RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-01-25 08:31:09

Nouw.com/MammaTillLexie

MammaTillLexie blogg på Nouw

Vad händer med mig? Varför är allt så mörkt?

2019-01-25 00:00
Från MammaTillLexie

Vad mer kan gå snett? Dedär är en fråga som jag gång på gång, på gång, på gång, ställer mig själv. Jag vet att jag gjorde ett aktivt val att inte söka hjälp förrens det var försent. Jag vet att livet är svårt och att man ska leva positivt och se det positiva i det negativa. Men i min sits går inte det.

Jag har bytt tabletter, tog den första idag. 2 timmar senare fick jag sån grov jävla ångest som sedan slutade i en panikattack. Jag vet inte vad jag ska göra längre, jag vet inte hur länge till jag ska orka leva med dehär. Min socialfobi får mig till att sluta gå utanför dörren, min PTSD drar ner mig djupare än djupast just nu och mina nya antidepressiva  tabletter är redan nu fruktansvärt jobbiga.

Vad ska jag ta mig till? Hur FAN ska jag orka när det känns som att ingen förstår mig.
Bulimi, självskadebeteende, PTSD och socialfobi. Är det verkligen ett liv man Vill leva?

Svar nej. Jag vill inte leva mitt liv efter mina diagnoser, jag vill leva mitt liv tillsammans med mina diagnoser. Jag vill kunna lära mig leva med dem, för utan dem hade jag trots allt aldrig stått här, starkare än någonsin.

Nu SKA jag KÄMPA för mitt mående.❤

varför kan inte jag bara få dö?

2019-01-16 23:04
Från MammaTillLexie

Hejsan!
Nu var det ett tag sen och det är pga att på senaste har det gått väldigt mycket neråt. Självskadebeteendet har kommit tillbaka. jag slår sönder mig själv, med allt jag hittar  jag spyr och anser inte mig själv värd ett skit. jag önskar grovt att jag bara kunde dö och försvinna härifrån nu. jag bara känner hur nära på att ge upp jag är. jag behöver hjälpen jag får, jag behöver människorna jag har. Men jag kan inte visa det, jag stöter bort dem, sårar dem, och sårar mig själv.

Jag är inget annat än en äcklig, fet liten jävla kossa som bara söker uppmärksamhet och startar drama. som alltid är negativ och som ger upp alldeles gör lätt. Resan hit har varit tung, men nu är den tyngre än någonsin och jag ORKAR INTE mer.

Jag är inte värd någonting.

2018-12-31 01:15
Från MammaTillLexie

Hejsan.

Efter många väldigt bra dagar har det kommit 3 dåliga och jag känner hur jag bara går ner och ner o ner.
Människor som lägger sig i mitt liv, som trycker ner mig, och som säger saker som inte stämmer.
Jag vet om att jag är fet, jag vet om att jag inte har Lexie hos mig. Jag vet att jag är svag. jag är den svagaste människan jag vet. Och jag är inte värd chanserna jag fått. Jag är inte värd kärleken jag får från människor runt omkring mig, jag är inte värd skiten under mina skor.

Jag orkar inte mer.

skadefri. triggervarning!!!

2018-12-04 23:26
Från MammaTillLexie

Hejsan!

Jag har nu börjat med mina antidepressiva läkemedel och jag mår inte bra. Inte bra alls. Jag kämpar mig igenom varje dag, varje minut, varje timme. Så många panikattacker som jag har haft på såhär kort tid, är fler än vad man kan räkna på handen. dem flesta dagarna kommer jag inte ur sängen förrens runt 13-14. Om det inte är en riktigt bra dag. som idag.

Jag kan faktiskt med stolthet säga att idag är jag en månad skadefri. Jag har kämpat så otroligt mycket för att släppa den delen och idag är det en månad som skadefri, fyfan vad jag är bra. Jag börjar se det ljusa lilla i den mörka långa jävla tunneln och jag är glad för det. nätterna är fortfarande svåra, och paniken och ångesten är där, men nu när jag är omgiven av en grupp  människor som verkligen älskar mig för det jag är oavsett alla mina fel jag gjort, så är det lättare att visa mig svag. Det är lättare att be dem om den stöttning jag behöver när panikattackerna smyger på.

Hade det inte varit för dem hade jag inte stått där jag står idag, min nya alldeles egna familj. Familjen hoffbeck. Familjen som slår igenom det omöjliga trots kampen som uppstår. Älskade hoffbecks, NI är min familj, mina stöttepelare, NI har räddat mitt liv. Jag älskar er❤❤❤

Tillsammans med er hjälp kommer jag att klara av o leva ett liv utan all ångest. Tillsammans med er kommer jag att känna mig älskad.❤❤

uppdatering: Det värsta som någonsin kan hända.

2018-11-21 10:04
Från MammaTillLexie

Tårar, Ångest, självmordstankar.
Detta är det vanligaste av min vardag just nu.

Jag ska fatta mig kort, då jag inte har speciellt mycket tid. Så, jag bröt ihop, jag klarade inte av mamma livet, jag klarade inte av MITT liv mer. Jag bröt ihop, och gav upp. Jag gav upp på min dotter, jag gav upp på min familj o vänner. Jag gav upp på mig själv.
Lexie blev placerad hos mina föräldrar, som ett slags familjehem. och jag försvann. I över en månad. Jag behövde min tid, att börja bygga upp mig själv igen, till den jag en gång var.

När jag sedan kom tillbaka till mitt hem, min stad, bröts allt ner igen. Livet blev piss. Jag började hata mig själv, ännu mer. Jag började skära mig djupare o djupare med en enda önskan. Att jag ska dö. Det finns ingen mening med livet när man ska tvingas må såhär.

Jag fick uppdrag från socialen, att ta kontakt med kuratorn på Ungdomsmottagningen. Vilket jag gjorde, inte förrens där insåg jag hur långt ner på botten jag faktiskt är. Hon skickar en remiss till psyk. Dem väljer att skriva ut sömnmedicin, för jag kan INTE sova. Det GÅR inte att sova. Jag är rädd för att sova. Psyk i sin tur tar kontakt med en psykolog på den psykiatriska mottagningen i min stad  där jag nu går på möten hela tiden. Samt pratar med läkare hit o dit. Dem säger att jag är högst upp på skalan för självmordsbenägna, pga mina planeringar.

Jag lider av posttraumatiskt stress syndrom.

Jag kan säga såhär, jag ber för o dö, jag ber för att sluta andas, för att sluta existera. Men min kärlek till mitt barn och alla människor runt omkring mig gör att jag inte har hjärta nog till att dö självmant. Det måste hända en olycka. För jag klarar inte av dehär livet.

"Tänk positivt, försök sila bort det negativa och se allt positivt i det". Vad är positivt med att må såhär? Vad är positivt med att önska att dö? Vad är positivt med att överge sin dotter? Det finns val jag gjort dem senaste månaderna som jag önskar att jag aldrig skulle gjort, men som aldrig kommer kunna göras ogjort.

