RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-08-11 23:36:55

Akerstromlovisa blogg

Akerstromlovisa blogg pÄ Nouw

đŸ‘ŠđŸŒ4ever.

2019-07-29 12:44
FrÄn Akerstromlovisa

Allt var problemfritt, vackert.
Och klagomÄl? Det hördes inte.
Vem visste att det skulle Àndras,
sÄ fort?
Att vardagen du Àlskade att vakna upp till skulle vÀnda blad, pÄ en sÄ kort tid.
Att nÀtterna, du kunde kolla upp mot stjÀrnorna, med ett leende pÄ lÀpparna, skulle ha ett slut,
för en period, du inte hade en tid pÄ.
DÀr satt du med allt som kunde skydda dig frÄn det jobbiga,
skakade och kÀnde att andningen,
den blir svÄrare.
Det Àr tungt.
Och alla fall mot marken blev tuffare efter varje gÄng.
Och vid varje ljud som hördes öppnades dina öron, men stÀngde dina ögon. SÄ hÄrt,
att det bara skulle kunna vara en mardröm.
Livet gick vidare, ljuset blev mörkare.
Hoppet minskades
och orden "det blir bra",
gav bara en ilska och en rad med jobbiga frÄgetecken.
Kanske mÀnniskor lÀtt kunde vÀnda blicken Ät andra hÄllet, ro ivÀg.
Varje dag, varje natt, varför du?
En evighet, med en daglig kamp fick dig att stÀnga ute det viktigaste,
förlora fÀstet och tappa allt vÀrde du nÄgonsin haft om dig sjÀlv.
Varför sÀtter sig hatet sÄ hÄrt,
men komplimanger. Dom rinner ivÀg.
Och vem kunde ana att det en dag skulle ske en förÀndring?
Kanske var du för blind?
Men ljuset kom tillbaka.
Och perfekt? Det Àr inget.
Men mörkret, det ligger i backspegeln och dÀr Äker du inte tillbaka.
Nu vet du om att ge upp inte finns i bilden lÀngre, att det alltid Àr för tidigt att ge upp.
Att du alltid ska kÀmpa.
Varför? För det Àr sÄ vÀrt det.

4ever.

ups and downs

2018-10-13 22:21
FrÄn Akerstromlovisa

LÀngesen!! Hoppas ni mÄr as bra, jag kunde mÄtt bÀttre. Men mÄr helt okej.
De senaste veckorna har mitt mĂ„ende gĂ„tt lite upp och ner, mesta dels har jag mĂ„tt bra men haft mer dĂ„liga kĂ€nslor Ă€n vanligtvis. Varit sĂ„ glad över att jag mĂ„tt bĂ€ttre Ă€n pĂ„ lĂ€nge men de senaste veckorna har jag haft tankar som om Ă€r jag verkligen tillrĂ€cklig? Är jag tillrĂ€ckligt fin? Gör jag verkligen rĂ€tt?
TÀnkt alldeles för mycket pÄ min vikt och min kropp och kÀnner inte att jag kan tÀnka klart just nu.
Idag grÀt jag över att jag tycker jag Àr sÄ otillrÀcklig men jag vet att jag duger egentligen men har riktigt svÄrt att fÄ in det, och det Àr sÄ fel att tÀnka att jag inte duger.
Ser alla mina kompisar och Àr sÄ tacksamma över alla och tycker alla Àr sÄ vackra precis som de Àr men kan fortf inte fÄ in att jag ocksÄ Àr vacker.
Bara en massa dumma tankar som jag hoppas försvinner snart.

Iallafall!!! SÄ försöker jag umgÄs med de jag Àlskar sÄ mycket jag kan och försöker verkligen mÄ bra. Kommit igÄng med gymmet och vill dit igen sÄ fort som möjligt.
Ikv ska jag skriva i boken och ha egentid och göra sÄnt som fÄr mig att slappna av.

