11-03 11:37
Från lisabroman

Halloween är för mig och för nästan alla kan jag tänka mig, starkt förknippat med kostym och utklädnad. För mig som börjat tänka efter lite extra när det gäller konsumtion och minimalism och det faktum att jag har köpstopp så även om jag skulle vilja köpa en utklädnad "får" jag inte. Därför har jag tvingats tänka lite utanför min vanliga box när det kommer till detta år och tänkte dela med mig av några tips om hur man kan klä ut sig utan att öka sin konsumtion. Bra för dig, världen och plånkan! SUPER!

Låna

Okej om vi ska vara helt ärliga här, vem har använt sin halloween kostym mer än en gång? Nästa fråga, vem kommer ihåg vad alla var utklädda till på festen du var på förra året?

Mitt första tips är LÅNA. Låna av en kompis, en familjemedlem eller en kollega. Ingen kommer att märka eller bry sig om du och din bästis har varandras kostymer från förra året. Det är enkelt, smidigt, bra för miljön eftersom du inte köper nytt och bra för plånboken. För ärligt nu, vem vill egentligen spendera en massa pengar på en kostym som du redan innan du köper den vet att du aldrig kommer använda igen?

Hyr

Hyr en kostym! Superkul! Ofta på uthyrningsställen finns det kostymer som har det där lilla extra, som ingen annan har och som är roligt. Här är det enkelt att hitta en kostym som passar dig och låt fantasin flöda! Här finns det ofta både färdiga kostymer men också mängder med kläder och accessoarer som gör att du enkelt kan sätta ihop en alldeles egen outfit. Ofta kostar det en slant att få låna men det brukar inte alls vara några höga summor. Vissa uthyrningsställen brukar även använda sig av ett slags "pantsystem" Du betalar när du hämtar kostymen och när du senare lämnar tillbaka den och kostymen är i samma skick som den var när du lånade den, får du tillbaka pengarna! Supersmart ju!

Andra hand i första hand

Har man ingen i sin närhet och inte känner sig bekväm med att hyra, köp begagnat. Sellpy har till exempel en helt egen kategori på sin hemsida full med kostymer och utklädnader! Ur ett minimalistiskt perspektiv kanske inte detta är det bästa men ur ett miljöperspektiv är det väldigt mycket bättre än att gå och köpa en helt ny kostym i affären. Det finns dessutom mängder av kostymer på tex Tradera, köp och säljgrupper på Facebook och i din lokala secondhand butik. Så vad väntar du på? SKYNDA FYNDA!

DIY

Titta vad du har hemma. Finns det någonting som du skulle kunna använda? Finns det något plagg som du kan göra om? Här är det enda som stoppar dig din fantasi och kanske hantverkarkunskaper beroende på vad det är du vill göra. Gör eget fejkblod, sy en egen kostym, gör om de kläder du redan har, Du kan med väldigt enkla medel göra din helt egna kostym. Kul och utmanade!

#NouwAutumnChallenge

Min dag i bilder

2018-10-31 11:00
Från lisabroman

Jag vaknade vid 07:00 men huvudvärk! Typiskt. Jag låg kvar i sängen lite extra och kollade på ett avsnitt av Suits.

Efter ett avsnitt så gick jag upp för att försöka bota huvudvärken men en stor kopp kaffe och frukost och mer suits.

Min lillasyster hade ett fotoprojekt i skolan och jag fick hjälpa till! Yay! Här försöker jag binda en krans med massor av murgröna och röda rosor.

Efter lite mer än en timmes fixande hemma bar det av. Vi valde att fota i Lövlunda där vi växte upp. Kajsa stackarn skulle stå i bara klänning och eftersom vi stod nära vatten och på en lägda så blåste det jättemycket. Jag hade täckbyxor och frös...

Efter avslutat fotoprojekt och lunch med Kajsa åkte jag hem till mig och beslöt mig ta tag i min tvätthög..TRÅKIGT men ett måste. Efter tvätten fick jag tillbaka mina uppgifter som vi gjort i skolan. Ett tidningsuppslag och en affisch som nu har blivit bedömda och betygsatta. Jag är supernöjd med resultatet men kunde tyvärr inte läsa kommentarerna så jag måste fråga om det vid något tillfälle, det är ju kommentarerna som är intressanta, det är ju så vi utvecklas!

Klockan 15:30 kom Lovisa och hälsade på! Hon hade med sig den nya noccon som smakar juläpple. Enligt oss var det ingen hitt men kul att testa. Sedan satte vi oss ner och letade upp drinkar. Vi är några tjejer från jobbet som haft en drinkväll och nu är det min tur att hålla i det! Superkul! Men drinkar är jag egentligen inte så bra på så det blir en utmaning!

