Bilderna är fotograferade utav mig Felicia Orrstenius och dessa bilder får inte användas. Vid intresse av bilder måste ni kontakta mig, antingen på min facebooksida PHOTO BY FO eller [email protected]
Där kommer det uppdateras i princip dagligen med bilder och filmer. Mycket liveuppdatering på story om vad jag gör om dagarna. In och följ nu!
Hallå där, det var verkligen inte igår jag var inne här. Det har gått drygt fem månader sedan mitt senaste inlägg och under den sista tiden var jag inte direkt aktiv. Jag säger inte att jag kommer vara fullt aktiv nu igen, men jag saknar att skriva ner mina tankar i ord. Jag saknar bloggvärlden så mycket, så som det var förut. Jag föredrar när man kan förmedla sig i text, bild och film. Kommer alltid föredra bloggar framför till exempel youtube och insagram. Det är inte samma sak. Så jag kommer försöka skriva lite här ännu en gång, mycket för att jag vill dokumentera vad som händer i mitt liv för att sedan kunna gå tillbaka och kolla. Jag kan få mycket tips och idéer utav mig själv genom att gå tillbaka och läsa vad jag tidigare kan ha skrivit.
Men vad har hänt sedan sist? Pamela åkte till Husaby, vi fick äntligen bekräftat vad det är som varit tokigt med henne och det var som jag trodde från första början. En muskelskada i bogen... Och tack vare att Mantorp inte lyssnade på mig när jag sade att jag trodde det satt i bogen fick Pamela stå i nästan 9 månader, bara för att de inte kunde hitta något så enkelt som en muskelskada. Jag är otroligt besviken på Mantorp och kommer inte åka dit igen. Efter nästan 12 besök kunde de inte se eller hitta felet medans Torunn på Husaby såg direkt efter att jag bara travat med Pam i löpargången EN gång. Så Pamela är idag igång, hon går som vanligt nu och hopptränar. Inte tillbaka på vår gamla nivå såklart, vi tar det lugnt med hoppningen. Hoppar lite kortare banor och lägre hinder. Jag har ingen brådska som vanligt med Pam, aldrig. Hon känns i varje fall väldigt pigg och fräsch. Har dock inte kunnat rida ut så mycket med henne då hon haft en tendens att slänga av mig varje gång vi är i skogen... Tror vi är uppe i 4 gånger nu sedan vi började rida igen i November. Och då har jag alltså bara ridit ut ca 5 gånger (skrittat ut flertal gånger, men 5 gånger i trav och galopp). Red ut en gång nu i förra vecka och då satt jag otroligt nog kvar, trots en mängd bocksprång och sparkar. Jag är väldigt sadelfast, jag åker inte av i första taget men senaste tiden har hon varit mer i luften och gjort väldigt tvära kast så det har varit en utmaning för mig. Det värsta är att jag kommer inte upp igen om jag åker av i skogen. Främst för jag kan inte få Pam att stå still... Så det blir en ljuvlig promenad hemåt med en övertaggad häst.
Annars i livet så har jag flyttat. Jag och min pojkvän William gick isär för kanske 4-5 månader sedan om inte mer. Jag har nu min egna lägenhet mitt inne i stan. Den är helt perfekt för lilla mig. Kan ordna med bilder så fort jag fått ordning på allt. Ja, jag har bott i den i ca 3 månader men jag är inte klart. Standard mig. Men det är svårt att få tiden att räcka. Speciellt då jag även bytt jobb. Jag är inte kvar på Granngården längre. Jag blev erbjuden en 100%-tjänst på mina kompisars pappas företag. Då jag endast jobbade 50% på Granngården och inte fick mer så tackade jag ja. Pengarna behövs, så är det. Så nu jobbar jag hundra procent plus hästarna. Nu sedan Pam sattes igång har jag endast haft henne, jag har velat lägga all fokus på henne. Men nu nästa måndag kommer en ny liten kille till mig som ska vara här i två månader. Ska bli roligt och spännande. Har även lite andra hästar som ska börja tränas så småningom men det är inga jag ska ha på heltid utan endast för träning vid bestämda tillfällen. Jag kommer inte kunna ha mer än två hästar nu när jag jobbar så pass mycket som jag gör nu. Men det absolut bästa är att jag är ledig varje lördag och söndag, samt varannan fredag.
