Psykfall blogg

Det va ett tag sen jag va här inne o ordbajsade. Har haft miljoner saker o skriva om, men varit noll motiverad. Skrivlusten är liksom inte riktigt där. Inte nu heller så detta kan bli hursomhelst.

En sak är iaf säker o det är att våran unge fyllt myndig. 18 år!!! Seriöst ATRON år. Hon va ju nyss o hälsa på i förskolan liksom.
En unge som fått uppleva så mycket som ingen unge ska behöva, hon har även fått oss att uppleva sånt ingen förälder vill.
Men trots alla motgångar, berhodalbanor o tonårsfasoner så tror jag hon kommer att bli en klok, godhjärtat, rättvis, ärlig o underbar kvinna. En kvinna som bara är värd det bästa. En kvinna som aldrig ska ta nån skit. Inte av nån.
Hon är bara värd det bästa av det bästa.

Min fantastiska fästmö o sambo har genomgått en ryggoperation. Som ser ut att funkat. Hennes hemska smärta o problematik verkar vara borta. Hon har varit så jävla tapper innan, under o nu efteråt. Envis som en åsna så vi får bromsa henne ibland.
Hon kan själv med lite lite hjälp just nu.
Är så glad för hennes skull, är så stolt över henne att hon tog tag i sitt problem.
Hon är min största idol, min klippa o min luft jag andas.

För min del har det börjat rulla på. Fick ÄNTLIGEN träffa en läkare som läste min journal, ifrågasatte, tryckte på o fick igenom en adhd-utredning åt mig på en kaffekvart. En utredning som va allt utom enkel.
Aldrig känt mig så svagbegåvad i hela mitt liv. Kände att om jag får en diagnos så är den utvecklingsstörd.
Men så blev det inte.
Nu efter 23 år som patient hos psykiatrin så är allt klart. Jag har adhd.
Nu förstår jag varför jag så ofta inte verkar uppmärksam. Varför jag inte minns saker. Varför jag inte förstår de enklaste sakerna. Varför min hjärna alltid känns proppfull. Varför jag alltid är så jävla trött.
Jag har inte samma funktion som andra. Jag kommer aldrig skylla på min adhd men jag kan iaf sluta slå ner mig själv när saker blir fel.

Ska i början på februari testa medicin. Se om det kan funka.
Det enda jag tänker är.
Tänk om jag orkar ha fokus en hel dag. En endaste hel dag. Tänk om jag när dagen är slut inte är fullproppad i hjärnan. Tänk om jag kan reda ut tankar, sortera dom o lägga undan sånt som inte är viktigt o fokusera på det som är viktigt där o då. Tänk om!?!?
Vågar inte tro, men tänk om.
Förstår att det tar tid o hitta rätt medicin o rätt dos osv. Det kommer inte vara en dans på rosor. Men tänk om.
Om tänk om blir bra, då kanske jag kan ta ett kliv ur ekorrhjulet. Ta en titt utanför min fyrkant. Hitta en väg. Höger, vänster, upp eller ner. Vilket som funkar för mig. För att stå här där jag är nu o har varit i så många år det är inte kul. Inte ens lite nöjsamt.
Jag kanske kommer våga testa nya saker. Gå en kurs. Läsa nåt skolämne. Söka mig utanför hemmet.
Tänk om.

Tänker inte gå in i detaljer, ni som läst vet ju en del. De tog inte slut där. Det kom bomber från annat håll. Gick o detonera fort.
Sen blev det kontaktsökande. Beslut. Ta bort. Skönt. Summan av kardemumman blev psykolog, social ångest o depression.
O alla säger tänk på barna. Jaaaa tänk för faan på barnen.
Ingen unge ska behöva gå igenom detta. Inte från skolan, klasskamrater, kompisar, grannar o definitivt inte av vuxna runt omkring.
Hur många gånger kan en unge gå sönder innan det inte går att laga mer?

Vi står iaf stadigt. Starka o svaga. Men stadiga o stabila. Vi har med personliga saker som är jobbiga. Men vi är en familj o vi hjälper varann. Stöttar varann. Hittar lösningar. O hör o häpna. Vi pratat med varann. När vi är glada, ledsna, arga, besvikna o när vi känner för det. Vi vet vart vi har varann.
Vi vet vart gränser går, när de går o töja på nån regel eller när nån behöver en kram.
Vi vet det för vi har varit en familj i över 12 år. Vi är sammanlänkande.
För vi gör allt tillsammans. Beslut, handling, planering, tokigheter o grälen. Tillsammans som en familj.