En nära anhörig till mig, visste exakt allt, hur jag mådde, mina tankar, mitt självskadebeteende, mina pengarproblem, ja allt. Trots det kunde han inte se det framför sina egna sexuella behov. Så jag utvecklade ett nytt självskadebeteende, att sälja bilder, till honom. Tyck och tänk vad ni vill, men det är så det var. Om han fick en bröstbild, fick jag 300, fick han en bild eller video när jag tar på mig själv, fick jag 600, ja you name it.
Tills den dagen, hans tjej kom på det. Han använde det emot mig och kallade det utpressning. Ja han sa en helt annan story, han blev pressad på pengar av mig och jag blev skurken igen. Detta gjorde att jag tog avstånd från hela min familj, hela min släkt. För dem vill mig inte längre väl, dem ser mig som en syndabock, som svarta fåret i familjen. Och alla vet att svarta fåret i familjen, är någon ALLA får stampa på, och trycka ner.

Detta blir det sista jag skriver i detta inlägget, sök hjälp, innan det går så fel att du sitter där jag sitter nu. och kom ihåg, Döm aldrig någon om du inte gått i deras skor.
Kram på er.

tankar, känslor, explosioner.

2018-08-07 13:43
Från MammaTillLexie

Min psykolog kallar mig hennes tystaste patient. Jag försöker få fram orden, känslorna men det går inte. Det är som att orden vägrar komma ut. och Jag vet inte hur jag ska få dehär att fungera. Det är så jäkla svårt.
Jag har fått i uppgift att skriva upp vad jag äter under en dag, när jag spyr och när jag tränar. Det har blivit så sjukligt svårt att tänka på annat än att jag är fet, på annat än att jag verkligen måste spy. Igår kunde jag äta utan att spy, jag var super glad, tänkte då att denhär dagen skulle bli bra med. Men nej, jag åt två ägg mackor, dem kom upp. nu tänker jag inte ens försöka äta idag. Jag kommer ändå bara gå för o spy, jag kommer ändå få dem där jävla tankarna som aldrig låter mig vara ifred. Är så jävla förbannad på mig själv. FAN.
Nu har jag fått kontakt med psyk i Eksjö, som jag ska ringa om jag har jobbigt under nätterna, under kvällen eller på helger. Dem vill lägga in mig på psyk, jag vill inte. Jag vill inte vara svag inför Lexie. Jag vägrar. Då tar jag hellre dem jobbiga nätterna med den sjukaste ångesten. Det är henne jag kämpar för, min lilla guldklimp.

Jag är så jävla vidrig.

2018-08-03 10:01
Från MammaTillLexie

Klockan slog 3, och ångesten kickade igång, en jävligt jobbig ångestattack. Jag blundade för att andas och sedan använda en annan teknik än o skada mig, nämligen skriva orden som kommer upp i huvudet flera miljoner gånger på ett papper. Men när jag blundade kunde jag inte se annat än våldtäkten.

Jag såg hur jag skrek, slogs och bad om nåd. Jag bad dem att inte göra såhär, jag gör allt bara dem inte gör såhär. Jag skrek på hjälp. Ingen kom, dem slutade inte, dem skulle ha sex, oavsett om jag ville eller inte. Jag hade inget val. Ångesten gjorde så jag vid detta laget kallsvettades som fasiken. Jag gick ut, och sprang. När jag kom tillbaka hetsåt jag och sedan spydde jag.

Jag är så fruktansvärt vidrig, äcklig, smutsig och framför allt, arg. Hur kan man göra såhär mot en människa? Hur kan man vilja utsätta någon för sånthär? Det gör så jävla ont. Ont i själen, ont i kroppen, ont i hjärnan.

Jag vet inte hur jag ska göra för att få bort dessa bilder, jag vet inte hur jag ska sluta spy, jag vet inte hur jag ska sluta skada mig. Jag vill inte ha det så här, jag vill inte må såhär. Jag HATAR dem, jag hatar dem jag trodde var mina bästa vänner. Men bästa vänner gör väl inte såhär mot en människa som dem kallar deras bästavän?  Vad gjorde jag för att förtjäna dehär? Hade jag för urringat? Triggade jag dem? Uppförde jag mig sexigt? Gav jag dem anledningen till att göra dehär?

Jag spyr på dehär!

Bilden med bikini är innan jag började spy och träna.
Första bilden är nu.

Varför blir det aldrig ljusare?

2018-07-28 22:35
Från MammaTillLexie

Ångesten, såren och kräkningarna blir allt oftare. Ångesten i sig gör att jag dkadar mig, För när jag får ångest inser jag att det är dehär jag är värd. SMÄRTA. Jag kan titta på en rakhyvel och sukta efter att skada mig. Jag kan inte få det att sluta. Mitt liv var inte menat att bli såhär, alla mina planer, alla förväntningar. Dem dog tillsammans med mitt inre. Jag vet inte hur jag ska hantera det, jag har från och med måndag psykolog hjälp 2 gånger i veckan. Vi ska jobba på allt, självskadebeteendet, ångesten, minnerna. Ja, allt. Jag önskar att jag bara slapp, slapp prata om det, slapp må såhär, slapp att hela tiden behöva spy.
När jag ser mig i spegeln, då ser jag den fetaste, äckligaste människan jag någonsin sett. Jag ser en lat människa som inte gör annat än o käkar hela jävla tiden. Men, Så är inte fallet. Varje morgon, när Lexie vaknat, går vi ut med Eywa (Min hund) på lång promenader. Brukar hamna på 1 mil ca. Sen kommer jag hem o käkar en nektarin, efter det äter jag 1 tallrik mat på kvällen, eller Ah, en halv tallrik för "normala" människor. Och sen går jag för att spy. Spy upp allt, för jag är för fet för att förtjäna maten. Jag springer ca 3 mil varje kväll, om jag inte ätit för mycket, då blir det fler mil. Jag springer upp och ner för mina lägenhetstrappor för att få bort fettet, få bort allt som inte ska vara där. Det som folk säger inte finns där. Dedär som bara jag kan se. Dedär som bara rösterna i huvudet och jag kan se.

Jag önskar mig tre saker  i julklapp. Jag önskar att mitt liv vänder, jag önskar att jag inte ska behöva kämpa mig igenom allt. Jag önskar att minnerna slutar, slutar att visa sig när jag ska sova, slutar att visa sig när jag blundar. Är det för mycket begärt?

XoXo

the ugly truth.

