RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-01-21 04:44:52

contes blogg

contes blogg på Nouw

Börjar må lite bättre

2019-01-18 19:12
Från contes

Ja nu har jag varit på nio möten på nio dagar och jag är på väg upp ur svackan. Det är dels att jag gått på möten varje dag,det har verkligen hjälpt mig. Jag kan äntligen prata i telefon med min älskling igen och så fort jag hör hans röst blir det lite bättre. Jag har också alla mina mediciner igen. Kan inte vara utan dom för då mår jag uppenbarligen dåligt. Men det är inga narkotika klassade mediciner, det är snälla mediciner. Jag har också börjat med stegade tet och idag har jag gjort steg 1-3. Det gick fort men det behövs, jag behöver komma igång ordentligt och det känns bra. I helgen skall jag börja med steg fyra. Det kommer bli jobbigt tror jag, men det måste göras för att jag skall må bättre. Idag unnade jag mig en pizza för att fira att jag är på väg upp igen. Jag är jätte tacksam till min sponsor, programmet och mina vänner i programmet som följer med mig på möten. Dock har jag börjat våga gå på möten själv nu men det känns bättre att gå med någon.

Min dag hos frissan i Eskilstuna

2019-01-16 06:46
Från contes

Så var det äntligen dags att bli av med skit håret jag hade. Det hade dragit upp sig och samlas i nacken till en stor dreadlook. Jag tänkte att jag hade skött det fel på nått sätt, men jag har verkligen gjort allt jag har kunnat med Ola plexiglas och sånt. Inget har funkat och ag skulle snart få reda på varför.
Efter ca en timma hade de fått ur mina gamla extensions. Då var det dags att reda ut rått boet som ni ser på bilden. Det gjorde ont. För tillfället var de tre frisörer som jobbade med mitt hår. De sprayade håret med sprit för att få bort limmet från tejpen och olja för att kunna lösa upp trasslet. Det tog jätte lång tid och kändes. Men det var bara att genom lida, alternativet var att raka av håret och det såg jag inte som ett alternativ. Men de var jätte trevliga och försökte göra det så snällt som möjligt. Jag har ganska hög smärttröskel och jag har ett jävlar anamma som hjälpte mig att genomlida detta. Jag fick caffe o massa godis under tiden.
Efter tre timmar var det utrett och jag hurrade hög på salongen, en SÅN skön känsla. Då var det dags att tvätta ur oljan och sitta med inpackning. Älskar att tvätta håret hos frisören och få hårbotten massage. Sen kom en av dem med en räksallad till mig, så underbart god. Med jordgubbar, cashew och massa gött och en jättegod vinigrett tror jag det var. Jag hade lätt vart stammis på den salladsbaren om jag bott i Eskilstuna.
Fastsättandes av nya extensions var i fullgång och jag bara satt och njöt. Blev erbjuden skumpa men de visste att jag hade bilen så de sa bara att nästa gång skulle jag ta tåget så jag kunde dricka skumpa. Jag är glad att jag hade bilen så slapp jag de diskussionen. Inte så att jag inte står för det men man behöver inte berätta för alla allting. Detta är ett nytt drag hos mig. För ett årsettan var jag som en öppen bok och alla kunde få reda på allt om mig. Nu har jag lärt mig att alla behöver inte veta allt. Jag hade boken i väskan på bänken så hade man känt till boken hade de sett att det var den, men om man inte vet hur boken ser ut så går det inte att gissa.
Halv nio var jag klar hos frisören. Då hade jag varit där i nio timmar... det var en skön lyxdag. Ibland får man unna sig det och jag hade inte kunnat lösa det själv. Jag är jätte tacksam till salong MAM i eskilstuna som fixade mitt hår. Nu har jag jättefint hår igen. Men för dej som inte har ögon för det kommer inte se någon skillnad, men för mig är skillnaden total och det är det viktigaste!

Planen håller på att spricka...

2019-01-14 15:19
Från contes

Som ni vet så håller jag på med 90/90.. det har hållet hittills men nu är bilen död, vet inte hur jag skall få liv i den så jag kommer iväg på möte ikväll. Hade täkt åka till kristinehamn. Det är så här livet är, allt går emot en ibland. Jag börjar bli allmänt stressad, vill inte bryta. Om jag inte kommer iväg ikväll kommer det kännas som jag förstört hela grejen och då kommer jag tappa mötesgåendet. Det får inte hända. Jag behöver komma iväg på möten. Vad gör man när bilen är död? Det är batteriet som är urladdat och jag har varken startkablar eller batteri. Hade jag haft kvar min motorcykel hade jag kunnat ta den. Det hade vart iskallt, men det får gå. Nu vet jag inte och ingen här i närheten har startkablar. Hur skall jag lösa detta??? Aja... vi får se om jag kommer iväg ikväll... måste det...

Håller mig drogfri, möte nr 3

2019-01-13 09:36
Från contes

Just nu så håller jag mig drogfri. Håller mig är rätt ord med vita knogar 5 minuter åt gången. Det är inget liv men jag har en förhoppning om att det kommer bli bättre, jag tror att det kommer bli bättre. Morgon rutinerna börjar formas med att läsa i stora boken och basis text varje morgon till morgon caffet och sen vad som än händer skall jag komma iväg på ett möte. Det spelar ingen roll om det är AA, ca eller na. Men det är jobbigt och därför är mina knogar vita, men jag har ett jävlar anamma som säger till mig att kämpa. Jag ska klara det! Det är en säsong nu som är jobbig och det får vara så, säsonger är inte bestående, de går över och det kommer bli sommar säsong sen.
Min 90/90 resa löper vidare även fast jag är i en stad jag inte varit på möte förut. Igår var jag i Stockholm med kyrkan och jag var jätte peppad för allt som kyrkan hade på schemat så djävulen på axeln sa att jag kunde hoppa möte igår för jag var ju upptagen med kyrkan. Men nej! Inget skall få mig att bryta min resa. En vän i Stockholm tog med mig på ett CA möte och jag missade en grej i kyrkan, men det var värt det. Jag behöver möten varje dag för att överleva. Men tidsoptimist som jag är fick jag springa till bilen för att hinna hitta dit, men jag hann. Har aldrig varit på möte i Stockholm förut och jag är alltid rädd att gå nånstans där jag inte känner folk. Det handlar om att bestämma sig att bryta sina rädslor och det gjorde jag och jag är jätte tacksam att min vän tog med mig dit. Såklart va det en kändis där, mer säger jag inte för anonymiteten är en av de andliga grundvalen och påminner oss om att sätta principer framför personligheten. Sjukdomen finns i alla klasser och alla som vill ha hjälp skall få det. På mötet var denna personen en beroende som alla oss andra. Det var ett talar möte och en person drog sin lifestory. Även om jag aldrig träffat denna människan så kunde jag känna igen mig. Jag är inte ensam i mina sjuka tankar, vi har en sjukdom och det är inte konstigt att vi agerar och tänker helt galet egentligen för vi är sjuka.jag delade inget på detta mötet, jag brukar alltid göra det men här räckte det att bara vara och lyssna och känna igen sig. Jag var bland andra trekanter.
Sen på kvällen kom suget och jag klarade inte vara kvar i kyrkan utan jag ringde en annan vän, lyssnade på talare på youtube och körde hem till min trygga Borg. Väl i Eskilstuna var jag glad att jag hade kört när jag gjorde för jag blev jättetrött. Sista timmen bakom ratten var det ren jävlar anamma som tog mig hem. Så fort jag kom innanför dörren la sig lugnet. Det är något magiskt med detta huset. Jag kan sitta var jag vill och bara titta mig runt och känna ett lugn. Det känns som huset omfamnar mig och säger nu är du trygg, här kan inget komma åt dej, här kan inget hända dig. Jag har aldrig känt sån hemmakänsla förut och det är lite konstigt att det kommit så fort i detta huset, har ju bara bott här några månader. De SM sålde huset till oss sa till mig flera gånger att jag kommer känna mig trygg här och huset kommer ta hand om mig. Jag förstod inte då vad de menade, men nu förstår jag. Önskar jag kunde krama om huset, men det är min hjärna som säger jag måste ge något tillbaka hela tiden. Jag får aldrig bara ta emot, men det är just det jag får göra här. Bara ta emot tryggheten och låta huset ta hand om mig, det är en övning. Ibland kan man/ orkar man inte ge tillbaka men man behöver verkligen ta emot, då måste man kunna göra det utan att få dåligt samvete.
Idag skall jag teama i min kyrka i örebro och sen gå på NA möte ikväll och sen ringa min sponsor och prata lite. Detta skall bli mitt nya liv, läsa litteraturen, gå och ge service i kyrkan, prata mycket med min sponsor och lyckas leva drogfri och inte bara hålla mig drogfri. Jag vill leva och inte bara överleva. Det är en storskala d, men det är min önskan 2019 att börja leva. Nu har jag lyckats överleva mot alla odds så länge så nu vill jag börja leva mitt liv till 180. Det kommer ta tid. Men längtan efter det livet jag vill/kommer få är just nu starkare än suget efter droger.
Nu jävlar kör vi!!! Tre möten på tre dagar, bara 87 kvar varav ett blir ikväll. Jag har skrivit upp i min kalender så jag vet att jag har ett möte varje dag att gå på. Nu handlar det om mina prioriteringar. Jag skall alltid prioritera möten för då prioriterar jag mitt liv och inget är viktigare än det.