Ja lite så är det. För om jag inte gjorde det hade jag gjort mig olycklig på vissa personer som tycks ha som mål att förstöra.
Det tragiska i detta är att dom inte ens fattar det. Total noll koll. Det är tragiskt.
Men ändå mitt i allt så är vi sammansvetsade o starka o ledsna o glad o Gud vet alla känslor tillsammans.
O en sak till. Vi är inte klara än. Vi kommer bli ännu starkare jävligt mycket starkare.

Det är vi Ulen, Drulen o Paddolle. La Familia ❤️

Får se om detta blir ett inlägg eller om de slängs. Ska smaka ordentligt på orden, försöka välja dom med omtanke o verkligen mena dom.
Min blogg är öppen för alla. Den innehåller inga hemligheter. Skriver mycket om psykisk ohälsa gärna med en twist av humor. För det är så jag orkar med min egna ohälsa.
Galghumor o morbida skämt är en livlina för mig. Eller tror jag iaf.
Skriver även om annan. Livet. Tankar. Åsikter. Ja, den har ingen rak linje. Det kan vi vara överens om. Jag är ingen rak linje. Men jag försöker alltid vara ärlig.
O nu är jag ärligt irriterad. Nä jag är rent förbannad faktiskt.
När en människa som aldrig träffat mig eller känner MIN familj väljer att skicka ett meddelande lika lång som bibeln o förklara saker för mig som om jag vore ett barn. Ha mage o tro sig veta saker hon inte har en blekaste aning om. Utsätta mina närmaste, mina mest dyrbara människor för ordbajs som t.om luktar skit.
Sitta där bakom sin skärm o tala om för mig o min unge att vi ska överseende med hemska uttal från en annan person. Jag menar rent vidriga saker som på riktigt skadat detta barn. Ja jag vet hon är snart vuxen. Men även när hon är 40 så är hon mitt barn.
Det finns gränser för vad man får säga till sina ungar. Det finns gränser för vad man verbalt, socialt o fysiskt utsätter sina barn för.
Det är ingen nyhet. Eller?
Om en förälder avsäger sig sitt föräldraskap o efter nästan ett år inte ens försökt be om ursäkt över det. Ska då en tredje person gå in o nästan kräva att vi ska titta framåt o inte bakåt. Förstår inte människan vad det såret blir i ett hjärta. Det läker aldrig. Aldrig någonsin. Inte ens om föräldern ångrar sig i samma sekund. Ordet är sagt o det gick rakt in i det lilla hjärtat. Nu har det gått ett år. Inga ursäkter från personen.
Det har kommit en massa skit från släkt. Felet är mitt. Hur får jag inga svar på. Det beror på min psykiska ohälsa. Hur, frågar jag. Om o om igen. Hur har det påverkat umgänget? Får inga svar. Så jag kan inte be om ursäkt eller förklara mig. Det finns bevis, sägs det. Visa mig! Näää.
Sen kommer då denna människa med sin bibel o vill att vi ska stötta den som sa att han har ingen dotter. Han mår dåligt. Han kämpar. Han jobbar. Betalar skulder. Sliter.
Ja, vi skrapar fortfarande upp skärvor från förra året då ungen föll handlöst. Hon kämpar. Hon mår dåligt. Hon jobbar. Hon tar sig framåt. Hon ramlar. Vi lyfter upp.
Men ändå ska vi se framåt inte bakåt o hjälpa honom. Hur i hela jävla helvetet är det rätt? Människan skriver att de inte väntar sig några ursäkter. Ursäkter för vad? O vem ska be vem om ursäkt?
Nä en kan faan inte få bete sig hur som helst o när julkänslan kommer smygande så ska allt sopas under mattan o sen kan vi snubbla på den tills nästa utbrott kommer.
Jag är inte oskyldig i detta. Absolut inte. Jag har gjort fel, sagt fel, skrivit fel. Men i tron att detta gjorts för ungens skull. Ibland har det blivit fel. Jag vet det.
Vet ni vart era fel är?
Nä jag tror inte det. Gullegrisen har aldrig gjort fel. Han är nästan en avbild av herren Gud själv.
Alla andra är onda o dumma.
O de sista. ÅTERIGEN är det en ”ny” kvinna som ska lösa konflikten åt honom. Detta lilla gumman om du läser är inte första gången. Alla hans ex innan dig har försökt skapa en kärnfamilj o sträckt ut händer o fötter till oss. Aldrig han själv.
Så du är inte unik. Du är den där gamla LP-skivan som hackar på samma ställe. Jag är ledsen o säga det, men du tillför inget nytt, inget gott o ingen framgång. Lika lite som alla andra.
Det är inte ditt fel. Inte mitt fel. Inte min kärestas fel o verkligen inte våran unges fel. Felet ligger antagligen bredvid dig o sover när han inte lägger all energi på jobb o polera bilar o fixa extraljus eller städa. Där är den felande länken. Han som aldrig behövt lära sig att säga förlåt. För det gör alla andra åt honom. Så han behöver inte ens mena det.
Ta en titt. Ta en funderare. Men ta fan inte tag i min familj. Den har jag o min sambo skött själva i snart 13 år. Under de 13 åren har det funnits 6 ”bonusmammor” 7 om vi räknar in den de blev två omgångar med.
Så den lilla tid du funnits med i bilden så har du inget på fötterna. Du kan lyssna till din karl o hans systrar. Känner inte du att nåt inte stämmer så är ni nog rätt för varann.
Med det önskar jag er ett fint o välstädat hem o familj. Er familj. Inte vår.

