RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-07-17 02:14:06

Croneldskan blogg

Croneldskan blogg på Nouw

Tröttheten

2018-11-13 19:45
Från Croneldskan

"Man är ju ALDRIG så trött som när man är jetlaggad" sa en man på radion en morgon och jag skrattade. Håhåjaja, vad jag skrattade! För vilket skämt va!

Aldrig så trött! Åh lilla vän, you know nothing. Har du testat att vara så djupt in i amningsdimma/nyförlöst-tröttman att du lägger telefonen i frysen och fläskfilén i knivlådan? Kanske får lite mysfeeling och häller upp ett glas med chips och lägger lite cider i en skål? Lagar mat utan att sätta på spisen? Glömmer storasyster på förskolan och glömmer bort var bilen är på parkeringen och lägger surfplattan på biltaket och bilnycklarna i huset och husnycklarna i barnvagnen och barnvagnen i bilen och maten... var fan tog matkassarna vägen, är de kvar i affären? Nej jag skulle ju åka och handla nu. Just det. Var var jag? Jo trötthet. Somna i fåtöljen, på tåget, i bilen, i barnets säng, på lekmattan, när jag ammar, när jag äter, när jag läser, när jag virkar, när jag maratontittar på Modern Family. Så trött att man läser Bockarna Bruse klockan tre på natten för vem fan orkar bråka med en treåring mitt i natten, var tyst bara så inte bebisen vaknar. Så trött att man gråter när chipsen tar slut. Så trött att man vid tre olika tillfällen beställer fyra identiska leksaker från wish och sen sitter man där med tolv jäkla leksaker till en bebis som inte ens kan hålla nacken själv. Så trött att man öppnar dörren för brevbäraren utan byxor. Och utan tröja. Och med ett barn vid bröstet, med kräk i håret och suspekt bajsodör i luften.

Aldrig så trött! Ha!

Till alla er som är där nu, där jag var för sjutton månader sen, alla ni som just fått er första eller andra eller tredje eller fjärde eller vilken som helst i ordningen och är sådär öm och trött och dimmig att du tappat tråden innan du ens påbörjat en mening: det går över. Jag kan inte säga när exakt, men det går över. Eller ja, det finns en anledning till att jag är fulltjättrad koffeinist och att min favoritsport är fika, tillika att min instagramflöde till en tredjedel eller så består av kaffekoppar i olika miljöer. Men någon gång går det säkert över!

Det här med sociala medier

2017-10-17 21:39
Från Croneldskan

Titt som tätt hörs det. Åsikter som lyfts, dömande kommentarer i all välmening. Igår hade jag, som vanligt, P1 på i bakgrunden när jag gick runt hemma och donade. Lyssnade med ett halvt öra till Ring P1, ett program som jag mest ser som en transportsträcka mellan P1-morgon och Kropp & själ, Plånboken eller vad det än må vara. En förmodat äldre herre hade utanför programmets ordinarie sändingstider ringt in och spelat in ett meddelande vars essens bestod av den så populära åsikten att människor, särskilt unga, idag spenderar för stor del av sin dag med näsorna i telefonen. Lägg ner , se dig omkring, umgås! Prata med en främling, kanske får du en vän för livet!

Det känns som att de här åsikterna i grunden gror ur okunskap. Och det kan jag förstå, det är svårt att greppa allt det fantastiska som sker online om man står utanför och kikar in. Ja, det är såklart också en grogrund för hat och annat giftigt, men i mångt och mycket är sociala medier ett positivt inslag i människors liv. Utan sociala medier hade mitt faktiska sociala liv varit oerhört torftigt. Genom twitter, facebook och instagram har jag mött fanastiska människor som berikar mitt liv. Senast idag kom icke mindre än sex underbara härliga människor med sina bebisar hit för att äta brunch, människor som jag alla mött online för att jag någon gång suttit för stor del av dagen med näsan i telefonen. Min man träffade jag via twitter, många vänner likaså. På instagram har jag ett härligt gäng som fick barn samtidigt som mig, och som var en tröst och ett stöd när jag saknade ett skyddsnät av vänner omkring mig de första skälvande stegen av föräldraskapet. Genom en facebook-grupp har mitt liv blivit så rikt på vänner att jag själv knappt kan tro att det finns så många härliga människor som vill umgås med lilla mig!

Så, kära Åke eller Bengt eller vad du nu hette - innan du dömer oss som genom sociala medier berikar våra liv och fyller dem med vänskap, vishet, stöd och kärlek fast det inte syns på utsidan: plocka upp en telefon, se dig omkring, gå med i en facebook-grupp med likasinnade! Jag lovar, om du är öppen för det kan du möta vänner för livet!

Tvåbarnschocken

2017-10-16 16:28
Från Croneldskan

Jag ska vara ärlig. Det är både enklare och svårare att vara tvåbarnsförälder än vad jag hade väntat mig. Såhär ett par månader in har tvåbarnschocken lagt sig och det går oftast enkelt att ha båda barnen själv. Är vi båda föräldrar hemma kan vi dela barnen emellan oss, men även ensam går det bra. Storasyster kan oftast bli riktad till en aktivitet när lillebror behöver fullt fokus. Vissa stunder, vissa dagar, är förstås som de är. Dagar när energin och tålamodet krymper exponentiellt under dagen och inte ens kaffe hjälper, då gråter vi i takt allihopa. Kryper ner framför en film, släpper alla måsten och bara är. Alla behöver sådana dagar - stora som små. Det är okej.

