RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-02-10 21:41:07

Tant Rebell

tantrebell blogg på Nouw

Att bida sin tid.

2019-02-10 11:01
Från tantrebell

De senaste veckorna har jag påbörjat minst ett par blogginlägg - texter som till sist hamnat i papperskorgen. Skrivkramp eller kanske bara en olust att dela med mig av tankarna, ett behov av att bara vara och låta dagarna passera i fred, och liksom hushålla med energin, kanske är förklaringen.

Jag bidar min tid.

Snön har sakta men säkert regnat bort de senaste dagarna och tillsammans med plusgraderna försvinner det vackra vinterlandet. Jag sörjer men snörvlar mest av förkylningen som för närvarande håller mig i stillhet. Spenderar söndagen i soffan under värmefilt.

Kram och ta hand om er!

Förra söndagen var kyligt vacker.

Vacker morgon.

2018-12-18 11:13
Från tantrebell

Tisdag morgon, sovmorgon.

Vaknar med ett leende på läpparna, dricker en kopp kaffe. Drar på mig löparuniformen som legat orörd i en hög på golvet i nästan två veckor.

Den sista nästäppan kan jagas ur kroppen om jag får upp pulsen lite. Det är dags nu. Jag är ju en sådan där som springer.

Minusgrader och en gryende sol möter mig efter första kilometern. Och bajsdoft från reningsverket. Det är en härlig morgon, vacker.

Min femkilometersrunda går förvånansvärt lätt trots träningsuppehållet och förkylningen. Jag vill dansa och vinka till alla jag möter.

Låter bli att tvinga mig upp för sista backen, leende. Jag klarade det. Igen!

Solen tar sig upp över hustaken. En varm kopp kaffe och havregrynsgröt med äppelmos och kanel får värma upp efter avslutad löptur. Och en dusch, såklart.

Julen står visst för dörren och jag har saker att ordna. Dags att knyta ihop säcken, liksom. Ordna julgran, besikta bilen, slå in oköpta klappar.

Önskar er en fin dag! Kram!

Självförvållat.

2018-12-02 21:26
Från tantrebell

Jag är trött. Trött på alla tips. Självförvållat väller de över mig via sociala medier, böcker och poddar. Jag vattnar kvarnhjulet och tankeverksamheten snurrar för glatta livet.

Ord som strategi och verktyg får mig att kippa efter andan. Jag tänker mig trött och när jag får tips om en ny podd som förespråkar att man inte ska tänka så mycket snöar jag in fullständigt. Hundrasjuttio timslånga avsnitt är inte lite att ta igen, haha. Jag vill lära mig allt. Nu. Hjärnan jobbar febrilt för att förstå.

Jag jobbar heltid och helst lite till för att hålla hjulen snurrande på alla plan. Kalendern är fullspäckad med allt utom vila. Vila kan man göra när man blir gammal, säger någon. Jag känner mig som hundra, men lyssnar hellre på någon än på mig själv och själen som gråter.

Jag lyssnar för att lära, för att förstå mig själv, men ignorerar den inre rösten till förmån för det högljudda sorlet utifrån.

Det är dags att låta själen få vara i stillhet en stund.

Första december, vinterdäck och julkalender.

2018-12-01 20:25
Från tantrebell

November har varit grå. Mörk. En bergochdalbana med många och långa nedförsbackar. Som att åka Valkyria på Liseberg, om och om igen.

Ljuspunkterna har varit naggande goda men allt för få. Nu är december här och stjärnorna lyser klara jämte ljusstakarna och alla värmeljusen.

Första december innebär också att vinterdäck, enligt lag, ska sitta på bilen. Mina gamla sulor hade ett slätslitet mönsterdjup, visade det sig. Men - jag hade tur! Vet ni, jag hade tur, och nu sitter finfina begagnade vinterdäck på min skitbil och jag är så tacksam att det ordnade sig på bästa sätt! Såå tacksam!

Tur hade jag även när jag alldeles ovetande zappade mig fram till första avsnittet av årets julkalender nu ikväll. Storm på lugna gatan. Mysigt och tryggt. En bra känsla att vila i.

Nu njuter jag av Så mycket bättre och Albin Lee Meldau. Kram!

Feel good.