Vissa dagar är bättre än andra. Så är det för alla. Ger mig fan på att även delfiner har sämre dagar med dumma strömmar o för vågiga hav.

Men en dålig dag betyder inte ett dåligt liv. Vi måste få ha dåliga dagar. Dagar då allt känns orättvist, smärtsamt, förvirrande o bajs.

Huvudsaken är att ha fler bra dagar än bajsdagar. Jag är lyckligt lottad o väljer att se de bra med bra styrka o de dåliga helt utan ledsyn. Inte alltid. Ibland går bajsdagar rakt in i själen o där förökar dom sig o det går aldrig över.

Jaha hur gör man då undrar du?
Jo min käre vän då kan du låta dig förtäras av det o tillslut bli en väldigt arg, bitter o tråkig människa. Eller så väljer du att vara den större människan o älska, glömma o förlåta. Lämna det som varit. Gå framåt se inte bakåt.

Nu låter jag skenhelig o de e jag litegrann. Står för det. Vissa bajsdagar är kvar o ligger o trycker som en jävla tumör i mitt innersta.

Tar mig inte ifrån dessa dagar, timmar, ord, missuppfattningar. Så dom bubblar upp ibland. Det är nog normalt o helt okej det med.

Det ☝ är rätt inställning

Nu loggar jag ut o går o lägger mig o förbereder mig för en bra dag imorgon

Glöm inte detta heller. Mata gärna fåglarna men va rädd om dom

Herrå

Så va har familjen Tajkon gjort sen sist. Målat hus. Under sommaren. Denna sommaren 2018. Varmt. Det tog tid o vi nästan dog några gånger men fan va bra de blev.
Vi mördade ett träd med. Missförstånd är så lätta att göra där ute i stugan.

Vi har hängt med folk som är kloka o helt koko dom trivs vi med.

Vi har kört bil o vi har badat.

Vi har ätit kräftor med dom bästa o spelat dart o dansat

Vi har varit på hotell.

Vi har varit på konsert, vi har botinerat oss med Ipa o kebab i brunnsparken.
Fy fan va vi haft det bra. Lite dåligt såklart, hallå vi är inte från Seventh Heaven.
Krämpor, läkarbesök, röntgen, lite jobbiga besked, påbörja medicin samtidigt som en utredning görs o nya mediciner. KAAAOOOSSS.
Men vi är här. Starkare än någonsin. Vi är synkade. Vi är en familj i vått o torrt.
Vi har tappat bort några ur familjen. Deras val, vår sorg. Men vi kan inte tvinga nån till nåt.
Detta gäller bägges familjer så ingen tror sig vara utpekad.

Funkar ibland. När det inte funkar då funkar det inte. Men ska nog bli ett slut på detta med. Sjukdomar o skador som är psykiska o fysiska ska bli bra. Sår på insidan kommer o går. Frågor som aldrig besvaras. Ordbajsande människor finns överallt.
Rensat dom nu. Kommer det nya så säger jag som Mia

NO MORE FUCKS TO GIVE

Ingen ska få trampa på min familj mer. Ingen ska få tro att jag rusar glatt som ett barn in i famnen på någon jag inte orkar ha i livet. Jag är en artig kvinna. Jag kan heja o sen är jag svensk o då räcker det så. Hej! Hejdå! Funkar kanon

Kan va de nya mest roliga ord jag någonsin hört iaf under denna veckan.

