Lellas blogg

God middag!

Hoppas allt är bra med er denna söndag! Med mig och Stella är det sådär. Stella vaknade inatt och var super täppt i näsan, så hon fick nässpray och jag tog "snorslangen" och försöka få ut lite snor. Hon var ledsen en stund innan hon slappnade av och kunde somna om jämte mig. Väckarklockan ringde sen vid sju! Då var det bara för mig att gå upp och släppa ut hästarna. Men jag mår inte bra ska jag tala om för er. Är helt slut efter att ha vaknat vid klockan två två nätter i rad nu. Plus att jag själv känner att jag har feber, huvudvärk, lite ont i halsen och lite lätt täppt i näsan.

Första gången jag är sjuk med ett barn. Än så länge har det gått bra! Men det är en utmaning kan jag säga. För trots att Stella är förkyld är hon väldigt pigg och vill inte bara ligga och ta det lugnt. Så hon får leka medan jag tittar på. Hon har fått i sig lite lunch och jag ska snart börja med maten. Kristoffer jobbar på Coop hela dagen och kommer hem på lunch vid klockan 1. Idag blir det potatismos och korv, det är nog precis vad jag orkar med. Eventuellt var det en väns syster som ville komma ut och rida sen, men får se om jag ska ställa in det. För som sagt, känner mig mer död än levande just nu.

I alla fall så försöker jag få i ordning lite på bloggen. Va ett tag sen man gjorde detta, men ska göra mitt bästa för att få till en bra design. Måste säga att det är väldigt kul att komma igång med bloggen igen. Ska samla mod till att börja dela mina blogginlägg på sociala medier också. Men tar ett steg i taget.

Nu ska jag vila lite och snart är det dags att börja med maten. Ha en fortsatt bra söndag, så hörs vi!

Puss & och kram

Bella

Allt började natten mellan fredagen den 15:e och lördagen den 16:e mars. Då började jag känna spänningar i magen som jag inte hade känt förut. Hela magen spände sig och det som hjälpte var om jag stod upp, lutade mig mot en stol och andes djupa andetag. Kan också tillägga att innan detta hade jag inte känt något som antydde att Stella ville komma ut. I alla fall så insåg jag att det var värkar, Men dom var inte så täta, men jag ringde i alla fall in till förlossningen och pratade med dem. De berättade då att de var förvärkar. De sa att om de skulle bli tätare så skulle jag ringa igen och eventuellt då få åka in. Men det hjälpte att lägga något varmt på mage och sen lyckades jag somna några timmar.

Nästa kväll när vi skulle gå och lägga oss så började värkarna igen. Jag hann inte ligga i sängen särskilt länge innan jag var tvungen att gå upp igen och försöka andas igenom värkarna. Men denna kvällen märket jag att värkarna var tätare. Jag hann inte mer än att sätta mig ner innan nästa värk kom. Så efter en bra stund ropar jag efter Kristoffer som ligger i sovrummet och ropar honom. Jag ber honom att han får ringa in till förlossningen i Västervik, för jag kände att jag inte kunde prata när väl värkarna kom. Utan jag fick försöka hjälpa honom att besvara frågorna så gott det gick. Eftersom att värkarna var så täta ville dom att jag skulle komma in. Så vi tog på oss, lämnade Lexi och åkte. Klockan var då runt 1 på natten. På vägen in ringer vi även till min mamma och till Kristoffers mamma, berättade att vi var på väg in.

Var lite nervös då över bilresan in. Men det gick bra, det var inte alls mycket trafik. Vi kom dit och jag fick lägga mig i en säng där. Sen tog de lite blodtryck och vad de nu gjorde, kommer inte riktigt ihåg. Då var klockan runt 3. En halvtimme efter det kom en barnmorska för att titt hur mycket jag var öppen, så runt halv fyra var jag öppen fyra centimeter. Vi blev inskriva, vi fick vårt rum och jag fick ta mig ett bad. Vilket var väldigt skönt. Minns att jag bara tog ett snabbt bad innan jag ville gå tillbaka in på rummet.

