RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-08-11 00:52:10

CarolineEnberg blogg

CarolineEnberg blogg på Nouw

Min förlossningsberättelse

2019-06-09 22:10
Från CarolineEnberg

Onsdagen 17 Oktober började jag få värkar redan på morgonen, de var väldigt oregelbundna till att börja med men blev mer regelbundna och tätare under dagen. Det var dock ändå för glest mellan dem för att fara in, var 10 minut kom de under hela natten vilket gjorde att jag inte kunde sova alls. Klockan sju på morgonen for vi in till förlossningen för kontroll, som vi redan förstått var de för glesa men jag fick en dos med Morfin och Bricanyl sedan gick vi till sjukhushotellet för att sova. Det var skönt att få slappna av och slippa värkarna ett tag, men mot kvällen kom de tillbaka med 10 minuters mellanrum igen, så jag gick till förlossningen och fick en dos till för att kunna sova på natten. Det höll på såhär tills Måndag 22 Oktober. Jag fick smärtstillande varje kväll men på dagarna gick det att ta sig igenom värkarna. Vi försökte hålla oss sysselsatta, vi var till Luleå och shoppade på fredag och till min moster på kalas på Lördag (jag låg dock i hennes badkar och andades den mesta av tiden) på Söndag var vi till Storheden och åt middag som såklart kom upp eftersom jag mådde illa hela tiden. Varje kväll så sov vi på hotellet.

På måndag morgon klockan fem vaknade jag av att värkarna blivit starkare. Klockan åtta väckte jag Jonas för att vi skulle gå och äta frukost, efter att vi ätit hade vi bokat relaxen så vi packade med oss grejer och gick dit. Värkarna fortsatte men de avtog i styrka igen medans jag bastade. När jag stod i duschen ringde de från förlossningen och ville att vi skulle komma dit för en kontroll. Vi gjorde oss färdiga i lugn och ro och sedan gick vi dit. Allting så ut precis som tidigare men eftersom jag gått över tiden 15 dagar så kunde de äntligen sätta igång mig. Först fick jag ligga i badet en stund men ganska snabbt ville jag kliva upp, klockan 11.10 fick jag värkstimulerande dropp och en barnmorska tog hål på hinnorna. Det kom dock inget vatten så förmodligen hade vattnet gått någon gång under helgen utan att vi märkt något eftersom allt såg normalt ut på torsdagen när vi hade överburenhetskontroll med ultraljud. Barnmorskan satte in en droppslang med koksalt för att fylla på med vätska till bebisen.

Ganska snabbt började jag få ordentliga värkar och jag klarade bara ca en 1,5 timme med lustgas sedan var jag omedveten om vad som hände för att det gjorde så ont. Jonas hjälpte mig vid värkarna och höll emot mot fötterna och från början kändes det bättre men när de tilltog i styrka fick han istället stå och trycka på vänster höften för att fixera fast den andra höften ner mot sängen. Två veckor tidigare hade jag börjat få foglossning och problem med att gå. Vid varje värk kändes det som att någon tog en kniv och vred om i höften och jag bara grinade. Barnmorskan frågade om jag ville ha epidural eftersom att jag nästan var okontaktbar, jag svarade “jag är rädd för sprutor så jag vetinte.. men okej” en liten stund senare hade en narkosläkare varit in i rummet och gett mig epidural utan att jag ens märkt att hen kommit in i rummet. Efter en stund lättade smärtan och jag kunde sitta upp och andas.

Två timmar var det lugnare, jag fick i mig nån tugga mat och lite vatten och vi kunde prata normalt en stund. Så fort värkarna började slå igenom så kräktes jag upp allting. De fyllde på Epiduralen då och då men när värkarna tilltog i styrka så hjälpte de inte mot smärtan i höften längre. Jag ville ligga på höger sida för då pressade jag fast höften och det gjorde mindre ont men barnmorskan ville att jag skulle ligga på andra sidan för att barnet hade börjat få sämre hjärtljud. Jag testade men efter bara nån minut så hyperventilerade jag och grät, höften hängde och det gjorde så fruktansvärt ont. Jag fick vända tillbaka men bebisens hjärtljud blev sämre igen så tillslut fick jag ställa mig på knä. När klockan var 19.15 så hade jag fått 38,5 i feber och de fick ge mig antibiotika för att risken fanns att jag hade fått havandeskapsförgiftning. Tidsuppfattningen är lite oklar faktiskt men jag har fått det återberättat för mig i efterhand.

