Jag började med självboostande ljudklipp, dem dagarna jag kände mig så värdelös. Värdelös som människa, mamma och vän. Efter ett tag så har jag märkt att jag är påväg tillbaka, jag har fått så mycket boost och jag vill dela denna grej med andra - Inget som kommer kosta pengar givetvis.
Jag kommer posta till i början, veckans ljudklipp. Men så fort jag får mer tid så skall det bli en varje dag, för att påminna om att DU ÄR UNDERBAR!
Jag är inte utbildad men jag har livserfarenhet, men jag råder människor som inte mår bra, depression som är det ämnet jag kommer prata om - ta hjälp av en psykolog eller kurator.
Idag har det varit lite följa upp om Noa som går på fgöskola nu. Bara positiv feeback från bådas håll. Han är social och framåt, känns tryggt även för mig nu. Även om fallet inte var så innan. Men efter en tid nu så känns det riktitgt bra och jag känner ingen klump i magen över att lämna honom på förskolan.
Var förbi hos en kär vän och drack kaffe idag, riktigt mysigt.
Ikväll skall vi ta det lugnt och jag skall nog städa övervåningen idag och undervåningen imorgon, då har man liksom något att göra, haha!
Sommaren är här, en helt vanlig svensk sommar här på Gotland som innefattar en hel del vind och moln.
Snart vankas det även midsommarafton, jag kommer vara nykter - kommer du?
Annars, vad är det som hänt? Flyttade, boade in mig ordentligt och har bestämt att här skall vi leva och här skall vi dö. Nej men jag trivs enormt bra och känner helt enkelt att detta är platsen vi skall bo på.
Det har ju skett en utäkning här hemma, eller det är väll inte den enda. Men han heter i alla fall kurre och är en golden retriever, kommer från god avel och är renrasig. Men han är en valp, valpar är underbara med samtidigt helt galna - så vi klickar bra han och jag. Vi skall även gå valpkursen hos hans uppfödare, något som känns enormt kul och tryggt!
Annars är de inte mer än så, just nu i alla fall.
Så nu fick ni ett nytt inlägg och det kommer mer, granaterat.
Det var ett tag sedan jag bloggade. Hänt massor.
• Träffat min livs kärlek
• Förlovat mig
• Ska flytta ut på landet
• Alla papper med Noas pappa är ÄNTLIGEN klart!
som sagt så har en del hänt, Jag ska berätta mer. Men nu ska jag gosa in mig i min fästmans famn och försöka sova.
Jag vill hylla D för att han så snabbt har tagit sig ann Noa och vill vara en fadersfigur för honom. Det värmer inombords denna dagen och jag är full av tacksamhet ❤.
Jag är så lycklig över att ha hittat den mannen jag vill säga ja till, som vill vara en del av mitt liv och som bjudit in mig och barnen - in i sitt. Jag har funnit en man som vill bygga en framtid tillsammans med mig, som pushar mig och uppmuntrar mig att följa mina drömmar. Och även om D närmare ett 24/7 jobb, så vill han spendera den lilla lediga tid han har, med oss ❤.
Ibland när du träffar någon och det klickar mellan er. Som att man på en gång känner att den här, den här personen känns det bra med. Det är som att man kännt varandra hela livet. Man skrattar, skämtar, kan ha djupa samtal med, diskussioner etc.
Men att allt känns fortfarande bra! Man hamnar inte direkt i den där kärleksbubblan, utan den växer fram mer och mer.
Jag tror nämligen inte på kärlek vid första ögonkastet. Jag tror på att när man klickar med en person, då har man hittat rätt. Det flyter liksom på, man behöver inte ens tänka på känslorna. Dem kommer helt av sig självt. Du behöver inte arbeta fram dem.
Jag har blivit kär snabbt många gånger och rusat in i något. Men jag har då inte kännt av det där klicket. Man har mer fallit för bilden av vad det kan bli , än att verkligen se relationen för vad den är. Det kallar jag för att vara kär i kärleken.
Nej, utan när jag träffat någon och det klickat och man liksom trivs med varandra så bra, att man känner att man är mer bästa vänner i början än att man fokuserar på att bli kär. Där, där har kärlek kunnat växa och byggas upp.
Man ska dock vara försiktig såklart, det är en ny människa som du släpper in i ditt liv. Du, utsätter dig för risken att bli sårad. Men det gör du varje gång du släpper in någon ny. Det är ofta där man glömmer bort ifall det är kärleken man fallit för eller om det faktiskt är en person som har brister och fel likaså som du själv - som du nu upptäckt att du verkligen tycker om. Det är väldigt viktigt att komma ihåg.
Därför jag inte tror på kärlek vid första ögonkastet, men tror på det där klicket. För den visar mer. Man liksom ser kärleken som byggs upp än att man bara känner den.
Har du varit med om att det klicket?
Ibland möter man människor av en ren slump och ibland inte. Vilket som, den när du möter just den personen och världen ser plötsligt ljusare ut och man ser framtiden lite klarare än innan.
• När man kan sitta tysta och bara vara, eller ligga i sängen och bara skratta och skoja tillsammans, innan det är dags att somna i varandras famn.
• När du kommer på dig själv le bara för att, när någon gör dig lite gladare, lite lyckligare.
• Man kan sitta och prata om en framtid tillsammans, vad man skulle vilja uppleva tillsammans.
