Matidz

På grund av mina mediciner får jag stå ut med massa biverkningar. Bland annat dålig hy/utslag. Jag köpte en billig maskin som liknar Foreo på ullared för ett tag sen, och har märkt av en viss skillnad av den. Bestämde mig därför, ganska nyligen, för att ta tag i det på riktigt. Köpa Foreo, bra hudprodukter som vunnit priser och som min syster rekommenderat. Så nu ska jag verkligen ta hand om min hy.

Jag kommer självklart visa upp sakerna från Foreo här. Det är två "maskiner" som jag önskat mig i julklapp nämligen. Jag får dom nu innan julafton då jag alltid reagerar lite i min hud när jag börjar använda något nytt. Vill inte se hemsk ut i hyn under allt som händer nu med julafton och nyår. Ni som har dålig hy förstår mig nog..

Men nu till dessa produkter som jag då kommer använda med maskinerna/maskinen. Har redan börjat använda det lite, 4 gånger då man ska använda det morgon och kväll och jag köpte det häromdan.

Det finns fyra olika kit för fyra olika hudtyper, jag använder orange. Den som är orange återfuktar och ger lyster till huden och är till egentligen för alla hudtyper. Den som är orange innehåller också c-vitamin vilket är super bra och ger balans. Sen luktar den också apelsin vilket är ett plus i kanten tycker jag, för det luktar ju super gott!

Dom tre bilderna högst upp är i vilken ordning du ska använda dom. Så först ska du använda den avlånga "Face The Truth Gel Cleanser", sen tvättar du av den med vatten, sen smörjer du på serumet "Truth Serum", Sen smörjer du in huden i "C-Rush Brightening Gel Créme". Sen är du klar. Du kommer känna dig så fräsch!

Hej på er fina människor som läser! Hur mår ni? Jag har gått och blivit lite krasslig i halsen vilket suger men det känns som att alla är det lite nu. Kommer nog gå över vilken dag som helst!

Nu till det roliga.. Var ju på stan som jag nämnde i det tidigare blogginlägget och då fick jag med mig lite saker (såklart). Jag kan inte gå på stan utan att det blir att jag köper något.. Så undviker väl stan på grund av det, tyvärr. Jag har i alla fall saknat ett stort block och ett litet att kunna skriva på. Så blev dessa från Therese Lindgrens kollektion från Lagerhaus. Det stora blocket kostade 49:- och det lilla blocket 29:-. Jag tänker använda det till att skriva upp vad jag ska göra helt enkelt. För jag kände nu under dom här dagarna när jag hade så himla mycket från alla håll, att jag inte hade någon koll. Kändes som jag hade dubbelbokat när jag inte hade det och så vidare.. Visst man har mobilen MEN, jag litar typ ändå mer på papper och penna + det är roligare haha. Gillar att pyssla, det håller i sig sen när jag var liten i guess...
Sen tipsade mina fina vänner mig om den här läppglansen i helgen. Clarins Instant Light Natural Lip Perfector heter läppglansen. Jag är mycket för spontana köp och älskar att prova nya saker och mina vänner är så snygga så då köpte jag helt enkelt det haha. Har redan testat det och ger det 8,5/10. Är inte riktigt beroende ännu men kan nog tänka mig att man blir det haha. Jag gillade färgen, det kladdade inte, smakade gott, glansen var fin. Asså jag är ju inte van vid läppglans och läppstift så kan ju vara därför. Jag sminkar mig med bara läppenna annars så vi får se med tiden för det som drog ner den var egentligen bara att jag tyckte att man "behövde fylla på den" lite då och då. Men så är det ju haha. Så den kostade 200kr MEN jag hittade den för 135kr på nordicfeel så taggar den i bilden åt er. Fanns inte den färgen jag köpte. Jag köpte färgen 07, men färgen 01 är också super fin sa mina tjejkompisar (+ min syster som tydligen också hade den) och är näst på tur.
Innan affärerna stängde hann jag köpa en till sak och det var en hålmönstrad servetthållare inne på H&M Home (slutsåld på nätet och butiken i jönköping, tog den sista hehe). Den kostade 80kr. Jag kommer inte ha den till servetter just nu, utan som en hållare till blocken som ni ser på ena bilden ovan. När vi flyttar till en större lägenhet och bjuder hem folk så kommer jag kanske använda den till servetter. Men just nu vill jag använda den till blocken så dom inte blir böjda.

Så om ni gillar att "pyssla"/är glömska och behöver anteckna mycket, sminka er eller något tips till hemmet va detta lite tips antar jag! Det var billiga och fina grejer i min smak och jag kommer ha mycket användning utav det.

Ha det så bra, så hörs vi i nästa inlägg KRAM

Hej! Asså herregud vet inte vart jag ska börja.. det har hänt så himla mycket sen jag bloggade sist, så jag har inte hunnit med att typ ens ta upp min mobil. I alla fall inte att ta upp datorn och kameran. Så nu blir det halvdana bilder från mobilen och lite kort om varje dag för oj oj oj vad mycket det känns som jag har gjort haha...

Jag är ju van vid att inte göra något typ. Jätte tråkigt, jag vet. Men min vecka (eftersom jag är hjärntrött) är typ så här:
Måndag, ligga i sängen kolla serie, käka, kolla youtube, fixa något på datorn, min pojkvän kommer hem, käka, mysa framför tvn, sova
Tisdag, käka, jobb 3h, sova 1h, käka, mysa med pojkvännen framför tvn, sova
Onsdag, samma som måndag
Torsdag, samma som tisdag
Fredag, samma som måndag
Lördag & söndag, typ samma som måndag men är inte lika ensam

Asså jag KRYPER på väggarna... jag har tänkt att skriva lite mer om min hjärntrötthet i ett annat inlägg om det skulle vara intressant? Men nu då den här veckan sen i onsdag, det har vart något VARJE DAG.. så jag har inte hängt med typ haha. Jag är ju inte van längre typ. Så förlåt. Har njutit så mycket i alla fall för det är ju detta jag längtat efter. Att ha det så här socialt men inte få ”baksmällen” efter, som jag fortfarande får och har fått nu men typ skitit i det då.