2018-07-26 12:15
Från MammaTillLexie

Dem senaste två månaderna har bestått av frågor som tex "vad är det med dig?" "Vad har hänt med dig, du är inte samma gamla natha." och jag har inte kunnat besvara dem frågorna utan att totalt gå under. Jag har varit med om det värsta som kunnat hända. Jag blev våldtagen. Att skriva denna texten kommer garanterat göra att ännu en natt blir utan sömn. Men det är dags att ta ner min fasad.
Det var en tisdag kväll i juni. Jag gick hem till mina två bästa killkompisar. Men, det hela slutade i katastrof, och ett helvete började sakta bryta loss. Varför skulle dem, mina två bästa kompisar utsätta mig för dehär, varför vill dem göra mig så illa? Den kvällen, slet dem min handled ur led, jag drog en lögn för läkaren, "Jag ramlade i trappan på jobbet och fastnade med handen i räcket". Hon gick på det, yes!. Framtills hon ringde tillbaka mig till sjukan dagen efter och förklarade att det syntes på röntgen att min hand hade slitits ur led, inte att jag hade ramlat, då hade jag haft fler märken på kroppen. Det hade jag inte.
Där och då, bröt det. Jag berättade små detaljer av vad som hade hänt, och jag blev skickad till gyn för ett så kallat "våldtäktskit". Allt blev väldigt mörkt, och jag började pusha bort folk, nära o kära. Jag kunde inte hantera känslan av hur smutsig jag var. Så jävla äcklig. Jag skrek på hjälp, jag grät. Ingen kom. Paniken jag kände när jag insåg att dehär verkligen skulle hända. Jag kände mig hjälplös men samtidigt kände jag att dehär är förmodligen mitt fel, jag hade ju urringat på mig.
Allt blev mörk, jag kunde inte se ljuset i något. Ångesten och panikattackerna kom oftare och oftare och sakta men säkert kom första såret. sen andra. sen tredje. Mitt där och då, mitt i den mörkaste perioden i mitt liv, så kunde jag inte se vad som var rätt och fel. och det tog inte lång tid förrens första spyan kom. Det kändes så skönt. så fruktansvärt skönt, för nu kunde jag bli fin igen. 1 spya utvecklades snabbt till att jag spydde så ofta jag kunde, jag började springa, långa rundor. Jag åt/äter endast 1 gång om dagen, om ens det. Dehär var inte det livet jag hade föreställt mig, jag hade aldrig föreställt mig att mitt liv skulle gå så långt och så snabbt neråt. Jag kan inte känna lycka, jag kan inte känna trygghet, jag kan inte känna mig glad längre. Allt jag ser är mörk, allt jag tänker är hur smutsig jag är, hur äcklig jag är och vilken dålig mamma jag är till Lexie.

Jag är så glad över att jag har min syster Jessica och hennes sambo Johannes här, som hjälper mig med allt jag behöver. Så när jag inte klarar av att resa mig i sängen så är det dem som hjälper mig upp, dem tar Lexie några timmar så jag kan resa mig igen. Jag bryter sällan ihop framför Lexie, det kommer oftast på nätterna. Men dagar då jag verkligen bryter ihop, då är det dem som hjälper mig. Jag tackar gud för all hjälp. Men mörkret finns där, nätterna blir tuffare och tuffare. Jag önskar att livet bara kunde vända. Att jag kan känna mig lycklig och skratta pårikrigt igen. Men det är svårt.

Jag kommer att avrunda här, jag vet om att hatet kommer flöda. Folk kommer ifrågasätta, men jag orkar inte längre må såhär. Jag orkar inte behöva kolla mig över axeln hela tiden, jag orkar inte längre fler sömnlösa nätter, jag vill inte blunda och se allt passera förbi igen. Jag vill inte återuppleva dehär längre. Jag måste öppna mig, och det gör jag genom texten. Jag vet att jag kommer klara dehär, men det är en väldigt lång tid tills dess.

Ta hand om er därute, för ingenting blir som man planerar.

- Hur ska jag orka?

2018-05-31 08:16
Från MammaTillLexie

Hejsan hejsan!
Det var ett tag sedan nu. Jag tänkte uppdatera er lite om vad som egentligen händer i mitt liv.
Så vi kan börja med att jag fått ett nytt jobb som jag trivs på till 1000. Problemet är att, det enda stället jag för tillfället kan känna mig säker på är hemma.
Okej, jag tar storyn från början.
Det hela började egentligen med att jag hittade min bil nerkladdad av ett STORT fult ord. ”FITTJÄVEL”.
Vad i helvete var ju min första tanke, det tog 40 minuter att få bort all text. Dagarna går och inget händer, min tanke då var ju såklart att det var någon som gjorde ett dåligt jävla prank lixom. Tills det att jag upptäcker att varje gång jag kör runt eller ska någonstans så har jag samma bil bakom mig. Alltid.
Helgen som var nu var jag tvungen att stanna och prata med Securitas för att personen/personerna skulle låta mig vara för stunden, för 30 min senare stod dem utanför mitt gym, där jag precis hade gymmat.
Jag första känsla var ”snälla snälla gör ingenting mot mig”. Mitt gym ligger ändå rätt åtskilt från själva stan eller så..
Numera är min rutin att låsa bilen även när jag kör den, då jag är så rädd över att någon ska rycka tag i dörrhandtaget och skada mig eller Lexie..
Jag vill bara kunna känna mig säker, jag vill inte ha ett liv där jag inte kan känna att ”Yes idag kan vi åka till stranden” utan att känna denna feta jävla paranoian. Det tar på krafterna. Som fan.
Så jag hoppas bara att folk som dessa människor inser allvaret i vad dem egentligen gör, för jag vill inte ha ett sånthär liv och jag tänker SLUTA vara rädd och börja leva som en normal människa och skita i dem som vill mig illa..Nästa gång något sånthär händer kommer jag att kontakta polisen och då kommer det inge bli roligt för samtliga.
Så nu vet ni varför jag inte är aktiv på bloggen..

Flytta hemifrån? Nytt jobb? Lexie är hela 2 år?!

2018-04-25 10:34
Från MammaTillLexie

Hejsan.
Nu var det typ ett halv år sedan jag bloggade sist. Och mycket i mitt liv har ändrats. Jag hoppade ju som sagt var av gymnasiet och valde att söka jobb och försörja mig och Lexie så vi kunde flytta hemifrån och leva vårt egna liv med egna rutiner och samtidigt inte vara så beroende av mamma och pappa.
Det gick sådär.
Jag började jobba som timvikarie i hemtjänsten och fick endel jobb, men inte tillräckligt. Samtidigt sökte jag alla jobb som inte krävde utbildning. Så jag höll på, massor, fast besluten vid att jag skulle få ett jobb som är bra betalt och som jag trivs på. Jag får ett samtal, det är chefen för en gruppen inom hemtjänsten i Vetlanda ÄNTLIGEN vänder det. Jag skrev på kontrakt och jag jobbade första dagen den 30 januari. Det gick bra, jag trivdes. YES! 31 januari får Lexie magsjuka. Det var bara att åka hem. Jag får magsjuka, vi ligger i karantän i 8 dar. Jag jobbar en kväll och den 9 februari får Lexie influensan. FAN. Var hemma 5 dar till. Jobbar en vecka och sen får jag åka till akuten pga HEMSKA smärtor i magen. Sjukskriven 1 vecka. HELVETE. Februari var verkligen vabruari.
5 mars, min födelsedag, jag fick magsjukan IGEN. Hemma 1 vecka. Får reda på via mina kollegor att personen jag går för kommer tillbaka igen. Fan jag kommer förlora mitt jobb. Jag pratar med chefen om dehär. Hon trodde det var okej med mig att jag gick på en annan rad, för en annan person, utan kontrakt. 23 mars säger jag upp mig. Efter en tids problem med min lön. FAN. Jag är arbetslös igen.
Den 9 April blev jag provanställd på en Industri. BIAB eller Björköbys industriprodukter. YES! Har nu jobbat 3 veckor och jag trivs till tusen. Igår skrev jag på mitt lägenhetskontrakt. Jag flyttar hemifrån den 1 juli 2018. HALLELUJA!!!