Samma dag som vi kom hem från BB och hämtade storasyster på förskolan fick vi oss en riktig, första tvåbarnschock. Ni vet ur det är: allt är nytt, ovant och ömt. Livet är upp coh ner och hormonerna i kroppen likaså. Helt plötsligt hade vi dubbelt så många barn att rå om, varav en var ett litet knyte som var svårt att kommunicera med. Familjens nyaste medlem, då tre dygn gammal, kräktes över sin pappas skjorta så han var tvungen att byta den. Så fort jag fick August i min famn bajsade han ner sina kläder och vi fick byta blöja. Mitt i blöjbytet, när han förstås var fly förbannad, kissade han plötsligt över hela sig, mig och storasyster som satt bredvid och kräkhulkade av äckel. Under hela bajs- och kissinfernot läckte jag förstås bröstmjölk och svettades som en gris av ansträngningen att torka, trösta, nappa, byta och samtidigt i panik skrika efter hjälp medan Robin irrade runt efter rena kläder till sig och bebis. Hej tvåbarnschock!

För er som befinner er mitt i tvåbarnschocken, eller fruktar en stundande sådan: det går över. Och i ärlighetens namn? Det är apjobbigt, men jag tycker inte det är värre än den generella "vi har fått ett barn"-chocken som de flesta nog känner av, kanske oavsett vilket barn i ordningen? Det går över, och det är så värt det. Det vackraste jag har gett mina barn är varandra.



Nedräkning

2017-10-15 09:49
Från Croneldskan

Det plingar till i telefonen. Jag är på jobbet men har "disponibel tid" i Lund vilket innebär att jag är fri att göra vad jag vill de femtio minuterna mellan ankomst och avgång. Nu är det bara 50 dagar kvar!

Jag kollar klockan. Såhär dags kommer jag och barnen med väska och barnvagn att vara på väg till Kastrups flygplats i Köpenhamn för att på eftermiddagen flyga till Phuket. Tänk vad ljuvligt!

Idag är fjärde arbetsdagen på raken för mig och för den som jobbar som vanliga döda kan det tyckas larvigt att gnälla över trötthet då men dels är jag ovan vid att jobba såhär mycket, dels tär det att börjar tidigt om morgnarna och jobbar 9-10 timmar. Turligt nog har jag ett luftigt pass idag med många tillfällen att sträcka på benen, och så har jag nedräkningen i huvudet. 50 dagar. Det går fort! Innan dess har jag en Spadag i oktober inbokat och en weekend i Stockholm i November att se fram emot. Denna höst alltså!

I veckan som kommer ska vi fixa pass till August och ringa vaccinationsmottagningen för rådgivning och tidsbokning. Jag har sedan länge alla mina sprutor, Lovisa har fick två av tre twinrix-sprutor innan vår resa förra året och behöver därför den sista. Den lille plutten behöver nog en hel drös, men jag har dålig koll på vilka.

50 dagar! Tanken svindlar! I huvudet snurrar en preliminär packlista redan. 50 dagar. Sen, äntligen, åker vi.

Om additionsstress och mom-shaming

2017-10-11 16:41
Från Croneldskan

Jag läste någonstans, jag minns inte var, att småbarnsmamma är den vanligaste patienten när det kommer till utmattningssyndrom och att gå in i den berömda väggen. Om det är sant eller ej, det låter jag vara osagt, men det är värt att fundera lite över. Det låter i mina öron ganska sannolikt, åtminstone när jag kollar runt på sociala medier och bland de vänner och bekanta som har barn.

Inte nog med alla förväntingar och krav på gravida, efter förlossningen växlarvi upp ett steg ytterligare. Visst vill du det bästa för ditt barn? Tänk på att köpa säkraste bilbarnstolen, bästa vagnen, kvalitetskläder. Nytt nytt nytt. Fast är det inte bättre att köpa begagnat, för miljö och plånbok? Du måste aktivera dig, gå ut! Men glöm inte att njuta! Och sv! Sov när barnet sover. Ja, det förstås, du kan ju inte låta hemmet förfalla, hur skulle det se ut? Tänk på barnet, inte ska väl hen behöva växa upp i kaos? Hemlagad mat ska det vara förstås, ekologisk och närodlad. Kalasen ska vara hämtade ur inredningstidningar och gud förbjude den som steker upp några fiskpinnar och serverar med SOCKERBOMB, förlåt, jag menar ketchup. Och du har väl ändå börjat träna? Äta rätt? Det är viktigt att få tillbaka kroppen efter en graviditet. Vara en god förebild!

Additionsstress, har ni hört det begreppet förrut? Det konstanta jämförandet med andra människor och att ständigt begära det bästa av sig själv på så många plan gör att summan av kardemumman blir helt ohållbara förväntningar. VI stressar om än det ena, än det andra. Varför? Jag tror att sociala medier har en stor del i detta. Vi tar del av små inblickar i varandras liv och drar stora slutsatser av det. Om hon kan, så borde väl jag kunna. Och det är när vi dessutom börjar gå in och dömma eller rent av skamma andra mammor utifrån dessa ögonblicksbilder som det blir riktigt giftigt. När kvinor i skyddet av sina skärmar går till attack mot andra kvinnor enkom baserat på vad vi kan utläsa från en bild, en text, ett inlägg på nätet, då är det en attack mot hela kvinnorörelsen. Det är ett svek mot alla kvinnor. Vi är våra egna värsta motståndare och vi måste sluta skamma varandra för sådant som i allra högst grad är privata angelägenheter.

