RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-04-25 19:20:01

Deprimeradjävel blogg

Deprimeradjävel blogg på Nouw

Sista texten om dig

2019-01-07 20:24
Från Deprimeradjävel

Jag trodde att jag skulle klara mig bra utan dig.. det kändes verkligen som att allt va bra nu. Men.. varför gråter jag fortfarande över dig? Över våra minnen vi skapade? Jag kommer ihåg allt i minsta detalj... som när du skrev på min arm ”hanna är bäst

Varför dyker du fortfarande upp i mitt huvud? Varför just det där vackra leendet? Asså jag orkar inte detta mer... det värsta är att jag inte kan gå tillbaks i tiden, till när vi såg varann första gången på frukosten (inne på bup akuten), asså jag blev så jävla kär man bara kunde bli! Jag blev förälskad tyvärr... och jag kan inte göra något åt det, jag kan inte sluta älska dig bara för att du har lämnat mig! Jag kommer helt säkert fortsätta tänka på dig, å på alla våra skratt, våra argument, våra chatter, ALLT! Jag gråter verkligen nu när jag skriver den här texten, för detta...e den sista texten om dig i huvudtaget!

Jag hoppas verkligen att du börjar må bra snart! Du e en väldigt fin person, glöm aldrig det! Jag har aldrig hatat dig, jag har bara hatat alla situationer vi vart i oså... och jag är impulsiv av mig osv... förlåt för all skit ja givit dig... jag vet att du klarar dig igenom ditt mående... jag tror på dig

Förlåt.

2018-11-07 19:17
Från Deprimeradjävel

I det här inlägget tänkte jag skriva lite om mina handlingar, som nästan förstör mina vän-relationer. Men den här texten e väll såklart ägnad till dig!

Jag är en person som har haft det väldigt upp och ned det senaste året! Och mitt mående har försämrats, jag känner helt enkelt inte igen mig själv. Jag har börjat agera jätte konstigt, i vissa situationer. Jag har blivit utåtagerande, jag har börjat använda fula könsord mot folk...jag är helt enkelt inte mig själv. Det känns som att jag är i en annan dimension av något slag, och det gör mig livrädd. När jag blir arg eller ledsen, så är jag väldigt impulsiv.. jag kan skriva väldigt konstiga/elaka saker, både till folk och här på bloggen. Och jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag agerar på ett sånt här sätt...är det just nu pga min medicin? Är det pga min impulsivitet? Jag vet helt enkelt inte det.

Och nu kommer vi till en helt annan sak... det är inte förs än nu som jag insåg vad jag har gjort, speciellt mot en specifik person.. som är typ den enda jag skrivit om här på min blogg. Jag kände kanske just då när jag skrev alla inlägg på bloggen, att det inte skulle skada henne. Men jag är så j*vla dum! Hur kan jag inte ha fattat att hon kunde bli ledsen av det jag skrev? Hon har ju all rätt i världen att vara sur på mig! Varför ska jag vara sur på henne? Hon har inte gjort något mot mig! Ingen kan styra sina känslor lixom! Gillar hon inte mig tillbaka, då får jag bara försöka ta in det i min skalle. Både hon och jag mår dåligt, och sen att jag typ kastar massa skit på henne när hon redan mår dåligt, det är inte okej från min sida! För sån är ju inte jag, jag är inte en sån som är elak! Jag vet inte riktigt vad det är som har fått mig att göra som jag gjort.. är det för att jag är en impulsiv person? Är det för att jag kanske känner att jag bara behöver få ur mig all ilska? Men även om jag behöver få ur mig all min ilska, så ska inte hon behöva ta den skiten! För lixom hallå Hanna? Det är din första förälskelse vi snackar om här, du kan inte behandla henne på det här sättet! (Snackade till mig själv där). Och helt j*vla ärligt, så vill jag jätte gärna ha henne som vän, än ingenting! Och att jag drog upp massa saker nu när vi båda va inlagda samtidigt, det va nog bara för att jag va så osäker, såå himla osäker, på hur jag skulle bete mig i närheten av dig typ! Eller mer såhär... jag visste inte hur jag skulle hantera den situationen jag fick oss att hamna i, alltså det e så himla svårt att förklara. Men iallafall...jag är en sån som verkligen ”overthinking to much”, alltså till exempel: på vad du tänker, och typ ”varför gör hon si å så”. Men det är bara den jag är, alltså det med övertänkandet! Jag vet helt ärligt inte vad jag försökte få ut på vårt ”samtal” vi hade förra veckan. Jag tror helt ärligt att jag bara ville snacka med dig. Och med tanke på att vi båda inte visste hur länge vi skulle vara inlagda, så va det ju bra att vi kunde prata just då! Och du kanske inte såg det som något ”stressande”, alltså att vi va inlagda samtidigt, men däremot så va jag väldigt stressad....och helt ärligt så hoppade mitt hjärta över ett slag för varje gång jag såg dig.. men nog pratat om det lixom! Det jag försöker göra nu, det är väll att försöka förklara mig på bästa sätt. Och om du ser det här, så vill jag att du ska veta A*****... att om vi skulle bli inlagda samtidigt igen nån gång i livet, så ska du veta att jag menar absolut INGET illa mot dig, när jag kanske får mina j*vla utbrott, eller säger att jag ”hatar” dig.. för det borde du kanske redan ha listat ut...att jag verkligen inte hatar dig! Hur kan man hata någon man är kär i? Det går inte! Igår skrev jag med min fina vän S***, och när jag skrev till S*** såhär ”jag hatar henne”, då svarade S*** ”nej det gör du inte”... och då brast jag ut i gråt, för hon hade sååå rätt! Men det jag försöker säga dig nu A*****.. det är väll att jag är så himla ledsen för allt jag gjort mot dig, FÖRLÅT MIG. Du är en sån himla fin person! Å låt ingen ändra på dig, för du e sååå himla fin, på både ut och insidan! (Alltså personligheten mena jag med insidan) HAHAHAH. Men jag hoppas att vi inte ”skiljer” oss åt nu, pga det här. För jag vill jätte gärna ha dig hellre som vän, än ingenting! Och anledningen till att jag skriver detta på bloggen, det e för att jag vill att du ska få läsa det här i lugn och ro, och det e en ganska lång text! Men vill du veta något mer, alltså vad som helst! Då vet du vart jag finns!