Singelolyckan som skärrade mig för livet.

2017-12-12 19:45
Från MammaTillLexie

Hejsan alla läsare.
Tänkte ta o berätta för er om en sak som kommer att följa mig för resten av mitt liv.

Och som rubriken lyder så var jag med i en olycka imorse när jag var påväg till jobbet i Landsbro. Jag hann max 600 meter på Sävsjö vägen innan bilen tappade greppet och började sladda ut på andra sidan vägbanan. Och när jag insåg att den mötande trafiken faktiskt var påväg mot mig så greps jag av panik. Försökte styra ut på min väghalva igen men bilen började snurra runt istället. Och när jag insåg att nu åker jag i diket så släpper jag allt, jag tar bort fötterna från pedalerna jag släpper ratten och bara blundar. Min sista tanke innan jag hamnar i diket var att Lexie förlorade sin mamma idag. 1 vecka o 5 dar innan julafton. Men så blev det verkligen inte. När jag väl var i diket insåg jag att shit. Jag måste sätta på varningsblinkers. Så jag gör det, tar min mobil och går ur bilen. Vid det tillfället har jag ont i vänster axel. Men jag tar mig så samman som det går och ringer mamma o berättar, och sen ringer jag 112. Ett samtal jag aldrig trodde jag hade behövt ringa.

När räddningstjänsten anländer och dem frågar mig var jag har ont, inser jag ganska fort att jag inte längre har ont i vänster axel, utan höger, den där bältet inte sitter. Dem väljer även att köra hem mig o att jag får söka vård själv och ringa bärgaren själv. Jag vet inte hur många gånger jag sa tack, men det sista tacket jag sa var det jag kommer ihåg mest.

Jag körde 60 km/h på en 80:väg. Jag hade tur i oturen men jag kommer aldrig kunna köra bil utan att tänka på detta. Jag hade bara tur denna gången, men nästa gång har jag kanske inte det.

Hoppar av gymnasiet? Lexie på akuten!?

2017-12-06 21:40
Från MammaTillLexie

Hejsan alla läsare!

Jag ber om ursäkt för min inaktivitet på bloggen detta året. Men väldigt mycket har hänt. Vi kan kanske börja med att Lexie fick åka till akuten och sy sin läpp för ungefär en vecka sedan.

Detta pga att Lexie fick springa i förskolans soffa, och när hon gjorde det så ramlade hon och landade med ansiktet neråt och läppen fick ju då ta den största smällen. Vi åker in till VC där dem först sa att det inte behövdes göra någonting. Fra tills dem tittade mer nogrannt och säg att nä lexie grät och läppen spändes ut så delade sig läppen på sig. Hon hade alltså spräckt sin läpp. vi blev då skickade till Jönköping för att sy Lexies läpp.

Jag fick tre val att göra:

1. Göra ingenting och låta läppen läka dumt och i framtiden bli ful.

2. Ge henne lokalbedövning och sy 1 stygn.

3. söva henne och sy ett stygn.

Jag valde alternativ 2, och Lexie var super duper duktig. Den natten spenderade vi hemma hos min syster och hennes sambo då jag ville ha nära till Ryhov om det behövdes. Vilket det då inte gjorde. Men ny 1 vecka och 2 dar efter händelsen så är Lexie i fullgång.

Nu till den andra delen av min titel. Jag har alltså hoppat av gymnasiet igen. Dessa tankar började väl komma ordentligt för 1,5 månad sen ugefär. Jag klarade lixom inte av stressen. Lexie och jag har haft många sjuktillfällen och i november månad så var jag totalt i skolan 1 vecka. Och efter dem veckorna hemma så kände väl jag att nu är det dags. Jag låg sååå långt efter i skolarbetet och jag blev stressad och började få hjärtklappning varje kväll när jag skulle gå o lägga mig. Och bara det är ju dett tecke på att jag var så otroligt stressad. Så i måndags tog jag steget och ringde Rektorn och berättade. i tidags tömde jag skåpet och lämnade tillbaka alla lånade skolmatrial. Idag gick jag till skolan oh lämnade in in chromebook och min skåpsnyckel. Och imorgon så ska jag till skolan och sriva på alla papper som behövs att skrivas på för att jag officiellt ska sluta. Nu undrae ni säketvad jag ska hitta på utan utbildning och dessutom vara en mamma. Jo det ska jag tala om.

I slutet av oktober gick jag bredvid i Ekenässjöns hemtjänst, och jag blev anställd som timvikarie. Jag tycker verkligen att det var såå roligt och intressant att jag lixom längtar till nästa arbetspass. Så jag talade med min chef, och hon fixade så jag ska gå bredvid i Landsbro hemtjänst nästa vecka, måndag-torsdag. Och redan nu har jag fått otroligt mycket obb vilket är skitkul. Men dem senaste dagarna har jag sökt många olika jobb. Som främst är heltids jobb mellan 7-16 så att jag och Lexie inom snar framtid kan söka en egen lägenhet och starta liv. Jag ser såå otroligt mycket framemot det och det kommer bli såå roligt.

Så det var väldigt kortfattat vad som är aktuellt i miit liv just nu, så hör jag av mig så fort det hänt något mer intressant.

Vabbvecka

2017-10-13 21:29
Från MammaTillLexie

Hejsan alla fina människor därute.

Nu var det några veckor sedan som jag uppdaterade bloggen. Det har varit crazy i skolan och Lexie som är trött efter förskolan. Men nu har jag varit hemma sen i torsdags förra veckan med Lexie. Till o börja med så fick hon 39.2 i feber på onsdag natten. Och på torsdagskvällen fick hon 40,2 och sen höll den sig där tills kvällen på lördagen sen har hon varit feberfri men väldigt trött. Vi gick till skolan och förskolan på måndagen men förskolan ringde en timme efter jag lämnat henne för att Lexie hade fått prickar på hela kroppen. Så vi gick till doktorn som sa att det var virusprickar, det kunde vara tre dagars feber. Precis det tror vi att det var. Och igår tänkte vi gå till skolan men då sa förskolan att dem inte ville ta emot henne så fick vara hemma pga det igår. Så vi besökte torsdagsgruppen istället så hon fick leka av sig. Sen har jag en lektion på fredagen som betyder något så då kan hon lika gärna vara hemma på fredagen också och börja helt på måndag igen. Så det är så det får bli. Ikväll har jag plugga ikapp klassen i det dem jobbat med denna veckan så nu är jag iaf ikapp dem. Det är väldigt skönt faktiskt.

Nu ligger jag i sängen och ser på en serie med mina två favoriter. Matilda och Lexie såklart. Så nu har ni fått en liten uppdatering om hur det ser ut i vårat liv för tillfället.

Ni får gärna kommentera vad ni vill läsa om och så då mina idéer är slut

Iallafall godnatt folket o ha en underbar kväll

Söndag!

2017-09-17 12:30
Från MammaTillLexie

Hejsan allihop!