Och vi måste lära oss att sänka ribban. Att inte förvänta mer av oss själva än vi gör av andra, att inte jämföra jämt och ständigt och att nöja oss ibland. Det är ingen lätt sak, jag jobbar på det varje dag och ibland faller jag på målsnöret. Med åren har jag blivit bättre och bättre på att särskilja var som är rimligt att förvänta av mig själv och vad som är orimligt. Om jag kunde, skulle jag säga detta mig själv när jag var nybliven förstagångsmamma:

1. Du behöver inte "få tillbaka" din kropp, du har inte förlorat den. Den kanske ser lite annorlunda ut nu, men den skapat ett barn. Inget i livet är detsamma som det var förut, det är okej att inte heller kroppen är det.

2. Ta genvägar! Fuska! Gör det enkelt för dig själv! Livet som förälder är utmaning nog utan att ta onödiga omvägar.

3. Sociala medier visar ALDRIG hela bilden, varken av ditt eller någon annans liv. Ha det i åtanke.

4. Lita på din magkänsla, du vill det bästa för ditt barn och gör så gott du kan.

5. Lär dig att bemästra konsten att lyssna selektivt, a shitload of "tips i all välmening" kommer riktas åt ditt håll. Ibland, ganska ofta, gör man bäst i att ducka helt.

6. Ibland blir man socialt dränerad av att umgås med barn och orkar inte ens tänka tanken att ta sig utanför ytterdörren, andra dagar står man inte ut med att vara hemma själv med ungen. Båda delar är okej. Det är utmattande och ibland frustrerande att ha barn, och det är okej att inte älska varje sekund av det

7. Folk kommer att säga till dig att njuta, du avgör själv vad som är njutningsbart.

8. Som mamma kan du inte göra rätt, någon kommer alltid ha åsikter. I ditt liv har du tolkningsföreträde, alltid.

9. Skamma aldrig någonsin en annan mamma. Är du geniunt orolig? Erbjud hjälp. Är du förbannad eller arg över något du inte själv tycker om eller anser är rätt? Applicera "kan du inte säga något snällt kan du vara tyst" och scrolla vidare.

10. Gör vad du själv vill. Och gör det som är roligt ibland i stället för vad du måste. I somras när vi skulle ha dop för August gorde jag en lång lista på saker vi skulle göra hemma, sedan rev jag den och vi åkte till Legoland i tre dagar i stället. Vem bryr sig om det är rensat i rabattera eller ligger en dammtuss i ett hörn? Det är ett av mina bästa beslut i livet, för det var betydligt roligare på Legoland än det hade varit att storstäda hemma.

Vi måste hålla varandra om ryggen. Stötta, peppa och påminna om vad som är viktigt: överlevnad. Att vara mamma är svårt nog utan att vi klankar ner på varandra!

Att rymma hemifrån

2017-10-11 09:50
Från Croneldskan

Jag vet inte riktigt vad det är med den här veckan. Kanske är det sömnbrist, kanske hormoner. Kanske är det avsaknad av egentid, eller den ständiga provokationen av en treåring som i varje givet tillfälle bråkar och testar gränser. Mitt humör är på botten och mitt behov av att rymma hemifrån är på topp.

Igår rymde jag till en vän på landet, i måndags promenerade jag den 15 km långa vägen till öppna förskolan för att jag inte stod ut med att vänta hemma tills den öppnade. Idag rymmer jag in till stan, med partiledardebatt i hörlurar och barnet i barnvagn. Jag tänker äta frukost på konditori, läsa tidning och gå på utställning på Dunkers kulturhus. Hjärnan min trenger stimulans. Tackar alla högre makter för att jag ska jobba imorgon.

Det är fantastiskt att vara mamma, mamma, mamma. Det är det verkligen, men ibland behöver jag vara bara Josefin också. Jag är fortfarande jag.

55 dagar kvar!

2017-10-10 21:46
Från Croneldskan

Dags att börja skriva packlista? Okej, kanske inte riktigt! Men ett parasoll till barnvagnen och ett uv-tält som ska med hittade hem till oss igår. Och nog kan jag inte riktigt låta bli att planera lite, vad ska vi ha som handbagage? Hur löser jag smidigast flygresan?

Elva timmar flyg ensam med två barn, det kräver lite planering för att det ska gå så smidigt som bara möjligt. Herregud vad härligt det ska bli dock! Solen, värmen, havet! God mat och poomhäng. Som vi längtar, dottern och jag. Vi pratar om det varje dag!

Om sorgen att vilja, men inte kunna amma

2017-10-10 08:11
Från Croneldskan

Jag ville verkligen amma den här gången. Jag ville, och vill ännu, det så mycket att hjärtat nästan spricker. Precis som med mitt första barn drabbades jag denna gång av d-mer, eller dysforisk utdrivningsreflex. Kort sagt starka obehagskänslor med inslag av panik, överväldigande ångest och ibland suicida tankar, som triggas av utdrivningsreflexen när man ammar. Det talas så oerhört lite om detta i Sverige, att det var först flera år efter mitt första misslyckade amningsförsök som jag kom i kontakt med begreppet. Dysforisk utdrivningsreflex. Det låter så oerhört kliniskt och byråkratiskt.

Jag ville verkligen amma. Och till en början gick det så bra, vi var i symbios August & jag. Jag var lycklig, han åt ivrigt. I takt med att han växte, växte dock också obehagskänslorna. När han var fem veckor gammal mådde jag så dåligt av att amma att jag var tvungen att sluta tvärt. Vid varje amningstillfälle grät jag mig fördärvad, hela världen snurrade och hjärtat slog så fort att jag var övertygad om att jag skulle dö. Jag kunde inte andas. Kvävdes. Det gick inte mer, fast jag så gärna ville.