MĂ„nga kramar och pussar

B-dayyy

2018-09-30 13:00
FrÄn Akerstromlovisa

Firade Àntligen min första födelsedag hÀr i Uppsala med nÄgra utav mina bÀsta vÀnner!!!

Ingen Àr lika glad som mig över att jag hÄllit kontakten med alla i sÄ mÄnga Är, trots att vi bott sÄ lÄngt ifrÄn varandra.
Verkligen varje Är har jag önskat fÄ ha en tjejkvÀll med alla men det har varit svÄrt att fÄ till, men finally!!!
Hade en riktigt bra kvÀll

Bara nÄgra utav alla bilder frÄn kvÀllen men tÀnkte uppdatera lite bara, PUSS

Novell -baserat pÄ en jobbig period i mitt liv

2018-09-18 18:48
FrÄn Akerstromlovisa

Ingenting blev som vi tÀnkt oss.
Det enda jag ville var en ny bra start, men det blev rent utav en katastrof...
Jag Kaylin och min familj (som bestÄr utav min mamma, pappa och min bror) flyttade precis frÄn Norrbo till Svall. Allt för att pappa fÄtt ett jobb och för att vi starkt trodde pÄ att det skulle bli sÄ bra.
Jag och min bror började pÄ samma skola tillsammans, dock var allt lÀttare för honom nÀr han redan hade bekanta dÀr.
Jag gick endast nÄgra veckor innan en ny tjej började pÄ skolan, jag var den som fick ta ansvar för den nya tjejen, se till att hon var trygg och hade nÄgon att hÀnga med. Trots att jag ocksÄ var vÀldigt ny.
I vilket fall blev vi vÀldigt tajta. Vi hÀngde innanför skolan och utanför, vi spenderade tid hos henne men Àven hos mig. Vi var helt enkelt bÀsta vÀnner, inte för att jag hade sÄ mÄnga andra men det tÀnkte jag inte speciellt mycket pÄ dÄ.
Efter ungefÀr 2 mÄnader efter att jag varit riktigt mycket med henne, (Evelin), insÄg jag att jag inte var den perfekta tjejen lÀngre, mitt sjÀlvförtroende sjönk mer och mer och jag lÀt Evelin sminka mig pÄ sÀtt jag aldrig tyckt om tidigare, alldeles mÄlad med en svart penna runt ögonen fick Evelin mig att göra saker som jag annars aldrig skulle tycka var okej.
Jag skÀmdes, men jag hade bara Evelin. Jag vela inte lÀngre kolla mina förÀldrar i ögonen, för varför skulle jag vela att mina förÀldrar skulle se mig, som var sÄ ful? Det var i alla fall vad jag tyckte. Skulle jag ut ur huset skulle det gÄ fort och nÀr jag vÀl kom hem sa jag att jag haft det jÀttebra men egentligen kÀnde jag ingen lÀngtan till att behöva vara ute, det bara blev sÄ.
Bara ett tag efter att jag och evelin börjat umgĂ„s kom jobbiga sms till mig pĂ„ alla sociala medier man kan tĂ€nka sig. Det började milt som att “du har ingen vĂ€n, du Ă€r ful, ingen tycker om dig” men gick fort vidare till “dö, ingen vill ha dig kvar, snĂ€lla bara försvinn, vi ska slĂ„ ihjĂ€l dig”. Jag förstĂ„r att ni tĂ€nker nu att för att fĂ„ meddelanden som dessa behöver man ha orsakat det pĂ„ nĂ„got sĂ€tt, men med min hand pĂ„ hjĂ€rtat kom dessa hot-meddelanden frĂ„n ingenstans och jag blev mer och mer chockad ju mer dagar som gick. Och helt Ă€rligt, jag blev mer och mer förstörd ju mer dagarna gick och jag var stĂ€ndigt orolig.
Orolig att nÄgot skulle hÀnda. Jag kom nÀrmare Evelin för hon var ju min bÀsta vÀn, trodde jag. Men jag gick ocksÄ in i en stor depression och slutade gÄ i skolan ett tag för att jag dagligen fick sms om att de skulle mörda mig och slÄ ihjÀl mig efter skolan.
NÀr jag vÀl gick i skolan sprang jag hem och hjÀrtat dunkade snabbt.
Jag klarade inte mycker mer och kunde sÀga till min mamma att jag inte ville leva nÄgot mer. Mina förÀldrar sÄg tillslut hur illa det faktiskt var och folk blandades in.
Nu till det vÀrsta. Evelin var den som stod bakom allt detta, den som tryckt ner mig sÄ grovt och allt för att hon vela att sÄ mÄnga som möjligt skulle hata mig sÄ jag kunde vÀnda mig till henne. Hon hade skapat falska-konton och ringt dolt pÄ natten för att fÄ mig sÄ otrygg som möjligt. Hon gjorde allt i sin makt för att fÄ mig nÀrmare henne, fast pÄ ett helt fel sÀtt.
Dagar och veckor efter detta var jag sÄ förstörd, Evelin skickades bort av soc och jag fick samtal om att sitta i rÀttegÄng, men den orken fanns inte.
Visst kunde man tro att lugnet skulle lÀgga sig nu? Bara ett par mÄnader efter levde jag i en total katastrof. Med en mening: jag valde att hÄlla mig inne. Inte för att det var tryggt, men det var det enda stÀllet att vara pÄ. Dagligen stod folk runt hela huset, de tÀckte alla fönster och alla dörrar, allt för att trycka ner mig och sÀga saker som att de skulle mörda mig. NÀr nÄgra Är gick utsattes hela min familj för dödshot och misshandel, under en för lÄng period, en alldeles för lÄng period.
Polisen kom alldeles för ofta men det krÀvs att dom bygger upp och visar den respekt jag har tappat för dom, för jag ser inte att vi fick den hjÀlp vi behövde.
Ingen visste hur lÀnge vi skulle klara av allt, Àr det sunt att leva i ett hus dÀr man stÀndigt Àr pÄ rÀdsla och undrar ifall man vÄgar öppna dörren?
Vi var blinda för att se vad som hÀnde och faktiskt försöka ta tag i det, vi bara satt dÀr pÄ kvÀllarna, vÀntades av att nÄgot skulle hÀnda och varje natt bad jag om styrka att klara av natten och nÀsta dag.
Visst förstod jag att det alltid Àr för tidigt att ge upp, men vi kan inte vara kvar hÀr.
Äntligen kom dagen nĂ€r mina förĂ€ldrar kommer hem och sĂ€ger att kontraktet pĂ„ det nya huset Ă€r klart och vĂ„rat hus Ă€r sĂ„lt, samma dag, samma stund.
Allt blev vÀldigt hastigt, men jag var redo, redo att gÄ vidare i livet.

