RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-01-14 07:30:20

theanatalie blogg

theanatalie blogg på Nouw

Livet efter vi blev utskrivna.

2019-01-13 21:02
Från theanatalie

Hej alla!

Jag fick en enorm svacka och har mer eller mindre mått väldigt dåligt.
Där av den dåliga uppdateringen.
Men, jag ska försöka att uppdatera så gott jag kan om vad som har hänt den sista tiden.

Vi blev utskrivna från neonatalavdelningen i slutet av oktober och det var alltså då vi fick åka hem.
Jag var så nervös, men samtidigt glad såklart!
Att få komma hem, till mitt egna hem och till Thea och Patrik, att vi äntligen skulle få bli den kompletta familj som vi så länge längtat efter.
Men oron fanns ju såklart där hela tiden, jag var och är fortfarande jätte rädd över att det ska hända lillebror något, att han ska sluta andas igen.

Livet efter vi har fått komma hem från sjukhuset har rullat på.
Vi har försökt att vänja oss vid att tiden som inte finns när man har ett barn, absolut inte finns nu.
Att försöka komma in i rutiner och få dagarna att flyta på.
Det har gått bra, även om det för det mesta är kaos. (haha!)
Men det får vara kaos, det är mitt, vårt kaos.

Jag skulle dock ljuga om jag sa att det har varit och är enkelt.
Vilmer skrek hela tiden och han skriker fortfarande mycket, även om det har blivit lite bättre nu.
Vi kunde inte lägga ner honom någonstans för då vaknade han och skrek, han ville vara i famnen hela tiden.
Han vill fortfarande ha mycket närhet och vill inte att man lägger ner honom i sängen eller i babynestet.
Men vi har lixom "vant" oss att han är en skrikbebis, även om det är väldigt väldigt påfrestande.
Och sömnlösa nätter, ska vi inte ens prata om.
Han har varit och är fortfarande en väldigt krävande bebis, man kan inte lägga ner eller sätta honom i tex babysittern utan att han gallskriker.

Thea är fortfarande hemma från förskolan pga infektionsrisken och vi tänkte ha henne hemma några månader till.
Det går bra, hon är verkligen världens snällaste och hjälpsammaste maste storasyster jag vet.

Vi åker in till sjukhuset på olika läkarbesök nästan varje vecka.
Många olika som man ska träffa efter man har fått ett för tidigt fött barn.
Ögonläkare, sjukgymnast, Logoped, hjärtläkare, "vanliga" läkare och dietist.
Känns inte som man gör annat än att släpa fram och tillbaka till sjukhuset.
Men jag är så tacksam att vi får denna hjälp och stöd.

Detta året som var, har vart det värsta men även ett av det bästa i mitt liv.
Bästa var ju såklart Vilmer, även om det var alldeles för tidigt.
Jag har aldrig aldrig någonsin mått såhär dåligt i hela mitt liv, detta har verkligen tagit på mig och Patrik.. Vi har fått kämpa på som aldrig förr.

Så 2019 har jag längtat efter, det bara måste vända för oss nu.
Vi är värda det!
Även om vi började året med att få övernatta på barnkliniken, då dom misstänkte att Vilmer fått RS.
Tack och lov så klarade han sig.

Jag tänkte avsluta med något roligt!
Ni som följt oss, vår resa, ni vet ju att Vilmer har haft ett hål vid hjärtat (ductus) och ett blåsljud.
Det hade inte försvunnit när vi blev utskrivna från neonatalavdelningen.
I fredags var vi och träffade hjärtläkaren igen och han gjorde ultraljud på hjärtat.
Allt såg bra ut och lät bra och ductus har äntligen vuxit ihop!

Jag ska försöka att uppdatera här så gott jag kan, så att ni får fortsätta att följa våran resa även på hemmaplan.

Kram på er!

Det värsta jag har vart med om i hela mitt liv!

2018-10-02 12:05
Från theanatalie

Hej på er!

Vet inte hur jag ska kunna förklara för er hur jag mår just nu, hur allt detta känns!
Hur det känns att stå på sidan av när flera läkare och sjuksköterskor försöker få liv i det allra finaste man har.
Jag har aldrig någonsin mått så här dåligt eller känt mig så otroligt maktlös!
Jag har ångest hela tiden, är ledsen och är jäkligt rädd för att detta ska hända igen.
Vad gör vi om detta skulle hända när vi har fått komma hem?!

Händelsen och bilderna upprepas gång på gång i mitt huvud och jag kommer ihåg att det enda jag tänkte var ”att du dör han, nu förlorar vi lillebror” när jag stod där och kollade på när dom gjorde HRL på honom.

Nu efter händelsen så mår lillebror bättre, han har repat sig och är ungefär tillbaka i det skick som han var innan detta hände.
Iof har han lunginflammation, men det är inget som märks på honom så mycket.
Så han mår ”bra”, det är värre med mig.
Jag är helt slut, både fysiskt och pskykiskt.

Nu ska vi försöka börja om igen, bygga upp förtroendet för lillebror igen, bli friska och starka för att sedan börja om att förbereda oss på att åka hem, även om det är några veckor bort.

Idag är lillebror 39+1 veckor, väger 2815 gram och är ca 46-47 cm lång.
Känns konstigt att han egentligen ska ligga kvar i min mage i minst en vecka till, när vi har haft honom hos oss i 12 veckor redan.

