RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-03-24 12:48:51

Karinsdrömmar blogg

Karinsdrömmar blogg på Nouw

Jag har blivit mormor 💕

2019-03-19 18:33
Från Karinsdrömmar

Och känslan går inte att beskriva, så jag låter bli... Eller nja... Jag beskriver den enkelt och lätt... Med ett par små ord...
Obeskrivlig kärlek! ❤️

Jag blir varm i hjärtat och glad i själen av blotta tanken på vårans lilla Astrid... Fina, underbara bäbis

Tänk som livet förändras...

Det är som om hon kommit med nya positiva känslor.. Som om hon ryckt upp mig ur melankoli och skovliknande nedstämdhet!

Den här lille tösen har mitt hjärta i sin hand och nu tänker jag bli en lika bra mormor som MIN mamma var till mina barn!

Utöver detta fantastiska som är omöjligt att överglänsa... Så mår jag faktiskt rätt bra..
Jag har snart bott med min älskling här i Skövde i ett halvår... Jag jobbar och varvar vardagen med täta besök i Trollhättan.
Ska till och med jobba lite extra där med!
Förena nytta med nöje så att säga.

Å snart är det vår...

I helgen ska vi ha myshelg i stugan... Vi ska spela dart, dricka rödvin och rensa rabatter

Behöver jag tala om att jag aldrig haft det så helt fantastiskt bra med någon förut?
Nä... Trodde inte det heller.
Han är fantastisk min gubbe... Alltid glad och utrustad med ett sjuhelsikes tålamod... Å alltid min allierade.. Amazing.
Får alltid fjärilar stora som kravallhelikoptrar när jag tänker på honom... Så jorå... Ett år senare e jag fortfarande lika nykär trots att vetenskapen säger att dylika känslor mattas av efter 7 månader!

Det var väl allt jag hade på hjärtat den här gången...
Inte allt för ofta man skriver blogg numera... Jag tycker livet kommit emellan mycket, som sig bör... Men jag lurar lite på att låta den få ta en annan vändning.
Eller kanske skapa en ny...
En som är utan bitterhet och gnölerier...
Fast samtidigt är det ju sånt livet är.
Lite bitterhet... Lite dippar och melankoli... Varvat med glädje, kärlek och fantastiska händelser.
Jag får se... Det ger sig...
Just nu är jag för glad och tillfreds för att ens bry mig

//Karin

En go novemberlördag...

2018-11-10 14:04
Från Karinsdrömmar

... i stugan!

Grått o höstdystert ute... 25 grader varmt och gosigt inne!
Det luktar brasa o kaffe och livspulsen är på en behaglig nivå!

Vi har ändå pysslat litegrann...

Fixat för fåglarna och hämtat en yttepytteliten söt utegran som ska få ljusslinga i sig om ett par veckor!

För att vara som jag är normalt sett, så är det här rena rehabiliteringen! Till och med MIN skalle tystnar och låter mig bara vara mig själv.

Knalla runt i skogen med min älskling... i stora gummistövlar, slapprövsbrallor och vinterjacka... spår efter rådjur, älg o vildsvin överallt... tyst, fullt i rödbruna löv och barrskogen tätt intill... det bara ÄR!

Allting känns väldigt overkligt egentligen!

Jag är inte van vid ett förhållande av den här "kalibern".
Jag behöver inte klara o fixa nånting själv... han finns där, han e en klippa i alla lägen! Både vad det gäller praktiska saker, men inte minst, när det gäller mitt mående i allmänhet! Han stöttar, no matter what! Lyssnar, uppmuntrar och peppar!
Han bryr dig inte att jag är en mental bergodalbana.

-det får va så, säger han!

Jag VET att jag kommer må bättre o bättre... att jag kommer våga tro på och bara släppa allt skitmög som varit. Bli mer harmonisk igen o våga lita blint på!

Det ÄR mycket bättre... å jag har ingen som helst anledning att tvivla på min raring... men med de erfarenheter jag HAR av s.k förhållanden, så rör det ihop sig i huvet ibland.
Det kan räcka med ett tonfall, ett ord... behöver inte ens vara på negativt sätt... men det kan räcka för att sätta mig i melankoliskt humör och defensivt mående.

Men som sagt... det blir bara bättre o bättre för var dag!

Jag har träffat en helt normal, glad, mysig, pålitlig kille... som VILL vara med mig... som trivs med mig .. och som inte är rädd för att visa det! Sciencefiction!

Svårt att fatta att jag kan vara värd det, liksom!

Häpp... färdigbiktat och färdiggnällt!
Släpper bara ut funderingar som alltjämt spökar i min skalle... det e gött å lätta på trycket ibland... svälja den envisa klumpen i halsen som hängt där i flera år, och fortsätta njuta av en redigt mysig lördag, såhär alldeles inför advent o jul.

Tar mig ett glas rött och kryper upp efter gubben i soffan istället för å sitta här som en envis domedagsprofet!

Skål på er o ha en go lördag!

//Karin

Stug-tajm i grådasset...

2018-11-09 14:40
Från Karinsdrömmar

Äntligen fredag!

Säger jag som inte haft vardagsrutiner på evigheter!

Men fredag e fredag och kärleken e på väg hemifrån jobbet och vi ska packa ihop oss och ta en helg i stugan!

Det där e en plats jag älskar!

BH-löst,smink-löst och kravlöst!

När vi kommer upp i eftermiddag lär det vara råkyligt inne och vi ska elda upp värmen i kaminen...

Det är grått, småregnigt och VÄLDIGT mycket November... men där gör det liksom ingenting... nästan ÄNNU mysigare på ett kurigt vis!

Denna plats ligger mitt i västgötska skogarna... ett gammalt soldattorp från senare delen av 1800-talet... röd stuga, vita knutar och en hel del kvar från den gamla tiden! Utedass tex... som vi renoverat och fixat till, så det är sååååå mysigt så! Nästan så man kan sitta där och "trycka", bara för att det e så jäkla fint!!

Stugan är vårdad med kärlek... välkomnande och trygg!

Så det ser jag fram emot den här helgen...

Go mat, lite vin, sprakande brasa i kaminen och myshelg med min fining! Sämre kan man ha det!

Miljön där drar ner mitt snurriga stressande med 95%!
Man bara ÄR!
Man får lust att skriva, läsa, tupplura, sticka halsdukar, baka, laga mat....
Allt sånt som kan förknippas med inre välmående och gamla tider!

Det blir en bra uppladdning inför nästa vecka som innehåller möte med enhetschef nummer 2 och presentation på ett stödboende... introduktion hos brukare i hemmet, tripp till Trollhättan o mysa med töserna och kanske en avstickare ut till Smögenför å få krama om sonen och ludenben lite åxå!

Over and out for now!

//Karin (som knappt hänger med i svängarna just nu)!


Fåfängan river i rynkorna...

2018-11-08 13:56
Från Karinsdrömmar

Att bli äldre har som allt annat både för och nackdelar!

Man är (förhoppningsvis) klokare... lugnare... smartare och mer tålmodig, men HUR mycket smartare och klokare man än är, så är det svårt att acceptera gravitation och oxidation ...spåren är påtagliga då både rynkor och hängfläsk blir allt svårare att hålla i schack!

Det är tufft att inse att kroppen, sakta men säkert, bryts ner... inuti är man fortfarande 20-25... utanpå är man DEFINITIVT inte 20-25.

Ibland skiter jag i det hela!

Tolererar mina genetiska rynkor, tidens tands nafsande på min kropp... tolererar att de förbenade kilona runt mage o under haka är svårare för var dag att deala med! Sånt ÄR livet... shit happens to all of us, liksom.

Men andra gånger fightas jag med en intensiv förnekelse! Jag SKA mota bort bevisen om erfarenheter jag inte vill ha... jag SKA skala bort de där irriterande extrkilona.... och jag SKA ta hand om mig o min kropp så den utstrålar ungdom ett tag till!

Det som faktiskt är det tuffaste att acceptera är, att jag är stelare... får värre träningsvärk... och ett pass i ogräslandet gör att rumpan e stel som en diskbänk i flera dagar efteråt!
Att komma upp på morgonen innebär ett enormt övertalande till ömma leder, som behöver åtminstone nån timmas användande innan de "beter sig"!

Jag är inte 20-25....

Jag är 53....