Så i onsdags och torsdags jobbade jag. På Onsdagen var det en helt normal arbetsdag (15-18 jobbar jag nu i december). Men på torsdagen hade jag och min andra kollega, som är fastanställd planerat in att överraska vår butikschef lite, då hon ska sluta. Vi hade planerat att alla extratjejer skulle komma till butiken och så skulle vi ringa henne om att en kund "bara ville prata med butikschefen". Det gick knappt att övertala henne eftersom jag var i butiken och egentligen så skulle jag kunna ta problemet MEN, jag lyckades få henne till butiken och där stod nästan hela gänget, förutom en tjej.Det var så kul att se henne min haha, från arg till jätte rörd. För vi hade samlat ihop allt hon gillar! Choklad som hon äter VARJE dag. Energidricka -.- och sen älskar hon marvelfilmer och det kommer tre nästa år så vi köpte ett presentkort som täcker alla dom tre. Sen sist men inte minst haha, en plast "mini"gris, så "ful"söt... Hon vill nämligen ha en minigris. Har verkligen haft bästa chefen, så himla underbar och kommer verkligen sakna henne enormt mycket!! Så detta blev vår avskedspresent till henne.

Bilderna har jag "skärmdumpat" från en video, därför dom är i så fruktansvärd dålig kvalité.

På fredagskvällen firade jag och mitt tjejgäng Olivia och hon hade gjort det så himla fint!! ser ni eller? Hon ville/tänkte att det är ju nära jul nu så då körde hon på lite jultema och det blev verkligen så mysigt. Så det blev lite spel och mycket snack och skratt! Sen kommer det kanske en överraskning framöver som jag håller på att funderar kring, om jag ska göra det eller inte. Men det återstår att se. Men grattis igen fin fina Oliva ! Du är underbar ♡

Sen kommer vi till lördagen då gick jag först på stan en stund med Victoria, vi möttes upp vid 14. Vi fikade/åt på Coffee House sen köpte jag lite saker. Bland annat på H&M, Lager House och Åhléns. Kan visa det i ett nytt inlägg. Sen efter det runt 16 mötte jag upp Nellie vid Jensens för att käka där och för att sen gå på Aquaman. ASSÅ WOW! Om ni inte har gått på den, GÅ. Den var jätte bra! Så filmen började 17.45, eller ah haha reklamen var ju först så kanske 18... Sen höll den på till 20.20 eller nått kanske. Så sjukt att jag kunde hålla mina ögon öppna! Är så stolt.

Har ingen bild från söndagen.. Så synd. För det var så mysigt. Hade tacomys med Hannah och Josefine. Mina då kollegor från Missäy. "butikschefen" som då slutar, Hannah. Sen Josefine som tar över det. När ett företag är så "litet" som Missäy är, så blir man verkligen så bra vänner! Så vi hade verkligen det jätte mysigt. Vi kom till Hannah vid 14 och var där i flera timmar verkligen så kanske åkte därifrån nästan 19. Så något jag märkt av dom här dagarna är att jag höjt min gräns. Är inte kvar på 3h längre. Jag klarar 4h, sen blir jag trött. men det går och jag är så glad!!

Hade vart lättare och ett kortare inlägg om jag lagt ut varje dag så förlåt ännu en gång, bara råkat bli så. Inte vart van vid att ha så mycket att göra som sagt. Ska försöka bli bättre! Puss så länge ♡

Något folk alltid frågor om och verkar älska (som jag också gör). Är stickat och polos. Så Tänkte göra detta underbara collage av mina favoriter från NA-KD! Något som jag märkte under tiden jag gjorde detta var, att de flesta var från Hannalicious kollektion. Dom är ju hur fina som helst!! Så fina färger, så fina former, asså allt. Så funderar på att beställa hem dom nu, för har börjat kära ner mig i dom haha.

Jag gillar ju också linns tröja som är lite "oversized" och längre för gillar hur man kan ha en sån tröja i olika stilar. Man kan mysa med den hemma (klä ner sig). Sen kan man ha ett skärp i midjan och ha på sig overknees och piffa till sig (klä upp sig). Sen kan man liksom bara ha den vanligt med vanliga sneakers och bara va slapp till vardags med en uppsatt tofs eller något. Så man kan göra så mycket med en sån tröja! Folk brukar alltid ifrågasätta sånna tröjor när dom kommer in i butiken men sen när jag ger såå mycket tips och klär upp dom och hjälper dom brukar dom oftast gå iväg med en påse haha! För det är nästan ett måste hemma. Jag har typ 2 själv... (om inte mer) Så TIPS.

Hej hörni! Detta är en grej jag tänkte göra fram till jul. Så en gång till nästa söndag. Jag vet att man kan få lite panik och inte veta vad man ska köpa till sin pojk-flickvän och då är detta lite tips. Det är lite blandade priser. Morgonrocken är från madlady och kostar 499:- men det finns ju andra billigare och dyrare. Sen är nästa jane koeing halsband, och där kan man ju köpa till massa och då blir det ju dyrare. Så visste inte riktigt hur jag skulle bygga detta riktigt. Samma med rituals haha Så tillslut sket jag lite i priserna och satte det jag visste var dyrast längst ner, alltså ringen och hörlurarna. Men samma där på killarnas sida, där kan ju klockan va dyrare. Ni fattar (hoppas jag). London resan är i alla fall dyrast haha!

