RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-07-29 22:41:11

Veroniqa blogg

Veroniqa blogg på Nouw

Borde inte vila...

2019-07-29 14:17
Från Veroniqa

Måndag igen då... Gubben åkte tidigt i morse, Joline har mammavecka, Alicia drog till en kompis och grabbarna gick till sjön så jag passar på o vilar på soffan och planerar upp veckan. Jag ska hinna tvätta, städa, handla och packa.
På onsdag ska jag ordna pass till Albin, på torsdag skjutsar jag Alicia, Albin, Adam och Gucci till Värmland. Efter det åker jag och Alexander ner till Mariestad och bosätter oss i husvagnen över helgen för det har han önskat sig i födelsedagspresent. Tänk att han fyller 14 på torsdag, har inte hunnit köpa en enda present än så de måste jag oxå klämma in under veckan... fullt ös medvetslös

Rinner ut i sanden

2019-06-11 15:21
Från Veroniqa

Fick ett statistikmail, hade heeelt glömt bort bloggen/dagboken Tänk att det alltid ska vara samma visa; jag får en idé, lägger upp en plan, peppar mig själv och sen, sen spårar de ur och rinner ut i sanden....
Jag skulle ju blogga så flitigt, skriva bort min frustration istället för att ta ut den på nära & kära. Det gick ju skitbra
Börjar om på ruta 1 igen med ett nytt försök.

I dag tar vi 10 veckors sommarlov, i alla fall jag och barnen, sambon jobbar på dygnet runt som vanligt, driver man eget företag x2 så finns inte semester "på kartan".
Har egentligen inget planerat alls, med 5 barn varav ett funktionshindrat krävs det 2 vuxna vid större aktiviteter. Så det blir några dagsutflykter, midsommar hos mormor och sen ska de 3 yngsta gå på läger i 3 dagar.

Ska väl försöka klämma in lite trädgårdsfix oxå, poolen är uppe men trädäcket som ska byggas lyser med sin frånvaro... och KÖKET som skulle vara klart i vintras, som sen skulle vara klart till skolavslutningen (dvs idag) är lika ofärdigt ännu, ny deadline blir skolstart i augusti så nu ska jag jaga sambon med blåslampa så det blir klart... Nu flyttar dessutom bonusdottern in på heltid så vi blir 7 personer plus hund som ska få plats och det funkar dåligt i vårt tillfälliga lilla kök på 4 kvadrat
Hus är verkligen evighetsprojekt....

Måste ge mig själv tid att tänka också, fick en idé (otippat ) och sökte utbildning till hösten, och kom in dessutom! Men vette katten om det ens är genomförbart med tanke på vårt kaos liv... men någonting gnager i mig att om jag inte ens provar så kommer jag ångra mig och älta framöver i oändlighet....

Lyssnar på tystnaden

2018-12-05 14:30
Från Veroniqa

Ibland är en promenad i skogen allt som behövs. Fick en dålig start på dagen då allt kändes riktigt tungt, då är det dags för omstart; släppte allt och tog med mig Gucci ut istället för att sitta och älta problem. Blev en lång mysig promenad i skogen, lagom kallt och lite frostigt men samtidigt värmde solen. Det gör verkligen underverk för både kropp och knopp. Och vovvens glädjeskutt och frenetiska jakt på pinnar kan få vem som helst att le.
Kom hem igen med ny energi så nu blir det en kopp te och sen ska jag beta av allt det jobbiga, ett problem i taget.

Förlamande trötthet

2018-12-04 17:23
Från Veroniqa

Nu har jag haft ett par "såna" dagar igen... då tröttheten slår till med full kraft och det är förlamande... har skickat barnen till skolan på morgonen och sen sovit fram till lunch, resten av dagen går som i en dimma och ibland blir jag riktigt orolig över om jag faktiskt ska tuppa av... jag VET att det inte är nått fysiskt fel på mig, det är psyket som tar stryk av all stress jag utsätts för. När det blir för mycket stänger hjärnan av och det blir så här.... Tyvärr sker det ju alltid när jag har som mest att ta tag i; julklappar, julbord, korttidsboendet åt Alexander, sen det vanliga som tvätta, städa, diska... blir INGET gjort alls.... tur jag har en duktig tonåring som hjälper mig, annars hade det nog knappt lagats mat de här dagarna...

