Ligger just nu i sängen och väntar in att Lea ska somna i hennes egen säng. Lea har fortsatt att ha feber och nu under kvällen inte kunnat komma till ro vilket resulterat i en extremt övertrött och febrig tjej som inte alls vetat vad hon velat dör något.
Däremot har mamman här fått en liten paus ikväll när jag och Ida gick till Olles för att köpa middag tillsammans där innan vi tog vår cyklar och åkte hem till oss för att se fotbollen. Tyvärr så förlorade Sverige men de har ändå tagit sig längre än vad jag tror många förväntat sig och kommer att spela om bronset på lördag , vilket bara det är nog coolt.
Tycker Sverige var bra ändå men det syntes att de inte riktigt fick till det när Rolfö fattades. Det blev lite för lite kilon där framme kändes det som.
Men jag ska inte vara någon läktartränare utan jag tänker bara vara glad och imponerad över vad de åstadkommit.
Idag blir vår lilla tjej 3 månader och helt ärligt har jag börjat fundera hur länge jag kommer kunna säga lilla för shit vad snabbt tiden går och vad hon växer och utvecklas, vad händer och vart är vår lilla bebis?
Igår var vi på BVC för tillväxtkontroll och Lea väger nu 4965 g och är 57,5 cm lång. Det var även dags för 3 månaders vaccinationen och vi kommer att följa det program som vården har för detta. Jag litar på den kunskap som vården besitter och att det finns anledning till att ta dessa sprutor. Fel på lungorna kan jag lugnt säga att hon inte har med tanke på den kraft hon kunde skrika och gråta med igår, hon klämde till och med fram en hel del tårar.
I två timmar efter vaccinationen grät hon varje gång man rörde henne på benen där sprutorna tagits men sedan somnade hon och sov till och från hela dagen och natten. Har tagit tempen på henne både igår och idag och hon ligger på 38 grader ungefär så det är en febrig och ledsen liten tjej jag har även idag.
Jag skrev i 2 månaders inlägget att hon var stabil i nacken och nu en månad senare så är hon helt stabil. Om hon får välja så vill hon stå hela tiden när man håller i henne, gärna hoppa också om man hjälper henne lite. Att ligga på rygg i babygymmet är inte super roligt längre utan helst av allt vill hon stå och måste hon ligga i babygymmet så försöker hon vända på sig. Hon har däremot inte fattat riktigt än hur man gör för att vända på sig, just nu rullar hon över från ryggen till sidan och i den positionen kurar hon ihop sig och ligger och tar i utan att komma någonstans.
Om det ens är möjligt så blir hon bara mer och mer nyfiken, hon kollar sig omkring hela tiden och vill ha koll på alla olika ljud och rörelser.
Hon har ju hittat händerna sedan ett bra tag tillbaka och vill gärna ha dem i munnen hela tiden men nu har hon också börjat älska att pilla med sina händer både på mina armar och i mitt hår. Det är så otroligt mysigt om man lägger sig och vilar med henne och hon börjar pilla och stryka på ens arm tills hon somnar. Samma sak på hennes snuffe, hon ligger och pillar, luktar, kramar och stryker på den när hon ska somna.
Det har börjat komma ljud när hon skrattar så nu längtar jag massor tills det kommer riktigt skratt. Om hennes leende smittar av sig så mycket som det redan gör, hur påverkad kommer man bli av hennes skratt då.
En annan grej som skett sedan sist är att Lea har fått mer humör, blir mycket gladare när hon är glad men också mycket mer ledsen när hon väl är det. När hon blir övertrött så blir hon lite galet ledsen. Så jag försöker hålla hårt på rutinerna just nu så hon slipper de jobbiga trötta stunderna.
Nätterna är nu mer helt fantastiska, hon somnar för kvällen någongång mellan 21-22 och sover till halv sex ungefär. Då "vaknar" hon för att äta och somnar sedan direkt om och sover till 8-9 någongång. På dagarna har det däremot blivit kortare stunder än det varit förut när hon gärna vill vara vaken och med hela tiden, men jag tänker att det inte gör så mycket eftersom hon sover så himla bra på nätterna.
