Jag Àr sÄ tacksam att det hÀr hÀnde. Det har varit skitjobbigt o jag har sörjt o det har gjort ont men jag valde att vÀnda pÄ det...
Jag grÀt o lÀt mig tryckas ner. Fick till mig att jag var den dÄliga personen som förstört allt. Att jag var svag om jag tog tillbaks mitt gamla liv...
Det tog nÄgra dagar av tÄrar tills jag insÄg att det hÀr har jag varit med om förut! I ett annat förhÄllande i ett annat liv... att bli nedtryckt dÀr man Àr svag! Det Àr bara svaga osÀkra mÀnniskor som har problem med sig sjÀlva som beter dig sÄ.
BestÀmde att nu fÄr det vara nog! Tog steget o vÄgade satsa stort o dÀr Àr jag nu. Jag tog ett beslut för mÄnga Ät sedan att aldrig lÄta nÄgon behandla mig sÄ igen! Ibland blir Àven jag svag o det Àr ÀndÄ skönt att kÀnna att det finns kvar.
Den som kallar mig svag kĂ€nner inte mig! Min resa har varit lĂ„ng o hĂ„rd för att ta mig hit. Jag kĂ€mpar pĂ„ men det Ă€r sĂ„hĂ€r det Ă€r o jag Ă€lskar livet. Ălskar mina barn som jag vill göra allt för. Jag rĂ€cker inte alltid till men jag gör allt jag kan.
Allt som hÀnt o hÀnder har format mig till den jag Àr idag. Jag Àr stolt över att vara jag.
Det hĂ€r som varit nu bevarar jag i en speciell del av mitt hjĂ€rta. Jag vill minnas det fina o att jag gav allt men det var inte tillrĂ€ckligt för att det skulle bliâ€ïž.
Idag Àr en ny dag o jag Àr sÄ tacksam att jag fÄr uppleva den
Kram Tezz
NÀr man bestÀmmer sig för att det rÀcker med att göra sig sjÀlv illa. NÀr man vÀljer att gÄ vidare...
Jag har förlorat kampen men ÀndÄ vunnit! Jag hade aldrig en chans... Jag vet det o jag har vetat det i sÄ mÄnga Är. Kampen handlar om ett missbruk! Att kÀmpa för att fÄ vara den viktigaste för nÄgon som Àr beroende.
Jag har vetat sÄ lÀnge att jag inte kunnat vinna den kampen men stannat kvar o bara varit dÀr. Det har kostat mig mycket tÄrar, ilska o sorg. Jag ska vÀlja att minnas det som var bra. Den kÀrlek som ÀndÄ fanns. Jag gav allt direkt. Hela mitt hjÀrta o hela mig! Det Àr dÀrför det har gjort sÄ ont nu. Att avsluta att vÀlja att börja leva. Jag förlorade kampen mot drogerna men jag har vunnit tillbaks mig sjÀlv. Jag kommer bli hel igen. Det kommer göra mindre ont o jag kommer lÀka. Jag ska bli jag igen.
Jag Ă€lskar livet o jag ska börja leva detâ€ïž
Att leva som medberoende i sÄ mÄnga Är sÀtter sina spÄr...
Idag Àr en ny dag o just idag o hÀr o nu Àr jag bara jag. Jag bestÀmmer sjÀlv över mitt liv o jag behöver inte hÄlla andan eller tassa pÄ tÄ.
Det kommer göra ont lÀnge men jag vet att det hÀr Àr det bÀsta jag kunde göra för mig sjÀlv
Jag Ă€lskar livet o jag vill leva det med nĂ„gon som Ă€lskar bara mig annars kan jag leva sjĂ€lvâ€ïž
Kram Tezz
Ălskar Livetâ€ïž
IgÄr skulle pappa ha fyllt 72 Är. I Är Àr det 3 Är sedan han lÀmnade oss. Det gÄr inte en dag utan att han finns i mina tankar.
Jag har jobbat i Katedralen hela helgen. I lördags tÀnde jag ljus för Andrea o för att det ska vÀnda nu... IgÄr tÀnde jag ljus för pappa pÄ hans födelsedag.
Nej jag kan inte sÀga att jag Àr troende men jag tror pÄ att nÀr vi dör sÄ tar det inte bara slut utan det finns nÄgot mer efter det hÀr.
Jag vet inte riktigt vart jag Àr just nu. Jag Àr lite förvirrad o lite rÀdd tror jag. Vad Àr det som hÀnder???!