Jag är väl medveten om att ersättning idag är ett fullgott substitut, att närheten och anknytningen inte på något sätt är helt beroende av amning utan kan uppnås lika bra genom gos under flaskmatning och att det är okej att flaskmata vare sig det är pumpad brötmjölk eller ersättning i den. Jag vet det, jag är påläst. Att välja flaska, det är varje kvinnas rätt om hon vill det. Skillnaden mellan att välja, och att inte ha något val är dock markant. Det är en ständigt närvarande sorg för mig att jag, trots att jag vill, inte kan amma detta barn. Ett öppet sår.

Mina kontakter på BVC har bara varit stöttande och August följer kurvan exemplariskt. Och det finns fördelar, tveklöst. Det är skönt att kunna dela, det finns en trygghet i att veta att pappa eller mormor eller vem det månde vara alltid kan fixa mat om jag inte är närvarande. Men jag har inte valt, och det faktum att jag ständigt får frågor om huruvida jag ammar eller inte skaver i mig. Det är bara min angelägenhet, det är mellan mig och mitt barn. Jag brukar ta tillfället i akt och informera om d-mer eftersom kunskapsbristen är så påtaglig, men det gör likväl ont i mig. Jag vill ju så gärna, men jag kan inte.

Vi fick fem veckor, det är fantastiskt. Jättebra. Jag önskar att det hade kunnat vara fem månader, eller tio, eller femton. Jag känner alltid ett sting av avundsjuka när mina vänner ammar sina barn. Jag ville ju så gärna. Det är och måste få vara en sorgeprocess. Jag kommer över det, någon dag. Till dess måste jag sörja den avbrutna amingen.

Du vet att du är småbarnsmorsa när...

2017-10-09 23:37
Från Croneldskan

...en långdusch ENSAM känns som en heldag på spa! Tände till och med ett ljus och lyxade till det med att raka benen. Vilken obeskrivlig lyx!

Ångan från diskmaskinen träffade mitt ansiktet efter duschen så jag fick mig en liten ansiktsbehandling också. Guldkant på vardagen!

Barnmat & invägning

2017-10-09 20:51
Från Croneldskan

Idag var vi på fyramånaderskontroll med August vilket innebär väga och mäta. Och även om det förstås inte spelar någon roll, så är det så kul att jämföra med storasyster. Det är fascinerande hur olika barn är och hur olika de växer! Lillebror vägde ett halvt kilo mindre när han föddes, men är nu vid fyra månader i princip lika stor som storasyster var vid sex månader: 6,7 kg & 65 cm lång!

Fyra månader innebär också att det är dags för provsmakning - om man vill. Och egentligen vill jag inte, jag vet inte riktigt varför men jag är betydligt harigare med lillebror än med storasyster. Kanske för att jag inte vill att han ska bli stor lika fort? Det är ju tyvärr oundvikligt i alla fall och eftersom han fortfarande kräks enorma mängder i tid och otid har vi i halv desperation redan börjat ge lite gröt med förhoppning om att kräkandet åtminstone ska mindska. Och det gör det också! Gröten stannar än så länge kvar, och den lille provsmakar'n är överlycklig för naturell havregröt är tydligen the bee's knees. Aldrig har jag sett någon så exalterad över lite gröt! Idag fick vi klartecken från BVC att testa att byta en måltid ersättning mot gröt också, men ikväll var han för trött för det så det får bli morgondagens projekt i stället.

På BVC fick vi en liten frågestund och föreläsning om att introducera fast föda, vilket faktiskt gjorde mig lite taggad på att göra lite egna puréer nu i början. Lovisa åt mycket barnmat på burk som liten, men det känns trevligare för både plånbok och mijö att göra egen i den mån intresse och tid finns. En annan förälder på BVC tipsade om doddle bags vilket verkar vara ett smart sätt att förvara barnmaten på! Har ni gjort egen barnmat?

Stekt korv med rotmos & picklad rödlök

2017-10-09 12:22
Från Croneldskan

Ibland är snabblagat det absolut bästa! Stekt ost- & baconkorv med hemlagat rotmos, kokt broccoli och picklad rödlök är precis så snabbt och enkelt som det måste vara när hunger tryter i småbarnsfamiljen. Stek korven, tina fryst broccoli i micron och koka samtidigt potatis, palsternacka och morötter i små bitar. När rotfrukterna är mjuka mixar man dem med stavmixer, tillsätter en klick smör och kryddar efter smak med salt och peppar. Tada! Mat, riktigt god sådan dessutom, på under 10 minuter.

Den picklade rödlöken är verkligen pricken över i:et och görs bäst dagen innan. Skär 2 rödlökar i skivor och koka upp 1 dl vatten, 1 dl socker och 1/2 dl ättika i en kastrull. Häll allt i en glasburk och låt svalna i kylskåpet. Lika gott till rotmoset som hamburgare eller på skinkmackan till frukost!

Fish tacos!

2017-10-08 22:13
Från Croneldskan

Några gånger i månaden skjuter vi på middagen och äter mer vuxen mat efter att barnen har somnat. Det är så skönt med ett litet avbrott i familjelivet ibland! En hemmadejt med god mat som gör under för humöret. Det hänger förstås helt och hållet på att barnen är samarbetsvilliga och somnar i tid, vilket har visat sig vara en avsevärt större utmaning med två barn än med ett. Förstås. Igår var en sådan kväll, vi hade planerat för att äta fish tacos efter ungarnas läggdags men medan lilleman däckade på ett par minuter var storasyster envis nog att dra ut på nattingen i två och en halv timme. Fy sjutton. När hon hade somnat var vi, naturligtvis, vrålhungriga. Som tur är går det fort att tillreda alla tillbehör till fish tacos! Och det blir vansinnigt gott.