Längtar så till torsdag; då åker Albin och Alicia till sin pappa, Joline är hos sin mamma, Alexander är på kortis. Bara Adam är hemma men han är ju självgående och tar dessutom hand om hunden. Det här blir första barnfria helgen för mig och Tobias sen påsk för 2 år sen.... inte konstigt att man är trött, det går i 200knyck året om utan paus... vi ska i alla fall ha myspys hemma och bara umgås och lördag kväll har vi bokat för sambons anställda så vi blir ett litet gäng som drar på julbord med show, har inte varit ute på nått gallej heller sen det där dygnet vi  tog in på hotell under påsk 2016... Har lovat mig själv (får bli nyårslöfte) att faktiskt se till att vi får "vi-tid" åtminstone 1 gång per månad....

Sängkläder, tandläkare och frost

2018-11-26 15:26
Från Veroniqa

Måndag, minusgrader och allt är gnistrande vitt av frost, en sån där dag då man helst vill dra täcket över huvudet men man har tusen saker att ta tag i. Uppe med tuppen och konstaterade att Albin var för hostig för skola idag, blev två som skickades iväg. Sen ut med Gucci, svepa en kopp kaffe och åka till tandläkaren med Alexander. Han har besök där var tredje månad eftersom hans borstning funkar sådär med hans diagnoser... såg hyfsat ut, en tand med begynnande hål men den kunde vänta.
Tänk vilken skillnad, fram till han var nästan 10år lyckades de aldrig få röntga eller laga, bara kika lite snabbt och florlacka om de hade tur. Nu får de grejja som de vill, han är långtifrån glad men vem är det i den stolen
Hem igen och riva ur sängkläder, de behövde bytas och det blir ett tvättberg utan dess like när man är 7 personer i familjen så tvättstugan är ett heltidsjobb.

Bestämde att när jag ändå har ångan uppe så kör jag dammsugaren oxå, det kommer min rygg protestera över imorgon men men... så nu ska barnen få käka mellis och sedan ska de få röjja i sina rum och sen dammtorka åt mig så ska jag börja så smått med julgardiner och stakar imorgon.

Får ta ett rum i taget annars lägger kroppen av, dessutom måste jag köpa mer gardiner o stjärnor för i år har vi dubbelt så många fönster... och i år har jag LOVAT att vi ska ha julgran så de måste jag oxå ordna så småningom. Har haft så trångt de senaste åren att gran varit omöjligt men nu så...

95 år

2018-11-25 23:26
Från Veroniqa

Igår morse packade jag in familjen i bilen och rullade uppåt Värmlandsskogarna, ända upp till Torsby (min hemort). Det vankades släktträff och firande för min farfar som fyller hela 95år imorgon. Kan inte låta bli att bli lite avundsjuk på gubben, trots sin ålder och något skraltiga hälsa är han helt klar i knoppen och till och med jag som är 62 år yngre framstår som senil....

Det blev ett lyckat kalas och nästan alla kom, fattades bara 2 av mina kusiner. Barnen tyckte bitvis det blev långdraget med så mycket vuxenbabbel men roade sig med lek och mobiler. Adam blev alldeles till sig när han upptäckte att min ena kusin oxå var datanörd, så de hade långa obegripliga diskussioner. Albin och Alicia hade fullt upp med att roa sin lilla kusin Tindra.
Alexander tyckte bitvis det var jobbigt med ljudnivån men fick sitta tryggt bredvid mig och Tobias och fick gå undan och pausa med mobilen när det blev för jobbigt så han klarade faktiskt av dessa timmar riktigt bra. Idag märktes det dock vilken energi det tog, han har slappat i sin fotölj hela dagen och inte orkat med nått.