Om du nån gång känner att du behöver någon att prata med, så finns jag alltid för dig! Men det är klart att jag är ju inte din ”prio 1”, som du går till med alla dina problem med lixom! Men tänker mer att om du bara behöver prata ut, så finns jag!

Och...jag borde kanske inte skriva det här, för det e ganska privat...det jag tänker säga nu är att, jag har skrivit en text t dig(No suprise lixom)... MEN den tänker jag bara skicka om du verkligen vill förstå hur jag känner för dig. Men det kanske är lite konstigt för dig, så det är helt upp till dig!

Har helt säkert missat något att skriva, men är typ ganska hjärndöd av medicinen! Detta tog mig typ 1 timme att skriva, för jag är ju som sagt väldigt seg i hjärnan! Så jag hoppas du förstår liiiite bättre nu:)

Minnen..

2018-10-31 18:57
Från Deprimeradjävel

Jag är så himla arg. Det finns inga ord som beskriver hur j*vla arg jag är! Aa jag är arg på dig! Om du ändå fick känna den här smärtan jag känner pga dig, så hade du fattat. Varför känner jag såhär? Varför va det just dig jag va tvungen å falla för? Jag tog initiativet att skriva till dig, att jag behövde snacka med dig, men ser du bara det som bortkastad tid? Vill du inte ”lösa” det här? Vad det nu är? Är det något? Eller är du bara ”rädd”? Är du rädd för att prata med den som du va med varje dag förut? Jag försöker ta tag i den här ”situationen” vi hamnat i...om det ens är en situation? Men du vill ju inte ens försöka själv att ta tag i detta. Det hade nog varit skönt för båda oss, om vi bara kunde sätta oss ner, och bara prata om allt som vi tänker på (ta det inte fel). Det e så j*vla svårt när du inte vågar eller inte ens vill prata med mig? Medans jag ändå vill försöka vara din vän, för jag är hellre din vän än ingenting alls! Det är så himla förvirrande för mig, med tanke på hur lätt vi kunde sitta å snacka, hitta på saker.. till att det blev såhär? Detta gör mig så extremt stressad, att det enda du gör är att ignorera mig, även om du lyssnar på vad jag säger när jag pratar med andra. Det ända jag vill just nu är att.. slippa åka hem härifrån utan att ha ens fått prata med dig. Jag förstår inte riktigt vad det är som ”skrämmer” dig såpass mycket, att du inte ens vågar prata med mig? Om det ens är något som skrämmer dig? Asså bara för att jag har känslor för dig, så betyder det inte att jag kommer göra dig obekväm! För det är det sista jag vill. Och om vi skulle börja hänga med varann igen, så är det självklart att jag bara ser dig som en vän! Men om du föredrar att vara med andra här inne, så är det ditt val! Men vill bara att du ska tänka lite på hur mycket skada det kommer ge mig, eller redan ger mig. Och du kan självklart inte tänka på hur du kan få andra att må, när du själv mår dåligt.

Det ända som upprepas i mitt huvud, är alla minnen vi skapade...och det gör mig så j*vla ledsen, för just nu..kan bara mina minnen
ta mig tillbaka till den tiden, då vi va med varann.

Det pendlar mycket mellan att jag ”hatar” dig och ”gillar” dig. Och det ända jag behöver nu, är att få sätta mig ner och prata med dig.
Jag vill bara lösa det här.