Psykmöte idag! Fick trÀffa Andreas psykolog o vi pratade om bl a ADHD. Det kÀnns som om Andrea Àntligen hittat en samtalskontakt som hon fastnat för! Det kÀnns som om vi Àr PÄvÀg nÄgonstans nu...
IkvÀll har vi förÀldrar börjat vÄr drilltrÀning. HjÀÀÀlp sÀger jag men sÄ himla kul. Vi ska köra varje mÄndag nu ett tag framöver. Vi har skrattat endel ikvÀll o det lÀttar upp.
NÀst att försöka sova nu. I morron Àr det dax att lÀra upp ny personal igen. Det Àr alltid lika spÀnnande o kul.
Jag fortsÀtter försöka vara hÀr o nu o inte tÀnka o kÀnns för mkt.
Kram Tezz
Helt galet sÄ mkt tankar o kÀnslor som far runt just nu. Jag mÄste försöka fokusera pÄ det som ligger nÀrmast i tiden nu... mÄndag! Andrea har Àntligen kommit till en psykolog som hon kÀnner kanske kan funka. SnÀlla snÀlla snÀlla sÀger jag! Hon har bara varit dÀr 1 gÄng o det som hÀnder nu Àr att han ska göra en bedömning om hon behöver en ny utredning. PÄ mÄndag ska jag vara med o ge en bild av Andrea som liten... det innebÀr att jag mÄste gÄ tillbaks i tiden o minnas hur det var. Den hÀr resan har varit sÄ lÄng o den Àr inte över Ànnu. Det Àr sÄ mkt starka kÀnslor nÀr jag tÀnker tillbaks...
2 januari 1997
En dag som alla andra med Bea 1,5 Är o bÀbis nr 2 i magen. Allt kÀndes lite konstigt o jag hade pratat med barnmorskan 2 dagar tidigare för jag hade lite blödningar. Hon sa att jag sÀkert överanstrÀngt mig bara. SÄ trots att Bea föddes 2 mÄnader för tidigt sÄ gjordes inga undersökningar o jag litade ju pÄ sjukvÄrden.
Tillbaks till den 2/1 -97. Jag försökte vila sÄ gott jag kunde hela dan. PÄ em lyckades jag söva Bea o slumrade lite sjÀlv. NÀr jag vaknade o reste mig sÄ kom första vÀrken o jag visste att det var pÄ riktigt. Jag ringde Stefan som dÄ hade 1,5 timmas vÀg hem. Ringde förlossningen som sa att jag skulle Äka pÄ en gÄng. Kl var 16.50 nÀr jag fick tag pÄ mamma o pappa som skulle pÄ möte pÄ banken vid 17. 1 minut senare o dom hade inte svarat... I stÀllet var dom snabbt pÄ plats o mamma stannade hos Bea o pappa o jag Äkte mot sjukhuset. Pappa sa inget utan han körde som vÀrsta biltjuven. Jag fick sÀga Ät honom att sakta ner sÄ vi kom fram. VÀl pÄ sjukhuset var det kaos 3 akuta operationer pÄgick samtidigt sÄ jag fick ligga i ett rum o vÀnta.
HÀr gjorde jag mitt största misstag som Àr en annan historia. Jag sa till pappa att det hÀr kommer ta tid sÄ Äk hem du. Jag grÄter fortfarande nÀr jag tÀnker pÄ hur pappa mÄste ha kÀnt sig.
NÀr pappa Äkt lÄg jag dÀr sjÀlv, jag blödde o hade ont. Det var dÀr o dÄ jag tÀnkte att jag mÄste hinna trÀffa Stefan innan jag dör. Han mÄste berÀtta för Bea om mig. Jag mÄste be att han berÀttar hur mkt jag Àlskar henne. Jag var helt instÀlld pÄ att jag o barnet i min mage skulle dö. Det var det som startade min dödsÄngest som höll i sig i mÄnga Är....
Efter ca 2 timmar kom en lÀkare o hÀmtade mig. Jag skulle gÄ till ett undersökningsrum en bit bort. Jag fick stanna flera gÄnger o lÀkaren tittade otÄligt pÄ mig! Tog mig upp pÄ britsen sjÀlv o la mig ner... ultraljudet visade en buktande slemhinna o bÀbis satt fast pÄ tvÀren pga att det inte fanns tillrÀckligt med fostervatten. DÄ helt plötsligt fylldes rummet med en massa folk! Jag fick inte röra mig. Jag fick byta brits o dom körde mig till ett annat rum. Jag fick bricanylsprutor i benen för att stoppa upp sammandragningarna. Efter ytterligare 1 timma kom lÀkaren in o sa att dom inte kunde stoppa det utan det skulle bli ett snitt o han undra om jag ville bli sövd! Jag som Àr livrÀdd för narkos ville vara vaken o han svarade att dÄ försöker vi med det!
