Jag har nästan sedan så länge jag kan minnas känt en otillräcklighet, i livet och mig själv. Jag ville aldrig vara här och nu, jag vet inte varför, kanske har det varit mitt sätt att vara. Att aldrig kunna nöja sig med en sak, jag har jagat lycka och framgång på en väg som ibland har varit snurrig och krokig. Mött motgångar och medgångar men på något vis tagit mig framåt just genom att inte vara här och nu. Jag har alltid drömt om stort och mycket, jag vill mycket. Har alltid haft svårt att veta var gränsen ska dras, hur långt behöver jag gå?
Jag saknar att få belysa när jag känner för det, saknar utloppet av att få skriva högt. Jag har under hela min tonår sett hur omgivningen också levt med prestationsångest, positiv som negativ sådan. Och jag vet hur jag alltid tyckte att alla var så bra som dem var, så fina just som sig själva -
men inte en gång tänkte jag så om mig själv. Förödande. Och jag vill våga prata om våra imperfektioner, känslan av ofullständighet.
Jag är så glad över att tiden går, flyger och springer - samtidigt som det känns som nuets största hot för så många. Vi vill springa fram, vi måste och vi borde. Men jag är så tacksam att jag för en handfå gång i mitt liv inte vill vara någon annanstans än just här och just nu. Jag älskar hur jag är stöpt, hur det jobbiga givit mig perspektiv och hur det fina gör att jag känner mig privilegierad som får leva det liv jag har med människorna i det. Jag har allt jag önskar men det kom aldrig gratis, jag har tur men det har också kostat mig ett helt jag innan jag tog mig fram.
Jag vägrar tro att det ibland varit så svårt utan att det ska finnas något väldigt väldigt fint runt hörnet, jag vägrar tro på att det det skulle ha varit förgäves. Kanske är det det som är det fina med livet. Vi får göra fel och vi får tappa bort oss, och vi måste våga lita på att det finns mycket fint att landa i när man hittat tillbaka till sig själv igen.
//// familjens älskade lilla trasludd som tappert väntade medan Lill-matte gjorde sig klar igår ////
Godmorgon vänner!
Det är söndag och sista veckan har gått i ett. Jag har varit sjuk igen och direkt jag blev frisk var det bara att hugga tag i en massa måsten! Det där om att inte riktigt hinna med sitt eget liv?
Igår galejades det då en vän hade 20-års firande med poolparty, otroligt skoj! Därefter blev det en sväng till Rådhuskällaren. Och även om jag gärna hade gosat runt i hoodien idag som är två storlekar för stor måste jag ta tag i berget, även kallat min lägenhet. Det är så stökigt och man vill bara ordning på allt när man går in i en ny vecka. Är jag ensam om att vara sån?
Jobbvecka väntar runt hörnet och i helgen ska jag hämta.. min nya BIL. Min första egna bil. Så övermäktig känsla i kombo med att jag fått lite andra omställningar och nyheter i mitt liv denna vecka. Mer om det längre fram!
I eftermiddag kommer min fina Vilma hit och då ska det ätas godis och snackas strunt.
Ta hand om er!
Solen bländar mig genom persiennerna. Klockan är 11 och det är vårat lands nationaldag. Jag är ledig och är äntligen lite piggare efter över en veckas influensa.
Jag är.. Lycklig? Hel? Inte så tom som annars?
Jag tänker på hur få förunnat det är. Iallafall i min situation. Att bara få vakna och känna ett lugn. Men det skrämmer mig mer än något annat. Vågar aldrig förlita mig på att det kommer att få förbli så. Det har ju aldrig varit så förut?
Något trycker. Stressar mig lite. Ändå. Jag har hela livet runt hörnet men har någonstans missat så mycket av det. En ungdom som jag aldrig får tillbaka. Känner prestationsångest. För om jag nu bara får ett liv, och det här är här och nu - och min enda chans att få ta vara på det. Så ska jag göra det fullt ut.
Men hur gör man då? När kroppen eller huvudet sviker?
Det finns så många saker jag önskar att jag hade svar på.
Men just idag är jag lycklig och det är stort. För idag får det räcka så.
