Sommaren har bara börjat men hjälp vad mycket jag har hunnit med. Den började dock inte som jag hade tänkt då jag fick hjälpa till som funktionär på mångkampstävlingen jag hade velat delta i. Men kvalet i Ljungby hade inte riktigt gått min väg så det var bara att ladda om inför nästa gång. Två veckor efter resan till Ljungby åkte Upsala IF ner till Huddinge för årets lag-SM kval. Jag åkte med som reserv och fick glädjen att heja fram damlaget till vinst och en plats i lag-SM finalen senare under säsongen. Någon vecka innan finalen skadade tråkigt nog våran längdhoppare sig vilket ledde till en plats som behövde fyllas ut. Det var bara att packa väskorna och bege sig till min första seniortävling i karriären, under SM-veckan i Malmö.
Tävlingen i Malmö gick inte helt som jag hade tänkt mig men jag gick därifrån nöjd ändå. Jag var dock mer taggad än någonsin på att få ta revansch under Världsungdomsspelen senare samma vecka. Tävlingen började bra med stort Q första hoppet i längden. Då var det bara att ladda om inför finalen morgonen därpå. Min hoppning var inte jättejämn och trots ett pers fanns det fler centimeter att ta. Med de längder jag fick till slutade jag trots allt på en fin fjärdeplats.
Helgens tävlingar flöt på och efter 5 grenar respektive 7 starter var det dags för det avslutande höjdhoppet. Jag kände av både ett knä och en fot under uppvärmningen men kände mig samtidigt otroligt studsig redan under inhoppningen. Känslan satt kvar i kroppen och jag var felfri över alla höjder- till slut var det bara jag kvar. Jag lade upp ribban på 167 och klarade även då i första. 170 är ju drömgränsen och det var dit ribban lades därnäst. Jag tror dock jag hade lite för mycket respekt för höjden och lite för många hopp i benen för att ta mig över gränsen denna gång. Men nu har jag känt på det och tror att det kommer nästa gång. Jag var hur som helst otroligt glad och chockad över vinsten. Jag har ju sett alla andra duktiga friidrottare stå där högst upp på pallen på en av Europas största tävlingar och att det nu var jag var lite svårt att förstå!
Nästa tävling tror jag blir JSM, även den i Göteborg. Jag har inte helt bestämt vilka grenar det blir men ser jättemycket fram emot höjden. Mitt mål är som förut att kvala till ungdomslandslaget och få hoppa under finnkampen i augusti. Så nu är det bara att fortsätta fullt ut med träningen så får vi se vad resten av sommaren har att bjuda på! : )
3 veckors sjukdom och vila, pust. Men nu är jag igång igen, äntligen! Vi är fortfarande inne i den tuffa uppbyggnadsperioden men min första tävling närmar sig med stormsteg. I mitten av maj åker jag neråt i landet för att köra min första mångkamp för säsongen, samt min första sjukamp någonsin. Tävlingen i sig är inte så stor men det är platser i landslaget som står på spel. I juni kommer nämligen Nordenkampen i mångkamp hållas här i Uppsala och där är jag mycket sugen på att delta. För att kvala till landslaget för denna tävling måste man vara en av de tre bästa i sin klass och med ett bra resultat i maj har jag stora chanser att ta en av platserna.
Träningen (om man inte tittar på de tre veckorna utan) flyter på bra. Vi har nu börjat kasta spjut, men det är lite skrämmande att jag om typ en månad måste behärska spjutet… Jag har kastat tre träningar detta år. Men det löser sig nog! : )
I torsdags premierade jag utomhusträningen, vilket var väldigt härligt. Ute tränade jag även igår då jag körde mina backintervaller ute i solen innan frukost. Det är något jag tipsar starkt.
Juste nu när jag ändå skriver så kan jag ju passa på att nämna att jag är fullt upp och letar sponsorer. Mångkamp är en gren som kräver mycket utrustning och det är något fickan känner av ; ) Så om ni är intresserade eller om ni känner någon som skulle kunna vara intresserad av att satsa med mig så hör gärna av er!