En sak på tjejernas sida som ni kanske tycker är konstigt, är "promise ring". Ni kanske tänker "Det passar ju inte alls nu". Men tänk va gulligt. Det är ju inte så att ni förlovar er haha. Ni lovar att vara trogna. Ni lovar att vara varandras. Det är ju så fint! Det är ju en fin högtid och att göra den finare med en ring kan ju inte bli bättre. Så ah jag är väl en liten romantiker som tycker sånt är super gulligt och skulle falla direkt om en kille skulle ge mig något sånt... OCH jag tror inte att jag är ensam!

Som sagt det kommer mer tips tredje advent. Puss på er så länge och ha en trevlig andra advent så länge! ♡

Jag har taggat vissa produkter i bilden. Så det är bara att trycka på bilden för att komma till det!

ps. Oftast har ju killar olika smaker så har inte satt någon speciell länk till klockan och skärpet samt hörlurarna på grund av det. Sen till skäggkitet, det finns att plocka separat på lyko men hittade en sida där allt fanns tillsammans så det är det jag har satt.

Tröjan - H&M
Jeansen - Pull&Bear, finns inte på hemsidan så taggar liknande på bilden (finns i butik tror jag, köpte på black friday). Mina har fickor framtill och är "skinny low waist".
Jackan - Tessie, finns inte på hemsidan så taggar liknande på bilden
Skärpet - Åhléns
Väskan - H&M, finns inte på hemsidan så taggar liknande på bilden
Skor - Scorett, finns inte på hemsidan så taggar liknande på bilden

Hallå hörni! Här kommer mitt första inlägg på "sno outfiten". Under själva underrubriken ser man vart mina kläder är ifrån. Jag kommer skriva om kläderna inte finns inne på hemsidorna, och då kommer jag att försöka att leta reda på liknande eller någon annan jacka (som liknar den jag har på bilden) som jag tycker är snygg. Men då skriver jag det bredvid, som ni tex ser bredvid Jackan ovan. Utöver själva texten under så har jag fixat så att man snabbt kan gå in och sno något från det jag har på mig, det gör man genom att trycka på bilderna! Så det är så det kommer gå till. Hoppas ni gillar konceptet.

Jag gillar när andra gör sånt, "snor" själv inspiration och går loss helt haha! Men vill veta vad ni tycker för det är ändå ni som ska läsa så om ni kan trycka i nedan vore det super snällt.

Men ah om själva outfiten då! Jag vet inte hur ni är på hösten/vintern men den här tiden på året så köper jag så sjukt mycket stickat/varma tröjor!? Asså det är galet haha.. H&M tycker jag har extremt många enkla, snygga och sköna tröjor faktiskt, om ni inte redan upptäckt det. Annars TIPS! Sen får vi inte glömma pull&bears jeans shit vad sköna dom är. Plus dom formar typ vilken rumpa som helst haha. Jag tycker inte att jag har den snyggaste och jag fick ändå en helt ok i den liksom. Blev överlycklig, min pojkvän med ;) Det var väl dom två plaggen jag ville ta fram från den här outfiten. Jackan kommer ni få se endel för det är typ min vinterjacka och jag älskar den!!

För er som inte vet, typ alla haha. Så gick jag en stylistutbildning för ett tag sen med mitt jobb. Så jag är utbildad stylist. Då dom kände att vi skulle utvecklas och kunna hjälpa fler folk i butiken etc. Så om ni undrar över något hör av er, jag älskar sånt! Sen har vi alla olika stilar, så stirra er inte blinda på min haha. Så jag hjälper alla möjliga, nästan dagligen, från punkstil till romantisk stil.

Kram ♡

Vill börja med att säga TACK. Tack för all respons jag fått på mina senaste två inlägg!! Asså jag har fått så mycket kommentarer och meddelanden överallt så blir helt rörd. Visste inte att det skulle ge så mycket. Men tydligen så gjorde det de och då känner jag mest, gud vad värt det va! Så ännu en gång (för tredje gången haha) tack bästa ni!

Men nu tänkte jag tipsa om en sak hörni. En komplett frulle för mig just nu är det här. Risgrynsgröt, te med mjölk och sen riskaka (smak: chiafrö och havssalt) med philadelphia, avokado, keso och sen frön på MUMS! Det är verkligen så gott, ni måste typ testa det (om ni gillar det som är på såklart hehe). Fick receptet av Bianca i en utav hennes vloggar och jag som kryper på väggarna här hemma är på för att testa lite allt möjligt. Kan ju säga att resultatet var jätte gott också så har blivit beroende av att göra dom,

I veckan fotade jag och min pojkvän lite. Vi såg en lucka då med vädret, då det bara var en dag som var bra haha... Så vi passade på att gå ut. Så det kommer upp lite senare i eftermiddag. Nu står på schemat JOBB i ynka 3h, but i love my job!

xoxo

Bild

Samtalet jag gått och väntat på i ett års tid sen jag sattes på operationslistan var nu kommen. Efter alla jobbiga tester. Alla anfall jag fått. Alla medicinbyten. ALLT. Så kom samtalet. Klart tårarna kom på det också.

Jag fick ungefär 7 grand mal anfall på ett dygn i veckan. Bara ett grand mal anfall tar en vecka att repa sig ifrån och jag fick 7 på en dag. Som jag också skrev i förra inlägget hade jag ständig aktivitet mellan detta också. Så operation var nödvändig. Därför blev också min blogg lidande. Jag orkade knappt något. Försökte gå ut och umgås med vänner så mycket jag bara kunde, sen jobba på det. Eftersom min kropp inte tog emot någon medicin, eller min kropp blev typ van vid medicinerna efter ett tag så blev det också väldigt många medicinbyten. Att byta och höja mediciner tar på ens kropp väldigt mycket. Man får extrema biverkningar bara av mediciner. Jag har ju då mediciner som är till för min hjärna såklart haha. Ni som läser kanske tar någon medicin också och har säkert andra biverkningar och vet om att biverkningar suger... Så jag har fått stå ut med mängder av biverkningar !! Att ha biverkningar + anfall och allt runtom gör en galen ibland och vet typ inte ens hur jag kan stå på mina ben idag, helt ärligt. Det är nog på grund av mina vänner och min underbara familj och min pojkvän. Så TACK för allt ni gör, tack för att ni gör mig hel, för att ni gör min vardag så mycket lättare och för att ni får mig till att kämpa för något. Utan er hade jag nog gett upp för längesen. Tror nog att dom flesta som har någon sjukdom känner likadant. Att det är dom närmsta som får en att kämpa. Det är dom som är glöden inom en liksom. Om jag en dag tycker att dagen suger så tänker jag bara på min familj, pojkvän och mina vänner och helt plötsligt blir dagen mycket bättre. Så ni är glöden inom mig. Jag älskar er!

