RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-01-17 16:29:55

wilmaschmid blogg

wilmaschmid blogg på Nouw

mammaledighet

2019-01-17 15:22
Från wilmaschmid

Nuuu har jag gått på mammaledighet. Kände att jag tog mig lite väl mycket vatten över huvudet när jag tänkte att jag skulle plugga samtidigt som jag skulle ta hand om Edgar. Det funkade den första veckan, då lyckades jag skriva och skicka in en inlämningsuppgift men för varje dag som går så kräver han mer tid och uppmärksamhet. Jag känner dessutom att jag vill försöka vara den bästa mamman jag kan vara och vill inte behöva stressa över plugg eller missa delar av hans utveckling. Så plugget läggs lite på hyllan i någon termin framöver och nu är det 100% fokus på Edgar.

Jag är låst till soffan hela dagarna, för det vi mestadels gör är att amma. Vi var på BVC i tisdags och nu väger han 4225g, så han har lagt på sig stadigt med vikt vilket känns skönt då det betyder att han får i sig ordentligt. Inte helt konstigt dock eftersom han under dagarna äter i kanske 20-40 minuter varannan/var tredje timme och under nätterna ligger och äter i princip hela tiden. Men det är väl bara tur eftersom han ska växa och utvecklas snabbt nu, men lite påfrestande ibland.

I och med att vi är låsta till soffan så har jag lyckats plöja igenom you, sex education och tre säsonger av gossip girl, så är nu på jakt efter en ny serie. Började dock kolla på the O.C igår igen... Så svag.

För övrigt så har jag tänkt att jag ska blogga mer nu när jag är mamma''ledig'', men det är minst sagt svårt. Delvis för att vi inte gör något intressant om dagarna men också för att det är ett heltidsjobb 24 timmar om dygnet att ta hand om en bebis. Och som sagt, så blir det mer krävande för varje dag eftersom han nu även behöver aktivering till viss del. Jag älskar dock att han blir roligare att umgås med hela tiden, för nu ligger han liksom inte och sover hela tiden. Jaja, dags att mata monstret! Hörs

bebisbubblan

2019-01-14 14:28
Från wilmaschmid

Vill säga tack till alla ni som skrev till mig efter ni läst min förlossningsberättelse, tack så mycket verkligen - era komplimanger värmde!

Herregud alltså, vilken grej det är att komma hem med en bebis ifrån sjukhuset. Vi blev hemskickade från förlossningen efter 6 timmar men vi tog in på patienthotellet eftersom vi skulle till eftervårdsmottagningen morgonen efter. I början tror jag att vi alla tre kände oss otroligt förvirrade över hela situationen. Edgar bara skrek sina första dygn och var inte nöjd en enda sekund (han var vaken i 17 timmar innan han somnade för första gången?) och vi som föräldrar visste ju i princip ingenting. Vad gör man med sin nyfödda? Dessutom fungerade inte amningen och hade knappt fått någon hjälp med det på förlossningen eller eftervårdsmottagningen. Så vi fick köpa ersättning till honom vilket verkligen gjorde mig så ledsen, jag var så inställd på att amma. Som tur var så kämpade jag på för att det skulle funka och först nu två veckor senare funkar det bra och vi är på god väg mot helamning istället för delamning.

Men svävade vi på moln direkt när vi kom hem? Nej, inte direkt. När jag fick upp honom på bröstet första gången så kände jag verkligen en sådan enorm kärlek och det var en sådan galen känsla. Men nervositeten och osäkerheten tog liksom över efter ett tag och i och med att Edgar var missnöjd hela tiden så kändes det som att allt vi gjorde var fel. Även fast han var det finaste jag sett så kunde jag inte riktigt slappna av och förstå vad som hade hänt. Natten till hans tredje dygn så slog nog anknytningen till, jag kunde återigen ta till mig honom ordentligt. Jag låg liksom och kollade på honom i flera timmar och bara grät för att han är det mest perfekta jag sett - fick till sist vända ryggen till för jag grät så hysteriskt av att se honom.

Idag är han 20 dagar gammal och nu kan jag garantera att vi befinner oss i bebisbubblan. Tänk hur lyckligt lottade vi är att det var just Edgar som kom till oss! Och! Att vi ska få spendera hela våra liv tillsammans med honom. Att man kan älska en sådan liten människa så mycket, som man dessutom bara känt i typ två veckor.

Dagarna går mest ut på att amma, det känns som att vi gör det hela tiden. Sedan så tar vi även hand om spyor, bajsblöjor, sprutbajs som läcker ut från blöjorna eventuellt hamnar över hela skötbordet, tvätta bebiskläder, gå på barnvagnspromenader och inspektera det gulliga lilla ansiktet som ständigt är med oss. Även fast han är som ett plåster under hela dygnet och helst av allt ska ligga nära näraaaaa när han sover, så saknar man honom så fort han somnar i sitt babynest. Vill liksom ha han hos mig hela tiden, han är ju så varm och gosig. Ni hör ju, jag har blivit smått galen?

Jag har fått världens finaste lilla familj som jag är så kär i, det är så himla klyschigt men att skaffa barn tillsammans med någon man älskar är nog kanske det finaste någonsin? Vår egna människa som är en blandning av oss två, hur galet är inte det? Frågar mig själv varje dag hur det är möjligt att älska en människa så mycket, tror nog jag kommer få ställa mig den frågan livet ut.

Min förlossningsberättelse

2019-01-06 13:59
Från wilmaschmid

Jag personligen älskar att läsa förlossningsberättelser och gjorde det redan innan min egna graviditet så jag tänkte dela med mig av min ifall någon skulle finna det intressant och även för att själv ha det nedskrivet från när det fortfarande är så pass färskt! Jag kan börja med att säga att jag tycker verkligen att förlossningen var något av det vidrigaste jag upplevt, jag var rädd i princip hela tiden på grund av den avskyvärda smärtan. Så här i efterhand så inser jag ju hur jävla cool grej det är och är sjukt imponerad att jag faktiskt har fött ut min son, men i stunden så ville jag liksom inte vara med något mer.

Klockan 05:40 den 25e December så vaknade jag av en väldigt intensiv smärta men jag hade ganska svårt att definiera den. Det kändes inte som mina förvärkar och inte heller som någon slags molvärk. Så jag trodde helt enkelt att det var magknip och så fort smärtan hade släppt så försökte jag somna om, men ganska snabbt igen så kom smärtan tillbaka. När smärtan kom tillbaka för tredje gången så blev det även blött i hela trosan, detta var ungefär 15 minuter efter första värken. Jag vågade dock inte hoppas på för mycket då jag hade varit inne på förlossningen någon vecka innan för att jag trodde att vattnet hade gått men det hade inte gjort det. Så jag gick upp till toaletten och där insåg jag att vattnet hade verkligen gått. Det forsade inte ut som en flod men det rann längs benen och det rann hela tiden. Så jag tog en handduk och la mig på i sängen och sa till Joe att ''nu har vattnet gått'' Jag tror inte riktigt att han trodde på mig eftersom jag hade trott ganska många gånger att det var dags, men han tog sig en titt på handduken och insåg situationen haha.

Runt 06:15 så ringde jag till förlossningen, värkarna var hanterbara och inte regelbundna (fick dock inte regelbundna värkar förens krystvärkarna satte igång) och barnmorskan jag pratade med sa att jag skulle åka in när jag inte längre kunde hantera smärtan. Oooook, jag gick iallafall in i duschen, tog två alvedon och åt nöjt frukost i duschen. Vi hade dessutom bara sovit två timmar den här natten så Joe fick sova så han skulle orka med när det faktiskt drog igång på riktigt.