Foto: Deca Text & Bild
Hjälp, ett år har gått sedan jag senast skrev. Ett år där jag koncentrat mig på skola, träning och att bli kvitt mina skador. Men nu står jag här nästan ett helt år senare som Sveriges tredje bäste mångkampare och höjdhoppare i min ålder. Det har varit så värt allt slit.
I höstas började jag min elitsatsning i friidrott på Celsiusskolan. Det var till en början lite kruxit med tränare men denna termin löste det sig. Jag har nu fått en ny tränare som hjälpt mig otroligt mycket den korta tid vi jobbat tillsammans. Jag har under det senaste halvåret knappast känt av mina skador vilket jag verkligen gläds över. Så i början av februari stod jag där i startblocket med fem häckar framför mig. Jag skulle springa mitt fjärde häcklopp i min karriär och med det påbörja min allra första mångkamp.
Med fyra av fem grenar avklarade låg jag på andraplatsen med inte många poäng till ettan. Men jag hade 600 metersloppet framför mig, vilket vi tyvärr inte hade lagt ner tillräckligt mycket träning inför. Jag hade ett mål, jag visste med hur många sekunder jag behövde vinna över ledarinnan, men det gick inte. Redan på andra varvet springer jag endast med huvet och benen som spagetti under mig. Jag tog mig i mål, med inte tillräckligt snabbt. Jag stannade 26 poäng ifrån silver och 172 poäng ifrån USM-guld. Men jag kunde inte vara annat än nöjd och tacksam.
Nu i helgen var jag tillbaka i Växjö. Samma hall och samma matta som jag för ungefär ett år sedan gjorde mitt första USM. Denna gång knep jag en medalj. Trots lägre höjder än förra året kunde jag ta emot ännu ett USM-brons.
Nu är det dags för uppbyggnad igen och tävlingssäsongen är slut för denna gång. Jag ser fram emot att springa backe och att lyfta tungt i gymmet för jag vet vad som väntar i sommar. I maj går nämligen kvaltiden ut för J/U Nordiska mästerskapet i mångkamp och denna gång vill jag inte snubbla på målsnöret. Men det som är så skönt med allt detta är vetskapen att jag inte måste prestera. Jag måste ingenting, utan jag gör detta för att jag verkligen älskar det.
Resan till Växjö var väldigt lyckad. Laget åkte tåg ner på fredag förmiddag och kom fram vid fyratiden. Vi började med att checka in och sedan tog vi en titt på arenan.
Tävlingarna pågick under lördagen och söndagen, och jag körde tresteg första dagen och höjd andra. Men innan tresteget var jag dum nog att tänka att jag skulle kunna jogga på uppvärmningen, men det kunde jag inte. Jag fick en fruktansvärd smärta och kunde knappt stå på benet. Jag slutade då springa och stretchade istället (jättebra uppvärmning...). När smärtan inte släppte testade jag att tejpa om knät för att dra ut knäskålen. Smärtan släppte då en aning och jag kunde börja testa ut min ansats. Under uppvärmningshoppen kom jag inte fram rätt till plankan, vi flyttade och flyttade tills vi hade något vi trodde kunde passa. Men när tävlingen väl började såg det bedrövligt ut. Jag missade plankan med upp mot en halvmeter och hoppen var slappa och flaxiga. Jag slutade på tolfte plats, men var glad att jag kunde hoppa överhuvudtaget, det var jättekul faktiskt.
På söndagen tänkte jag efter innan jag började värma upp. Jag hade på fredagen hitta några cyklar, men som var inlåsta. Men jag ville inte begå samma misstag som dagen innan, utan gick och fråga om jag kunde få låna en cykel. Ledaren sa att det var ok, men att det var ett undantag, vilket var jättesnällt. Där kunde jag värma upp utan smärta och det kännes bra inför tävlingen (förutom att jag hade träningsvärk från dagen innan).
Under inhoppningen var jag fortfarande fundersam på vilken höjd jag skulle hoppa in på, då jag inte visste hur min kropp skulle reagera. Jag testade två hopp på 1.46, men rev båda. Efter lite samtalande med min tränare bestämde vi att jag skulle testa en sisa gång och jag seglade då över. Då beslutade vi att jag skulle hoppa in på 1.50. Att jag sen fick reda på att sista hoppet var på 1.50 förstärkte endast detta beslut.