Idag är det söndag och imorgon är det skola igen. Igår var vi (Jag,Lexie,Matilda) i Jönköping hos min syster. Vi fikade och åt middag tillsammans och hade det allmänt roligt och mysigt ihop. Vi var inte hemma förrens runt 7 igår kväll.

Lexie åt en stor (och då menar jag stor) tallrik med pannkakor sylt och grädde. Medans vi andra åt olika buffer. Vi åt på Terassen inne i A6, älskar verkligen maten där. Helt underbar. Och idag är våran mor och far uppe i Jönköping hos min syster så vi är hemma och ska göra tacos till middag, och mor och far ska äta uppe i Jönköping. Jag praktiskt taget tvingade dem att äta däruppe för jag ville ha tacos idag och ingen av dem är speciellt förtjusta i taco.

Lexie har fått för sig så mycket saker, Tex att klättra på allt hon kan. Som typ grinden vi har till trappan eller bokhyllan som vi har i tv-rummet. Sen pratar hon endel och det blir ju rätt roliga ord hon säger nu, som tex igår när vi köpte glass på donken så tog vi drivern och när vi fick glassarna så skriker Lexie "GLAAAASSSS MMMMM". Alla bröt ihop inklusive Lexie :D.


NU tittar vi på Dumma mig 3 och ska göra tacos om en timme ungefär så nu tänkte jag söva lexie så hon är pigg när vi ska äta.


Kram på er så hörs vi i ett annat inlägg i veckan :)

Det Går Bättre Och Bättre!

2017-09-14 20:36
Från MammaTillLexie

Hejsan alla på bloggen.

Denna veckan har jag verkligen inte haft någon känsla alls för att gå till skolan, men jag har gått dit och gjort det jag varit tvungen till och lite till. Imorgon har vi engelska glosor och idrott sen är dagen sluuut. sen är det helg och två dar till att vila upp sig till nästa vecka. Det jobbigaste med skolan är att jag inte kan krama och gosa med plutten när jag vill och att jag inte kan vara med henne hela tiden som jag helst av allt vill. Men utbildning är viktigt och för att jag ska kunna ge Lexie det liv jag vill, så måste jag ha utbildning och sen är min största dröm (förtillfället) att jag också ska springa ut genom dem där dörrarna på lyckansdag.

Lexie har börjat vänja sig vid att gå till förskolan och att bli hämtad från förskolan utan att behöva sova eller bli jätte ledsen efter. Alla dar denna veckan förutom idag så har hon sovstrejkat och därför somnat vid 5-6 på kvällarna och sovit till ca 6-7 dagen därpå. Idag sov hon däremot 1,5 timme på dagis och det behövdes nog också medtanke på att det var en långdag idag.. alltså 8-16. Nu ligger hon i sängen bredvid mig och sover. Vi sover förövrigt i min pappas datarum då det är sååå varmt på mitt rum samt att vi hittat flertal döda getingar som kommer någonstans ifrån men vi vet inte vart. Och jag är livrädd för getingar så vi sover härnere så länge.

Lexie blir idag 1,5 år, eller 18 månader som de flesta säger så idag har hon fått en glass extra. Lexie har också börjat att matvägra matburkar så hon äter oftast maten vi äter till middag men ibland (läs mycket sällan) så får jag i henne en burk med mat. (Hallelujamoment).


Jaja nu ska jag njuta av lite egentid. (jag förtjänar det faktiskt). SÅ ni får ha det så gott sålänge så kommer det ett nytt inlägg nästa vecka. Kraaam på er <3

Utslag och en sömnlös natt..

2017-08-30 08:00
Från MammaTillLexie

Hejsan alla!

Natten mellan måndag och tisdag var hemsk. Och jag skojar verkligen inte.

Det började med att Lexie fick feber under måndagen och på kvällen upptäckte vi prickar på Lexies nacke,rygg och mage. Vi antog att det var vattkoppor. Men det kom sedan upp till ansiktet fast det började bli väldigt rödflammigt. Och hennes öga började svullna lite. Tittade då på hennes mage och det såg hemskt ut. Hela hennes vänstra sida var ett stort rödflammigt märke.

Jag ringde då 1177 och dem säger att det är nässelutslag. Så vi behandlade det som det. Alltså sov i kallt rum, duschade ljummet osv. Vid 5 på morgonen var det knappt ingenting kvar. Men jag valde ändå att åka till vc (vårdcentralen) för att kolla upp det då hon fortfarande hade små prickar lite överallt. Samt att ögat fortfarande var svullet.
Läkaren säger då att det är en virusinfektion som immunförsvaret försökt "slå ut" men instället blev det stora märken.

Sov sammanlagt 3,5 timme den natten så gissa om jag sov underbart denna nattenjag kommer behöva vara hemma veckan ut för att hon ska vila ut sig ordentligt.

Sååå ah, vi ska hämta mina böcker från skolan sen och efter det blir det luuunch

Kraaam

Dag 2..

2017-08-24 21:25
Från MammaTillLexie

Hejsan alla!

Dag två i skolan var intressant. Många samtal med lärarer och så. Vi har även fått vår första "läxa". Eftersom jag gått hela vårterminen så vet jag på ett ungefär vad vi kommer att göra, och på så sätt vet jag att läxan på samhällskunskapen är minimal i jämförelse med vad som kommer längre in i terminen.

På tisdag ska jag sätta mig ner med min paykologilärare och diskutera om jag verkligen behöver gå denna kursen då jag lyckades väldigt bra där. Och om det blir så, så börjar jag 10.20 och sen slutar jag 13.00, varje onsdag. Jag har verkligen inget att klaga på när det gäller schemat. 3 sovmornar och sluta tidigt två dar i veckan och dessutom mycket raster. UNDERBART!

Lexie hade haft en dålig dag på förskolan idag. Hon var väldigt trött och letade efter mig i princip hela dagen. Blir så ledsen när jag hör det.. sjukligt vad emotionell man blir som mamma alltså. Går ju verkligen inte en sekund utan att jag tänker på Lexie och hennes galenskaper.. hoppas verkligen på att hon kommer bli van snart.. imorgon är det iallafall en kort dag. Börjar 10.20 och slutar 14.00 så det blir inte en lika lång dag, vilket är bra för både mig och lexie

Måste dock berätta om det sjukaste som hände i skolan idag. Varje gång (läs varje gång) jag gick igenom en korridor där folk som går i 2:an och 3:an stod så tystnade alla. Och så fort jag gick förbi så började dem "det är ju fan hon med barnet" och "vad fan gör hon här, hon har ju barn" Jag bara går därifrån skrattande. Dessa människor kommer aldrig sluta söka fel. Ja jag är mamma, men bara för jag är en mamma så betyder det inte att jag inte ska ha en utbildning. Mitt mål är att ta studenten, att få springa ut. Och jag ger mig inte innan dess. Spelar ingen roll hur mycket folk gör runt omkring mig. Jag kommer fokusera på mitt egna race och skita i folk som inte tror på mig. Precis som när jag fick reda på att jag var gravid.

Nu ska jag iallafall gå och lägga mig som lexie gör just nu. Så uppdaterar jag i helgen igen.

Kraaam!