Rockesholm <3 möte nr 2

2019-01-11 22:29
Från contes

Möte nr 2 på min resa 90/90 blev på mitt andra hem, Rockesholm. Helt underbart att vara där igen. Jag fick med mig en vän så det blev Rockis möte, annars hade jag vart på na i degerfors. Men jag är glad att vi åkte dit. När vi närmade oss växte glädjen igen och längtan till mitt andra hem. Platsen som förändrade mitt liv och räddade livet på mig, där jag fick tillbaka livslusten och hoppet. Just dit skulle vi ikväll. Men det fanns en liten klump i magen också när vi körde upp för backen. Jag hade fått varningar innan jag åkte hem och de hade alla rätt om hur det skulle gå. Därför kändes det lite dumt att åka tillbaka och kanske facea terapeuterna men de var inte kvar. Bara helgs personalen var där och han var bara glad att se oss. Jag fick ännu mer längtan tillbaka när jag var där och ville egentligen inte åka därifrån.
Loftmötet var mysigt, men det var sjukt kallt. Jag var lite rädd att det inte skulle vara samma som när jag bodde där. Men det var god stämning nu också. Det är konstigt på något sätt. När beroende träffas så får man en annan connection än med ”friska” människor. Vi förstår varandra på ett sätt som inte andra gör. Jag kände bara en person där som var kvar sen jag var där alla andra var nya, men jag fick ändå en hemkänsla. Underbart att vara där igen och jag hoppas det inte dröjer lika länge till nästa gång, det kommer det inte göra, max en vecka för nästa fredag vill jag dit igen.
Möte nr två var bra. Nummer tre blir i Stockholm imorgon, spännande...

Svajigt just nu...

2019-01-10 22:15
Från contes

Det är riktigt svajigt i måendet nu. Jag tänker dåliga tankar och faller tillbaka i gamla mönster med att försöka fixa till det yttre istället för att jobba på det som egentligen är fel som sitter på insidan. Men det skall inte få mig att ha återfall. Det är inte värt det. Drogerna har förstört mitt liv och jag håller på att bygga upp det igen. Inga droger är värda att rasera livet igen, men ändå tar det upp mycket av mina tankar. Varför? Jo för jag är sjuk. Men jag tänker inte ta återfall. Jag skall pröva en ny metod för mig, 90 möten på 90 dagar. Ett möte om dagen, för det hjälper faktiskt att gå på möten. Där känner man igen sig i varandras delningar och man blir förstådd på ett sätt som de som inte är beroende inte kan förstå. Det var nån som sa att man är som en trekant bland fyrkanter i samhället och känner sig typ alltid lite ensam och konstig. Men på möten är vi alla trekanter. Jag tyckte det var en bra liknelse.

Jag blev medlurad till ett möte ikväll och det var verkligen ett jättebra möte. Jag kände igen mig i det mesta som folk delade om och jag fick lufta lite känslor också. Om trollen kommer ut i ljuset så försvinner de, precis som dåliga tankar och känslor. Det bästa är att prata om de med folk som kan förstå. Under mötet så väcktes tanken att köra 90/90. Det måste ha vart min högre makt som fick mig dit ikväll. Jag fick känslan att jag ville på fler möten och jag vill läsa i deras litteratur och hitta en sponsor.

Att bara gå på möten tror jag inte kommer få ur mig ur denna svackan för jag mår väldigt dåligt just nu. Behöver komma bort och skall försöka få komma till Rockis några dagar. Behöver det känner jag, hoppas de kan ta emot mig. Försöker även få börja öppenvården igen. Jag har inte jobbat klart med mig själv, det finns fortfarande mycket att jobba på.

Jag skall klara detta, ta mig upp ur källaren igen. Mitt liv håller på att komma tillbaka och jag håller krampaktigt i det för att inte tappa allt. Tappar jag allt igen så tror jag inte jag kommer orka ta mig upp. Mitt liv hänger på att jag håller i mig och kämpar. Jag håller på och bygga upp ett liv och inget skall få rasera det.

Inspireras av barnen

2019-01-05 06:27
Från contes

Två av barnen är här i helgen och det är så underbart att ha dem här. Varje gång så slås jag av den fantasin de har. Vad som helst kan bli vad som helst när de leker. Det är så häftigt hur deras fantasi bara flödar över. Jag vet att många ger dem plattor o sånt så de fastnar där. Men det kan vara bra i lagom mått för de lär sig teknik och engelska mycket bättre än min generation gjorde. Men det gäller att varva det med vanliga lekar. Nu ikväll så skulle de sova men kunde inte så jag skulle läsa saga, men det var roligare att se film så de fick de göra istället. Idag skall vi leka hela dagen utan skärmar, jag skall få utmana min fantasi lite. Hur långt kan min fantasi funka. Igår kväll hade de köpt godis och dvs en gelé orm som var jätte rolig att leka med.där blev min fantasi för stor och jag fick lite smått panik när de lekte med den på mig.. ibland kan fantasin ta över även min verklighet. Det är riktigt häftigt...