Jag ringde Stefan o sa att han skulle skynda sig!
Allt gick sÄ fort o det kÀnns som om det var rörigt o stökigt trots att alla visste vad dom gjorde!
Jag fick lÀgga mig pÄ sidan o jag fick ryggbedövning o sen rullades jag in pÄ operation! Stefan dök Àntligen upp. KÀnslan nÀr bedövningen tog... jag kunde andas igen! Förlossningen/operationen tog en stund... vad jag inte förstod dÄ var att bÀbis satt fast o ytterligare en lÀkare blev inkallad o dom fick lÀgga ett extra snitt i livmodern för att fÄ loss liten.
Den 2 januari 1997 kl 21:54 föddes hon vÄr Andrea. I vecka 27 med akutsnitt, 13 veckor förtidigt, 38 cm lÄng o 1195 g tung. En lite tjeja med en jÀkla vilja att överleva.
Ălskade lilla ungeâ€ïž
Efter 10 veckor pÄ sjukhus kom vi hem o nÀsta kamp började...
Ska fortsÀtta skriva men fÄr fortsÀtta i morron. Det Àr 22 Är sedan hon föddes o jag minns tillomed lukten av sjukhussprit, hör slamret av deras verktyg, minns kÀnslan nÀr dom slet o drog i mig för att fÄ ut min bÀbis. Jag var helt blÄ, grön o gul runt snittet i flera veckor efterÄt...
Kommer aldrig glömma denna lĂ„nga kamp som har fortsatt o ersatts av nya utmaningar genom Ă„ren. I slutet av förra Ă„ret försökte min lilla unge ta sitt liv! Hon Ă€r trött pĂ„ att kĂ€mpa för ett vĂ€rdigt o ânormaltâ liv. Ett liv som hon har rĂ€tt till!
Jag ger aldrig upp mitt barn. Jag kommer aldrig sluta kÀmpa
God Natt frÄn mig!
Kram Tezz
LÀnge sen jag var hÀr nu. Jag hinner inte med mig sjÀlv o Äterigen har jag tappat bort mig.
En ny bekantskap kom in i mitt liv o fick mig att tÀnka efter. Jag lÀr mig lixom aldrig! Jag kör pÄ o jobbar som en tok. Varje dag gÄr ut pÄ att vara steget före i huvudet. StÀndig planering o tider att passa. Jag Äker frÄn ena jobbet till det andra o orkar inte bry mig om hur jag mÄr eller vad jag kÀnner. Jag stoppar undan det som Àr jobbigt o sÄnt som jag behöver ta tag i. Jag har tappat bort mig sjÀlv igen i allt!
Mitt stora, min Ängest, min oro... handlar om att vara medberoende. Jag mÄste ta tag i det hÀr. Jag vill inte ha det sÄhÀr. Jag vet att det finns ingenting jag kan göra för att fÄ honom att Àndra sig. All sorg jag kÀnt förut Àr för tillfÀllet borta o det kanske Àr sÄ att jag börjar sluta kÀnna.
Tror det hÀnde i helgen som var nÀr vi började prata om beroende o att leva med nÄgon som missbrukar. Jag sa att det jobbigaste för mig nÀr vi levde ihop under samma tak var att han gav mig skulden för att hans barn inte ville vara hos oss. Det var inte det enda jag fick skulden för. Allt var mitt fel o mina barn var dumma i huvet! Det gick sÄ lÄngt att min Àldsta dotter höll pÄ att fÄ Àtstörningar o min yngsta började grÄta i skolan sÄ hennes lÀrare ringde mig... Det var dÄ jag insÄg att vi inte kunde bo ihop.
Kommer fortfarande ihÄg den dagen dÄ jag kom hem till ett tomt hus. Ett hus som bara var varmt o tyst! Ingen dÄlig energi o jag behövde inte lÀngre hÄlla andan o ha ont i magen av Ängest över hur personen skulle vara. Inget surhuvud som vÀgrade Àta med oss utan satt i kÀllaren o rökte o drack varje kvÀll! Ingen som försökte trycka till mig nÀr jag kÀnde mig svag o liten. Ingen som skrattade ironiskt nÀr vi blev osams.