Färdig babblat för denna gång, nu vet ni läget lite i varje fall och att det kommer ploppa upp lite nya inlägg här nu från och med idag. Kan inte lova att det blir som förr med ca 4 inlägg om dagen. Men något i alla fall. Ska redigera en liten film nu från förrförra veckans hoppträning. Förra veckan hade hon hoppvila och idag är det dags igen, troligen kommer lite film ifrån dagen också senare i veckan.
Onsdag 12 september 2018. Jag kom hem för cirka en timme sedan och har nu hunnit få i mig mat. Jag har under förmiddagen hunnit vara ute i stallet och mockat. Sedan har jag även varit hos Jennie och Chekandra. Jennie är Checkandras ägare. Vi tog oss en tur i skogen tillsammans. Tycker det är så viktigt att göra alla bitarna, inte bara trimma på banan eller hoppträna. Jag vill få så bra band med Chekandra som möjligt. Det kommer ge bättre resultat i längden. Imorgon är det hoppträning som gäller, blir vår 3:de träning. Och vet ni vad, redan på lördag gör vi vår tävlingsdebut! Vi skulle inte startat fören nästa helg egentligen. Men vart lite omplanering så vi kör denna helg hos Vretagymnasiet och nästa helg Åby. Jag har inte tävlat sedan i februari/mars typ? Ska bli väldigt roligt att få tävla igen. Spännande att se vad vi går för. Vi kommer hoppa 90 cm och 100 cm båda starterna.
Snart ska jag ut till stallet igen. Resten av sysslorna ska göras och Pamela ska ridas. Hon känns faktiskt väldigt bra just nu. Även fast jag överanalyserar varje steg hon tar... Måste bara släppa lite på de där tankarna och rida på. Hon går endast 20-30 minuter om dagen, ungefär 4 dagar i veckan. Skritt och trav främst, har galopperat 3 gånger mycket korta sträckor. Hon känns väldigt känslig och alert. Luftig i steget men såklart lite svag. Men jag månar, hon har vilat i nästan 5 månader. Och är ändå så pass fin i kroppen och formen. Vi är snart tillbaka på banan! Och jag längtar så mycket tills vi får ta våra första språng. Men kanske om 1-2 månader kan vi nog börja nosa på små hinder.
I veckan fick jag ett sms om att ett paket hade kommit till mig. Hade inte beställt något så då vart man ju genast väldigt nyfiken. Hämtade ut paketet och på står det Peder Fredricson och jag anar då att det är hans nya bok jag fått skickat till mig! Wow, vad hedrad jag känner mig. Så himla kul att jag får vara en utav de som fått en bok utav honom och Bokförlaget Max Ström. En helt fantastisk bok skriven utav en helt fantastisk människa. Har börjat läsa lite i boken och jag är helt fast. Det är så inspirerande att läsa om någon annans väg mot framgång. Det ger en redig push! Denna bok kommer läsas ut väldigt fort tror jag och det kommer vara en bok man kan vända sig till när man behöver lite motivation.
Jag kan tipsa er alla om att gå och köpa er denna bok. Den är helt outstanding, bilderna och känslan i boken är bara wow! Har du den redan, vad tycker du om den?
I förrgår var jag iväg och red en underbar häst. Ett sto på 9 år, dryga 162-163 cm. Första gången jag red henne och det kändes riktigt bra. När jag rider nya hästar tycker jag det är så himla viktigt att bara stämma av grunderna. Inte hoppa upp på en främmande häst och sätta för höga krav, speciellt inte om man som i detta fall aldrig sätt hästen bli riden innan. Utan jag vill bara känna att hästen förstår mig, förstår mina hjälper och att grunderna sitter. Hästen ska ha fokus på mig och jag ska ha fokus på hästen. Jag vill alltid att det ska vara en positiv upplevelse för mig och hästen jag rider, speciellt vid första mötet. Jag vill att hästen ska få ett positivt första intryck. Självklart finns det krav, men det största kravet är att hästen lägger sitt fulla fokus på mig och uppgiften. Denna häst var bara för härlig. Hon gav en superfin känsla. Lyssnade på det jag bad henne att göra, oerhört lyhörd för hjälperna. Hon är nog den absolut finaste hästen att lägga på hinder som jag någonsin suttit på. 100 % ärlig och med sån power. Riktigt rolig och fin häst. Imorgon kommer häst och ägare till oss för att rida. Ska bli spännande att se hur hon beter sig på en annan plats. När det även är lektioner och massa andra hästar runt omkring. Hoppas på att det kan bli något riktigt bra av detta, ser fram emot att sitta upp på henne igen.
