00:52 Onsdag 2019-08-14
3 år. En jävligt lång bergochdalbana. Jag tror den börjar sakta in och nå sitt slut nu, bergochdalbanan alltså. Och det kanske är dags för mig att få styra över mina toppar och dalar själv?
Jag har funderat många gånger på att skriva en text. Men jag vet inte vad jag vill skriva, vill jag skriva att jag är besviken, ledsen, glad, tacksam eller är allt på en och samma gång?
Jävlar vad jag har fått kämpa. Den här bergochdalbanan har varit tuff. Livet har. Från husköp till separation, kväll/nattjobb som ensamstående och så lägger vi till ett till jobb på det. Andrahands-lägenheter hit och dit, ingenstans att slå rot. En livlig ung man med olika trotsåldrar efter varandra. Vänner som finns nära till hands men som jag ändå inte riktigt släppt in på djupet. En familj som är lika splittrad som jag.
Jag nådde botten när jag förstod att jag började bli avundsjuk på andras framgångar i livet och insåg att det är bara jag själv som kan påverka och uppnå mina egna.
Jag vill be om ursäkt för att jag själv inte varit den bästa vännen, mamma, partner eller familjemedlem. Jag har inte levererat på någon av dem punkterna. Jag har varit frånvarande (dexter hade slagit larm för länge sedan). Det enda stället där jag har 100% närvaro är på jobbet. Jag har gett mina jobb all min energi för att slippa beblanda mig med allt det andra, det har varit enkelt att vara på jobbet. Andras problem har varit lättare att ge sig hän.
Nu vill jag börja jobba med mig själv. Det ska bli mitt viktigaste jobb nu. Jag vill inte förlora mer tid av mitt liv för att jag inte vågat ta tag i den viktigaste arbetsuppgiften, som är mig själv, bana min egen väg i livet.
Och till er som står mig nära. Jag behöver er, mer än vad jag visar!
Till dig, Madelene
”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund.
Att inte våga är att förlora sig själv.”
SØREN KIRKEGAARD
Nu räcker det. Jag förstår nu att livet är skört. Jag tror på karma men jag har svårt att förstå vad jag gjort för ont för att förtjäna det här.
Tre skallskador, en hjärnskakning, onormalt lågt blodtryck och idag krockade jag min nya bil.
Låt detta vara slutet på den fruktansvärt onda cirkel jag är i just nu.
Jag lovar, den som nu styr detta att jag ska ta hand om mitt liv bättre
Jag tog kontroll över gårdagen. Jag förberedde mig för gårdagen på bästa sätt och startade morgonen med en löprunda innan 07, mötte upp Simon och Wille för sista besöket hos Logopeden, slappade en stund innan jobb och kunde cykla dit men rätt god energi.
Arbetspasset gick bra men avslutade dagen ändå med att avreagera mig i Gustavsbergsbacken. 2 VARV också!
Idag hänger jag med Wille innan arbetspasset börjar. Det är en bra start på dagen ☺️
Just nu slits jag verkligen mellan allt gott och allt ont som finns känns det som. Ena sekunden är livet en dans på rosor, nästa sekund får jag kämpa in i det yttersta för att hålla ihop. Idag var en sådär fin dag, jag fick spendera den med människor som står mig varmt om hjärtat.
Imorgon vet jag redan nu kommer bli en kämpig dag, helt enkelt för att jag ska tillbaks till min arbetsplats. Det är bara 7 dagar kvar. Det är jag så oändligt tacksam för!
Jag tror att jag kommer bli en ny människa den 18 Juli när jag går därifrån för sista gången, med mer energi och lust till allt annat runt omkring. Det har varit ett slitsamt år och jag ska ge all den nya energin åt mina Kära!
Idag ⬇️
En dag vid Önsjön med Wille, Amanda och Marcus.
En väldigt bra dag, där man bara kunde ligga ner och sola, och äta chips samtidigt.. ❤️
Jag och Willen har spenderat några dygn i Trondheim. Imorgon åker vi hem. Vi har hunnit med några födelsedagar, några träningsrundor, några utbrott och massa kärlek. Jag är så tacksam över min kaos-familj ❤️