Klimakterieko med rätt jobbiga ångestpåslag emellanåt... vallningar, huvudvärk, stelhet...humör som lever sitt eget liv! Påtagliga spår av sorg o saknad i ögonen... rökrynkor runt truten (snart 3 år sedan jag slutade, men rynkorna biter sig envist fast) ... en buksiluette som vittnar om för mycket av det goda livet... taskig kondis... fruktansvärt otålig o rastlös...

Men mitt i alltihopa går jag här i början av nåt nytt!
Bakar muffins, lagar go middag var kväll... stickar En halsduk... å är rätt nöjd ÄNDÅ!
Kär, nybliven sambo, ska bli mormor i mars nästa år...på gång med både jobb o utbildning... har framtidstro! (Bara de här jäääääävla svettningarna ger sig så man kan känna sig NÅGOT fräschare igen, så blir nog allt bättre)!

Jag ÄR medelålders... hur kusligt den än känns att ens erkänna det för mig själv, så ÄR jag verkligen det! Nästa tiotal jag ska fylla är 60! Va faen hände där liksom??

Jag som fortfarande är en sucker för slitna, trasiga jeans... skinnjackor och bikerboots eller converse!
Jag ser snart lika sliten ut som jeansen jag bor i!

Jag har svårt att inse, att förstå.. att det är mig själv jag möter i spegeln lite då och då....
Att min kärlek, mina barn o vänner tycker jag e fin som jag är... tja, det övertygar inte MIG, som bor i främlingen jag ser!

Jag ser en äldre, lätt skrynklig, småfet och trökig TANT... å det är inte alls kul!

Å som grädde på moset... barnslig te tusen är jag fortfarande och testade en larvig hårfärgs-app online...
Jag blev inte bara rödhårig (vilket jag ju i grund o botten är)....
Nä... jag blev 15 år yngre åxå!
Minnen av svunnen tid... smärtsam påminnelse... salt i såret å u name it-känslor anföll som en bister hök!

Hittar jag den hårfärgen att köpa nånstans... då köper jag upp lagret... fyller badkaret o BADAR i eländet! Så är det!

Nä... nu ska jag samla ihop den gistna kroppen, ta en gum-dusch... lägga på lite smink o dra iväg på ett "hälsapåuppdrag" hos en potentiell brukare där jag ska jobba timmar!
Lägga mig själv och mitt jädra självömk åt sidan och iaf FÖRSÖKA bete mig som en vettig, ansvarstagande medelålders tös en stund!

Må gött!

//Karin

Bildbevis på vad lite hårfärg kan göra! Deprimerande, right??

Vardagen närmar sig med stormsteg!

2018-11-06 13:53
Från Karinsdrömmar

Imorse, tidigt, blev jag uppringd av en gammal bekant från "hemma", som numera jobbar som enhetschef inom vård och omsorg här.

Glatt överraskad fick jag en hel hög av matnyttiga tips som jag bums gav mig i kast med!
Så hittills idag har jag inte bara hunnit städa av härhemma, diskat, bädda, varit i tvättstugan OCH förberett kvällens middag.... jag har även varit på intervju och infomöte på bemanningsenheten här i stan!

Jag ser en vardag segla upp som känns helt å hållet i min smak! En vardag där jag har stor kontroll över min egen tid! Om det är något jag lärt mig om mig själv de senare åren så är det just att jag mår allra bäst när jag har koll på min vardag och kan strukturera den lite som jag själv vill! Sämst mår jag av ekorrhjulet... när det känns som man ska bli kvävd av upprepningar!

Jag är ju inte helt dum, och VET att det är så det ser ut för de allra flesta, och så även för mig för det mesta... men OM jag kan laborera lite och råda lite över min egen tid, så gör jag det!

Nu ska jag läsa klart kurserna jag påbörjade under min tid i Stockholm! Inte lämna saker halvgjorda!
Samtidigt ska jag knega timmar inom vården och döm om min förvåning när erbjudandena haglade in, och en hel hög av enhetschefer vill introducera mig i just SINA områden!
Tydligen är mina papper, cv'n och erfarenheter väldigt attraktiva och jag sträckte mig spikrak när jag hörde orden "överkvalificerad" för ditt o datt!

JAG? Överkvalificerad??
Pratar de verkligen om MIG??

Å My god... liksom!

Hursomhelst... visst att jag gjort och upplevt mycket inom vården... å har rätt skapligt attraktiva kurser o erfarenheter i bagaget... men... öhhhh... änna!

På torsdag drar det igång ... besök o intro... å från o med nästa vecka e jag nog i full rulle! Drar mitt strå till stacken och har ÄNDÅ möjlighet att bestämma själv! Var, när och hur! Perfekt!

Nu ska jag ta mig en promenix i min nya hemstad... smälta lite av dagens alla superlativ... å försöka fatta att min tillvaro så sakteliga håller på att stabiliseras! Det känns tryggt!

Att jag sen har världens finaste gubbe med... ingen hejd på't liksom! ❤️

Ha't gött!
Karin

Bild från "hemma"... bara för att! ☀️

Fantastiskt...

2018-11-05 12:13
Från Karinsdrömmar

....hur livet svänger!

Från "träd o koja", i all ensamhet...
Från vision om ett "ensamt liv" a'la supersingel...
Från övertygelser om att "ensam är dyngstark"...

Till samboskap i Skövde!

Jag bodde där i det lilla gistna huset en kort period...sen fick jag komplett hillbilly-lappsjuka, packade ihop mig och flyttade tillbaks till Trollhättan!

Jag träffade raringen jag hade intensiv kontakt med under flera månader, trillade dit... blev tokförälskad och kände ett "höra-ihop-med" som växte sig jättestarkt!
Vi blev oskiljaktiga... träffades varje ledig sekund... grottade in oss i lantlivet i stugan han har, hela sommaren.

Känslorna växte... och VÄXER... för var dag som går och på ety förunderligt vis känns det som vi varit ihop hela livet. Ett konstigt band jag aldrig upplevt förut!
Det sägs från säker källa, att han har en väldigt positiv och lugnande effekt på mig... å det e ju bra! Kan behövas!
Hursomhelst... så INTE rastlös som jag är NU... är det väldigt många år sedan jag var!
Vi hör ihop...vi kompletterar varann!
Å jag känner för första gången i mitt vuxna liv, att jag har en hand att hålla och en stark axel att luta mig mot!

Så jo.... vi flyttade ihop!

Det här e inte "livet version tvåhundrafläckisär"...
Det här ÄR livet som det SKA vara!
Tryggt, lugnt... fritt från den där hemska, opålitliga oron jag levt med i de förhållanden jag haft tidigare!
Jag litar på honom, han på mig... så istället för att måla fan på väggen och djupanalysera allt, så tar vi hand om OCH bekräftar varandra!

Så så är det....

Ser min framtid an, med en känsla av att det här blir HUR jäkla bra som helst!

Häpp!

Å så ska jag få den stora äran att snart få bli mormor åxå!
I Mars kommer det en liten ny pys in i familjens liv... å DEN lille pysen ska skämmas bort rejält! ❤️

5 bra saker...

2018-03-19 00:09
Från Karinsdrömmar

... om mig....

Eller förresten... bara en!

Jag är aldrig sämre än att jag kan ändra mig!

Jag, som alla andra, avskyr uttrycket "vad var det vi sa".... om det inte e jag själv som säger det....men i det HÄR fallet bjuder jag på det!

Senaste tiden har fått mig att inse mycket...

fram för allt att man vet vad man har, men inte vad man får!

Jobb, vardag, livet, kärleken... u name it... man säjfar hellre än chansar....man bekvämar sig ner i det man vet o kan... sån e inte jag, för det mesta! Jag gillar att testa och försöka sånt jag inte vet ett piss om. Pröva olika lösningar på det rastlösa problemet!

Meeeeen.... jag börjar bli trött! Stänga en dörr, öppna en annan.... nu vill jag falla till ro!

Tror jag håller på att ta både ett o två beslut som för mig närmre det jag vill ha!

Det återstår att se, och jag lovar.... berättar hur det gick sen.... full dokumentation!

Nu ska jag sova så, Gunatt!

Startskottet...

2018-03-11 20:46
Från Karinsdrömmar

... går imorgon!

Efter en lång tid av mindre trevliga måenden så har tiden kommit för att VERKLIGEN face off de verkliga problemen och hitta tillbaks till det jag brukar vara!

Känner inte så ofta av den där vassaste panikångesten längre, bara en molande oro av och till... det mest akuta, det som gjorde att ingenting funkade, det e betydligt bättre! Vilket ju e en enorm lättnad... önskar alltihop åt fanders.