2018-10-29 22:31
Från tantrebell

Tända ljus, kvällskaffe, kuddar, filtar och barn i soffan, en film på teve. Feel good.

Trash, Borg, Milton's Secret, Coco. Fyra filmer som får hjärtat att le. Feel good som jag vill dela med mig av och som kanske passar bra nu när höstmörkret omfamnar oss allt mer.

Sov gott!

Survivor!

2018-10-27 21:27
Från tantrebell

Kissnödig, frusen och lite nervös. Överallt militärklädda tjejer och killar, för ordningens skull. Hopp och studs för att hålla värmen. De tre liven, symboliskt fästa runt midjan, strategiskt placerade lite isär.

Starten gick. Skönt att få komma iväg! Men var lurade farorna?

Krockade bilar, döda människor och zombies, vrålande och flåsande på jakt efter liv i trånga gränder, på gator och i ödelagda gallerior. Det verkade aldrig ta slut. Adrenalinet pumpade när vi kastade oss undan blodtörstiga zombies i kvällsmörkret.

Små flingor av snö yrde i luften. Slottet närmade sig. Safe zone! Mot alla odds gick jag i mål med livet i behåll och inte minst en häftig upplevelse rikare. Härligt!

Uppladdning.

2018-10-27 14:37
Från tantrebell

Från Glädjeruset till RFYL - Run For Your Lives - två månader, tjugo löprundor och en känslomässig bergochdalbana däremellan. Från liv till död.

Jag vet inte om kaffe hör till sedvanlig uppladdning inför en löptävling, men så är heller inte RFYL en utmaning av det vanligare slaget. Jag ska springa sexochenhalv kilometer och bli jagad av zombies på vägen. Kaffetåren stärker.

Jag funderar på vad jag gett mig in på, men hoppas att den här utmaningen överraskar och ger mig ett minne för livet, precis som Glädjeruset. Risken att gå i mål livlös är dock överhängande.

Sitter i bussen med kollegan och resten av gänget. På väg till RFYL. Fortsättning följer!

Tjugofjärde oktober.

2018-10-24 22:33
Från tantrebell

Idag skulle min mamma ha fyllt sjuttioåtta år. Hon blev bara femtiofyra. Jag undrar hur hon skulle ha sett ut som sjuttioåttaåring. 

Det är en stor sorg att inte veta.

Om återhämtning, krav och skoskav.

2018-10-16 17:43
Från tantrebell

Sitter och lyssnar på ljudet från min gurglande perkulator. I övrigt råder en skön tystnad i lägenheten, så här efter intagen och avslutad middag. Barnen pysslar med sitt och jag med mitt. Återhämtning. Ikväll har vi ingen tid att passa och jag njuter av den här stunden.

Förra veckan var intensiv med mentalt skoskav som följd. Så som det kan bli när man sprungit lite för långt och lite för länge. Så som det kan bli när man har skyhöga krav på sig själv, och tillexempel inte är nöjd med sjuochenhalv kilometers löpning fastän man aldrig någonsin sprungit så långt i ett sträck innan.

Jag hade planerat för återhämtning redan igår. Med lite mediyoga, en kort sejour i tvättstugan och en tur till matvarubutiken i ett ostressigt tempo. Det blev en lång löptur istället, för att se om det inte gick att springa milen ändå.

Jo, det gick. Och idag har jag spenderat förmiddagen tillsammans med Malou von Sivers. Hon i sin soffa, och jag i min, hehe.

Har man inte vett att ge sig själv tid till återhämtning, så blir man golvad förr eller senare ändå. Det är sedan gammalt.

Ps. I avsaknad av finchoklad till kaffet, funkar det utmärkt med mörk bakchoklad.

Oprah inspirerar.

2018-10-11 07:08
Från tantrebell

Jag har precis avslutat ett riktigt guldkorn till bok. Pocketupplagan av Oprah Winfreys Ett vet jag säkert har mer eller mindre varit en av mina följeslagare de senaste månaderna.

Boken är egentligen en samling krönikor, ett format jag gillar skarpt och ett format som passar just det här innehållet som handen i handsken. Några sidors läsning - en lagom stor dos livsvisdom från Oprah - och så lite eftertanke på det. Perfekt.

De sista sidorna rörde mig till tårar, innehållet var så vackert, enkelt och självklart. Och det som är vackert, enkelt och självklart bör delas, inte sant?