Jag älskar tacos! På senare tid har jag börjat tröttna mer och mer dock, och försökt att förnya med nya tillbehör och recept. Denna gång blev det verkligen en fullträff, trots att vi utgick från vad vi hade hemma. Resultatet blev fish tacos med varmrökt lax, salsa criolla, pico de gallo, mango salsa, guacamole och blue corn nachos! Mycket lättare än det låter, och otroligt fräscht.

Salsa Criolla: finhacka två rödlökar och två röda pepparfrukter, pressa en halv lime och blanda i färsk eller frusen persilja. Häll i en skvätt rapsolja och rör om.

Pico de gallo: Finhacka gul lök, tomater, chili och koriander. Blanda i en skål med en nypa salt och juice från en halv lime.

Mango salsa: blanda ett halvt packet fryst tärnad mango med koriander, finhackad rödlök, pressad vitlök och finhackad chilifrukt i en skål. Pressa över juicen från en halv lime och häll i en skvätt whiskey. Tillsätt salt, peppar och farinsocker efter smak!

Guacamole: mosa avokado och blanda med finhackad tomat, pressad vitlök, finhackad chili efter smak och juice från en halv lime.

Ja, jag gillar lime! Allt detta åt vi med blue corn tortilla chips med smak av havssaltoch varmrökt lax. Som sagt, fullträff! Det blir definitivt en återkommande maträtt hemma.

Höstlycka!

2017-10-08 19:37
Från Croneldskan

I morse fylldes sovrummet med solljus och, dessvärre, barnskrik. Ibland är det oerhört svårt att sätta fingret på varför treåringen är missnöjd, och i morse hade hon onekligen vaknat på helt fel sida. När vi väl tagit oss upp coh fått i oss frukost var känslan som bestod att vi måste ut, ut, ut. Bort, iväg. Distrahera, bryta mönstret.

Valet föll på skogspromenad i Skäralid men ganska snabbt insåg vi att vi var långt ifrån ensamma att vilja spendera att en solig söndag i Söderåsens nationalpark, så vi styrde vidare mot Röstånga för att i stället promenera till Odensjön. Väl framme vid sjön värmde solen när vi fikade, men den tre kilometer långa promenaden fram och tillbaka blev minst sagt kylig. Den enda som var riktigt varm och go' var lillebror som satt i bärsele under min poncho hela vägen! Vi letade dinosaurier (detta enorma intresse!) och tittade på hästar, löv och svampar. Och vet ni, det funkade! Gnäll-Fia kom av sig och var riktigt mysig att ha med på utflykten. Tänk vad lite miljöombyte kan göra! Nu är vi friskluftsförgiftade hela familjen och redo att däcka i soffan.

Dinosaurietårtan!

2017-10-08 17:30
Från Croneldskan

Så blev det till slut kalas, äntligen! Det tyckte i alla fall treåringen som frågat varje dag i minst en månad om den är idag vi ska ha kalas! Och, till hennes stora förtjusning stod till slut den efterlängtade dinosaurietårtan på bordet. Blå, precis som hon önskat. Ni kan tro att hon var helnöjd!

Morsan som bakat den - not so much. Tanken var att fylla den med dumlefluff och glasscréme (vaniljkräm blandad med vispgrädde) men fluffen skar sig och då var det för sent att börja om. Bara att öppna kylskåpet och syna efter alternativ. Jordgubbssylt, jaja, det duger. Sex våningar vaniljbotten varvat med jordgubbssylt och glasscréme, täckt med blå marsipan. Ja, det var ju det också. Eftersom jag jobbade före kalaset skulle det bli en aning stressigt att kavla och klä tårtan med sockerpasta som jag annars helst använder, så jag tog en genväg och köpte ett färdigt lock av marsipan. En genväg, trodde jag. Marsipanlocket var såklart sönder i förpackningen och därtill svårarbetad som tusan, så resultatet blev sådär. Ovanpå placerade jag ett ljus och tre små leksaksdinosaurier!

Jaja, jag är väl medveten om att jag är min egen största kritiker. Födelsedagsgrisen blev nöjd i alla fall, och tårtan blev god om än inte på samma sätt som jag hade tänkt mig!

Retrofika och födelsedagsfrulle!

2017-10-06 18:01
Från Croneldskan

I vår familj är det tradition att födelsedagsbarnet väcks med sång, paket och frukost på sängen! Precis som de flesta treåringar går även vår upp med tuppen och därmed också en bra stund före pss föräldrar, så trots alarm blev det ingen väckning. Frukost på sängen med tillhörande sång blev det förstås ändå, och ni kan tro att vår dinosauriegalna unge blev lycklig över att hon fick en faktabok om dinosaurier i födelsedagspresent!

Dagen fortsatte med finfika på härliga femtiotaletsfiket Ebbas, följt av promenix i stan, lekplatshäng och fika hos födelsedagsgrisens mammas morföräldrar. Ni hör ju, det är fika all day för oss. Denna koffeinist har druckit alldeles för många koppar! Och solen sken. Vilken dag!

Lovisa tre år!

2017-10-06 08:06
Från Croneldskan

Grattis på födelsedagen, min älskade lilla skatt! Tre år av glädje, lycka och kärlek! I tre år har jag varit din mamma. Vad jag är glad att det var just du som kom till oss.