2019 nyårslöften ja eller nej

2019-01-01 09:08
Från contes

Så var d nytt år igen. Det går sjukt fort men ändå kommer jag inte ihåg vad jag gjorde förrra nyåret, det känns som det var jätte längesen. En sak jag alltid gör är att starta nytt liv med löften till mig själv om att bli en bättre människa. Jag har självklart de löften om att börja träna, äta rätt osv. Men ett annat vanligt nyårslöfte för mig är att läsa bibeln varje dag. Det är det löftet som brukar hålla i sig längst. Men jag är bättre att hålla löften till andra än till mig själv, detta går emot det jag lärt mig detta året att man skall göra saker för sin egen skull. Jag har också kämpat mycket med att gå ner i vikt för att andra ville det, det funkade aldrig. År 2018 gjorde jag det för min skull och lyckades gå ner 20 kg första halvan och hålla det.
I år skall jag lova mig själv att fortsätta med träning, läsa bibeln, äta bra och gå er lite till i vikt. Men jag ser det inte som nyårslöften för då försöker man ju bara hålla dem i ett år. Detta ser jag som min nya livsstil, då är det lättare att hålla. Jag ser nytt år mer som en chans att börja om, som varje måndag efter en jobbig helg, men nyår är lite större. Jag tar tillfället i akt att fortsätta min drogfria tid och kämpa med det för det blir mycket bättre då.
Jag tycker annars det är roligare att se på planer man har för det nya året. Förra året hade jag inte så mycket planer för kommande året och kunde aldrig föreställa mig eller hoppas på att få det livet jag har nu. Så inför 2019 är jag bara förväntansfull och har mina förhoppningar om vad som kommer hända. Vissa grejer är planerade andra bara i tankarna. Men jag tror att 2019 kommer bli det bästa året hittills... nu skall vi göra 2019 till det bästa 2019 i hela livet!!!

Bella Tesorini börjar ta form

2018-12-12 07:55
Från contes

Nu börjar det ta form på riktigt. Jag har fixat visitkort, företagskonto med swish, kort och bank giro. Idag skall jag på starta eget kurs på arbetsförmedlingen och sedan fixa lite grejer för firman. Jag har börjat bygga en budget för att i första hand gå runt och sedan kunna ta ut lön. Några kunder inbokade och mer blir det. Tycker verkligen detta är jätteroligt och jag tackar alla som peppat mig till att göra detta. Tänk sedan när man kan livnära sig på skönhet, va häftigt!!!
För ett år sedan mådde jag jätte dåligt och framtiden såg svart ut. In och ut på akuten för överdoser m.m. Nu är det helt annorlunda. Jag ser fram emot varje dag och kan inte vänta tills jag kan me och gå upp ur sängen och börja fixa med firman eller om jag skall ha en kund. Det är mycket fixande nu i början, men det gillar jag. Framtiden är ljus!!!

Bella Tesorini

2018-12-04 14:13
Från contes

Nu är salongen inredd och redo för grand opening kvällen på lördag. Det kommer bjudas på rosa i alla former samt 10% rabatt på behandlingar som bokas samma kväll.

Priser på behandlingar

Singelfransar nytt set 250 (kommer höjas)

Singelfransar återbesök 200 (kommer höjas)

Gelé naglar nytt set 250

Gelé naglar återbesök 300

Massage 30 min 300

Fler behandlingar kommer inom kort.

Det känns riktigt kul att komma igång med salongen på riktigt och kunna erbjuda flera olika behandlingar. Drömmen är att kunna jobba med detta fulltid. Få en inkomst och starta mitt nya Liv som jag har längtat efter!

Med stamplamde steg...

2018-10-23 20:55
Från contes

Jag var så jäkla stolt över min blåa (6månader) bricka. Men det var tiden jag var på Rockis, sen när jag kom därifrån började prövningarna på riktigt. Det tog två dagar så var jag där igen. Man skall aldrig ta den första för då går d bara utför. Det säger de på möterna varje gång men först nu förstår jag att det är så. Håller man sig bara borta från den första så kommer det gå bra. Jag har så sjuk anledning att jag började igen så den tänker jag inte skriva. Jag skyller inte på någon annan. Det var bara jag som gjorde det. Men det var inget återfall, det var återgång till användande. Det slutade inte förens i fredags. Då var första dagen jag var drog och alkohol fri. Det som hände i torsdags var botten. Jag fick ett besked att jag hade cellförändringar och jag kunde inte ta emot det beskedet. Jag svalde massa benso med alkohol. Inte för att göra något dumt utan för att få försvinna ett tag. Sluta tänka på det. Sen på fredagen kom familjen och jag fick tankarna på annat. Det var min räddning ur denna gropen, annars hade jag fortsatt och vet inte vart det hade slutat.
Detta är en dödlig sjukdom och oddsen att överleva är två av tio sa de på rockis. Jag ville inte ta till mig det då. Jag hade bestämt att jag och alla mina vänner där skulle klara oss. Men oddsen stämmer tyvärr har jag blivit varse om nu.
Ikväll var jag på möte och tog min vita bricka på nytt. Det var jobbigt men behövligt. Fick många kramar, även av folk jag aldrig träffat. Det är en värme på möten som jag inte sett någon annanstans. Nu börjar jag om, tar nya tag. Fajtas fortfarande med ovissheten om min mage och oddsen för att överleva om det är elakartat där är inte så höga. Ingen i min familj som fått det har överlevt. Men det behöver inte vara något och jag skall fortsätta den fajten drogfri. Bara för just nu... Skall hålla hårt i denna brickan ett tag framöver. Livet händer och jag kan inte styra omständigheterna men jag kan styra mig själv och inte ta den första.

Nya huset

2018-10-08 04:28
Från contes

Så har man flyttat in i det nya huset äntligen. Fick spendera en vecka nästan i dalarna i Hedemora hos några vänner, eftersom vi var tvungna att lämna huset en vecka innan vi fick detta huset. Det var riktgt gött när jag lämnade över nycklarna till nya ägarna till huset i Lödöse. Det var en stor sten som föll från mina axlar. Då kunde jag äntligen andas ut. Lödösehuset har för med sig en del bra saker, men nu i slutet hade jag mest ångest över huset och när jag tänkte på det. Dessutom var flytten ett helvette, med panikattacker och sjukt mycket stress, men jag löste det och nu sitter jag här i det nya huset med min morgon cappuccino.
I lördags hade jag hjälp av några vänner som bar möbler upp från ena gästhuset där allt stod, till det stora huset. Det var nödvändigt för jag kunde inte göra det själv, och nu är möblerna på plats iallafall. Nu skall jag bara packa upp alla lådor och fundera på vart jag vill ha sakerna. Det är både kul men också lite förvirrande för jag vet inte till 100 hur vi skall ha det. Man får helt enkelt prova sig fram. Ha sakerna på några ställen ett tag och se hur det känns och om det klickar. Likadant skall jag göra med renoveringen, skall bo in mig först och se och känna efter hur vi skall ha det innan vi börjar med det. Det är ett hett tips, att bo in sig först innan man börjar renovera. Visst, vissa saker vet jag att vi skall göra men det är viktigt att känna på det först.
Jag vaknar och är klarvaken vid 3 de flesta mornar. Det är dels för att jag har svårt att sova, men också för att jag är så ivrig att greja och inreda här i huset. Nu är klockan halv fem på morgonen och jag skall njuta av min cappuccino och bara gå runt och känna i huset vad jag skall fixa med idag, sen har vi gästhusen som skall fixas också, men det är en senare historia. Ha det gött så länge!!!

6 månader på Rockis, dags att lämna trygga nästet...

2018-09-19 14:30
Från contes

Så kom den 19e september och det var dags att pröva sina vingar och flytta från det trygga nästet. Det var med blandade känslor jag lämnade Rockis dag. Tråkigt att lämna alla vänner där, några kommer jag ha fortsatt kontakt med och några inte och så är det. Livet går vidare och nån gång måste man själv gå vidare också. Till de jag inte kommer ha kontakt med önskar jag all lycka! Ni andra vi har ju kontakten och jag kommer följa er och hjälpa er upp om ni snubblar och ni får hjälpa mig.