TÀnker pÄ de gÄnger min bÀstis Therese fick komma o hÀmta mig för vi brÄkade o jag kÀnde mig inte sÀker, den gÄngen han drog mig i benet ner frÄn soffan o hela vÀgen bort till köksbÀnken. Den gÄngen jag blev nedtryckt i sÀngen o jag sa slÄ mig dÄ, slÄ mig dÄ för faan, slÄ sÄ det syns sÄ ska jag anmÀla dig! Alla Är o ÀndÄ finns han kvar i mitt liv men inte pÄ det sÀttet!
Det har lugnat sig efter att vi varit sÀrbo i 4 Är! Han Àr lugnare för han kommer hem o gömmer sig i sin lÀgenhet med sitt missbruk! Jag har mitt liv. Vi ses varannan helg nÄgra timmar. Alltid hos honom trots att jag behöver vara hemma lite oxÄ i helgerna. Han klarar inte att vara hos mig det Àr för otryggt o hos mig fÄr man inte röka vid köksflÀkten.
Jag har varit sÄ ledsen, grÄtit sÄ mkt o kÀnt sÄn sorg. Att Àlska nÄgon sÄ mkt gör ont nÀr jag vet att min kÀrlek inte Àr nog. Jag kan aldrig ersÀtta hans missbruk. Jag Àr inte tillrÀcklig...
Det gör mindre ont att tÀnka sÄ idag o jag hoppas att jag Àr stark nog snart att göra mig fri att börja leva fullt ut.
Det Àr sÄ mkt jag vill fÄ ur mig sÄ mkt jag vill skriva om. Det finns sÄ mkt inuti som Àr sÄ tungt att bÀra sjÀlv. Det hÀr Àr bara en av mina tunga saker jag bÀr pÄ men det Àr en ganska stor o jobbig tyngd.
Jag vill sÄ mkt o jag Àr sÄ tacksam för denna person som öppnade upp mig o fick mig att tÀnka o kÀnna igen. Jag Àr redo att börja jobba med mig sjÀlv igen o dÄ behöver jag vara sjÀlv i mig sjÀlv! Jag vet inte just nu vad jag kÀnner o hur jag ska tÀnka men jag har pÄbörjat nÄgot iaf
Kram Tezzâ€ïž
Sjukskriven.... utmattning.... vilken överraskning....
Inatt Ă€r första natten pĂ„ flera mĂ„nader som jag sovit nĂ€stan hela natten. Jag blev sĂ„ glad sĂ„ jag skjutsa Emilia till skolan o Ă„kte till Ica för att handla. SĂ„ jĂ€vla korkad!!! Jag glömde vad jag skulle ha sĂ„ fort jag klev in. Stannade upp o kom pĂ„... irrade omkring, fick yrsel o lĂ€tt panik. LivrĂ€dd för att trĂ€ffa nĂ„n. Laila satt i kassan o sĂ„g min förvirring o kunde tala om att jag bara varit dĂ€r inne i 30 min... 30 min för att köpa yougurt o mĂŒsli ??? Hemma nu iaf! NerbĂ€ddad i soffan o ska stanna hĂ€r.
Trött som fasen! LÀngtar sÄ till förÀndringen!!! Vill förÀndra o Àr redo! VÀgen dit kÀnns just nu bara sÄ lÄng i jag Àr sÄ rÀdd att nÄgot ska gÄ fel nu!
Kram
Tezzâ€ïž
Klockan Àr snart halv 3... Jag somnade men vaknade för nÄgra timmar sen. Tankarna far o kroppen vÀrker. Det har blivit lite mkt igen.... stressen pÄ jobbet att aldrig rÀcka till, stressen att alltid vara trött o inte riktigt orka, stressen över att fÄ pengarna att rÀcka ihop. HjÀrnan Àr som ludd, bröstkorgen vÀrker av Ängesten o jag försöker ta en timma i taget. Det lÄter illa! Jaa det Àr illa men sÄhÀr har jag hÄllt pÄ Är ut o Är in. Jag Àr sÄ stark för stark för mitt eget bÀsta. Jag kÀmpar vidare, vilar jag nÄgra dagar sÄ gÄr det att fortsÀtta igen. Skulle jag vila för lÀnge sÄ Àr jag rÀdd att jag aldrig reser mig igen.