Måste erkänna att det var lite segt att sitta där på rummet. Värkarna var inte så farliga som jag trodde och lustgasen hjälpte faktiskt mycket. Stella mådde bra i magen och jag öppnade mig till 8 cm och där stannade jag upp. Efter två undersökningar bestämde dem sig för att de skulle sätta igång mig och även spräcka hål så att vattnet skulle gå.. De gav mig också dropp för att själva förlossningen skulle börja. När värkarna då började komma tätare och blev värre bad jag om att få en ryggmärgsbedövning. Vilken räddning det var! Den hjälpte mig så mycket, hade jag inte tagit den är jag tveksam till om jag hade kunnat förlösa Stella.

När klockan sen slog 11 då var det dags att börja krysta. Den smärtan, fy fan! Hade pratat med så många innan detta om hur det känns, men det finns nog ingen som kan beskriva den smärta som jag kände där och då! Kommer bara ihåg lite utav det, men minns att det gjort så jävla ont! Jag krystade och krystade, men Stella ville bara inte komma ut. Minns att jag låg i slutet och sa

- jag kommer dö

- jag orkar inte

- hon kommer aldrig komma ut!

Var så trött, svettig och irriterad över att hon inte ville komma ut. Till slut var det en av barnmorskorna som tittade mig i ögonen och sa något i stil med att jag skulle skärpa mig och sa typ gör såhär och såhär, kommer inte ihåg, för var helt slut. Men minns att jag verkligen tog till mig orden och tog slut på mina sista krafter. Då klockan 12:47 kom ut ÄNTLIGEN ut! Vår älskade lilla dotter! Hon vägde 3280 gram och var 50 cm lång.

Trots den plågsamma smärtan var det en verkligen en upplevelse att föda. Ska jag vara riktigt ärlig hade jag ingen aning om vad jag väntade när jag åkte in till förlossningen. Eftersom att alla ser olika ut visste jag inte vad jag väntade mig. Men som sagt trots den hemska smärtan ser fram ändå framemot att ge Stella ett syskon. Däremot kommer jag nog vara mer nervös inför förlossningen nästa gång, tur det dröjer ett tag till innan nästa kommer ;)

Vi stannade kvar i Västervik till onsdagen den 20:e mars innan vi åkte hem. Jag hade tur att Kristoffer kunde stanna hos mig hela tiden. Dock var det väldigt segt det sista då det inte fanns någon tv. Men vi gjorde det bästa av situationen och nöjt av tiden med Stella. Dock var väldigt skönt att få komma hem!

Detta var min förlossnings berättelse! Hoppas att ni gillade den!

Kram Bella

Hur börjar man ett inlägg när man har varit frånvarande i ETT HELT ÅR!? Har så mycket att berätta för er! Hej i alla fall,, hoppas att ni mår bra! Jag mår bra, lite trött idag.

Sista inlägget som publicerades på denna bloggen var 7 november 2018. Då berättade jag för er att jag var gravid, jag skulle gå in i vecka 23 då. Nu 11 månader senare sitter jag här nu i soffan med min fina dotter! Stella Eivor Angelica Brandström heter hon! En mycket glad tjej som verkligen sprider så mycket glädje bland nära och kära. Idag den 18 oktober blir hon 7 månader. 7 månader! Fattar det knappt, känns som det var igår som man kom hem från BB. Tänkte att jag skulle skriva en lite förlossningsberättelse lite senare! Tycker själv om att läsa dem, så vill gärna dela med mig av den. Men i alla fall så är vi jättelyckliga och Stella mår bra och växer som sagt så det knakar. När vi var på BVC senast vägde hon 7610 gram och var 69 cm lång.

Hur mår hästarna då? Dom båda mår bra och bor kvar här på gården. Dock blir det ju inte så mycket ridning, men förhoppningsvis ska jag komma igång snart igen. Jag är tacksam över att jag fortfarande har kvar min medryttare, blir så glad när jag ser och märker förändringar på hästarna. Så är tacksam över att hon vill vara kvar och hjälpa mig med mina fina hästar!