Förberedelser

2017-10-05 21:32
Från Croneldskan

Sällan har jag varit så säker på min sak som i den stunden, det var som att jag bara visste. Hon kommer halv fyra i natt. En djurisk instinkt. Mycket riktigt. Klockan 03.33 den sjätte oktober kom hon, nitton dagar över tiden och fly förbannad. Humöret sitter i än idag.

I morgon, eller snarare i natt, har vi en treåring i huset. På riktigt! Kvällen blir en kväll av förbredelser: slå in presenter och baka tårtbotten och ordna inför ett mycket litet kalas. Hon har bestämt att hon vill ha en blå dinosaurietårta, så det är bara för morsan att kavla upp ärmarna och göra sitt bästa! Wish me luck!

Fyra månader!

2017-10-04 14:48
Från Croneldskan

Vanligtvis inleds kanske ett inlägg som detta med något i stil med Redan? Jag förstår inte att du redan är fyra månader! men precis som med mitt första barn så tycker jag att de här första månaderna går väldigt långsamt. Fyra månader! En så oerhört kort tid, och samtidigt ett helt liv.

Den stora skillnaden från nu och då är att jag vet hur fort det går nu när utvecklingen verkligen tar fart. Som jag har njutit av dessa månader. Om lillebror brås på storasyster blir det snart full fart här hemma! Han sitter, om än lite ostadigt, utan stöd. Han snurrar. Han ålar okontrollerat i alla möjliga och omöjliga riktningar alltmedan han frustar och pustar irriterat. Han börjar bli en riktig liten personlighet. Lite reserverad, men humoristisk. Nyfiken. Hans sneda lilla leende kan smälta glaciärer!

Han är bara fyra månader! Tänk att han har funnits hos oss i endast fyra månader! Det är en otroligt kort tid på jorden. Ändå har så mycket hänt! Från en liten räka på knappt tre och ett halvt kilo till en bastant filur på kanske det dubbla. Har han ens varit så liten?

Pretty in pink

2017-10-03 22:15
Från Croneldskan

Tittar man på mitt hem, min garderob och mina barn är det nog svårt att missa att jag är oerhört svag för ljusa färger - vitt, ljusgrå, beige och gammelrosa. Lägg till guld eller marmor och jag är såld! På Lindex hittade jag detta söta armband i guld med en rosa sten idag! Förutom att såväl armband som ask är bedårande så går dessutom vinsten till cancerforskning, bara en sådan sak! Hur skulle jag kunna motstå?

Halloumi stroganoff

2017-10-03 19:58
Från Croneldskan

Jag ska villigt erkänna att jag aldrig i vuxen ålder har följt ett recept. Inte till punkt och pricka i alla fall. Jag får ofta inspiration från recept men jag kan verkligen inte följa dem, det blir alltid mer eller mindre ändringar hur jag än gör! Däremot är jag desto bättre på att improvisera, till och med så att min kära make brukar hävda att maten blir som allra godast när jag improvserar hej vilt! Det ligger nog någon sanning i det! Av den anledningen har jag aldrig exakta angivelser, utan kör på känsla. Alltid bra råvaror. Krydda tills det smakar bra, laga tills det luktar gott. Och idag luktade det gott i vårt kök! Jag svängde ihop en smarrig halloumi stroganoff som serverades med ris och kokt brysselkål!

Jag hade kokte en näve röda linser enligt anvisningar på paketet och under tiden strimlade jag gul lök, röd paprika och morot samt skar ett paket halloumi i stavar. Allt detta slängde jag i en gryta med rapsolja (Gunnarshögs! Älskar den!) och lät det fräsa till sig lite. I med de kokta linserna, ett paket krossade tomater, lite tomatpuré och en skvätt grädde. Rör om och krydda med till exempel salt, svartpeppar, lagerblad, riven vitlök och lite balsamvinäger. Låt det puttra en stund!

Guldkorn!

2017-10-03 17:11
Från Croneldskan

Det känns som ett annat evighetsgöra, det här med barnkläder. August får ärva mycket av storasyster och jag handlar en del på second hand och tradera men det känns som att vi alltid behöver mer barnkläder. Det är dags att rensa ut storlek 62 ur garderoben nu, det börjar bli kort i armar och ben, och plocka fram allt i storlek 68. Tänk, så fort det går!

Samtidigt håller jag alltid ett öga öppet när vi är i affärer, för titt som tätt dyker det upp små guldkorn! Som igår, när jag skulle handla blöjor, så hittade jag detta fantastiskt gulliga set! I samma stund som jag plockade upp det i storlek 74 som alltså är nästa storlek slogs jag av att det ät samma storlek som Lovisa hade när hon började förskolan vid 15 månaders ålder. så liten hon måste ha varit, och så stor min lilla kille snart är. Hur fint set det än är hoppas jag ändå att det dröjer lite innan vi kan använda det!

Inte perfektionist, men...

2017-10-03 14:27
Från Croneldskan

...jag är definitivt en person som påverkas kraftigt av min omgivning, både av människor och miljö. Och när man lever med en halvvirrig make och två små barn (okej, den yngsta stökar inte mycket än men han kräks desto mer och även det måste ju städas upp) så blir det rörigt. Och smutsigt. Och när energin tryter efter vaknätter eller trotsbråk med treåringen så blir det rörigare, och stökigare. Den där rörigheten, som nog är standard i många barnfamiljer, den snor så mycket energi. Jag önskar att jag kunde blunda för oredan men det går verkligen inte. Så, nu när båda barnen sover en stund ska jag sätta på musik, koka kaffe och virvla runt här hemma som en liten städorkan tills det är ordning igen. När jag pluggade var jag ALLTID tvungen att städa innan jag kunde koncetrera mig på tentaplugg eller inlämningsuppgifter!