Ha det bra peepz<3

I hate u and i love u

2018-10-29 16:14
Från Deprimeradjävel

Varför börja jag gråta pga dig igen? Varför kan jag inte bara släppa dig?. Jag trodde jag hade kommit över dig, att jag äntligen skulle få lugn å ro inom mig. Men jag hade så fel! Jag mentalt förberedde mig att du skulle va här, och tänkte att det inte skulle göra mig nånting! Sen såg jag dig...mitt hjärta hoppade över ett slag, jag kände mig ännu mer kär den här gången. Men varför kände jag ens så? Det har gått 1 år! Det har gått såpass lång tid, och ändå så kom mina känslor för dig tillbaks?. Vi total ignorerar varann, vi kollar inte ens på varann. Jag blir väll sur, för jag vill ha din uppmärksamhet. Jag tänker tillbaka på alla minnen med dig, det är det som gör mig så j*vla ledsen. Jag önskar faktiskt att du ska känna den smärtan som du ger mig, för den smärtan...är något jag aldrig nånsin känt förr. Det gör mig rädd att tänka på hur mycket du förändrats, att du helt enkelt inte bryr dig ett sk*t om mig! Och jag antar att...om du läser det här...så har jag fuckat allt igen. Det värsta e att, jag föll för dig så j*vla hårt.. så j*vla hårt att jag inte kan resa mig igen. Hade du brytt dig hade du väll åtminstone sagt något till mig, eller kollat på mig iallafall? Men det e ju klart...jag kollar inte på dig heller, för jag vill inte se det där ansiktet.. det där fina ansiktet. Förstår ej hur du kan se ned på dig själv, för du är den mest finaste personen jag nånsin träffat. Jag älskar/älskade dig trots alla dina ”brister”, och varför jag älskar dig? Det är något ingen nånsin kommer kunna förklara helt å hållet. Det enda jag kan säga är väll...H*LVETE VAD VACKER DU ÄR! På både ut och insidan.. men just nu känner jag väll mest utsidan, och jag känner det förmodligen pga hur hårt du såra mig, å därmed kan jag inte riktigt ”släppa det”.

Om du hör mig vid pianot, och hör att jag spelar ”symphony” eller ”slå mig hårt i ansiktet”, så är det för att jag tänker på dig faktiskt! Och jag hade väll blivit lite glad om du kunde iaf komma fram t mig å säga något.. men det e klart, det e ju väldigt ”läskigt” med tanke på hur längesen det var vi sågs.

Någon som har något tips på hur man kan gå vidare? Eller ska jag bara fortsätta vänta på hne? Tänker att väntan kan göra mig mer sårad eller sårbar? Men känner även att hon är såååå jävla värd väntan.. även om det skulle ta 10 år lixom! Aja... jag är inlagd för er som ej förstod det! Ska få någon sinnes stimulerande medicin typ, och ska vara kvar här i några dagar (som läkaren bedömde).

Alltså det här med den här tjejen jag snacka om nyss... hur tänker jag kring det kanske ni undrar? Det kan jag ej svara på, jag låter ödet ta hand om vad som ska hända å inte hända! Och det är heeeelt klart j*vligt jobbigt att se henne här inne, men jag försöker väll göra det bästa utav situationen... men just nu måste jag prioritera mig själv och mitt mående.

Men ha det så bra peepz!

Nu får det vara nog.

2018-04-14 11:46
Från Deprimeradjävel

Asså vad är detta för skit liv? Varför ska man behöva må såhär? Igår kände jag att jag orkar inte mer, det får vara nog nu, vill bara dö.... fyfan va ja mår dåligt asså:( låt mig dö! Jag vill skära mig, jag vill ta självmord, varför mår man såhär? Tänk om jag som liten skulle få reda på att när ja växer upp skulle ja må dåligare? Hade jag varit den lilla glada Hanna då? Eller hade ja blivit deprimerad tidigare i livet? Ingen vet... å ja vill bara dö dö dö. Jag försöker aktivera mig på dagarna men nu går det inte längre, orkar inte ens äta...

Vart tog jag vägen?

2018-03-11 11:01
Från Deprimeradjävel

Hej alla! det var längesen jag skrev här, men nu tycker jag alla ska få veta vad som hänt! I januari gick ja in i min första psykos och polisen tog mig i handbojor, dom körde in mig till psyk för den dagen det hände var jag frf inskriven men va på permis och så fort dom tog in mig till psyk så la dom mig i en bältessäng! Det var det läskigaste jag har vart med om! Anledningen till att polisen tog in mig var för att jag var farlig mot alla å hotade med att döda alla! Igår hände samma sak med polisen men dom tog inte mig till psyk utan dom tog mig till lssboendet jag bor på just nu(vet ni inte va lssboende är så får ni googla). Anledningen till att dom inte tog mig till psyk var för att dom inte fick det av nån konstig anledning, men jag åkte med mamma frivilligt senare igår. Men vi åkte ”hem” samma dag..det har hänt en massa saker och jag mår frf väldigt dåligt. Men nu ska vi kanske komma till hur kärleken går för mig just nu oxå! I september började ja skriva med den mest fantastiska tjejen ja nånsin känt! Och just nu är det komplicerat som f*n.. orkar inte skriva mer för igår å idag har vart skit dagar rent utsagt.. men vi hörs peepz<3

Att släppa taget

2017-11-23 21:07
Från Deprimeradjävel

Återigen e jag tbx på ruta 1. Gråter över samma tjej som jag gjort i flera månader nu, och vill inget annat än att få kontakt med henne igen. Jag gjorde en dum grejj som jag inte gjort på as länge...men fick nån impuls grejj å läste hennes blogg. Där hon skriver att hon träffade dom underbaraste människorna på bup akuten, och jag vet att jag inte är en av dom. Varför e jag så säker på det undrar ni säkert? För jag kände inte igen mig i det hon skrev. Vet ej vad hon syftade på..om det var denna gången hon va inlagd eller alla gångerna?. Jag grät floder...vilket jag inte gjort på ett tag faktiskt. Det är sjukt hur en endaste människa kan förstöra en såhär mycket. Att släppa taget om henne är som typ en cirkel, jag gråter över hne...sen tänker jag på henne, sen tror jag att jag släppt henne men då trillar jag tbx i cirkeln alltså att det går runt hela tiden. Just nu ska jag nog försöka vila(orkar inte sova). Så vi hörs peepz....