Renoveringen av huset som ni kanske förstår har stått lite stilla. Vi hinner tyvärr inte göra så mycket just nu. Det som hände innan Stella kom till världen var att vi renoverade stora hallen, har tyvärr inga bilder här just nu, men ska försöka komma ihåg att visa er hur resultatet blev. Det som vi gjorde var att vi tog bort heltäckningsmattan, målade taket och tapetserade. Blev riktigt nöjd! Den är inte helt klar, då jag har vill inreda lite till plus att vi ska ha ett annat golv. Som sagt kan visa er lite senare hur den ser ut just nu.

Även om jag är mammaledig så har det faktiskt hänt lite grejer med jobbet också. Vet inte om jag ska gå in på alla detaljer varför, men jag har i alla fall bytt förskolan. Jag har funderat så mycket och länge innan jag fattade beslutet att verkligen byta, även om beslutet känns rätt var det självklart inte ett lätt beslut att fatta. Men jag ska nästa år börja jobba på en förskola i Mörlunda, hoppas och tror att det kommer bli bra och att jag trivs där! Längtar tills jag får börja jobba igen, börjar bli lite små segt att gå hemma nu känner jag, plus att man ser ju framemot att börja på den nya förskolan. Vet att jag kommer sakna att gå hemma sen när jag jobbar, men hoppas att de sista månaderna går fort nu!

Blev en liten kort uppdatering om vad det är som har hänt det senaste året! Nu tänkte jag göra ett försök att komma igång med bloggen igen. Har saknat att få skriva av mig lite och berätta vad det är som händer i livet. Nu ska jag gå och lägga mina skrikande dotter som jag tror har lekt klart och behöver får sova lite!

Vi hörs! Puss och kram/ Bella

Hej på er!

Wow, det var verkligen inte igår som jag satt här vid datorn för att göra ett inlägg på bloggen. Känns nästa konstigt att vara inloggad här och veta vad det är man ska skriva. Men fick bara känslan av att jag ville logga in och göra ett inlägg. Det är andra dagen som jag är hemma från jobbet då jag inte mår så bra. Det gör ont i halsen när jag sväljer och jag har en sån extrem huvudvärk. Det börjar släppa lite, men känner mig fortfarande inte helt hundra. Dock är det bättre än igår, men som sagt så känner jag mig ändå inte helt hundra än.

Jag kan bara nämna det att jag hade ingen plan om vad jag ville skriva om i detta inlägg, utan jag ville bara få skriva av mig lite. Så ber redan nu om ursäkt ifall inlägget kommer bli rörigt, men ska göra mitt bästa för att hålla den röda tråden! Men den stora frågan är väl egentligen, vad har hänt sen sist jag skrev?

Det sista inlägget jag gjorde på bloggen var fredagen den 22 juni 2018, så det är några månader sedan. I det inlägget skrev jag om mina tankar kring att lägga hjälmen på hyllan, så tänkte att vi börjar där. Jag har faktiskt lagt hjälmen på hyllan, dock inte för att jag har slutat med hästar utan för att jag är gravid! Är i vecka 22 (21+6) och imorgon faktiskt går jag in i vecka 23, tiden går verkligen så fort! Vi vet inte helt hundra, men om nu dom tre vita strecken på ultraljudet stämmer så väntar vi en liten flicka i mars, så spännande! Dock har väl inte graviditeten varit någon rolig upplevelse. Jag har mått extremt illa och spytt massor, har fått ont i ryggen och känner redan nu att jag inte är lika rörlig som jag var innan. Men trots det älskar jag ändå på något sätt att vara gravid och längtar efter att få träffa den lilla bebisen som bor i min mage. Kan skriva mer om min graviditet i ett annat inlägg, så har jag en anledning till att blogga ;)

Om vi går tillbaka till hästarna, vad händer då med dem nu när jag är gravid? Lämna tillbaka Donna, sälja Santhis?

