Två långledigheter har strax passerat, för dom som jobbar och inte är hemma och är mammaledig som en annan. Men det känns ändå att det är ledighet när Martin är hemma många dagar.
Dock så har det varit mest stress hit och dit då Martin har fått tokskruvat på folkracebilen i en vecka för att vi skulle kunna åka i Övik i torsdags. Men oturshelg för alla, mest skrot med alla bilar.
Men en trevlig dag ute med sol och god mat. Så man får vara nöjd ändå.
Igår var vi i bängling en sväng då grabbarna gjorde nå nytta på gården. Sen åkte vi hem hit och grillade och drack en flaska vin i lugn och ro. Melker och Malte sov, Aaron var hos en kompis och såg fotboll och Alice och Kevin spenderar helgen i Övik.
Var såå skönt att sitta en liten stund bara med Jenny och Daniel utan skrikande ungar..
Melker är inne i någon skitfas nu. Jag håller på att få ett psykbryt. Helt galen! Elak på Malte, skriker och gapar hela tiden. Kan inte sitta still en sekund. Går inte att säga åt honom minsta lilla, då blir han enda helt rabiat eller tokledsen. Vet inte allts vad som händer med honom. Känns som att det enda jag gör är att skälla på honom.
Hoppas det vänder snart!
Tur han är gullig i alla fall
Måndag igen..
Himlen är grå, regnet öser ner emellanåt.
Orken att göra något är som bortblåst.
Imorse vaknade barnen vid 7, så innan vi ens hade gått ner hade jag hunnit byta sängkläder i alla tre sängar och plockat undan på övervåningen.
Vi åt frukost och barnen lekte medan jag dammsög av golvet och plockade. Melker klättrade självmant upp i vagnen (första gången!), är ganska svårt att komma i pga bygeln, men helt plötsligt satt han bara där i.
Så han somnade på en liten stund ute på altanen och Malte i sin säng.
Jag har hunnit med att skriva nota och nu är det väl dags att ta tag i tvätten. Funderade på att torka golvet först.. men jag vet inte om jag orkar.
Igårkväll reste sig Malte i sängen för första gången, fattar inte var min lilla bebis tagit vägen?!
Händer saker hela tiden..
Nu börjar Melker röra sig i vagnen så bäst jag gör ett ryck.
Vilken dag..
Lämnade Melker på fsk vid 9.
Åkte hem och så Malte fick sova en stund i vagnen ute.
När han vaknade åkte vi in till Birsta och lämnade tillbaka en del kläder som inte blev använt på dopet, handlade mat och hann precis hem och in med det i kyl och frys innan Melker skulle hämtas igen.
Sen har det varit full huggning på barnen.
Dom har grinat/skrikit om vartannat.
Melker har helt plötsligt blivit mammig?
Han som alltid varit så självständig, man blir bara förvånad. Och samtidigt som Malte kräver extra mkt uppmärksamhet just nu så känner man sig verkligen otillräcklig.
Enda håller Malte på att bli sjuk eller så är det något annat då han varit himla trött idag.
Var nästan omöjlig att väcka efter eftermiddagssovningen.
Nu har iaf äntligen barnen somnat, jag har diskat undan. Ska bara hinna hänga en tvätt och sen är det godnatt!
Hej härliga måndag.
Martin jobbar långdag på måndagar så då passar jag och barnen på att fylla dessa dagar med roligheter.
Jag och Malte började dagen med babysimsavslutning. Helt sjukt att det är slut redan. Men roligt har det varit.
Malte med kompisen Frans ♡
Efter babysimmet åkte vi hem och målade en juniorstol som jag fyndade idag. Som
Förhoppningsvis kommer göra att Melker sitter bättre/mer stilla vid matbordet.
Efter det hämtade vi Mellebus på fsk och åkte hem till Nadja och barnen. Lekte några timmar innan vi åkte hem och gjorde middag.
Efter middagen blev det en tur till Sandra. En kort prommis, undersökning av nya fina badrummet och surr som vanligt.