Pinsam sanning? Eller?

2018-09-11 16:13
FrÄn Akerstromlovisa

Hej finisar!! Hoppas ni mÄr bra?
Jag mÄr vÀl braa, sliten efter Ànnu en skoldag, vem Àr inte..
Fick mitt skĂ„p idag, efter typ hur lĂ€nge som helst.. hade precis sagt till en i min klass ”fatta att ha det skĂ„pet” och nĂ€r jag frĂ„gar om mitt skĂ„pnummer Ă€r det ett skĂ„p tvĂ„ snĂ€pp ifrĂ„n det jag pekade pĂ„ (lĂ€ngst upp, lĂ€ngst ut)
Borde vara första gÄngen turen Àr med mig :p
Tappade dock humöret lite efter skolan nĂ€r mina bussar strular hem rĂ€tt ofta, jag bor nĂ€mligen lite utanför Uppsala och enda bussen som gĂ„r raka vĂ€gen hem till mig Ă€r en buss som gĂ„r ungefĂ€r tvĂ„ ggr per dag, 15.45 och 16.45 (: Inte skitkul nĂ€r man slutar vĂ€ldigt tidigt och svĂ„rt för mina förĂ€ldrar att alltid vara hemma, kanske man borde ringa och klaga till UL och be om iaf 1 buss till ;’)