Ja såhär hörni, ser det ut. Eller ja, lite utav det. Mitt nya hem. Det är förvisso inte så nytt längre, i skrivande stund. Jag har nog inte kikat in här på ett halvår minst. Jag har på sin höjd skrivit någon text, vissa har jag publicerat men tagit bort igen. Och så vidare.
Men nu kryper det i fingrarna.
Jag har nog inte skrivit ordentligt sen student-tiderna, och nu är det ju en annan årgångs tur. SÅ, längesedan var det. Sedan dess har jag gjort någon liten resa, FLYTTAT, och umgåtts med mina kära men framförallt tagit hand om mig själv. Det är så lätt att glömmas bort.
Jag tänker att ni helt enkelt får kliva in i min vardag igen och i livet, och så ser vi vart det bär av.
För närvarande är jag sjuk men hoppas bli bättre så fort det bara går då jag blir att längta tillbaka till rutinerna. Nåja, passande tillfälle att rå om sig lite extra. Baserat på hur mitt immunförsvar presterar ska jag kanske på lite galej i helgen, göra något mysigt på lördag och troligen återhämta på söndag, haha. Ett gymkort ska inhandlas också! Dessutom skriker min ena köksvägg efter något prydligt så om jag hinner ska jag jaga en spegel dit.
Det är vår och jag är sjutton år och skör. Jag ligger på det vita lakanet och ser solens strålar genom persiennerna som träffar ditt ansikte, du ser nästan glittrande ut. Varje del av mig känner trygghet. Men också en hel storm.
Jag har precis rest mig från den värsta tiden i mitt liv, och där står du. Från ingenstans. Det är så fint men jag är livrädd. Jag vill släppa in dig, men hur gör man med ett hjärta som är så trasigt och som inte längre vet vad kärlek är?
Jag förstör. Jag är ledsen för att jag gör det. Men jag vet inget annat. Som alla andra gånger önskar jag att jag kan våga, men viljan räcker inte hela vägen. Jag söker sprickor i en fasad som inte fått bli klar.
Förlåt. Du förtjänar allt men jag vet inte vad allt är.
Jag måste bara få tipsa om dessa produkter som verkligen gjort magi för mig nu när vi går emot kallare tider. Jag lider av både extreeemtorr hy som blir alldeles fnasig och röd under vintern, och ett hår som alltid blir torrt och elastiskt oavsett hur bra schampoo/balsam jag använder.
Först ut är en BB-cream för håret. Enkelt sagt så är det en vit kräm man har i när håret är handukstorkat efter duschen. Som ska vårda och göra gott för håret. Och doften är så varm och god, den luktar lite åt kokos hållet fast ändå inte. Den kommer iallafall från Lernberger Stafsing. Denna är köpt på Åhléns!
PS. Doften påminner EXAKT som det vita schampoot och balsamet från GLISS som luktar så jädrans gott men som jag slutat med då det egentligen är ett monster för håret. Jag använder det bara på semester eller ibland (med lite sorg i hjärtat..)
Näst ut är en ansiktolja från The ordinary, varianten jag har heter ”100% plant-derived squalane” och jag har använt den i ansiktet men också på mina eksem och det har verkligen funkat bra! Jag köpte denna inne på H&M och den låg på kring 100-lappen vilket jag tycker är prisvärt för en så dryg produkt.
Jag är vanligen emot ”reklam” (detta är ju trots allt inte det visserligen då jag egentligen inte får ut något på att skriva om det) och jag är lite emot överkonsumtion och all reklam och sponsring som sociala medier driver på. Jag kan inte ens räkna antalet gånger jag lagt ut tråkiga pengar på saker som inte hållt måttet. Men detta är verkligen genuina tips jag ville dela med mig av.
Hej hjärtan. Jag har reflekterat över livet. Över mina toppar och dalar. Hur tacksam jag är när det rullar på, saker flyter och tillvaron är uthållig. Samtidigt som livet ibland är ett störtlopp för en backe som aldrig tar stopp, så har det också stunder som man vill stanna upp i förevigt. Det är på gott och ont att känna allting så mycket och så djupt. Att övertänka och att reflektera kring allt.