För er som det intresserar kommer det ett litet stycke om min medicinhistoria nedan.

Vill förvarna på att det kan komma lite bilder på ärr etc om man inte gillar sånt. Sen kan det komma lite svåra ord men har försökt förenkla det så mycket jag kan. Vissa saker fattar inte ens jag fortfarande haha.

När jag precis fick min epilepsi satte dom in Keppra. Den gjorde så att jag fick fler anfall och gjorde så att jag sluddrade när jag pratade och jag var i princip mer på sjukhuset än hemma. Hade den här i ca 3 månader

Efter Keppra började dom gå över till Lamotrigin. Den här hade jag ganska länge faktiskt. Men den höll inte, såklart. Vi höjde den och höjde den och höjde den tills jag va så högt i dos att jag typ fick alla biverkningar som fanns att jag inte kunde ha den mer. Plus fick anfall hela tiden. Blev att jag var mer på sjukhuset än hemma som med keppran. Hade den här i ca 1,5 år

När dom då såg att den här inte funkade fick jag börja på en medicin som heter Tegretol. Så nu körde jag på den här över sommaren., För mer än så höll inte den haha.. Så 3 månader klarade jag mig med bara den.

Efter att jag bara haft Tegretolen gick jag över till att ha både Tegretol och Vimpat tillsammans. Nu hade Jonas min läkare i Jönköping skickat upp mig för expertis i Linköping. Dom kände väl att jag behövde ha två läkemedel, vilket betyder mer biverkningar haha.. Men men det kan också betyda mindre anfall... Men nej. Gick inte lång tid för sen blev min kropp van vid dom medicinerna och anfallen kom. Hade den här kombon ganska länge även fast jag fick anfall. Jag stod ut. Som jag skrivit innan fick jag ju en "anfallsdag" en gång i veckan ungefär och det höll på så ända tills vi beslöt oss för att byta ungefär 3 månader innan jag opererades. Så jag hade väl den här kombon i kanske ca 1 år

Så 3 månader innan jag opererades tog jag bort Tegretolen och ersatte den med Topimax. Så det är vad jag har nu, Topimax och Vimpat. Det fungerade bra i 3 hela månader fram tills kanske 2,5 vecka innan jag skulle opereras då det bara föll. Jag fick anfall på anfall... Så ja. Det går inte laga ett brutet ben med alvedon precis som det inte går att laga min hjärna med min medicin verkar det som. Allt bara sket sig hela tiden. Men nu efter operationen har jag fortfarande den kombon och den funkar bäst hittills! Jag har aldrig mått så bra utav någon medicin innan.

Ni som äter ep mediciner eller andra liknande vet ju att när man går över till mediciner går man över långsamt och äter tex vimpat själv ett tag bara för att sen gå över till de andra. Det är liksom inte bara till att hoppa in med en ny medicin.. Tyvärr.

Efter alla tester fick jag veta att dom hittat en godartat förändring i hjärnan, 5 cm i diameter stor, lite större än en golfboll. Det kunde vara en Dysplasi eller en Glios. Då tänker nog 90% av er "vafan är det?", det tänkte jag med haha. Jag vet typ fortfarande inte vad det är mer än att det är som en sorts missbildning som skapats och att det inte är cancer för det sa dom på det senaste mötet (som var efter operationen då dom hade testat den "utanför hjärnan") och det var så skönt att höra. Det dom opererade bort satt i mitt bakhuvud/nackloben. Så av alla tester visste dom exakt vart dom skulle öppna upp och gå in. Så coolt! Dock var testet jag fick göra innan ganska obehagligt där dom typ punktmarkerade vart de var någonstans. För när dom väl träffade "min Dysplasi/Glios" så ryckte mitt öga och jag mådde illa och så vidare så ah det var ganska läskigt. Detta skedde dock inte samma dag som operationen var utan jag har fått göra många turer upp till Linköping.

Riskerna som jag fick veta med operationen var att jag kunde få skador på min vänstra sidas motorik alltså min rörelseförmåga, syn och tal. Detta kunde dom lättare undvika genom att göra operationen vaken och utföra tester på mig under tiden operationen pågick.

Något som kanske är intressant är att jag var en av dom första som skulle göra den här sortens operation vaken, i Sverige. Så jag är med i en forskning nu och kommer fortsätta göra tester framöver, och det gör jag mer än gärna! Det är väl för att se om det är bättre (vilket jag tror) att göra det här på epilepsipatienter också, dom gör det nämligen på väldigt många cancerpatienter. Sen går det inte att göra på alla heller, om jag har förstått det rätt, det är väl lite därför det är i forskning hehe. Så jag tog en stor risk att tacka ja men ändå om detta är en bra metod och jag kan bidra till något så vill jag verkligen göra det!!

Bild
Så här ser man ut innan man opereras. Iklädd i vitt och höga strumpor sen väldigt "sexiga trosor" dom jag håller framför mig till vänster. Man måste ha på sig sånna trosor då man får en kateter. Operationen varade i 7-8h ink insomning och uppvakning.