Thea har varit sjuk och är fortfarande förkyld, så henne har jag inte träffat på över en vecka!
Mitt mammahjärta är i tusen bitar och jag saknar henne så att det gör ont på riktigt!
Att inte kunna få ta hand om henne när hon är sjuk, leka, pussa och krama henne, natta henne och läsa godnattsagor gör mig så ledsen.
Och det känns som om att jag missar hur mycket som helst med henne nu och hennes utveckling.

Även om detta är en kort period i ens liv, så känns det som om denna resa är så otroligt lång, hur livet gång på gång testar oss.
Det är svårt att tänka positivt i sådana här situationer.
Jag känner att en del av mig bara vill skrika ”nu faaa-n är det nog”!
Men vi fortsätter att kämpa, för oss och för barnens skull.. det finns inget annat, man måste!

Thea har det såklart inte lätt just nu hon heller och när folk som vi inte känner eller ens har träffat skickar hem ”storasyster-presenter” till henne på posten, så blir hon så himla glad!
Och om ni bara visste hur glad jag blir och hur bra det känns i mitt hjärta när folk som vi inte ens känner göra sådana här saker för oss!
Kan inte beskriva hur tacksam jag är! ❤️




Igår var vi nära på att förlora honom!

2018-09-30 17:42
Från theanatalie

Hej på er!

Vi är ni inne på vår 12:e sjukhusvecka, den 10:e här i Gävle.
Lillebror går imorgon in i v.39+0 och är snart 3 månader.

Vi har hunnit med en del här på sjukhuset, han har gjort massor av framsteg men även hunnit med att ta några steg tillbaka också.
Nyss var han förkyld och hade precis blivit frisk och gjorde många framsteg vilket innebar att vi snart skulle få åka hem till pappa och storasyster.

(För att göra en lång historia kort.)
Igår hände det värsta jag har vart med om, jag hittade Vilmer helt grå/blå och ”livlös”..
Dom fick göra HRL på honom och använda puffen och efter en stund fick dom liv i honom.
Dom trodde att han satt i halsen och satt på struplocket.
Pga det som hände så fick han ner kräks i lungorna så nu får han antibiotika mot det och infektionen som han också har fått.

Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva det jag fick uppleva och känna igår, jag vet att jag tänkte flera gånger ”nu dör han, nu dör mitt barn”.
Där stod jag på sidan om och såg på när dom försökte få liv i honom.
Aldrig känt mig så otroligt maktlös i hela mitt liv!
Jag gråter till och från hela tiden och bilderna spelas upp i huvudet gång på gång.
Känslan att stå och kolla på när ens barn kämpar om livet, är vidrig!

Jag är helt slut som människa!
alla känslor, bakslag och saker man får stå ut med och gå igenom tar så otroligt hårt på mig/oss!
Även fast både jag och Patrik kämpar på, hårdare än någonsin så känner jag lixom att nu får det tusan vara nog!
Nu vill jag att detta ska bli bra så att vi får åka hem och vara en familj tillsammans med två friska barn.

Nu tar vi nya tag, kämpar oss friska och starka igen! ❤️

En svacka!

2018-08-30 13:08
Från theanatalie

Hej på er och förlåt!
Förlåt för att jag inte har orkat uppdatera er om livet, men jag har helt enkelt inte orkat.

Tänkte att jag ska försöka uppdatera om vad som har hänt dom senaste veckorna.

Vi är inne på våran 7:e sjukhusvecka, den 5:e här i Gävle på neonatalavdelningen.
I början så turades jag och Patrik om att vara hemma med Thea, två nätter hemma och sedan byttes vi av.
Dels för att få byta miljö men mest för att få vara hemma med Thea och för att hon skulle få en sådan ”normal” miljö som möjligt.
Nu går inte det längre eftersom att lillebror har blivit större och mer intresserad av att amma, så nu är jag på sjukhuset med honom och Patrik hemma med Thea.
Tiden här inne går sååååå otroligt sakta, jag sitter inne på mitt och lillebrors rum hela dagarna, kommer knappt ut.
Visst jag får säkert gå promenader om jag frågar, men jag vill inte, jag vill ju isåfall ta med Vilmer ut på en promenad.
Jag får besök då och då och så kommer ju såklart Thea och Patrik hit och hälsar på.
Det är det jag lever på just nu, besöken.
För ja, jag börjar bli riktigt trött och less på detta nu, riktigt deppig vissa dagar.
Detta är riktigt tufft.

Jag vill egentligen bara hem, hem till Patrik och Thea.
Hem för att kunna få vara en ”riktig” familj, få lära känna lillebror i hemmamiljön och att Thea ska få lära känna honom, att kunna få vara en storasyster ”på riktigt”.
Jag saknar Thea och Patrik varje dag, faktiskt så att det gör ont! På riktigt!
Jag slits mellan lycka och saknad.
Lycka - såklart över att lillebror är här, att jag får vara tillsammans med honom och för att han gör framsteg.
Saknad - då jag saknar Thea så att jag spricker, jag hatar att vara utan henne.

Lillebror, älskade lilla lillebror.
Han har utvecklats, vuxit och blivit starkare.
Från att ligga i resp med tub ner till lungorna till idag kunna andas helt själv utan andningshjälp, det är väldigt starkt jobbat.
Så från tub till cpap, från cpap till optiflow, från optiflow till grimma och från grimma till inget alls!
Han kan få någon dutt av syrgas ibland då han fortfarande svajar ibland och inte kan vända tillbaka det själv så bra.
Men nu dom senaste dagarna så har han inte behövt syrgas heller.
Magen har börjat bli bättre, refluxen har blivit lite bättre, blåsljudet på hjärtat är borta men ductusen är kvar och han har fortfarande andningsuppehåll ibland, även om det inte är lika ofta nu som för några veckor sedan.
Idag är han 42 cm lång och väger 1985 gram och är i v 34+4.
Lilla älsklingen, han är så duktig.