Jag kommer knappt ihĂ„g hur jag tagit mig till jobbet vissa dagar o det Ă€r ju inget viktigt men det faktum att jag kör bil till o frĂ„n jobbet gör det lite lĂ€skigt! Det kommer hĂ€nda nĂ„got... men jag mĂ„ste ju ta mig till jobbet... Jag mĂ„ste göra mina timmar, jag mĂ„ste fĂ„ in de kronor som blir. Ă
ngesten över att jag nu Ă€r hemma sjuk Ă€r sĂ„Ă„Ă„Ă„ jĂ€vla stor o jobbig o jag mĂ„r illa nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ hur mkt pengar jag förlorar nu! Ska det vara sĂ„hĂ€r? Ăr det hĂ€r allt jag fĂ„r i livet?
FörÀndring!!! Jaa det Àr dax o jag Àr redo! Ska bara vila bort det onda o sen ska jag göra stor förÀndring. Ta bort den största Ängesten.... snart! Jag lÀngtar
Kram Tezz
Söndag... jag har alltid lite Ängest pÄ söndagar. Jag vill hinna göra sÄ mkt innan det Àr dax för jobb igen. Idag vill jag hinna lÄngpromenad, ridning o trÀffa en nÀra vÀn o Àlta kÀrlek, beroende o skit med.
Idag Àr det verkligen höst ute. Det blÄser o Àr kallt... trots det sÄ Àr hösten min bÀsta Ärstid. Det gÄr att andas o jag Àlskar höstfÀrgerna, sen föredrar jag naturligtvis att solen skiner men jag vill inte ha vÀrmen.
Har vaknat en massa gÄnger inatt o Àltat.... vad vill jag? Vad blir bÀst? Hur ska jag orka om jag tar den ena eller den andra vÀgen? Ekonomi... jag krÀks pÄ att tÀnka pÄ pengar pÄ att krÄngla ihop det varje mÄnad!!! Jag lyckad bra men vad det tar pÄ psyket att leva sÄhÀr.
Jag vill börja lÀsa till undersköterska... mitt i all röra har jag kommit fram till att jag vill lÀsa o fÄ en helt annan utbildning. Jag vill jobba med mÀnniskor vill kÀnna att jag hjÀlper att jag gör nytta. Jag Àr trött pÄ att slÀcka brÀnder... trött pÄ att jobba i segt tuggummi o aldrig kÀnna att jag kommer framÄt. Jag vill sÄ mkt o jag mÄste göra det nu innan jag blir för gammal... tiden rinner ivÀg!!!
KÀrleken Àr jobbig Àven idag.... jag Àlskar sÄ det gör ont o det Àr som jag sagt en sÄn stor sorg, det gör sÄ jÀvla ont att inte fÄ vara det viktigaste...
Dax att ta tag i promenaden o samla steg! IgÄr nÀstan 20 000 steg sÄ jag har lite att slÄ idag.
Kramar
Tezzâ€ïž
LÀnge sen jag skrev nu. Livet rullar pÄ. Jag Àlskar min nya lÀgenhet. VÀntar bara pÄ att den ska fÄ ett litet lyft i sovrummen. FrÄn 53 kvm till 115 kvm Àr stor skillnad inte bara vad gÀller att fÄ plats. Det Àr lite andra pengar oxÄ men det Àr det vÀrt just nu.
Jag skulle kunna sÀga att det hÀnder inte sÄ mkt för det gör det inte. Jobbet rullar pÄ, barn, hÀstar, naglar o allt som hör vardagen till Àr som vanligt. Det Àr inuti som inget Àr som vanligt... jag behöver ta tag i det som inte Àr ok. Tomheten, ensamheten, sorgen. Det Àr sÄ svÄrt men jag vet ju egentligen att det inte gÄr att ha det sÄhÀr. Det Àr inte sÄ det ska vara. Jag vill sÄ mkt mer, jag vill inte kÀnna mig ensam!!!
Jag Ă€r inte ensam jag har sĂ„ mĂ„nga omkring mig! Jag har sĂ„ mkt fina vĂ€nner o jag har mina barn. Det hĂ€r handlar inte om det...att Ă€lska sĂ„ grĂ€nslöst mkt men aldrig fĂ„ vara det viktigaste, alltid ha nĂ„got som stĂ„r ivĂ€gen!!! Jag hatar âDetâ som förstör o förgör! Hatar sĂ„ fruktansvĂ€rt mkt! Det förstör, det har ihjĂ€l, det tar liv...
Ska ta tag i dagen nu! Sorgen gör ont men jag kan inte förÀndra om inte personen sjÀlv vill förÀndra...
Jag Ă€r bara jag o jag har insett för mĂ„nga Ă„r sedan att det Ă€r inte tillrĂ€ckligt men jag kan bara vara jagâ€ïž
Kram Tezz