Jag var första operationen på dagen så dom väckte mig kl 05.00 för att jag skulle duscha i Descutan och sen ta massa lugnande. Sen vid kl 06.45 rullade vi bort mot operationssalen där dom gjorde mig redo inför en lång vaken operation. Så det som var viktigt var att jag skulle ligga skönt så fick massa kuddar runt huvudet och axlarna och sen vid höften sen var jag så gott som redo för att bli sövd så att dom kunde öppna skallbenet. Efter en timma eller något började dom väcka mig och då tog de bara en kvart för mig att vakna. Så det gick riktigt snabbt sa min kirurg. Men NU nu kommer det ni säkert vill läsa, ska inte dra ut på det mer haha.

Det började med att han testade att stimulera på olika ställen i hjärnan och då fick jag ett litet anfall på typ bara 10 sekunder... Vilket dom redan hade förberett mig inför! Jag kände väl att de va lite läskigt ändå eftersom jag var ju medveten och kunde se hur alla började springa runt och fixa och trixa med allt, men kunde inget göra utan hörde bara ”du har fått ett anfall”... Men det gick fort över och fick snabbt kolla på skärmen igen som jag hade fått framför mig och fokusera blicken i mitten. Sen fick jag under operation massa tester då, operationen innehöll 3 tester jag kommer inte ihåg i vilken ordning det var i tyvärr. Kom inte ihåg det precis efter heller utan kommer bara ihåg vissa grejer liksom. Kan börja med att berätta om Motoriken. Motoriken är ju då min rörelseförmåga som jag skrev längre upp i mitt inlägg för er som inte vet vad det ordet betyder. Så det här testet gick ut på att se helt enkelt "kan jag röra på ett finger när han rör en viss del av min hjärna" typ. Jag kände ryckningar i vänster arm, vilket jag skulle göra. Det var så kul för han sa innan operationen att jag skulle vara noga med att säga till om jag känner något. Om jag kände att det ryckte i min högra hand skulle jag skrika höger och om jag kände att det ryckte i min vänstra fot skulle jag skrika vänster och om jag inte kände något skulle jag skrika nej och så vidare. Jag har ju då min Dysplasi/Glios på höger sida av hjärnan alltså kan allt på vänster sida bli påverkat. Så jag vet inte hur MEN hög som jag var på morfin och säkert annat haha var jag fullt fokuserad på min högra arm....... Ja ni hör ju... Så ja sa kanske nej en eller två kanske det till och med var, innan jag upptäckte att det var i den vänstra armen det ryckte i haha.. Som tur var upptäckte jag det ändå fort, asså jätte fort. Så skrek "nej vänta menar vänster hand!!" Så fick till och med ett skratt av honom kommer jag ihåg för blev liksom tvärtemot vad han sa innan hehe.. Han var väl van vid sånt i guess.. Det var inte lätt att vara fokuserad på en enkel sak när man var hög som ett hus, det är svårare än vad man tror haha! Vi går vidare.

Sen var det Tal också då fick jag säga massa ord ”det här är en.. fågel” så var det en bild på en fågel och så bytte hon bild och så var det samma mening med ny bild och så vidare. Så det fick jag säga om och om igen ett tag för att dom skulle se om jag helt plötsligt började sluddra eller inte kunde prata alls. Jag fick ta det hur lugnt jag bara kunde. Det va ingen tid på det och det satt en psykolog med mig hela tiden och det var hon som höll detta testet med mig + ögontestet. Så det var jätte skönt, fick mig att koppla av!

Sist men inte minst Ögonen, dom va de mest risk med och de vi höll på med längst. För förlorade nämligen synen på vänster öga och de va de som gjorde att vi fick avbryta... Testet gick till så att, jag hade en skärm framför mig som jag dagen innan redan hade ställt in på mina ögon. På den här skärmen var det fyra rutor. Jag fick bara kolla i krysset där bilderna möttes liksom och mina ögon då som dom ställt in blev som en röd prick på skärmen. Så jag kunde inte fuska utan den där röda pricken åkte åt sidan så fort jag kollade lite åt sidan haha, och min psykolog höll ju stenkoll.. Så när min kirurg frågade "Vad ser du på bilden uppe i högra hörnet nu?" då (om jag såg) skulle jag kolla i mitten och säga en katt om det var det. Sen när vi hållt på ett tag frågade han mig igen "Vad ser du på bilden uppe i vänstra hörnet nu?" då svarar jag, "Jag vet inte." Då blir han orolig hör jag så min psykolog försöker lugna ner mig lite. Han frågar igen "Vad ser du på bilden längst ner till vänster?", jag svarar "är det lite utav en 3?" jag svarar det lite som en fråga för jag är väldigt tveksam och jag vill verkligen tjuvkolla nu. För kom ihåg att jag måste fortfarande vara kvar i mitten och inte gå åt sidan, det var sjukt svårt. Ni kan testa själva hemma haha! Så efter mycket fram och tillbaka med min syn på vänstra ögat så bestämde han sig för att faktiskt avsluta operationen.

Men han va jätte nöjd! Han fick bort hela min Dysplasi/Glios och lite runt om, han hade velat ta lite mer marginal men de blev ju inte så nu då eftersom de med ögat hände men vi får hoppas att detta räcker!! Som jag också skrivit tidigare tog han ju bort hela 5 cm i diameter!? Det är ju sjukt mycket haha.. Förstår inte riktigt vad som är där nu bara.. eller asså jo det gör jag ju men ah, känns bara så konstigt att en så stor ond grej har tagits ut ur mitt huvud liksom.