Jag har en fundering som jag kommit att tänka på under senaste veckorna som jag hoppas att någon av er har något bra svar på. Nu när Lea utvecklas så himla mycket så vill ju vi stimulera henne så gått det går och på bästa sätt, men jag tycker det är svårt att hitta bra tips på hur man kan stimulera de olika faserna. Vad för lekar man kan leka och tips på grejer man kan köpa. Någon som har något bra förslag till denna tremånadernas?
På ett sätt skulle jag vilja stanna tiden men samtidigt är det så jäkla häftigt att följa hennes utveckling.
Jag hoppas också att ni förstår att jag inte skriver om Lea för att skryta på något sätt. Vi mammor är riktigt duktiga på att jämföra våra bebisar vilket man verkligen inte alls ska göra. Vi vet ju alla hur dåligt man mår om man jämför sig själv med andra hela tiden, varför ta efter det på våra barn? Alla bebisar är så OTROLIGT olika och utvecklar olika saker olika snabbt.
Visst kan vi ha lite girlpower och hjälpa både varandra att inte jämföra oss och våra barn så att barnen sen också slipper tänka på sånt tråkigt när de växer upp.
Kära lejon, veckan kommer med mycket sociala åtaganden. Kanske kommer du träffa en vän från förr, eller helt enkelt bara spendera mycket tid med kompisar. Om det finns en konflikt i någon av dina vänskapsrelationer är slutet av veckan en bra tid att lufta den och reda ut saker. Det kan även vara så att du upplever att många lutar sig mot dig, eller att du håller en grupp samman. Veckans två tips är följande: var inte rädd att säga ifrån, och akta dig för att bli skvallrig.
Midsommar helgen är förbi och jag har haft en riktigt mysig helg. Vi har köpt hem super goda surdegspizzor från ett nytt ställe som öppnat här i Piteå och det var verkligen sååå gott, rekommenderar starkt! Vi köpte hem dessa godingar till fotbollen, Sverige - USA, ingen är väll dock så förvånad över att det blev förlust men senare ikväll (måndag) är det ju match igen när Sverige möter Kanada. Blir ingen lyxpizza idag men något mumsigt kanske det blir ändå.
Midsommarafton började på bästa sätt när min lilla familj och jag åkte iväg till gymmet för att träna tillsammans och jag måste erkänna att vi har en så otroligt snäll tjej som sov igenom nästan hela träningspasset på två timmar. När hon väl vaknade så kunde hon ligga vaken ett tag sjöko så att vi hann träna klart. BÄST är hon!
Efter träningspasset så var det hem för att duscha och byta om inför dagen och sedan tillaga lunchen som vi skulle bjuda på. Kring ett så kom vårt främmande och i form av familjen Aslan. Jag hade gjort två olika sallader, en med rostbiff (som legat i marinad i ett dygn), sparris, potatis, rädisor, fetaost, citron och lite sådant sparrigt. Den andra salladen var en lite enklare sallad som barnen skulle tycka om med citron och chilli marinerad kyckling, bladspenat, gurka, tomat, sötpotatis, spetspaprika osv. Måste faktiskt erkänna att båda blev riktigt goda och det kändes så fräscht att äta nyttiga och matiga sallader sådär på midsommarafton.
Efter vi ätit klart promenerade vi till Badhusparken där det hade hissats midsommarstång och var massor med människor, lycka och skratt. Midsommar är verkligen en lycklig högtid med extremt mycket familj och barnfokus. Tror inte jag har tänkt på vilka fina och roliga midsomrar jag haft under min uppväxt först nu. Jag ser verkligen fram emot att skapa traditioner att minnas för Lea nu också.
Kvällen spenderades hos just familjen Aslan där vi grillade, spelade sällskapsspel och bara hade det lugnt och trevligt. Aylin sjöng för Lea när hon låg i babygymmet och varje gång hon hör henne sjunga nu efteråt så börjar hon skratta. Barn kan sprida så enormt mycket kärlek och glädje.
Lördag kom och vi blev spontant inbjudna till lunch ute i Ulfs stuga och wow säger jag bara, vilket paradis med vattenutsikten och skogen runtom så det blir sådär mysigt och privat. Ett riktigt drömställe dit vi absolut vill åka många fler gånger, kommer vara ett riktigt drömställe för Lea nästa år när hon börjat gå och vill bada. Jag längtar till både dagarna men också alla sommarkvällar man kan spendera där i kvällssolen vid en brasa eller bara på inglasningen med tända ljus och sällskapsspel. Har mycket roligt att se fram emot.