Nästa vecka står en vaccination och en (andra) ögonkontroll på schemat.
Personalen här säger att om han fortsätter att sköta sig såhär bra, så är det inte långt kvar tills vi får komma hem.
Man brukar alltså om allt är bra med bebisen få åka hem på tidig hem gång från v.35.
En del av mig jublar inombords medan den andra delen får PANIK över att vi ska få åka hem.
Man blir ju såklart orolig, man vill ju att lillebror ska vara så stabil som möjligt innan.




Cpapen är borta.

2018-08-06 09:14
Från theanatalie

Hej alla!

Igår tog dom bort cpapen och istället fick han en grimma.
Lillebror fixade det okej, svajade något så dom höjde trycket från 2 till 3 vilket han fixade bättre.
Vi håller tummarna att han fixar det och att det inte blir för jobbigt för honom, men isåfall skulle han få tillbaka cpapen.
Dom har även tagit bort tilläggsdroppet, så nu sondmatas han endast och klarar sig bra på det och går upp i vikt.
Heja lillebror, vi är så stolta över alla framsteg som du gör, stora som små!

Igår blev lillebror 3 veckor, tiden går fort. Tänk att vi har haft honom utanför magen i 3 veckor! Älskade unge! 

Idag byter jag och Patrik igen och jag får äntligen kramas och pussas med Thea, men jag kommer ju sakna lillebror istället.. usch, jag är ständigt halv numera. 

Men jag tycker ändå att vi gör det bästa av situationen och vad som vi tycker är bäst för våra barn.
Jag tycker ändå att detta funkar bra och vi kan vara med båda våra barn, fast på olika håll (tyvärr).

Det känns iaf lite bättre nu när vi är i Gävle, även om jag saknar Uppsala.
Men det är lite lättare med allt, det är närma hem, folk har lättare att komma och hälsa på och det är närma till Thea vilket är det bästa.




Tokiga unge! Igår bakade hon ”Bajskolvar”

Nu när jag inte längre är gravid.

2018-08-04 20:27
Från theanatalie

Eftersom att lillebror redan är här, så kan man ju tänka på saker som är positivt med att inte längre vara gravid.
Även om jag helst av allt hade önskat att han stannat längre i min mage såklart.

1. Jag orkar äntligen leka normalt med Thea igen, jag kan springa, busa och bära henne.

2. Att slippa springa upp minst 7-8 gånger på natten för att kissa.
Till det hör väl också att jag äntligen kan tömma kissblåsan ordentligt eftersom att inget ligger och trycker på den.

3. Jag kan äntligen böja mig ner igen, utan att magen tar emot och jag får andnöd.
Och jag slipper fundera på om det verkligen är nödvändigt att plocka upp saken från golvet som jag nyss tappade.

4. Jag har inte ont i ryggen längre på grund av foglossning.

5. Det är inte lika jobbig att vara ute i värmen längre.
Visst det är sjukt varmt ändå och jag håller på och svettas ihjäl nu också och föredrar skugga, men det är absolut inte på samma sätt som att vara gravid.

6. Jag kan röra mig utan att flåsa som om att jag skulle ha sprungit ett maraton.

7. Magen tar inte längre i ratten när jag kör bil.

8. Jag kan äntligen sova normalt och skönt!

9. Foppatofflorna är inte längre ett måste, även om jag fortfarande föredrar dom ändå.

10. Jag kan äta vad jag vill igen.





Det är så orättvist!

2018-08-04 14:58
Från theanatalie

Hej på er!

Idag är jag tillbaka på sjukhuset hos älskade lillebror, jag har saknat min lilla bebis så mycket!
Samtidigt som jag är överlycklig att få åka dit, så pendlar det mellan lycka och ångest!
Lycka över att äntligen få träffa ett av mina barn, men ångest för att behöva lämna det andra.
Det är så jäkla orättvist att inte kunna få vara med mina två barn samtidigt och att vi inte kan få vara en ”riktigt” familj.
Kunna få ”umgås” med Patrik, nu träffas vi ca en 20 min när vi byts av och den ena åker hem.
Kunna få vara hemma och känna den där ”bebis-bubblan”, mysa, gosa och introducera lillebror för storasyster på riktigt!
Nu ligger han ju bara i en säng eller på vårt bröst och hon kan lixom bara hålla honom i handen.
Mammahjärtat är nu för tiden ständigt halvt och kommer att vara tills jag är hemma med både Thea och lillebror.

Har iaf haft underbara dagar hemma med min lilla tjej och det var skönt att få komma hem efter över 2 veckor på sjukhus.
Vi har myst massa, busat, pussats och kramats, skrattat och tokat.
Har gjort en del nödvändiga också, men mest bara njutit över att äntligen få vara hemma med Thea.

Och nu, nu äntligen har jag äntligen min lilla bebis i min famn igen.
Som jag har längtat att bara få ligga och mysa med honom, lilla älskade lillebror!






Blåsljud på hjärtat.

2018-08-03 22:08
Från theanatalie

Hej.