Vet ni en sak? Jag har aldrig lÀst ett blogginlÀgg, kanske 5 st, MAX.
Är inte det riktigt konstigt? Eller brukar man Ă€ga en blogg men inte lĂ€sa andras?
Jag har ingen inspiration att gÄ in pÄ andra personers bloggprofiler.
DÀrför blir jag vÀldigt osÀker pÄ mig sjÀlv med att lÀgga ut mina inlÀgg? Jag menar, egentligen kanske jag inte alls Àr i nÀrheten av att ha en bra blogg eller kanske jag gör lite rÀtt iallafall? Det Àr svÄrt det dÀr, borde nog lÀsa nÄgra mer bloggares inlÀgg iaf.
Har ni nÄgra favorit bloggare?
Problemet Àr att jag Àlskar att skriva haha, Àven lÀsa, men det Àr jag sÀmre pÄ.
Ska skrÀpa mig litegrann för vore lite kul om jag kunde lÀsa andras inlÀgg ocksÄ ;)

Xxoo

QuuuizđŸ‘đŸ»

2018-09-10 20:06
FrÄn Akerstromlovisa

Vad heter du? Lovisa

Vad kallas du? Dom flesta kallar mig Lollo, farsan kallar mig [email protected] och tydligen har folk börjat sĂ€ga Ӂkerström” haha

Hur lÄng Àr du? Jag tror runt 1.70 och vÀxer nog inte sÄ mycket mer, yey

Föredrar du att ringa eller smsa? Smsa alla dagar i veckan, tyvÀÀÀrr.
Har fÄtt ett par samarbeten pÄ insta men eftersom jag inte tar luren och ringer nÄn gÄng har dom rykt heheh

Hur löd det senaste smset du fick? ”BÅT 4.. ” bl.a. bl.a. ;p

KÀnner du nÄgon med samma födelsedag som din? Min moster

NÀr fyller du Är? 24 sep, vilket betyder att det Àr min födelsemÄnad nu

Flirtar du mycket? Haha nee, det skulle jag nog inte sÀgaa

Vad ska du göra i helgen? Hmm, sÀkert vara med nÄgra vÀnner

Var bor du? Uppsala

KÀr? Blir nog svÄrt kÀr men kan tÀnka pÄ en speciell kille ett bra tag men har vi knappt kontakt gÄr jag rÀtt fort vidare hehe.
Dessutom kan jag komma med otroligt dÄliga ursÀkter för att inte trÀffa killar för att jag blir blyg, trots att jag egentligen Àr extremt social av mig och vill lÀra kÀnna alla

Vem Àr du mest lik? MÄste vara min syster

Din nÀrmsta vÀn? Har mÄnga, kan inte vÀlja

Favorit film? The last song, Dear John, love happens, letters to Juliet osvvv
Romantiker gÄr alltid hem och skrÀckfilmer endast om jag Àr med nÄgon

Om du hör ordet ”perfekt”, vad tĂ€nker du pĂ„? Inget som har med mig att göra haha

Vad gillar du hos killar? Rolig, omtÀnksam, inte allt för tillbakadragen

GrÄter du lÀtt av filmer? NÀstan för lÀtt, Àrligt talat grÄter jag för det lilla minsta pÄ filmer haha

Vad ska du göra nÀr svarat klart pÄ frÄgorna? Ta ett bad, skriva i min bok och lyssna pÄ mina favoritlÄtar
Visste ni att jag skrev en bok? Ingen bok jag ska ut med (tror jag
) men Àr otroligt skönt att skriva av mig, borde nÀmnt det i ett tidigare inlÀgg

Är du en person som Ă€r med om mycket?
Jag tror det, folk brukar sĂ€ga att mycket hĂ€nder mig och det kĂ€nns som att jag varje dag gĂ„r till folk för att berĂ€tta om olika hĂ€ndelser, vissa Ă€r extremt konstiga och dĂ„ kommer kommentarer som ”sĂ„nt hĂ€nder bara dig”, andra inte sĂ„ speciella haha