Jag har snöat in fullständigt på organisation, eftersom jag tror att det är nycklen till ordning även i en småbrnsfamilj. Alltså, jag förväntar mig inte att treåringen ska hålla det städat på rummet men det kanske kan underlätta när vi städar efteråt. En stabil grund. Jag följer Förvaringsdrottningens blogg (här!) slaviskt och har köpt hem en av hennes böcker som inspo så ett rum i taget ska det bli ordning hemma!

Och när det är rent och städat och luktar gott och allt är på sin plats ska jag dricka mitt kaffe i tystnad och njuta till fullo, för i morgon vid den här tiden är det nog tillbaka på ruta ett. Ett evighetsgöra!

(Naturligtvis gör min man hälften av hushållsarbetet hemma, som sig bör.)

Suit up!

2017-10-03 09:09
Från Croneldskan

I söndags var det första oktober, vilket på mitt jobb innebär slipstvång! Hela vinterhalvåret är det obligatoriskt med slips eller scarf, och eftersom jag är notoriskt dålig på att knyta scarfen bär jag helst slips.

Jag trodde ärligt talat att jag inte skulle trivas med att bara uniform, men det gör jag verkligen. Det är en befrielse att alltid veta vad jag ska ha på mig på jobbet! Dessutom blir det desto roligare att bara mina civila kläder på fritiden. För att inte tala om hur härligt det är att slänga av sig uniformen efter ett arbetspass, det är verkligen ett litet halleluja-moment varje gång!

Skumrask & skumma typer

2017-10-02 11:35
Från Croneldskan

Hela helgen har jag arbetat kvällspass, och det är alltid med blandade känslor jag går på ett kvällspass på lönehelg. Människor är glada, obekymrade, tjoar och tjimmar på väg till och från diverse festligheter. Ju senare på kvällen, desto stökigare. Det skräpas ner, luktar illa. Högljutt. Stimmigt.

Det är kul att folk åker tåg. Det är alltid roligt att ha resenärer. Det är roligt att människor har roligt, det är klokt att de tar tåget i stället för bilen när de ska ut på galej - det är inte det. Det är när de, särskilt män, börjar ta sig friheter som det skaver i mig. Det hålls dörrar, skriks, skickas nödrop till mig där den i andra änden med whiskeyröst och grov skånska frågar är det roligt att köra tåg, stumpan?

Jag har ett farligt yrke, det vet jag. Även om säkerheten alltid kommer i första hand på järnvägen så finns det alltid risker, men jag kan såhär efter ett år som lokförare och två år på rälsen inte skaka av mig känslan av att det är utanför tåget de främsta riskerna föreligger. På väg till och från tåget, då är jag mest otrygg. När män, enskilt och i grupp, tar sig friheter.

I förarhytten, med stängd dörr och radion på hög volym, är jag trygg. Kvällspass innebär lyckligtvis inte enbart skumma typer, utan främst vackra vyer och spektakulära skymningar! Och precis som jag ser varje skiftning i årstiderna från min förarhytt, betraktar jag likväl varje nyans av mänskligt beteende. På gott och ont.

Hello october!

2017-10-02 08:54
Från Croneldskan
Nu måste till och med jag erkänna att hösten är här, det viner utanför fönstret och på trädäcket ligger ett tjockt täcke av brandgula löv. Det är nästan lite kyligt inomhus, en ovan känsla i vårt annars så varma hem. Oktober är en månad som får mitt hjärta att klappa lite hårdare. Oktober är månaden då jag träffade min man, månaden då min dotter är född och månaden då jag blev helt färdig lokförare! Och så är det ju otroligt mysigt med lite höstrusk, såhär innan vi tröttnat på mörkret och kylan. Hej, och välkommen oktober!

Planning mode: on

2017-09-29 23:12
Från Croneldskan

Jag är till vardags en ganska spontan människa, men när det kommer till resor så är jag en information junkie av rang! Jag googlar ALLT. Planerar in i minsta detalj. Stenkoll på allt från valutakurser till restider, kommunikationer, sevärdheter och allsköns aktiviteter på plats. Tänk den som hade samma koll på livet resten av tiden!

Igår bokade jag flygbiljetter till Phuket i december till mig och kidsen. Och ja, sökmotorn på plattan går redan varm! Det ska bli obeskrivligt härligt med sol och värme i vinter! Mycket är jag rädd för här i livet, men att resa ensam med två små barn är faktiskt inte en av dem. Tvärt om ser jag mycket fram emot det, även om det säkert kommer att bli en utmaning ibland. Bilderna nedan är från min och dotterns resa till Thailand förra året. 66 dagar kvar till avresa!

Kvällskaffe with a view

2017-09-29 18:44
Från Croneldskan

Sitter i skrivande stund i blåsten och njuter av dagens sista solstrålar med en kopp kaffe. I Ystad blommar fortfarande rosorna längs spåret på väg in till stationen och även om löven blir allt mer färgsprakande har hösten ännu inte riktigt tagit fart här nere.

Nu bär det av till Simrishamn innan jag vänder upp mot Helsingborg igen för att sluta!

Tjänstetåg är de bästa av tåg!

2017-09-28 10:07
Från Croneldskan

...Näst efter de inställda! Så sa i alla fall en körlärare som jag körde med när jag gick lokförarutbildningen. Fast det håller jag inte med om, för inställda tåg är ganska tråkigt även för en lokförare.

