Det går bra med träningen och i dag blev det ett härligt och tungt pass. Jag var totalt slut efteråt och känslan efteråt är obeskrivligt bra. Jag gillar att komma upp tidigt på morgonen för att träna, innan resten av familjen vaknat.
I eftermiddags åkte vi till gräddhyllan utanför Markaryd för att fika. Vi brukar åka dit 1 gång om året ungefär för att njuta av deras utsikt och bakelser. Där finns möjlighet för barnen att spela lite spel medan mamma och pappa dricker sitt kaffe. Har ni inte varit där och har vägarna förbi är det väl värt ett besök.
Jag försöker dels utnyttja semestern till saker som man inte alltid hinner med. Städa ur skåpen, rensa men samtidigt njuta tillsammans med familjen. Förra veckan var vi i Borås och besökte sonen som nyss flyttat dit. Vi såg Molly Sanden och var i djurparken. Det var visst en riktig babyboom. Massa djur hade fått ungar.
Livet är ju som känt lite upp och ner, vissa perioder hinner man med en massa medan andra tar liksom vardagen, arbete och annat över ens liv.Sen handlar det till stor del om inspiration och intresse. Jag läser nästan aldrig själv bloggar längre, så det är väl också en anledning till varför jag inte skriver.
Men tänkte blås lite liv i den här.
Mitt liv har ju inte stannat av bara för att jag inte skriver utan snarare tvärt om.
Barnen växer och jag också men inte riktigt på samma håll.
Välkomna.
Nu är det 20 minuter kvar av det gamla året. Jag vill tacka 2018 för erfarenheten du gett mig. Jag ser tillbaka med sorg men mest med glädje. Sorg över att jag fått gå igenom ytterligare ett år med saknad av de som lämnat. Men glädje över all kärlek, skratt och äventyr. En fantastisk sommar med de som betyder mest, en höst i med och motgång. Nu går vi ett nytt år till mötes .
När man är ung tror man att tiden ska fortsätta gå i samma hastighet för evigt att föräldrarnas och farföräldrarnas ord om att tiden går fort är en klyscha. Men ack om det vore så.
Dessa bilderna är tagna för 15 år sedan. Förstår inte att det är så.
Mina barn är inga små barn längre utan vuxna på väg ut i livet. De gör sina egna misstag och förverkligar sin egen framtid. Det enda man kan göra som förälder är att hoppas på att man gett dem några verktyg för livets kantiga väg. Tack för att jag fick låna er ett litet tag.
Fredag och helg.
Jag älskar mitt jobb men när helgen är kommen är jag helt slut.
I morgon ska jag få lite fixatid till mig själv.
Ska bli skönt och ärligt behövligt.
Vad ska ni hitta på.
Tiden går verkligen i rasande fart och man hinner knappt blicka förrän veckan är slut och det är fredag igen. det som är ännu mer skrämmande är det faktum att hela livet tycks gå i samma hastighet. Man tror att allt ska vara det samma och alla ska finnas där för evigt men så kommer den dagen då ingenting är detsamma. Människorna som borde vara där är borta och det enda som finns kvar är minnen som sakta bleknar med tiden.
Jag försöker ta vara på varje sekund och stannar ofta upp för att vara i nuet. Mina barn är små just nu , men inte för evigt. Vissa saker är mindre viktiga och det handlar om att inte ta allt så allvarligt.
När det tar slut och man inser att det inte blev som man önskade men ännu bättre då kan man somna gott.
Helgen gick i rasande fart. Vissa saker hann jag med andra inte.
Söndagarna brukar jag ägna till att förbereda inför en ny jobbvecka. Det är mest tvätt, strykning och matlådor.
Har ni också en sådan där fixardag eller ni tar allt som det kommer.
Usch. Jag har ständigt dåligt samvete för min son och hans vän.
Han gick på förskola i ett område som inte tillhör skolan jag önskade att han skulle gå. När det var dags för honom att börja så kom han in på samma skola som sin bästa vän vilket är en helt annan skola än sin syster och där jag arbetar samt en bra bot att köra. Jag slets i sönder, då ja visste att en bit av hans hjärta skulle gå i sönder men att det rent praktiskt skulle vara ohållbart för både barnen och mig.
Att ha barnen på olika skolor skulle innebära väldigt mycket mer stress för mig och i längden varit ohållbart inte bara för mig utan även för barnen. Så när jag dagen innan skolstart blev erbjuden en plats på skolan jag önskade från början blev det så.
Men han saknar sin vän hela tiden och har gjort från första stund. Han vet och förstår, liten som han är att det hade blivit för jobbigt med tidiga morgnar och körning men han önskade så mycket att hans vän kunnat vara hos honom.
Det gör så ont i mig när jag ser så mycket kärlek i honom och höra honom prata om sin vän.
Vad hade ni gjort.
Vad gör ni i kväll. Själv är jag helt slut och sitter med ett glas rött med så mycket bättre på tv.
Lilla-hjärtat hade med sig kompis efter discot i går som låg över. I dag tog jag dem och Lill Tarzan till c4 shopping med hemmakväll och burgare och sen på bio.