Smärtan blir till år

2017-11-18 17:06
Från Deprimeradjävel

Ni vet den där tjejen jag skrivit om typ 100 ggr på min blogg? Jag har frf känslor för henne, å ni ska veta hur jävla jobbigt det är. Jag tror faktiskt ingen vet hur det känns för mig, att mitt hjärta blev såpass krossat att jag än idag gråter över denna tjej. Vet inte riktigt vad man ska skriva asså, behövde bara få ur mig detta.. och förhoppningsvis ser hon detta å inser nånting, vad som helst. Men framför allt hur jävla krossad hon lämnade mig. Smärtan kommer säkert vara med mig i flera år. Det skulle inte ens förvåna mig. Det har gått flera månader lixom.. fuck dehär.

Är på bättringsvägen..eller?

2017-11-14 19:33
Från Deprimeradjävel

Jag ligger just nu i ”min” säng inne på psyk. Jag var nyss ute å åkte lite bil med mamma för det kan bli ganska ”tråkigt” att bara sitta inne å inte ha nåt att göra. När vi kom tbx såg vi massa polisbilar utanför psyk å det såg ut å vara på min avdelning nånting hade hänt, så vi drog till Ica istället å köpte riskakor. Det är mke mer saker som händer här i Sthlm än i Uppsala, det är ju en nackdel...men en fördel med Sthlm är endå att jag behöver inte stressa med utskrivning osv. Jag har fått två nya mediciner som ska hjälpa med både ångest och sömn, så det är ju bra i guess? Jag har börjat känna nu igen att inget är kul å göra,känner även att jag är rastlös hela tin..jag bara måste hålla på med massa saker, å det tär ju på energin. Finns inte så mke mer å skriva om egentligen..har det väldigt jobbigt för nu har jag fått byta rum osv. Det tar jävligt mke på mina krafter pga att jag inte kan hantera förändringar som andra. Ska iaf göra något nu..vi hörs peepz!

Ostabilt mående

2017-10-31 20:19
Från Deprimeradjävel

Jag har varit ganska inaktiv här på bloggen typ.. anledningen är för att jag är inlagd i Sthlm å ja mår inte alls bra, jag äter nu iaf! Jag motionerar varje dag osv. Det är dock jävligt tufft att jag nu tillslut blev inlagd här i Sthlm. Blev inlagd här för ungefär en vecka sen. Finns inte så mycket mer att säga än att det är helt ok att vara här faktiskt. Att inte behöva känna någon stress över att bli hemskickad osv. Dessutom behöver jag en paus från Uppsala eller egentligen från allt i huvudtaget. Mitt mående är fett ostabilt å just nu mår jag som sämst pga hur min kropp ser ut, speciellt att jag äter asså får sån stor ångest av det. Men jag äter och det är väl det som är huvudsaken? Ska ba vila lite osv nu å ta nån macka snart, men ha det så bra peepz!

Detta händer mig

2017-10-24 12:36
Från Deprimeradjävel

Igår åkte jag in till barnsjukhuset och fick dropp, sen blev jag transporterad hit till bup akuten. Jag måste dela rum..vilket jag tycker är jobbigt. Anledningen till att ja fick dropp är för att ja svälter mig själv, men jag måste dricka näringsdryck här inne på bup akuten annars blir det dropp igen(vilket inte är skönt). Kommer antagligen bli transporterad till Sthlms psyk, när? Det vet jag inte, men ska ja va inlagd här vill jag faktiskt ha ett eget rum! Får även ångest av att vara här inne för man rör sig typ ingenting, å jag måste göra det. Känner hur jag blir fetare. Finns inget mer å skriva i guess. Hejdå!

Det får vara nog nu

2017-10-20 15:35
Från Deprimeradjävel

Tänker inte skriva nåt långt nu för det är inte ens nödvändigt känner jag. Jag har haft depression i flera år men detta med självmordsbenägen kom i mars, det kom som en chock för alla tror jag. Jag har inte sett nån framtid ganska länge nu, allt e lixom svart. Sist jag va inne på psyk märkte jag en sak, jag är inte mig själv? Detta är inte jag! Det va sjukt, lixom va höll ja på med? Nu ryker alla sociala medier (inclusive nouw) så hejdå!