Idag kollade läkaren om blåsljudet på lillebrors hjärta blivit bättre eller inte.
Tyvärr så är blåsljudet (ductusen) kvar, vi får hoppas att det växer ihop sig fort.
Dom trodde att det kan vara lite därför lillebror svajar med andningsuppehållen också, även om jag tycker att han har varit bättre dom senaste dagarna, men det kan ju såklart gå upp och ner också.
Idag skulle han få en ”grimma” istället för cpapen, men dom tyckte att han svajade lite för mycket idag så dom bytte inte.
Skönt att dom avvaktar och inte skyndar på något, dock så trodde dom att han behövde bajsa då han inte gjort det idag.
Han fick hjälp med det och sedan blev det faktiskt lite bättre.
Det är ju så med så små barn, dom kan oftast bara koncentrera sig på en sak, att andas, att bajsa osv så blir det för många saker samtidigt så kan dom få andningsuppehåll.
Men lillebror kämpar på och gör ändå framsteg tycker vi.

Thea för framsteg hon också, hela tiden!
Gud så hon pratar nu, det bara bubblar ur henne, nya ord och meningar varje dag.
Man kan prata med henne som ”till en vuxen” och hon svarar och samtalar tillbaka.
Ibland undrar man ju vart hon får allt ifrån, hon säger så roliga saker!
Och idag har hon varit blöjfri hela dagen förutom när hon har sovit.
Hon har blivit så stor min lilla tjej.



Heja lillebror!

2018-08-02 23:39
Från theanatalie

Hej.

Lillebror har haft två bra dagar nu med mindre andningsuppehåll, han kämpar på och är så himla duktig.
Han är en riktigt liten goding.
Jag tycker det är så häftigt, tänk att man kan vara så liten och ändå ha en egen personlighet redan nu.
Han är verkligen underbar!
Idag på ronden så sa läkaren att om han fortsätter att vara såhär duktig idag och inatt så skulle dom troligtvis ta bort cpapen imorgon och sätta en flödesgrimma? (Tror jag att det hette?!)
Han kommer fortfarande få hjälp med luft ner i näsan, men på ett annat sätt? (Fattade inte riktigt.) och så blir det lite mindre slangar att hålla reda på och inte lika mycket saker i ansiktet och på huvudet.
Dom skulle även försöka plocka bort tilläggsdroppet till slutet av veckan om han går upp som han ska och inte kräks upp maten när dom höjer den.
Imorgon ska dom även kolla ductusen (blåsljudet på hjärtat.) om det har blivit något bättre och det hoppas vi såklart på!

Idag har jag fått mysa med Thea!
Vi åt mat med min mamma, pappa, bror och moster.
Thea fick busa massa och hon var sååå nöjd.


2 veckor och 2 dagar.

2018-07-31 10:05
Från theanatalie

Hej!

Tänk att tiden ändå går så fort, men samtidigt så känns det som att tiden kryper fram.
Lillebror har hunnit blivit 2 veckor och 2 dagar redan, han känns lite mer stabil i sina andningsuppehåll också och kämpar på.

Vi har hunnit bo här i Gävle i 2 dagar nu och det känns okej att vara här, personalen är jättegulliga.
Men jag saknar Uppsala, även om det är väldigt skönt att ha nära hem nu.
Allt blir lixom lite enklare när man har nära hem.

Idag får jag besök.
Sofia, lillebrors ena gudmor kommer idag.
Det ska bli så roligt att hon äntligen ska få se lille plutten.
Sen kommer även hans farmor lite senare på eftermiddagen.

Igår provade dom att sänka trycket i cpapen, från 5 till 4.
Jag tyckte att han började mer med sina andningsuppehåll då, så jag bad om att få höja tillbaka trycket.
Det gjorde dom och då blev han bättre.
Han känns mer stabil nu när dom höjde tillbaka trycket även om han fortfarande glömmer bort att andas ibland.





Dom här tre alltså! ❤️

Nu är vi i Gävle!

2018-07-29 20:51
Från theanatalie

Hejsan alla!

Idag kl 11.00 gick bilen från Uppsala till Gävle, lillebror åkte ambulans och jag åkte bil.
Kändes väl inte 100% att åka ifrån Uppsala idag, men vi måste ju lita på deras omdöme att han har blivit bättre och klarar sig bra.
Men jag hade gärna stannat där i minst 1 vecka till.

Som sagt, nu är vi i Gävle vilket på ett sätt känns skönt då det är närma hem.
Personalen är jätte gulliga här, men jag saknar redan Uppsala.
Går inte att jämnföra vården där, med den här i Gävle.
Även om jag tror och vet att det kommer att bli bra här också, dom kan ge lillebror den vård han behöver här med.

Idag när Thea var in till lillebror så tog han tag med sin lilla hand om hennes finger och höll om, som även det såg stort ut fast hon har små händer även hon.
Ni skulle ha sett lyckan i hennes ögon, hon blev så otroligt stolt och glad.
”Lillebror hålla mig i handen”
Älskade ungar!




Lillebrors första blöja.

Nätterna är värst!

2018-07-29 00:29
Från theanatalie

Hej allesammans!

Jag sover nästan inget om nätterna längre och somnar jag så sover jag dåligt!
Jag är trött, men kan inte slappna av.
Det är mycket som snurrar och man blir inte klok på alla känslor.

Idag har min bror vart här, vi var ner på stan och käkade lunch.
Har inte träffat honom på länge, så det var så roligt att då träffa honom.
Jag är så otroligt tacksam att han och alla ni andra
har varit här och hälsat på, det betyder så mycket!