Skolan/förskolan

2017-08-23 19:26
Från MammaTillLexie

Hejsan!

Jag började alltså skolan idag igen. Med dem som är 2 år yngre än mig. Har ett väldigt bra schema måste jag säga. 3 sovmornar i veckan och sen slutar jag vid 2 på fredagen. Har endast två lektioner på fredagen. Älskar verkligen alla mina lärarer, dem känner mig ju sen sist jag gick. Och dem är verkligen så förstående och försöker hjälpa så mycket dem kan. Heeelt underbara!

Klassen verkar bra, har ju inte lärt känna alla än. Fick rätt bra kontakt med en tjej i min klass som då är 1 år äldre än mig. Hon verkade väldigt snäll och såååå..

Lexie hade sin första heldag på förskolan idag. Hon hade blivit lite ledsen och letat efter mig då och då men dem kunde distrahera henne med något annat då. Hon somnade även i deras vagn och sov i 1,5 timme. Vilket är jättebra då hon helst av allt vill amma. Hon var jätte trött när hon kom hem men jag kunde hålla henne vaken till halv 7 sen somnade hon som en stock.

Nu ska jag gå igenom lite papper från förskolan och skolan och sedan ska jag njuta av mamma mangopaj. Kortfattat så var detta en lyckad dag trots att jag bara ville hem till lexie idag.

Så kram på er alla människor så hörs vi i nästa inlägg

Akuten igen..

2017-08-11 21:39
Från MammaTillLexie

Hejsan alla!
Idag kommer detta inledas med att jag fick åka till akuten (igen).. därför missade Lexie torsdagen av sin inskolning.. och sen kommer jag avsluta med hur det gick med Lexies inskolning idag

Så jag börjar från början:
Klockan 3 på natten vaknar jag av att jag har ont i nedre delen av magen.. alltså typ irriterande ont, jag tänkte att det skulle lägga sig och jag somnar om. Vid 6 på torsdagsmorgonen vaknar jag med kraftiga smärtor i den högra nederdelen i magen. Så jag skickade till mamma och frågade vad jag skulle göra osv.. hon gav gipset att ringa 1177, som jag gjorde. Dem skickade då en remiss till Akuten i Eksjö för att dem tyckte det lät som att det var blindtarmen som spökade.

Vid halv 8 kom vi hemifrån eftersom Lexie behövde frukost o byta blöja osv.. så vi var på sjukhuset vid 7.50 ungefär. Då kommer det in en sjuksköterska som ska ta blodprov, hon sticker mig 2 gånger men kommer fel båda gånger. (Jag är väldigt svår stucken.) det kommer in en annan sjuksköterska som ska ta proverna då. Han sticker mig ytterligare 3 gånger. Han fick ihop lite blod som då skickades på analys.. svaren kom en timme senare och det visade att "infektions"värderna hade förhöjt pyttelite, så jag fick åka hem. Smärtorna avtog med tiden och redan innan vi åkte hem från sjukhuset så hade mer än hälften av smärtan försvunnit.
Idag efter Lexies inskolning så skulle jag tillbaka till Eksjö för att ta mer prover och se hur värderna låg idag.. kommer in ytterligare en ny sjuksköterska som ska ta prov på mig, hon sticker en gång och sen ger dem upp och skickar istället in en specialistläkare som då tar prover à utan problem. Och infektionsvärderna visade 0
Blev överlycklig! Idag är smärtan inte alls som igår, den kommer och går och ibland känns den mer ibland känns den inte alls. Men inget jag inte kan hantera.

Nu då till den roliga delen. Idag fick jag lämna Lexie för första gången, ensam på förskolan alltså. Var med första halv timmen och sen var hon själv. Hon brydde sig inte ett dugg.. hon bara vinkade och sa hejdå, sen sprang hon iväg och lekte med dem andra barnen. Lexie har ju även fått en egen hylla.. och på barnens hyllor finns även bilder på alla barn. Och Lexies bild är så skön, den är från det första inskolningsmötet. Iallafall det jag vill komma framtill är att Lexie stortrivs på förskolan och hon älskar att leka med alla barn. Detta kommer absolut inte vara några problem för henne..
På måndag ska jag prata med förskolechefen tillsammans med en av fröknarna på förskolan (privata saker jag tyvärr inte kommer skriva om) och då kommer Lexie vara ensam framtill lunch om jag inte fattade fel. Och på tisdag ska jag bara lämna henne där, och sen gå hem igen och på onsdag är hennes sista inskolningsdag FÖÖÖR på torsdag drar systrarna och Jeppe till Öland. Kommer bli en underbar sista vecka innan jag börjar skolan och Lexie heltid på förskolan.

Inskolning 😱

2017-08-07 07:40
Från MammaTillLexie

Hejsan hejsan!

Idag är det alltså måndagen den 7 augusti.
Och imorgon börjar Lexie skolas in på dagis. Haha på ett sätt ser jag framemot det men efter att ha varit hemma med henne i 1,5 år och lixom bara umgåtts med henne så känns det samtidigt väldigt jobbigt. Dock vet jag ju att Lexie älskar barn och hon kommer förmodligen trivas jättebra där, det är bara jag som ska acceptera läget

Idag ska jag åka tillbaka till min skola och hämta lite böcker samt lämna in schemat som jag valde. Jag fick alltså 2 scheman och jag fick välja ett av dem att gå efter. Så det ska jag informera syon om. Sedan ska jag o Lexie förmodligen gå till finaste Tove och umgås och lite idag. Och på kvällen får det bli lite lugna timmar.

Men ni får ha en trevlig morgon,förmiddag,eftermiddag,kväll och natt. Så hörs vi efter Lexies inskolning imon

Nytt inlägg👌🏼

2017-08-03 21:12
Från MammaTillLexie

Hallåååå!!

Vilket break jag har haft. Inte uppdaterat på flera månader. Men nu tänkte jag att jag skulle uppdatera er lite om vad som händer och varför jag inte uppdaterar bloggen.

Orsak nummer 1: jag har verkligen inte haft något att blogga om, och att ni bara ska läsa vad jag gjort under dagen är ju inte speciellt kul.

Orsak nummer 2: jag har haft fullt upp med att passa min lilla fartdåre och när hon somnat på kvällen så har jag gjort samma sak

Orsak nummer 3: Jag har lagt all min tid denna sommarn på att hitta på roliga saker med lexie och att sluta amma på dagen och förbereda henne på att börja dagis.

Den 23 augusti börjar jag om 1:an på gymnasiet igen. Imorgon ska jag på möte om schemat och annat för att kunna lämna in det till Lexies dagis då hon faktiskt börjar dagis redan på tisdag. Alltså den 8 augusti. Och den 17 augusti åker vi till Öland och spenderar dem sista dagarna på sommarlovet där tillsammans med Becca, Jeppe och Matilda. Kommer bli supermysigt!

Och den 9 september åker jag, Lexie och min bääästavän Tove till Ullared. Haha det är min present till Tove då hon fyller 18 år den 4 september

Lexie sover nu och åskan kommer närmare. Älskar ljudet av regnet som slår i taket och dånet av åskan. Jag kan väl ändå inte vara den ända?
Nu ska jag iallafall sätta på en film och ha lite egentid för imorgon ska vi upp tidigt.