Önskar dig en fin torsdag! Kram!

Hej på mârten!

2018-10-08 10:44
Från tantrebell

Första lördagen i oktober betyder höstmarknad i vår lilla stad. Marknadsstånd i långa rader, gata upp och gata ner. Fårskinnsvantar, strumpor, korv och ost, brända mandlar, marknadsnougat, mössor, väskor och leksaker i en skön blandning.

Årets heta trend på marknaden verkade vara jättelika kapsyler att hänga på väggen. Om det var strykande åtgång på flugan låter jag vara osagt. Ingen kapsyl i min shoppingkasse i alla fall. Godis, vantar och ett stickat pannband däremot.

Kvällen bjöd i sin tur på karuseller, churros och spelvinster, nöjda barn och en nöjd mamma.

Idag är det soffläge. Te med honung, tända ljus och en bra bok får göra mig sällskap den här förmiddagen.

Ta hand om dig!

Glädjerusar.

2018-10-03 20:50
Från tantrebell

En lördag i slutet av augusti deltog jag i Glädjeruset. Jag och tusen andra tog oss fram och tillbaka längs Hägernäs strand i Täby. Solen sken, människorna log och hejaropen duggade tätt.

Sedan en lång tid tillbaka hade jag levt med en påtagligt tung sorg i hjärtat och en ilande ångest i bröstet, och länge, länge var de ödsliga känslorna mina dagliga följeslagare. Länge tvivlade jag på självvärdet och länge var jag vilse, med den inre kompassen försatt ur funktion.

Egentligen hade vi bestämt oss för att promenera den fem kilometer långa sträckan där i Täby, men så snart startskottet gick, började vi springa. Härliga känslor av ren och skär glädje pulserade i mina ådror, känslor som jag definitivt ville uppleva snart igen.

Dagen efter Glädjeruset snörade jag åter på mig löparskorna. Och sedan dess har det fortsatt av bara farten. För tillfället väntar jag ut höstens förkylning, men snart hoppas jag vara på språng igen.

Genom att välja bättre har livet blivit lite bättre. Jag känner mig lite mindre vilse. Löpning är bara ett av mina bättre val, som jag kommer att skriva mer om här framöver.

Renovering pågår.

2018-09-23 11:57
Från tantrebell

Från frekventa uppdateringar till sporadiska parenteser. Renovering pågår.

I mellanrummen muras och putsas kolonner med varsam hand. Stenarna väljs noggrannt ut och passas in. Med omsorg och kärlek bygger jag för nuet och för framtiden.

Idag tog jag en oplanerat lång sovmorgon. Solen skiner utanför, det ser skönt ut. Det ska bli spännande att se hur den här dagen artar sig. Kanske hamnar ännu några små stenar på plats i mitt kolonnbygge.

Önskar er en skön söndag!

Skriva utan ord.

2018-09-11 17:58
Från tantrebell

Några meningar kommer till mig i duschen. Bra meningar sprungna ur bra tankar. Men det är svårt att skriva när vattnet strilar ner över kroppen.

Frotterar snabbt mitt korta hår samtidigt som jag försöker hålla kvar orden i minnet.

Mina fingrar nuddar tangenterna, men innan jag hunnit formulera mig har tankarna blivit lika blanka som oskrivna blad. Jag drar på mig mysbyxorna och kryper ner under filten i soffan.

Skriva utan ord med mening är ganska meningslöst. Jag läser vidare i Fuck your fears av Johannes Hansen. Gråter en skvätt. Den där boken har legat oläst alldeles för länge.

Rädslor, känslor, tankar. Tids nog kanske orden finner sin väg.

Fixa allt.

2018-08-26 16:17
Från tantrebell

Jag-försökte-ordna-och-fixa-allt-på-en-gång-men-det-visade-sig-vara-en-dålig-idé-så-nu-försöker-jag-med-mindre-istället.

Som en gardin i storm.

2018-08-10 13:14
Från tantrebell

Allt blir bra till slut. Och är det inte bra, så är det inte slut.

Det är ett mantra som jag tänker på då och då. Ibland är orden till tröst, men ibland hjälper inga mantran i världen.

Idag är en sådan dag.

Pappafredag. Ångesten river.