Idag kom beskedet igen.. imorgon får vi åka till Gävle.
Lika skrämmande även denna gång, men känns ändå lite bättre då han har varit lite bättre i apnéerna.
Men det känns så fort, det var ju igår kväll som dom tog bort tuben igen och redan imorgon ska vi få åka hem.
Frågor som ”har han verkligen blivit så bra på bara en dag” och ”kommer han verkligen att fixa detta nu och bara bli bättre och bättre”, sådana frågor ekar ständigt i mitt huvud.
Jag är så rädd att något ska hända och att vi ska få ”ännu ett bakslag”.
Det blir säkert bra i Gävle också, jag vet att dom är gulliga där.

Jag får försöka intala och peppa mig själv, detta blir bra!
”Snaaaaart” är vi hemma i vårt hus och kan börja leva familjelivet med vår nya lilla familjemedlem.
Jag längtar!

❤️

Tuben är borta och cpapen är tillbaka.

2018-07-28 00:35
Från theanatalie

Hejsan!

Idag har en av mina närmsta vänner vart här och hälsat på mig och lillebror.
Med sig hade hon mjukaste filten till lillebror, som hennes mamma har virkat.
Så himla gulligt!
Finaste Elin, tack för att du kommer med massa ny energi mitt i allt elände.
Jag behöver det mer än någonsin nu, så himla tacksam för att du kom idag.

Om ni alla bara visste vad lite sällskap kan göra, även om det bara är för några timmar så är det så mycket värt.
Och jag känner att det är lite lättare att andas för ett tag.

Som jag nämnde igår så fick lillebror tillbaka tuben, tror att han behövde vila upp sig lite.
För det hade sett bra ut på natten och idag på dagen, så idag fick han tillbaka cpapen.
Han apneear fortfarande men det har inte vart lika mycket idag, vilket känns skönt.
Hans mage verkar ha kommit igång också vilket känns bra.

Han är verkligen underbar lilla lillebror och jag är så förälskad i vår nya familjemedlem.
Tänk att någon så liten som han, kan vara så perfekt och vacker!
Han och hans storasyster, dom är livets liv!
Jag längtar tills vi får komma hem och börja ”det riktiga familjelivet” tillsammans.
Även om han kom lite väl tidigt, så kom han och gjorde våran lilla familj komplett.




Idag skulle vi få åka ”hem” till Gävle.

2018-07-26 23:35
Från theanatalie

Hej alla!

Igår vid ca 20.00 kom läkaren och sa att lillebror mådde så pass bra att vi skulle få åka till Gävle idag till neo.
Usch, den känslan och rädslan går inte att beskriva om man inte har varit i en liknande situation själv.
Jag frös till is och det kändes allvarligt som om att läkaren gett mig en käftsmäll!
Man är så rädd att något ska hända och att få åka till Gävle (även om jag vet att dom är bra där också) så känns det så skrämmande.
Han apnéade mycket och det kändes inte alls bra att få åka till Gävle.

Idag sa läkaren vi pratade med att vi skulle få åka hem, kl 15.00 skulle helikoptern åka mot Gävle.
Ja det var ju lixom bara att packa ihop och försöka lita på läkarens ord att han mår bättre.
Jag gick till lillebror vid ca 13.15 tiden för att vara med honom en stund innan vi skulle ta bilen till Gävle, jag, Patrik och Thea.

När jag satt där inne med honom så tyckte jag att han apneeade jätte mycket och han vände inte tillbaka själv lika mycket som han brukar.
Och sjuksköterskan som tyckte lika som jag, sa att hon skulle prata med läkaren, som sa att vi skulle få stanna kvar idag.
Dom ville ha mer koll på honom.
Det kändes såååååå otroligt skönt att få stanna! Ingen blev gladare än jag, jag vill lixom inte åka härifrån förens jag ser och märker själv att han skulle klara det.
Och jag tror att man alltid ska lita på sig själv som förälder.
Hur som, dagen gick och han fortsatte att apneea mycket.
Dom tog prover på honom och det hela slutade med att han fick tillbaka tuben ner till lungorna.
Läkaren sa att han klarar av att andas själv, men när man är så liten kan det vara jobbigt att andas själv en längre tid.
Dom trodde att han var ”lite trött” och att det blev lite för jobbigt för honom att andas helt själv.
Så därför fick han tillbaka den och det känns skönt faktiskt och att dom har koll på honom.
Så vi blir kvar här i några dagar till.

Mitt psyke och mående börjar svaja nu har jag märkt, detta tar väldigt hårt på en och jag får ofta bita mig i läppen för att hålla tillbaka tårarna.
Jag brukar inte vara den som bryter ihop nå ofta, men nu är det nära att jag gör det hela tiden.
Alla dessa känslor är så jobbiga att tackla och helst av allt vill jag bara skrika rakt ut!
Jag har ständigt dåligt samvete nu för tiden, känner mig otillräcklig och stressad över allt.
Och då ska vi inte tala om oron jag känner..

Jag får försöka att bita ihop och se saker positivt och från den ljusa sidan.
Men det är svårt just nu!
Men jag vet att jag fixar detta, VI fixar detta!
Och vi kommer att gå ur detta, starkare än någonsin! Det vet jag! ❤️










Instagram.

2018-07-25 15:37
Från theanatalie

Följ oss gärna på instagram också:
Thealillebrorochjag

Jag vill också ”svettas ihjäl”!