Vid 8 var vi på förlossningen då jag började få väldigt ont och någonstans här började jag känna mig väldigt ynklig och rädd på grund av smärtan. Vi blev intagna till ett undersökningsrum där dom satte ctg på magen för att se hur starka och regelbundna värkarna var. Eftersom vattnet hade gått så kollade dom inte hur öppen jag var på grund av infektionsrisken. Oavsett så var inte värkarna tillräckligt starka så jag blev hemskickad med morfin för att kunna försöka få lite sömn och informationen om att ''det här kan ta tre dygn innan det är dags, kom tillbaka imorgon klockan 12 så vi kan ta en odling på vattnet igen''. När vi kom hem vid 9 så tog jag morfinet, men det hjälpte inte ett smackkkk. Duschade och försökte sova om vartannat men inget hjälpte. Jag kände mig såååå hjälplös verkligen. Vid 12 så fick jag en värk som var så smärtsam så att jag spydde rakt ut två gånger och efter det så ringde jag till förlossningen och grät. Jag fick prata med barnmorskan som hade skickat hem mig och jag sa till henne att nu måste jag få komma in för jag är väldigt rädd och hjälplös här hemma. Så någon gång runt halv 1 tror jag så kom vi in till förlossningen igen. Undersköterskan som tog emot oss såg att jag hade väldigt ont och vi fick ett förlossningsrum direkt, där jag fick byta om till förlossningsskjortan och börja med lustgas. Jag grät till barnmorskan och sa att dom inte kunde skicka hem mig igen vilket hon lovade att dom inte skulle göra, jag fick CTG på magen igen och dom började sticka mig i händerna för att kunna sätta in en infart. Barnmorskan undersökte mig och nu var jag 5cm öppen, så öppningsskedet var igång och dom tyckte jag var duktig som hade öppnat mig 5cm hemma fast att jag var så rädd. Gulligt med pepp och jag var ju så stolt över detta eftersom jag trodde att jag var typ 2cm öppen och skulle bli hemskickad igen. Men, CTGn visade värkar som kom tätt, vattnet hade gått och jag var över 3cm öppen så jag fick stanna!

Här vart det personalbyte och till den nya personalen sa jag att jag ville ha epidural så fort som möjligt. Dock upptäckte dom ganska snabbt att mitt blodtryck var för högt och bebisens hjärtljud också var för höga. Så då var de tvungna att sätta en elektrod på hans huvud och ta blodprov på mig innan de kunde sätta epiduralen. Men mina blodvärden var det inget fel på utan mitt blodtryck var så högt på grund av att jag inte kunde hantera smärtan sa dem och jag fick blodtryckssänkande medicin. Jag var på såååå dåligt humör här, eller jag var arg och ilsken typ hela förlossningen, men speciellt här när jag hade som ondast. Jag bad om att dom skulle göra kejsarsnitt och förklarade tydligt att jag inte var gjord för att föda barn och att jag inte tänkte göra det längre. Och ännu argare blev jag när personalen sa att jooo det kommer gå så bra så och höjde lustgasen åt mig haha. Riktigt sur person som tyckte att ingen förstod att jag visste att jag inte skulle klara det. Som tur var så lyssnade dom ju inte på mina önskemål men där och då tyckte jag att dom vara ungefär elakast i världen.

Jag fortsatte med lustgasen men den hjälpte ju faktiskt inte gällande värkarna, tyckte den var bra på det sättet att man kunde hålla koll på sin andning eftersom att det hörs väldigt tydligt när man andas och hur man andas men annars nej inte speciellt effektivt. Skönt dock att känna sig lite småfull emellan värkarna för då var ångesten inför nästa värk inte riktigt lika stor som den hade varit hemma, men glömde liksom bort att om någon minut kommer smärtan tillbaka eftersom man var lite borta i huvudet. Runt 16 så satte dom äntligen ryggmärgsbedövningen. Det tog en timme för den att värka men när jag inte längre kunde känna värkarna så blev jag åtminstone lite gladare. Ringde och pratade med mamma, pratade med Joe för första gången sedan på morgonen, kunde få i mig lite vätska, svarade på sms osv. Jag hade varit liggande hela förlossningen dessutom, försökte sätta mig på bollen men det gjorde bara ondare så jag låg ner hela tiden. Det här gjorde ju att barnet inte kom ner ordentligt så när epiduralen hade verkat så stod jag upp i någon timme med ett gångbord för att få ner honom. Nu började trycket neråt komma, epiduralen lindrade inte trycket neråt som till början bara kändes som att jag verkligen behövde gå på toaletten. Det var lite smärtsamt men det var ingenting jämfört med värkarna så jag njöt verkligen av de här timmarna. Fick även värkstimulerande drop här så att värkarna skulle bli mer effektiva och han skulle komma ner ordentligt, jag var typ 8cm öppen och tappen var helt utplånad men hans huvud var inte tillräckligt långt ner för att jag skulle kunna börja krysta än.

Jag doserade mig själv med epidrualen och kunde ge mig själv en dos två gånger i timmen. Till slut så blev trycket neråt och värkarna som kom med det såpass starka så jag var tvungen att trycka på lite och spänna magen i varje värk. Inte såpass starkt att jag behövde krysta men det gjorde sjuuukt ont dock så var jag så nöjd över att jag äntligen kände att något hände, öppningsskedet var liksom över och det var skönt att kunna ta ut ilskan efter den fasen på något sätt. Under hela den här tiden så satt min barnmorska med mig, så himla tacksam över det för det började göra extremt ont och även om kroppen automatiskt sköter tryckandet eftersom det är som en reflex som kroppen bara följer med i så var det skönt att ha henne hos mig hela tiden eftersom jag hade varit så rädd under hela förlossningen. Hon undersökte mig titt som tätt och märkte att huvudet kom längre ner hela tiden men det var inte riktigt dags att krysta än. Hon lämnade rummet i några minuter och då gick det fort, jag kände hur huvudet riktigt trycktes ner ordentligt och jag sa till Joe att nuuu kommer barnet, jag måste krysta nu. Väldigt lägligt kom barnmorskan in igen just då och mycket riktigt så var det dags att börja krysta. Och nu var mina värkar regelbundna för första gången, de kom varannan minut och höll i sig en minut ungefär, innan hade de kommit väldigt oregelbundet allt från 5 minuter till 30 sekunder emellan, så att det är dags att åka in till förlossningen när värkarna är regelbundna stämmer inte alltid! Keep that in mind om ni ska föda barn någon gång.

Krystandet var det bästa under förlossningen även om krystvärkarna gjorde sjukt ont så var det som sagt det här med att känna att man äntligen kunde göra någonting, öppningsskedet sker ju av sig självt men under krystandet kan man äntligen hjälpa till med all kraft man har. Men jäklar vad jag fick ta i - men krystandet gick fortare än vad vi alla trodde att det skulle göra. 8 krystvärkar som tog 15 minuter senare så var han ute, 21.06 den 25e December 2018 efter 15,5h. Han flög ut och fastnade inte med axlar eller kropp vilket är vanligt utan när huvudet var ute så kom hela han i nästa värk. Så himla sjuk grej, helt plötsligt var det en varm och blöt bebis som hade hamnat på mitt ben. Jag bara grät och grät, han var så varm och gosig och hade en lukt som jag liksom blev lite hög av när jag fick upp han på bröstet. Tänk det, inkletad i fett, fostervatten och blod och det var den godaste lukt jag känt i mitt liv! Så himla konstigt verkligen. Men ett av de finaste momenten jag någonsin varit med om, men som sagt så kunde jag inte hantera smärtan, den var verkligen det värsta som någonsin hänt mig. Fy faaaan. Jag är dock blessed över att jag hade Joe under förlossningen, jag var ju verkligen inte på humör så han fick mest vara tyst hela tiden i alla fall tills epiduralen verkade, tur att han gjorde som jag bad honom annars hade jag nog exploderat. Är även så nöjd med min fina personal som jag hade som var med mig under hela sista timmarna och så klart så tacksam över att världens perfektaste Edgar kom ut till oss, kärlek vid första ögonkastet verkligen, så så så tacksam.❤

slutet

2018-12-13 16:28
Från wilmaschmid

Hej på er! Hoppas allt är bra med er! Med mig är det... så där faktiskt. Har 9 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum och nu är det här med graviditeten extremt påfrestande, både psykiskt och fysiskt. Jag känner faktiskt att jag orkar ungefär ingenting numera, trodde jag hade haft låg energi de tidigare 9 månaderna men om man jämför med nu nej nej nej. Jag sover och äter och sen sover jag lite mer och det är ungefär det jag hinner med på en dag.

Det är ett flertal människor som hör av sig om dagarna och jag ber om ursäkt för att det kan ta typ 24h innan jag ens svarar men jag oooorkar inte. Orkar knappt med att prata med min egna familj för tillfället. Åååå är så trött på det här nu och vill bara att bebisen ska komma uuuuut. Jag har ont och är sjukt trött, detta är faktiskt inte hållbart längre. Tålamodet sätts ju på prov nu kan man säga, men nu är det faktiskt inte lång tid kvar. Jaja tänkte bara uppdatera om att jag lever, är bara lite slut på alla sätt som går.

sjuk och babyshower

2018-11-20 22:24
Från wilmaschmid

Hej på er! Fy fan vad kallt det börjar bli ute nu? Vi åkte och handlade förut och jag fick typ en chock, verkligen iskallt, längtar tills det kommer snö som lägger sig på marken för då känns det inte lika kallt.