Fattar nog inte ens HUR jäkla dåligt jag mått under en ganska lång tid... inte nu när livet börjat vända.

Bara det att få ångest över de enklaste saker...kolla posten, ringa, köra bil, käka... va omgiven av massa folk, sova... u name it... allt det där e bättre... mycket bättre! Men jag funderar ofta över hur jag kunde sjunka så djupt ner i ett taskigt mående... hur jag kunde bli så jävla instabil! Jag! Som alltid tyckt att "det ordnar sig"... mycket märklig erfarenhet, som lärt mig att allt faktiskt INTE alltid ordnar sig!

Idag ser jag många spår av allt det här i mig... det har inte gått obemärkt förbi liksom. Jag har en hel del att jobba med, och det tänker jag göra! Gå "all in"... hitta den jag var innan tillvaron bara rasade.

Å från och med imorgon tänker jag lägga all jäkla energi på just det här! För att använda mig av det mest irriterande uttryck jag vet... "kötta järnet"!

Nu e det en ny framtid ahead... jag har mycket framför mig som får mig att må bra... jag har kommit till en å annan insikt och börjar inse hur jag vill ha min tillvaro!
Å framför allt ... jag vill må 100% bra... för MIN skull o för dem som jag tycker så mycket om!

Nu ska jag, Jävvlar i min själ, tillbaks i grundläge...Glad, positiv, i form... å med energi att möta allt o inget! Less på att va en skugga av den jag vill vara och KAN vara!

Imorgon börjar den enda målinriktade tävling som verkligen är både viktig och nödvändig! Den mot mig själv!

Häpp!

Jag har en deadline....eller två....

2018-03-07 22:13
Från Karinsdrömmar

:)

På måndag ska jag köra igång min helt sjukt osunda protein-diet....

Inga goa kolhydrater, inget fett, inget socker....på 3 veckor. :)

Å så ä det mä det....

Vet att alla inte håller med om det här sjukligt obstinata beteendet...men det e ruskigt effektivt...å när de första dagarnas yrsel och huvudvärk lagt sig, så mår man faktiskt riktigt bra. Å kilona rasar....

Jag MÅSTE ta till drastiska åtgärder.....å allra först å främst för att jag mår illa när jag ser mig själv.

Säkert även detta fånigt i mångas ögon, men jag e jag...å jag bestämmer själv vart min ribba ligger!

Deadline....Kreta....badstrand....badkläder....Å jorå, jag VET jag e för gammal för att bry mig...men jag bryr mig iaf!

3 barn senare...och 30 år senare...

Deadline....träffa gammal bekant sen "förr".....

Tänker INTE segla fram som en heffaklump....för MIN skull!

Vill känna mig fin vid båda tillfällena...för MIN skull....

Dör inte av en självförtroendeboost....

Från och med måndag lär jag va sur, grinig, trött....från och med Tisdag lika så....och Onsdag.....

Men sen tänker jag fan bara vara en envis, golden klump av grym envishet och målmedvetenhet....

Jag kan när jag vill....å nu vill jag! :)

Just exakt den här känslan har jag saknat i flera år....det där jävlar anammat som får mig dit jag vill :)

Boost o uppryck...

För MIN skull!

Boooooooyyyya!

//Karin


Kommit hem från jobbet...

2018-03-06 17:55
Från Karinsdrömmar

Sliter av mig bh, jeans, tröja...hoppar i mussepiggpyjamasen...tänder i kaminen....kör järnet på högtalaren med Kent, Lundell, Thåström, Hellström, Krunegård, De Maggio, Bryant, Gärdestad...å ja, ni fattar...svensk nostalgi delux!

Skiter i tv´n....sjunker ner i min fåtölj o har laptopen i knät och gör absolut INGENTING av värde alls, men jävvlar i min lödda så mysigt.

Gått ett tag sen förra inlägget och jag inser att jag inte alls e nån redig bloggare längre...

Att skriva lite blogg för mig i dag är mer en avkoppling när jag haft mycket runt mig ett tag...skriva ner lite funderingar, sånt som gör att jag kanske studsar av glädje eller sliter mitt hår av rastlöshet...bloggen e inget bekräftelseverktyg längre...jag bryr mig inte jättemycket om hur många som läser. E för busy att bygga upp mitt liv igen :)

Gillar däremot att spåna tilbaka i tiden...å även om den här speciella bloggen inte e sådär värst gammal, så levde jag ett helt annat liv i början av dess existens...å ett helt annat nu!

Tänk om man visste....

Idag vet jag egentligen inte alls vad jag vill....framför allt...VAR jag vill...men det får tiden utvisa...jag e done and done med stress. Nu får det fan bli vad det vill....det får komma allt eftersom.

Under tiden som "allt eftersom" kommer...ska jag bygga upp mitt sargade självförtroende igen...försöka se iden an som ett annalkande äventyr och inte som nåt hotfullt jag måste ha hjälp av kurator för att fixa :)

Mycket har hänt inuti mig sen jag flyttade hit ut i skogen iaf...kör som en biltjyv igen..ser det mer som ett normalt sundhetstillstånd än som en trafikfara...pallar vinterväglag, mörker, ensamhet, otäcka ljud och pelletspanna.

Vad jag däremot INTE pallar så bra än är ät-problemen. Kan iaf inte äta ensam...då blir det vindruvor o fanta eller schweizernöt o cola. Nyttigt som fasen,not.

Har fortfarande svårt att slappna av när det ska ätas...det blir en kamp mot en psykstörd sväljreflex...det ÄR mycket bättre, men inte helt bra...det kommer, säger de som förstår sig påt!

Jag litar på dem.

Har iaf inga problem att svälja läsk, vatten, vin, öl, choklad....o som sagt.....vindruvor :)

Allt sitter i huvet...å inget ont som inte för med sig nåt gott....jag äter nästan aldrig kött numera.

Äsch...jag känner mig positivare...mer tillfreds...å jag har ju fått min säng nu, så jag sover jävligt mycket bättre åxå. Min allra första helt egna säng....mäktigt. :D

Nästan så man börjar längta efter natten runt 16-tiden...hehehhe :)

Jag SKA tillbaka..jag SKA lära mig sortera minnen o happenings...jag SKA bli gladare och lättare i sinnet....å jag ska se till o visa de jag bryr mig om, att jag bryr mig om.

Tänk vad lite ensamhet kan åstadkomma...

Å med det sagt vill jag åxå tillägga, att TROTS mina förutsättningar o övertygelser om ett "for ever lonely life", så känner jag nog att jag inte gärna tassar in i den RIKTIGA ålderdomen helt alléna. Men DET e åxå nåt tiden får utvisa. :)

Under tiden sitter jag här i min fina fåtölj och gör absolut inget av värde alls. Finns...å det räcker bra just nu :)

Vi hörs en annan dag. Goodbye. :)

4 månader...

2018-02-14 20:33
Från Karinsdrömmar

... till beach Crete...

Å jag ser mig själv för första gången på flera månader i helspegel!

Hjälp!

Ser kanske inte dramatiskt bamsig ut, men med mina mått mätt är det kaos!

Å utöver att det säkert låter ytligt, i dessa dagar då man feministiskt ska älska varenda blemma på den kvinnliga kroppen, och man ska älska sig själv så till den milda grad att det gränsar till narcissism..så handlar det faktiskt inte bara om "looks"...

Jag SER i spegeln att jag inte mått särskilt bra på länge!

Jag ser slitet hår, trötta ögon, kass hållning...

Jag VET (det som inte syns) hur brallorna skär in på ett mindre snyggt vis både här o där...

Jag ser en trött tös som behöver en booooooost i monstruös storlek!

Dags att ta kontroll över den 52-åriga kroppen... dels för att det e skönt att vara nöjd med sig själv, men även för att jag hemskt gärna lallar runt här i 52 år till!

Någon som har tips? Mirakelkurer? Trollstav??

Dags å sova e det iaf... steg ett... lägga sig i tid o bli av med lilafärgade påsar!

Gunatt!

Ödsligt väder och trasiga revben...

2018-02-13 18:05
Från Karinsdrömmar

Det är vinter, det är kallt , Det är tyst och ödsligt överallt...

Å 3 minuter efter denna stämningsfulla bild blev fotad, satt jag på blankisen, gömd under pudersnö, med ett brutet revben.

Att det gör "ont" känns som en velig underdrift. Det gör FRUKTANSVÄRT ont och smärtan gör sig påmind hela tiden.