Båda hästarna kommer få bo kvar här och kommer förhoppningsvis inte behöva lämna gården på bra länge! Det är såhär att en tjej vid namn Tuva som faktiskt bor i samma by som oss, hon kommer att hjälpa mig med hästarna under min graviditet. Hur bra är inte det? Hon kommer se till att båda hästarna har det bra under tiden som jag är mammaledig och fram tills att jag själv kan börja rida igen. Är så nöjd med Tuva, hon tar bra hand om hästarna och de bara älskar henne. Så skönt att det löste sig så jag slapp börja tänka på andra alternativ.

En annan stor förändring som skett sen jag skrev sist, det är att vi har bytt fönster på baksidan av huset. Vi har även bytt panel och färg, vi är så nöjda med resultatet! Längtar tills vi är klara med hela utsidan, kommer bli så fint! Vill säga att stort tack till Carlbergs bygg som har gjort ett väldigt bra jobb med huset. Vill även tacka min syster och pappa som hjälpte oss att tapetsera!

Återigen, jag är så himla nöjd med resultatet! Det som är kvar att göra nu är att slipa golvet och sätta dit golvlister. Sen kan vi börja inleda rummet fullt ut!

Bortsett från detta rullar livet på, jag jobbar och bara njuter av livet som det är just nu. Om allt går igenom så går jag hem på gravidpenning i januari, eller vad säger man? Så det är bara lite mer än 1 månad kvar att jobba och sen dröjer det förhoppningsvis inte så länge tills vi får träffa vår lilla flicka i magen! Så jag kan inte klaga på livet just nu! Trots vissa "problem" med graviditeten så mår jag otroligt bra och trivs med livet!

För att inte inlägget ska bli alldeles för långt, avslutar jag här! Om ni har frågor eller önskemål om att jag ska skriva och berätta om något mer, för ni gärna lämna en kommentar! :) Ska försöka sätta mig och skriva ner min resa med graviditeten, hur den har varit från att jag fick veta att jag var gravid fram till idag.

Ni får ha det så bra, så hoppas jag att det inte dröjer lika länge tills vi hörs igen!

Kram Bella

Jag älskar Santhis, ångrar inte en dag att köpte henne. Hon är en så himla snäll häst och arbetsvillig. Hon gör mig så otroligt glad och som sagt ångrar jag inte att jag köpte henne. En häst med potential och med mer träning kan vi komma långt tillsammans.

Samma sak med Donna, även om hon bara är på lån så har hon gjort ett stort intryck på mig. En snäll häst med glimten i ögat. Kom ihåg detta när ni läser detta inlägg! Jag kommer vara väldigt ärlig i det här inlägget. Jag känner att jag behöver dela med mig av detta för att detta har tyngt ner mig ett tag nu.

För lite mer än ett år sedan var jag tvungen att säga hej då och ta bort min bästa vän Koko. Hon fick något problem med kotorna i halsen, vilket gjorde att en nerv klämde och hon kunde inte röra sig som hon skulle. Hon hade också extremt ont så klart, så det fanns liksom inget annat att göra. Det tog extremt hårt på mig att behöva ta bort Koko, för hon var ändå min första häst och vi hade kommit så otroligt långt med vår ridning tillsammans. Trots sin envisa och tjuriga attityd, var hon världen bästa häst och jag saknar henne verkligen varje dag.

Drygt en månad efter att Koko togs bort, köpte jag Santhis. Så allt gick väldigt fort när jag hittade henne och bestämde mig för att jag ville ha en ny häst. Vilket jag inte ångrar! Men... när Koko togs bort hände något med mig. Självklart gick jag igenom en tung sorg som kommer finnas med mig hela livet, men något hände med min ridning. Jag kan inte säga exakt vad det var som hände, men intresset har gått upp och ner det sista. Trots att jag har två otroligt fina hästar, upplever jag ändå att det är något som saknas.