Men det var också spännande att köra därifrån idag. Nu börjar det riktiga livet. Lämnar BB efter 6 månader och nu är det dags att stå på egna ben, kasta kryckorna, men inte för långt om jag behöver ta fram dem nån gång. Det skall bli spännande att börja leva på riktigt och starta mitt nya liv i en annan stad med annat umgänge och verkligen börja om på nytt. De som känner mig där känner bara den drogfria Conchiglia så jag kan vara mig själv där. Skall flytta ihop med min pojkvän där och vi skall starta våra liv tillsammans.

Jag har lärt mig mycket på Rockis. Det jag framförallt tar med mig är att jag är värd så mycket mer än jag fått i livet. Min historia är inget jag är stolt över, men jag tänker inte dölja den heller, för den har gjort mig till den jag är idag och det är faktiskt en tjej med lika stort värde som vem som helst. Den som gett mig det värdet är Gud och INGEN ANNAN!!! Jag är värdefull för den jag är och inte på grund av vad jag gör eller hur jag ser ut. Jag har lärt mig att det är mycket roligare att leva drogfritt och jag mår mycket bättre då. Jag har lärt mig göra allt på nytt när jag är drogfri och det funkar faktiskt mycket bättre. Jag har kolla på vad jag säger och gör och slipper ha ångest över det nästa dag. Jag har fortfarande mycket att jobba med, men jag vet vad jag behöver jobba med nu och jag börjar bli redo för det. Skall även gå en trauma behandling lite längre fram när jag är mer stabil, är som sagt bara 6 månader gammal idag.

I den nya staden finns massa möten att gå på, det finns en bra kyrka i närheten och jag har massa fina vänner runt omkring. Jag ser ljust på framtiden och har mycket hopp. Det var ingen enkel resa och den är inte slut än, den tar nog aldrig slut, men det går åt ljusare tider. Jag har haft små och stora motgångar, vissa har jag bloggat om, andra inte, men jag har tagit mig igenom dom. Kan jag så kan du! Om du undrar mer om hur behandling och avgiftning och sånt är så är det bara att fråga. Jag kan bara prata av min erfarenhet men det kanske kan hjälpa någon och då har denna bloggen nått sitt syfte. Jag började blogga om detta för att när jag skulle iväg på avgiftning och behandling så hade jag ingen koll alls på hur det skulle vara och hur det känns och så. Jag hoppas jag kan hjälpa någon som funderar på om du behöver behandling eller inte. Jag har inte ångrat en enda dag på Rockis. Det var värt alla tårar jag gråtit där och de sömnlösa nätterna för att få ett nytt liv så var det ett billigt pris. Med detta avslutar jag denna delen av bloggen, kanske kommer något inlägg då och då. Men nu är det dags att gå vidare. Jag kommer åka runt och dra min lifestory för de grupper som vill höra den. Då är det bara att höra av sig. Annars kommer denna bloggen u handla mer om andra saker. Men det är klart, då och då kommer jag uppdatera er om hur denna resan går också.

Tack för att du tagit dig tid att läsa!

Dra min lifestory

2018-09-14 18:22
Från contes

I onsdags var jag i en kyrka och drog min lifestory för några ungdomar där. Jag var jätte nervös innan. Jag visste ju hur det hade gått innan och ville inte bryta ihop mer över den. Jag hade förberett mig flera dagar och hade med min sambo som stöd. Bara att ha honom där hjälpte jättemycket. jag tog det lugnt och när det blev jobbigt tog jag ett djupt andetag för att lugna ner mig. Det funkade och jag bröt inte ihop även om jag pratade om jobbiga saker. Efteråt hade vi en diskussion med ungdomarna och det var en bra diskussion tyckte jag. Det kändes mycket bättre efteråt, vilket är bevis på att man läker när man pratar om det. Jag har bestämt mig för att fortsätta dra min lifestory för grupper. Dels för att det helar mig men också för att det är viktigt att inte vara tyst om det som hänt. Det sker närmare dej än du tror. Att höra nån prata om det kanske får upp dina ögon för en vän eller familjemedlem som behöver hjälp, eller kanske du själv...? Jag tänker inte vara tyst. Jag tänker berätta vad drogerna och den livsstilen gör med en person och hur mycket det förstör. Men jag vill också berätta att det finns hopp, om man bara gör rätt saker och inte gör som man alltid gjort, för då kommer det bli som det alltid vart. Det handlar om att hitta nya vägar och verktyg att stanna på den vägen.

Gör bra saker, så händer bra saker...

2018-08-31 17:25
Från contes

De har alltid sagt till mig i programmet att gör man bra saker så händer bra saker. Jag förstod inte riktigt vad de menade då. Hur kan det funka egentligen??? Gör jag bra saker så visst då blir det bra men alla sidovinster och löften som programmet snackade om tyckte jag lät som hokkuspokkus. Det är det inte.
Av någon anledning som jag inte förstår så har jag fått flera sidovinster redan och jag är inte ens klar i behandlingen. Vad är det som händer???
När jag kom till behandlingen var jag jättetrasig. Jag hade inget värde och visste knappt vem jag var eller vad jag kände för något, jag var helt avstängd och slut. Jag hade under vintern försökt ta livet av mig tre gånger på tre månader. Jag hade inget hopp att det skulle ändras. Men det gjorde det.
Jag gjorde som de sa i behandlingen, gjorde mina uppgifter och lyssnade på speglingar och vad folk sa till mig att jag behövde jobba med. Jag märkte det inte själv i början men jag förändrades och fler och fler började säga att de såg en förändring hos mig. Jag blev glad för jag ville förändras i 180. Men jag såg det inte själv då och kunde inte ta det till mig. Det är förstnu de senaste veckorna som jag ärligt kan säga att jag också märker att jag har förändrats. Jag kan se mig i spegeln utan att må illa, jag har inte skurit mig på flera månader, bullimin har lugnat sig rejält, jag börjar uppskatta mig själv mer och förstå att jag är också värd något. Jag har bra sidor hos mig och jag är värd att vara med bara för att jag är jag och inte för vad jag har eller gör.
Jag märkte när jag var i huset i lödöse att jag inte mådde bra där så jag bestämde mig för att sälja det. Det är gjort nu och jag har hittat ett nytt hus som är jättefint som nu är köpt. Om en och en halv månad flyttar jag in där med min underbara pojkvän som jag har nu. Jag har även fått en sponsor i programmet och många fina vänner. Allt förändras till det bättre.
Det jag har gjort är att göra som de säger som gåtr längre på denna resan och haft viljan och jävlaranama att göra en förändring i 180. Visst, jag faller tillbaka i beteenden ibland och tankar om att använda som "normala" människor. Men att kansta bort den känslan jag har i kroppen nu och riskera allt jag fått under denna drogfria tiden... Inga tabletter/rus/kickar är värt det! Jag har aldrig mått såhär bra. Jag skulle aldrig byta ut det mot att få använda igen. Jag är färdig där. Nu börjar mitt nya liv och jag ser faktiskt fram emot det och har mycket hopp om framtiden!!!