Igår söndag så har jag och David varit hemma för det mesta och städat, lagat matlådor och förberett inför veckan. Haft besök av Leas farmor som åt lunch med oss men annars som sagt, väldigt lugnt.
Sitter just nu och äter frukost och insåg hur mycket jag njuter av livet för tillfället. David har jobbat borta de två senaste veckorna så jag har njutit av Leas sällskap till fullo. Självklart finns det vissa minuter man hade önskat att man hade haft hjälp, men hon är så himla snäll så det har gått super bra!
I måndags kom Amanda hit på kvällskvisten och vi åt hemmagjord nyttig glass, surrade en massa och så hjälpte hon mig att börja planera dopet.
Älskar när Amanda är här för hon tar alltid så söta bilder på Lea.
I tisdags blev det strålande sol så vi tog bilen till stranden där Leas kusiner också var.
Måste erkänna att det är extra skönt att vara med familj eller nära vänner för då kan man slappna av lite mer angående Lea. Att kunna gå iväg och handla glass till barnen medan någon annan har koll på Lea eller att kunna gå iväg på toa helt ensam, det är lyx. Det blir andra något annat när man umgås med människor som inte har barn själva, det är inte riktigt samma grej med att tänka på barnens behov och vad föräldrarna uppskattar extra mycket.
På kvällen var vi bjudna till svärmor på vardagsmiddag tillsammans med familjen Aslan och som alltid var det supergott. Vi fick två olika soppor och det önskar jag att jag lagade oftare hemma, så enkelt och så mycket mat.
Jag är verkligen lyckligt lottad som har så fin relation med min svärmor att jag kan umgås med henne själv och att den till och med är så bra att hon nästan känns som en extramamma.
Igår onsdag så var både svärfar och min egen pappa här på besök för att få pussa på Lea såklart.
Senare på kvällen så gick jag och Malin ut och promenerade med barnvagnarna i kvällssolen, så mysigt att ha vänner att dela detta med.
Just nu sitter jag och äter en kvargtallrik och en hårdbrödmacka med ägg samtidigt som jag skriver till er.
Vaknade fem imorse så har hunnit ligga ute i solen på balkongen på morgonen medan Lea sovit. Nu måste jag avsluta för nu hör jag hur hon börjar vakna. Pappan i hushållet har kommit hem så förhoppningsvis och mest troligt kommer han springa och ta upp henne.
P&K
I tisdags stod jag som en stolt hönsmamma på sidan av röda mattan och såg min lillebror och hans fina Agnes gå på rödamattan. Rätt partisk tyckte jag såklart att de var vackrast av alla. Kolla bara?!?! Den lyckan och värmen ♡
Har ju som jag tidigare skrev varit på bröllop i helgen och ville att ni skulle få se hur fina de var, så här kommer några få bilder.
Brudens mamma och min fina mamma.
Nej men alltså kolla på min mamma, hur vacker kan man vara? <3
Hej mina vänner!
Jag tänkte lägga upp några bilder från tiden som hunnit gå som jag inte lagt upp här.
Vi har legat på balkongen och solat på förmiddagarna. Eller Lea har ju såklart varit i skugga men jag har fått lite sol iallafall. Vad är det med oss svenskar och att prata väder egentligen men alltså hur kan man skippa det när vi haft strålande sol och 26-28 grader varmt.
Umgåtts med Amanda en hel del, min alldeles egna solstråle. Denna dag så köpte vi med oss varsin varm dryck och promenerade ner till hamnen och satt och pratade i någon timme medan Lea sov så gott i vagnen.
Efter hamnen så gick vi vidare hem till henne för lite amning och ytterligare lite mys innan jag var tvungen bege mig när klockan blev för mycket.
Farfar har hunnit fylla 80 år och vi har firat honom.
Vi har hunnit ha besök av både Annika, Bibbi, Malin J och Anna E. Förutom våra familjemedlemmar såklart. Tycker alltid att det är så roligt och mysigt när människor man tycker om kommer och hälsar på.
Jag har dessutom tränat mitt första pass sedan förlossningen och shit vad träningsvärk jag haft i benen nu efteråt, trots att det inte alls var så jobbiga övningar och den enda vikt jag använde var Lea på 4,5 kg. Men det var otroligt roligt att vara hela familjen tillsammans och träna.
Lea har självklart också tränat, det gör vi varje dag.