Vaknade nyss från en powernap, bra gjort liksom klockan är över 22. Har de senaste dagarna känt mig lite hängig och kände verkligen nu att det har brutit ut. Ont i kroppen, halsen, snuvig och extremt nära till gråt (typ mitt bästa tecken på att jag är sjuk är att jag gråter hela tiden haha). Jag blir fett nojig över det här eftersom att jag är beräknad att föda om ungefär en månad och när mamman blir sjuk så ökar det risken för infektion hos fostret och det är inte helt ovanligt att man får akutsnitta då eller bli igånsatt. Förstår verkligen inte hur jag lyckats blivit sjuk, träffar knappt människor och lämnar typ aldrig min lägenhet. Det är ju dessutom influensatider och jag tillhör riskgruppen som bör vaccinera sig, men jag tänkte att jag inte behövde göra det eftersom jag är i så lite kontakt med andra människor. Jaja, hoppas det bara är en vanlig förkylning och inte blir något dramatiskt. Kommer sjukt olägligt också för har massa plugg, ughhh!!

Till något roligare: i Lördags fick jag en babyshower av mina fina vänner. Det skulle ju vara en överraskning men på ett flertal olika sätt så hade jag fått reda på det så alla förutom två stycken visste redan om att jag visste hahaha. Jag fruktade verkligen för mitt liv att det skulle vara en traditionell babyshower och att de skulle ha pimpat upp min lägenhet med blått pynt och 'it's a boy'-ballonger. MEN såklart INTE för mina vänner är BÄST! Istället var det pyntat utefter mina preferenser, fika, julmust, roliga lekar och massa fina presenter. Så himla tacksam verkligen. Känns så konstigt att jag inte kommer de flesta av dom förens jag är mamma! Hur galet är inte det?

Är ju i vecka 36 just nu och imorgon ska jag på extra kontroll hos barnmorskan på grund av ''okänt fosterläge'' förra veckan. Han vände sig med huvudet neråt men nu har han snurrat på sig och varken huvud eller rumpa ligger neråt det är verkligen tomt i magen där nere. Det gör verkligen ont så som han ligger nu för att han är så stor. Så hon ville kontrollera om han vänt på sig, men ibland har han huvudet neråt och ibland inte, när jag vaknar på morgonen till exempel ligger han aldrig neråt men om jag är uppe och rör på mig så brukar huvudet hamna neråt. Kanske får sitta upp och sova så han inte blir förvirrad av mina olika positioner. Hoppas han kommer på vilket håll som är rätt för annars får jag remiss till ett ultraljud för att se om ett vändningsförsök behövs. ÅÅÅ låt det blir rätt nu!

Gravid vecka 35

2018-11-19 14:12
Från wilmaschmid

Yes! Slutspurten är äntligen här!

Tankar om graviditeten/barnet just nu? Min livräddare under denna graviditeten har varit en grupp på facebook som heter ''bf december 2018'', så himla bra man kan ventilera och fråga massa saker som man undrar över och få svar från kvinnor som är ungefär lika långt gångna och nu så kommer det upp bilder på nykläckta som bebisar varje dag där, så det jag känner mest just nu är att nuuu är det snart dags att få ut det här barnet. Börjar liksom känna att det är nära nu, hoppas så innerligt att jag inte går över tiden alltså!

Cravings? Fortfarande julmust, tror ingen riktigt kan förstå hur mycket julmust jag dricker på en dag, tröttnar aldrig.

Hur mår jag? Jag är så sjukt trötttttt så det största problemet just nu är att jag inte kan sova på nätterna. Somnade inte förens vid 07 imorse på grund av att jag hade så ont i ryggen, inte som förvärkar utan ont under skulderbladen, tror nog det beror på att jag bär runt på ca 3kg, det blir jobbigt för ryggen vilket verkligen märks. Annars så mår jag helt okej!

Gravid v.34

2018-11-12 23:48
Från wilmaschmid

Tankar om graviditeten/barnet just nu? Förra veckan skrev jag att det känns konstigt att det snart är över vilket fortfarande stämmer men nu är jag mest taggad på att allt ska vara över. Jag är så trött på detta nu, jag upplever verkligen den här sista delen av graviditeten som jobbigare än de två tidigare trimestrarna och speciellt denna vecka har jag känt att jag inte oooorkar mer. Vill att tiden ska gå fort nu och att han kommer i 37+0.

Cravings? ...julmust

Hur mår jag? Fortfarande så är förvärkarna och sammandragningarna det största problemet just nu. Häromdagen hade jag värkar varvat med sammandragningar var tredje minut ungefär hela dagen, dock är de inte tillräckligt intensiva för att vända sig till förlossningen än, men jag hoppas på att det är ett tecken på att han håller på att göra sig redo och kommer i början av December. Är numera vaken till i alla fall tidigast två på nätterna för att det är då smärtan är som värst och oftast slutar det med att jag däckar efter x antal timmar med förvärkar, oftast somnar jag vid fyra/fem. Vilket verkligen suger för jag sover så himla länge på dagarna - blir så mycket som en zombie speciellt nu när det blir mörkt så tidigt också. Förmodligen så kommer jag ha förvärkar till dess att jag föder, de kommer ju inte försvinna liksom - wahhhh orkar inte!

Några saker jag längtar efter med att inte vara gravid

2018-11-07 21:36
Från wilmaschmid

Alltså är det något jag lärt mig under graviditeten så är det att inte underskatta de minsta grejerna här i livet och en hel del av de grejerna har försvunnit/blivit betydligt mer komplicerade sedan i april och jag längtar verkligen efter vissa av dessa saker.

1. Kunna sätta på mig strumpor - Det här är nog en av de saker som är absolut svårast just nu, jag trodde typ att det var en överdrift att man inte skulle kunna sätta på sig strumpor själv men det är tyvärr helt sant. Jag når inte ner till mina fötter vare sig om jag står eller sitter ner och om jag försöker så kläms magen ihop och det gör jätteont. Så Joe får sätta på mig mina strumpor nu och har fått göra det i kanske två veckors tid och om han inte är hemma så får jag antingen luta mig mot en vägg och dra upp ena benet bakom mig och slänga upp strumpan på foten och försöka få på den men det är sjukt svårt att pricka foten i strumpan.

2. Kunna sova normalt - Alltså GUD denna punkt är obeskrivligt efterlängtad. Nu vet jag ju att det kommer dröja länge innan jag får sova en hel natt igen och det gör mig egentligen ingenting att jag kommer behöva vara uppe med en bebis på nätterna utan jag längtar bara efter att inte vakna för att behöva kissa på nätterna, inte vakna av halsbränna eller förvärkar och att kunna sova i de positioner jag sov i innan. LÄNGTAR.

3. Kunna använda mina kläder - Det hääääär oj oj oj. Jag har gravidkläder men inte speciellt många och av alla mina kläder sammanlagt så kan jag använda mina 5 gravidbyxor, 4 klänningar och kanske 10 tröjor och detta börjar bli frustrerande. Jag vill kunna använda hela min garderob och inte endast ca 20 plagg. Dessutom börjar även mina gravidkläder bli för små nu, magen tittar fram i nästan alla tröjor och dessutom så har jag en jacka som går att stänga över magen. Fruktasnväääärt! Handlar inte bara om kläder heller nu när jag tänker efter, idag kunde jag inte ha mina egna skor utan fick ta Joe's för att fötterna har svullnat upp.

4. Orka med människor igen - Jag har verkligen isolerat mig under graviditeten och det är ett flertal olika anledningar till det. Delvis så är jag så lättirriterad just nu och stör mig på nästan allt och alla, sen så tycker jag att det är jobbigt att behöva ta mig någonstans - jag åker mest till barnmorskan eller för att handla men mestadels beror det nog på att jag känner mig så jävla ful och äcklig. Det här har jag faktiskt inte skrivit i bloggen eller ens berättat för någon förutom människan jag bor med. Meeen det är så jävla påfrestande alltså, det låter så himla töntigt men jag brukade ju liksom vara en pingla som alltid var väldigt sminkad, nyduschad med nytvättat hår varje dag och nu ORKAR JAG INTE sminka mig och jag ORKAR INTE duscha håret varje dag och jag har gått upp mycket i vikt så jag känner mig otymplig och i vägen och jag vaggar fram som en anka och det tycker jag är fult och pinsamt och jag kan inte ens ha de kläder jag vill ha på mig. Förra veckan satte jag i panik upp handdukar framför våra speglar här hemma för jag stod inte ut med att se mig själv??? Så himla töntigt men alltså att alltid känna sig som 100% trash gör inte så att man blir speciellt pepp att umgås med andra som är en miljon gånger finare och fräschare. Så himla problematiskt egentligen men det är en stor del av det hela. Längtar så otroligt mycket efter att se ut som mig själv igen.