2018-07-24 21:34
Från theanatalie

Hej på er!

Idag har det tydligen varit väldigt varmt, ännu varmare än vad det har varit tidigare.
Och jag kan lixom inte låta bli att bli lite bitter, här inne ligger jag! På ett sjukhus.
Även om jag vet att jag hade klagat ihjäl mig om jag hade kunnat varit ute, så hade jag ändå velat haft den möjligheten.
Klaga på att svettas ihjäl, äta glass, bada och hitta på roliga saker med Thea och Patrik, det saknar jag!
Men man får göra det bästa av situationen nu, vi fokuserar på att lillebror ska växa till sig.

När man ligger inne såhär, så har man väldigt mycket tid till att tänka.
Och jag har verkligen den senaste veckan börjat uppskatta små saker i livet (tex riktig mat istället för micromat), att man aldrig ska ta något eller någon för givet och att man ska vara tacksam för det man faktiskt har.
Vi har fått två fantastiskt fina barn och vi har varandra!
För även om detta är en väldigt jobbig situation som vi sitter i nu, denna oro och maktlöshet, så vet vi ju att ändå om det är långt borta nu så kommer vi en dag att få komma hem.
Och oj så mycket starkare vi blir som familj och som partners.
Vi klarade det förra gången med Thea och vi klarar detta nu också med lillebror.

Lillebror, har äntligen fått ett namn!
Även om vi fortfarande (såklart) är oense om hur det ska stavas.
Patrik tycker att det ska börja på V och jag tycker W!
Vi får väl se hur det blir helt enkelt.

Det är fortfarande ingen ändring på lillebror sedan tidigare, han kämpar på!
Han har vuxit en halv cm, så nu är han 37 cm lång och väger ca 1,1 kg.

Sedan lillebror kom så tycker jag att Thea har blivit så himla stor.
Vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker att hon pratar bättre också.
Hon är en riktig babbelkuse, precis som jag!
Hon är så klok, snäll och förstående fast hon är så ”liten”.
Jag kan lixom inte annat än att vara stolt, hon gör mig stolt varje dag!




Mat, omtanke och kärlek.

2018-07-23 22:35
Från theanatalie

Hej alla!

Igår var mina föräldrar här och hälsade på, dom hälsade såklart på lillebror (men även på mig såklart) , även om lillebror förmodligen är största dragplåstret.
Vi tog oss sedan ner på stan för att äta lunch tillsammans.
När man bor såhär på sjukhus så är det så mycket värt att bara få komma ut lite, andas annan luft än ”sjukhusluft” och bara få slippa tänka på sjukhus ett litet tag.
Även om man såklart hela tiden alltid har lillebror i sina tankar.

Idag var min moster, morbror och mina kusiner här och hälsade på.
Vi åkte till Gränby köpcentrum och åt lunch.

Om alla ni som läser bara visste hur mycket lite nypa friskluft betyder, riktig mat och inte micromat och omtanke och lite kärlek kan betyda.
Att få prata av sig och bara vara, det är så himla mycket värt när man har det såhär.

Innanför sjukhusets dörrar gör man lixom inget annat än att pumpa och titta på siffror. (Typ)
Med siffror menar jag då hjärtfrekvens, syresättning och puls.
När man ligger inne med lillebror så stirrar man sig blind på den där skärmen och är livrädd för att hjärtljuden ska gå ner och det gör dom ju lite då och då eftersom att han apnéar mycket.
Ibland är det bättre och ibland sämre.

Annars så är det ingen just ändring på lillebror, han syresätter sig bra än själv.
Men ligger fortfarande i kuvös och har hjälp av cpap för att kunna andas bättre.
Personalen här är underbara och vi är verkligen på rätt ställe, vi har en sådan fantastisk vård här i Sverige.
Känner att jag aldrig vill åka härifrån, även om jag vet att dom är underbara i Gävle också på neo så skrämmer den tanken mig, att vi en dag ska få åka härifrån.
Såklart är det ju bra nyheter den dagen vi får åka, det betyder ju att lillebror har blivit bättre.
Men ja, ni förstår säkert hur jag menar.

Det är många som har skrivit till mig/oss, skickat styrka, omtanke och gratulationer.
Från djupet av mitt hjärta, så vill jag tacka er alla!
Vill även be om ursäkt för att jag inte har haft tid till att svara på allt.
Men vi är ju såklart hos lillebror och så har vi även Thea som vi lägger all tid på.
Men tack till alla er som skriver! Det betyder mycket!





1 vecka idag.

2018-07-22 23:10
Från theanatalie

Idag blir lillebror 1 vecka. ❤️
Tänk att det är 1 vecka sedan jag låg hemma i sängen och funderade på om sammandragningarna inte var värkar istället.
Hade jag 1 timme senare inte bestämt mig för att ringa in till förlossningen och ”tjatat” åt mig att få komma in på koll, då hade jag nog fått föda lillebror på motorvägen påväg in till förlossningen.

1 vecka har vi bott på sjukhus nu och medans tiden går så sakta, så går den ändå så fort!
Och man har ingen som helst koll på vilket datum eller dag det är.
Vet inte hur många dagar jag har skrivit fel datum på min bröstmjölk.
Det är så svårt att förklara, men man lever lixom i en ”sjukhusbubbla” och allt som händer utanför sjukhusets dörrar finns lixom inte.