Sen var det bums med barnen i säng när vi kom hen och jag har hunnit tagit reda på kaoset som uppstått här hemma efter barnen somnat.
Så skönt att vakna till ett städat hem.
Nu är det godnatt innan klockan ringer för att välkomna tisdagen.
Idag har vi döpt lillebror, älskade snälla lillebror.
En helt fantastisk dag med nära och kära och glada snälla barn.
Fler bilder kommer..
Igår packade vi in oss i bilen och for till mamma och pappa. Innan vi for stannade vi till på Ica för att hämta ut, inte mindre än, två paket.
I det enda låg ullunderställ till båda barnen som jag fyndat på facebook. Supernöjd! Och det andra var från twistshake och innehåll något jag fyndade på black friday. Nämligen en pulverbehållare. Och vilken behållare sen. Den är helt magisk.
Alla småbarnsföräldrar som ger ersättning eller barn som äter välling behöver en sån här.
En praktisk burk med tätförslutande lock med enkel tryckknapp som även då används för att lyfta upp locket, på lockets undersida sitter doseringsskopan fast. Och fästet till skopan fungerar även som upphängning av locket.
I burken finns en kant som man enkelt kan skrapa av måttet med för rätt dosering.
Själva burken har även bra handtag så man kan ta burken med en hand (mkt praktiskt om man bär en vrålande unge med den andra).
Så summan av kardemumman är alltså att den måste finnas i varje småbarnsfamiljs hem.
#twistshake #twistshakebaby
Anledningen då till att vi åkte till Hudik var för att idag var vi bjuden på 30-årskalas för ingen mindre än min älskade vän Maria!
Jättemysigt med gott fika och trevligt sällskap.
Jag tog inte en enda bild. Jag är så dålig på det, måste bli bättre!
Nu ska dom blå få vila en stund innan Malte vaknar för mat. Godnatt!
Dagen har bjudit på en massa fläng.
Först in mot Birsta för att fixa inför helgen. Sen en sväng till Olivia och titta hur fint dom fått det i nya lägenheten, blivit bjuppad på jättegod lunch och kaffe med surr. Dock tre trötta barn men dom skötte sig helt okej ändå tycker jag.
Sen hann vi bara hem och göra lite mat innan Martin kom hem och tog över Maltetjänsten medan jag och Melker vände om till Birsta.
Väl där var vi och provade ut och beställde glasögon till lillhjärtat. ÄNTLIGEN!
Så nu håller vi bara tummarna för att dom här kommer hem och sitter bra så han kan ha dom på heltid.
Blir lika förvånad varje gång över hur duktig min stora lillkille kan vara. Finner sig i allt.
Trots ca 15-20 minuter total sömn under dagen lät han krångla av och på 1000 ggr med olika glasögon och inställningar.
Hoppas bara att dom hinner komma innan jul så vi får vara två när vi ska öva på att ha dom.
Nu ska jag försöka sova innan vilddjuren vaknar.
Förra veckan var jag på bvc med Malte för vägning och mätning, då var det också dags för ”mammasamtal”. Man får fylla i uppgifter om hur man mått dom senaste dagarna, antar att det görs pga att dom vill se över om det finns några problem eller depressionstecken.
Allt såg bra ut, men vi pratade ändå en del och jag förklarade som det var, att allt inte varit så den senaste tiden. Att istället för den här fantastiska bebisbubblan som jag upplevde med Melker, så har livet bara känns som en enda stor röra. Känslan av att vara konstant otillräcklig höll nästan på att kväva mig. Jag ville bara skrika ut min frustration. Det kändes som att allt jag gjorde gjordes under konstant skrik av någon av barnen. Ingen av dom fick ro av den andre att göra något.
Men nu två månader senare känns allting mycket bättre, såklart finns det saker som kan bli bättre och saker vi måste jobba på tillsammans allihopa.
Men i alla fall, det barnmorskan sa då, var att en stor del av hennes jobb, var att berömma mammorna och förklara att dom faktiskt gör ett fantastiskt jobb. Och vet ni vad? Det gör vi!