Jag har fått flera tack över att jag skriver så öppet och personligt. Jag är så himla tacksam och blir alldeles rörd över dessa fina ord. Det betyder så himla himla mycket.
Allt jag önskade när mitt liv föll samman och ingenting någonsin var bra var att inte behöva vara ensam. För ensamheten tog verkligen kål på mig. Den ströp mig sakta men säkert och jag kände mig så dålig som mådde så dåligt trots allt jag har. Men vi är ju så sällan ensamma. Jag önskar att fler talade ofiltrerat. Ingen mår någonsin alltid bra.
När vi ser fina bilder på instagram, bloggar och youtube är det ju så viktigt att det inte alltid speglar verkligheten. Jag tycker att det är så viktigt att ta upp allt det andra också. Och jag är glad att jag kan göra det. Det var allt jag hade behövt när jag kände mig som ensammast och allra mest oförstådd.
Hej och hå från en krasslig liten själ som stämplat ut från en mysig helg.
Under fredagen betade jag av ett långpass på jobbet med en gnutta feber. Jag har känt mig hängig hela denna vecka så det är kanske något som lurar. Jag firade in fredag med min fina lilla vän L över en mosbricka och en massa prat om livet, resor och min upcoming debut i vuxenlivet; att flytta hemifrån.
Lördagen vaknade jag upp någorlunda pigg och åkte tillsammans med pappa upp till min farmor och farfar. Fy vad dåligt samvete man får över hur dålig man faktiskt är på att ta sig tid till att hälsa på nära och kära på längre håll. Speciellt när det är någon som är äldre, livet är så skört och man vet ju aldrig hur länge man får möjligheten till det.
Därefter åkte jag på en hejdundrans skaldjursmiddag hos L (återigen, den dagen den människan slipper undan mig...
Jag avslutade sedan kvällen med att träffa vänner som jag inte umgåtts med på länge och det var ett så bra avslut på min lediga lördag.
Idag vaknade jag upp krasslig igen, trött och grå. Jag hade passande nog ett litet kortpass på jobbet och hoppas att jag är mycket piggare imorgonbitti igen! H a r i n t e t i d.
Dags att rehab:a från krassligheten framför Gossip girl och försöka skrapa ihop en massa timmars sömn och vila!
Ta hand om er
Låten som ger mig rysningar och så mycket glädje på samma gång. Jag minns att jag hörde denna för första gången live på en Håkan-konsert. Jag var 14 år och kände all form av hopplöshet. Jag var mitt uppe i en period av en manisk ätstörning och daglig dos av ångest.
När jag hörde denna föll så mycket på plats och det kändes plötsligt meningsfullt. Att jag skulle försöka finna mig själv.
Hej vänner. Jag sitter just nu och typar en halvsen måndagskväll. Vilken dag!
Jag har varit ledig från jobb, det passade bra då jag hade ett läkarbesök imorse som sög luften ur mig. Jag ska tillbaka imorgon igen, så jag hoppas kunna skrapa ihop en massa sömn inatt så att jag orkar hålla energin uppe imorgon också!
Efter besöket for jag direkt till gymmet, väl framme insåg jag att jag glömt mina bebisar till hörlurar och kunde känna tårarna bränna under ögonlocken. En så fånig sak men som kan bli så seg när man inte har orken med sig, haha! I-lands-problem får man väl ändå kommentera.
Idag körde jag bara ett kort pass för att rensa igenom tankarna. Träningen är en sak som jag måste ta tag i och få in som en vardaglig rutin igen; det är så sunt för både kropp och knopp. Jag beställde även en liten boxningsliknande säck idag och hoppas att den trillar in hos mitt postombud ASAP! Rekommenderar alla att prova på det, så roligt och givande. Jag gick i en klass tidigare men kan inte göra det i dagsläget p.g.a jobb.
Sedan har städning, tvättmaskiner och dusch stått på agendan.
Nu ska jag landa framför ”vår tid är nu” och rita på en tatuering som förhoppningsvis snart ska pryda min kropp!
En liten måndag mitt i livet helt enkelt.