Thea och Patrik åkte hemåt igår och samtidigt som mitt mammahjärta skriker efter henne så vet jag att hon har det bra, hon behövde få komma hem och ”bara vara Thea”.
Slippa allt som har med sjukhus att göra, slippa viska och vara så tyst som möjligt.
Min lilla tös, hon är ju bara 2 år och jag förstår att det är mycket för henne att ta in nu.
Men hon är så otroligt duktig, hon förvånar mig varje dag med hennes klokhet.
Det värmer så i mitt hjärta när jag hör hennes skratt i bakgrunden i telefon när jag pratar med Patrik och när jag vet att hon får göra massa roliga saker som hon tycker om ❤️

Det är tur att jag har lillebror här hos mig. ❤️
Han kämpar på, ligger fortfarande i respirator och har lite extra andningshjälp av cpapen.
Tänk att man kan vara så otroligt liten, men ändå så himla vacker och välskapt.
Man blir ju lite gråtfärdig när man tänker på vilken tur man har haft, som har fått två så fina barn.
Dom barn som jag skulle lära allt om livet, som istället påminner mig varje dag om vad livet verkligen handlar om.
Att man aldrig ska ta någon eller något för givet och att livet inte så ofta blir som man tänkt sig, men att man klarar av det väldigt bra ändå så länge man har varandra och sina nära och kära runt om! ❤️



Mycket har hänt!

2018-07-22 00:25
Från theanatalie

Hej på er!

Jag hade tänkt att börja blogga igen, mest för min egna skull då jag känner att jag behöver få skriva av mig.
Mycket har hänt sedan sist jag skrev.

Thea är redan 2 år och 4 månader, vi väntade vårt andra barn med bf 7/10-18 men han valde att komna ut tidigare även han, så han föddes förra söndagen 15/7 i vecka 27+6.

Alltså två prematurbarn och alla känslor som vi kände när Thea föddes, spelas upp igen och vi är just nu inne i en känslomässig berg och dalbana, igen!

Vi bor just nu på akademiska sjukhuset i Uppsala , där lillebror ska få växa på sig innan vi får komma tillbaka till Gävle för vård.

Jag kommer att blogga för min egen skull, men även för att kuratorn här på sjukhuset sa att det är bra.
Dels för att få ur sig alla känslor och dels för att komma ihåg.. man glömmer lätt saker och ting när man sitter i en sådan här situation, men lever lixom för varje minut och är lixom i en ”sjukhus-bubbla”.

Magen i v.23+0.
Tänk att jag fyra veckor senare ville lillebror titta ut.

Theas lekkök!

2017-02-20 14:30
Från theanatalie

Bloggtorka!

Meeen nu ska jag visa er Theas Ikeakök som vi gjorde om.
Jag blev så himla nöjd.
Nu ska det bara piffas med saker till köket, ska bli såå roligt att få leka där med henne!

BVC och shopping.

2017-02-02 14:17
Från theanatalie

Idag har vi varit på bvc, 10 månaders kontroll och möte med tandhygienisten.
Thea fick sin första tandborste och tandkräm och sedan mättes och vägdes hon.
Min stora tjej har vuxit 3 1/2 cm på en månad!
66,5 cm lång och 6860 gram, min älskade lilltös!

Efter bvc så åkte vi till Valbo då Theas garderob behöver utökas med lite enfärgade bodys.
Blev lite annat också såklart!

Grönt är skönt!

2017-01-31 13:49
Från theanatalie

Jag måste "slå ett slag" för dessa små vaser.
Jag brukar springa runt i huset och klippa av små blad från mina blommor och sätta i dem i dom vaserna.
Tycker att det "piggar" upp lite extra med lite grönt, tycker inte ni?

"Morgonstund"

2017-01-31 09:35
Från theanatalie

Godmorgon!

Vi vaknade för ett tag sedan, Thea slog upp sina ögon 8.30.
Lär väl erkänna att vi är rätt bortskämde här hemma än så länge med sömn och har väl egentligen sedan hon föddes, alltid varit.
Igår kväll krånglade hon iof när hon skulle sova, låg och babblade, skrattade och tokade i över 2 timmar.
Men normalt sätt, så somnar hon runt 8 på kvällen och sover sedan hela natten till 8-9 dagen efter.

Jag har nu på morgon, som alla andra dagar plockat undan och donat och nu sitter jag och äter lite frukost medans Thea röjer runt i gåstolen.

Vi får se vad denna dag har att erbjuda mer än lek och bus.
Ha en din dag alla!

Måndag och innelek.

2017-01-30 23:12
Från theanatalie

Hej på er!

Idag har vi hållit oss inne hela dagen, latmorsan tog sig inte ens ut på promenad idag!
Istället sov vi middag inne, myste ner oss i sängen och gosade.
Min gosiga mysiga tjej, hon ville ligga så himla nära mig idag, helst av allt på mig
Vi har lekt massa inne, hon röjer mer än någonsin nu och idag klämde hon sina små fingrar i en kökslåda för första gången..
Fort går det och man hinner lixom inte med ibland, men det gick bra.. var ingen "större" smäll
Hon springer även efter mig i gåstolen heeela tiden, och "kör av mina hälsenor" hela tiden.. det gör så jäkla ont!

Annars idag så har vi rensat lite, har så himla mycket saker som bara står och tar plats.
Så jag har börjat packa ner i en låda, som jag sedan tänkte skänka bort till någon som verkligen behöver det.
Har även packat en hel kasse med barnkläder,leksaker,nappar osv som jag ska lämna på ett ställe här som heter Returen.
Dit går dom som inte har så gott ställt, dom som inte har råd att köpa saker till sina bebisar/barn.
Så får dom en påse med kläder till sina barn gratis. - så himla bra!