Jag dinglar i ingentinget, fotfästet är utanför mitt synfält, jag är en skuggfigur. Utanför stormar det, gardiner fladdrar utanför lägenhetsfönstren. Jag känner mig som de där gardinerna.

Allt blir bra till slut. Och är det inte bra, så är det inte slut.

Nej. Jaja. Andas in, kort. Andas ut, långsamt. Lååångsamt.

Semester, stränder och stackmoln.

2018-08-07 23:16
Från tantrebell

Det är augusti nu och min semester fortgår. Vi åkte till stranden idag, men vädret tvekade. Stackmolnen skymde solen och jag drog på mig den medhavda velourtröjan.

Dagar som dagen idag har varit lätträknade denna sommar.

Vi stannade inte så länge. Stranden var för övrigt ganska öde, vilket fick mig att inse att sommaren inte kommer att vara för evigt. Jag vill att den gör det.

Sommaren har gått så fort, och så långsamt. Den kan gott och väl få stanna kvar tills vi är långt inne i september.

Jag tänkte lista sommarens aktiviteter, men nöjer mig med axplocket av bilder.

Natti!

Lek är bra.

2018-08-06 20:17
Från tantrebell

Äntligen ett dygn med luft som är sval och snäll, som låter en vakna på småtimmarna och dra täcket över frusna armar och ben. Tack.

Idag har jag roat mig vid datorn. Länge. Såå kul och såå välbehövligt. Tid som rinner mellan fingrarna på ett behagligt sätt. Lek är bra.

Ikväll dricker vi mjölk och äter kakor med chokladbitar i. På teve rullar gamla repriser som Våra vänners liv. Gillar musiken i serien. Ja, och filten får för omväxlings skull värma mina kalla fötter.

Kram!

Klumpar av gråt och grus.

2018-08-05 23:55
Från tantrebell

Dagarna rinner genom fingrarna som sanden, och timmarna och sekunderna och åren.

Stunder av lycka och ångest och glädje rinner nedför kinderna, bildar klumpar av gråt och grus.

Dagarna rinner.

Återbruka.

2018-08-01 19:53
Från tantrebell

För en tid sedan slängde jag en hel låda med gamla jeans. Trasiga och urväxta. Det hade varit roligt om jag hade haft energi att göra om dem till något helt annat. En ny väska eller ett lapptäcke. Tanken på att återanvända befintliga kläder och prylar och skapa något nytt inspirerar.

Jag rensar ut för fulla muggar. Inte bara kläder, utan allt som verkar onödigt att härbärgera. Snabbmatskedjans leksaker som motvilligt följt med hem, i min väska dessutom, ligger nu i bortskänkes-påsen. Chokladäggens utomordentliga överraskningar likaså. Men. Det hade kanske varit kul att göra nåt kul av skräpet?

Som burkarna på bilden här nedanför.

Ahh, om jag hade en pysselverkstad och massor av tid...

Hittegods.

2018-07-27 20:15
Från tantrebell

Jag fann gamla fotografier, gamla kvarlämningar. Bläddrade igenom allsköns sparade minnen. Bilder på unga människor och interiörer, bilder på människor från ett tidigare liv. Mitt liv.

Mitt liv som aldrig blev, och det gör ont.

Det. Gör. Ont.

Jag föll ändå för bilden på diskmedelsflaskan. Tror att den låg i en liten mapp märkt SÄMRE BILDER. Den hänger på kylskåpet nu. Som en representant.

YES.

Tacksamhet är en superkraft.

2018-07-25 22:03
Från tantrebell

Det här inlägget påbörjade jag redan i slutet av mars. Vid ungefär samma tidpunkt slutade mina superkrafter att fungera. En publicering kändes inte aktuell.

Jag antar att jag slutade tro på mig själv, ja, liksom slutade med allt, och gav upp det mesta. Såhär fyra månader senare är det väl ändå dags. Så.

Vissa dagar är jag stark. Superduperstark. Det var längesedan nu, men jag pratar om dagar när jag vaknar med tacksamhet i hjärtat, dagar när det känns som om hjärtat svämmar över av kärlek. När känslan av tacksamhet får mig att växa som människa, och när jag i stunden känner mig oövervinnerlig. Det känns lite som en superkraft. Och vet ni, det tror jag att det är.