Rätt sur tjej på sin mamma som badat henne.
Haft mysigt besök av moster Moa.
Medan Moa var här så överraskade mina kära kollegor och kom med en stor blombukett plus superfina egen sydda kläder. Hur fina är de inte?!
Det blev dock bara en snabbvisit eftersom vi skulle iväg på middag till svärfar som fyllde år och äta grillade hamburgare.
Lea redo för att åka bil i solen. Vi har inte hunnit få solskydden till rutorna ännu så ett litet tag till får hon vara såhär cool när hon åker bil. Haha.
Massor med goda sallader har jag också hunnit äta när det är den vanligaste lunchen för tillfället. Kall mat som går att äta när som helst när man har lite tid ensam.
Även hunnit både umgås och prova med mina favorittvillingar, så glad att jag och Lea får ha dem i vårt liv.
Så genomsnälla och omtänksamma.
Nu i lördags var det bröllop som stod på schemat för en barndomskompis som gifte sig här i Piteå. Det var ett fint bröllop och så roligt att Amanda överraskade med att sjunga. Jag kommer lägga upp ett separat inlägg med några få bilder från bröllopet under kvällen någongång, så håll utkik.
I helgen har vi också hunnit med att vara hos pappa på grillmiddag, och som alltid så är maten helt fantastisk! Glömde att foto själva maten för det var så mycket gott på tallriken.
Igår var vi och köpte en AC till lägenheten som jag ska hämta alldeles strax från Elgiganten. Efteråt gick vi på stan och strosade i butiker ett tag innan vi fick besök av Maria och Nils. Maria är min pappas förra sambo som funnits i mitt liv från att jag var åtta år så hon kommer självklart alltid fortsätta vara det också även om inte de är ett par längre. Så glad över att ha så många kloka vuxna i mitt och Leas liv.
Jag tyckte detta var en lite rolig bild eftersom det oftast ser ut såhär när någon är och hälsar på oss. Lea i ena armen och mobilkameran i andra.
Tänk att denna lilla kärlek redan hunnit bli två månader och nu idag även nio veckor. Snälla tiden gå lite långsammare nu tack! Två månader av enormt mycket kärlek, utveckling, tidsbrist, ibland lite allmänt vardagskaos men samtidigt helt underbart. De tre senaste veckorna känns det som att hon vuxit lika mycket som under hela den övriga tiden, det händer saker i hennes utveckling hela tiden.
Lea är nu väldigt stark i nacken och duktig på att röra på sitt huvud. Hon kan följa efter och är stabil i sin blick. När man pratar med henne så får man oftast ett svarsleende eller att hon försöker prata tillbaka. Hon är en riktigt nyfiken liten tjej som gärna sitter vänd framåt i famnen och kan bli en suris om hon inte får vara med.
Vi har även upptäckt händerna och börjat smaka, kika och leka med dem. Däremot så försöker jag och David att undvika att hon ska suga på sina fingrar så att det inte blir någon vana. Så när hon börjar suga på fingrarna sätter vi oftast in tutten istället, vilket hon har blivit väldigt duktig på.
I måndags på två månaders kontrollen så var Lea 55,5 cm lång och vägde 4480 gram. Så hon är såklart fortfarande liten men följer ändå sin egen kurva, vilket är det viktigaste.
Det allra bästa som har hänt är att hon har börjat sova i egen säng. Hon ville inte alls sova själv i början utan vaknade mellan 3-15 minuter efter man lagt ner henne. Nu somnar hon oftast i famnen i soffan på kvällarna när jag kan lägga ner henne i hennes säng och jag får då lite egentid fram till elva-tolv på natten när hon vill ha sitt sista mål innan hon sover sin långa sömn. Hon sover då oftast till 5-5.30 någongång när hon vaknar för mat och sedan somnar om direkt igen i några timmar till innan det är dags att göra morgon. Jag försöker nu mer att ta upp henne där kring 8 ungefär när hon vaknar för att äta för annars somnar hon om direkt och sover till 11-12 någongång. Ifall jag inte gör detta så förstörs sömnen under dagen och hon är vaken för långa perioder då vilket resulterar i en gnällig tjej som är lite svårare att tillfredsställa.
Vissa dagar har hon även ett stort närhetsbehov och vägrar sova utan mig nära, då är bärselen min bästa vän under dagarna så att jag ändå kan få saker gjort och inte bara ligga i soffan.