Vi gör ett helt otroligt bra jobb (det finns ju såklart undantag)!
Vi är väldigt dåliga på att ge oss själv beröm eller en klapp på axeln med orden: -bra jobbat!
Så nu vill jag göra det!
Idag har det varit en bra dag rakt igenom, sett ur en småbarnsförälders perspektiv.
Vi vaknade på morgonen och fick ändå chansen att chansen att mysa i sängen innan Melker tyckte det var dags att gå ner.
Långfrukost utan sura miner, sen stod städning på schemat och barnen höll humöret uppe. Lite lek innan sovning. Melker tog en långsovning så jag fick tid att pyssla med lite papper och ta vara på Maltes vakentid.
Sen när Melker vaknade hann vi med mellis och inte mindre än fyra pixiböcker och han satt helt stilla och lyssnade och följde med i bilderna.
Pappan kom hem och vi lagade middag tillsammans. Efter det klädde jag på barnen och tog en promenad till grannarna med ett försenat paket, fikade och barnen lekte lite innan vi traskade hem. Båda barnen blev badade innan pyjamasen åkte på och i varsin säng med kvällsmat och båda två somnade utan problem.
Efter dom somnat hann jag ta reda på och köra en tvätt, ta reda på efter maten, diska och plocka undan inför imorgon samt duscha.
Under tiden har Martin jobbat undan i garaget.
Detta är vad jag kallar en lyckad dag!
Man klarar mer än man tror, banne mig!
Oktober.. Idag har lillebror funnits hos oss i tre veckor, älskade barn.
Dom här tre veckorna har varit omvälvande, minst sagt. Från att ha haft en liten bebis här hemma, han som var minst på dagis, till att ha en riktigt stor kille. Stor både kroppsligt och psykiskt, den lilla killen med det stora hjärtat och som förstår så mycket mer än man tror. Som för det mesta är såå duktig, men emellanåt gör allt djävulskap han kan komma på. Klättrar och river i allt, precis som en ettåring ska göra.
Samtidigt som vi haft en väldigt missnöjd lillebror att tampas med, som förmodligen haft ont i magen. Inte velat sova så mycket på natten och gärna velat vara i famnen på dagen. Inte jättelätt när man varit ensam med två små.
Melker har varit en lite på förskolan, så det har underlättat lite. Och han tycker så mycket om att vara där så det har gått bra.
Idag har dock lillebror sovit själv på soffan och varit jättesnäll. Så jag hoppas verkligen att magontet börjar ge med sig nu.
Nu vill han ha lite mat, så det är bara att klä av sig, som den mjölkko man är, hah!
Idag är dagen med stort D.
Dagen då lillebror beräknas anlända. Men än lyser han med sin frånvaro. Så jag tvivlar på att han vill visa sig idag.
Jag skulle kunna säga att lillebror är lik sin mamma, tidsoptimist in i det sista.
Där brås han inte på sin pappa i alla fall.
Om jag får tro min känsla så kommer vi gå två veckor över tiden, bli igångsatta då och lillebror anländer 6 oktober.
Men den som lever får se..
Vi har ju åkt lite skytteltrafik fram och tillbaka till förlossningen och fått några sovdoser då min bäckensmärta inte riktigt har varit okej att tampas med. Men i tisdags blev vi inlagd över natten för en starkare smärtlindring. Och den var helt fantastisk. Den känslan, att under några timmar bara känna smärtan svagt, svagt. Amazing!!
Men på morgonen var det lika igen och vi fick åka hem utan åtgärd.
Vi hade som alternativ att skippa det starkare smärtstillande och bli igångsatt på onsdagsmorgonen istället. Men jag vill helst inte bli igångsatt om det inte absolut krävs.
Men nu blev vi alltså hemskickad ”utan” åtgärd. Hormonerna pallade inte riktigt med kombon med att åka hem med samma smärta, utan en bebis.
Det var psykiskt och fysiskt påfrestande.
Men det är så det är och bara att acceptera.
Nu får vi ta vara på den här tiden hemma som tre innan nästa huligan kommer.
