Ja men vist! Nu börjar de närma sig och de är bara tre veckor kvar tilös flytten går och lägenheten är ur städad och nycklarna är tillbaka lämnade.
De är tre snabba veckor kan man säga!
Jag hunner få semester, fara på bröllop och dop!
oj oj oj vad ska man säga?
Jag hinner även förhoppningsvis träffa ♡ också.
De närmar sig allt!
De är alltså dax för förändring!
Vi höra närmare!
Nejmen gokväll alla glada fillurer!
Ja herre min skapare vad tiden bara rinner iväg och jag vet inte vad jag ska ta mig till för att hinna med allt igentligen.
De är lite för mycket i mitt huvud igentligen jämfört med vad jag själv kanske orkar med igentligen.
Men nu är lägenheten näst intill färdigstädad för visning på lördag och tvätten är upptvättad. Lite småfix kvar med damsugning, skurning osv för att de ska se bra ut för näste man på tur för detta mysiga lilla krypin.
Sen är de ju såklart studierna och ja, jag hpller tiden till inlämning men kanske inte så smart av mig ändå att sätta mig sista veckan, men men sån är jag. Jag ska bli bättre på de när jag gjort klart allt annat runt om. Men de kommer helt enkelt.
Min katt är galen och ska hjälpa mig med allt eller så vill han bara förstöra allt? Haha vem vet....
Imorgon är de väl då de händer antar jag? Eller ja, något stort kanske sker vem vet?
Sen då hur hår de med allt sen? Jo fanken de är dumt att klaga! För 3 veckor sen körde jag Ner till Skåne, till den fin fina människan! Som jag saknar den människan nu kan jag lova!
Nej hörrni! Nu ska jag göra kväller och bädda ner mig, vi hörs av snart igen!
Ha de bäst!
Ja vist äre en lång tid sen jag skrev?
Men jag säger de redan nu, detta är ingenting jag prioriterar just nu då jag har myckeg saker runt om mig som har mera prioritering.
Hur är de med denna tös annars? jo vad ska man säga, de rullar väl på. Jobbar, pluggar och sen hinner jag inte med så jätte mycket mera.
Eller lite hinner jag väl med, jag hinner fara till Skåne och få besök från Skåne. Viktigt besök? Ja de kan man säga, hopp om framtiden heöt enkelt!
Men ja vad ska jag mera skriva?
Just nu inget kanske? Förtidigt på morgonen och jag borde sova en timma till.
Vi kör på de!
Jag återkommer!
Och vi med den kan man väl kanske tillägga här.
Ja det är ju ett tag sen jag skrev sist och just nu är det väl mycket som händer.
Jag jobbar och pluggar i ett näst intill 140% sysselsättning om dagarna. Sen ska man hinna med att vara människa och tänka på allt runtomkring. Jag vill hinna med så mycket på den lilla tiden jag har över.
Sen är de ju massor av annat som hänt som gjort att jag tar ett par steg tillbaka och bara fokuserar på nuet iställe för saker som kanske inte är prioriterat i mitt liv.
Jag vill ju hinna med att skriva absolut de är inte de, men jag vill ju de är de. Bara att de inte är så prioriterat just nu.
Hur allt annat ligger till?
Jo då livet rullar på, jag och katten lever loppan på landet. Jag jobbar och pluggar, försöker vara människa som sagt och försöker träffa min familj så mycket som möjligt när min ork tillåter de.
Jag är även ute på resandefot litegranna kan man väl säga. Jag har tagit mig ann att flyga själv, eller de har hänt en gång en sålänge men jag ska sätta mig på ett flygplan själv på fredag igen och flyga ner till Skåne igen. Jag är lite smått stolt över mig själv för de, även fast de är ångest fyllt och jag bara vill kräkas för stunden av flygrädsla. Men de ska kunna gå denna gång med, de finns något bra med resan så de är bra.
Nej hörrni, nu ska jag städa lite och tvätta för att sen fara iväg till jobb igen.
Jag återkommer snart igen! När kan jag inte lova men jag kommer tillbaka.
Good Time!
