RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-06-14 21:25:40

mayaidajohanna blogg

mayaidajohanna blogg på Nouw

Godmorgon?

2018-11-24 14:12
Från mayaidajohanna

Och det har det verkligen varit, en god jäkla morgon. Jag vaknade tidigt av mig själv efter att ha sovit länge och djupt, jag har myst så länge jag orkat med min hund och i största allmänhet bara gjort precis vad jag känt för att göra. Nu börjar det att närma sig lunch, vilket jag inte klagar över då jag är vrålhungrig!

Vaknade verkligen upp på ett otroligt bra och inspirerande humör imorse och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med detta haha. Känt i närmare en vecka nu att jag inte riktigt vet vad jag gör eller vad jag vill med min vardag, men efter ett möte jag var på igår om ett uppdrag så har jag bara fyllts med mer energi, lite som att min vardag fylldes med en mening jag inte haft förut. Hoppas detta håller i sig och att allt går som det ska.

Om inte annat är ju black week/weekend/friday här och även jag har fyndat. Har endast köpt kläder då jag även där, efter tappat inspiration, nu återfunnit detta och sett vad jag vill klä mig med framöver. Så hoppas att allt passar som jag önskar och vill. Jag tänker mig retro med en twist haha, går det ihop? Neutrala färger men med utstickande plagg som ska pigga upp och göra outfiten unik, smycken är också något som kan hjälpa till att liva upp allt.

Enda bilderna jag har från dagen än så länge är bilder på mig haha, jag testade nämligen att locka mitt nuvarande väldigt korta hår... Var till frisören för ca två veckor sedan och bad att hon klippte mitt hår till axellängd men slutade med att håret slutar ungefär vid hakan, var minst sagt inte nöjd men får se till att göra det bästa av situationen. Nu när jag tröttnat på att ha plattat hår i två veckor beslutade jag mig för att locka det, och tycker ändå att det såg livligt och coolt ut.

En vanlig höstdag

2018-11-21 16:59
Från mayaidajohanna

Den senaste veckan har en tanke konstant varit med mig, vad är meningen med livet? Vad är min mening? Jag läser nämligen en kurs inom min gymnasieutbildning som heter filosofi, flera av er har säkert läst eller kommer läsa denna kurs men just nu skulle det glädja mig om alla slapp haha... Vi ska alltså behandla frågan om meningen med livet. Den mest existentiella frågan jag kan komma att tänka på, lagom i tid inför ett nytt år och studenttiderna kan man tycka. Vad tror ni meningen med livet är, om det nu ens finns någon? Jag vill gärna tro att det ska finnas någon form av mening, jag vet bara inte vad det skulle kunna vara än.

Till en mer vardaglig fråga, tränar ni? Jag har under större delen av mitt liv tränat men det har alltid varit i form av en sport, något jag älskar men tyvärr inte kunnat fortsätta med då jag under en lång tid hade och har en muskelskada i vaderna. Jag kan inte längre finna någon motivation till träning och kan erkänna hur kass jag är på att gymma, jag är helt vilsen. Det enda är att jag känner en press kring det som jag aldrig känt förut, över hur jag ser ut och hur jag borde se ut. Har det just gym att göra? Samma utseendefixering existerar ju inte i ett idrottslag som vad det gör för många på ett gym. En viktig påminnelse i vardagen är hur som helst, träning ska finnas i ditt liv för att du mår bra av det fysiskt och för många också psykiskt då träning erhåller många fördelar!

En vanlig höstdag som denna lär ju inte bara gå till tankar och funderingar, hösten må vara mörk och dra ner många av oss i det dystra humöret men den kan också vara väldigt mysigt. Jag ska nu städa iordning mitt rum, för att ensam tända lite ljus och ha på en ansiktsmask en stund. Egentid är så viktigt för mig att prioritera, bara något så simpelt som en film eller som nu, koppla undan allt för en stund. Jag önskar dock att vi hade haft ett badkar... En prioritering inför mitt framtida, egna boende haha!

Dom senare dagarna, eller kanske veckan/veckorna? Tiden går så fort... Har sammanfattningsvis varit bra. Fått mycket gjort så jag äntligen kan slappna av, jag har spenderat mycket tid med vänner och pojkvän, något som alltid gör vardagen bättre. På senaste har det blivit mycket festande under helgerna, så nu hoppas jag på lite lugn framöver så man med nya tag kan ge sig ut igen. För oj vad det är roligt att bara gå ut och dansa med vänner, träffa nytt folk osv... Men även en lugnare middag hemma med spel och massa prat kan vara minst lika bra. Dock var det längesen sen sist så kanske borde anordnas snart!