Ooooch med ett mycket dramatiskt avslut på detta inlägg som jag inte hade planerat så säger jag väl att det var det! Det är ju små och obetydliga saker egentligen men just nu är de så efterlängtade. ta hand om er pussss

göteborg och tentaskrivning

2018-11-05 19:45
Från wilmaschmid

​Hejsaaaan hörni! Uhhh vad påfrestande de senaste 48 timmarna har varit, haha alltså preggot orkar med typ 10% av vad jag orkade innan jag blev gravid. Crazy. 

I Lördags på morgonen så åkte vi i alla fall till Göteborg för att vara med på min mammas 50-årsfest. Vi åkte bil dit då jag kände att det skulle vara jobbigt att åka tåg med alla människor men det var jobbigt med resvägen på 3 timmar i bil också eftersom det gör väldigt ont att sitta ner längre stunder och fötterna var extreeemt svullna efter bilfärden kan jag säga hahaha. I princip hela lördagen hade jag sammandragningar som gjorde myyycket ondare än vad de gjort innan så under hela kvällen satt jag mest i soffan - men overall så är jag glad att vi åkte dit för det blir nog inte att åka dit på ett bra tag, tänk att nästa gång jag träffar mamma så är hon nog mormor till mitt barn! 

Och idag så skrev jag helvetestentan, den var dock inte speciellt svår men tyvärr så var det två frågor jag inte kunde svara på då jag inte hade pluggat på de begreppen så det lär bli omtenta på den. Orka att man levererar VG på första tentan och med största sannolikhet underkänt på andra. Jaja, har inget i skolan förens på måndag så nu den här veckan ska jag fixa så mycket jag kan i lägenheten. Joe målade om i vardagsrummet idag så nu är det klart! Så skönt, nu är det mest lampor som ska fixas och så ska jag tvätta upp de sista barnkläderna, montera barnvagnen och packa BB-väskan. Vill snabbspola tiden och att det ska vara december nu nu nu!

Gravid v.33

2018-11-05 11:41
Från wilmaschmid

Tankar om graviditeten/barnet just nu? Mest att det känns konstigt att det snart är över! Även om jag är sjukt less på att vara gravid så känns det himla underligt att graviditet inte länge till kommer vara en aktuell del av mitt liv eftersom det har varit det jag tänkt på mest/anpassat mitt liv efter de senaste åtta månaderna. Dock så är ju slutmålet och resultat av hela det absolut bästa någonsin, så det är ju inte sorgligt på något sätt bara underligt.

Cravings? Håller hårt i min julmust.

Hur mår jag? Hela min kropp kliaaaar, så mycket så att jag flagnar på vissa ställen trots att jag smörjer med hydrokortison. Tydligen är det vanligt på grund av hormonerna men även att kroppen svullnar men det är hemskt! Sedan så blir ju halsbrännan värre för varje dag, men det är bara att ta gaviscon så ofta som man får så blir det liiite bättre i alla fall. Det som är jobbigast just nu är att jag har börjat fått både mycket sammandragningar som är smärtsamma och som mensvärk - alltså som en diffus smärta i mage och rygg. Både de smärtsamma sammandragningarna och ''mens''värken är ju nog förvärkar, ''mens''värken är lättare att hantera eftersom det är en smärta man är van vid att känna men sammandragningar är sjuuuukt obehagliga som dom är när dom inte gör ont. Sammandragningar beror ju på att livmodern övar inför förlossningen och drar ihop sig och då blir magen STENhård alltså det är som en betongvägg typ och när de nu även gör ont. Det är svårt att förklara hur de gör ont då det är en smärta som är svårt att förklara. Och när jag suttit ner för länge så får jag jätteont i magen för att bebisen trycks uppåt mot mina organ och revben då, blir så himla öm. Men allt detta är ju egentligen bara positivt eftersom det är kroppen förberedelser inför förlossningen. Dessa grejer har gjort så jag tror att han kommer i slutet av november eller tidigt i December, så spännande alltså!

Tentaplugg och en rädsla inför förlossningen

2018-10-31 00:52
Från wilmaschmid

Hej på er! Usch, jag har fått så svårt för att sova på senaste tiden verkligen, så nu sitter jag här mitt i natten trots att jag behöver gå upp tidigt imorgon för att plugga, men min sömn är piss - känns som att jag aldrig kommer in i djupsömn och vaknar för minsta lilla.

Idag och igår så har jag pluggat hela dagen och kommer göra samma sak imorgon och på torsdag. Har tenta på måndag men behöver stressplugga nu under veckan för nämligen till Göteborg för att mamma ska ha 50-årsfest under helgen. Alltså angående det här med plugg, varför blir allt tråkigt och ointressant så fort det är något man måste plugga på. Just nu läser vi om bland annat klassbegreppet, globalisering och sociala relationer vilket är sådant som jag tycker är intressant och gärna diskuterar med människor i lååånga konversationer, men nuuu när det är något jag måste plugga på så spyr jag typ på det och tycker det är tråkigt. Väldigt tråkig betingning som gjorts? Jaja, det måste göras - håller tummarna för att jag klarar denna tenta då det handlar en hel del om gamla gubbars sociologiska teorier, BLÄ så trött på att läsa om gubbar, det är faktiskt inget jag intresserar mig för.

Sen vet ni vad, så har jag funnit min första rädsla inför förlossningen och det är... kejsarsnitt! Är just nu i vecka 33 och det lilla barnet har inte fixerat sig ännu utan just nu känns det som att han ligger med huvud och rumpa på sidorna. Jag vet ju dock inte helt säkert men jag känner ingenting nere i bäckenet iallafall men känner som ett stort klot uppe i livmodern och när han hickar så känner jag det strax bredvid naveln, så han är ju inte nere i bäckenet i alla fall. Och jag verkligen ber till all högre makt att han snart vänder sig och trycker ner sitt huvud så långt ner det går så att han inte vänder på sig något mer! Jag är livrädd för ett så kallat vändningsförsök - då en läkare helt enkelt försöker vända på barnet genom att trycka och vrida på magen. Och är även så rädd för kejsarsnitt - jag vill verkligen inte göra det, vill så gärna föda vaginalt. Nej lilla herrn, nu får du ta och vända dig och sluta ge din mamma stress!

Gravid v.32

2018-10-29 00:33
Från wilmaschmid

Lite kort om bebis i magen: Egentligen finns det inga mer intressanta saker att skriva om på denna punkten, för det enda som händer nu i princip är att han går upp i vikt och växer på längden, men annars är han i princip klar! Hjärnan och lungorna fortsätter att utvecklas lite de kommande veckorna, men annars är det inte mer än så.

Tankar om graviditeten/barnet just nu: Så himla skönt att vi har flyttat till något större för nu har vi fått i ordning och börjat rodda inför bebis ankomst. Spjälsängen är monterad och på sin plats, samma gällande skötbordet. Mycket av kläderna är tvättade och sorterade efter storlek i en separat byrå där han ska ha sina kläder, förlossningsbrevet är skrivet så nu är det mest barnvagnen som ska monteras, BB-väskan som ska packas och lite småsaker som ska fixas och införskaffas så som hygienartiklar och blöjor, de sista kläderna ska tvättas osv men det känns så skönt att få i ordning dessa saker nu för nu känns det så himla verkligt och så himla nära!

Cravings: Alltså, några kanske vet att jag i somras fick galet sug efter jul/påskmust, tyvärr fick jag bara tag i en flaska, testade även enbärsdricka som ska vara liknande i smaken men tyckte inte alls om det men nuuuu hörni, när julmusten har kommit i butik - jag häver i mig det. Får dock lov att dricka den sockerfria, men den smakar ju typ likadant. Alltså detta är väl den enda egentliga rejäla cravingen jag haft, kan bli sugen på bara en sipp - bara att känna smaken alltså. GULDvärt att det är så lättillgängligt nu.