Jag hoppade 1.50 och 1.52 utan rivning, sedan kom den första på 1.56. Efter 13 hopp och en mycket jämnt kamp rev jag sedan ut mig på 1.64, hoppade alltså 1.62; pers med 1 cm!! Om jag hade ett dåligt pers eller bara lyckades hoppa bra trots att jag ej tränat på 1 mån vet jag inte.
Jag slutade 4 i Sverige, då det var tre tjejer som stannade på 1.64. Det var lite surt att de bara var 2 cm som skilde oss åt, men jag är otroligt tacksam och glad att jag ens kunde ställa upp. Så nu är min SM-debut gjord och nu är det dags att starta uppbyggnaden och fortsätta träna tillsammans med min sjukgymnast.
(Nedan ser ni två av de finaste hoppen, samt det bästa försöket på 1.64)
IUSM närmar sig med stormsteg, nu är det mindre än en vecka kvar! Jag är väldigt taggad med även lite nervös då jag inte har kunnat träna på ca 3 veckor. Under de första två av dessa veckorna vilade jag men den senaste har jag kört fullt på med rehab. Vi har varit hos lite olika sjukgymnaster och terapeuter och de tror jag drog på mig en överbelastning på knäskålssenorna under träningslägret i januari. Men det kommer inte hindra mig från att delta på SM i Växjö nu i helgen.
Men då smärtan kom och gick till en början hann jag få till två mycket bra tävlingar i januari. Den första var Muskelcentrum Indoor Games där jag sprang 60m och 200m, och hoppade höjd, längd och tresteg. Höjden kändes bra och det blev även ett bra resultat, nytt pers på 1.61 och ett guld. Det gick inte lika bra på hoppen vid sandgropen då jag inte är bästa vän med plankan. Resultaten där blev 4.90 respektive 10.79, men den aktiva hopplängden låg på ca 30cm till (det jag hade kvar till plankan). När jag sprang 200m ville jag å andra sidan ligga nära linjen. Blev tyvärr diskad pga linjetramp, mycket synd då tiden såg fin ut.
Två veckor senare tävlade jag i Sätra och även där levererades det en fin höjdhoppstävling. I Stockholm finns det många bra hoppare och det ledde mycket jämn tävling. Alla fyra som var kvar efter 160 rev ut sig på 1.64 vilken resulterade i en delad andraplats till mig pga en rivning tidigare i tävlingen. Även ettan hade en rivning sedan tidigare men den var gjord ännu tidigare än min så hon knep förstaplatsen. Det var en mycket jämt kamp med andra ord. Trots ett silver är jag nöjd med min hoppning och fick med mig ett mycket fint försök på 1.64 som ni kan se på videon nedan. Jag körde även ett 200m lopp den dagen med ännu en mycket fin tid, men guess what... linjetramp... igen.... pinsamt.
Sista helgen i januari inträffade till slut det efterlängtade IUDM. Men som jag sa tidigare var det bara två lyckade tävlingar i januari. Jag kom visserligen hem med 4 guld av 4 möjliga varav en var min första senior-medalj men resultaten såg inte så lovande ut, hehe. Plankan var utom räckhåll vid sandgropen och höjden var mycket låg, benen gjorde ont och tränaren lämnade mig. Det ända som var bra genomfört var 200m-loppet, kan ni tänka er? Jag höll mig borta från linjerna och tog mig i mål först, alltid något. Allt som allt var tävlingen ändå helt ok och jag tar med mig känslan av vinsterna och att jag ännu en gång sprack 5:an i längdgropen (5.03). Men nu blickar vi framåt mot nya utmaningar och tävlingar.
På tal om nya utmaningar har jag även fått beskedet att jag kom in på NIU friidrott på Celsiusskolan Uppsala. Jag är jättetacksam för den möjligheten som nu har öppnats upp framför mig. Men förhoppningsvis hör ni från mig om inte allt för lång tid, då jag ju måste uppdatera om hur det går på SM :) Ha det så bra så länge!