Bild 1. Så här ser det ut precis när man nästan kommit ut och vaknat. Man har som en sorts hjälm runt huvudet som trycker mot där man opererat så att det inte svullnar upp antar jag. Bild 2 och 3. Bara 2-3 timmar senare fick man ta bort det vita och då tyckte dom på uppvakningsavdelningen att jag hade väldigt fin frisyr haha. Just bild 3 fick mina föräldrar att börja gråta också för då såg dom att lilla jag var pigg och "vid liv" och att dom nästan kunde andas ut efter allt.. Så tänker att jag bjuder er på den bilden också! Bild 4. Så här såg då "ärret ut" dom hade satt på ett skydd över som man fick ta bort efter någon dag.

Jag känner nu efteråt att de va skönt att jag va vaken för då kunde han ju verkligen veta att min syn påverkades och så vidare! Det hade han ju inte vetat annars, eller det är mindre chans... jag fick tillbaka synen helt två dagar senare typ. Jag hade väldigt ont i huvudet hela sjukhustiden. Gick på morfin och alvedon konstant nästan..

Efter tre dagar i Linköping och efter operationen fick jag en ambulanstransport till Jönköping. Så det var ändå snabba ryck med att "komma hem" till Ryhov och Jönköping där jag bor. Men man blev ändå pigg ganska fort efter. Jag pratade med dom på uppvaket hela tiden och var faktiskt uppe och gick på mitt rum har jag för mig dagen efter en gång, med hjälp såklart. Det var inte förens i Jönköping som jag började gå på toa själv utan hjälp. Jag åt alltid på rummet för var väldigt trött och ljud och sånt var väldigt jobbigt. Som en epilepsikompis som också har opererats har sagt "Det är som att när dom opererade tog bort allt hår och smuts ur öronen så att vi hör allt ljud 10 gånger mer" och det är faktiskt lite så.

Det är ju under dom 2 första dagarna där man ser om det vart några problem under operationen etc. Det är då det är som läskigast så att säga. mina närmsta va väldigt rädda då... Jag med. Jag fick ett sammanbrott under allt och det var när jag vaknade efter jag var klar. Det var typ då jag fattade vad jag precis gjort. + jag var skit trött, hungrig och jag vet inte allt bara landade liksom. Det var precis när mina föräldrar ringde också haha. Sån tajming. Jag hade precis skrattat och skämtat med alla, vart liksom mitt vanliga jag. Så sköterskan sa det till pappa i telefonen sen kom hon ut och såg mig gråta floder och jag bara "jag vet inte vad som händer jag kan inte sluta" och hon bara "det är förståeligt". Jag är väl lite sån, skjuter bort allt och sen kommer allt på en gång och då är jag för trög för att inte förstå haha. Men jag vet nu efteråt att det var förståeligt som sköterskan sa och att det var jag som var trög hehe.

Bild
Haha japp det där är jag. Visste inte om jag skulle ta med den här bilden för den är hemsk... Så här kan det bli efter man opererat hjärnan tydligen. Har velat fram och tillbaka om hur öppen jag vill vara här med bilder och text. Jag ville nämligen knappt träffa någon när jag såg ut så där på sjukhuset haha.. Men vafan det är inte alla som sett ut som Lilo en gång i sitt liv eller hur, fett coolt ju!! Ska dock inte ljuga vi blev jätte rädda till en början... Vi trodde något var fel, att något hade hänt/svullnat upp.

Jag kommer ihåg hur jag inte kunde sova den natten. Att jag hade ont i huvudet och att det pulserade på ett konstigt sätt. Min rumskompis sa att jag pratade sjukt mycket i sömnen också... Jag gick nämligen aldrig (konstigt nog) och kollade mig i spegeln så det var sån tur att mamma och pappa kom sen på förmiddagen och såg att hela övre delen av mitt ansikte bara hade svullnat upp. Kommer inte ihåg vad dom sa dock, om det ens fanns en orsak mer än att det bara kunde bli så efter en stor hjärnoperation. Detta hände dag 4 efter operationen alltså dagen efter jag kommit till Jönköping.

Bild 1. När min fina pojkvän kom och överraskade mig (läs längre ner) Bild 2. Min underbara syster kom med jordgubbar som jag älskar !!

Det var så många som hälsade på. Hade choklad i veckor efter den här veckan haha och otroligt fina blommor! Jag hade nästan besök varje dag. Så fort jag var pigg ville någon komma och se hur jag hade det och det var också skönt för mig för då fick jag känna för en stund att jag "inte var på sjukhuset" även fast jag var där liksom. Men jag blev väääldigt trött fort. Klarade kanske bara av att träffas i 1,5h sen ville jag sova. Så var det ett bra tag.

Det var en dag som hela mitt tjejgäng kom på besök, dom tog med sig pizza och vi satt ute i salen och åh vad jag var lycklig. Det var så underbart att få snacka om allt som dom gjort under början av sommaren som jag missat och så vidare! Sen var det ganska gott med pizza med, sjukhusmat är ju inte det bästa precis.. Jag och mitt tjejgäng är väldigt nära som jag nämnt lite tidigare. Framförallt jag och min bästavän Nellie. Vi hade inte setts på ett tag för mina tester hade krockat med hennes då hon mitt under allt "mitt stora" fick veta att hon fått cancer... när vi sågs för första gången den dagen kom det mycket tårar. Så Det var inte bara nerver kring detta utan det var också mycket privat som ni kan förstå! Men hon besegrade cancern några veckor senare och är så lycklig för det, usch vet inte vad jag hade gjort annars!!

Min kära pojkvän överraskade mig med från stockholm helt från ingenstans! Han sprang runt på hela avdelningen och frågade efter mig haha.. Jag hade nämligen gått iväg med mamma och mormor till en annan avdelning bara för att komma ifrån allt ljud och för att få vara själva lite. Så stackarn hade "lurat" mig att han var i stockholm för att jag skulle va som vanligt och så var jag inte på plats när han kom haha... Sen var jag helt slut när han väl kom med. Jag hade ju suttit och pratat med min mamma och mormor hela eftermiddagen för detta var på kvällen.. Runt sju-åtta. Men gud vad glad jag blev när jag, mamma och mormor kom runt hörnet i korridoren och såg honom stå där med blommor, choklad och en tidning i handen. Det var liksom som i en film haha. Alla i personalen vände sig om och bara "Där är Matilda ju!" och sen i mitten ser jag Leo, min pojkvän. Min respons till det var halv dålig haha för jag säger typ "Men vad gör du här, du är ju i Stockholm" Sen börjar jag gråta jätte mycket.. Så mycket klarar jag av på en dag tydligen hehe.. Nä men det var super romantiskt!