Men kolla in denna snygging då? I förrgår så var det ganska trist väder så jag och Pamela tog oss in i ridhuset, wow det var längesen. Hon tyckte det var väldigt, väldigt roligt att komma in dit, hon vet vad som gäller där inne. Men inte för hennes del just nu. Vi skrittade runt i ca 15 minuter och tog sedan 2 långsidor med trav. Travar henne endast ca 100 meter om dagen än så länge och endast rakt. Så det vart lagom. En långsida i vardera varv. Och hon ser väl rätt så fin ut? Hon kändes väldigt luftig i steget. Väldigt framåt och fin i handen, hon får ju välja helt själv nu hur hon vill gå. Lite längre tyglar för att hon ska få kunna sträcka ut och jobba igång ryggen. Men av det lilla man kan kalla ridning, så känns hon riktigt fin! Ska ta mig in på stora ridbanan idag och trava 2 långsidor där, alltså 200 meter sammanlagt. Sakta men säkert så är vi snart tillbaka!
Just nu jobbar jag 100% på Granngården. Jag jobbar i vanliga fall 50% annars. Men under högsäsong behövs mer folk. Men snart går jag troligen ner på 50% igen och kommer då ha lite mer tid för hästar och bloggen. Jag har en del saker på gång som jag hoppas på och tror kan bli riktigt bra. Det innehåller 5 helt nya hästar, mer än så kan jag inte säga, och mer än så vet jag inte ännu. Men har en del planer på gång. Vilket känns jätteroligt! Vill komma igång på riktigt nu efter de 6 veckor som jag vart sjukskriven... Jag är taggad! Idag åker jag för att provrida en häst, och jag är faktiskt ganska nervös. Men förväntansfull. Verkar som en helt underbar häst så ska bli roligt att få se hur vi fungerar ihop. Håll tummarna. Men efter så åker jag direkt till mitt stall för att rida Pamela och hitta på något roligt med Gem. Får se lite vad vi hittar på för något kul. En massa godis kommer det ju i varje fall att bli. Sedan är jag klar för dagen. Ikväll ska jag försöka hinna med att umgås med en kompis, vilket jag inte gjort på flera veckor.
Hoppas ni alla får en underbar lördag, och hoppas ni är lika nyfikna som jag är på den här hästen!
Som jag nämnde för er innan mitt bloggbreak så vart Queen P skadad. Vi har varit på kliniken nio till tio gånger och undersökt. Det har varit väldigt diffust ända från början och ingen har riktigt kunnat sätta fingret på vad det är som spökat. Men nu efter nästan 4 månader är hon ren. Stel, men efter att ha vilat 4 månader så är man stel. Men hon börjar mjuka upp sig själv.... Vi har skrittat ut i skogen i ca 3 veckor och det går jättebra. Vi har nu fått OK till att börja trava. Jag kommer ta det så himla lugnt med henne. Jag har ingen brådska. Jag vill endast att hon blir helt återställd och inte får ont utav en förhastad igångsättning. Så vi kommer skritta på, börja knalla lite i upp och nedförsbackar. Samt trava korta sträckor, fortsatt på rakt spår till en början. Jag är glad om vi börjar hoppa till början utav nästa år. Så långsiktig plan vill jag ha. Det kanske blir tidigare, det kanske blir senare. Pamela däremot, hon vill gärna börja hoppa nu. Som ni ser ovanför.... Ja, hon har ju redan tjuvstartat. Jag har släppt henne i ridhuset vid ett tillfälle och longerat vid ett tillfälle, för att kolla om hon varit ren. Och ja, minst sagt och ont verkar hon heller inte ha direkt. Hon verkar väldigt, väldigt glad. Vi får hålla alla tummar att igångsättningen flyter på och att hon fortsätter kännas såhär fräsch som hon faktiskt gör just nu, trots att vi endast skrittar och travar lite lätt.
Jag kommer givetvis hålla er uppdaterade om hur igångsättningen går. Mycket roligare än så blir det inte på Pamelas-fronten tyvärr. Men ni får ju följa resan tillbaka till tävlingsbanorna. Vilket jag hoppas ni tycker kan vara någorlunda intressant i varje fall.