Drogsug, ångest -> be on hjälp, få hjälp

2018-08-13 07:20
Från contes

Igår var första dagen på min permis. Det gick bra på morgonen och jag va hemma hos en kompis och det kändes som det skulle bli en bra permis. Sen kom jag hem och det ändrades. Jag har tidigare berättat om hur jag känner för mitt hus, det framkallar ångest och skuld och skam, men det har gått ganska bra de senaste gångerna. Denna gången var inte en av dom gångerna.
Jag satt och skrev i fjärde steget när ångesten började krypa på och sen så växte den. Jag hade tråkigt och hade inga planer för kvällen. Hade tänkt att gå till kyrkan men jag orkade inte. Tristessen och ångesten gjorde att drogsuget kom som ett blixtnedslag och jag fick panik. Vad skall jag göra? Det kliade i hela kroppen och jag kunde inte vara still. Jag satte mig i bilen, då var klockan strax efter fyra och jag hade full koll på när systemet stängde och jag visste att det fanns grejer i Gbg. Tankarna gick fram och tillbaka på vad jag skulle välja av de två. Jag ville inte och försökte skingra tankarna så jag åkte och solade. Väl i solariet så kunde jag inte ligga still och kollade tiden hela tiden så jag inte skulle komma för sent till systemet. Efter det åkte jag och tankade bilen full så jag blev av med lite pengar. På bensin stationen fanns öl och jag funderade på att boffa, undrar om det syns på UP när jag kommer tillbaka gick tankarna.
Men jag hörde av mig till en vän istället och frågade vad jag skulle göra. Han sa att jag skulle gå på möte och snacka med min sponsor, men jag har ju ingen och det var inga möten just exakt nu... jag tog kontakt med lite fler vänner i programmet och frågade om de skulle på möte men de skulle de inte. En vän i Stockholm kontaktade en tjej i Gbg som kunde bli min sponsor. Jag fick kontakt med henne och hon sa till mig att gå på möte ikväll och så ses vi imorgon, för hon var inte hemma nu. Jag var lite skraj över att gå på möte själv så hon kontaktade en annan vän som skulle på mötet och hon skulle möta upp mig innan. Jag åkte hem igen och gjorde mig iordning men tankarna var hela tiden på grejer i Gbg. Jag åkte så fort jag var klar in till stan och gick med en gång till möteslokalen. Där träffade jag den tjejen och några till och tjatade lite med dem. Men jag skakade inombords för jag var rädd för vad som skulle hända efter mötet. En ny vän från gemenskapen ringde och jag fick prata av mig lite med henne också. Jag delade om hur jag kände och lyssnade så gott jag kunde på de andra. Efter mötet fick jag stora boken, då jag inte hade råd att köpa den. Jag kom ut från mötet men mådde fortfarande piss och drogsuget var kvar. Möteslokalen låg precis vid Hillsong så jag gick dit för det var massa folk där. Bad dem om förbön och det var några som bad för mig. Det kändes bra men det hjälpte fortfarande inte. Jag hade panik över att jag gjort allt jag lärt mig och jag hade fortfarande drogsug. Jag ringde Rockis och fick prata av mig. Vi bestämde att jag skulle försöka hitta någon att hälsa på så jag inte var själv.
Tillslut fick jag tag på mina extra föräldrar och jag fick komma dit. Där fick jag mat och caffe och prata av mig och sen pratade vi lite om allt möjligt för att skingra tankarna. Efter några timmar kändes det bättre och jag började bli trött. Då jag hade en timmas bilfärd hem kände jag att jag var redo att åka tillbaka till huset. När jag kom hem satte jag på en film, tog mina sömntabletter och gick och la mig. Jag tror jag plöjde tre filmer innan jag vågade somna. Sov inte så länge och jag vaknade och väntade bara på att det skulle bli morgon och en ny dag, vilket skedde tillslut.
Nu idag skall jag dricka min morgon cappuccino och sen drar jag in till stan och skall träffa min nya sponsor för första gången. Sen skall jag träffa syrran och fira hennes födelsedag och efter det blir det en husvisning och sen hem till en vän och sova där inatt. Så nu är tiden snart slut i huset och det kommer bli bättre. Det känns bättre idag också och jag kommer inte fortsätta med stegen förens jag är bland folk igen.

Vad har jag lärt mig av detta då och vad vill jag föra vidare till andra beroende?
Jo, TA HJÄLP OCH BE OM HJÄLP!!!!
Vi kan inte göra detta själva. En beroende som är ensam är i dåligt sällskap och det stämmer. Själv sitter man med sina sjuka tankar och tillslut känns ens knäppa sjuka idéer riktigt bra och vi agerar på dem. Våga be om hjälp och när du får den så våga ta emot den. Vi finns här för att hjälpa varandra. Telefonen är riktigt bra i dessa fall för det rings kors och tvärs och helt plötsligt hade jag ett möte att gå på, en sponsor och jag hade fördrivit några minuter genom att sitta i telefon och tjöta. Vi får försöka hitta våra egna strategier som funkar för var och en, men våga be om hjälp och våga ta emot den, det är du värd!!!

Att byta kläder...

2018-08-03 18:52
Från contes

Jag har ju den här delen i mig som tröttnar väldigt fort. Ett sätt att lösa problemet är att byta kläder då och då. En annan anledning till att jag byter kläder ofta är att jag tycker det är kul. Jag gillar kläder och man kan faktiskt påverka måendet en del med hur man ser ut. Om jag känner mig nere eller lite ledsen och har på mig mysis kläder och är osminkad och skiter i håret så mår jag inte bättre av et. Men om jag klär på mig något fint o gör mig fin så är iallafall det bra. Jag blir lite piggare om jag gör iordning mig även om jag inte ska någonstans.
En annan anledning är att det dövar lite ångest. Jag har ofta ångest över vem jag är och hur jag ser ut. Om jag byter kläder o gör mig iordning då så blir det som en ny början och det dämpar ångesten lite. Det funkar för mig och det är bättre än att jag inte gör något och väntar till ångesten blir värre och skär mig istället. Det vill jag inte så nör jag kan så försöker jag bromsa den tidigt.
Man kan göra mycket med kläder och skor och smink. Nu har jag exakt samma sminkoch klänning som jag kan ha på dagen men jag har satt på mig högklackat. Dels för att vila hälsenorna lite men oxå för attjag ör trött på de skorna jag alltid använder. Jag ville ta på mig något nytt. Och jag fick med en gång frågan om jag skulle på fest. Det ända jag gjortvar att sätta på mig andra skor. Men en sån liten detalj kan göra skillnaden mellan dagskläder och festkläder. Det tycker jag är intressant att man kan göra en sån liten sak och förändra hela utstyrseln.

DE BRUSTANS CAMPING

2018-07-29 14:41
Från contes

Nu har jag varit på de brustnas camping i tre dagar. Jag kom i torsdags kväll och nu är det söndag och skall snart åka tillbaka till Rockis. Jag har lärt mig mycket, men inte det jag hade tänkt mig. Jag har lärt mig det jag egentligen behövde. Gud har en plan. Jag har lyckats sova i tält tre nätter. Jag har sovit helt okej och nu sista natten har jag sovit kanon. Man lär sig och vänjer sig. Det har varit mycket snack om tillfrisknande och jag har blivit jätte peppad att hålla ut nu första tiden och sen lära mig att leva nyktert och drogfri. Jag fick också numret till Gud, det är 4.7.5.9.12. Ni som inte har koll på tolvstegsprogrammet kanske inte fattar. Men det är stegen som är vägen till Gud varje dag. Jag hade velat ha med mig anteckningsblock hela tiden för jag har fått massa inspiration och lärt mig mycket om programmet.

Första dagen här fick jag spendera på sjukhus för mina blodvärden hade blivit akut dåliga. Hb låg på 60 och sen när jag kom till sjukhuset såg de att mina järndepåer var helt slut. Jag fick en påse järn och tre påsar blod så nu är det bättre. Jag märkte inte av det så mycket men det var för att det hade gått ner under en tid. Det skall startas en utredning nu så det känns bra. Men jag ville verkligen inte vara där för jag hade bara fyra dagar permis och att spendera en hel dag på sjukhus var inte det jag hade hoppats på. Men jag hann till kvällsmötet på oas iaf. Jag sa till sjuksköterskorna att snabba på med blodet men de kunde inte göra det hur fort som helst så det tog många timmar, men de gjorde så fort de kunde vilket resulterade i att jag fick blodvärden på armen, men de försvinner ju tids nog.