Koko och jag kom igång väldigt fort med träning osv efter att jag hade köpt henne 2013. Jag höll igång ridningen och red i alla väder. Det fanns liksom inget som kunde få mig att inte åka till stallet. Vi kom upp på en nivå tillsammans som jag aldrig trodde att vi skulle göra, vilket jag är oerhört tacksam. Att vi tillsammans gjorde en sån fantastisk resa och lärde oss så mycket utav varandra.

Ambitionen att komma igång med Santhis finns, jag vill träna och utvecklas tillsammans med henne. Men samtidigt finns det något i mig som tar emot. Jag kan inte säga vad det är, men jag känner att jag undviker att åka och rida. Mina drömmar om framtiden finns, för jag tänker på det och planerar för den, men samtidigt känns allt bara som en dröm. Den finns men ändå inte. Svårt att förklara, men om jag säger såhär. Jag erkänner och är medveten om att jag inte har ridit så mycket det sista, jag är fullt medveten om det. Vet inte vad det är som gör att jag undviker det, för det är det jag gör. Jag har hamnat i en svacka som är svår att ta sig ur. Sen kommer den krångliga biten, att när jag väl är hos hästarna och sitter på Santhis rygg, då mår jag så bra! Då vill jag bara rida mer och vill liksom fortsätta. Fast dagen efter struntar jag i det i alla fall. Ett bra exempel på att hästarna betyder otroligt mycket för mig, det var för två helger sedan när vi hittade Tullis död i hagen (mer om det i ett annat inlägg), dagen efter när vi åkte hem. Då åkte jag ganska så omgående till mina hästar. Till en början ville jag bara gråta när jag såg dem, men Santhis fick mig att börja skratta igen. På sitt eget sätt fick hon mig att börja le och skratta igen, vilket var så otroligt härligt! Från att känns sorg, gav hon mig glädje och kärlek.

Väldigt rörigt, men jag hoppas att ni förstår lite vilket spår jag är inne på. Men sammanfattningsvis har jag hamnat i en svacka med ridning. Svackan har varit så djup att jag till och med har funderat på att lägga hjälmen på hyllan ett tag. Jag känner att står på samma ställe och stampar, det kommer liksom ingen vart. Det är inte första gången som detta händer, det har hänt både med Tullis och Koko., Det är bara så tråkigt när det kommer, för jag vill framåt så mycket, men det känns som att vi bara står på samma ställe och stampar.

Mitt har förändrat så det är klart att det har påverkat ridningen sen jag började jobba heltid. Men jag tänker alltid på jobbet att idag ska jag åka ut och rida när jag slutar, sen slutar det ofta med att jag gör annat eller är för trött för att göra något överhuvudtaget, men antar att det är vuxenlivet.

Ett väldigt rörigt inlägg, men det jag vill säga med allt detta är att både Koko och även Tullis död har gjort att jag drar mig för att vara i stallet, Dels beror det väl på att jag är rädd för att det ska hända min hästar något, men också för att jag upplever att vi har stannat i vår utveckling tillsammans, Santhis och jag. Hoppas innerligt att vi kommer ur vår svacka snart. Börja träna och rida ihop med andra ryttare, för att dels slippa rida själv (som jag för övrigt gör), men också komma igång ordentligt. Sätta upp mål och bara få en rolig tid tillsammans. Hitta tillbaka till den härliga glädjen i ridningen igen.

Förlåt för ett rörigt inlägg, men hoppas att ni förstår lite av det som jag har skrivit. Behövde verkligen få skriva av mig om detta. Känns redan lite bättre, men det är en lång väg kvar! Tänker inte ge upp!

Mvh Bella

Hej på er!

Vill börja med att önska er alla en glad midsommar! Hoppas att ni får en bra midsommar med nära och kära vart ni en befinner er Själv ska jag fira midsommar i Virserum med några kompisar och bekanta, så hoppas på en trevlig kväll där!