Hur brukar ni vilja spendera era helger?

Kärleken i livet

2018-11-07 21:23
Från mayaidajohanna

Går fan till lediga dagar från skolan haha, idag har varit en sådan dag när man fått mycket gjort och äntligen börjar att slappna av. Något jag dom senare dagarna gått och dagdrömt om är semester, ett resmål långt långt bort. Ett minimum av 6 timmars flygtid, vilket är en ganska udda sak med mig, jag trivs ovanligt bra i flygplan och har inga problem att flyga längre turer. Det är ett lugn att befinna sig bland molnen för ett tag, inget ansvar, ingen stress, inga problem! Vilket är en annan kärlek i livet, kanske en av mina största, resandet och upptäckandet av nya platser och kulturer. Absolut ett mål med livet som jag hoppas jag kommer få möjlighet till att eftersträva.

En stor dröm, som jag tror att jag inte är eller var den enda om att ha, var att få uppleva det fantastiska och omtalade Maldiverna. Vilket jag tillsammans med min pappa faktiskt fick möjlighet att göra i mars 2017, och ojoj om jag drömmer mig tillbaka dit. Det är precis lika sagolikt som det pratats om!! Jag hoppas på att en dag få åka tillbaka dit, kanske med någon man älskar och håller lite extra kärt?

Har ni något dröm för att resa? Och i sådant fall, vart?

Så vad har hänt på sistone, innan mina bloggdagar, mer än bara mitt dagdrömmande om att resa och det ordinarie vardagssnacket som plugg och liknande... Först och främst har jag köpt en jacka som ni ser väldigt lite av i bilden längst till höger, har tyvärr ingen bättre bild utan får se till att fixa det, så länge får denna duga. Hur som helst, det är den mysigaste och finaste jackan jag äger. Helt kär. Den kommer ifrån Gina Tricot.

Sedan har jag varit på bio under lovet som varit, som är ungefär det mysigaste jag vet. Var såklart tillsammans med min pojkvän och såg den omtalade filmen "A Star Is Born", den var väldigt bra, men vet inte om jag skulle anse att den är så fantastisk som alla påstår. Rekommenderar alla att se den, men är en film som man behöver kunna läsa mellan raderna för att förstå och kunna beröras av enligt mig.

Nu ska jag efter denna långa dag snart krypa ner i sängen och titta på en film eller liknande innan jag somnar.

2018-11-05

2018-11-05 20:37
Från mayaidajohanna

Det tog inte så länge innan jag satt här och skrev igen, med vad har då hänt sedan det senaste inlägget? För det första har jag tagit tag i mitt intresse sen länge tillbaka, dammat av den gamla gitarren och köpt mig en bok med hundra låtar att lära, kommer bli spännande att se min utveckling haha. Men inte att glömma är hur närmare 600 personer nu har läst mitt första inlägg, "Ett brev till mig och någon som vill lyssna", mitt tidigare inlägg var ett tack, och jag kan ärligt inte tacka er nog för uppmärksamheten det inlägget har fått. Historien, mitt budskap, allt ligger det mig nära hjärtat och jag blir varm av tanken att nu så många fått tagit del av detta. Helt fantastiskt och hade inte kunnat önska för mer.

Livet i allmänhet rullar på precis som det i textboken ska göra för en elev i årskurs tre i gymnasiet, plugget är ihärdigt samtidigt som man ska få ihop fritiden för mycket annat roligt. Något som jag och mina vänner tillsammans gjorde, som även många andra ungdomar varje år, var att fira halloween. En enligt mig otroligt rolig högtid där man kan klä ut sig till exakt vad som helst, det är bara fantasin som kan sätta gränser, och bara för en kväll vara något annat än vad det vardagliga livet tillåter. Vi som då detta år blivit myndiga beslutade oss för att fira detta på ett ställe här i Karlstad som heter Nöjesfabriken, en väldigt rolig kväll! Tills man dagen efter läser på olika nyhetstidningar att det förekommit misshandel, slagsmål och även våldtäkt. Jag ska inte yttra mig ingående om vad eller hur dessa händelser gick till då jag inte har den fulla vetskapen för att kunna göra detta. Men en sak kan jag klart och tydligt stämpla, och det är min frustration över kvinnors osäkerhet ute på gatorna. Vart vi än ska vända oss, inte längre bara när mörkret faller, utan även på dagens ljusa timmar, ska vi behöva titta en extra gång om axeln eller bära hårspray i väskan utifall något oväntat eller oönskat skulle ske. Det gör mig så otroligt ledsen och speciellt med tanke på att det är så få som faktiskt kommer att bli straffade för sina handlingar, att systemet inte kan fälla nog många för dessa brott. Jag älskar det sociala livet, vill befinna mig bland både bekanta och nya människor, på både dag- och nattid. Men ska man behöva tänka en extra gång om man borde? Vilket sällskap man tillhör, eller vilka kläder man bär? Det gör ont i hjärtat att veta att man faktiskt måste det i den höga grad som det idag tvingar oss till, för vårat egna bästa. Sedan kan man aldrig även fast vidtagna åtgärder, förutse om något skulle hända. Men tjejer, det är aldrig vårat fel! Vi får se till att ta hand om och stötta varandra i alla tänkbara lägen och situationer som kan uppkomma.