Lördagen var vi iväg hela dagen och hade några timmar i centrum. Då var vi nere vid hamnen och åt glass och jag och Maria gick och badade i havet. Det var första kontakten med havet för iår. Det var riktigt nice. Sen gick vi till espresso house och drack riktigt god caffe och sen samlades många av oss där och vi bad tillsammans över våra nära och kära och över att det skall regna kl 16 idag, när vi alla sitter i bilar och tåg o bussar. Sen gick vi tillbaka och åt god mat och tackade alla som hade hjälpt till. På kvällen var Sebastian Stakset på oas mötet och drog sin lifestory. Den var riktigt gripande, han har vart med om mycket och Gud har räddat hans liv många gånger, tillslut fattade han att det var Gud och omvände sig. Efteråt hade han en frälsningsinbjudan och det var många som gick fram, ca 100 pers tror jag. Underbart hur Gud kan tala till så många på samma gång. Sen hade han och hans pastorer förbön för om man ville bli av med saker man var fast i. Jag gick fram och stod i kö i typ en halvtimma för att få komma fram och be att bli av med beroendet och mina beteendemönster. Hans pastor som bad för mig var väldigt duktig och kom med råd och tips och sen bad han och jag kände verkligen hur jag fick en skön och tacksam känsla. Får se hur framtiden blir nu. Jag har också tagit ett beslut att börja läsa bibeln varje dag och jag skall börja med Johannes evangeliet. Jag vill verkligen återupprätta min relation med Jesus. Jag känner att den dörren jag stått och bankat länge på börjar öppnas och jag är närmare Jesus nu än när jag kom till campingen. Det har verkligen hänt mycket med min tro på campingen och jag känner mig mycket starkare. Jag har fått mycket förbön, det behövde jag och tilltal från Gud som jag skall begrunda.

Idag vaknade jag av kyrkklockorna, underbart. Sen vart det frulle och vi packade ihop allt. Jag lyckades tillslut packa ihop mitt eget tält. Men som nån sa, det är konstigt att tälten får plats jättebra första gången men andra gången när man skall packa ner dem igen så går det typ inte. Sen hade vi en andakt om hur vi skall leva hemma sen. Mycket händer på campingen och man finns i en gemenskap och ber mycket ihop. Jag finns ju i en gemenskap på Rockis också, även om det inte är en kristen gemenskap så delar vi mycket. Jag hoppas jag kan hålla i bibelläsningen och bönen nu när jag kommer tillbaka. Jag bor ju i en kyrka så jag har alla möjligheter. Det handlar om att själv ta tag i det och sätta tid till det. Nu skall jag åka och hämta en kompis och åka tillbaka till paradiset.

TACK INGO OCH MATS FÖR ALLT NI GÖR FÖR OSS OCH TACK FÖR ATT JAG FICK KOMMA!!!

Att söka bekräftelse

2018-07-23 17:26
Från contes

Jag har fått en uppgift denna veckan. Den handlar om att söka bekräftelse. Jag tycker det är lite luddigt, vad räknas som bekräftelse sökande egentligen? Jag fick det lite förklarat för mig att det handlar om varför jag gör saker. Om jag gör det för att folk skall kommentera det jag gör så är det bekräftelse men inte alltid. Ger man en gåva så är det bara självklart att den som får den säger tack, gör vi det då för att vi skall få ett tack eller handlar det om att vi vill vara snälla. Om vi vill vara snälla, handlar det då om att vi vill att folk skall säga va snäll du är? Det handlar om ifall vi har någon baktanke med det vi gör, att vi vill ha något tillbaka, som en kommentar eller tjänst eller något. Ibland kan vi göra snälla saker bara för att för oss själva känna att vi duger. Det är också ett sätt att söka bekräftelse på att man är bra nog. Detta tampas jag med mycket, jag vill vara en så bra medmänniska jag kan och försöker alltid vara en bättre människa idag än igår. Jag skrev ju ett inlägg om det för några månader sedan. Om att försöka ta ner månen till sina vänner och den man älskar varje dag. Det kommer ju aldrig gå men man skall försöka. Detta är en slags bekräftelse sökande men jag förväntar mig inget tillbaka från någon annan, det är bara för att jag skall känna att jag har gjort allt jag kan. Det jag måste få in i min hjärna är att jag duger som jag är, utan att göra massa saker för andra hela tiden. Det behöver många få in i sin hjärna tror jag. Att kunna sitta på en stol och inget händer och bara känna at man är bra. Man kan söka bekräftelse i relationer och ställa upp på saker man egentligen inte vill också. Visst man skall göra saker för varandra, men inte när det går emot ens egna önskningar och värderingar. Detta är också något jag behöver jobba med. Jag har mycket att jobba med känner jag. Men det är därför jag är där jag är. Jag har en liten tanke att jag har fått denna uppgiften, dels för att de tycker jag behöver jobba med detta men också för att jag byter kläder väldigt många ggr per dag och jag sminkar mig ofta och är väldigt utseende fixerad, tycker dom. Men det gör jag för att jag mår bra av det och jag skiter fullkomligt om folk kommenterar det eller inte. När jag byter kläder och fixar iordning mig så sjunker min ångest lite, så det gör jag för min skull och för att jag tycker det är roligt. Men vi får se på torsdag när jag skall redovisa uppgiften, vad jag får för speglingar... spännande...

Ännu ett beroende...

2018-07-15 11:58
Från contes

Igår va vi på förlängd i stan som vi brukar men denna gången fick vi lite tid att handla. Det var riktigt skönt att gå runt och kolla i affärer, en frihetskänsla. Men det har ju också sina baksidor. Jag har ju ett shopping beroende så trots att jag inte har så mycket pengar så vart det mycket shopping. DDT var bara en sak av vad jag köpte som jag behövde, en powerbank. Resten var bara saker jag ville ha. Och det är stor skillnad på vad man behöver ha och bad man vill ha. Egentligen behövde jag ju ingen powerbank heller men den kunde jag rättfärdiga. Jag gör ofta det men jag kan se igenom det rättfärdigande väldigt lätt om jag är ärlig med mig själv. Det rättfärdigandet lyder ofta, jag är värd den här eller något liknande. Visst man kan unna sig saker ibland men hur mycket behöver man unna sig egentligen?

Nya livet tar form äntligen!!!

2018-07-04 20:20
Från contes

Nu har jag vart i mitt hus 3 gånger och sist nu igår så fick jag ingen ångest attack. Det kan bero på att jag träffa mäklarn och skrev kontrakt med honom för att han skall sälja huset. Det är en del i att skapa nytt liv att flytta. Jag kan inte vara kvar i huset, jag mår dåligt där och jag behöver komma bort därifrån, kanske till och med bort från Göteborg. Jag vill starta ett nytt liv där folk inte känner mig som den jag var. Jag vill folk skall lära känna mig som den personen jag är drogfri och inte i helvetet där jag va. Jag kopplar mycket av huset och där jag bodde och Göteborg till mitt förra liv och jag måste och vill bort därifrån. Det behövs för att jag skall kunna börja om. Men jag skall inte fly från mina bra vänner, de skall jag fortfarande ha kontakt med men jag behöver komma bort.
Nu sista gången i huset lyckades jag kolla på Sverige matchen på storbild utan att ta något för att höja stämningen. Så jag är på väg åt ett annat håll. Jag har klarat flera ångest attacker utan att ta något. Jag vågade säga ifrån en gång nör jag blev anklagad för att ljuga här på Rockis. Jag skriver inte dessa saker för att jag vill ni skall säga "åh, vad duktig du är" Jag skriver det för att påminna mig själv om att jag är på rätt väg och det händer saker här.