Svälter mig själv

2017-10-18 20:44
Från Deprimeradjävel

Just nu mår jag så sjukt dåligt över min kropp, att jag lät mig själv rasa upp i vikt. Hatar att se mig själv, speciellt i spegeln för där ser jag ingen skillnad, även om vikten är en skillnad. Jag har inte ätit nånting sen förra måndagen och det känns sådär..man är ju hungrig HELA tiden. Men jag vet att om jag forsätter kommer väll iallafall nånting hända med min kropp. Just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till! Jag försöker göra allt möjligt! Jag gör situps varje dag å andra övningar...men ingen skillnad! Vet att kroppen ställer in sig på svält, men det kan den väll inte göra för länge? Behöver bli smal! Alla säger att jag måste äta för det kommer sluta illa om jag forsätter såhär, men helt ärligt orkar jag inte bry mig. Jag vill ju endå dö lixom! Så vad gör det för nåt om jag skulle dö pga detta? Finns inte så mycket mer å säga egentligen, så jag vet inte när jag skriver nästa gång. Men ha det bra peepz!

Rädd för mig själv

2017-10-09 21:02
Från Deprimeradjävel

Idag kom den dagen jag fruktat mest, jag fick ett utbrott/panikattack. Jag skulle duscha efter å ha boxat lite i garaget, och då ser jag mig själv i spegeln..började gråta så jävla mycket och jag fick panik. Lixom är det där verkligen jag? Så jävla fet och ful? När jag va klar drog jag på mig pyjamas, men då blev jag så jävla arg å besviken på mig själv, att jag lät mig själv bli såhär pass fet. Jag började gråta och fick panik, jag slängde mobilen i stengolvet och den är pajj nu.. jag satte mig i fosterställning typ och jag grät så jävla mycket. Men nu kommer vi till en sak jag själv inte riktigt förstod, jag skrek nästan när jag sa upprepade gånger ”jag vill inte” och det förstår jag själv inte varför jag sa så. Jag tror det handlade lite om att jag såg mig själv i spegeln, och att jag verkligen inte förstår vem jag är. Mamma kom ju självklart in till badrummet och försökte krama mig och fråga vad som hänt, men jag stängde ner allt runtomkring mig. Jag skrek på mamma oxå...vilket jag aldrig gjort tidigare, jag skrek att hon inte skulle röra mig. Jag förstår själv att jag inte kan vara hemma när jag är såhär pass ”sjuk”, och om jag är en fara för andra då vet jag inte vad som kommer hända. Stockholm är inte ett alternativ för mig kan jag säga direkt. Jag vet att jag egentligen bör vara inlagd pga mina självmordstankar osv, men Sthlms psyk är verkligen inte nånstans jag vill. Vi får se hur det blir med allt, ser dock ingen framtid osv. Jag vill bara sova och aldrig mer vakna. Jag är rädd för mig själv, jag vet inte vad jag är kapabel till att göra lixom! Aja ska bara deppa nu, godnatt folket.

Hejdå.

2017-10-03 21:18
Från Deprimeradjävel

Nu skriver jag från mitt hjärta, och jag hoppas att alla bara förstår nu. Jag gråter varje dag, inte pga mitt mående..det är pga henne. Jag får bara en massa flashbacks och det är det som tär på mig mest, jag kan inte sluta gråta ibland för jag bara tänker och tänker på henne. Ingen kan fixa detta förutom hon själv, men jag tror inte hon faktiskt orkar fixa detta. Det har gått ungefär 5/6 månader nu, av full jävla ångest pga henne. Pga alla dessa jävla minnen vi skapade ihop. Helt ärligt så orkar jag inte detta längre, jag ger upp! Detta tär på mig så mycket varje dag! Kan inte lyssna på nån låt längre utan å få flashbacks å börja gråta så jävla mycket..hon fick mig å känna så som jag aldrig känt förr. Och när jag försvinner kommer hon inte ens veta det, vilket jag är glad över. Alla säger bara ”gå vidare”, men det är helt hopplöst! Tro mig jag har försökt, men det finns bara en hon. Och hon är perfekt. Just nu vill jag slänga ur mig så mycket ord, jag vill stå framför henne och skälla ut henne. Men jag skulle aldrig orka det, för min ork har tagit slut totalt. Jag tror faktiskt jag bara ska försöka ta mitt liv tills jag lyckas, sen får alla vila från mig för alltid. Hejdå

Vill inte släppa dig

2017-10-01 11:04
Från Deprimeradjävel

Som ni ser i rubriken så handlar detta om samma tjej fortfarande, och det tär på mig att veta att du kommer hitta nån annan. Anledningen till att jag aldrig släpper henne, det är väll för att jag nästan inte vill det. Min ork har dock tagit slut, mitt hjärta är så krossat! Har aldrig gråtit över nån i 6 jävla månader!! För det är helt sjukt, att en endaste människa kan krossa en så jävla hårt. Du har fortfarande inte ens sagt förlåt! Du förklarade bara varför du bara drog, men fortfarande inget förlåt?. Är fortfarande så jääävla sur på dig och besviken, att du förändrades så himla mycket. Sist jag blev inskriven trodde jag väll att det va ödet att vi blev inlagda samtidigt igen, men det var det väll inte... frågan är varför? Varför gjorde du som du gjorde? Aa visst du mådde dåligt, men det ger dig fortfarande inte rätten till att du gjorde som du gjorde! Å herregud vad gör jag? Varför skriver jag detta som att det är till henne?. Men ni alla som läser detta, ni borde ju inse hur jävla förkrossad jag är. Och att detta hänger ganska mycket i mitt mående faktiskt. Säger förlåt även till alla mina "vänner", att ni får se mig må såhär dåligt dagligen. Förlåt!