Ena stunden väldigt betuttad i det "tysta och kalla"...förundrad över hur väldigt vackert det ändå är här ute även i denna mörka årstid...

Andra stunden svärande ve och förbannelser över alla sabla minusgrader, svart-is under pudersnö...osv.

Tänk så skönt det ändå är, att man inte vet vad som komma skall, utan att alla happenings är överraskningar...vilka man måste tackla när de väl sker...ingen förberedelse, ingen förväntansångest...SMACK, i backen och nu dragande på frakturer jag lär känna av ett bra tag!

Nog om detta.

I övermorgon har jag bott här i en månad. Sakta men säkert tränger det in i skallen att jag faktiskt BOR här. Det är ingen semester, ingen fjällstuga...det är vardag, Å sakta men säkert börjar jag få ordning. Det växer fram en rätt soft och mysig tillvaro helt i min smak. Å go hjälp har jag såklart av mina glin. Jag är väldigt nöjd med min "skärmbefriade" mysvrå där tanken är att jag ska läsa, skriva, greja med allt annat än "skärmar"! Relaxavdelning...i närheten av kaminen, så att både lukt och ljud från densamme är lugnande och stämningsingivande.

Jag behöver allt jag kan ta till för att varva ner. Jag klarar inte ens den minsta förutsättning till vissa saker. Gå och lägga mig i tid, äta förnuftigt o nyttigt....ta tag i mina promenader...Nopp, inget. Varenda dag lyckas jag bomba i så många måsten att inte ett enda måste blir gjort.

Men skam den som ger sig...

Nu har jag en annan vardag, andra jobb...en annan lunk...å jag SKA hitta min egen väg!

Vart den blir, e däremot något jag behöver mer tid på mig för att komma fram till.

I helgen hängde ungarna upp min stora spegel...en såndär man ser HELA sig i...

Jag har inte sett HELA mig på närmare ett halvår..å en sak e säker! Jag har INTE varit snäll mot mig själv.

En näsknäpp, en rövkick och en påminnelse om att det är VIKTIGT att bry sig om sig själv.

Jaja...

Hå å hej...

Nu ska jag läka revben...å planera mina kommande tilltag! :)

Gonatt!


Mörkrädd....

2018-01-31 21:38
Från Karinsdrömmar

En skräll kommer från köket...ljudet av en skåplucka som smälls igen ganska hårt....

Jag stannar upp mitt i en rörelse...kollar snabbt ut i hallen...försöker registrera i skallen vad jag precis hörde, och åtta miljoner möjliga förklaringar skenar genom mitt huvud på en å samma gång....

Men jag KAN inte förklara det...

Inte hur mycket jag än försöker.

Håkan, the cat, ryker upp från sitt hörn i soffan...sätter sig spikrakt upp, blänger ut i hallen på samma manér som jag själv just gjort...

Han hoppar ur soffan och stryker längs väggen...kryper ihop på tröskeln till hallen, kikar vaksamt runt hörnet...morrar lite distinkt och smyger sakta ut mot köket...

Han kollar runt...fokuserar och stannar till....blänger rakt ut i mörkret, tvärvänder och flyger upp i soffan igen. Fortfarande i "red alert" mode...

Jag bestämmer mig helt sonika för att skita i hela händelsen. Kollar tv, försöker stänga av en skenande fantasi som med ens ser varenda scen ur "The Conjuring-filmerna"...försöker INTE inbilla mig ljudet av små fötter som springer runt på golvet, och hysteriska barnskratt...

Jag stänger noga dörren till källaren där pelletspannan rasslar och kurrar...

Upprepar mantrat från Poltergeist,,,,,

"This house....is clean"....

Fy fasen rent ut sagt, vad jag kan ångra alla korkade skräckisar man sett....och fy fasen vilken battle jag för mot mig själv nu för tiden. Face Fear, övervinna...överleva...utmana mig själv för att bli tuffare och starkare...

Men ikväll känns allt det där rätt jäkla onödigt.

Jag vill inte vara stark! Jag vill vara trygg....trygg och bekväm!

I mitt stilla sinne funderar jag på vart den här "resan" ska ta mig.

Hur mycket bättre kan jag må av att göra saker som egentligen skrämmer skiten ur mig?

Jag blåvägrade "face your fear" när det gällde spindlar...

Men när det gäller att bo på landet, i ett gammalt hus...helt ensam...ja, då hoppar jag ombord direkt.

fast till mitt försvar...

Jag kör som sagt bil igen....och jag har fixat problem med datorn ett flertal ggr nu...dessutom har jag lagat spolfunktionen på dass åxå, när den ballade ur. Magic!

Men ikväll är jag inte stor.....jag känner ett krypande obehag som jag inte kan sätta fingret på.

Förmodligen sitter alltihop mellan öronen på mig, men det hjälper föga att vara förnuftig just nu....

Häpp....

Jag är mörkrädd.

Simple truth!

Sovgott, enna!



Inredning och insikter...på MITT vis. :)

2018-01-29 22:08
Från Karinsdrömmar

Under den gångna veckan har jag gjort 2 introduktioner på 2 olika arbetsplatser.

På ett demensboende, vilket ju är min arbetsuppgift sen ett bra tag tillbaka, så intron bestod mest i att bekanta mig med både kollegor och gamla. Arbetet som sådant är på ett ungefär likadant på alla dessa boenden. Inget nytt, men lite annorlunda rutiner men ffa nya människor.

Nummer två är på en firma som sysslar med service i stort....variabelt och jättekul! Tiden flög iväg och jag känner en enorm tillförsikt att få jobba där.

Det känns helt rätt att satsa på olika timjobb!

Mest för att jag blir fruktansvärt stressad och rastlös av fasta scheman och en inrutad vardag där alla dagar ser likadana ut, men även för att det ger mig större ansvar att fixa ihop mina timmar så de räcker till en dräglig vardag.

Ligger jag på latsidan blir plånboken drabbad! Punkt!

Sakta men säkert bor jag in mig i mitt lilla lantis-hus. Varje kväll tänder jag i kaminen, gonar ner mig i soffan och drar om mig filten...kollar tv en stund, men försöker sova i skaplig tid för att låta skallen få sin välbehövliga vila. Jag packar upp litegrann pö om pö...vill inte slita ur allt ur de gamla kartongerna, då jag faktiskt inte vet vad jag kommer fram till det här halvåret...men med hjälp av mina goa ungar, så börjar en å annan pusselbit falla på plats.

Mina möbler får jag vänta på ett par veckor till, men jag har utöver dem beställt ett par, nästan läskigt fina, öronlappsfåtöljer i mörkgrönt sammet....och en ny tv-bänk. IKEA levererar snabbare än MIO och i nästa vecka har jag dem på plats.



I dessa fåtöljer har jag tänkt mig skriva min "bestseller"! Självklart i skenet från min fina brasa! (och med en liten virre på bordet jag ska beställa från ellos, som ska stå emellan dem) :D


Häpp....

Det var dagens inredningstips :D

All in all mår jag ganska bra....försöker ta tag i allt möjligt som varit oöverstigligt länge...

Jag kör bil hit och dit och det går bättre och bättre....jag utmanar mig själv med den här ensamheten i ett gammalt hus mitt i skogen....jag köper de möbler jag kommer dras med under många år framåt...satsar på nya jobb, försöker koppla bort all den jäkla ångest jag känt så länge...när den kryper på, andas jag i mina fyrkanter, tar tag i problemet och försöker inse att jag faktiskt överlevt såhär i dryga året nu...jag är inte mer döende än nån annan.

Jag undviker människor som inte ger mig nånting tillbaka...jag har raderat bort de energitjyvar jag kan...jag umgås med människor jag tycker om och det räcker fint.

Det är faktiskt en utmaning i sig självt, att bo i sin gamla hemkommun med alla minnen och all nostalgi...men på nåt underligt vis så tror jag innerst inne att jag kanske behöver det här ett tag för att sedan kunna gå vidare på det sätt som känns bäst.

Det som känns roligast är kontakten med folk jag aldrig känt...som alltid funnits där, men som jag aldrig haft något att göra med. Nu är de närmre, jag lär känna dem...och det är överraskande positivt.

Jag har sågat det som behövde sågas...så att säga :)

Tänk....man behövde bli 50-taggare för att fatta ett o annat.

Framför allt....umgås inte med folk som förminskar, förlöjligar eller dominerar....de e inte ett piss nyttiga eller nödvändiga...det spelar ingen roll om de e nära eller ytligt bekanta...det där e sånt man klarar sig utan.