TinaBeatrice
Ja men hej!
Här är jag lite granna och tittar in efter 5 månaders uppehåll.
Jag har haft tanken länge på att jag ska in här och skriva något men jag har bara skjutit upp det.
Men tanken är väl nu att jag ska komma in lite i detta igen på sidan av alla mina at göra saker jag har att göra.
Men ja detta är väl en bra början? Kanske återkommer jag igen.
Haha jo de gör jag det har hänt rätt så mycket på dessa 5 månader så jag har massor att berätta!
Jag kikar in senare för nu är de jobbet som kallar!
Hej på er sålänge!
Idag har jag äntligen fått hem min kissemisse!
Det är obeskrivligt, kännslan att inte vara ensam, att ha någon att komma hem till och någon att råom!
Jag fick hämtade han hemma hos min storasyster och hennes familj! De var fantastiskt att komma upp dit och mysa med min systerson också samtidigt.
Ja föresten! Kenneth var namnet på min lilla krabat! Kenneth K.. Karlsson som min svåger hade döpt han till. Han är lite av en människovalp kan man säga, verkligen inte som andra katter! Min syster har alltid sagt att han måste ha någon diagnos av något slag, haha och de kan jag nog hålla med om!
Men de gick jätte lätt att få in Kenneth i buren men resan på 10 mil gick sådär. Haha eller den gick bra, han pendlade mellan att mjaua massor och göra kullebyttor om vartannat. Han mjauade ända fram till Hummelsta 5km hemifrån oss då somnade han. Passade verkligen in, kunde väl varit tvärt om.
Jag tänkte så mycket hela vägen om dehär verkligen var rätt val, kommer han trivas? Klarar han av att bo så litet som jag bor? Kommer han inte kliva sin bur? Hur kommer han att reagera med allt?
Men de har gått hur bra som hellst!
Han var lite nyfiken, men han gömde sig inte. Det har gått hur bra somhellst, han har ätit, gått på lådan och myst galet!
Han har även fått mig vilja köra tillbaka honom!
Han hade ner min fin fina vita kruka i fönstret fast jag hade gjort en bra plats för honom.
Han har varit på och lekt med både min laddarkabel och datakabel..
Han har alltså även gjort mig galen..
Men nu ligger vi i sängen och ska göra vårat bästa med att sova hels natten.
Jag hoppas att detta kan vara bra för mitt psyke.
Jag är lite mera låst de är jag ju men de gör inte mig något. Jag har min fantastiska lillasyster som vill hjälpa till!
Nu återstår att se hur de går med Kenneth resten av tiden! Jag hoppas att hitta något större att bo i så småningom och då kanske ha bättre hjälp av systern min.
Nu säger vi godnatt och återkommer snart igen!
Ja men vist här är jag igen!
I en vacker stan i Spanien! Jag kan inget annat än att säga att denna stad är jag nog verkligen förälskad i!
Jag känner mig bekväm då jag börjar lära mig vart saker och ting ligger, jag vet vägen till affärerna och parkerna och jag kan verkligen bara slappna av på riktigt!
Inge stress på vad som måste göras vi tar dagen som den kommer.
Vi var fyra i rese sällskapet nu är vi tyvärr bara två av personliga grejer, men jag tänker ta mig en drink för dom tjejerna ändå!
Vi har varit upp på Castellet sant Barbara, promenerat på stan, hängt på stranden och verkligen bara varit!
Druckit öl och shoppat kläder till både mig och syrran för 500 kr och då har hon fått tre bra plagg och jag två bra plagg! En nessesär, nyckelring, mobil sak och målarbok är vad vi har pyntat ner!
Vi tog oss en rejäl promenad igår jag och syrran efter tjejerna tagit taxin till flyget.
vi gick över 18 000 steg dock lite tycker jag men de kanske blir flera idag, de blir mera drinkar idag och vi ska även gå till shoppingcentret här breve och kikarunt.
Vi var och handlade frukost redan igår för att inte behöva stressa nu på morgonen och vi köpta annat gott också.