Idag är jag ledig från jobbet, förskolan är stängd eftersom att det är midsommarafton idag, jag klagar inte! Har varit så otroligt mycket på jobbet nu det sista att så behöver verkligen få vara ledig lite extra nu. Gick av sista passet för veckan igår vid kvart över tolv och idag är det drygt 4 veckor kvar till min första semester. Helt sjukt ändå! Tänk att jag ska få ha min första semester på typ 4 år! Senast jag hade semester var när jag hade sommarlov var på gymnasiet. För när jag hade rätt ålder inne började man sommarjobba och jobbade i princip hela sommaren. Men nu är det äntligen dags för semester och jag ser så sjukt mycket fram emot det.

Egentligen har jag massa saker att göra här hemma och borde kanske göra nu när jag är ledig. Men... jag har bestämt att jag tar det imorron istället, för jag behöver en dag där jag bara tar det lugnt. Tog mig lite sovmorgon idag och sen serverades det frukost inne hos svärmor, nu är jag mätt och go när jag ligger här i sängen och smälter allt gott hon bjöd på. Har som sagt inga planer för dagen, utan tänkte bara njuta av ledigheten och bara få va.

Önskar verkligen att jag hade mer tid för bloggen, saknar den så otroligt mycket. Få den här lugna stunden på dagen där jag kan få skriva av mig och ta det lugnt en stund. Tyvärr blir det lite svårt att hinna med att sätta sig ner och göra det, jobbar som sagt heltid och man är ganska så trött när man kommer hem. Men det vore kul att komma igång med den igen, för sitter och tänker på bloggen fler gånger om dagen. Får göra mitt bästa med att komma igång igen och hitta tiden till att sätta mig ner och skriva några rader.

Ligger just nu och tittar på Viafree, serien om Nellie. En helt okej serie där man får följa Nellie i hennes liv! Så ska titta på något avsnitt till tänkte jag och sen funderade jag på att åka till hästarna!

Ha en bra dag! Kram Bella

Hej på er!

Egentligen har jag inget speciellt att skriva, men jag kände för att logga in här och skriva lite.

Jag kan börja med att berätta att jag trivs så bra på jobbet och allt går verkligen i ett. Det känns som att jag har jobbat typ hela livet, men egentligen har jag bara jobbat i snart ett halvår. Ser nu att idag är det exakt 4 månader sen som jag tog min examen! Helt sjuk! Tiden går verkligen så himla fort, man hinner inte med längre,

Min vardag har verkligen förändrats, inte så konstigt kanske. Men från att ha en "fri" vardag, där jag kunde planera och var hemma mer, så jobbar jag nu heltid och det känns som att jag knappt aldrig är hemma. Fast jag trivs ändå med det! För nu har jag mina tider som jag jobbar och sen planerar jag utefter det. Sen önskar man väl alltid att klockan hade fler timmar på dygnet, men man får göra det bästa av situationen helt enkelt.

Annars så mår jag bra! Men... jag är så himla TRÖTT! Vet inte vad det är som händer, om det beror på vädret eller vad det är. Jag är trött hela tiden typ! Idag till exempel har jag nästa somnat flera gånger under dagen och då fick jag ändå sovmorgon idag. Men jag har varit så himla trött ändå, jag fattar det inte. Har ju liksom inte gjort någonting, har diskat, lagat frukost och i eftermiddag var jag med och körde lite djur, men annars har jag inte gjort någonting! Men ändå är jag helt slut. Vi får hoppas att det vänder snart och att jag blir piggare, för det är så tråkigt att vara såhär trött på dagarna.

Hästarna mår bra! Har kommit igång med ridningen på dom båda nu. Elin har hjälpt mig en hel del, så ett stort tack till henne. Dom går just nu ute dygnet runt, stödfodrar dem lite fortfarande. I sommar ska dem få gå hemma hos Elins föräldrar, tänkte se om jag inte kunde åka dit i slutet av maj och kolla på hagarna och lite så. Så himla snällt att dem låter mig ha hästarna där när jag inte har så mycket bete här hemma. Förhoppningsvis kommer det bli bättre i framtiden. Idag får dem vila, för att det är så kvavt ute, trots att det åskade igår. Tycker inte det är snällt mot dem att bli ridna i denna värmen, så ska försöka komma upp imorron och rida dem på morgonen i stället. Lexi mår också bra!