Inte spikat i sten...

2018-06-26 12:47
Från contes

Nytt beslut taget. Han kommer inte komma tillbaka. Några av mina vänner hade klagat o personalen såg hur dåligt jag mådde o att jag satt o skakade.
Vi hade ett stormöte och folk fick säga vad de tyckte. Såklart var det folk där från bådas sidor och det gör ont när folk inte tror på mig. Men så är det ju, det finns alltid två sidor. Jag är glad att det blev som det blev och han kommer få plats på ett annat behandlingshem och jag hoppas det blir bra för han där. Nu börjar jag slappna av igen och jag är tacksam för mina vänner här som ställer upp för mig.

Nomore safezone...

2018-06-26 08:43
Från contes

Jag har alltid sett rockis som ett tryggt ställe. Här kunde jag vara den jag är o bli accepterad. Jag kunde berätta om mitt liv och få stöttning. Jag kände mig trygg här.
Det är slut på det nu. Nu kommer hotet tillbaka, jag är livrädd och mår piss. Han kommer vara i samma rum, sitta o äta tillsammas. Jag kommer möta hans blick varje dag. Det gör ont i hela mig. Sen kommer han vara i min grupp. Jag skall sitta o berätta om mig själv o mina känslor o han skall sitta o höra allt. Jag vågar inte... Jag har gjort mig såbar en gång och det utnyttjade han. Jag kan inte längre känna mig trygg här. Mina murar har rivits och han är innanför, för nära men jag kan inte göra nått åt det. Det kryper i mig och jag vill bara fly, men vart. Det som var min safezone finns inte mer.
Att berätta saker och inte bli tagen på allvar gör ont, ord mot ord o vem tror då på nån som mig. Några tror på mig men de tar hit han ändå. Vad är det som de inte förstår?
Att bli hotad på den plats jag trodde var mig trygghet och uttnyttjad. Jag kan inte fly för jag har ingenstans att ta vägen. Utanför kan jag inte klara mig. Jag måste facea han varje dag, riva upp alla sår och stå kvar. Hur skall jag få tillbaka känslan av trygghet här när de tar tillbaka honom. Det fina dras ner i skiten. Vart skall jag ta vägen. Jag gömmer mig på rummet, det finns en hasp här som lås. Men den kan till och med jag dra loss. Jag är rädd, hur skall det gå?

90 dagar!!!!

2018-06-19 21:00
Från contes

Så här länge har jag aldrig vart drogfri, jag har egentligen inte vart det sen jag började för en herrans massa år sedan. Så detta är väldigt nytt och annorlunda för mig. Jag har lärt mig mycket på dessa 90 dagarna. Men tänker ändå att jag inte alls har tillfrisknat. Det är bara på låtsas typ. Jag har fortfarande kvar gamla sätt och gamla tankebanor, men folk har sagt att jag har förändrats så jag försöker lita på det. Inatt drömde jag att jag självmant gick på ett NA möte och innan gick jag in på pressbyrån dör de hade alla NA böcker och jag köpte alla och tänkte grotta ner mig i dom och verkligen tillfriskna. Det måste ju vara ett tecken på att något hänt för innan har jag alltid vart lite anti möten o så. Men det verkar som min hjärna börjat acceptera det nu iaf. Sen kommer det förhoppningsvis till hjärtat också. Jag vill verkligen gilla möten och NA för att jag tror att för mig är det en viktig del för att kunna hålla mig drogfri. Men efter ett halvår på Rockis kanske det landat i hjärtat också. Hoppas på många fler Bara För Idag.

Faller in i gamla mönster

2018-06-14 21:11
Från contes

I förra inlägget skrev jag om kriminella beteendemönster som jag har. Ett av dem håller på att göra sig påmind känner jag. Avskärmning. Jag stänger av den riktiga jag för en kommentar eller något som händer så går jag direkt in i en roll jag hade förut. Det går på en mille sekund. Jag vet inte hur kag skall bryta det.
Det vamla livet kommer och knackar på hela tiden, det kan va allt från blickar och kommentarer till faktiska handlingar. Jag vet inte vad jag skall göra för att bryta detta. Det är så lätt att hamna tillbaka, det ör det jag könner till och då vet jag hur jag skall hantera saker. Utan den rollen vet jag inte hur man gör och hur jag skall hantera situationer som kommer. Det är en roll jag går in i och jag försöker bli av med rollerna och bara vara äkta. Men det är ett försvar också. När jag är den personen kan jag hantera saker och jag vet hur saker funkar. Nya Conchiglia vet inte hur man gör. Jag är ett oskrivet blad när jag inte är den rollen och det känns som jag inte har koll på något. Det är bra ibland men ibland är det riktigt jobbigt.
Drogerna har format den gamla Conchiglia och jag har alltid fallit tillbaka på dom. Nu utan droger har jag inget att falla tillbaka på. Det är inte det att jag vill tillbaka, det vill jag verkligen inte. Det var ett helvete på jorden. Men jag behöver lära mig hur jag skall hantera vissa saker och det är nu. Jag vill glra om och denna gången göra rätt, men jag behöver hjälp.

Kriminell livsstil...

2018-06-12 16:01
Från contes
Nu på behandlingen har vi krimvecka och går igenom hur vår kriminella livsstil ser ut och hur vi kan bryta den. Om man hade över 50 på medelpoäng så skall man gå ett helt program, vi gör bara en light version i en vecka. Jag hade 46 så jag klarade mig precis. När jag kom till rockis så fick man svara på en väldans massa frågor och ett av häfterna var en pikt test som detta diagrammet grundar sig på. Det handlar om olika tankemönster man har, alla har dessa mer eller mindre men beroende/kriminella ligger högre på skalorna. Jag öåg runt 50 på det mesta.


Tankemönstrerna som finns är:

Rättfärdigande - Att man skyller på omständigheter, andra personer eller myndigheter för att man drogat eller gjort kriminella handlingar. Jag trodde jag skulle ha högre här för jag skyller nästan allt jag gjort på andra eller omständigheter och det har ökat sen jag kom hit. Så hade jag gjort testet idag hade nog den stapeln vart högre.

Avskärmning - När man gör saker utan att tänka på konsekvenserna. Man spelar inte hela filmen klart. Man stänger av känslorna för att kunna utföra brottsliga handlingar utan att må dåligt över det i efterhand. Detta var en av dem jag hade hlgst på, över 50. Jag har alltid drogat för att stänga av känslor och klara av att leva det livet jag levt. Annars hade jag inte klarat det, jag var tvungen att stänga av.

Utvaldhet - Att man är speciell, lite som en kändis. Jag behöver inte stå i den kön så jag tränger mig. Eller jag vill ha den så jag tar den, jag har rätt till det. Denna hade jag jättelåg på. Jag ser inte mig själv som utvald eller speciell.

Makt och kontroll - Det är som det låter att man vill ha kontroll över situationer och människor och utövar makt. Jag hade högre här än jag trodde för jag gillsr lite könslan att inte ha kontroll och jag är typ alltid undergiven och har sällan makt, iaf medvetet. Men undermedvetet kanske jag utövar kontroll eller makt, jag vet inte.