Nu ska jag vänta på att syster min vaknar så vi kan göra något av dagen men hon ska få sova ut, de tar verkligen på krafterna att vara ute i 38°c hela dagen näst intill.
Så för att få nya krafter idag så får hon sova ut min allra käraste syster!
Vi hörs senare!
Ja ni, idag har jag tänkt för mycket, gjort för lite och grubblat för mycket...
Vad kommer jag göra om tio år?
Skulle jag klara mig själv resten av livet?
Pallar jag verkligen detta?
Varför blir saker fel?
Hur gör jag saker bra?
Vill jag ha mitt liv såhär?
Kommer jag klara av studierna igen?
Sätter jag mig själv i en rävsax om jag gör såhär?
Varför får jag ångest nu?
När ska turen vända och bli min?
När ska jag kunna få sova ordentligt?
Varför gör jag just såhär?
Tänker han på mig?
Vill dom ha mig där?
Vilken väg ska jag gå?
Är det för att jag vågar vara mig själv?
Jag borde gå ner i vikt!
Varför ville henom ändra på mig?
Skulle jag göra skillnad?
Fan de är så mycket som snurrar, så lite jag löser. De håller mig vaken, jagvfår förlit sömn av de och ska jag orka måste jag sova.
Ååh när fan ska dehör vara över? Jag skiter i allt bara jag får sova.
Att inte kunna sova och börja jobba kl7 är en pina! Ett nattjobb skulle just nu passa hur bra som helst.
Näe slå en jutgärnspanna i huvudet på mig!
Jag ska väl försöka lösa detta en vacker dag. Men tydligen inte nu...
Jag gör de när tiden är rätt.
Nu är jag påväg hem!
Borta bra men hemma bäst!
Eftersom att jag sovit hemma en natt sen 7 Juli så ska det bli extremt skönt att bara få komma hem och krypa ner i min egna säng!
Jag sitter nu på båten igen från Åland och har haft en fantastisk helg!
Då hit resan gick hur bra som hellst trodde jag hemresan skulle gå smärtfritt men icke!
Jag sitter här högst upp så långt ifrån människor de går att komma.
Hjärtklappning, kallsvettningar och panikångest gånger massor!
Jag har hunni gråti och verkligen inte kunna andats ordentligt.
Nej faan vilket jävla helvete dehär är...
Nu vill jag bara av in i min bil och min ensamhet..
Jag vill bara hem!
Återkommer senare med mera information om semestern över lag!
Herre min skapare!
Här sitter jag på en färja över till Åland helt SJÄLV!
Ärligt talat så trodde jag aldrig att jag skulle göra de, deffenetift inte att jag tog min bil med mig.
Jag är inte hon som gör saker själv. Jag vågar inte de. Jag är för feg för att se mig om i världen.
MEN här är jag på resande fot helt själv!
Jag träffade mitt ex igår och han sa de, "fan vad du är ute och far och reser. Bra gjort!"
För han om någon vet att jag intw har klarat av detta förut..
Jag har tänkt massor igår och idag.
Jag är nog född för att besegra mina rädsler. Jag måste göra de för att komma någonstans i livet.
Men de tar på mina krafter, men de kanske är värt de i slutändan vad vet jag?
De måste kanske få vara jobbigt med dessa folkmassor, att resa själv. Men jag måste göra de för att komma någon vart här i livet. Jag kan inte bara ta och åka upp till pappa och hem igen. De är absolut en behaglig resa att göra själv men mitt liv kan inte se ut så heller.
Jag måste besegra min socialafobi, jag måste öppna upp mig för att se mig om.
Här sitter jag, på min 25 års dag påväg till Åland. Även fast jag vill gråta, skrika och gömma mig så är de dehär jag vill!
Min första egna långresa gör här och nu!
Jag är stolt över mig själv! Jag är snart där hos min åländska familj!
Och pappa som verkligen pratade med mig och förklarade i morse hur jag skulle göra.
Nu är jag iallafall här! Nu är jag påväg!
Bra TinaBeatrice, du kommer klara de!
Din 25 års dag består av att besegra en rädsla i livet!