Det kan tyckas tjatigt. Det här med att vara positiv jämt och ständigt. Men. Jag är övertygad om att det vi fokuserar på, det vi ger näring och energi, det växer.

Nu när livet har känts bräckligt och gråtfärdigt ett tag så förstår jag än mer att tacksamhet är en superkraft. För även om jag inte studsar upp ur sängen och springer ut på balkongen med hoppsasteg och liksom joddlar av lycka, så kan några sekunders tacksamhet över minsta lilla, ändå lyfta dagen lite grann.

Livet är orättvist och världen är orättvis. Jag slåss med tankarna. Några sekunders tacksamhet borde jag ändå kunna uppbringa. För det finns så mycket som är bra, att vara tacksam för.

Det ger jag er idag. Kram!

Nya spikhål.

2018-07-22 20:53
Från tantrebell

Känslan när man vill skapa en ny känsla. Måla om och ändra färg, byta ångest och grå tristess mot mjuka nyanser och snällare toner.

Den känslan.

Jag är tillbaks på ruta ett och gör nya spikhål i väggarna för att hålla känslorna på avstånd. Färgglada assietter inköpta på loppis för en hel evighet sedan landar på vardagsrummets vita vägg. Intill, fler spikhål för familjära motiv. Falsk trygghet. Färgerna smälter in och förlåter.

Pelargonerna från köket får rama in i fönstren, mjuka och levande och aprikosrosa.

Jag kramar om mig själv i den låtsade tryggheten. Dricker vatten ur roséfärgat glas och inväntar kvällens deckare på teve.

Etthundrafemtioen tips.

2018-07-21 08:33
Från tantrebell

Jag vet att det har varit ett evigt tjat om Britt-Marie på sistone. Britt-Marie hit och Britt-Marie dit. Hon har sannerligen inspirerat mig. Deluxe, haha.

Alltså, det var ju det här med bikarbonat. Britt-Marie använde det till allt möjligt, som värsta, bästa universallösningen. Så jag köpte mig en burk igår.

På tillverkarens hemsida finns inte mindre än etthundrafemtioen tips. Jag blev lite sugen på att testa åttiosjunde tipset direkt.

Ser din kaffekokare ofräsch ut? Låt 1 liter vatten blandat med en 1/2 dl bikarbonat rinna igenom den. Kaffekokaren blir ren ända ut i hörnen.

Min perkulator är nu renare än på länge, men lite handpåläggning krävdes allt också, med disksvamp i hand. Ska bli spännande att se om kaffet smakar bättre nu. Jag behöver åtminstone inte oroa mig för diskmedelssmak.

Några koppar kaffe i lugn och ro medan grabbarna fortfarande sover. Surret från fläktarna utanför. Lite läsning i påbörjade Det är något som inte stämmer av Martina Haag. Så småningom drar vi igång lördagen på allvar, men först detta.

Önskar er en fin dag. Kram!

Britt-Marie väljer.

2018-07-19 23:19
Från tantrebell

Har ni tänkt att läsa Britt-Marie var här? Om så är fallet rekommenderar jag att ni slutar att läsa mitt blogginlägg nu. Så.

Jo. Britt-Marie hade två män i sitt liv. Kent och Sven. Kent, han frågade väl aldrig efter vad Britt-Marie ville. Britt-Marie ville helt enkelt det Kent ville. För att det var enklast så. Sven dök så upp i Britt-Maries liv, ny och skrämmande och spännande. Ändå tycktes det inte som om Britt-Marie ville bjuda in honom. Spännande, eller hur?

Ja. Jag undrade länge vem Britt-Marie skulle komma att välja. Hehe. Nyfiken?

Vet ni, och det här älskar jag - Britt-Marie valde sig själv. Jag älskar den tanken. Älskar, älskar, älskar. Det är en tanke att hålla fast vid, en tanke att hålla nära hjärtat.

En lätt bris sveper över mig här på balkongen ikväll. Klockan närmar sig midnatt och luften svalkar äntligen med en behaglig temperatur. Skönt. Dessutom är det min första semesterdag imorgon. Hihi!

Britt-Marie berör.

2018-07-15 20:58
Från tantrebell

Jodå, sida för sida har jag tagit jag mig igenom Britt-Maries dagar i det lilla samhället Borg. Britt-Marie med sitt bikarbonat i högsta hugg, hon berör.