En annan väldigt bra och skön utveckling är att hon börjat äta mer på rutin även under dagarna och inte hela tiden som hon gjort förut. Än kan det förbättras ytterligare men det är stora kliv hon tagit redan nu.
Min status då? Just nu är allt så himla bra, jag har verkligen ingenting att klaga på. David har börjat jobba vanliga tider igen nu denna vecka och inte 12-timmars pass så att jag nu får avlastning i vardagen och kan få en vardag med rutiner jag med. Jag har landat i rollen som mamma och ingenting har någonsin känts så rätt som att vara mamma till min finaste lilla skatt.
För att prata om kvinnokroppen då, hur ball är den alltså, wow.
Förutom de yttre förändringarna som man ser varje gång man kollar sig i spegeln så har den sådan otrolig styrka. Att kunna skapa och bära ett liv, att klara av en förlossning som att kroppen aldrig gjort annat än att förlösa barn och att nu efter två månader kunna börja om att träna igen.
Igår genomförde jag mitt första träningspass sedan förlossningen och styrkan i magen kan jag lugnt säga har försvunnit under graviditeten. Men innan gårdagen har jag inte gjort något speciellt förutom att promenera med vagnen och ätit precis det jag känt för att äta, och ändå är jag snart tillbaka till alla mina gamla kläder. Jag är imponerad.
En graviditet lämnar förstås spår på ett eller annat sätt. Jag har till exempel fått bristningar både på höfterna och insidan av låren men jag känner mig inte så bekymrad faktiskt, jag är mest tacksam över att jag inte känner några fysiska besvär.
Det har varit svårt att börja skriva detta inlägg, hur skriver man ett sådant här inlägg egentligen? Att bli mamma är det finaste och häftigaste jag någonsin kommer att uppleva så det känns helt omöjligt att sätta ord på alla fantastiska men även jobbiga känslor, men jag ska göra så gott jag kan.
Det här är den sista bilden som togs på magen, tre veckor innan förlossningen.
Det var onsdag den 3 april, två dagar innan det beräknade datumet. Hela natten hade jag sovit dåligt och vaknat flera gånger för att behöva gå upp på toa. Två dagar tidigare så gick jag på stan hela dagen och mötte även upp min vän Ida för en lunch. Under den lunchen så sa jag till henne att antingen föder jag om två dagar eller om två veckor. På något konstigt sätt så kände jag mig redo trots att jag var så pigg och inte alls hade kraftiga värkar så var det någonting i mig som sa att det kan komma nu och gör det inte det utan att jag skulle ha inbillat mig så kommer de få sätta igång mig när jag gått över tiden.
Klockan blev kvart över fem på morgonen och än en gång behövde jag upp på toa. Jag är ju laktosintolerant så tänkte mest att det kanske var från lunchen på stan dagen innan även fast det inte brukar bli sådär mycket, men jag tror jag försökte förneka känslorna. Ju mer klockan tickade desto sämre började jag må och när David klev upp för att åka till jobbet så drog jag på mig ett fejk ansikte så mycket jag bara kunde. Låtsades må så mycket bättre än vad jag egentligen gjorde så att han inte skulle få för sig att stanna hemma från jobbet.
Direkt han åkte var jag tvungen springa upp och kräkas men hann aldrig fram till toaletten så det kom en fin splash på golvet.. Jag tog två alvedon och ställde mig i duschen, ni vet det som alla barnmorskor säger att man ska vara för att värkarna ska gå över. Det var inte många minuter i duschen som behövdes innan det var dags att kräkas igen och jag insåg att det hjälpte inte överhuvudtaget med dessa två tabletter.
Låg hukad över toastolen ett tag och kräktes ungefär tre gånger var tionde minut. Nu kanske ni som vet hur täta värkarna ska vara för att åka in fattar att där och då skulle jag egentligen ha ringt hem David. Men envisheten i mig tog över, David hade hunnit jobba lite drygt en vecka på sitt nya jobb och jag hade haft en rädsla för att åka in och sedan bli hemskickad för att jag inte var redo, det är ändå 45 minuters bilfärd till sjukhuset. Så jag gick tillbaka till sängen med en hink i högsta hugg och tog fram appen i telefonen som jag skulle klocka värkarna med och precis som jag trodde så var det tre värkar var tionde minut.