Krystvärkarna kom igång medan jag stod på knä och då fick jag lägga mig ner på rygg igen, men så fort jag gjorde det så gick barnets hjärtljud ner och jag hade inget annat val än att ligga på sida med den onda höften hängande. Allting därefter är väldigt suddigt för mig. Jag fick panik och låg konstant och drog i mig lustgas medan Jonas höll mig i handen och strök på mitt huvud. Blodtrycket gick upp och jag hörde långt bort att de började prata om snitt eftersom barnet var medtaget i magen och jag låg och hyperventilerade. Medan barnmorskorna gick ut och pratade så försökte Jonas få mig att andas ordentligt igen och tack och lov så fungerade det. Ett litet tag senare kände jag att något lättade. Det blev som bara tomt. Jag såg inget barn, jag hörde inget skrik, barnmorskorna klippte navelsträngen och sprang. Jonas sa “det är en pojke” sedan pussade han mig på pannan och sedan var han också borta. Kvar i rummet var jag och en barnmorska. Jag satt bara och stirrade, det var overkligt och jag tror inte att jag fattade vad som hände. Jag var utmattad, rädd och chockad på samma gång.

Madelene, barnmorskan sa att bebisen hade svårt att andas och att han var blå så de skulle ge honom lustgas, mer än så visste förstås inte hon heller. 4 minuter senare kom moderkakan ut och efter ytterligare tio minuter kom en annan barnmorska och sa att han hade återhämtat sig men att de skulle ha kvar honom på den andra avdelningen för observation en stund. Jag fick sy tre stygn men bara ytligt och faktiskt så kändes det inte alls. Det tog totalt 45 minuter från det att han kom ut tills Jonas kom och la honom på mitt bröst. Det var fortfarande overkligt och det tog några timmar innan chocken släppte om man säger så men när han låg på mitt bröst då visste jag att det var värt det. 4305g och 53,3cm lång var vår underbara lilla Vilmer när han föddes den 22 oktober 2018, klockan 20:10. Förlossningen tog totalt 9 timmar. Trots att det gick hyfsat snabbt för att vara en igångsatt förlossning så tyckte jag att det var väldigt jobbigt.

När de kom till den andra avdelningen la de Vilmer på en värmeplatta och gav honom syrgas och masserade honom, redan när han låg där så reagerade han när Jonas pratade vilket är ett tecken på att de verkligen känner igen röster de hört ofta under graviditeten. Jonas bad om att få ta upp honom och hålla honom mot kroppen för att ge honom värme istället för värmeplattan och det fungerade bra. De sa att Vilmer hade varit medtagen när han kom ut men att han återhämtat sig bara några minuter efter. Alla efterföljande tester var bra, han hade dock 38.5 i feber precis som mig.

Oj, detta inlägg blev väldigt långt och vad som hände efter detta får jag skriva i ett kommande inlägg även om jag hade velat skriva om allting på en gång. Kul om du orkat läsa hela min förlossningsberättelse. Tack och kram på er alla!

Så typiskt!

2019-06-09 20:37
Från CarolineEnberg

Haha, ja det var så typiskt. Det som hände efter förra inlägget var att hela bloggsidan la av och allt jag skrivit om förlossningen försvann, vilket hade tagit mig över två timmar att sammanfatta. Därav blev jag så less så att jag inte orkade börja om från början igen direkt. Men nu har det gått ytterligare en månad så nu ska jag försöka mig på att skriva om förlossningen igen.

Ops, 7 månader senare...

2019-05-07 23:00
Från CarolineEnberg

Jag tappade bloggmotivationen i höst, det var verkligen väldigt jobbigt att gå över tiden och efter förlossningen hade vi väldigt mycket annat att tänka på och njuta av såklart. Jag kan inte lova att jag kommer blogga regelbundet, men jag vill försöka uppdatera lite då och då. I kommande inlägg ska jag skriva om min förlossningsupplevelse och om tiden efter. Vi har säkert tagit flera tusen bilder på bebisen redan så jag ska även försöka välja ut några för att sammanfatta de senaste sju månaderna.

