Hmm, vart ju diagnostiserad med Bronkit i början av veckan och de blev ajabaja med fysisk aktivitet i 1-2 veckor. Kan säga att min rid abstinens är nästintill olidlig. Det bara kryper i kroppen! Sen är mitt kära ponnybus helt galet pigg och det är ingen direkt som hurrar när jag frågar om dem vill provköra... Hon är ju "lite" speciell min dam. Har ändå kunnat jobba henne från backen, men det är väldigt fina cirkus konster hon kan ;)
Det är inte att Mary är elak, eller nja jo om hon gillar någon då- men hon är liksom lite speciell på sitt vis. Hon kan vara världens snällaste och gulligaste- det kan hon verkligen. Men hon kan också vara ett riktigt ponnyfan, typ försöka smitta undan allt arbete och prova nya ryttare allt vad det går. Hon och jag är ändå så pass sammansvetsade nu efter 3,5år tillsammans, så jag vet vilka knappar jag ska trycka på. Men, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara- hon är som fyra hästar i en. De kan skifta fort och de kan gå från 0 till 100 på en millisekund.
En racer-rodeo ponny med en räv bakom båda öronen. En lat lurvtuss som inte vet vad en framåtdrivande skänkel är för något. En divig-bitch-drake. Sen dedär få dagarna när hon bjuder till och går som tåget och man blir sådär nykär. Man måste verkligen förstå sig på henne, lära känna henne och ta henne rätt.
Det är rent lotteri vad fröken är på för humör varje dag. Men oj vad hon har lärt och lär mig mycket! Oj vad ja älskar den hästen och hon älskar mig.
Usch vilken rid abstinens jag har!
Känslan efter en felfri runda- obeskrivlig!