Imorgon e en ny dag...nya utmaningar...å för första gången på väldigt länge kan jag säga att jag ser fram emot de där nya dagarna, med ett leende på läpparna.

Å min nya bil? jorå...jag älskar den. en liten ärta som bidrar på sitt vis till den här sköna frihetskänslan! :D

//Karin

1 vecka har gått...

2018-01-22 20:33
Från Karinsdrömmar

....sen jag flyttade in här i mitt hus på landet....i skogen....

1 vecka som bestått mest av att få ihop en hög av alla de praktiska problem som naturligtvis uppstår när seveneleven inte ligger på andra sidan gatan.

Framför allt har där varit ett problem, som varit aningens större än de andra....

Avsaknaden av fordon!

Sålänge dottern var här och vi grejade och donade, så kändes allt ganska mysigt och ok, men när hon så åkte tillbaka till "sitt" och jag blev ensam kvar, DÅ kändes beslutet av den här flytten rätt ogenomtänkt.

Helt plötsligt var jag själv.....själv med kaminen, med pelletspannan....med källaren där det knäpper och knakar...själv med en kolsvart utsida när solen gått ner...(åt 3 håll iaf...för åt det andra håller bor grannarna och det lyser för fullt av civilisation)...men whatever....det blev väldigt ödsligt och väldigt tyst!

Funderingarna vandrade åt alla håll....ömsom kändes det bra, ömsom ångrade jag skiten ur mig.

Längtade efter ljus, ljus, trafik...ja till och med efter sirener och blåljus :)

Å i nästa sekund står ett råddjurskid med dito mor o kollar på mig genom köksfönstret...å då kändes det jättepittorekst och helt riktigt.

Hursomhelst....det är SVÅRT att föreställa sig hur nånting ska bli, om man aldrig gjort det....man kan ha romantiska ideér hur det ska vara...men man vet liksom inte riktigt HUR man reagerar när verkligheten så är där!

Verkligheten har varit här i 9 dagar nu....nåt däremot som inte är här, e mina möbler.

Jag sover, äter, sitter och bor alltjämt i min förbannade soffa och kan lugnt erkänna att det börjar kännas nog. Men MIO ringer o berättar, att tills vecka 8 får jag vänta på både köksmöblemang och egen säng. SUCK!

Jaja...time flies.....

Däremot har jag börjat lösa andra praktikum....

Jag har lärt mig pelletspannan....jag har lärt mig ljuden i huset....den värsta mörkrädslan e borta....jag KAN äta själv....fast det nog e det tråkigaste som finns...Balansen e något bättre då huset innehar trappor jag MÅSTE forcera,....OCH.....idag har jag köpt mig en alldeles egen liten bil!

Jag som nästan tvärvägrat köra i över ett år...ffa på landsväg/motorväg...jag köper mig en Renault Captur, manuell låda (van vid automat de sista åren)...och tycker det känns HELT ok! Den som vet hur jag mått under en ganska lång tid nu, förstår hur stort det faktiskt är :)

Kanske är det just det HÄR de kommande 6 månaderna ska visa mig...att jag KAN stå på egna ben, att jag KAN övervinna gamla demoner, panikångesten och farhågorna...och att jag KAN hitta tillbaka till mig gamla jag igen...

Det får tiden utvisa...å dag för dag vägleda....

Jag VÅGAR iaf prova...jag vågar göra nånting jag aldrig förut gjort....och jag utmanar mig själv varendaste dag!

Nog med det djupa....avslutar med en bild av den bil jag köpt...och känner mig tokigt nöjd över mig själv...

Jag KAN...om jag vill :)

//Karin

Konsten att Följa sina drömmar....

2018-01-04 19:14
Från Karinsdrömmar

... E minsann inte lätt!

I synnerhet när man inte riktigt VET vad ens drömmar är.

Jag har börjat flytta in i huset...där e så fint så och där finns en välkomnande känsla...Ändå kan jag vakna mitt i natten och fundera på om jag e riktigt klok NÅNSTANS i hela huvet?

Jag ångrar inte, jag tvivlar inte....men det e ett projekt jag aldrig gjort förut, och i det här fallet är jag alldeles ensam!

JAG.....som knappt kan ratta en fjärrkontroll....som suger på datorer och teknikens vedermödor....

JAG som blir handikappad i hela kroppen om inte bilen startar, pannan krånglar, diskmaskinen läcker eller det hörs nåt ljud jag inte kan förklara.

Jag ska bo ensam...vilket jag ju som sagt, aldrig gjort.

Dessutom e det mitt i vintern....det e geggigt, blaskigt och mörkt....skogen e större o mörkare än resten av året...inte bara den förresten....ALLT e mörkare den här årstiden.

Vad ÄR mina drömmar?

Vad vill jag?

Hur vill jag att mitt liv ska vara, bli och bekomma?

Är mina inre visioner om en grönskande äppelträdgård, full i glada hundar, bara en fantasi?

Egenodlade potatisar till midsommar....jordgubbar....

Är det omoget och inbillningssjukt att tro man ska gona in sig och njyta av tystnad o lugn o ro?

Högst många existentiella frågor....som jag ju inte har nåt svar på, eftersom jag ju inte verkar veta ett piss om vare sig vad jag vill eller drömmer om!

Hur gammal ska man bli innan man vet vad man ska bli när man bli stor?

Det här lät säkert väldans pessimistiskt nu, men jag lovar...det är det inte! Jag ser verkligen fram emot det här och det känns som en rätt cool utmaning. Har man aldrig levt helt ensam, så flyttar man ut i ett hus i skogen och testar det konceptet. Ska det vara, så ska det vara rejält! :D

Däremot e det väl oftast så, att ju närmre man kommer nånting man planerat länge, ju märkligare känns det. Så är det iaf för mig allt som oftast. Kommer jag ro det här i land, typ!

Just nu har jag ingen bil...jag måste fixa en sådan....och en säng....och ett köksmöblemang....jag ska lära mig elda i pelletspanna....jag ska slåss mot älgar, rådjur och annat skogsligt oknytt...grådvärgar, rumpnissar o fan o hans moster :)

Samtidigt ska jag komma underfund med en väldigt jobbig människa i mitt liv...nämligen mig själv....och lära mig hur jag fungerar som "person". Inte bara som mamma, matte, dotter, sambo....utan som MIG....

Fyttibövelen såna äventyr man ger sig på. :)

Nä...nog "oroat" för idag....jag har betalt in min första hyra och flyttat in mitt första lass med prylar....Nästa helg smäller det, å då ger det sig nog så småningom, både det ena o det andra....vem jag är, vad jag vill....och om jag e klok nånstans i åtminstone halva huvudet! :D

//Karin



Drömmar om Holländare å annat jox..

2017-12-29 22:30
Från Karinsdrömmar

Fredag kväll...

Å hela jag e full i tankar om förestående flytt!

Det känns sjukt overkligt! Alla de här åren som man längtat hem, vissa mer än andra, men all in all... hemma är hemma. Platsen där man bott i 48 år e fastetsad i hjärtat!

Kollat möbler idag... funderat på hur man ska möblera, vad man behöver köpa osv... å återigen e jag medveten om att jag gett bort ALLT av värde för en "clean cut"!

Bilen, tv och alla möbler utom en soffa o köksbordet!

Grattis Karin... allt från bestick till bil... det blir kul på kontot!

Äh, skit samma ... jag kan sova gott om nätterna o jag kommer gilla nya saker!

När vi nu ändå pratar utgifter....

Tänker börja rida igen... det har jag säkert nämnt 1000 ggr nu...
Å jag VET att när intresset biter sig fast, ja då nöjer jag mig inte med låne-häst!

Då vill jag ha en egen.... å jag kommer på mig själv rätt vad det är att googla dem här mer o mer...

.... holländska Friesian's!

Nä... nu murpar skallen iväg med mig igen...

Men drömmar kostar inget!

En dag o en sak i taget...
Först flytt!

2 veckor kvar imorgon!

Sååååååå pirrigt!

//Karin

Månskensbonde på gång 😀

2017-12-28 22:51
Från Karinsdrömmar

Japp! Nu e jag med hus!

Kontraktet skrivet och nyckeln på min knippa!

Livet version 6789.2 e på insegling! Å jag e så redo man kan bli!

Efter kontraktsskrivning o handslag, åkte vi ( jag, Linnea o Richard) hem till honom o käkade pizza och jag fick kramat om Zacken ordentligt!
Saknar min iller, men nu e han snart hos mig jämt... på "landet"... och vi ska ha massor av skogspromenader UTAN koppel!