Jag har mer eller mindre gråtit mig igenom de senaste dagarna. Gråtit, svettats, varit en arg mamma, gråtit en skvätt till, läst. Gråtit. Igen. Lagat mat, kramats, badat i sjön, ätit glass, gråtit. En salig kompott av tårar för både det ena och det andra - boken, livet, allt. Slitsamt.

Jag tänkte prova på att städa mig genom livets vedermödor. Som Britt-Marie. Aah. Duschade en dammig växt och dammtorkade tevebänken och insåg ganska omgående att detta inte var en kväll att tillbringa med skurtrasan i hand.

Det får bli Maria Lang på teve. Om jag orkar koncentrera mig.

Ta hand om dig. Och dig. Och dig. Kram.

Ur Britt-Marie var här av Fredrik Backman.

Lördag på Liseberg.

2018-07-09 18:24
Från tantrebell

Hissnande höjder och nedförsbackar som får det att kittlas i magen, vatten som stänker och svalkar. Fotbollsmatch på storbildsskärm, sockervadd och om möjligt ännu mer fart och fläkt.

Vi hade en fantastisk dag på Liseberg i lördags, grabbarna inte minst - i sällskap av karusellsugna kompisar.

Åttaåringen åkte Lisebergsbanan minst fem gånger om, medan jag själv nöjde mig med att följa med i Rabalder, en bergochdalbana bland småbarnsattraktionerna. Haha. Jag vågade åtminstone släppa taget och sträcka upp armarna i luften under andra och sista varvet!

Jag älskar inte när det kittlas i magen, och jag älskar inte höjder speciellt mycket för den delen heller. Men Lisebergshjulet skulle jag tydligen åka. Sextio meter upp i luften i en liten gondol. Jepp. En mental prövning med hjärtklappning och handsvett deluxe. Jag njöt inte så mycket av utsikten, men jag överlevde.

Däremot njöt jag av att befinna mig i själva parken och betrakta alla detaljer som bildar den fantastiska helheten. Glödlamporna i de vackra lyktstolparna, glädjen i barnens ögon och allt däremellan.

Efter tolv timmar och över milen till fots lämnade vi så Liseberg för denna gång, trötta och nöjda.

Britt-Marie överraskar.

2018-07-01 21:23
Från tantrebell

Gafflar. Knivar. Skedar.

Så inleder Fredrik Backman boken Britt-Marie var här. Jag kan inte låta bli att kolla i min egen besticklåda. Jag halvjoggar faktiskt in i köket med boken i näven. Haha!

Efter åtta timmars jobb, varav två på promenad i flipflops, njuter jag av lugnet på balkongen.

Fotbad och energigivande massageolja till trötta fötter, en bra bok, engelsk kola och ögongodis i form av vackra blommor ger mig ungefär den avkoppling jag behöver.

Boken ska tydligen vara en sorts kärlekshistoria, men ännu kan jag bara ana vad som komma skall. Vad som helst kan dock hända och händer. Britt-Marie överraskar.

Knivar, gafflar, skedar. Det är min ordning i besticklådan. Alldeles vansinningt ociviliserat, enligt Britt-Marie.

Dagens tre på K.

2018-06-30 22:56
Från tantrebell

Kaffepaus. Mugg i stengods av Dan Henriksson. Att ta paus är nödvändigt. Speciellt om man är trött och vilsen. Paus är bra. Välkommen återhämtning, eftertanke och ny energi.

Kyssar. Rosa kyssar i form av Dianthus Caryophyllus Pink Kisses. Trädgårdsnejlikor som doftar underbart, nu på min balkong tillsammans med murgröna.

K-brunn. Minns ni den avgörande skillnaden mellan K och A? Idag trampade jag på en K-brunn. Utifall att.

Midsommar.

2018-06-23 00:56
Från tantrebell

Färskpotatis, sill och gräddfilssås. Naglar som målas röda. Jordgubbar och gräddglass. Blommor i håret. Dans runt midsommarstången för att hålla värmen. Grillade majskolvar, bearnaisesås och kycklingspett. Trivsamt sällskap med barn som leker i timtal. Raggsockor som håller midsommarkvällens kyla på avstånd. Kaffe och tårta.

Vi håller kvar den mysiga känslan med svensk film på teve. Grabbarna och jag. Tillsammans.

Nattikram!