Vad tycker du mest om med dig sjĂ€lv? Öhm, kanske mina ögon isf

Vad tycker du om minst med dig sjÀlv? GÄr omöjligt skriva allt

Har du bra sjÀlvförtroende? Noo

Ditt naturliga hÄr? Super lockigt, plattar det varje dag
(lÀgger in bild lÀngst ner)

Hur gammal Àr du? Blir 16

Slut pÄ frÄgor nu, skriv ifall du har nÄgon frÄga du vill ha svar pÄ ;)
Ha det grymt, XOO

Update pÄ livet och försök att gÄ vidare frÄn backspegeln.

2018-09-09 23:35
FrÄn Akerstromlovisa

Hej! Äntligen lite bloggande igen.
Det Àr min födelsemÄnad, gymnasiet har börjat, hittills gÄr det bra, försöker komma in i rutiner och skola.
Har Àven köpt en kisse, en liten ZeldaHar saknat ihjÀl mig att ha katt och bara nÄn dag efter Zelda kom fick jag kaninungar, jag smÀlter nÀr jag ser dom!!

AngÄende förflutet som hÀnt, ofta, nÀstan varje dag.. kÀmpar jag med att försöka slÀppa allt. Det gÄr bÀttre med tiden, det sÀger jag inte emot.
Men det Àr nog lÀtt att glömma saker nÀr man inte pratar öppet om det, eller kanske svÄrare? För det betyder att man hÄller det inom sig. Tydligen hade jag hÄllit saker inom mig för nÄgra utav mina nÀrmsta vÀnner hÀr i Uppsala, det har varit svÄrt för dom att veta allt, nÀr dom bor hÀr och jag dÄ bodde, dÀr..

Vi satt pÄ Ikea för ungefÀr 1 vecka sedan, jag kom in pÄ olika saker, och bland annat om förflutet. Jag pratade mer och mer, och gick in i allt djupare och djupare.
SÄg inget stopp i vad jag pratade om och trodde inte att det skulle pÄverka min kÀnslor.
Men sen sprack det, jag grÀt, inne pÄ Ikea och hela kvÀllen efter det mÄdde jag dÄligt, hade konstiga kÀnslor och kÀnde inte att jag var nÀrvarande nÄgonstans, det kÀndes ungefÀr som att jag kollade pÄ mig sjÀlv, som att nÄgon annan pratade.

Iallafall tar saker tid, men oftast blir man starkare av att knÀckas. Det ska inte behöva vara sÄ, men man lÀr sig hur man hanterar saker lÀttare dÄ, tyvÀrr.
Kram pÄ er och jag hoppas ni mÄr otroligt bra

”Hon drog fram en kniv ur jackan..

2018-09-09 22:24
FrÄn Akerstromlovisa

Det var egentligen bara en helt vanlig dag i skolan, jag stod lÀngst ner i skolan, lÀngst bort i korridoren, som jag alltid gjorde. Men sÄ kom det en tjej, ingen jag kanske klickade speciellt bra med och kanske ingen jag skulle vÀlja att umgÄs med. Men jag var schysst mot hon, och behövde hon prata med nÄn fanns jag dÀr för att lyssna.
Helt ovÀntat drar hon upp en kniv ur innerfickan ur jackan och hon började sÀga vÀldigt opassande saker.. som att hon inte mÄdde bra och att hon skulle till en hamn efter skolan, och göra vem vet vad.. med hennes kniv i handen.
Jag förstod inte riktigt vad som hÀnde men jag försökte hÄlla mig lugn.
Jag visste att hon aldrig skulle lyssna pÄ mig, sÄ jag valde dÀrför att inte riktigt sÀga nÄgot stort.
Men jag förstod att nÄgot mÄste jag göra, sÄ jag valde diskret att gÄ till min rektor för att ha nÄgon att förklara lÀget för.
Han bad mig vÀnta vid hans kontor, sÄ han kunde gÄ och hÀmta tjejen och kniven.
NÀr jag stÄr och vÀntar hör jag nÄgon som skriker, verkligen skriker pÄ vÀgen upp frÄn trappan.
Tjejen gĂ„r förbi mig medan rektorn leder henne in till kontoret, hon stĂ„r och skriker pĂ„ mig ”Vad har du gjort?!!” ”LĂ„t mig göra det jag vill göra!!!!!”
Jag visste att jag egentligen inte hade gjort nÄgot fel, men det var riktigt svÄrt att förstÄ i den stunden nÀr jag sÄg hur dÄligt hon mÄdde.
Veckorna gick och jag försökte att inte tÀnka pÄ det som just hade hÀnt, men en dag kommer den dÀr tjejen fram till mig och hon tackar mig. Hon berÀttar att hon inte vet vad hon hade gjort den dÀr dagen om inte jag hade hjÀlpt henne, hon berÀttade ocksÄ att hon inte mÄdde bra inom familjen men att hon nu fÄtt flytta.

