När klockan ringde imorse klockan 6 kände jag mig pigg och redo för att kliva upp. Ändå gjorde jag inte det. Det varma täcket och dem mjuka kuddarna lockade mer så jag låg kvar och somnade om. Glömde givetvis att ställa om ett alarm så det ringde efter en stund igen och jag somnade om, igen. Det blev som någon utdragen snooze - min värsta start på en dag.
När det sedan var dags att kliva upp ur sängen var den där pigga känslan som bortblåst och jag dröjde mig kvar i sängen en stund till. Hade svårt att vakna. Därefter följde en sådan där morgon som ofta (läs i princip hela tiden) är starten på ångest. Det är som att jag fastnar. Fastnar framför spegeln och kommer ingenstans. Fastnar framför spegeln och blir fulare för varje sekund jag står kvar där. Och det går inte att gå vidare för då känns allt fel. Kläderna byts, håret känns fel, är inte ansiktet väldigt svullet? Och hur trött kan man egentligen se ut. Helvete. Kläderna byts igen.
Frukosten smakar ingenting. Scrollar på telefonen utan att se. Dröjer. Fastnar. Blir kvar.
Försöker packa min väska för dagen, glömmer något, packar om, kommer på något nytt och fastnar. Glömmer matlådan.. Får med mig soporna och blir kladdig om fingrarna. Svär. Åker hissen ner. Dumpar soporna och helst mig själv i sopnedkastet och fortsätter vidare till min cykel.
Min cykel står avskilt från dem andra cyklarna på gården. Ser och påminns om skadorna som någon medvetet orsakat. Svär och irriterar mig på folk som bara tänker på sig själva och "ME ME ME" hela jävla tiden.
Min morgon fortsätter och känslan av ångest, trötthet, fulhet och att det mesta i mig är fel består. Och jag tänker inte ens försöka ändra på nuläget, kanske går det över sen. Eller så gör det inte det och det är okej.
Hej du där,
Välkommen till min blogg eller som jag föredrar att kalla det - min digitala dagbok. Kanske har du kikat in här tidigare och därmed vet en del om mig redan eller så är du ny. Oavsett vilket vill jag att du ska känna dig välkommen hit!
Inlägg som jag tidigare publicerade här var oerhört personliga, i andras ögon privata. Att blott tala om hur livet ibland är, känns eller upplevs har jag aldrig varit rädd för. Kalla mig modig men det är snarare en önskan om att kunna göra skillnad. Och det vill jag fortsätta att försöka göra, dock på mitt egna sätt. Det tar emot att berätta det men jag har innan påverkats av vad andra gjorde och trodde att det var det rätta för mig. Idag vet jag annat. Jag vet att skrivandet är en betydelse full för mig och därför kommer jag inte sluta skriva. Vad som är skillnaden är att jag vill att det här ska vara en plats för träning, mat, stress och vardagen. Det ska understrykas att jag inte är utbildad inom några utav dessa kategorier men har ett starkt intresse för samtliga. Har planer att framöver utbilda mig till dietist/näringsfysiolog men tills dess utgår jag från egna erfarenheter.
Jag hoppas du ser fram emot det här lika mycket som jag! Framförallt gör jag det här för min egna del. Ett sätt att skriva av mig och blicka tillbaka på minnen, värderingar och tankar. Vill du ta del av det här blir jag ingenting annat men glad.
Vi hörs snart igen. Kram
Hej hej, kul att du kikar in. Bloggen är åter inom kort med fokus på träning, mat, stress, vardag och försöket att uppnå balans.