(Nedan ser ni det vinnande hoppet på 1.60 från Muskelcentrum och första, bästa försöket på 1.64 i Sätra. Även ett klipp på min debut i 200m, preliminär segertid på 26,42... där jag senare blev diskad)
Hej igen! Jag har så mycket jag vill berätta att jag inte vet hur jag ska börja.
Denna och förra veckan har sätt väldigt bra ut för mig. Jag fick ihop en hel del pass och på många av dem körde jag höjd. De tre senaste höjdhoppspassen kändes mycket bra och jag hoppade över mitt personliga rekord på två av de tre träningarna. Men på träningen i lördags satt inte allt som det skulle och mitt avstamp kom långt från ribban (som ni kan se på videon ovan) . Annars ser (enligt min tränare) min ansats och mitt avstamp väldigt bra ut och det kan jag även känna när jag flyger över ribban. Så det känns kul och motiverande när jag kan se så mycket resultat och även att ha en så duktig tränare som ser vart bristerna sitter och precis vad som bör göras för att åtgärda dem.
I fredags körde jag även ett pass med längd och tresteg. Längdhoppet kändes bra och jag är nöjd med mitt val av teknik. I längd kan man antingen hänga eller springa i hoppet. Jag har alltid hängt men min tränare, Myggan, tror mer på springtekninken så det har jag börjat köra nu och det känns bra. Det jag har mest problem med är landningen, den var bra förr men nu kommer jag på ett annat sätt från luften och landningen ser lite annorlunda ut. Men det ska jag jobba på, så det borde sitta innan första tävlingen i januari.
Med tresteget gick det inte riktigt lika bra då jag inte fick till ansatsen. Jag kom in helt fel på plankan och fick då inte till något ordentligt hopp alls. Men detta är första säsongen jag kör tresteg så jag måste ha lite tid att vänja mig vid det. Jag har i alla fall koll på vilket ben jag ska hoppa med och det är ju alltid något. Jag tar alla plankor med höger ben men vänster på höjdhoppet.
Jag är i alla fall jättetaggad på allt som har med friidrott att göra och det tar mig till det sista jag ska berätta. Igår var jag förbi på fotbollsträningen och berättade att jag har beslutat mig för att sluta. Jag kommer alltså nu efter jul gå all in på friidrotten.
Skoj va? Vi hörs efter jul. God Jul och Gott Nytt År!
Hej! Nu var det väldigt länge sedan jag skrev senast. Det har hänt mycket kul och jag tycker att det är god tid att dela med mig om detta. När jag skrev sist skulle jag precis börja träna med en jätteduktig hopptränare. Det är honom jag nu tränar regelbundet med och det är mycket kul. Redan efter dessa första månaderna kan jag se en stor förbättring hos mig själv och jag är spänd på att se vad detta kommer leda till. Förr hoppade jag på ett sätt som ledde till smärta i ljumsken vid avstampet. Men jag har nu tränat mycket teknik och kan nu hoppa nästan helt utan smärta vilket jag är väldigt tacksam för.
Min träning har tyvärr inte funkat riktigt som jag velat. Jag har fortsatt dras med förkylning, vilket inte har släppt förens nu i veckan. Men jag är glad att den släppte nu då det har hänt något mycket speciellt. Någonstans i mitten på oktober fick jag, från ingenstans, för mig att jag vill gå på Celsiusskolan nästa år. Jag insåg vilken möjlighet det skulle vara om jag kom in på NIU, en linje där man får hjälp i sin elitsatsning på friidrott. Men detta kom jag på lite för sent och ansökningsperioden var redan slut. Trots detta var jag fast besluten om att jag skulle ansöka så jag tog kontakt med den man som har hand om detta. Vi bestämde en tid då han skulle öppna ansökningen igen och jag kunde då skicka inte min ansökan. Så nu i onsdags var jag på IFU hela dagen och utförde ansökningstester, både fysiska och en intervju. De fysiska testerna bestod av vertikalhopp, flygande 30, stående längd, bakåtkast, 1000m och brutalbänk. Jag kände att jag kunde prestera bra på alla delar utom 1000m. Eftersom jag har varit sjuk under en längre tid har jag ej kunnat träna kondition så denna, lite längre, distansen var tuff att kämpa sig igenom. Tanken att jag kunde hoppa av kom redan på andra varvet då jag kände mig illamående. Men sen bestämde jag mig där och då att jag aldrig ska låta sådana tankar tränga sig in igen. Som jag har sagt tidigare "Winners never quit and Quitters never win". Nervositeten inför testerna har varit ganska stor och jag fruktade just 1000m-loppet länge, men det kändes väldigt bra och mina resultat såg lovande ut. Men om jag kommer in eller inte vet jag inte förens i slutet av december, så jag återkommer om det.