Snälla låt mig försvinna

2017-09-27 21:23
Från Deprimeradjävel

Nu sitter jag här på bup akuten, och väntar på en bedömning....om jag får vara kvar här eller måste bli transporterad till Sthlm. Mina tankar är okontrollerade just nu, och jag vill dö. Här på bup akuten känner jag en trygghet, här behöver jag inte vara rädd för att göra något dumt! Grät påvägen hit, för jag vet vad som väntar...dom kommer säga "du måste till Sthlm, vi kan inte lägga in dig här". Men där gör dom fel! Sthlm betalar i en vecka för mig för att få vård HÄR. Detta är sjukt...klarar själv inte av att bli transporterad som ett jävla brev, jag är en människa med stora problem. Det tycker jag att dom ska ta hänsyn till faktiskt! Kan inte skriva något långt, min iPad kommer dö...och jag likaså. Förlåt för att jag finns.

Orkar inte mer

2017-09-24 23:45
Från Deprimeradjävel

Jag vet inte vad jag ska göra längre, blivit sårad för många ggr nu. Helt ärligt är jag trött på allt, trött på att leva framförallt. Jag blir kär och blir alltid lämnad tillslut, är det mig det är fel på? Gör jag något fel? Vet inte hur jag ska hantera mina tankar längre, jag hatar verkligen detta liv. Alltid ska det dyka upp problem och sån skit, speciellt kärleksproblem. Fan för kärlek, fan för allt, fan för mitt liv. Om det är meningen att jag ska må såhär resten av mitt liv, är det ingen mening att leva faktiskt! Ska ta paus från bloggandet ett tag tror jag! Kanske kommer skriva av mig om det behövs. Hejdå!

Allt är svart

2017-09-21 22:35
Från Deprimeradjävel

Anledningen till att jag inte skriver så mycket är för att jag vet inte vad jag ska skriva, och jag mår så dåligt just nu att jag stänger ner allt asså psykiskt sätt. Just nu vet jag inte längre vad jag ska göra med mitt liv längre...för jag vill dö, det är det enda som är i mina tankar.. vill dö helt enkelt. Fast egentligen vill man bara försvinna, från all skit! Men jag vet hur det skulle påverka min familj, och det är själviskt om man bara tänker på sig själv hela tiden. Jag tänker inte på mig själv i huvudtaget faktiskt, utan jag hjälper andra fast jag själv mår dåligt, vilket man typ inte ska göra när man mår såpass dåligt att man vill dö. Jag spenderar mina dagar genom att ligga i mitt rum, och det är värre än å ligga inlagd på psyk måste jag erkänna. Jag ser verkligen inte nån framtid för mig, det är bara helt svart. Och det kommer förbli svart.

Mår så dåligt

2017-09-20 11:58
Från Deprimeradjävel

Jag mår så dåligt! Jag vill inte finnas mer, jag känner sån stor dödslängtan! Detta är varför jag känner mig trygg just nu inne på psyk, men jag får inte bli inlagd i Uppsala (pga att det är överbelagt). Anledningen till att jag vill bli inlagd är för att jag vet inte längre, mina tankar är så kaos att snart kommer jag försöka ta mitt liv på alla möjliga sätt. Det får vara bra nu, det är nog med detta skit liv.

Så less på detta

2017-09-16 21:58
Från Deprimeradjävel

Ikväll hade jag tänkt å lägga ut ett bra inlägg faktiskt! Men så blev det inte, för min panikattack kom precis ivägen. Jag ska inte ljuga...har faktiskt gråtit mig till sömns varje natt enda sen hon lämna mig. Tårarna är ostoppbara, och det bara kommer och kommer mer och mer. Jag är så less! Så less på hur allting blir! Det är väll mest alla minnen som kommer tillbaka i huvudet, och då blir allting kaos...alltså verkligen kaos! Det är verkligen jätte jobbigt, och jag försöker tänka på annat..men det är ju jätte svårt med tanke på hur länge det har gått nu. Jag vet helt ärligt inte vad för mer det finns att skriva längre...att ha ett krossat hjärta o sen kommer depressionen på det lixom..det är skit tufft. Speciellt när jag fallit såhär hårt för henne. Men jag ska försöka sova nu, annars lär jag bara forsätta gråta eller nå skit! Godnatt!

Utskriven

2017-09-14 16:07
Från Deprimeradjävel

Idag blev jag utskriven, fast jag inte är "frisk" och det är så jävla sjukt egentligen! Jag ligger just nu hemma i min säng och bara gråter och gråter, för jag vill inget annat än å dö. Anledningen till att jag blev utskriven va för att jag tillhör Sthlm, och det blev även överbelagt i Uppsala. Vilket fortfarande inte ska ha någon betydelse enligt mig! Det är folk som vill dö(inclusive mig), det här är något jag tycker Uppsala ska fixa faktiskt! Alltså en till barn avdelning. Vet faktiskt inte vad jag ska skriva nå mer, är slut på ord å känslor.