Kram på er

Operation sluta amma.

2017-06-25 00:01
Från MammaTillLexie

Hejsan alla!

Nu är ju Lexie hela 15 månader och om ca 1 1/5 månad börjar Lexie dagis och jag börjar skolan, och jag som alla vet ammar än.
För 5 dagar sedan bestämde jag att idag är det sista dagen jag ammar som jag gjort förut. Dagen o natten gick och sedan skulle kampen börja.

Första sövningen vid halv 12 tog 25 minuter av vaggande. 25 minuter!! Andra sövningen vid 16 tog ca 15 minuter, härligt kände jag mu börjar hon fatta. Just där och då bestämde jag mig att Nemen hon har varit duktig idag så vi börjar med dagarna och fortsätter amma på nätterna.

Dag 2 somnade hon i bilen på förmiddagen och på eftermiddagen tog det 1 timme o söva henne. 1 timme!!! Men ack den som ger upp, haha.

Dag 3. Förmiddagen tog 5 minuters vaggande sen sov hon som en stock och det tog 10 minuter för henne att somna på eftermiddagen, och då bestämde jag mig att Ne jag ska fasiken testa att söva henne utan amningen på kvällen också. Och so i did. 45 minuters vaggande sen sov hon som en stock visst är det skitjobbigt att vagga en bebis på 11,5 kilo konstant. Men det är så värt det då jag känner att det börjar bli väldigt jobbigt med amningen. + att jag får muuuskler

Iallafall dagen idag? Haha ja dag 4.

Lexie somnade under förmiddagen efter 15 minuters vaggande och på eftermiddagen tog det ungefär lika lång tid. Kvällen däremot. hon ska sova vid 20.00. Vid 20.07 skulle jag sätta mig o vagga henne och hon blev såååå arg. Så jag släppte ner henne till att leka av sig lite. Vid 21.00 gick jag upp med Lexie på mitt rum fast besluten att få henne somna utan amningen. Testade en annan metod, att läsa o sjunga och smeka henne på ryggen när hon låg i sin säng. Men hon blev ju heeelt galen så jag tog upp och vaggade henne en halv timme och tro det eller ej men inatt får jag sova i min säng själv för första gången på 15 månader.
Barn är envisa men vi är envisare

Eurovision

2017-05-14 19:28
Från MammaTillLexie

Hejsan!
Tänkte uppdatera er lite om vad som händer i mitt liv just nu.

I torsdags var jag o Lexie på min skola o pratade med syv. Jag börjar ju skolan igen i höst så vi pratade lite om vad som händer o hur vi ska få vidare osv..
Lexie o jag har vart sjuka hela veckan så det har inte hänt så mycket faktiskt. Förutom igår. Haha har aldrig haft så roligt som igår.

Det var ju som alla vet Eurovision och i år slog vi stort. Vår familj har som tradition att alltid titta på Eurovision tillsammans o ha kul. Men i år. Det var något helt nytt men fruktansvärt kul!

Vi köpte hem varsin boa och hattar sen var vi alla uppklädda. Vi kom in i huset via en röd matta där mamma stod som fotograf o tog kort. Vi välkomnades med pärondryck och tarteller med en skink o äppelröra. Sedan åt vi grillat och till efterrätt åt vi en väldigt fin och för jäkla god tårta som mamma gjort. Så för att sammanfatta dagen igår så får den en 11/10. Trots att fel låt vann
Imorgon nalkas försäkringskassan o sedan får vi gå ut under varma vädret som skulle bli imon.

Till nästa inlägg tänkte jag höra om ni ville veta någon speciellt? Isåfall kan ni skriva i kommentarerna eller till mig på facebook där jag heter Nathalie Karlsson.

Ni får ha det så bra sålänge så kommer det ett inlägg i veckan

Hello again

2017-04-21 00:56
Från MammaTillLexie

Alright nu inatt kör vi ett life update inlägg som faktiskt handlar om Lexie o alla POSITIVA saker som hänt på senaste. Haha alltså så lämnar vi sura Natha bakom oss så blir bloggen normal igen

Vi kan börja med att Lexie har numera 7 tänder. 8 och 9 är påväg. Hon har fått en söt liten glugg mellan dem två övre tänderna Lexie tog sina första steg 22 februari. Nu går hon mer dock inte så stabil ännu, denna lilla damen tror att man kan springa o då ramlar man hela tiden och sedan blev ju Lexie 13 månader i fredags, helt sjukt att hon är så stor. Lexie pratar mer o lär sig extremt mycket ord nu, samt att hon härmar ALLT som hon är intresserad av då såklart och sist men inte minst så dansar hon. Hon dansar till all musik hon hör. Det är så fruktansvärt roligt att de på när hon dansar o hon tycker om när folk tittar på henne så det blir ju ett plus för alla

Och som ni alla vet så fick jag ju mitt körkort den 7 mars. Och nu den 2 april fick jag en bil av min kära mor o far. (Säkert för att jag skulle sluta tjata om att få låna deras). Men jag ska såklart betala tillbaka bilen så fort jag får möjlighet till det. Så nu blir det spara spara spara. O Lexie som innan hatade att åka bil somnar faktiskt i bilen Nu. Hon sitter i framsätet nu istället för baksätet så det är kanske därför. Jag opererade mig ju för gallsten och jag har nu börjat äta saker som jag innan reagerade på, o jag har inte reagerat på något av det. Pizzan får dock vänta ett tag till haha, jag är inte mentalt förberedd än

Ja o nästa helg så ska vi åka till smålandsstenar o hälsa på min fina vän Elin o hennes sambo Martin och deras två barn Ellie och Elvin. Ska bli såååå roligt.. haha är en vecka kvar o jag har räknat ner sen vi bestämde att jag skulle komma. Ah ni fattar jag längtar


Nu ska jag dock sova, ni får ha det så jättebra så skriver jag snart igen! Bye

Ryktern? Är det sant eller falskt?

2017-04-18 21:27
Från MammaTillLexie

Okej. Idag kommer det inte att vara något roligt ämne här på bloggen. O jag vet att jag borde be om ursäkt för att jag inte skrivit på väääldigt länge o inte höll vad jag lovade er läsare. Men idag är en sån dag där jag har fått nog.

Jag har fått nog på denna byhåla jag bor i. Hade jag kunnat hade jag flyttat härifrån samma sekund som all denna skiten började. Ryktern. Ryktern är ryktern, alltså inte Sanna i dem flesta fall. Men jag är ung mamma i en liten byhåla i Småland, därav är allt som säga om mig sant.

Ska dra ett exempel på det. Enligt folk (JAG inte snackat med sen jag var 13 år gammal) dem säger att jag under min graviditet både rökte o festade. Hahaha, rätt roligt att just det ryktert går med tanke på att jag är extremt emot cigaretter, doften av röken som kommer från cigg får mig vilja spy, men visst vi säger att jag rökte under min graviditet. Festa? Haha jag? Jag är hellre hemma en fredag o tittar på film o käkar en skål med chips. Alkohol är inte ett dugg intressant för mig, överhuvudtaget. O detta är en person som inte känner mig alls som startade detta rykte. Moget ellerhur?