Oktober

2018-10-02 09:30
Från CarolineEnberg

Dagarna går och idag är det den andra Oktober. I helgen har vi hunnit med en hel del. I fredags åt jag och Alina frukost på Opalen innan jag skulle till barnmorskan. Nu har jag gjort mitt sista besök innan det beräknade datumet. Men jag har ändå en ny tid bokad 12 Oktober om bebben inte hunnit titta ut innan dess. Jag och mamma åt lunch tillsammans sedan var jag tvungen fara hemåt för att jag var så himla trött.. Jag sov en timme sedan kom Nicke, Amanda och Alfred hit. Jonas och Nicklas la golvvärmen i badrummet, vi andra lekte, busade och såg film. På lördag hade vi en vilodag förutom att vi körde ett fullt lass med skräp till återvinningen. På kvällen blev vi bjudna på Tacos och bastu hos Jörgen och Frida.

På söndagen var det dags för skräpplockning i Boden för Svartlågans räkning. Samling 9.00, vilket är väldigt tidigt för mig just nu. Det kanske inte heller var den bästa aktiviteten när man är höggravid men jag gjorde det jag kunde iallafall. Vi höll på i tre timmar innan lunch och sedan for vi hemåt. Jag somnade så fort vi kom in genom dörren och sov i fyra timmar. När jag vaknade hade golvet i badrummet flytspacklats.  Förhoppningsvis läggs det klinker på torsdag eller fredag denna veckan och sedan ska "bara" rören dras och inredningen sättas på plats. Nåja, jag vill ju ha ett nytt badrum och snart så har vi det.

I torsdagskväll fick jag besök av mina goda vänner Alina och Alva, vi åt middag sedan fikade vi och pratade om allt möjligt. Det var verkligen trevligt och välbehövligt. De hade också med sig presenter till bebisen som var supersöta. Vi väntar alla med spänning på att få träffa plutten. Nu är det bara två dagar kvar till bf, men jag räknar med att gå över tiden även om det känns jobbigt.

Kontroll?

2018-09-26 02:45
Från CarolineEnberg

Att vänta är inte min starkaste sida och att inte veta är ännu jobbigare. Jag vill ha kontroll det vet alla som känner mig och just nu så har jag inte det. Jag vill ju veta när bebisen tänkt komma ut. Jag är lite orolig för att gå över beräknat bf och det är frustrerade att inte kunna påverka på något sätt. Jag försöker räkna med att gå över tiden fast jag hoppas att jag slipper det.

Jag har svårt att somna på kvällarna för att jag ligger och funderar hur allt ska gå till och vad som händer efteråt. Jag sover väldigt länge på dagarna istället, men det gör inte så mycket eftersom att jag ändå bara är hemma och jag orkar inte med så mycket mer. Dessutom säger kroppen ifrån och jag blir illamående, får ryggvärk och sammandragningar om jag gör något lite mer ansträngande.

Ikväll hälsade jag och Amanda på Annika som fick barn för fem dagar sedan. Gud så mysigt det var att snosa på den lille, jag längtar verkligen tills vi har en egen liten plutt.

Bildbomb - Babyshower

2018-09-23 12:02
Från CarolineEnberg
Dagen började som vilken annan lördag som helst, jag sov lääänge. Vi åt frukost klockan tolv och sedan la jag mig på soffan och lyssnade på ljudbok en timme innan Jonas kom och frågade om vi skulle hälsa på Alfred. Visst sa jag och så hoppade jag i kläderna som fanns närmast.

Jag tänkte i bilen att det var lite ovanligt att Jonas frågar om jag verkligen ska ha mjukisbyxor på mig, men inte mer med det. När vi kom fram så mötte vi Nicklas och Alfred som sa att vi skulle fika i bagarstugan och då började jag ana att något var på gång. Fönsterna var fördragna och Alfred såg väldigt lurig ut.

När jag öppnade dörren så smällde en ballong med konfetti och sedan ropades det "överraskning". Där stod en hel drös med folk och alla var där för vår skull. De hade fixat lunch, fika, presenter och lekar. Mina fantastiska vänner, det bästa var att träffa alla!