Nu ska vi glo på Dunkirk och bara dröna resten av kvällen!

Göttans!

NU stänger julverkstan...

2017-12-23 15:28
Från Karinsdrömmar

... å det e dags å lita sig tillbaka o bara dra andan! Dags att fira jul!

Nästa år tänker jag göra HELT annorlunda.
Jag tänker inte dra ut på allt o behöva stressa ihjäl mig i sista sekund!
Dessutom tänker jag satsa på en mycket mer gammaldags jul!
Vad DET innebär får visa sig... har det inte riktigt klart för mig, men så får det bli!

Nu vill jag önska alla en riktigt God Jul med allt vad det innebär, och tacka alla dom kikar in här ibland!

Det gör det liksom kuligare att skriva o klottra!

//Karin

Kvällsrapport från Sotenäsbo-to be! 😀

2017-12-22 22:38
Från Karinsdrömmar

Att jag länge drömt om att få bo på landet, vet de som känner mig! Att få rå sig själv, greja med sitt...

Egentligen är jag en social prick, men kan inte sätta ord på hur gött det ska bli att få bo lite utanför allting!

Vill jag se o träffa folk, så vet jag vart jag ska ta vägen, det e inte ens särskilt långt... vill jag inte, då låter jag bli!

Tänk att det e tyst o mörkt när det SKA va tyst o mörkt... inga sirener, ingen trafik, inga gapande o skräniga grannar som har folkvett nålfisk!

Bara jag... mina fyrfotingar... å familjen granne på andra sidan staketet, så man e inte HELT isolerad. Grannarna e åxå mina hyresvärdar, så det känns betryggande och gött!

Idag har jag fått grönt angående tjänstledighet, och datum är satt... min chef har även lämnat fina referenser till ett sökt jobb och framtiden känns väldigt äventyrlig just nu!

Jag ska bo på landet! Alldeles själv!

Jag ska jobba "timmar" ett tag... känna in tillvaron... unna mig nån dag här o där då jag BARA gör det jag vill!
I sommar vill jag ha potatisland... bara en sån sak!

Trivs jag med detta, då är jag i hamn.., om inte, så finns mitt jobb kvar här och jag får tänka om!

Men just nu känns det spännande, pirrigt och väldigt utmanande på ett bra sätt!

Dessutom SKA jag börja med mitt projekt "skriva en bok"! Den idén har pyrt länge nog nu och det e dags att sätta igång!

Det blir bra det här!

Eller som min rare granne/hyresvärd-to-be sa idag...

2018 SKA bli ditt år!

(Det har jag trott så många ggr nu, att hoppet rostat... men kanskekanske att hon har rätt... i hope)

Hursomhelst...

I mitten av januari flyttar jag hem till världens vackraste kommun, Sotenäs, efter Några år i exil! ❤

Å den vetskapen tar jag med mig in i "min" jul.... känns riktigt coolt!

Å ja... i glädjeruset slängde jag ihop julbrödet, marzipanbollarna OCH julskinkan, bara sådär, ikväll efter julshopping o jobb! ☃️

//Karin

Mysig röra...

2017-12-22 00:23
Från Karinsdrömmar

... e det i vårt hus!

Papper, snören, saxar o tejp... exakt ÖVERALLT!

Men nu e de snart inslagna... NÄSTAN allihop!

En mycket udda julmånad går mot sitt slut...

Men just nu, ikväll... så känns det faktiskt riktigt bra!

Jag har gått igenom, för sjuhundratrettielfte gången, i mitt huvud vad som är på gång, hur jag ska få till det och hur alla pusselbitar ska ramla på sin plats...

Men just ikväll känns det som att det kommer lösa sig, bit för bit... allt kommer bli helt ok!

Å alla dessa insikter i detta pappersinferno, till tonerna av ledmotivet från gamla Pocahontas-filmen!

Dagen som sådan i övrigt...jorå... julkonsert med mina gamlingar...
Min lille supertant blev så märkbart berörd... sa att det kändes som hon var liten tös igen och närhelst skulle både "mor och far" vara där...
Det påverkade mig massor, och jag förstod så väl hur hon kände!
Den där saknaden över "svunnen tid" och förlorade kära gör förbenat ont!
Hon försvann in i en egen värld...och hennes blick blev väldigt vemodig!
Blä!

Jag passar nog väldigt dåligt för att jobba med de här gamlingarna... jag lägger dem så hårt inpå mig!
Inte mycket te "proffesionell" här inte!

Hursomhelst... nu e den längsta dagen till ända, och från och med nu vänder det och blir ljusare o ljusare igen!
Svårt att tro i vårt kompakta beckmörker just nu, men så är det iaf..
Å med den hastighet tiden lagt sig till med, så är det snart vår och sommar igen!

Då vill jag ha grillkvällar i min äppelträdgård! ❤

Gonatt! ✨

//Karin

Snart e det inte jul, igen...

2017-12-20 23:23
Från Karinsdrömmar

En dag med lite jobb, lite julhandel... sillinläggningar...och framplockat godisbord...

Dä blir nock jul i år au!

Imorgon ska vi baka hos minsta ynglet efter diverse jobb...sen närmar det sig med stormsteg!

Å om 3-4 dagar går proppen ur...

Man har ätit upp sig till trista dimensioner, man mår lite illa och tomtarna ser helt plötsligt lite glåmiga o dammiga ut... vemod och tomhetskänslor utmanar varandra! Samma varje år, och man lär sig aldrig!

Sen kommer nyår, vilket inte berör mig nånting alls nästan. Antingen är jag här i Trollhättan eller så firar jag in mitt nya år på Smögen... det ger sig! Antingen det ena eller det andra...

Hursomhelst så vet jag att det kommer bli ett förändringens år. Likt alla de senaste åren... nu hoppas jag bara det blir av positiv art!

Häpp... nu e det läggdags!

Gonatt

Det e möcke nu...

2017-12-19 11:48
Från Karinsdrömmar

Det händer mycket i livet just nu!

Positiva saker som får mig att ha viss tillförsikt till framtiden...

Det är dags att hitta de där lugna, softa dagarna nu. De inrutade dagarna fyllda av rutiner som inte tar knäcken på en!

En fungerande vardag helt enkelt, då man gör det man är ålagd att göra utan att behöva grubbla halvt ihjäl sig över ett psykiskt mående som fuckar upp hela tillvaron!

Jag har planer! Bra planer...och eftersom de utgör en förändring i det stora hela och erbjuder en helt annan tillvaro än jag är van vid, så känns det spännande och utmanande! Jag är redo!

De sista åren ska jag lägga bakom mig och se som en visdom! No hard feelings, men ändock har de skapat en envishet i mig... jag vet vad jag vill, och jag vet vad jag INTE vill!

Idag har jag pratat med en potentiell ny arbetsgivare. Verkade vara ett kul jobb av annan kaliber... serviceinriktat, Jupp... men mer relaxed än dagens fyrkantiga "vård"!
Det känns hoppfullt!

Jag har visioner om hur jag vill allting ska bli!
Ospännande är ett ord som dyker upp... friktionsfritt, avstressande...bara vanliga krav som vardagen brukligen erbjuder, men utöver det ska dagarna vara blanka sidor fyllda av mina djur, frisk luft, lite ensamhet... funderar hej vilt på om inte ridningen vore kul att börja om med efter många års uppehåll!

Möjligheterna e många, kraven små... här ska inte laboreras mer med nånting!

Trygghet är en underskattad lyx som jag trånar efter!

Utöver dessa funderingar...

Julen närmar sig och den hemtama julstressen ökar. Efter flera dagars pest o kolera, så ligger man efter i de där vanliga bestyren, men idag känner jag mig piggare och nu drar jag igång!

Häpp...
Det var det! Må väl och julmys så mycket ni bara orkar o kan! ☃️

När jag ska "hålla igen"...

2017-12-14 22:47
Från Karinsdrömmar

... så väljer jul å dyka upp...

Å jag går i den förbannade fällan varenda gång!

Jag tänker;

-Näe, Karin... nu ska vi inte svulla ut, utan ta det lite lugnt... tänk på Sonio beach och varma stranddagar på Kreta... nu ska vi INTE svulla o moffa... tänk på de där jeansen du vill ha... för att inte prata om senaste skinnpajen från Jofama...

I nästa ögonblick tänker jag ;

-Fuck that! Det där tar vi EFTER helgerna....