Helt Àrligt blev det en sÄ otroligt stor lÀttnad för mig att hon kom fram, jag hade tÀnkt pÄ hÀndelsen varje dag utan att egentligen erkÀnna det för mig sjÀlv.
FörstÄ vad man kan hjÀlpa till, bara man vill och bestÀmmer sig. Oavsett stort som litet.

”jag kĂ€nde hur det blev svĂ„rare och svĂ„rare att andas..”

2018-08-10 04:06
FrÄn Akerstromlovisa

Jag har ocksÄ varit i en depression,
den pÄgick i Är.
Mycket prestationsÄngest, mycket panikattacker. Jag minns ofta hur min kropp lÀtt började kÀnna sig orolig, hur mina ben inte kunde sitta stilla,
jag kÀnde hur mina andetag blev svÄrare och svÄrare att ta.
Jag kröp ihop pÄ golvet och oftast fick mamma ta med mig ut pÄ en biltur för att jag skulle fÄ nÄgon typ av luft och energi.
Jag tillbringade gÀrna mina dagar i mitt rum, ensam. DÀr jag kunde fÄ grÄta, allt för mÄnga tÄrar.
Jag som Àlskar min familj mest av allt i hela vÀrlden umgicks inte ens med dom under min depression.
Jag vela verkligen verkligen bara hÄlla mig ensam.
HÀr om kvÀllen satt jag och pratade med min mamma om den hÀr perioden,
till och med hon berÀttade att hon inte kÀnde igen mig. Skulle jag ut ur rummet gjorde jag det gÀrna fort, utan ögonkontakt med nÄgon.
Jag tror jag egentligen visste att jag inte mÄdde sÄ bra men det vore pinsamt att visa, sÄ jag sa nog gÀrna att jag haft en jÀtte bra kvÀll, men i sjÀlva fallet hade jag nog hellre stannat hemma, för jag kÀnde ingen nytta till att gÄ ut och vara med nÄgon ÀndÄ.
Min sjÀlvkÀnsla och mitt sjÀlvförtroende försvann vÀldigt fort nÀr min depression kom.
NÀr min sjÀlvkÀnsla var som sÀmst kunde jag inte ens kolla folk i ögonen, jag vela inte gÄ förbi folk, gick pÄ toan och kollade om jag dög, minst! 7 gÄnger per lektion för jag klarade inte av mig sjÀlv.
Mina raster spenderades pÄ toan för att sminka mig, men det gav ingen skillnad ÀndÄ.
Jag ljög för mina förÀldrar att jag kÀnde mig sjuk, men allt handlade bara om att jag inte var tillrÀckligt fin för att visa mig.
Mina dagar sÄg ut sÄhÀr: vakna av Ànnu en jobbig dag, gÄ till skolan som jag gÀrna vela slippa, och sedan gÄ hem igen, för att kanske göra nÄgon lÀxa men helst bara somna i min sÀng.
Det hemska Àr att jag sÄg inget hopp i nÄgot, jag vela inte klara skolan, vela inte trÀffa vÀnner, vela inte gÄ ut och jag hÄll mig till och med borta frÄn min familj.
Man Ängrar alltid hur man hanterar vissa situationer men i lÀget dÀr det inte finns nÄgon lycka och man nÀstan inte minns hur man ler sÄ blir det som det blir och man glömmer bort vad man egentligen har.
Jag tror jag fick in nÄgon typ av vana i min vardag, jag hade redan förstÄtt att mitt liv sög och allt var negativt under de Ären.
Jag Àr otroligt, OTROLIGT tacksam att vi flyttade tillslut. Kanske vi vÀntade för lÀnge innan det hÀnde men nu Àr jag faktiskt pÄ en bÀttringsvÀg, det vet jag och allt tack vare min familj och mina förÀldrar.