Till middag gjorde jag vegetariska biffar med Västerbottensost och till blev det potatismos och brunsås. Är stolt! Frida kom och åt hos mig och när hon gick hem klockan 20 kändes det extremt jobbigt att gå in i köket och se allt som fortfarande stod framme. Dock såg det ut att vara mer än det visade sig vara.

Dagen avslutades med lite bloggande och sedan var det sängen för min del! Så skönt!

#NouwAutumnChallenge

Känslan att inte veta.

2018-10-31 07:00
Från lisabroman

Att känna att man inte vet vad man vill och inte veta vad man gör, att man går fram och tillbaka och sedan bara står och stampar…Den känslan har jag nu. Känslan har uppkommit för att jag inte vet vad jag vill jobba med… Alla runt omkring mig känns så säkra, så målmedvetna. De har ett tydligt mål och jobbar stenhårt mot det, jag vill också ha det. Att vet vad jag vill jobba med, vad det kommer kräva och hur jag ska ta mig dit. Men hur vet man egentligen vad man vill jobba med? Många äldre säger att det är slumpen, ett erbjudande de fick för att någon var föräldraledig, det var en tillfällighet, det kändes rätt där och då och sen blev det som det blev…Jag klarar inte riktigt av sådant. Jag har sedan jag började på gymnasiet önskat att ett brev bara kunde dimpa ner i brevlådan där det fint och formellt skulle stå lite chekt att

”Hej Lisa!

Ditt framtida yrke är (namnet på yrket). För att komma dit finns det följande utbildningar (en lista i punktform över olika utbildningar med längd, studieort och antagningspoäng) och vi vet att du kommer tycka detta är det roligaste som finns! Ha ett bra yrkesliv.

Mvh framtiden”

Detta brev har fortfarande inte kommit…så jag får nog ge upp och acceptera att framtiden inte tycker om att brevväxla.

Det här att inte veta gör mig GALEN, jag är så frustrerad för att jag inte hittat vad jag vill hålla på med! Jag har egentligen inte stress för att jag är tjugo år och inte påbörjat någonting är. Det skulle jag kunna göra när jag är närmare trettio men jag vill veta, bara veta vad jag vill jobba med så att jag vet att jag har någonting att jobba för eller i alla fall ha en känsla att jag kommer att komma framåt och att jag har någon slags plan.

För lite mindre än ett år sedan var jag så kräkless på livet att jag sökte en kurs inom grafisk design på universitetet. Dels för att komma bort min vardag jag var så fruktansvärt frustrerad över. Att få prova något nytt och om intresset för att redigera bilder till instagram i VSCO-cam kunde bli till någonting mer. Nu har kursen börjat lida mot sitt slut och jag har verkligen tyckt att det är jättekul men… alltid detta men…vardagen jag så föraktfullt hysde har nu blivit mer lockande än någonsin… Jag har fortsatt att jobba helger och kvällar på mitt jobb under tiden jag studerat, arbetsuppgifterna har dock inte hela tiden varit desamma som när jag jobbade heltid och i dagsläget har det jobbet aldrig varit roligare. Kan det vara så, att allt jag tyckte var så fruktansvärt tragiskt egentligen har varit det jag vill jobba med och utvecklas inom? Att det funnits där mitt framför ögonen på mig och att jag bara behövde ett miljöombyte för att få upp ögonen? Eller är det känslan av att vara behövd, uppskattad och saknad som gör att jag längtar tillbaka? Känslan att tillhöra en grupp och kommer känslan av att detta jobb helt plötsligt är det roligaste försvinna om jag skulle komma tillbaka? För att det kanske inte var just jobbet utan känslan av att tillhöra något? Och att skillnaden på att enbart jobba 15 timmar på helgen och att jobba 35 timmar i veckan är väldigt stor. När jag sökte kursen var jag säker på att jag aldrig skulle återvända, enbart på helgerna för att slippa studielån till en början men att det var detta jag ville göra. Tanken på att komma tillbaka efter kursens slut fanns inte på kartan, och att jobba inom service hade jag sedan länge bestämt inte var min grej. Jag skulle söka vidare till andra kurser, söka praktikplatser och sedan göra arbetsprover, packa min väska och komma långt här ifrån. Att hjärnan och hjärtat nu inte är lika säkra gör mig åter igen frustrerad. Kan jag inte bara bestämma mig så att jag vet. Förstår ni vad jag menar när jag skriver att känslan av att gå fram och tillbaka är den jag har...? Jag var så säker på att denna kurs skulle vara lösningen, att jag nu skulle vara säker på vad jag vill jobba med men istället är jag mer förvirrad och osäker än någonsin, FRUSTRERAD var som sagt känslan.


#NouwAutumnChallenge