Min utstyrsel denna dag: Okammat hår som jag inte tvättat sedan i tisdags. Svarta mjukisbyxor, inga sockar, turkosa foppatofflor och inget smink. Som tur var hade jag iallafall en fin tröja på mig även om den skar sig mot skorna. Jag var helt enkelt inte beredd på att vi skulle fira och absolut inte för att vara med på foto men vad gör väl det. Jag är imponerad över är ingen råkat försäga sig och jag blev helt klart överraskad.
Vi delades in i två lag och fick sedan ställa oss på led, första tävlingen var att ta på en blöja på en nalle medan vi hade ögonbindel på oss. Den andra lagtävlingen var gissa bajset. Det fanns sju blöjor med olika innehåll och alla sinnen fick användas för att gissa vad som var vad. Det blev många skratt, det är inte varje dag man smakar och luktar på innehållet i en blöja.

Att sätta nappen på bebisen ska väl inte vara så svårt? Men med ögonbindel blir det dock lite besvärligt. Endast två av 16 stycken som försökte lyckades träffa munnen. Rätt dålig statistik men med lite träning ska det nog blir bättre.

Under tiden vi var där fick alla som ville skriva en hälsning till bebisen på en vit body och på en blöja och dessutom fick bebben en jättefin Klippanfilt med Mumin. Den blir perfekt nu när kylan är på väg tillbaka.

Två individuella tävlingar hann vi också med. Uppdraget var att klippa ett snöre med samma omkrets som min mage har utan att mäta. Även denna aktivitet lockade många skratt speciellt när det mer än en gång rymdes två personer i snörets omkrets trots min stora mage. Den sista tävlingen är inte avgjord ännu, alla fick gissa när barnet kommer och kuvertet öppnas efter att bebisen anlänt. Det är så spännande, vi längtar tills vi får möta vår nya familjemedlem.

Tänk vilken tur jag har som har dessa underbara människor i min närhet. Jag är så tacksam för det!

Äntligen!

2018-09-16 20:12
Från CarolineEnberg

I fredags var det dagen vi längtat efter länge nu. Lina fick äntligen komma hem från sjukhuset! Medan hon har varit i Sunderbyn i flera veckor så har vi gjort om hennes rum hemma hos mamma och pappa utan att hon vetat om det och hon verkade bli väldigt glad över det.

Jag hämtade upp Lilly på skolan så hon fick följa med till Svartlå. Hon fick vara Linas doktor, hon gav henne medicin och skjutsade runt henne i rullstolen när vi gick på promenad. Medan vi gjorde middag somnade de gott i Linas rum tillsammans med Råttan.

Fler bilder gravidfotografering

2018-09-12 22:19
Från CarolineEnberg

En lång dag

2018-09-12 17:01
Från CarolineEnberg

Vissa dagar går otroligt långsamt medan andra dagar bara Swishar förbi. För det mesta är jag helt slut och trött och jag ligger mest i sängen känns det som. Jag försöker dock röra mig lite varje dag och även göra något slags ryck hemma. Idag har jag dock varit igång sedan klockan nio, jag började med att rasta Råttan och sedan målade jag badrumsväggarna ett varv med primer.  Klockan elva for jag och mamma till Boden och hälsade på mormor innan vi for vidare till Sunderbyn för att träffa Lina på sjukhuset. Nu har jag och pappa precis varit och handlat så strax ska vi börja rulla hemåt.

Jag önskar att tiden kan gå lite fortare för det börjar vara tungt och bära den lilla som gömmer sig i magen. Jag har mycket förvärkar och sammandragningar så det är lite besvärligt. När bebben väl är född gissar jag att tiden kommer gå för fort istället. Tänk att det kan vara så olika hur långa dagarna uppfattas.

Gravidfotografering

2018-09-08 22:21
Från CarolineEnberg

På morgonen for jag till Svartlå för att bli fotade av min fina vän Lovisa som är väldigt duktig med kameran. En gravidfotografering hade varken jag eller hon varit med på tidigare därför kändes det lite extra roligt. Vi testade oss fram, improviserade, skrattade och det blev mååååååånga bilder. Jag är själv väldigt nöjd över resultatet. Här får ni ett smakprov, fler bilder kommer framöver men först måste de rensas igenom och laddas över på min hårddisk.

Ni kan följa Lovisa på Instagram om ni är intresserade av fotografering. @Fotolovisabergdahl