Kreta dyker upp först om dryga halvåret... jeansen finns kvar o jackan e iaf för kall nu... den blir bättre frampå våren!

Sen köper jag ett halvkilo marshmallows o knör ner dem i en gammeldags konservburk... kallar det för "decor" och känner mig grymt fyndig och redig!

Jul i vårt hus.... mat, godis... bullar, julekakor... fika på stan, julbord...

Har börjat knappa in på julklappsbeståndet åxå, och det känns bra...

Julklappshögen växer i takt med mitt friggin midjemått!

Idag har vi käkat jullunch med jobbet på fina Scandic Swania här i Trollhättan ...

Maten var ok, men dessertbordet lämnade ett å annat att önska! MEN ... det fanns brända mandlar o ischoklad, så ok!

Mina arbetskamrater var lyriska över deras "Ris a la Malta"... den var säkert go, för den som gillar sånt! Jag däremot, e inte nånsin impad över sånt som serveras med "saftsås".... många års tjänst på ålderdomshem har satt sina spår!

Dessutom gick jag på Sotenässkolan en gång i tiden... deras "saftsås" smakade VERKLIGEN som den var ihopvispad med ett par gamla dojjer OCH den berömda svångremmen!

Nu ska jag gå å lägga mig!

Drömma om älgfamiljen i min kommande äppelträdgård, hundvalpen jag tänker skaffa EFTER Kreta-resan och skinnpajen jag KANSKE kan klämma mig in i... nån gång frampå försommaren!

Gonatt! ☃️

//Karin

Milstolpar.

2017-12-13 12:58
Från Karinsdrömmar

Jag är VÄLDIGT nära just en sådan nu...en milstolpe, en förändring i mitt liv...

Jag trivs nu...med min nyvunna frihet...jag fattar inte varför jag lät ett destruktivt förhållande fortsätta så länge som det gjorde, MEN...thats history nu. Jag är fri, singel och fågelfri...jag gör vad jag vill...och jag NJUTER tamähfaen av´et! :)

Min "milstolpe" då?

Jo...jag flyttar hem till min käre hemkommun.

Jag har fått hyra mig ett helt fantastiskt fint "litet" hus...gammalt, men nyrenoverat och helt supermysigt. Å det bästa av allt...det ligger nära hav, och salta vågor, men på "landet"....skogen in på knuten med fantastiska promenadstråk i skog o mark..

Jag kommer ha en egen trädgård, med egna äppelträd....och enda konkurrensen om äpplena e tydligen de lokala älgarna som ska ha en enorm förkärlek för just "min" trädgård...

Som om detta inte e nog, så kommer jag ha braskamin i mitt vardagsrum...nytt kök, nytt badrum...kanonfina trägolv och allt e i tipptopp-skick...helt nytt. :)

Det känns helt surrealistiskt....

Jag kommer definitivt vara skitmörkrädd innan jag lärt mig kåkens alla ljus...men jag kommer bo granne med hyresvärdarna, där frun i huset e min gamla arbetskollega...i värsta fall får hon komma in o sova på soffan! :D

Jobbsituationen verkar lösa sig perfekt åxå, och det känns verkligen som ett kliv mot en jättemysig vardag...bo i naturen, frisk luft...ingen trafik, inget råtträjs...Å jag kan ha HUR många hundar jag vill ! :)

Fantiserar om hur jag förverkligar en annan gammal "dröm" åxå...å börjar skriva på allvar.

Ska köpa mig en öronlappsfåtölj och sitta i skenet från kaminen och skriva bestsellers på löpande band :D

Skämt åsido...det här känns bra. Nära till sonen, nära till far...och på under timman e jag här i trollhättan hos töserna!

Jag tror att jag för första gången på väldigt länge faktiskt tagit ett BRA beslut.

Nu blir det "Livat på landet"! :)

//Karin




Jag Älskar Julen...

2017-11-16 21:30
Från Karinsdrömmar

...men samtidigt blir jag alltid lite ledsen den här tiden på året.

Allting andas minnen...allting hör barndomen till. Ljusen, lukterna...musiken man matas med i flera veckor...

"så mörk är natten i midvinter tid...men se då nalkas Lucia"....

Minns hur man stred kvällen innan "Lusse"..det bakades lussebullar...mamma la upp på och strök lusselinnet...det nyinköpta röda sidenbandet presssades på lite försiktigt åxå. Skulle man vara Lucia så klädde mamma alltid min krona med riktigt lingonris...ingenting fick vara "halvdant" utan allt skulle vara som det ALLTID varit.

Man längtade till morognen, när man väl kröp i säng...kl 7 var det Lussefirande på tv...man kikade på det nästan andaktigt i skenet från levande ljus samtidigt som man åt sin frukost. Man fick öppna lucka 13 i sin presentkalender...

11 nätter före jul....

Det kändes oöverstigligt lång....

Dag för dag växte julen fram hemma hos oss...det bakades marzipan och förbereddes....mammas hemmagjorda pepparkakor som var handgjorda från grunden....pepparkakshuset, kolan, knäcken...

Det var så obeskrivligt mysigt och så väldigt förväntansfullt...å jag var så enormt glad att min mamma var just MIN mamma. Hon gav mig värderingar och grunder som jag själv försökt lämna vidare till mina egna barn.

Den här speciella tiden på året....nu, alldeles innan alla fönster lyser upp av fina ljusstakar och stjärnor...just nu, när man känner i luften vad som är på gång...det närmar sig...man börjar smånynna på de välkända melodierna, man börjar fundera på vad man ska köpa för julklappar...den HÄR tiden känner jag fortfarande en förväntan...ett lugn,men samtidigt även en fruktansvärt ödslighet..Ingenting kan någonsin bli igen, som det var då...när man kände lukten av nypressat lusselinne och sidenbandet hängde över en stolsrygg...Ingenting kan ge mig den där speciella känslan av att inte ha ett enda problem i hela världen och att allting var precis som det skulle.

Jag går in i en affär, och jag ser hur julpyntet dyker upp....jag ser att det börjar plockas fram julmust, pepparkakor...lussebullsförsäljandet e i full gång...där finns mandelmassa, nougat och alla de juliga attiraljerna lättillgängligt för alla julbak och godissnickrande....det luktar apelsin, saffran och vetebröd....

ALLT är precis som vanligt...och inget är som förr. Motstridigt och våldsamt jobbigt.

Jag älskar Julen...jag älskar hur den får mig att känna nånting inombords som jag aldrig känner under resten av året...men den påminner även så våldsamt mycket om svunna tider, om de kära som inte längre är med och om saknaden däri..jag älskar hur jag fått mina barn att känna för denna högtid, precis det jag kände förr...det har jag gjort bra...men jag saknar den som lärde MIG.

Tänk....inget e fasen lätt i det här jordelivet.

Så samtidigt som jag glädjer mig åt allt vad som har med Jul att göra, så knyter sig nånting inuti...å den där alldeles speciella känsla jag hade förr av pur förväntan, har fått stå tillbaka litegranna ..Numera finns där, mitt i alla dofter, all handel, bak och pyssel o musik, en stor känsla av förlust och sorg.

Julen är en grym högtid...när man e barn och medlem i en lycklig konstellation förstår man inte det....men mitt i myset påminner den en såååå mycket om allt som gör ont.

Om att barndom, sorglöshet och bekymmersfrihet endast är temporärt...om att människor man älskar försvinner ur ens liv...och om att det som en gång var, aldrig kan bli igen.

//Karin


Ingen högklassig bild...men tagen när ungarna var små, innan allt blev annorlunda.

Sliriga hundpromenader, broddbrist och "vartfasenskajagbo"-ambivalens!

2017-11-16 11:02
Från Karinsdrömmar

Har alldeles nyss halkat runt en slirig hundpromenad...att min käre jycke beter sig som en klon mellan jordfräs och mullvad ute gör inte saken lättare!

Det gäller liksom att planera sträckan man ska gå, innan man ens är där! Ingen helt lätt uppgift för en tant som har balanssinne i likhet med en dyngrak matros! :D

Hur som helst...det gick så bra det kan...och med tungan rätt i mun e mina kotor och ben intakta ännu!

Nu sitter jag här och lurar på om buss kanske e ett lämpligt alternativ att ta sig till jobbet med idag!

Det bär emot, nu när jag börjar få upp flåset...men med en gnutta otur kanske jag hamnar i gips i flera veckor istället...å då lär ju inte kondisen bli bättre.