I augusti, september någon gång kommer dem och byter våra fönster på baksidan! Ska bli så himla skönt att få i ordning på baksidan. När fönsterna är på plats kommer vi också att byta sovrum, så det ska målas, golvet ska fixas, inredning ska inskaffas och en ny säng ska köpas. Så det kommer hända en hel del efter sommaren! I sommar är väl planen att fixa i ordning verandan. Den ska målas och plåten på den övre balkongen ska bort, det ska sätta dit nya bräder och målas. Kommer bli så snyggt när det blir färdigt!

Ja men det var väl allt, en lite update blev det och det var skönt att få skriva av sig lite. Önskar verkligen att jag hade mer tid för bloggen, för gillar att gå tillbaka och se hur livet förändras. Men också vad som hänt genom åren osv. Jag hoppas att jag kan hitta tiden snart igen och börja blogga. Men just nu får den nog ligga nere, men vi hörs förhoppningsvis snart igen!

Ha de bra!

Kram Bella

Dagen blev inte riktigt som planerat, men det är väl inte ofta dom blir det nu för tiden. Vi åt en god frukost när Kristoffer kom in från ladugården, blev ägg, bacon och mannagrynsgröt! Kan säga att man var lagom mätt efter det. Vi la oss i sängen och tittade på rena rama Rolf, mysigt! Efter det gick vi åt och hjälptes åt att byta däck på hans bil, vi passade även på att tvätta bilarna.

Dagen fortsatte sen med att vi åkte ner till Virserum för att handla lite inför veckan som kommer. Köpte även lite nya blommor och planteringsjord. Igår gjorde jag i ordning ett traktordäck som ligger i trädgården, rensade ogräs och tog bort mossa. Blev riktigt bra och det blev ännu bättre när vi planerat blommorna! Köpte även två blommor till att ha vid ingångarna! Har verkligen fått vår känslor trots att det inte är någon värme och sol, men vi får hoppas att det kommer snart!

Vi hjälptes sen åt att fixa stallet, blev tyvärr ingen ridning idag. Får försöka ta tag i det nästa vecka! Nu sitter vi i soffan och tittar på fotboll! Norrköping mot Kalmar, snart är det dags att fixa lite mat!

Kram Bella

Godmorgon!

Då var det söndag igen, tråkigt att helgerna går så fort. Men det har varit en lugn och skön helg, så jag är nöjd med den trots att den gått fort.

Vaknade vid sex-tiden idag, glömde stänga av ett alarm och när jag ändå var vaken tänkte jag att jag kunde släppa ut hästarna. Sen gick jag och la mig igen och somnade om en liten stund i alla fall i armarna på min fina K❤ Nu har jag varit vaken en stund och bara surfat runt på mobilen. Funderade på att gå en runda med Lexi, men tror jag gör det senare under dagen. På tal om Lexi, hon löper just nu. Hon sover i våran säng och kan säga att det är blodfläckar överallt i sängen. Inte det så roligt, men missar man att sätta på henne skyddet får man väl skylla sig själv antar jag.

Har inget planerat idag mer än jag ska fixa stallet, eventuellt rida och städa/tvätta bilen. K ska förhoppningsvis vara ledig från ladugården i eftermiddag så vi ska väl bara umgås! Det har verkligen blivit en annan situation nu när båda jobbar. Innan var jag ju hemma mycket när jag pluggade, men nu jobbar jag heltid och är inte hemma lika mycket. Han jobbar också mycket, så vi får verkligen ta till vara på tiden.

Nähä det börjar bli dags att gå upp! För kom ju på att jag har en hel del tvätt som jag måste tvätta. Lika bra att börja tvätta i tid så kanske man hinner tvätta allt! Huset skulle behövas städas också, men det tar vi en annan dag

Ha en fin söndag!

Kram Bella