Jag för min del känner mig ovanligt pigg idag, vilken energi-boost det är att få komma hemifrån, umgås med andra vuxna (dessutom släkten som man så sällan träffar). Ett avbrott i vardagen.

Vi passade på att ta lite bilder, tyckte det var så rart gjort av barnen att bestämma att vi alla skulle vara "finklädda" för en gångs skull.
Min pappa tog dessutom ett släktfoto på oss 4 generationer eftersom det realistiskt sett kan ha varit sista gången vi alla var samlade.
Min farfar var rörd till tårar över att alla tog sig TID att komma dit fastän vi alla är hyfsat upptagna och utspridda över hela landet. Fick faktiskt lite dåligt samvete över att jag varit i närheten så många gånger men inte haft tid att kika in, "jag hinner nästa gång" funkar liksom inte som ursäkt, det kanske inte ens finns nån "nästa gång".

Helgens lärdom är nog att man måste ta sig TID till det som är viktigt, annars kan det vara försent och omöjligt.

Så länge sen!

2018-11-22 16:56
Från Veroniqa

Jo men det här gick ju verkligen vägen... vet inte vart tiden flög iväg. Man kan knappast kalla sig seriös som bloggare när man glömmer bort att man har en blogg, vet inte vad jag ska ljuga ihop för ursäkt mer än att jag faktiskt skapade bloggen för MIN egen skull då jag trodde att skrivandet kunde fungera som en bra ventil. Antar att tidsbristen gör sitt också men nu gör jag ett försök igen.

Eftersom jag ändå skriver för min egen skull så ids jag inte göra uppdateringar om vad som hänt sen sist utan nu kör vi på från idag; och idag har jag varit på Alexanders särskola och haft genomgång av vad psykologen och specialpedagogen kommit fram till. Egentligen var väl den stora grejjen att hans utvecklingsstörning ska klassas som medelsvår istället för lindrig men för min del gör det ingen skillnad, han är fortfarande Alexander. Däremot ska pedagogerna fasa in ett nytt sätt att arbeta kring honom och ett nytt material för att se om han kan ta sig ett steg längre i kampen om att lära sig läsa och skriva, inte alltid så roligt att vara 13 år och jämföra sig med kompisarna när man ligger långt efter kunskapsmässigt.

I övrigt kör vi sjukstuga idag, både Adam och Albin har varit hemma nerbäddade i soffan med varsin förkylning och Alicia fick jag plocka upp på vägen hem från mötet för hon hade ont i magen. Hade hoppats vi kunde va någorlunda friska tills på lördag då vi tänkt åka upp till Värmlandsskogarna och fira min farfar som fyller hela 95 år! Vilken krutgubbe :) Samtidigt får hela släkten en anledning att ses, några har jag inte träffat sen 2005, dvs de har inte träffat barnen alls...

Idiotförklarad....

2018-03-26 20:53
Från Veroniqa

Vissa dagar ska man bara ge upp innan man börjar....
Min npf-grabb Alexander kom ÄNTLIGEN och bad om att få klippa håret, de som har egna funktionsvarierade barn förstår vilket problem det kan vara med just håret... i alla fall så är det ett år sen jag fick klippa honom så jag blev överlycklig att han tyckte det var dags. Förberedde i badrummet och drog igång.
Hann sätta maskinen i luggen och dra ETT drag ända bak till nacken, sen la maskinen av 😫 Han blev givetvis hysterisk o kallade mig alla fula ord han kunde komma på samtidigt som han demolerade hela badrummet... efter flera års övning vet jag att det bästa är att bara att andas och vänta ut honom.... när han äntligen lugnat sig blev det väldiga diskutioner om hur vi på bästa sätt skulle fixa frillan.
Till slut accepterade han att bästa lösning är att boka frisörstid i morgon bitti. "Dumma idiotmamma" fick ringa salongen, förklara läget och be om en manlig frisör som bara fick klippa honom med maskin 😂, de var väldigt förstående och hjälpsamma så nu håller vi tummarna att det går bra imorgon. Sen ska vi shoppa ny hårtrimmer....

Tänker absolut inte dra igång fler projekt idag 😂

Slutat fylla år...?