Slutligen har jag funderat på om det är frågor som uppkommit efter mitt första inlägg? Skulle du ha någon fråga kan du gärna få skicka ett DM till mig på instagram, där heter jag idahaansson. Får jag tillräckligt kan jag försöka samla dessa i ett inlägg då jag mer än gärna delar mina svar så alla kan ta del av dom.

Tack!

2018-10-31 19:39
Från mayaidajohanna

​Jag vill i detta inlägg säga tack till dig som tog dig tiden till att läsa det tidigare inlägget, ett budskap som för mig är väldigt viktigt. Bloggen var endast skapad som en plattform med ett syfte, att sprida just det inlägget, som nu nått över hundra människor. För en tjej från en mindre ort känns den kanske för dig som mindre siffran, för mig som rätt stor! Specifikt eftersom budskapet innehöll en stor händelse och erfarenhet från mitt liv, och det kan ibland vara jobbigt att prata om, samtidigt som det finns en stor vikt i att våga göra det. Så, tack!

Kanske bloggen ska få leva vidare som en plattform för detta? Värt en tanke åtminstone, så länge önskar jag dig/er allt gott!

Ett brev till mig, och någon som vill lyssna.

2018-10-17 16:37
Från mayaidajohanna

Oavsett om du är en man eller kvinna, pojke eller flicka som läser detta. Så ber jag er redan nu att läsa detta med ett öppet sinne, för det jag har att dela med mig av är viktigt.

Vi alla, unga som gamla, lever idag i ett samhälle där vi kontrolleras av normer och lever i en konstant stress, en stress som orsakar att vår egna vilja samt drömmar ibland lätt faller i skymundan. Vi dömer dom som sticker ut i jämförelse med vad normen säger, men alltid sitter vi hemma i slutet av dagen och drömmer att vi kunde göra likadant. Men vem är det egentligen som har rätt att döma vem som sticker ut och ej?

Mitt liv tog en total vändning när min mamma fick besked om att han bar på en mutation, en mutation som innebar en starkt ökad risk för att insjukna i bröst- och äggstockscancer. Vilket hon slutligen också blev drabbad av, samtidigt som kampen mot hennes cancer pågick i vår vardag fanns även oro för mig att jag ska ha ärvt samma mutation som hon blivit drabbad av. Vet ni vad detta har lärt mig? Att tiden är knapp, att drömmar är oändliga och hur speciellt det faktum är att vi är olika. Att alla personer förtjänar en extra chans och att vi ska hålla hårdare i dom vi håller kärt. Livet kommer att tackla med svåra utmaningar, men oavsett vad vi ställs inför så finns det en lärdom och en erfarenhet som väntar. Jag är så otroligt tacksam för det livet jag har idag, även fast det självfallet inte alltid sett ut så, eller varit lätt att ha den insikten. För livet kan också vara orättvist.

Att jag talar om normer i vårat samhälle, hur tiden är knapp och vad jag lärt mig av egna erfarenheter som livet gett mig har att göra med en gemensam sak, vi i samhället. När ska vi stå upp för varandra? När ska vi stå upp för den som har det svårare? När ska vi acceptera att livet inte är en dans på rosor, och att det är okej att må dåligt? Jag vill se en förändring, och jag hoppas att jag med mina erfarenheter kan lära av vad jag gått igenom, till någon eller åtminstone få dom att öppna upp ögonen och se saker ur ett nytt perspektiv. Speciellt till oss ungdomar, när ska vi inse våra egna meningar i livet istället för att granska andras? När ska vi, för en sista gång, uppskatta våra olikheter? Och slutligen, när ska vi få läran om respekt?

Ingen är perfekt, alla gör vi misstag. Men kom alltid ihåg, att du inte har vetskapen om en annan individs erfarenheter. Du har ingen rätt att döma. Så som ingen har någon rätt att döma dig. Du behöver inte jämföra dina erfarenheter med någon annans, för oavsett så har ni olika lärdomar som kommer att göra er nytta längre fram. Det fina är, att vi också kan lära av varandra. Så varför gör vi inte det?