KÀnner du nÄgot jobbigt eller bara helt enkelt inte mÄr bra,
prata med nÄgon, prata med mig
❀ x
Livet blir bÀttre, vare sig du tror det eller inte.

En liten Q&A

2018-08-08 23:12
FrÄn Akerstromlovisa

NÄgra frÄgor om mig!

Hur gammal Àr du om 5 Är?
: 21 Ă„r

Hur ser du dig sjÀlv nÀr du Àr 25?
: Med ett rÀtt bra jobb, gift med mannen i mitt liv och sÄ har jag förhoppningsvis ett barn (vill ha barn nÀr jag Àr ung)

Vilken Àr din favoritplats?
: Puerto Rico (Karibien), USA, men inser precis att jag njöt sÄ maxat i Malta ocksÄ att det ocksÄ Àr min favoritplats.
Aldrig har jag mött sÄ trevliga mÀnniskor som i Malta eller en sÄ skön miljö.

Vilken ögonfÀrg har du?
: Hm, mÄnga kan sÀga att jag har vÀldigt speciella ögon. Men skulle sÀga grön/ bruna (mer mot det gröna hÄllet) med skiftande gult vid pupillen haha

Vad fick dig verkligen glad senast?
: Att mina förÀldrar tog med mig och min ena bror till Malta, dÀr mÄdde man bra. (om jag ska sÀga nÄgot senast senast.)
Men nÄgot som verkligen ocksÄ fÄtt mig glad pÄ senare tiden Àr att vi flyttade till Uppsala, skulle inte kunna se mig sjÀlv fortsÀtta med livet dÀr vi bodde förut..

Vad skrÀmde dig pÄ natten som barn?
: Egentligen var det inget som skrÀmde mig men ett tag hade jag svÄra sömnproblem som pÄgick nÄgra mÄnader (i mitt barndomshus), helt Àrligt vet jag inte varför? men jag hade tvÄ vÀldigt brutala mardrömmar som jag (lÄter konstigt) men visste skulle komma nÀr jag somnade sÄ vela hellre vara vaken.

Vilken kroppsdel Àr du minst nöjd med?
: Finns nÀstan ingen kroppsdel jag ens Àr nöjd med, men det jobbar jag pÄ, för sÄ ska det inte vara

Hur du nÄgon gÄng bytt skola?
: frÄn 5-9an gick jag pÄ 4 skolor, alltsÄ 3 byten pÄ 4 Är. Och nu börjar jag Àven gymnasiet.

Vad gör dig glad?
Min familj, mina vÀnner, Àventyr och fotografering?

Vad gör dig ledsen?
Veta att folk i min nÀrhet Àr ledsna eller veta att dom gÄtt igenom saker de inte förtjÀnar.

Vad Àr du tacksam över?
: all god ever given me

Vad kommer du aldrig att glömma?
: sÀkert det som stÄr i mitt tidigare inlÀgg
”Varför jag mĂ„tt som jag mĂ„tt fram och tillbaka i 4 Ă„rs tid”
Man kan gÄ vidare men Àrren Àr nog alltid kvar ÀndÄ.

Hoppas det var lite kul att lÀsa
Xo