2018-03-26 15:56
Från Veroniqa

Mitt i all stress fyllde jag faktiskt år oxå, i lördags, fast jag tycker att när man nått en "viss" ålder känns det som att det kvittar med firandet, jag lägger hellre fokus på barnens födelsedagar fast jag ljuger om jag inte erkänner att jag ändå hoppats på att bli lite uppvaktad av sambon...

Barnen väckte mig i alla fall med grattis och egengjorda presenter som är värda mer än allt köpbart så det värmde i mammahjärtat. Sambon viskade ett grattis och drog iväg på jobb (driver man eget x2 så är man aldrig ledig...). Det blev en alldeles vanlig dag hemma förutom att JAG för en gångs skull bestämde middagen, det blev en saffransräkpasta jag älskar och lite gott vin till...

Min äldsta grabb skvallrade att han sagt till sambon att ett frieri vore en bra present men ringen lyser fortfarande med sin frånvaro, skämt åsido så har det aldrig känts viktigt med vare sig förlovning eller giftermål MEN på senare år har jag ju insett de praktiska och ekonomiska fördelarna det innebär att vara gifta, det är en framtidsinvestering för hela familjen även om det får det hela att låta totalt oromantiskt... Därför tänkte jag ju hålla på traditionen och invänta HANS frieri men det verkar långdraget så nu överväger jag att överraska med barnfri weekendresa och frieri någongång under sensommaren/hösten, måste klura lite till på det...

Tiden skenar iväg....

2018-03-26 15:36
Från Veroniqa

Jo men det här gick ju bra, min plan var ju att få till åtminstone ETT inlägg om dagen, hur fasen gör alla andra för att få tiden att räcka till med sånt...? Jag har banne mig knappt tid att dricka kaffet medans det fortfarande är varmt, är alltid på språng mellan sysslor, barn, telesamtal och planering.... det går i 200 knyck nästintill dygnet runt. Inte konstigt att kroppen sätter stopp emellanåt. 

Å tiden räcker aldrig till, stressen hänger i luften jämt just nu; har så mycket som måste bli gjort.... om bara 3 månader ska nya huset vara färdigrenoverat och vi ska börja flytta in, jo men tjena, vi har inte ens ett KÖK än, där är golvet uppbrutet och avlopp ska bytas, nytt golv läggas och väggar fixas, sen ska nya köket monteras... sen återstår ju bara  resten av huset dvs 6st sovrum som ska slipas, målas, nya golv ska läggas. Ett "master" badrum ska installeras (i ett rum som idag är ett gammalt kök), en walk-in-closet ska fixas och alla toaletter i huset (6st) ska målas..... suck.... Jag har i alla fall varit duktig och målat heeeela källaren färdigt. 

Jag vet att det kommer bli så otroligt bra när allt är färdigt men jag tror vi kan utgå ifrån att vår tidsplan spricker.... målet är i alla fall att ha flyttat in innan höstterminen börjar för barnen eftersom det innebär skolbyte för de 3 minsta.

Att vi dessutom har PÅSKLOV just nu innebär att jag är "fast" på hemmaplan med barnen och får egentligen ingenting gjort på en vecka vilket ger ännu mer stresspåslag.... Och med ett diabetesbarn som kräver nattlig tillsyn och en npf-berikad son som går bananas när rutinerna ändras så känns både kropp och knopp helt dränerade och jag får sätta hela livet på paus.....  

Tänk vilket annorlunda liv man ändå lever när man har funktionshindrade barn, helt inrutat i rutiner, och sjukt mycket extra jobb. En "normal" 12 åring kan ju sköta sig i princip helt själv, min grabb är som en treåring och behöver hjälp med precis ALLT och måste hållas under uppsikt dygnet runt... och att samtidigt hinna vara förälder till övriga barn, sköta hemmet (och som nu dessutom renovera ett hus) och hålla liv i relationen till sambon kräver mer timmar än det finns på dygnet... intalar mig själv att det går i perioder och att det ska bli lugnare, framåt sommaren när bitarna faller på plats.....