Hur mår jag? Hmm, så svårt att svara på denna fråga. Känns som att det varierar från timme till timme. Har varit på utredning för graviditetsdiabetes då jag hade lite höga värden efter glukosbelastningen, men som tur var så var det ingenting utan jag ska väl mest tänka på att inte äta för mycket godis, bullar, glass och helst dricka sockerfria drycker - för att inte belasta kroppen så det kanske blir graviditetsdiabetes i slutändan ändå (det är inte så dramatiskt som det låter, graviditetsdiabetes behövs nästan aldrig behandlas med insulin utan endast kostbehandlas och försvinner nästan aaaalltid efter förlossningen, men ändå inget man vill dras med i typ 1,5 månad till). Men jag har inte känt av några symptom på det så det är väl ganska logiskt att det inte var något då heller. Har dock fått en fruktansvärd halsbränna Har varit så nära på att spy pga halsbrännan flera gånger, får ta flytande gaviscon flera gånger om dagen och gå upp på nätterna för att ta det för att - vilket smakar som att äta salva men det dämpar besvären. Sen är det ju givna saker som att det är svårare att andas, tuuuung för hela kroppen (han väger lite drygt 2kg numera) och att det är riktigt svårt att sova på nätterna både för att så fort han börjar röra på sig blir jag kissnödig och för att det är svårt att hitta sköna sovställningar med magen. Men, det är väl så här det ska vara i slutet på en graviditet, det är bara att hålla ut - inte långt kvar nu!

freeedag

2018-10-26 16:59
Från wilmaschmid

Tjoho, äntligen fredag. I och för sig så pluggar jag ju på distans och kan lägga upp mina rutiner för plugget hur jag vill och har inga exakta scheman typ måndag-fredag från 8-16 men det är ju ändå något med fredagskänslan! När man var liten var det ju liksom fredagsmys och att man fick vara vaken längre och den känslan sitter fortfarande kvar, visst?

Det är ju dock Halloween denna helgen, något jag aldrig har varit ett speciellt stort fan av. Partypinglan i mig tänkte för någon månad sedan att jag skulle gå ut på halloween och att jag och Joe skulle klä ut oss till Juno, mestadels för att han är fotbollsspelare och jag är supergravid. Tack o loooov att jag aldrig köpte någon biljett haha, för det hade jag verkligen aldrig orkat ojjj jag hade varit slutkörd på en gång. Lite tråkigt dock att sitta hemma när alla andra är ute och festar, men men inte mycket att göra åt det. Jag ska bara äta hembakad pizzarester från igår (är psykopaten som fan äääälskar banan på pizza), dricka julmust, ta det lugnt, kolla skräckisar och ladda upp inför kommande tentavecka. Och på söndag får vi alla våra möbler tillsist! Yes, ska bli så skönt!

Nej men hörni ni får ha en bra fredag och halloween om ni ska fira det! Kram <3

här har det ekat tomt

2018-10-23 23:43
Från wilmaschmid

Hej på er! Guuuu va dålig jag har varit på att uppdatera lilla bloggen senaste tiden. Har inte ens gjort graviduppdateringarna som jag ändå ville göra mestadels för min egna skull, dåligt. Min enda förklaring är att jag haft annat att stå och rodda i och har därför inte haft lust/ork till att blogga.

Några roliga saker som har hänt under tiden som jag inte bloggat:

Jag fick VG på tentan, alltså det högsta betyget som går att få, fick även det som betyg i första delkursen. Blev ca nöjdast i världen över det och vill berätta det för ALLA som jag träffar haha alltså jag är så stolt. Bland annat för att det är ändå ett bevis på att utbildningen är någorlunda rätt för mig eftersom att jag obviously förstår didaktik, styrdokument och samhällsbegreppet (som tentan handlade om) bra nog för att kirra högsta betyget. Var även sååå rädd att mitt akademiska språkförråd inte skulle nå upp till den nivå som krävs på universitetet men tji fick jag för det eftersom det gick jättebra.

Jag, My och Alex hade reunion och spelade mario party vilket äääär det roligaste någonsin, det var 10/10 - världens bästa spel?

Vi har äntligen flyttat! Alltså ingenting kan beskriva känslan angående detta. Från att vi har bott tillsammans i en etta med kokvrå på 19kvm till att bo i en stor och rymlig trea på 82kvm med balkong mot tjärn, diskmaskin och öppen spis. Ja alltså ni förstår ju, kan va det bästa som hänt på länge. Nu väntar vi bara på att våra sista möbler ska fraktas från Göteborg på söndag, typ soffor, en fåtölj, gardiner, barnvagnen, hallmöbler, köksstolar osv så att det blir ett fullmöblerat hem! Lääängtar! Känns även mer verkligt att bebis snart är här nu, för har liksom plats för att förbereda för honom med hans säng och en miljon andra bebisgrejer typ som att alla hans kläder har tvättats och fått ett eget skåp proppat med kläder. Mindre än två månader kvar tills han är beräknad nu, börjar närma sig!

Ja men, det är väl tre roliga saker som har hänt. Annars så kretsar mitt liv fortfarande mestadels om att jag är gravid och nu är jag verkligen... supergravid vilket verkligen är spännande, en tålamodsprövning och påfrestande på samma gång. Men jag ville mest göra en liten uppdatering här och jag vill gärna vilja blogga regelbundet igen - så jag ska faktiskt försöka med det. Men nuuuu ska jag sova för imorgon ska vi på föräldrarkurs hos barnmorskan på morgonen och efter lunch ska jag till specialist mödravården, spännande. GODNATT

Gravid v.28

2018-09-30 15:09
Från wilmaschmid

Sista veckan i andra trimestern avklarad, hur sjukt? Bara 30% av graviditeten kvar nu, tiden har gått så snabbt!

Lite kort om bebis i magen: De flesta bebisar lägger sig runt den här veckan rätt, alltså med huvudet neråt men det finns fortfarande plats åt dom att vrida och vända på sig så dom fixerar sig inte ännu. Han tränar nu massa på att andas - vilket gör att han har hicka flera gånger om dagen som jag känner av! Skitcoolt, det känns som en tickande klocka inifrån magen ungefär.

Tankar om graviditeten/barnet just nu: Att det är tungt och fysiskt utmattande och jag undrar litegrann hur jag ska orka sista biten, inte nog med att jag faktiskt redan har avgränsat mig från människor väldigt mycket så tror jag att jag kommer göra det ännu mer nu. Liksom, nej jag vill inte umgås eller ses för att jag ORKAR INTE, orkar åtminstone inte ta mig hem till folk för att bara att åka buss är påfrestande. Eller alltså så här, bara jag ska till hemköp och handla typ så tar det mig minst en och en halv timme innan jag tar mig iväg för att jag måste samla ihop ork. Så att samla ihop ork för att åka hem till någon annan och umgås känns inte relevant. Alltså My och jag bor ju grannar och det är liksom KNAPPT att jag skulle orka ta mig till henne, det tar en minut <3:) I'm not even sorry for being a bitch, tänker att det finns dom som förstår och sen finns det som blir kränkta och dom är inte ens värda att lägga tid på sååååattteeeee.

Cravings? Fisk och potatis <3

Hur mår jag? Skit! Denna veckan har varit extremt jobbig och var till och med på förlossningen i början av veckan. Jag svimmade under dagen och yrseln försvann inte så efter rådgivning med 1177 så åkte jag till akuten och dom skickade mig till förlossningen. Bebisen mådde bra men jag har lite lågt blodtryck, vilket är ofarligt men obehagligt. Befinner mig ju just nu även i den värsta tillväxtfasen typ så det är inte helt konstigt att kroppen reagerar när det är så sjukt mycket saker som händer med den. Det är iallafall väldigt jobbigt för jag är trött, svag, yr och kallsvettig exakt hela tiden. Hoppas det lägger sig snart. Sen för någon natt sedan vaknade jag av helt sjuk smärt i magen och tänkte att jahapp då var det dags att föda då, helttttt sjukt verkligen blev helt svettig av smärtan och det TRYCKTE nedåt, asså när jag kände efter så kände jag att smärtan var trycket ner mot bäckenet. Kan inte förklara det verkligen men jag trodde typ att jag skulle dö. Men det släppte efter någon minut, förmodligen var det noodlehead som vände på sig eller så var det förvärkar. Hmmm, obehagligt var det iallafall!

Gravid V.27

2018-09-25 11:32
Från wilmaschmid

Lite kort om bebis i magen: Från och med nu är tarmarna så pass utvecklade att de skulle klara av att ta emot bröstmjölk, hur coolt är inte det? Lungorna är det som fortfarande behöver utvecklas en hel del innan dom är klara, men skulle en förlossning sätta igång nu är chansen mycket stor att han skulle överleva.