En text till dig

2017-09-11 23:08
Från Deprimeradjävel

Jag trodde påriktigt allt va bra nu, att vi kunde va vänner. Men jag gjorde det igen! Jag fuckade upp allting ännu en gång! Vad är det egentligen som gör att jag är såhär pass "fäst" vid dig? Har aldrig gråtit såhär mycket eller länge över någon i huvudtaget! Och jag skriver av mig här för du vill att jag ska lämna dig ifred, och hoppas du läser detta och förstår nu.

Jag har alltid varit en sån person som behandlar folk så som dom behandlar mig, och det har ingenting med dig att göra, utan det är bara så. Att när du ignorerar mig då ignorerar jag tillbaka, om du skickar nånting som inte är enskilt så blir jag irriterad. Och jag blir irriterad och lite besviken med tanke på att egentligen vill jag skriva med dig så himla mycket! Och då tär det på mig att veta hur dåligt du mår och att jag bara önska vi kunde ha en "normal" konversation lite då och då. Jag vill berätta hur jävla underbar och fin du är, och att du förtjänar så mycket bättre än allt det här! Jag kanske borde säga förlåt...för hur jag betett mig, det är fel av mig att göra som jag gör. Och jag inser inte förs än nu, att du mår väldigt dåligt och hanterar det på ditt egna sätt. Vilket jag respekterar, och även om du tror att jag hatar dig..då har du jävligt fel, du betyder så jävla mycket för mig även om jag ej visar det. Och anledningen till att jag inte har visat det, är för att du inte har visat att du bryr dig i huvudtaget, jag vet hur barnsligt det låter..men så är det! Förlåt för all press jag gett dig, verkligen förlåt.. vill ditt bästa å det vet du. Det enda jag är rädd för nu...det är väll att du aldrig kommer höra av dig igen, för anledningen till att vi fick tillbaka kontakten va ju pga att vi är här inne samtidigt och att jag faktiskt tog modet och gick ut till dig. Jag kommer aldrig glömma dig...för du är så jävla underbar tjej!

Nu var den texten klar! Och tjejen jag ägnar texten till kommer kanske inte ens läsa detta, men det var skönt o skriva av sig lite. Nu ska jag försöka sova utan å behöva gråta mig till sömns. Så godnatt!!

Ingenting blir bättre

2017-09-10 22:29
Från Deprimeradjävel

Just nu ligger jag bara i sängen på rummet och mina känslor är helt kaos. Jag vet inte vad jag ska göra längre, helt ärligt. Jag har märkt att jag inte längre kan hantera stressiga situationer utan att sitta och skaka eller få världens panikattack, ni ska bara veta hur det känns att sitta och skaka utan och kunna stoppa det. Jag kan inte ta emot ny information för då blir jag sur eller ledsen, jag känner just nu att jag kanske bara borde försvinna? Vilken lättnad skulle det inte vara för andra? Aldrig mer ta itu med mina problem, aldrig va ivägen för någon..utan bara försvinna! Just nu börjar jag komma in i en så jävla mörk och jobbig period att jag inte ens vet vad jag håller på med längre, jag skriver saker ibland som bara är helt fel och jag känner att vad jag än gör kommer det bara bli fucked up. Kan inte skriva så långt just nu, måste verkligen sova. Godnatt peepz!

Allt är skit

2017-09-08 13:35
Från Deprimeradjävel

Jag ger upp nu, jag önska att det aldrig skulle komma till detta ögonblicket..men jag ger verkligen upp asså. Jag känner att alla känslor är så jävla blandade att jag inte kan hålla koll på vad jag känner, och när jag försöker känna vad jag känner då bryter jag ihop, för det är så jävla jobbigt asså. Orkar inte skriva något långt just nu, är på skit dåligt humör och orkar helt enkelt inte med livet mer. Jag saknar allt som va förr, allt va så jävla bra.. men nu? Känner jag ba fuck allt å alla, orkar inte med detta skitlivet längre. Jag kan inte göra detta nå mer, jag har försökt så länge nu men det tar stopp, och har till och med tappat aptiten så mke asså. Aja ska ba deppa som fan nu.

Nuläget

2017-09-07 17:31
Från Deprimeradjävel

Jag är inlagd igen.. åkte in till akuten för två dar sen pga att ja försökt ta mitt liv å min hals va fuckt up, det är så jobbigt ändå att vara här inne just nu...dom flesta vet varför och jag tänker inte gå in på detalj. Jag försökte gå till skolan när ja hade permission idag, men det gick inte. Jag fick världens panikattack å låste in mig på toan å började gråta floder. Fan för allt. Fan för henne. Fan för mitt mående. Jag känner ju att jag måste prata med henne, för om jag inte har gjort det å sen blir jag eller hon utskriven...då kommer jag må ännu sämre för att inte ha tagit modet å pratat med henne. Just nu ligger jag bara på mitt "rum" och kollar mobilen men ska nog hämta min iPad istället å kolla film eller så! Ha det bra peepz!

Hur ska jag släppa dig?