Sentimentalitet - Här handlar det om att göra bra saker för att väga upp mot de dåliga. Till exempel tjäla mat till hunden eller göra ett brott och sen skänka pengar till någon. Här hade jag väldigt lågt. Jag rättfärdigar inte mina brott genom att vöga upp med goda görningar.

Super optimisim - Man tänker att allting kommer gå bra. Man kommer aldrig åka fast. Man tror att man kommer lyckas med allt. Detta tankesättet är ofta större nör man är aktiv och minskar när man inte ör det längre.

Tankemässig lättja - Detta handlar om att man tar den lättaste vägen hela tiden. Man försöker hitta genvägar och tänker inte klart allt utan är impulsiv. Detta hade jag högt på. Jag försöker alltid hitta lättaste vägen och jag börjar många saker men avslutar dem sällan.

Osammanhängande - Detta ör tankspriddhet. Man har många bollar i luften men har sällan koll på dem. Det är allmänt rörigt när man resonerar. Detta trodde jag att jag skulle ha högt på och det hade jag också. Jag är vimsig och hamnar helt plötsligt på ställen och vet inte hur jag hamnade där.

Detta är tankemönstrerna vi gick igenom idag. Det var en riktigt bra och lärorik dag idag. Jag lärde mig massa och behöver se upp med avskärmning, tankemässig lättja och osammanghängande. De var över 50 så där hade jag kriminellt tankesätt. De andra var inte mer än de allmäna kriminella. Påpeka gärna för mig om ni träffar mig och jag uppvisar detta.

Bye Bye

2018-06-10 18:56
Från contes

You helped me survive even thou you killed me inside. You made me do things I didn't want and you moved my boundaries to zero. You made me loose my contacts that where good for me, but you gaved me new ones who just wanted my money and my body. You broke my heart time after time, but I stayed with you always. I almost gave up. You always told me that it will be better with you, but it only got worse. I kept on beliving you, time after time you let me down. Uh ou helped me ruin my life. Now it's over.

I will never go back. Not even bullets can stop me now. Now I'm finally alive. I don' t only survive, I live. I'm in a better place now, and I will never go back. You might think that I'll miss you, but I'm better off without you. I don't care what you'll promise me anymore cause all you say are lies. I want my life back that you destroyed piece by piece. I'll start rebuilding my life today without you. You don't have a place in my heart anymore. I will take my life back. You just wait and see. We are done!!!! I never want to see you again and everyone who accept you. You are out of my life, now until forever!!!

Första permisen

2018-06-06 21:03
Från contes

Nu är jag äntligen tillbaka efter första permis en. Det var en jobbig permis, har sovit två timmar typ osammanhängande. Jag körde ner en vän halva vägen o sen åkte jag själv resten. När jag åkte själv så fick jag panik för min hjärna trodde Rockis tiden var slut, jag försökte övertala mig att det bara gällde en natt men hjärnan trodde först inte på det. Jag åkte inte hem utan åkte till ett shoppingcenter för att lugna mig lite med shopping. Men d va jobbigt för d känns ju som alla stirrade på mig o jag vet att de gjorde det för jag mötte fleras blickar.. Det känns som det står beroende i pannan och på ryggen står allt som man gjort. Men det kommer bli bättre. Det gäller bara att utsätta sig för sånna situationer mer och våga gå emot sina rädslor.
Sen åkte jag till jobbet och hälsade på dom där och mina extra föräldrar var där. Vi drack caffe och tjötade. Sen var det dags att äntligen åka och göra fransar, så underbart att ha dem tillbaka och känna mig som en människa igen. Det kändes som jag babblsde konstant men hon tyckte ändå att jag blivit lugnare, hur man nu får ihop det? Sen skulle jag köpa med mat från en av mina favorit restauranger men när jag kom in i den så var den helt omgjord, det var en bar nu... Då jag rusade ut därifrån. Det fick bli thai mat istället. Mina extra föräldrar åkte med mig hem till mitt hus och vi gick igenom det och slängde massa skit, det var jobbigt men bra att de tog hand om det för det hade inte jag klarat själv. Det var riktigt jobbigt att somna, och jag sov jätte dåligt på soffan. Jag bara längtade tillbaks till rockis. Kl 4 gick jag upp och packade mina sommarkläder jag ville ha med mig. Sen åkte jag till en kompis och sen tillbaka till Rockis.
Tiden som jag inte var i huset var för det mesta okej men det var jobbigt att vara hemma. Men får bygga upp nya minnen där från och med nu och började med en mysig middag med mina extra föräldrar. Nu är jag tillbaka i tryggt förvar, jag överlevde permisen och jag får se när jag åker på nästa...

Börja om hos NA - vs - Blrja om hos Gud

2018-06-01 21:45
Från contes

I NA får man brickor för drogfrihet tid. Först på första mötet får man en vit bricka sen klättrar man och får för olika lång tid olika färger. Man kan få den vita brickan på ett annat sätt också, om man vart ute och använt och kommit tillbaka och vill börja om igen. Man får börja om från scratch och ta brickorna på nytt. Göra om Göra rätt. Egentligen tänker jag att man kan slänga de gamla brickorna då och börja om helt från början.
Hos Gud får du en vit bricka när du döps. Den färgas också allt eftersom du lever och lär känna Gud. Men om man vänder sig bort från Gud och sedan vill komma tillbaka så måste man inte börja om igen. Gud följer dej även om du vänder dig bort och tar återfall så är Han med dej. Gud gör samma bricka vit och ren igen när du kommer tillbaka till honom. Han följer dej även om du inte är vänd mot honom. Han känner dej bättre än någon annan och älskar dig mer än någon annan.
Jag vände mig bort från Gud innan jag kände honom. Men han lämnade aldrig mig. Han har alltid gått vid min sida och han känner mig bättre än någon annan. Han har tvättat min bricka vit. Det är svårt att tro på ibland, men så säger hans ord. 1 kor 5:17 Jag gör allting nytt... Han tittar inte på mina misstag, han ser mina framsteg och mina drömmar och hopp och han är med mig överallt.
Alla får en vit bricka, men livet färgar den. När du vänder till Gud så tvättar han den ren och du är Välkommen tillbaka in i värmen.

se framåt inte bakåt...

2018-05-30 00:04
Från contes

Det är väkdigt lätt att se bakåt hela tiden och tänka och fastna i det. Jag gör det iaf. All skit man gjort för att få droger eller pengar till droger. Visst det är viktigt att lära sig av histprien, men vi skall inte fastna där. Man måste se framåt.
Jesus berättade för lärjungarna om en man som plogar en åker och han kollar bakåt för att se det han gjort men när han gör det så går plogen snett, lite i taget men tillslut blir det jättesnett. Och när han då kollar bakåt blir han arg på sigsjäöv för han har inte plogat rakt, men det går inte om man inte tittar framåt och har ett mål att gå mot. Det som är plogat är plogat han behöver inte ha koll på det. Har han det så blir det nara mer jobb för såningsmannen som skall så sen, han får ett jätte arbete.
Idag på öppenvården så fick vi göra en konsekvenstavla med saker som hänt inom olika områden nör vi varit aktiva. Av hänsyn till mina vänner o min syrra kommer jag inte berätta mer om det här men man har gjort mycket skit. Sen fick vi fokucera framåt hur vi vill ha det och vad vi skall göra för att nå de målen. Det va så gött att få se framåt vad an skall göra för att komma på fötter, annars blir det lätt så att man kollar bara på vad man gjort och tappar hoppet. Tankar som att "det är ingen ide", "det är kört för mig" kommer då. Men idag fick vi se vad vi behöver göra för att inte hamna där igen.