Tankar om graviditeten/barnet just nu: Känner redan nu att väntan börjar bli jobbig. Alltså det är en sådan frustrerande väntan, jag väntar på någon som jag inte känner, aldrig har träffat men samtidigt någon som jag aldrig haft så nära eller som jag så snabbt känt en obeskrivlig kärlek för. Förstår ni hur sjukt och paradoxalt det är? Men, han får stanna där inne i åtminstonde tio veckor till. (Måste tillägga - har känt han ha hicka nu, gulligaste, finaste som finns, det är som att känna ett extra hjärtslag inifrån magen och ibland blir han arg på sin hicka tror jag och börjar sparka och slåss massa inne i magen, mammahjärtat dör för det där - lilla personligheten som redan framträder)

Cravings? Kolsyrat, fisk och potatis (det enda jag vill äta verkligen) och satsumas nu när dom är 10/10 igen! Åt mycket clementiner i början av graviditeten men sen blev dom fett äckliga men nu ska det påbörjas med citrusfrukter igen.

Hur mår jag? Ja alltså jag har börjat få rejäla sammandragningar nu och till viss del även förvärkar tror jag eftersom ibland är sammandragningarna smärtsamma. Inte konstigt dock eftersom livmodern övar inför förlossningen, men vissa nätter vaknar jag av smärtan. Nattsömnen har börjat blivit påverkad av det här med graviditeten också. Vaknar flera gånger per natt av flera olika saker - bland annat hur noodlehead ligger och sparkar som aldrig förr (SKITjobbigt verkligen tror inte det går att förstå om man inte själv varit med om det), sedan ligger han ju och trycker på blåsan så många gånger måste jag gå upp och kissa och några gånger vaknar jag bara utan anledning och ligger och vrider och vänder mig. Jobbigt att sova med stora magen, blir inte bekvämt alls. MEN ANNARS (hahaha) så mår jag hyfsat bra, helt okej iallafall <3

frekventa, tröttsamma gravidkommentarer

2018-09-17 20:07
Från wilmaschmid

Haha, alltså varför pratar man inte oftare om att folk verkar tappa hela deras kompetens till att använda hjärnan ordentligt så fort de ska prata med någon som är gravid? Helt sjuuukt, asså grejen är den att typ exakt alla jag känner har någon gång sagt något extremt korkat eller bara drygt, känns inte alls som dom tänkt igenom det innan. Här är tre kommentarer som jag får höra ganska ofta.

''Är du säker på att det inte är två därinne?''

ALLTSÅ JAG VILL SKRIKA SÅ FORT NÅGON FRÅGAR MIG DETTA. Jag fick en stor mage väldigt tidigt, men sen dess har den format sig annorlunda och inte växt speciellt mycket de senaste veckorna och just nu är jag absolut inte större än många andra som är lika långt gångna. (Dessutom är det sjukt individuellt hur stor ens mage blir och när den blir det osv) Men ändå så frågar folk mig det här FORTFARANDE. Jag känner mestadels: vet inte om ni har hört talas om ultraljud? Jag har gjort tre stycken och litar på att vårdpersonalen är så pass kompetent så att dom skulle se om det var till exempel två tickande hjärtan, fyra armar och ben eller ja, två bebisar helt enkelt.

''Men ska du verkligen börja plugga nu?!''

Svar ja, för att varför skulle jag inte göra det? Att vara gravid är inte en sjukdom och man blir inte handikappad och inte kapabel till att göra något i nio månader. Dock så blir kroppen och hjärnan självklart påverkade och för en del blir det värre än andra. Det är många som går hem från deras jobb tidigt i graviditeten på graviditetespenning pga att de har fysiskt ansträngande jobb och som ni säkert vet så är det många av dessa jobb som inte kräver utbildning, till exempel vårdbiträde och servitris som jag tidigare jobbat som, vilket jag kan lova att jag inte hade kunnat jobba som under en hel graviditet. Så jag är väldigt glad över att jag pluggar nu för det är något jag verkligen klarar av trots att jag är gravid. Så ja, jag ska verkligen börja plugga nu.

''Tänk vad mycket du kommer gå miste om som ung nu när du skaffar barn så tidigt''

Här syftar dom flesta på: du kommer missa att supa ihjäl dig en gång i veckan. Faktiskt en ganska offensive kommentar för att det är att lowkey jämföra mitt barn med alkohol och festande. Jag kan säga att jag känner att jag har festat av mig rejält. Från det att jag var 18 år tills det att jag var 3 månader från att fylla tjugo så var jag ute i princip en gång i veckan och ofta två gånger i veckan. Så jag kan säga det att är det NÅGOT jag har gjort tillräckligt så är det att häva i mig alkohol, gå på krogen och ha karatefyllor, det räcker för min del - är inte speciellt intresserad av fortsätta göra detta varje helg. Känns faktiskt bra att det kom upp något som satte stopp för denna alkohol och fest-hets jag levde i, så slipper jag va den pinsamma människan som fortsätter festa som en galning till det att jag är över 23, inte ett beteende jag vill eftersträva på något sätt så jag är glad att mitt partyliv inte kommer bli detsamma igen.

Gravid v.26

2018-09-16 13:21
Från wilmaschmid

Alltså nuuu hörni, nu börjar jag tycka att tiden går obehagligt snabbt. Går ju in i vecka 27 idag vilket betyder att jag endast har 13 veckor kvar, helt supergalet hur fort tiden går. Men nu, en sammanfattning av vecka 26!

Lite kort om bebis i magen: I början av veckan väger han runt 800g och i slutet av veckan knappt över ett kilo, han uppskattas vara cirka 35cm lång. Han tränar sina lungor och övar på att andas genom att dra in och ut fostervattnet i lungorna. Det är nu han börjar öppna och stänga sina ögon!

Tankar om graviditeten/barnet just nu? Under denna vecka så verkligen insåg jag på riktigt att jag är mamma om tre månader och hur sjukt det faktiskt är! Tidigare så har man ju vetat att ja det kommer ett barn i December men nu har jag verkligen insett att JAG ska bli MAMMA i December? Det är så sjukt och det går liksom inte ens att beskriva. En människa som jag förhoppningsvis kommer ha med mig resten av livet. Hur galet och stort är inte det?

Cravings? Tror jag har fått något slags sug efter salt. Köpte och åt sill och potatis, kunde verkligen inte sluta tänka på sillen. Och har även handlat för att göra en tysk korvsallad som mest smakar vinäger pga sjukt sugen på den salladen. Så, någon slags dille på salta saker i alla fall!

Hur mår jag? Hmmm, alltså bra? Fast det blir verkligen tyngre och tyngre för vaaarje dag. Tycker typ det värsta är att jag vankar fram när jag går, tycker typ att det är lite skämmigt? För att jag känner mig så extremt klumpig och osmidig när jag kommer och vaggar från sida till sida. Tänk att det bara kommer bli värre... Hahah alltså oj oj oj, hur ska detta sluta egentligen?

bullbak

2018-09-13 15:50
Från wilmaschmid

Alltså jag är inte speciellt pro på att baka men har på senaste tiden varit såååå sugen på hembakade bullar och att baka bullar. Så jag har sagt att när vi flyttar, då ska jag baka bullar det första jag gör. MEEEN alltså vem orkar vänta på något man är sugen på i över en och en halv månad? Iiiinte jag. Så igår äntligen bakade jag bullar i min lilla kokvrå, två satser till och med och det tycker jag att jag ska ha cred för. Det var en insats som krävde mycket tålamod alltså haha. Dessutom tog det närmare sex timmar allt som allt eftersom jag bara fick plats att grädda tio bullar åt gången.

MEN, jag gjorde det i alla fall och alltså det finns ju få saker som är så gott som nybakade bullar, eller? Gjorde en fyllning med kanel, smör och mandelmassa och den andra med smör, vit choklad, mandelmassa och vanilj. TIPS! Verkligen.

barnmorskebesök

2018-09-11 23:08
Från wilmaschmid

Herregud, idag har känts som världens längsta dag verkligen. Men, har fått mycket gjort - vilket känns så bra för det var längesen jag kunde säga så hahah..

Var hos barnmorskan tidigare idag! Så spännande, lyssnade på hjärtat för första gången som bultade så fint och mätte magen som också hade bra mått. Så coolt att höra hjärtat faktiskt, helt otroligt att det ens går att lyssna på det!

Har även pluggat skiiitmycket idag, det känns väldigt bra att ha kommit in i studierna på riktigt nu och framförallt att förstå mycket bättre exakt vad man lär sig och vad alla begrepp osv betyder. Dock har jag ju en lååång väg kvar innan jag är färdigutbilad, lär nog kännas jobbigt ett flertal gånger de kommande fem åren.