O till er folk som går på min roll som mamma. Vad är det för fel på er? Jag kämpar allt jag kan. Jag ger Lexie allt hon behöver. Vad fan vet ni om det? Har ni barn? Kan ni avgöra om jag är en bra mamma eller inte? Nej tänkte väl det så snälla bara knip igen någon gång.

O ni som kallar mig eran vän? Jag ser inte hur man är en vän till någon när så fort man vänder ryggen till så är ni där o hugger med kniven o snackar bullshit om mig. Hur kan ni se er som bra vänner när ni snackar bullshit om varandra till andra? Hur kan ni kalla er vänner när allt ni gör är att ljuga en rätt upp i ansiktet? Jag har kommit till en gräns där jag numera kommer kasta varenda jävel som går på mig eller sviker mig gång på gång åt helvete. Jag har inte tid att hela tiden känna mig upprörd o förbannad o dessutom ha ett leende på läpparna för Lexies skull. Jag har inte tid för falska vänner.

Jag må vara 18 år o mamma men jag tänker inte sitta ner o ta skit från folk som inte vet ett skit om mig. Jag reser mig nu o jag kommer aldrig sätta mig igen. Äckligt hur folk kan vara så falska, spyr på folk som er.

Ursäkta för surt inlägg men usch.

Tyck synd om mig..

2017-03-10 08:09
Från MammaTillLexie

Hejsan alla mönniskor..

Igår opererades jag för gallsten och fyyyy vad det gör ont idag. Igår kände jag knappt av det men idag kunde jag inte röra mig när jag vaknade.
Känns som att stygnen slits ut och som världens jävla träningsvärk.. alltså en sån träningsvärk man absolut INTE kan få när man gymmar för denna gör för ont. Som tur är så är min mamma o pappa hemma idag o hjälper mig o bär Lexie o lite sånt.. om en vecka ungefär ska jag vara nästan helt återställd. Jag längtar tills om en vecka

Imorgon ska vi fira Lexie med paket o tårta. Då kommer hennes gammelfarmor o gammelfarfar, och sina två mostrar o deras partners. Kommer blir riktigt roligt faktiskt. Ser framemot det så idag står paletinslagning på schemat. (Oavsett hur jobbigt det kan bli)
haha iallafall ha en bra dag alla människor så hörs vi❤️

1 månads uppbehåll..

2017-03-07 22:34
Från MammaTillLexie

Hejsan hejsan alla finisar därute!

På en månad hinner mycket grejer hända. Helt sjukt vilken omställning o hur orutinerad både jag o Lexie varit. Jag ska förklara lite mer detaljerat varför senare i inlägget. Men nu tänkte jag faktiskt prata lite om hur mycket som har hänt med Lexie sen sista inlägget..
Sååå vi början:

Ah jag kan ju börja med att berätta att Lexie har börjat ta några steg själv. Hon är fortfarande ostabil men det går framåt! Helt sjukt hur fort allt gått, alltså om exakt en vecka så fyller Lexie 1 år och hon har dessutom 6 tänder nu (och bitas det kan hon.)
Lexie har börjat prata mer o mer också, hon säger ju numera: Mamma, titta, oj, aj, hej, tisse (kisse) och ofa (morfar). Och sen har hon börjat skälla som en hund och jamma som en katt haha. Helt underbart att få se vilka små genier dem är. Hur hon observerar allt vi gör, o då menar jag ALLT

Ah och i söndags då den 5 mars så fyllde jag 18 vilket resulterade i kalas och massor med firande. Fick sjukt fina grejer, är otroligt nöjd
Och idag den 7 mars fick jag mitt körkort... wait? Vad fasiken skrev jag nu? Men ja haha jag tog en intensivkurs på 3 veckor och nu två dagar efter min 18-årsdag så fixade jag det. Sån otroligt skön känsla, är verkligen sååå stolt över mig själv, speciellt eftersom jag ALDRIG suttit i bakom ratten någonsin förrens jag började med körkortet. Och ja, ni fattar nog varför det har varit fullt upp o full rulle, men nu ska jag försöka uppdatera mer regelbundet. Så ska försöka blogga varje måndag, torsdag och söndag

Ni får gärna fråga saker eller säga ämnen ni vill att jag tar upp så kanske jag gör det.
Nu ska jag iallafall sova efter en otroligt lyckad dag!
Godnatt alla fina människor, njut av alla fina bilder under våran månad utan uppdatering❤️

Helt sjukt att det var ett år sedan den vackrast flickan i mitt liv kom❤️

Shoooopping

2017-01-27 20:52
Från MammaTillLexie

Sådär, jag tänkte att jag kunde skriva ett litet inlägg såhär på kvällskvisten haha. Idag åkte jag o Lexie och Mamma o Matilda in till stan och vi köpte lite kläder till Lexie. Klänningen o byxorna köpte vi 2 storlekar för stora så hon kan ha det senare i vår också. Byxorna och klänningen var det 70% rea på. Har letat efter en sån klänning som inte kostar 300kr. Så den blev helt perfekt trots att den är en aning för stor

Sen gick vi in på guld city och där hittade jag detta fina armbandet från Edblads för 349:-. Självklart drogs kortet och armbandet följde med hem

Min lillasyster tog ett spontant hål i örat och mamma köpte en tröja. Sedan åkte vi till Lekia för att titta in deras vagnar då jag vill ha en smidig vagn när jag åker upp till Stockholm för att träffa en kompis till mig. Men det slutade med att vi köpte en från babblarna, en ny nappflaska och en ny hakklapp Lexie fastnade för en robothund när vi var därinne o tittade så jag får väl helt enkelt köpa den när hon fyller 1. Helt sjukt att det är typ 1 månad o 2 veckor

2017? Sjuuukt😱

2017-01-21 11:27
Från MammaTillLexie

Hejsan bloggen
Nu är det 2017 och snart är januari slut.. redan, det är sjukt vad snabbt tiden går
Lexie är redan 10 månader helt galet att hon snart är 1 år. Känns som det var igår jag kom hem som nybliven mamma o nervös över hur jag skulle kunna fixa att ta hand om en så liten människa. Men se på mig, jag lyckades, såklart med extremt mycket hjälp från mina älskade föräldrar o systrar.
Är så extremt tacksam över all hjälp jag fått och all hjälp dem kommer ge mig. Jag är verkligen lyckligt lottad. Även om det händer skit lite varstans just nu, dock inget att bry sig om längre.

Framöver så kommer det inte komma så mycket inlägg på bloggen då jag har väldigt mycket på gång i mitt liv. Dock inget som jag kommer att skriva ut här då det är en överraskning. Däremot så kommer jag börja blogga regelbundet igen när allt detta är över.

Lexie har förövrigt fått två tänder till, och hon utvecklas lite varje dag, hon säger mamma, ofa (morfar), mjau, voff, titta, tyst. Samt så kryper hon och börjat gå runt möbler, väldigt ostabil o farlig flicka
Men iallafall Ni får ha ett fortsatt bra 2017 så hörs vi när överraskningen avslöjas