2017-08-23 21:38
Från Deprimeradjävel

Ni som har följt min blogg under en längre period vet att jag är olyckligt kär. Och en sak behöver jag veta, hur fan ska jag gå vidare? Hon sa till mig att glömma henne, men varje dag tänker jag på henne och gråter fortfarande lika mycket över henne. Kan knappt skriva om henne mer utan och fälla en tår, kan knappt le längre för jag är så jävla heartbroken. Jag behöver henne i mitt liv för och känna mig hel, men det är inget hon kan rå för antar jag. Men lixom varför? Varför blev det som det blev? Allt gick så fort, jag hann ju knappt blinka o sen va hon borta. Det gör lika ont idag som det gjorde för flera månader sen...och det är inget jag kan rå för tyvärr, asså kan verkligen inte släppa henne. Orkar inte skriva så mycket idag tänkte bara uppdatera lite hur det är med mig just nu, och där har ni svaret lixom..mår inte alls bra!. Men jag ska försöka lugna mig, för det är väll bättre än att gråta? Ha det så bra peepz!

Hatar fredagar

2017-08-18 19:14
Från Deprimeradjävel

Just nu när jag mår såhär dåligt hatar jag fredagar, mest för att jag ser folk ha kul med sina vänner. Men jag då? Jag är så ensam! Mina vänner vill typ inte ens vara med mig längre. Innan jag hade kommit in i denna djupa depressionen då älskade jag fredagar speciellt när ja va typ i 5 års ålder. Då var det alltid mys med godis och var ganska mycket med min pappa på den tiden vilket jag inte är nu, har knappt kontakt med han. Innan jag kom in i månaden mars, då var jag väldigt mycket på en fritidsgård..och det var jätte kul! Enda tills jag började må dåligt även på den fritidsgården jag började bli mer nere, jag gick till stationen o ville dö. En fråga har jag...varför är livet så orättvist? Varför måste ungdomar få må så dåligt? Det är inte rättvist nånstans!! Jag önskar jag kunde spola tillbaka i tiden och ha gjort vissa saker mer rätt, även om vissa saker inte va mitt fel. Jag ska försöka slappna av nu, för jag har precis fått ångest dämpande....pga att jag fick panikattack. Ha en bra helg peepz!

Jag är tom.

2017-08-13 18:34
Från Deprimeradjävel

D inte kul å se andra ha kul, jag får panik av det med tanke på att jag inte passar in nånstans. Mina "vänner" har börjat dra sig undan enda sen jag började må så fruktansvärt dåligt vilket jag tycker är fel av dom att göra.. anklagar inte nån för något säger bara att det krossar mitt hjärta med tanke på hur glad jag var för några år sen hade åtminstone några vänner, och att det nu är helt tomt. Jag har inte längre känslor jag känner inte känslor så om nån har kommit såhär långt i det jag skrivit, tänk dig att du varje dag känner som att alla hatar dig och snackar skit bakom din rygg, att alla du känner börjar dra sig undan för dom tycker du är för onormal för dom. Att du känner samma känsla varje dag att inte kunna vara glad, det är hur jag känner varenda dag. Visst kan jag skratta och få leende på läpparna men det är utsidan, insidan är svart och tom, tom på känslor, tom på ord. Hejdå!

Mitt liv

2017-08-11 13:33
Från Deprimeradjävel

Hej! Idag kommer jag skriva om mitt mående som har varit ända sen dagis typ osv. Jag mår inte bra det gör jag verkligen inte, men att jag åtminstone orkar engagera mig i saker mer än förr det är jag j*vlgt stolt över faktiskt! Till exempel när jag har mina värsta dagar asså då är det bara dö hit å dit, ibland kan jag känna en liten lycka i mig, ibland är det helt svart och ibland har jag inga känslor i huvudtaget. När jag var mindre hade jag separationsångest, som när jag skulle till skolan eller till och med ända sen från dagis, då började jag gråta så mycket å fick panik för jag ville inte vara ifrån mamma. Jag har alltid varit en mammagris och kommer nog alltid att vara det! Sen kommer vi självklart till dehär med kärleken....ja jag går igenom en tuff period i livet som jag om några år kommer titta tillbaks på och känna att varför mådde jag sådär?. Jag har fortfarande känslor för den här tjejen från psyk, det erkänner jag och jag vet ju innerst inne att "okej jag får acceptera att jag kanske aldrig kommer komma över henne men jag kommer gå vidare i livet" eller det får man ju hoppas iallafall! Jag går fortfarande in på hennes blogg och nu kanske jag låter som värsta stalkern men asså...det är det enda som gör mig lugn to be honest. För nu har det gått flera månader(april) och gråter fortfarande över denna tjejen och tänker forsätta kämpa med det faktiskt! För jag är ingen som ger upp bara för hon gjorde det, visst har vi ingen kontakt MEN jag vet att hon vet innerst inne att jag aldrig kommer komma över henne. Måste medge att 70% av dagen tillbringar jag att gråta eller tänka på henne, och det tär på mitt mående väldigt mycket. Och jag tror att det är därför mitt mående är såhär just nu, för minnen går inte att radera speciellt inte när det var inne på psyk när man va tvungen att ta in allt på en gång. Jag vet faktiskt inte hur jag mår just idag jag har gråtit typ hela dagen och ni kan ju gissa en gång varför...men nu ska jag kolla lite serier och bara försöka ta det lugnt! Ha det så bra peepz<3