Avslutningsvis så lagade jag en av de finaste, bästa middagarna. Panerad torsk med potatis. Dör för fisk ärligt talat, borde bli bättre på att äta det. Jag har blivit en jävel på att laga mat om jag får säga det själv, extremt positivt eftersom jag tidigare typ knappt kunnat koka makaroner.

Tänk att dessa grejer är vad jag gjort idag och efter obligatoriskt kvällsmys med magen är jag helt slut i huvud och kropp och kommer somna på ca två sekunder, trots att jag sov elva timmar inatt. Har ju alltid haft ett stort energibehov men aldrig känt mig så slutkörd och mörbultad efter att ha gjort tre saker som nu hahah... Med det sagt, så säger jag godnatt!

Gravid v.25

2018-09-10 21:20
Från wilmaschmid

Alltså vad sjukt att 25 hela veckor redan är klara! 63% och snart är tredje trimestern här. Känns som att det gått galet fort från typ vecka 18 och framåt.

Lite kort om bebis i magen: Han uppskattas väga runt 700g och vara ca 33cm lång. Han kan knyta sina händer och ta tag i sina fötter. Han har börjat reagera vid beröring och sparkar oftast tillbaka när man känner på magen. Från och med nu kan han känna igen röster och ett korttidsminne har utvecklats.

Tankar om graviditeten/barnet just nu? Hur inreder man ett barnrum till ett spädbarn som inte ens behöver ett eget rum? Vad ska det ens vara i rummet? Sängen ska stå inne i vårt rum och förutom det kommer han ju inte ha speciellt stor anledning av massa saker förens om rätt lång tid.

Cravings? Kolsyrat är det enda jag kan svara på det här. Men samtidigt undrar jag ens om det är en craving, har alltid varit en sucker för kolsyrat så jag vet inte faktiskt!

Hur mår jag? Jag mår fortfarande bra! Alltså SJÄLVKLART så är det extremt påfrestande att vara gravid, både fysiskt och psykiskt. Men om jag blickar tillbaka till hur jag mådde i början så vore det nästan oförskämt att klaga nu. Aldrig i mitt liv har jag varit så trött och sovit så mycket som jag gjorde fram till v.18 och även om tröttheten sitter kvar till viss del är det så stor skillnad. Så här: jag är trött, har halsbränna, ont i ryggen, sover rätt dåligt, är osmidig och strugglar en hel del med att sätta på mig strumpor MEN jag börjar känna igen mitt egna beteende och humör (fortfarande något hetsigare än innan men) och det är liksom OVÄRDERLIGT att vara sig själv igen.

Jag röstar med hjärtat❤️

2018-09-09 18:37
Från wilmaschmid

Jag vet inte med er, men mitt hjärta sitter på vänster sida.

vad jag tror om mitt ofödda barn

2018-09-05 19:53
Från wilmaschmid

Här är en lista med frågor om vad jag tror om lilla noodlehead. Har gått igenom dom här frågorna med My, Joe och mamma men tänkte dela med mig av mina svar! Jag har tagit frågorna ifrån Helen Torsgården.

Vem kommer vara mest rädd och nervös när vattnet går? Så himla svår fråga haha, jag TROR att jag kommer vara pepp men tror att Joe kommer vara ganska lugn i det hela också. Så mitt svar på det blir nog min mamma eller My, tror att de båda skulle kunna bli hysteriska.

Vilket datum kommer den födas? Jag har ju BF den 22e December, men min gissning blir 17e December!

Tjej eller kille? På ultraljudet sa dom kille och jag såg själv något som stack ut mellan benen så jag blir chockad om det kommer en tjej!

Kommer den födas vaginalt eller via kejsarsnitt? Jag tror och hoppas att det blir vaginal förlossning.

Hur lång kommer förlossningen vara? Ca 10 timmar tror jag.

Hur mycket kommer bebisen väga och hur lång kommer den vara? Jag tror den kommer vara 54 cm och väga typ 4300g, tror det kommer en stor bebis!

Vem kommer byta första blöjan? Joe, hoppas jag.

Vem kommer den vara mest lik? Jag tror den kommer se ut som sin pappa. Samtidigt så vet jag ju att generna från mammas sida är rätt starka då vi alla liknar varandra ganska mycket, så det är svårt. Men jo, jag tror den kommer se ut som Joe i början i alla fall!

Vad kommer den ha för hår och ögonfärg? Jag tror den kommer ha mycket och mörkt hår och bruna ögon. Håret är jag ganska säker på, vore extremt underligt om den inte hade mörkt hår och ögonen är mest för att brunt är dominant men kan lika gärna vara så att den har gröna!

Gravid v.24

2018-09-03 15:00
Från wilmaschmid

Tankar just nu? Har börjat tänka på vad för intressen jag önskar att han kommer att ha hahah! Jag önskar först och främst att han är intresserad av skolan, en pluggis och liksom kan uppnå höga resultat i skolan och även intresserar sig för teoretiska ämnen. Samtidigt önskar jag verkligen att han får sportintresse från sin pappa och att han blir duktig på sport. Självklart är det här ingenting som egentligen spelar roll men man kan ju få ÖÖÖNSKA och fantisera liksom.

Cravings? Kolsyrat fortfarande :(

Hur mår jag? Jag mår ganska bra! Jag har börjat tycka om magen lite mer men den är ju faktiskt fysiskt ansträngande. Nu har det börja blivit svårt att få på sig strumpor och skor, magen hamnar ju i kläm i mitten och man når inte ner ordentligt. Sedan så har mina fötter blivit extreeeeemt svullna, alltså jag får knappt ner dom i skorna och skorna klämmer såååå mycket på dom. Vad hemskt :(

Göteborg

2018-09-03 14:52
Från wilmaschmid

Heeej! Har verkligen haft världens bästa helg, ärligt finns ingenting bättre än att komma hem till familjen :( Bör verkligen förflytta mig hit de under de närmsta åren. Skulle egentligen åka hem idag men åker nog imorgon eller senare i veckan.

Var ute i Lördags, det var kul, det är skönt att komma ut och göra något även om det iiiinte är så kul att komma in på krogen med preggokulan + att människor som druckit blir helt obeskrivligt korkade, verkligen som om dom tappar hjärnan. Jag kom hem efter 3 och tycker jag bör få cred för att jag orkade hålla igång så länge hahaha.

Har även röstat, detta är ju första valet jag får rösta, glöm inte att rösta! Så himla viktig grej verkligen. Annars så har jag under helgen verkligen bara tagit det lugnt, ätit sushi och sovit typ. Börjar bli sjukt trött igen så sover verkligen minst 10 timmar per natt. SKÖÖÖÖNT.

Oki men hoppas ni också haft en fin mysig bra helg<3

plugg och naglar

2018-08-30 22:46
Från wilmaschmid

God kväll! Hoppas att ni har haft en bra dag. Idag har jag kommit igång med plugget. På universitetet är det verkligen direkt på, har jag lärt mig nu. Och man har extremt mycket kurslitteratur som ska läsas också. På gymnasiet har man ju massa böcker, men man använder dom ju aaaaldrig. Så min dag idag har gått åt till att läsa och läsa och läsa. Har liksom blivit sjukt dålig på att läsa eftersom jag inte gjort det på så många år, det är bara att öva upp för det lär behövas de kommande åren haha... Har ett seminarium imorgon och svaren ifrån frågorna ska ju vara grundade i kurslitteraturen, tur att den faktiskt är intressant. Delkursen jag läser nu heter ''samhällskunskaps lärare idag och imorgon'' och jag måste faktiskt säga att ämnesdidaktik är mer intressant än jag trodde, skönt!

Så, har pluggat största delen av dagen så nu är jag redo för imorgon. Men, hade även nageltid nu mot kvällen. Känns så skööönt, älskar att ha gjorda naglar och det känns ännu bättre att ha nice naglar nu när jag ständigt är ful.

Ja det var nog det, skitointressant men det är vad livet är just nu bara.

första uni-dagen

2018-08-27 22:32
Från wilmaschmid

Jäklar vilken dag hörni! Har varit vaken sedan klockan 6 imorse och hållit igång hela dagen, riktigt sjukt - trodde aldrig jag skulle orka. Oki jag tog en nap-ish i biblioteket under lunchen meeeen, förutom det haha! Imorse så åt jag och Joe hotellfrukost på scandic, jag rekommenderar det så mycket verkligen, sådan himla vardagslyx och frukosten är SÅ bra och god.