Pyssel och slapparlördag.

2017-01-28 14:42
Från theanatalie

Idag pysslar vi med dekorplast här hemma, håller på och renoverar ett lekkök.
Ska även slipas, målas och sättas på en skiva med "kakel".
Ny handtag och porslinskoppar ska införskaffas också.
Ni får se resultatet när det är färdigt

Annars så är det en riktigt slödag idag, myser runt i mysbralla och Thea ligger för tillfället i sängen och vilar middag.

Hur söt?!

2017-01-27 15:53
Från theanatalie

Tidigare i veckan fick vi ett paket i brevlådan och i det låg dessa underbart söta kläder till Thea.
Älskar spetsrumpan, den är väl föööör gullig alltså!

Godmorgon!

2017-01-26 10:28
Från theanatalie

Godmorgon på er!

Eller ja morgon gjorde vi vid 8.00 imorse och Thea ligger och vilar fm-lur nu.
Vi har inte hunnit gjort så mycket nu på morgon, jag har röjt undan gårdagens kaos eftersom jag inte orkade igår och Thea har röjt runt i gåstolen.
Hon är verkligen överallt! drar i sladdar, drar ner alla skor från skohyllan, sliter i jackor, öppnar lådor och skåp, sliter i gardinerna.. ja verkligen överallt!
Det är så roligt att se henne upptäcka nya saker varje dag, hennes nyfikenhet och hur hon utvecklas.

Nu ska jag passa på att städa lite medans liten sover.

Måste slänga in en bild på Theas byxor som kom med posten igår, är dom inte underbara?!

Matildas kamp.

2017-01-25 22:20
Från theanatalie

Mitt hjärta brister varje gång jag tänker på den här lilla tjejen och hennes familj.
Lilla Matilda 6 månader som har fått cancer på njurarna.

Jag lägger en länk här, där kan ni gå in och läsa om den här starka lilla tjejen och vad hon och hennes familj får kämpa med dagligen.

Om man vill, kan man swischa ett bidrag.

På Facebook - Matildas kamp 
https://www.facebook.com/groups/1068334896629180/


Ni kan även gå in här och läsa artikeln om henne.
http://www.arbetarbladet.se/gavleborg/sandviken/matilda-6-manader-har-en-ovanlig-och-svarbehandlad-cancersjukdom



Babymassage och köpis.

2017-01-25 21:49
Från theanatalie

Hejsan på er.

Idag har vi varit på sista babymassagen och sedan gick vi ner på öppna förskolan en sväng för kaffe och tjatter.

Jag och Anne tog sedan en tur till köpis.
Handlade lite saker som jag ska ha när jag och Patrik ska göra om ett "ikea-barnkök" till Thea.
Jag är sååå taggad och vill helst av allt börja nu
men jag lär lugna mig lite, måste fixa en slipmaskin och sånt först ☺


Vi fick middagssällskap idag, min mamma och pappa kom hit för att låna duschen. (Dom håller på och rustar badrummet.)
Det blev lasagne idag - Jag äääälskar lasagne! även om jag också tycker att det är drygt att göra, det är så många moment ju
Ni vet, göra köttfärssås, göra bechamelsås, lägga ihop allt och sen skjuuuts in i ugnen.. tar ju verkligen evigheter att göra och känns ännu längre när man är hungrig.

Thea har fått ett paket med kläder idag som jag har beställt för länge sedan.
Jag ska knäppa kort imorgon, så ska ni få se..
dom är sååå fina!!


Alltså kolla min sötnos, min glada spralliga tjej

När Thea föddes.

2017-01-20 19:13
Från theanatalie

Jag tänkte berätta lite "snabbt" för er som inte vet, om våran lilla "resa" då Thea valde att 2 månader för tidigt komma till världen.
(Finns det intresse av en mer detaljerad historia, så kan jag skriva en förlossningsberättelse sen.)


Har ni någon gång skämtat själv eller hört någon skoja om "tänk om vattnet skulle gå på Ica"..
.. Det var så det hela började för mig!

Vi hade beräknat datum den 20 maj -16

Det var en fredag 18 mars, jag och min svärmor hade vart ute och åkt, när vi var påväg hem så bad jag henne att stanna på Ica.
Tog det jag skulle och ställde mig i kö för att betala och precis när jag skulle slå koden till kortet då gick mitt vatten!
"Shit!! Kissade jag plötsligt på mig nu?!" .. det var min första tanke.

Vi fick ju rätt snabbt komma in till förlossningen, där jag och min sambo fick stanna i två nätter, med order att jag inte fick röra mig mycket, knappt gå på toaletten - sängliggandes med andra ord.
(Pga vattenläckage)

Dag 2 startade mina värkar och efter 3 timmar och 50 min kom vår lilla Thea till världen, 41 cm lång och vägde 1598 gram.

I 3 1/2 vecka bodde vi på neonatalavdelningen i Gävle.
Thea sondmatades, var uppkopplad på EKG och hennes syresättning mättes och hon låg på värmedyna eftersom att så små barn har svårt att hålla värmen.

Personalen på neo är verkligen underbara, jag är så fruktansvärt tacksam för all den hjälp och stöttning som jag och Patrik har fått.
Dom som jobbar där har verkligen "hjärtat på rätta stället."