Ordet skulle beskriva en sån där kisstratt vi tjejer kan ha så vi kan stå ute o pinka.

Där ser ni den. Min mycket goda väninna är usel på att komma på ord så det blev en kissfitta. Jag kontrar med att det har jag ju redan en.

Blev totalt blackout o jag skrattade så länge o mycket att en kissfitta eller möjligtvis en up and go behövts. Sååå jävla roligt.

Så nu vet ni. Släpp Gärii, jappa o alla andra slangord, kissfitta är det nya nu.

O det är inget svärord. Utan nåt fint o funktionellt som alla som vill stå-kissa ska ha. För alla kan inte sitta på huk bakom buskar o lyktstolpar. Då ni, kommer kissfittan fram o de blir lätt som en plätt o skvätta lite här o var

Såhär kan en fredag o lördag se ut. Inte ofta, inte ens nästan ofta. Men de kan se så ut. Glada, snygga brudar som drar åt olika håll men ändå hittar en mittpunkt där vi möts utan tjafs o sura miner.

För vi är ju olika. Olika kan va bökigt som fan men det kan med vara

Sen tycker jag nog att har man en snus inne o ska le, ja då ska tamejfan den där lilla nikotonpåsen få synas ordentligt.
Mer nerhasade prillor till folket. Dom är vackra med på sitt sätt.

Dagen har som de senaste dagarna gått i solens tecken o värmen är underbar. Fast inte i lägenheten för där är den vidrig på riktigt.
Men skit i de för en måste ju inte sitta inne.
Dagen idag. Hängt med

Ock promenerat med denne här

Även hängt vid badet en stund med fru som våga doppa sig o väninna som inte bara doppa utan även lekte nån lek som skulle kunna förknippas med epilepsi. Men hon va bara glad

O Nope vi är inte på kusten
På måndag är det den årliga karnevalen för stans gymnasieelever. Även vårt barn ska gå.

Astronauter är klassens tema. Så de blir nog bra
Själv är jag i en dipp. Men dom går ju över till slut. Så om jag lägger mig nu kanske dippen är borta imorgon? Jag tror. Tills motsatsen är bevisad.
Lord have mercy vilket ”blogg-blogg” inlägg detta blev. Borde börjar med
Hej bloggen!
Hahaha

Klart slut.

Den ä la fantastisk ändå, tänk att den kan baka ungar, producera mjölk, tänjas o formas.
Jätte fantastiskt. Verkligen. Jag menar det. Typ.
Dagar som denna hatar jag allt de där kvinnliga. Ägglossning. Va e de för jävla skit? Varför kan en inte bara tala om för de nedre organen att, Hä ja sa inga ongar ha. Så ge fan i o släpp ägg. Det gör ont!
Jag vill inte börja blöda om 14 dagar. Finns ingen som helst anledning till att hålla på med sånt trams. Är för gammal, trött o redan grinig för detta.
Dumheter!!!
Inte nog med det. Inom en vecka ska pattera börja plågas med. Va fan jag är inte 12 o i puberteten. Lägg av o bråka med bröna.
Kvinnans kropp är så jäääävla fantastisk. Fakk jo, säger jag just nu.
Varför ska jag 41 år gammal gå omkring svullen som en jävla mjölkko o ha ont? VARENDA FÖRBANNADE MÅNAD???
Klimakteriet kom. Jag tar emot dig med öppna armar. Jag ska omfamna vallningar o allt va de kan bli. För de håller ju inte på i 30-50 år. De går ju över.
Så nu har Bitterfittan fått spy ur sig. O jaaa, när klimakteriet kommer så kommer jag gnälla på den med. För då är den kvinnliga kroppen precis lika besvärlig som nu.

Btw idag har jag o frugan lyckats tvätta Rut. Gjorde antagligen allt i fel ordning. Men de för inget. Hon blev så fin o vi lär oss nya saker.
Vi vet nu att en bil har ett spjällhus, tändkasett, bromsrör, 95 nånting bensin o kan ha farligt torra däck.
De va inget vi tänkte på innan. Så en lär så länge en lever som di kloke säger.

Nu har iaf Rut super tjusiga sommarsandaler som inte är ett dugg torra.
Nu ska surkärringen hämta sista tvätten o sen krypa ner bredvid min käresta som för övrigt är bäst.
Bäst på precis allt.
Ba så i vet