Mitt mål om att delta på UDM är nu avklarat och det tog inte lång tid innan jag fick nya. "Att träna ordentligt" känns inte längre som ett aktuellt mål, utan jag satsar på finnkampen i sommar. Jag har anmält mig till en tävling i januari och planerar även att köra IUDM och IUSM i februari. I januari kommer även jag, mamma och Zack åka på träningsläger i Bollnäs. Senare, från USM i sommar kan man även bli uttagen till ungdomsfinnkampen där man får representera Sverige. Vilket är något jag satsar på. Det är även mycket annat kul som händer i sommar, men det är långt kvar tills dess, så det väntar vi med.
Utöver detta har jag tagit lite nya beslut angående mitt engagemang inom fotbollen, men det kommer jag berätta mer om senare.
Hej igen! Nu har skolan startat igen vilket är kul. Men innan skolan började hände det lite roliga saker vi tänkte dela med oss om.
Tiffanie: Min sommar har ju sätt lite enformig och tråkig ut med bara massor av styrketräning. Men det har varit kul och jag har sätt mycket resultat. När vi kom hem från Bulgarien släppte min förkylning och jag kunde börja träna igen. Men jag gjorde inte bara det utan under resan hade jag fått för mig att det skulle vara roligt att delta i en tävling. Lika lätt sagt som gjort, den 19-20 augusti var jag där i Märsta för att vara med på UDM. Mamma var noga med att få fram att meningen med tävlingen var att få ett resultat och inget annat, för att ha någonstans att utgå ifrån. Men i mina ögon är en tävling en tävling och där ger man allt, även fast men inte har tränat på alldeles för lång tid.
När jag väl var där kom den gamla goda tävlingsandan in och jag tog guld första dagen, i höjd. Segerhoppet låg på 1.52, är inte jättenöjd med höjden men nu har jag ett resultat att utgå ifrån. Jag tävlade även i 80m och längd. I och med tävlingen fick jag även kontakt med en jätteduktig hopp och sprint tränare. Så nu på måndag ska jag få förmånen att träffa och provträna med honom, vilket kommer bli jättekul.
Zack: I veckan fick Zack reda på att hans innebandylag kommer att lägga ner då det är ont om spelare. Det var ett tråkigt besked men det öppnade upp för nya vägar. Direkt efter att han fick reda på detta gick han in på arenan för att vänta på att min träning skulle sluta. Han fick då tillbaka de härliga känslorna man har som friidrottare och blev lite sugen. I bilen på vägen hem tog jag upp att även han kunde börja på höjdhopp. Tanken lade sig fint och han ville åka och träna direkt. Redan dagen därpå åkte vi till IFU och Zack passade på att hoppa in sig lite, då det var länge sedan han körde. Även han ska köra höjd nu på måndag. Nu är vi taggade!
Hej! Nu är vi i Bulgarien och tänkte att det kan vara bra med en uppdatering. Mellan förmiddagen på stranden, eftermiddagen vid poolen och måltiderna finns det lite tid för träning. Den har vi alla använt på olika sätt.
Tänkte börja berätta lite vad som hände förra veckan, under Europakonferensen. Jag själv var fortsatt sjuk. Men veckan såg mer eller mindre bra ut för de andra. Lilian körde på med dubbla pass både måndag och tisdag. Men på onsdagen fick hon ont i halsen och där slutade det roliga. Zack körde också träning två dagar, en dag överkropp och dag underkropp. För Zoé såg veckan ljus ut, med ett genomsnitt på 7000 steg per dag. Stegen samlade hon på sig när hon gick runt i butiken hon jobbar i och på konferensområdet. En dag gick hon hela 12 000 steg, och hon är medveten om att det var den enda dagen då hon var över det rekommenderade målet.