Bild
Ignorera det faktum att jag inte hade duschat på en vecka på den bilden till vänster haha... Men man fick faktiskt inte göra det!! Så det var väääldigt skönt när jag väl fick göra det på bilden till höger. Som ni ser så såg det väldigt fint ut efteråt. Bilden till höger är tagen två veckor efter. Men den till vänster är precis en vecka efter. Jag trodde jag skulle bli en munk hehe men som ni ser så blev jag inte det. Tur det! Nu idag så ser man ingenting. Det har växt ut ungefär 6-7 cm, vilket jag tycker är långt för det är ju typ 1-1,5 cm i månaden. Det är i en ganska jobbig längd nu då håret sticker ut när jag har uppsatt etc, men men jag får stå ut någon månad till!

Många kanske tänker nu efter att ha läst allt, "Hur vågade du göra operationen?". Någon kanske sitter där hemma och ska eventuellt göra en sån här operation och velar och då vill jag bara säga en sak. Detta var det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv. Mamma sa till mig att vi ska göra alla tester som finns fram tills den dagen då dom säger att det går att operera det är då jag får bestämma ja eller nej. För jag velade redan innan jag ens började göra alla konstiga tester uppe i Linköping... Men sen allt eftersom, ni har ju läst vad jag skrivit och ni kan ju bara tänka er hur det har vart att leva med allt jag har skrivit (dubbla allt typ) för det är ju tyvärr mycket värre i verkligheten. Det är inget liv om man jämför med hur jag levde innan jag fyllde 18 år för det är det JAG jämför med. Om man hittar en medicin som är bra till den här sjukdomen kan man leva hur bra som helst!! Men det gjorde inte jag. Så ju närmre vi kom, ju lättare blev mitt beslut för jag blev ju bara värre. Så när jag satt där på sjukhussängen dagen innan operationsdagen hade jag verkligen ingen ångest alls. Var inte ens gråtfärdig eller något som vissa andra (vill inte nämna några namn MAMMA OCH PAPPA) utan insåg bara att detta var det bästa för mig. Det har det vart med. Jag är så sjukt mycket gladare. Allt är mycket bättre i mitt liv. Bortsett från då hjärntröttheten, men den försvinner med tiden säger dom!

Jag har tänkt att avrunda nu för jag kan skriva hur mycket som helst om detta. Kommer nog komma ett inlägg om hjärntrötthet någon gång framöver eller kanske lite smått då och då för det är något jag lever med dagligen nu efteråt. Från början klarade jag av att träffa vänner i kanske 1-1,5h, klarade inte av att gå ut på restaurang och så vidare! Efter kanske två månader klarade jag av 2h. Sen efter 3 månader åkte jag till Skåne med min pojkvän och klarade av att vara där i en vecka, och gjorde lite roliga grejer. Så sen ungefär 3 månader tillbaka har jag stått på ca 3-4h.. Vilket suger vill klara av mer. Klarar inte av att jobba mer än 3h, kan komma hem och va helt död efteråt ibland.. Så jobbar 6h i veckan. Det är små steg framåt så jag antar att det bara är att vänta. Så det är lite sånt man kommer kunna följa här på min blogg framöver. Men den största delen av min blogg kommer vara om mode/outfits, livsstil och ja, ni får helt enkelt se. Det kommer bli lite blandat, så kommer ge er smakprov på dom kommande 4 inläggen nu som kommer efter detta!

Vill avsluta med att tacka alla för den fina responsen jag fick till det förra inlägget! TACK det betyder sjukt mycket och jag hoppas ni tycker detta blev så bra ni nu hoppades på haha, gav er trots allt höga förväntningar!

Puss på er ♡

Hej!

För ca 3 år sen fick jag diagnosen epilepsi... Det skulle vara en mysig familjeresa på ön Tinos i Grekland men den resan slutade redan efter 3 dagar. Det hela började med att jag fick veta något som gjorde mig väldigt ledsen. Jag reagerade på det sättet att jag slutade äta, dricka, var uppkopplad på nätet 24/7 och sov ingenting + jag var ju delvis i den starka solen också. På den tredje dagen kände jag att jag mådde illa när vi var påväg upp från stranden så jag ville testa att äta med familjen. När jag satt vid matbordet med familjen och åt blev jag helt plötsligt yr men vi trodde att det var för att jag åt för första gången på tre dagar. Jag fick lägga mig ner i soffan som låg precis bredvid matbordet. Bara någon minut senare så ser min syster (Alicia) mig krampa. Min första och största kramp hittills, 6 min lång. Dom får panik och Alicia skriker "Vad gör Matilda med sitt ben?" och dom rusar fram till mig. Min kramp eskalerar. Jag får ingen vanlig Grand mal kramp med skakningar efteråt och skum från munnen utan jag är stel och blå som att jag inte kan andas. Jag har nu trillat ner på det Grekiska stengolvet och pappa tar upp mig i knät och försöker bända upp min mun för att få mig att andas (nu efteråt GÖR ALDRIG DETTA PÅ EN PERSON SOM FÅR EN EPILEPTISK KRAMP, men vi visste inte). Det gick såklart inte, dom trodde jag höll på att dö i deras händer. Min syster var redan halvvägs till receptionen på hotellet så att dom kunde ringa en ambulans. Senare kom det en ambulans och det var väl inte förens dom kom som jag vaknade. Vi fick komma till en liten sjukstuga och vi fick väcka läkaren på ön.. Asså hur läskigt?? Vi fick väcka läkaren haha... Jag fick lite morfin och så fick vi vänta på en färja till Athen där vi skulle sitta själva i 2h. Vi frågade faktiskt läkaren vad som händer med dom som blöder väldigt mycket etc, vi fick svaret "dom dör". Kul. Taggad man blir att åka till små öar i Grekland efter de. Men någon gång ska jag möta min rädsla.