• Man delar inte allt om tankar och åsikter, men kan ändå respektera varandra.
• Man saknar på ett sätt som är positivt, även om det kan kännas lite jobbigt.
• Man fixar sig innan man ska ses men kan också bara ha håret åt alla håll, inget smink, mjukiskläder och känna sig bekväm med vilket som.
När man möter den personen, då har man hittat på något sätt hem. Man vill bygga en framtid tillsammans med den här personen. Det är kärlek, när den får byggas upp mer och mer - men den finns där ända från start, bara att den bli starkare och starkare.
Fuckboy är ett skälsord för osäkra killar som är säkra på att dem vill ha dig fysiskt men inte släppa in dig fullt ut.
Några tecken på att du mött på en sådan kille är enkla.
• Han föredrar att göra andra saker när tiden egentligen finns att umgås och lära känna dig.
• Han säger att han saknar din kropp. Men aldrig att han saknar att prata eller bara umgås med dig eller bara att han saknar dig.
• Han hör av sig sent på kvällen.
• Ni ses endast kvällstid och aldrig offentligt.
• Saker och ting ska gå på hans vis.
• Han frågar aldrig om hur du mår eller frågar något för att kunna lära känna dig mer in på djupet.
• Han påstår att han har svårt att få känslor för han inte blivit uppskattad i tidigare förhållanden. (ändå är han sämst på att visa uppskattning mot dig)
Detta är bara några punkter. Men bara dessa får varningsflaggan att hissas!
Om du söker något seriöst , leave this douche till sitt öde. Han är inte redo för något seriöst för att han vill inte ha något seriöst , inte med dig i alla fall.
⚠️ Du är värd bättre ⚠️
Du kollar, ah fortfarande online. Men inget pm har kommit. Öppnar chatten, nej - det du skrev innan för flera timmar sedan är fortfarande inte läst.
Analyseringen påbörjas. Den går inte att stoppa. Det slutar med den där klumpen i bröstet och det svider bakom ögonlocken. Du lägger dig under täcket och tittar på den tomma platsen bredvid. Du roffar snabbt åt dig kudden som han sov på, den luktar fortfarande hans parfym, den luktar han.
Du halvt kastar iväg kudden och lägger dig på rygg. Nu kommer tårarna och du lägger händerna mot tinningen och släpper ut smärtan, tårarna.
känner du igen dig?
Det gör nog dem flesta. Jag gör.
Allt för ofta så ger man för mycket av sig själv emotionellt , till någon, den han/hon som du fallit för. Som du skulle kunna säga dem 3 orden till, utan problem. kanske har du redan gjort det och inte fick den responsen du ville? sak samma. Det gör ont, det är tufft och det är helt okej att gå sönder lite.
Glöm bara inte att du, du är värdefull och om någon inte kan se det, så är inte den personen värd din tid, energi - dig. För kan man inte se varandra, vad finns det då för något att börja bygga på?
Det är när du börjar gå från att vara lycklig till att bli mer dyster eller nere. Som tiden har runnit ut, du måste släppa och börja samla ihop dig själv igen nu. För låter du tiden gå, för att du är rädd att förlora personen? Så kommer du slukas helt och hållet - vägen tillbaka från sådant är aldrig kul eller lätt.
Jag har tagit upp samma ämne många gånger i mina nyligen skriva inlägg och jag kommer upprepa det igen och igen.
När du träffar någon, ska ni tillsammans kunna bygga upp er kärlek. Det är inte en enmans väg. Man är alltid två. För är det bara en som bygger så kommer det bli svajigt och till stor procent - rasa ihop.
Om du sitter i den sitsen att du kommit fram till att det är bara en enmans väg och att du är den som endast bygger. Fundera och påminn dig själv att så ska det inte vara. Det är inte sunt på något sätt och även om det gör ont att gå, så gör du det för din skull, för att du är värd att bli älskad och kunna få lika de du ger, i alla fall så du kan känna glädje, trygghet, tillit och lycka. Utan det, finns de ingenting.
❤
Jag minns rädslan, hur jag föll till marken och jag bara skrek. Jag ville ha ur smärtan, den högg mig så hårt. Så många tårar, så många frågor och där och då, visste jag att du skulle dö Mamma.
Efter min mamma dog så levde jag i en bubbla - jag levde så länge med den där känslan av "hon kommer tillbaka snart".
För någon dag sedan så hittade jag videobandet som visade tiden när jag blev adopterad. Jag grät som ett barn gråter efter sin mamma som precis lämnat av en på förskolan (vissa barn gör ju de).
Verkligheten kom ikapp mig, det behövdes dock. Men de gjorde så ont inombords.
Jag la min hand mot tv-skärmen och försökte se de som att jag nuddade hennes kind. Men de kändes inte på samma sätt. Sista gången jag drog min hand mot hennes kind så va hon så kall, så stel. För hon hade somnat in.
Jag minns samma dag det var hennes begravning. Jag hade bett att få se henne innan, på förmiddagen. Jag gick till kyrkogården - lyssnade på musik. När jag va framme och stod utanför så ångrade jag mig. Jag ville inte att den sista bilden av henne blev att se henne liggandes i en kista. Så jag vände och gick.
Jag ville bara se henne en enda sista gång, men jag ångrar inte att jag vände och gick.
Nu kan jag se henne via videobandet - när hon håller om mig och busar med mig.
Älskade mamma, fy fan vad jag saknar dig