Tjänstetåg däremot, det är lyx! Tjänstetåg innebär att jag kör utan passagerare, och det är alltid lika härligt att blåsa förbi alla stationer där vi vanligtvis stannar. Att köra tjänstetåg från Helsingborgs godabangård till Förslöv via Åstorp är ett alldeles utmärkt sätt att börja dagen på, även om 03.52 är en tidig tid att börja även en en morgonpigg människa som jag! Fördelen med att börja så tidigt är ju att jag också slutar tidigt. Idag var arbetsdagen över 09.15, så himla skönt!

En vanlig dag på jobbet

2017-09-27 20:00
Från Croneldskan

I all väsentlighet är det svårt att beskriva en vanlig dag på jobbet som lokförare, för ingen dag är den andra lik. Det finns förstås dagar som är mer eller mindre händelserika, och det är just en sådan dag när allt flyter på som det förväntas som jag ska beskriva nu.

Mina arbetstider är alltid olika, och beror på vilket tåg jag ska köra. Jag börjar tretton minuter före avgång, först med åtta minuter orderläsning då jag går genom arbetsdagen på surfplattan och kollar av om det är några banarbeten eller någon annan avvikelse. Oftast gör jag detta på kontoret med en kopp kaffe, men det händer också att jag går direkt till förarhytten på det tåg jag ska köra. Fem minuter innan avgång går jag ner till plattformen för "plattformstid", då låser jag upp dörrarna på tåget om det stått låst. Ska jag köra tåget till Hässleholm som avgår xx.17 från Helsingborg börjar jag således xx.04

Väl nere i tåget (i Helsingborg ligger plattformarna i en tunnel under marknivå, därav "nere") aktiverar jag förarhytten med min nyckel, frilägger dörrarna så att de går att öppna för passagerare och sedan blåser jag i alkolåset. Efter det påbörjar jag ett bromsprov, det gör vi varje gång vi ska börja köra en sträcka eller byter ände på tåget. Bromsprovet testar fullbroms, nödbroms, magnetskenbromsen och kollar så att huvudledningen tömmer, håller tätt och fylls igen. När bromsprovet är klart och godkänt testar jag förarövervakningen med en knapp. Förarövervakningen, eller säkerhetsgreppet som det också kallas, är det som har ersatt "dödmansgreppet", och består på våra tåg av en pedal som hålls intryckt med lagom kraft under hela körningen. Släpper jag den så tjuter den först och larmar. och om jag inte reagerar då nödbromsar tåget. Jag kontrollerar att tågskyddssystemet ATC har rätt värden inmatade, det är den som ger mig information om hastigheter och annat viktigt under färd. Jag skriver in tågnumret i vårt passagerarinformationssystem så rätt information dyker upp på tv-skärmarna i tåget och jag registrerar samma tågnummer i gsmr-telefonen som jag använder för att kommunicera med fjärrtågklareraren och med företagets egna trafik- och informationsledning om något skulle hända. Jag lossar p-broms och ställer in färdriktning. När allt detta är klart efter ett par minuter gör jag klartecken till tågvärden begär tågväg så att jag får grön signal. När tiden är inne visar tågvärden till mig att stänga dörrarna och sedan handsignalen för avgång. När alla dörrar har stängts får jag besked om att jag kan köra.

Sedan är det bara att tuta och köra! Fast tutar gör vi förstås väldigt sällan. Vid varje hyttbyte upprepar jag processen ovan. Under en dag kör jag sedan många olika sträckor, med mer eller mindre tid mellan mina byten. Har jag tid fikar jag, går promenader eller läser en bok, är det ont om tid får jag prioritera toalettbesök eller påfyllning av kaffe. En vanlig dag utan störningar lyter trafiken på utan att jag blir kontaktad av någon, och jag sköter mig själv. Kör hit och dit. Lyssnar på dokumentärer och radioprogram, betraktar den nu alltmer färgsprakande naturen. Jag stannar vid stationer, öppnar och stänger dörrar. Under färd får jag information från ATC:n om vilka hastigheter som gäller och jag håller koll på skyltar och signaler. Och oftast händer just inget särskilt, mer än att jag ser människor och djur, träffar kollegor och förflyttar mig många många mil under en dag.

Det är, kanske tvärt om mot vad man förväntar sig, ett oerhört rofyllt jobb.

Utveckling, ekorrhjul och kompishäng

2017-09-27 13:25
Från Croneldskan

Plötsligt var den bara här. Hösten och vardagen, men inte den behagliga vardagslunken. Mer vardagstornadon, ekorrhjulet som snurrar i sådan väldigt fart att det snart rullar iväg. Efter tre månader sommarledigt för hela familjen är det närmast en chock at återgå till matschema, jobb, förskoletider att passa och däremellan sköta både hus och trädgård. Hujedamig, vilket projekt livet är ibland.

August, som blev sexton veckor i söndags (fick jag räkna ut, för det har jag inte koll på i huvudet) har med besked äntrat en ny utvecklingsfas där världen är stor, skrämmande och samtidigt spännande. Han äter sämre, sover sämre och vill vara nära - helst kind mot kind. Urmysigt och något begränsande för morsan. Han snurrar medvetet från mage till rygg och tvärt om, vill helst stå upp och börjar därtill bli riktigt stabil när han sitter med stöd. Han har upptäckt händeer och fötter och exakt ALLT ska in i munnen för noga undersökning.

Jobb, ledig, jobb. Veckorna bara rinner iväg känns det som. Snart har vi en treåring i huset, hon har önskat sig en dinosaurietårta till sin "födedag". Tur att vi mellan varven hinner med lite kompishäng så morsan hinner snacka av sig, få sig en kopp kaffe och låta ungarna härja fritt en stund. Hurra för jämnåriga polare!