Efter frullen så var det ju faktiskt dags för mig att bege mig till universitetet! Hade först ett välkomnade och sedan hade jag kurstart i kursen jag läser nu under första terminen: samhällskunskap med didaktisk inrikting 1. Jätteroligt tror jag detta blir, känner själv att jag valt en väldigt viktigt utbildning och det känns bra i hjärtat. Upptäckte senare mot eftermiddagen att Tamara ska plugga till ämneslärare i engelska, SÅ skönt att ha en vän på ämneslärarprogrammet. Även om jag 0% är där för att ha the time of my life eller skaffa vänner, ändå skönt med en pluggkompis. I love you Tamara.

När dagen var slut vid 17 så mötte jag upp My och köpte mat och mys sedan åkte vi hem och firade, vi firar nämligen tre års vänskap idag Hur fint? The godmother to my child.

Nej nu ska jag soooova, hade tänkt ta mig till uni imorgon på morgonen igen. Har iallafall haft en jättebra och lärorik dag.

GRAVID V.23

2018-08-26 15:09
Från wilmaschmid

Nu är redan hela 60% av graviditeten avklarad! SJUKT!

Tankar just nu? Jag är ju en sådan dramaqueen haha, jag tänker så sjukt mycket på att jag är stressad över att han ska ta med sig sin dygnrytm från magen ut i världen. På riktigt så besväras jag av att han alltid är vaken sent på nätterna. Och det handlar inte om att jag lägger mig och vilar på kvällen och han kommer igång, för även när jag ligger hemma en hel dag så har han fortfarande disco på natten. Tjurig över det, jag får liksom sova i intervaller på kvällarna och nätterna för att jag vaknar ju när han börjar sparka. Pls noodlehead låt mig få sova på nätterna e du snäääääll!

Cravings? Vad kan jag säga, kolsyra och fortfarande helst mineralvatten med citronsmak. Tycker det är tråkigt att jag knappt haft några cravings. Inte som håller i sig i alla fall, mer akutsug över vissa saker som sedan går över efter typ två dagar. Trist, eller kanske skönt.

Hur mår jag? Blöööh, alltså jag börjar må lite sämre nu igen. Är seg, slö, yr, svag i kroppen, ont i höfterna och ryggen. Extreeem halsbränna, vilket är en skitdålig kombo med att ständigt vara hungrig och sugen på kolsyra. Hatar även att jag knappt har några kläder, när det var varmt så kunde jag ju ha klänningar men nu har jag bara två par byxor som passar och det är gravidbyxor och alla tröjor har blivit magtröjor så jag kan inte använda dom för att då syns ''fickan'' för gravidmagen på byxorna. Gött att man får klaga skitmycket när man är gravid, hehe så ni måste lyssna och bara ja gumman va tråkigt.

När jag fick reda på att jag väntade barn - åka till ayia napa istället för a...

2018-08-25 15:46
Från wilmaschmid

Tycker ni att det är ungt att vara 20 år och blivande mamma? Det tycker inte jag. Jag vet inte om det är för jag själv är det, men tror inte att jag tyckte att tjugo år var SKITungt innan jag blev gravid heller... Jag har liksom lite svårt att föreställa mig att folk ska tänka att jag är ung för att bli mamma.

100% ärligt, när jag blev gravid så var jag inte redo att bli förälder, men med ett positivt graviditetsbesked så växer man upp väldigt snabbt och blir mer vuxen över en natt, i alla fall enligt mig. Ansvaret och mognaden kom liksom naturligt. Dessutom så är den så kallade gravidhjärnan också ett sätt som anpassar hjärnan efter att bli mamma. Så, jag känner mig verkligen äldre nu än när jag fick reda på att jag väntade barn.

När jag fick reda på att jag var gravid så blev jag så himla stressad, jag hade inte tagit studenten, jag hade sökt till universitet i en helt annan stad, jag hade precis flyttat ifrån min trea till en liten etta och sedan så är ju faktum att jag och Joe hade endast känt varandra i lite mer än ett år då - och bara varit tillsammans i lite mer än ett halvår. Jag tog liksom ett test helt casual typ 10 minuter innan jag skulle med bussen till skolan. Det blev verkligen una panica och jag ringde My och hon var hemma hos mig på typ 2 minuter. De kommande dagarna efter det var minst sagt omtulande, mestadels för att jag kände mig så hjälplös för att alla barnmorskemottagningar här i Karlstad har telefontid en timme om dagen. Försökte få tag på dom, gick till ungdomsmottagningen, ringde till gyn och kände inte att jag blev något klokare alls. Jag hade så himla mycket frågor och insåg väl någonstans där när alla var så ohjälpsamma att jag fick landa i det beslut som kändes rätt i magen. Och det var obviosuly att behålla. Det finns mängder av orsaker till det och det är det bästa beslutet jag tagit i mitt liv, känner mig redan blessed och som att jag har blivit given den finaste saken i världen. Så, jag bestämde mig att gå till min vårdcentral för att skriva in mig hos barnmorskan och hon i receptionen sa att jag kunde gå upp och sätta mig och vänta bara då jag förklarade att liksom??? jag vet ingenting, jag behöver få tag på någon nu, vad händer nu vad ska jag göra?

Så jag blir alltså mottagen av en kärring som är den stördaste människan jag träffat i mitt liv. Det här är faktiskt helt sjuk och jag känner i efterhand att jag borde ha anmält henne sekunden jag gick ut därifrån. Jag berättar att jag är gravid och vill behålla men undrar massa saker och det första hon gör är att fråga hur gammal jag är och jag svarar att jag är 19 år och ska ta studenten om två månader. Då vinner hon liksom priset i sämst vårdpersonal och öppnar verkligen sin käft och säger

''Nej men hallå det här passar ju inte alls bra för dig just nu, du ska ju åka till ayia napa och fira din student inte vara gravid!''

??? INTE NOG MED DET HON GER MIG OCKSÅ NUMRET TILL ABORTKLINIKEN OCH BARA MMM RING OCH PRATA MED DOM. Jag är seriöst fortfarande i chock över det där hahaha, alltså jag blev SÅ ledsen och jag kände liksom att det kanske var ett dåligt beslut jag landat i. Som tur vaaar så stod jag på mig och bytte bara barnmorska. ALLTSÅ vad är det där för sjuk människa ens, okej om man kanske har privata idiotiska åsikter men kanske ingenting man bör yttra sig om i sin professionella roll.

Varsågod för storytimen om en person som verkligen borde byta yrke

pregnancy glow

2018-08-24 22:39
Från wilmaschmid

Fredag, bästa dagen i veckan Dock så har jag levt senaste månaden som att varje dag vore fredag, men på måndag börjar jag plugga = livet drar igång igen = bäst att carpa this friday = som gravid carpar jag inte helgen på samma sätt som innan, betydligt mycket lugnare och skönare.

Alltså angående att vara gravid, det här med pregnancy glow. Hahhaha alltså VAAAD är det där för påhitt? Nej okej, alla graviditeter är ju olika men det sista jag gör just är att ha ett glow. Fyfaaan har aldrig varit så ful och äcklig i hela mitt liv som under min graviditet ska jag be att få tala om. Jag BRUKADE ju vara rätt pinglig och ofta vara väldigt sminkad och fixad men nu vet ni, ständigt osminkad med håret uppsatt och samma kläder. (obs samma kläder för att ingenting passar) Funderar till och med att gå i min nya stil till uni på måndag för att jag orkar inte bry mig om hur jag ser ut för jag är ändå som en skitful flodhäst även när jag faktiskt gör mig i ordning. Har DESSUTOM fått gravid/hormonell acne, jag har faktiskt aldrig haft problem med min hud men nu är den sjuuuk, inte ens bara dålig hud utan bölder verkligen, skiiiitäckligt. Märker inte heller av någon bättre kvalité på hår eller naglar. Jag ser rutten ut dag ut och dag in, främst för att energin till att inte se ut som en sopsäck inte finns där. Sedan så är det helt okej för min kropp går igenom en sjuk process just nu, men det vore ju lite kul att inte känna sig råful någon gång under nio månaders tid. Men vem vet, glowet kanske slår ner på mig snart

Jaja, för att må lite bättre så ska jag i alla fall boka nageltid nu, har suttit och kollat på naglar hela kvällen. Jag är en sucker för riktigt långa, glittriga, spetsiga, färgsprakande naglar med typ diamanter på. Hahaha tyvärr vad många runt om mig tycker är ratchet as-nails, men jag ska fan ha riktigt utsmyckade denna gång så iallafall mina FAKE-naglar kan ge mig ett glow.

inte alls bitter, nu ska jag och mitt icke-existerande glow äta en fryspizza, kolla va fin jag är verkligen:) kram