Klockan nio hade jag ett inbokat tid hos min barnmorska så min tanke var att hålla ut och låta henne skicka upp mig till förlossningen om hon tyckte att det var dags. Jag hade däremot insett att köra någon bil dit själv skulle inte funka så jag ringde David som då hunnit jobba i en kvart ungefär och frågade om han kunde följa mig dit och självklart skulle han göra det.
Värkarna blev bara starkare och starkare så jag ringde till min mamma för att prata med henne. Som alltid så lyssnar man på sin mamma och jag ringde till förlossningen som sa att jag skulle komma in men med den där tonen så att jag tänkte att de skulle skicka hem mig. Klockan hade nu hunnit bli 7.40 och jag ringde hem David och berättade om morgonen som jag försökt dölja för honom och att det var dags att åka in.
När David väl kom hem så hade klockan hunnit bli efter åtta och än hade jag inställningen i huvudet att jag skulle försöka hålla ut till nio för att åka till barnmorskan istället. Ungefär klockan 8.45 begav vi oss mot förlossningen istället för barnmorskan. Hon förstod att vi var påväg in och ringde oss i bilen för att höra hur det var med mig och önska oss lycka till. Hade inte kunnat ha en bättre barnmorska!
När vi kom fram till Sunderby sjukhus så var jag sååå slut på ork från att inte ha ätit sedan middagen dagen innan och ha kräkts nästan varje värk jag haft. Benen orkade knappt bära mig så David fick skjutsa mig i rullstol sista biten inne på sjukhuset.
De tog ett blodtryck på mig direkt som var väldigt högt, 153/114 men jag kunde inte få någon blodtrycksmedicin eftersom det är i tablettform och jag behöll ju ingenting i magen. Så sockerdropp sattes in för att ge mig lite nya krafter men även värkstimulerande dropp för att sätta igång mig så att jag skulle få föda så snabbt som möjligt. Mitt vatten hade inte gått så de var även tvungna att ta hål på hinnan. I detta skede så var jag öppen tre centimeter och förstod att idag kommer vi bli föräldrar. Alldeles pirriga så började vi prata om framtiden och att vi snart skulle få träffa vår lilla tjej. Jag blev så peppad att jag ringde FaceTime till min vän Isabelle i Umeå som jag lovat att berätta för när det var dags. Kan inte föreställa mig hur hon ska ha känt när ens bästa barndomsvän ringer från sjukhuset och säger att det skulle hända nu. Längtar tills det är tvärtom och jag får det samtalet istället ❤️
Klockan 13:37 är denna bild tagen och sockerdroppet och epiduralen gjorde sitt och jag och David fick spela skipbo mellan värkarna som ändå var väldigt kraftiga eftersom jag fått värkstimulerande. Nu var jag fyra centimeter öppen och det hade alltså gått tre timmar. Vi tänkte att i denna takt så kommer vi alltså föda inatt eller imorgon.
Det blev dags för skiftbyte för sköterskorna och två stycken nya kommer in i vårt rum för att presentera sig. En barnmorska och en student. De frågar om det går bra om studenten får kolla hur öppen jag är innan barnmorskan kollar och självklart säger jag. Studenten gör sin grej och blir nu tillfrågad hur öppen hon tror att jag är. Detta inget hon kan svara på eftersom hon innan fått veta att jag var öppen fyra centimeter för inte alls för lång stund sedan. Hon blir tyst och jag börjar tro att något är fel på hennes ansiktsuttryck och att hon inte ens försöker sig på en gissning. Medan detta hände var David även på toaletten så jag kunde inte heller kolla på honom och läsa av situationen. Den riktiga barnmorskan sätter sig och kollar hon själv innan hon får ur sig "hoppsan". Jag frågar vad det är som hänt och hon säger "du är öppen åtta centimeter nu och jag ser huvudet, det är dags att föda barn nu". David kommer in genom dörren till rummet och får höra att jag är så öppen vars hans svar blir "åh fyyy faaaannn" med en väldigt chockad, nervös och förväntansfull blick. Jag vrider mig från att ha legat på rygg under undersökningen till sidan eftersom det inte gjorde lika ont när värkarna kom om jag låg så. Plötsligt känns det som att jag ska bajsa på mig och jag frågar om jag får gå på toa innan det är dags. Barnmorskan svarar att isåfall är det nu på en gång. Jag tar i för att försöka ta mig upp och där var vi igång med förlossningen. Det var inget bajs som ville komma ut utan det var Lea.