Bild

Det var så synd om pappa haha.. Han fick sitta på den trästolen bredvid mig i Grekland dag och natt för gubben bredvid oss som inte hade någon familj ville inte låna ut hans sköna stol... Han var en sur elak Grek. Så konstig för Greker brukar va snälla haha.. Vi skrattade åt det för pappa fick skit ont i rumpan. Inte konstigt dock, kolla på den!! hahah

Men men, efter färjan så kom vi fram till Athen då. Vilken cirkus fy. Om man gillar uppmärksamhet, det här hade du gillat haha..... Men lilla jag hatade det. Jag kommer ut till kanten på färjan med familjen där vi ser en ambulans. Ambulanspersonalen springer fram till oss och röjer undan alla. Vi ska fram först. ALLA KOLLAR. Jag skäms så mycket, men hade nog vart värre om jag inte hade kvar morfinet så tack morfinet haha. Sen blev det rally, asså shit vad dom körde... Vi tycker att ambulanserna kör "fort" här haha, dom i Grekland kör FORT. Sen åkte stackars mamma och Alicia i en taxi bakom som dom sagt till att åka lika fort som ambulansen haha, dom var livrädda. Väl på sjukhuset blev det massa tester (kommer tyvärr inte ihåg vilka). Kommer typ ihåg att dom gjorde ultraljud på halsen, EEG, EKG. Dom var faktiskt riktigt duktiga i alla fall vet vi nu efteråt. Då det visade sig att dom var först med att se felet i hjärnan redan då.

Vi fick va kvar en vecka längre i Grekland, Athen. Dels för att jag var på sjukhuset några dagar och dels för att vi väntade på en läkare från SOS som skulle följa med mig på planet hem. Sen när jag kom till Sverige började allt. Dom sa nämligen att det eventuellt kunde vart ett psykiskt anfall. Att det bara kunde vart ett anfall och sen behövde inte bli fler. Men när vi landade tog de inte mer en bara en dag eller något och jag fick ett till. Dom säger att vid två anfall är det epilepsi. Så då började helvetet för mig... Det blev MASSA tester, CT scan, EEG, skikt röntgen, EKG, massor av blodprov såklart, MR, långtids EEG och EKG som jag fick gå runt med i skolan, ryggmärgsprov som har visat att jag haft borrelia och mykoplasma och körtelfeber utan att jag vetat om det haha. Så massa prov. Inga prov visade något, då sa dom. Inga mediciner verkade hjälpa då jag fick anfall hela tiden ändå. Så tillslut skickade min läkare här i Jönköping upp mig till Linköping för han kände att jag behövde mer hjälp. Jag hade för svår epilepsi och Linköping hade lite fler tester kvar att testa, lite mer avancerade, för det var nämligen dags att sätta mig på "operationslistan".

Bild

Det var inte många som jag sa det till.. Mina närmsta vänner, familjen såklart. För jag blev väl lite rädd av det själv. Min epilepsi var tydligen så grov att den hade kommit upp i den nivån så den skulle undersökas om den nu var operationsbar, om den alltså gick att operera bort!? Förstår ni hur sjukt... Förstod det inte heller haha.

För ca 1,5 år sen (midsommarveckan) lades jag in i Linköping för en video undersökning för min epilepsi. Då skulle vi ta bort min medicin och framkalla anfall medans jag hade elektroder på huvudet och en kamera som spelade in, detta höll vi på med i en vecka. Detta var det första avancerade testet i Linköping. Sen fick jag göra ett test med en neuropsykolog som höll på i 4h och det var skit jobbigt. Det är nog det jobbigaste jag gjort. Det låter jätte konstigt kanske haha men det tröttade ut min hjärna så att jag mådde illa och blev yr och mådde skit rent ut sagt. Man fick göra massa prov typ. Man skulle komma ihåg saker, ord och bilder etc i timmar och ah ni fattar det var bara jobbigt för någon som mig som går på massa mediciner och har ett fel i hjärnan och inte är "normal". Direkt efter det skulle jag göra ett MR i 40 min och i den maskinen fick jag nästan anfall på anfall haha kul.... Så fick trycka på knappen och varna. Men det var "bara" känningar som min kirurg sagt är mini anfall. Ett tag efter fick jag göra ytterligare ett test som hette "curry test" som innebar att jag bara fick sova 4h natten innan testet var och sen när jag kom till Linköping satte dom på EEG trådar på huvudet och så fick jag sova i ett rum en stund och så såg dom på skärmen all aktivitet jag hade i hjärnan och som tur var fick jag en "känning" som jag kallade det. Jag hade ju ständig aktivitet och ibland blev det anfall av det och ibland inte och den gången blev det inte det men av den lilla känningen hittade dom anfallsfokuset faktiskt. Helt fantastiskt vad dom kan göra nu för tiden.

Tänkte faktiskt avsluta inlägget här men här fick ni en teaser på hur det blev fram till själva operationen. Så ja, lilla jag har opererat hjärnan. Den 12/6-2018 låg jag inne i Linköping och låg inne i 3 dagar sen fördes jag vidare i ambulans till Jönköping där jag låg inne i 4 dagar. Men mer får ni veta i nästa inlägg om själva operationen. Jag var vaken och är en av dom första som opererats på det sättet...

Har ni några frågor så kan jag svara på dom i nästa inlägg annars, To be continued

Puss på er ♡