Denna vecka började i tisdags då vi tidigt, tidigt landade här i Bulgarien. Lilian började redan på tisdagens morgon med att springa, vilket hon även gjorde ons-sön morgon. Det blev mest distanslöpning men även ett backpass i värmen. "Det är jättejobbigt i värmen, men man får anpassa löpningen, börja lugnt och lägga på mer fart i och med att veckan rullar på. Det är i alla fall skönt att andra passet är inomhus."
På fredagskvällen hittade vi ett fint gym mycket nära oss och det ville vi utnyttja. Så i lördags och idag gick hela gänget dit och körde sina pass. Zack körde blandat båda dagarna. Han fick ont i axeln och mådde illa igår vilket ledde till att han inte hann igenom hela kroppen. Så kan körde resten idag. Jag mår lite bättre nu och körde igenom kroppen för att "värma upp" musklerna. Så jag körde lugnt, med låga vikter. Det var svårt att disciplinera sig och inte pumpa på, men det är viktigt för att inte dra upp febern igen.
Även Zoé har varit på gymmet! När resten av oss skulle gå ville hon inte vara kvar själv, så hon hängde på. Sen fick hon ett gymkort och hon är tvungen att gå minst 3 gånger för att det ska vara värt. Så nu är hon tvungen... "Jag ville inte träna idag, men när jag väl var där var det kul att skutta mellan de olika maskinerna."
Hej! Veckorna rullar på och konferens och semester närmar sig. Men denna vecka har vi varit hemma, alla förutom Per och nästan alla har tränat.
Lilian: Den här veckan har jag börjat köra dubbla pass. Började kanske lite väl optimistisk med att köra de tre första dagarna dubbelt. Det straffade sig lite när huvudet vill mer än kroppen klarade av. Kände av sätesmuskeln igen så det blev bara två lugna pass till den här veckan. Tar i alla fall med mig den härliga känslan det är när man hittar flytet i löpningen! Som det var för mig i tisdags, tro det eller ej!
Det började som morgonjogg men slutade som stegrade distans. Började som vanligt lugnt med joggen, men kände efter ungefär 15 minuter att kroppen var pigg och ville mer. Eftersom jag är lite mer flexibel nu än förut med passen så bestämde jag mig för att testa vad som fanns i kroppen den här stunden. Så jag började trycka på lite i stegen, oj, fick respons direkt! Det här var kul! Vilken härlig känsla det var att kunna öka lite mer och lite mer och njuta av löpningen. Efter ungefär 30 minuter bestämde jag mig för att lugna ner tempot igen och joggade i ungefär 15 minuter till. Mer sån här känsla i löpningen så kan det bli bra framöver!
Tiffanie: Den här veckan har inte sett bra ut för min del. Den började starkt med ett benpass på gymmet. Som ni ser på bilden slutade vi passet med hopp som vanligt. Men när jag vaknade på tisdagen kände jag av min hals, men kände att jag kunde köra ändå, eftersom jag skulle köra överkropp. Men jag höll en väldigt lugn uppvärmning då det inte är bra att köra kondition med halsont. Men tyvärr vaknade jag med feber på onsdagen och kunde inte träna resterande del av veckan.
Zack: Ben: Måndag, torsdag och söndag Överkropp: Onsdag och fredag
Zack kör med ett schema där han tränar tre dagar sedan vilar en. Det tycker han fungerar bra, då han kan köra på ordentligt de dagar han tränar. Och sedan ta en liten paus, men inte en för lång.
Zoé: På tisdagen gick Zoé en extra bit till bussen och sedan gick hon en del på stan, hon kom då upp i 9700 steg. Det är en glädje att meddela att hon var ute även idag. Hon sprang i 32 min och hann då 5.33km, utan vila. Hon var lite överraskad när hon kom in eftersom resultaten visade sig vara bättre än förväntat. Hon ber mig även att tipsa om att ha Harry Potter i öronen när man ger sig ut.