Måste även här tillägga att personalen var helt fantastisk, barnmorskan som jobbade innan dessa två nya var inne hos oss väldigt ofta och en läkare hade hunnit vara förbi två gånger för att kolla hur läget var.
Karin som vår barnmorska hette bad mig att lyssna på kroppen och nu var jag allts tio centimeter öppen!
Någon lustgas gick aldrig att ta eftersom jag kräktes än en gång varje värk som kom. Jag valde att ligga kvar på sidan eftersom jag bäst kunde ta värkarna i den positionen men även kräkas i påsen. Med ena handen hållandes i påsen och den andra till att hålla upp mitt övre ben så började krystvärkarna. Karin var så otroligt lugn och peppade mig till tusen "du är så duktig jag behövs knappt här inne, fortsätt bara lyssna på kroppen och följ mönstret så är hon snart ute". Kraften jag fick när hon sa det kändes i princip övernaturliga. Att kunna krysta med sådan kraft samtidigt som jag kräks är jaga faktiskt både stolt och imponerad över mig själv. Efter ett litet tag så sa Karin att "nästa värk så kommer du få trycka på tills jag säger stopp och sedan kommer du måsta pausa tills jag säger att du kan krysta igen". Förstår ni nu vad som skulle komma? Det gjorde inte jag tills det kom och fy fan för den smärtan, nu förstår jag varför det kallas "ring of fire".
En eller två krystningar till och sedan......
Den 3 april 15:12 föddes vår Lea, 2715 gram och 47 centimeter efter en 27 minuter lång eller ska jag säga kort förlossning. Hon började skrika och barnmorskan lyfter upp henne mot mitt bröst. Jag och David kollar på varandra och brister ut i skratt, där var hon, vår fantastiska dotter och nu är hon här, den sötaste varelse man någonsin skådat. Smärtan var över och vår efterlängtade lilla dotter är här, värd all smärta i hela universum. Hur slut jag var och hur ont det än gjorde skulle jag kunna göra om detta om och om igen för att få bli mamma till den här lilla skatten. Lea, du är så otroligt älskad av mamma och pappa att ord aldrig någonsin kommer kunna beskriva vår kärlek till dig. ❤️
När även moderkakan var ute och läkaren kom in för att undersöka Lea så bad jag om att få duscha och jag tror aldrig det varit så skönt att duscha av sig som då.
En fyra timmar gammal Lea.
Vi fick ett eget rum på eftervårdsavdelningen och vad som hände utanför dörren till vårt kunde jag inte ha brytt mig mindre om. Där låg vi, MIN familj och jag, ögonblicket jag så länge drömt och längtat efter ❤️
En sju timmar gammal Lea på mitt bröst. ❤️
Vi klarade det!! Jag och min fantastiska kropp. Den är helt AMAZING och jag kommer alltid att vara så tacksam över vad den har givit mig. För att inte tala om Davids stöd, han var så lugn och trygg mot mig även om han kanske inte var det invändigt så tvivlade jag aldrig på min kapacitet och styrka tack vare honom. Vilket jävla DREAM TEAM vi är, jag, min kropp och min lilla familj.
6:34 torsdag den 4 april, morgonen efter.
12:56 torsdag den 4 april.
16:00 torsdag den 4 april.
Kommer ihåg hur pigg man kände sig och trodde att man var men när jag ser dessa bilder förstår jag att vi inte alls var det, haha.
16:27 torsdag den 4 april och min mamma, lillebror och hans tjej kom utanför avdelningen med lite grejer till oss. Det var besöksförbud inne på avdelningen där vi skulle vara tvungna ligga kvar eftersom jag hade fortsatt väldigt högt blodtryck. Kunde inte hålla tillbaka känslorna när min lillebror höll Lea för första gången, den kärleken, tårarna rann nedför mina kinder.
Tillbaka till rummet för kvällsmat, mys och hockeyfinaltittande från allsvenskan.
Det bästa och finaste mina armar någonsin burit på ❤️
6:34 fredag den 5 april.
Lea fick ordentliga sår på kinderna, förmodligen från alla hormoner.
13:15 fredag den 5 april och ett av MÅNGA blöjbyten.
13:51 och mina två favoriter tog en sovpaus.
