Vi gick in i vecka 35 idag. Jag hade mitt vanliga besök på MVC hos min barnmorska, vi gjorde det vanliga, lyssnade hjärtljud, lämnade urinprov samt tog blodtryck på mig som totalt visade skyhögt. Akut blev vi skickade till förlossningen på sjukhuset i Eskilstuna.
Det visade sig att jag hade fått havandeskapsförgiftning något som för både mig och bebis kan vara väldigt allvarligt. Hur som haver så blev vi väldigt bra omhändertagna och vi fick tillslut åka hem efter många timmars väntan.
Så nu kommer vi att få gå på täta besök hos barnmorskan, och eventuell påbörjad medicinering mot högt blodtryck. Jag känner mig inte särskilt orolig, jag litar på min barnmorska och förlossningen.
Bedövning? Rädsla? Förväntningar?
Nu börjar förlossningen närma sig med stormsteg och nu kan lille tjejen faktiskt komma när som egentligen. Vi har börjar förbereda en hel del här hemma, så som gjort babyskyddet redo, barnvagnen utrustad, kläderna tvättade, samt bb-väskan packad för länge sedan. Det som nu fattas är mina saker samt Philips grejor, men det tänkte vi ha i en resväska.
Många frågar mig om jag är rädd inför förlossningen, och ärligt talat så nej. Jag har inte oroat mig än enda gång utan att ljuga eller låta klyschig. Jag vet inte vad som komma skall, men jag vet att förlossning är något flera hundratals kvinnor går igenom årligen och gjort i alla tider, och grejar dom det så gör jag också det. Vi har bra resurser, jag kommer att vara i trygga erfarna händer. Det enda som skulle oroa mig är att det händer henne något under förlossningen, annars är jag inte alls orolig för smärtan eller för min egna del, jag är SKITpeppad av någon anledning
Bedövning? Nje, jag tänkte faktiskt köra på enbart lustgasen till hjälp. Men jag ska inte vara allt för kaxig, jag är lika öppen för allt som bara går om det skulle vara outhärdligt, kan det lika bra sluta med att jag kör epidural eller liknande, men tanken är att jobba sig igenom med lustgasen
Vad är då mina förväntningar inför förlossning? Att det kommer göra jäkligt ont självfallet, men jag har ju faktiskt världens bästa man vid min sida, så jag är inte alls rädd. Han ger mig lugn och trygghet.
Jag tror även att min förlossning kommer att gå väldigt snabbt, snabbt in och snabbt ut så att säga denna tjejen har gjort sig sedd i tidig graviditet med sparkar och liv i magen och det har verkligen inte varit en lugn stund, så jag tror att hon kommer göra en märkbar snabb entré till världen
Filma under förlossningen? Yes det är min tanke, jag vill dokumentera min förlossning. För mig själv såklart, men även för fler förstföderskor. Jag tror att jag har nötat av varje förlossningsvideo på youtube om och och om igen bara för att få sig en inblick hur det är och hur det kan gå till, det är lärorikt. Bara att få se hur ett förlossningsrum kan se ut är en trygghet. Sen blir filmen väldigt dålig så behåller vi den för oss själva.
Och där blev livets människa 25 år, även min sambo. Dagen firades med familjen som kom på besök, vi hade kämpat med smörgåstårta och köpt massa fika. Därefter så kom Philips närmsta vänner på middag för att fira honom, jag åkte till Mariefred på grillmiddag, kom hem relativt sent. Dagen var lyckad!
Så var skruttans säng på plats, nu ska bara en sänghimmel upp, spjälsängskydd och en nattlampa
I helgen så blev jag verkligen ÖVERRASKAD
Jag och P hade varit på resturang för att fira svärmor som fyllt 51 år. Därefter lurade P iväg mig på affären för att handla inför myskväll. Då jag kliver innanför dörren så står mina nära och kära i mitt vardagsrum fullt av pynt vackert pynt och ballonger. Lyckotårarna sprutade och jag var verkligen i CHOCK, dom hade gjort allt detta för min skull? Så himla fint.
Mina systrar hade åkt hela vägen från Norrland, samt min allra bästa vän. Min svägerska hade lagt ner så mycket engagemang och helhjärtat lagt ner tid och energi. Önskade så att jag kunde spola tillbaka tiden, för det var på riktigt den finaste dagen.
Tack till alla inblandade, jag är så enormt tacksam, och glad att jag och lilla tjejen i magen får ha er i vårt liv. Tusen tack ❤️
Kvällen avslutades därefter med några glas vin för syrrorna och min bästa vän, jag höll mig dock till bubbelvattnet såklart, lite ovant för att vara mig dock
För er som följer mig på instagram har troligen redan sett vår vagn som vi kommer ha till lilltjejen, men för er som missat så slänger jag upp en bild här istället.
Vi har valt vagnen Joolz jag har alltid varit såld för deras design, med även att den är så praktisk och enkel, framförallt för oss som bor mitt i stan och ska krångla med massa trånga trappor upp och ner.
Trevlig återseende, eller vad säger man?
Mitt ego tog över och jag har helt enkelt varken funnit intresse eller motivation till bloggen, Instagram har varit min plattform och det har räckt för mig. Men jag känner ändå på något sätt att jag vill dokumentera denna tiden då jag bär mitt första barn. Även fast jag säkerligen kommer att minnas den stunden livet ut så vill jag ändå ha det nedskrivet.
Jag älskar själv personligen att läsa mammabloggar, framförallt då man själv väntar barn. Så jag känner att varför inte dela med mig av mina erfarenheter till andra mammor som kanske också väntar sitt första barn. Kanske finns det samma tankar som jag delar med andra gravida, som kan peppa och motivera någon som också känner att tiden står stilla och att barnet ALDRIG kommer att ploppa ut någon gång, för det är precis så jag känner nu, att tiden har stannat och hon har verkligen växt sig fast där inne och att jag kommer att gå med denna enorma gravidkulan livet ut.
Nätterna börjar bli påfrestande då jag alltid har haft lätt att somna och svårt att vakna, men numera får jag ligga och vrida och vända på mig innan jag tillslut vaggas till sömns, det är varmt, jag svettas, jag blir kissnödig ett antal gånger per natt, lillan sparkar plötsligt av mig halva revbenet känns det som, men vad gör det egentligen, jag är sjukskriven just nu pga tidiga förvärkar (prematur värkar) så jag har hela dagarna till att vila upp mig inför förlossning och ankomsten av lilla prinsessan, jag ska inte klaga.