Hursomhelst...Dimmigt som sjutton här idag, rena ärtsoppan utanför fönstret...November i sin fullaste blom! Jag sitter här och bloggar, sörplar kaffe....mentalförbereder mig för dagens jobb... Längtar efter nästa helg då jag ska åka hem ett par dagar. Alltid lika skönt att landa där i några dagar...vilket ju är en liten indikation på vart man hör hemma...iaf i hjärtat!

Så därför ska jag passa på att kika på ett par lägenheter samtidigt! :D

Det här e nog det mest ambivalenta jag varit någonsin!

När jag flyttade från Stockholm var det bara en ren, skär välsignelse. Fanns ingenting i fördelsarkivet och jag ville bara så långt bort därifrån det bara gick....men HÄR, i lilla Trollhättan....här trivs jag riktigt bra!

Jaja...lååååångbänksämne! Vi får se vad som händer helt enkelt...en dag i taget!

Nu ska jag röja upp här, fixa till mig litegrann så jag inte skrämmer ihjäl mina arbetskamrater....och imorgon har jag en ledig dag! Hå å hej...

Livet version 3.0 snurrar vidare!

//Karin

Home sweet home...fast definitivt ingen novemberbild :)

Mitt-i-natten-klarheter! 🙂

2017-11-16 00:27
Från Karinsdrömmar

Att jag e en nostalgisk, melankolisk funderare har väl inte undgått någon...fast jag KAN varva det med ett rätt positivt humör åxå, så jag e ingen ny Karin Boye eller i nån loop av depp...

Men visst... jag blir lätt ganska "offside" numera och gläds inte alls åt sånt jag tyckte var enormt roande för bara några år sedan! Om det är mognad, att man sansat sig och ramlat in i sin rätta ålder eller om det e senare erfarenheter som dämpat mig rent allmänt, vet jag inte... jag vet bara att jag är mer kontent med att få vara utanför allt surr runtomkring, och nöjer mig med mycket mindre!

Just nu... nerbäddad i soffan och med snarkande hund vid mina fötter, så bryr det mig faktiskt inte ett dugg att jag inte ens har en egen säng längre... att jag i väntan på en egen lägenhet, har en c/o-adress hos mitt yngel i hennes studentbostad...att allt jag äger o har återigen e instuvat på 24Storage. För bara några år sedan hade det känts mycket märkligt...som ett fett misslyckande, vilket det kanske också är...men just NU, är det ok!

Tak över huvudet, med en av de bästa pysar jag vet.. å mysigt har vi det åxå... jobb har jag, dessutom fast tjänst... mina värsta åkommor som jag lidit av i nästan ett helt år, har tacklat av och istället för att oroa mig för att inte kunna äta alls, stör det mig för tillfället att jag har något som bara kan beskrivas som sluksot...(mycket bättre eftersom det känns som ett sundhetstecken i jämförelse!)

Att jag känns för gammal för att vara happy hobo... det skiter jag i! Min tid kommer väl när tillvaron lägger sig tillrätta!

Å så har jag min Zack... som åxå ramlar mer o mer in i sin ålder för var dag som går... lite tröttare, lite vit om nosen, lite stelare o försiktigare... men liksom jag, rätt soft med livet som sådant i alla fall!

På nåt vis e det väl som det SKA vara...man ändrar vanor, ovanor och beteende genom livets alla skeenden... man tacklar sina situationer utefter de lärdomar man samlat på sig... och man inser att man i det stora hela e en rätt lyckligt lottad typ på väg genom åren!

Nu inte sagt att jag e redo för gungstol, rullator o stödstrumpor... no way... men jag tänker bryta mitt beteende, till skillnad mot "förr", genom att landa i just MITT liv... ta det lugnt, hitta min egen vardag och framför allt, försöka tänka efter, före, i vad som nu kan tänkas dyka upp! Inget mer förhastat eller ogenomtänkt! KAN va ett tecken på mognad!

Tror det i grund o botten handlar om att gilla sig själv och bli nöjd med den man är...

Å medans jag jobbar på det... och den tanken får "gro till sig"... så tänker jag njuta av allt jag HAR... istället för att grunna på sånt jag inte har... sovande här i min soffa... med världens bästa kompis vakande, nära och varm!

Gonatt!

Positivism!

2017-11-14 13:43
Från Karinsdrömmar

Jo tjena....

Fast....en naggande positiv känsla har börjat krypa sig på under sista tiden....

Lite mer taggad att få ordning på saker o ting som länge varit tungt att bära!

jag känner mig mer levnadsglad, helt enkelt...å det kan jag garantera er, var inte jättelätt under en längre tid.

Inte så att jag nånsin varit så under isen att livet inte varit att föredra, men jag har varit ruskigt blase´.

Nu sitter jag här, på min lediga dag...å kluddar med internet på alla de möjliga vis...facebook, instagram, mail, blogg...u name it....och jag känner mig NÖJD!

Lite rundare, lite äldre, lite gistnare.....och lite mer happy in time! :D

Positiv?

Jorå...litegranna....

Ser fram emot att få positiva besked angående en lägenhet....tycker det e mysigt att umgås med mina arbetskamrater, har lite planer på både resor och utgång....fått några goa komplimanger....TROTS det runda, gistna och äldre....känner mig mer motiverad, peppad och mer på GÅNG än på evigheter...

Å en känsla jag bara älskar....

INGEN ska se mina ben, så rakhyveln e inget betyngande heller nu på väääääääääääldigt länge! :D

Jag klär mig i singelrollen och faktum e att jag njuter. Det säger säkert väldigt många nysinglade, och nyhetens behag e stort...Men grejen e, att jag typ ALDRIG varit helt ensam. Jag gillar känslan av att jag får göra vad sjutton jag vill....jag FÅR tycka Sam Hueghan e Guds gåva till kvinnligheten....jag FÅR gå ut och göra vad jag vill...Mina misstag e mina, så även mina framgångar...Jag styr min ekonomi, min vardag och mitt flörtande...(obefintligt, inte ens önskat...men iaf) och jag bestämmer själv var, när hur....med ALLT) ! :)

Låter jag kanske positiv i överkant?

Jo...kanske lite....

Men livet står på min tröskel...morgondagen e bara min.....jag har mina kidz, min hund....och jag e totalt allright i de allra flesta sammanhang.

Sen inte sagt att det INTE e mysigt att sova sked....men allt annat ska liksom klaffa åxå...det e många små komponenter som ska funka för att tvåsamheten ska vara bra! Jag har sett baksidan länge nu....å inte bara jag...min f.d pojkvän likaså...

VI klaffade inte längre.

nä....rubbish and jidderisch....

Nu ska jag ut med min Zack....som på nätterna numera, ligger och värmer mina fötter....

En mycket okomplicerad bästis, som bara ger och sällan tar....

Tror jag satsar på jyckar hädanefter!

Häpp! :D


Jag börjar tycka om mig själv igen! 🙂

2017-11-10 09:59
Från Karinsdrömmar

Under en lååååång tid har jag inte brytt mig ett dyft om hur jag ser ut!

Naturligtvis har jag hållit mig hel o ren, slafsat på lite mascara om och när jag gått på utsidan dörren, borstat tänderna osv... men i övrigt har jag varit fullständigt ointresserad!

Adidasbrallor, collegetröja, nikeskor... punkt!

Det där att snoffsa till sig... ni vet, sånt där "tjejigt" som att raka ben, använda en uppsjö av krämer, smörja in sig, pynta till sig... det här har inte funnits på världskartan!

Med ett raserat förhållande och noll lust att försöka imponera o reparera så har jag skitit totalt i min appearance... det har väl såklart mycket att göra med hur jag mått i övrigt, men iaf... det har känts totalt onödigt att piffa till sig!

Nu känner jag en liten gnista av lust att fixa till det här! Mer målmedveten och inställd på förändring än på flera år!
Motion, tänka på vad man stoppar i sig, ett vaknande intresse för att se pigg, fräsch o frisk ut... kolla kläder när man tassar runt på köpcentret...ja, till o med rakhyveln har fått sig en ny uppsättning rakblad!

Å så har jag uppdaterat stövelsituationen!

Jag sminkar mig inför mina arbetspass, jag planerar utekvällar med både kollegor o Goa vänner... jag drömmer om att känna mig nåt sånär fin när jag står på Kretas underbara stränder nästa gång...

Kort sagt!

Jag börjar bry mig om mig själv igen, å känslan är faktiskt fantastiskt go!

//Karin