RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-03-23 08:56:52

STINA MEYER

Stinameyer blogg på Nouw

Bäst idag

2018-12-20 01:02
Från Stinameyer

Dra bara

2018-11-29 02:36
Från Stinameyer

Så äckligt trött på folk som missbrukar ord.

Jag älskar dig
Jag finns
Jag bryr mig

Fuck er, ja pissar på er alla vidriga pissluffare.

Antingen är de skvaller eller förstöra ni vill.

Man går, är ärlig o ställer upp på varenda jävla människa, inte ens ett tack får man. Man öppnar sitt hem, sitt hjärta o offrar ens liv, för vadå? Någon som pissar en i ryggen o låtsas som de regnar.

Det är bra nu. Stänger av, stänger ner och skiter i alla. Fuck er

Veckans

2018-11-26 01:09
Från Stinameyer

Denna veckan rycker jag rullade på väldigt bra och fort. I måndags började jag på ny medicin, vilket betyder att livet går framåt, väldigt bra. Utredningen i sig är inte färdig ännu, utan läkaren tycker jag behöver specificera en del för att sätta diagnos. En del saker är solklara men hon vill utesluta annat också.

Humöret är inte alltid på topp, inte lusten och orken heller, som vanligt svänger det. Men ja tycker jag börjar bli bättre, och det är mycket tack vare att jag knutit nya och starkare band till människor som gör mig glad.
Framförallt mina killkompisar, några från Strömstad men även några härifrån. Ingen nämnd, ingen glömd❤️

Och allt i stallet känns bra, jag är där minst 3 dagar i veckan, mockar., rider och håller koll på utrustningen. Min kompis häst har äntligen börjat fått sättas igång på riktigt, och de är ju lite roligare när man har någon att rida o träna ihop med. Det sista har de mest varit skritturer och avspringning i paddocken. Men denna veckan tänkte jag att Limpan skulle få göra markarbete med lite bommar och dressyr för att lära sig lyssna på mig. Vi hoppade på skoj här för ett tag sedan och det tyckte han vart jätte kul så de blir det fler gånger också

Tills vidare får ni ha en trevlig vecka, puss från mig❤️

Dagens

2018-11-24 01:46
Från Stinameyer

To deep

2018-11-22 04:00
Från Stinameyer

Jag tänker på det varje dag.
Hur skulle det se ut? Hade det varit någon skillnad? Hade dom ångrat det dom sa? Hade han brytt sig? Vilka skulle minnas? Eller finns det något att minnas?

Frågor som snurrar i mitt huvud hela tiden, och det försvinner inte. De kommer vara kvar där, ärrade i mitt huvud. Det jag går igenom varje dag, och gjort, formar mig till den jag är. Vissa ord kommer alltid sitta djupt, speciellt från de jag älskar. Men det är inget jag klandrar dom för, på ett eller annat sätt ska det nog vara såhär.
Vissa blommor står fina i flera år, en del klarar inte ens ta sig och de finns de som vissnar förtidigt. Men det finns även de som trotts storm/frost och regn försöker hålla ut. För vem vill vara en quitter?

När jag träffar folk idag, gör jag det bästa intrycket jag kan, jag håller upp huvudet, ler och verkar oberörd av det faktum att min själ är sönder. Den är såpass trasig att den aldrig kan bli hel, möjligtvis ett mirakel kan laga den.
Jag är med min familj, mina vänner och folk runt om. Jag ser, mer än vad ni tror, och jag tänker alltid, hur skulle han reagera om det händer? Skulle han sakna mig, eller skulle han borsta bort det från axeln?
Ju mer tiden går, ju mer förstår jag. Jag har många runt om, men bara ett fåtal är äkta. Varför kommer du in i mitt liv, när du inte tänkt att stanna?

Men mest av allt, varför ser du inte? Varför förstår du inte?
Om livet är en gåta, är döden svaret?

Det finns så mycket mer som behöver komma ut ur mitt huvud, men det är bara ett stort kaos just nu.

why can’t u see me tryin

2018-11-09 13:23
Från Stinameyer

Jag vill vara ifred, men jag vill ändå ha någon där. Det är svårt att förstå, men också så jävla svårt att förklara. Ibland känns det bara så meningslöst att ens försöka, men jag måste. Fast vem bestämmer det egentligen?

Allt jag går och väntar på nu är mitt jävla läkarbesök, o därefter börjar mitt liv om igen, hoppas jag. Vem vet, det kanske bli värre och totalt kaos? Tänk om jag skulle få mediciner som gör mina hjärnspöken värre och hon lyckas denna gången?
Tankarna bara snurrar, orkar inte ens.

Jag önskar jag var 12 och det största problemet var att vi var för många barn som skulle gunga och rasten var för kort för att de skulle bli ens tur

Darkest hour

2018-11-03 03:01
Från Stinameyer

Här var det visst ett tag sedan jag var, men kände dör en kik ändå. Hoppas allt är bra där ute är bra med er? Har ni haft ett bra höstlov, eller till er arbetande, en bra vecka?

Dagarna rullar på för mig i vanlig ordning, lite hemma sysslor, netflix eller whatever och sen ut och träffa folk. Är ju ändå ett gott gäng vi skapat nu, med samma intressen och sånt

Sjukdomsmässigt är läget ur balans så att säga. Min diabetes är slarvigt skött men börjar komma ner till mätningar där man ser siffror iallafall Högt socker är bättre än ketoner iallafall..
Och psykiskt rullar det på, ner, upp, ner, upp. Just nu tycker jag det känns bra, men för en timma sen var det skit och innan dess var det grymt bra och skratt. Så bergodalbana är det här. Men jag ser ljust på framtiden - i och för sig är ju himlen ljus med.

Vad har ni för tankar kring döden? Vad tror ni händer? Blir vi något, eller någon? Finns himlen o helvetet?

Jag tänker en del på döden, dels för det är något som väntar oss alla. Och för jag tycker livet är intressant. Vi växer upp, alla i olika miljöer och möjligheter. Sen går vi i skolan, får utbildningar, och kommer ut i arbetslivet. Vi lär känna människor, vissa blir vänner, andra bekanta och en del ska bli vår familj. Sedan lever vi detta livet fram tills de går över till nästa generation, och de börjar om. Och vi blir demenssjuka, blir placerade på ett ålderdomshem och blir bortglömda tills vi dör.

En sak som jag frågar mig själv ofta är; När vet man att man är färdig?
Det svaret man får är, det vet man aldrig. Eller när någon tagit sitt liv, så säger folk; Han var så ung, han hade hela livet framför sig. Men hur vet ni det? Han kanske var färdig där? Hon kanske var en mindre bok, utan 1000 miljarder sidor? Ödet, existerar det?

Jag vet bara en sak. Det här är mitt liv, mina möjligheter. Vi alla är dödliga, sårbara och sköra. Alla människor hanterar saker på olika sätt, och svårigheter. Vi alla är olika och så kommer det alltid vara.

Men glöm inte att aldrig någonsin ta någon för givet, för plötsligt slits de ifrån en. Glöm inte det. aldrig

Days

2018-10-21 22:56
Från Stinameyer

Just nu har jag en dipp, en ganska jobbig en. Jag kämpar varenda steg jag går och är påväg upp. Jag ska dit igen, men ge mig lite tid

Vänner är familj

2018-10-11 04:24
Från Stinameyer

Ännu en dag har passerat, och jag ligger i sängen vaken alldeles för sent, igen. Men jag tycker dagen har varit bra. Lämnade in 3 skolarbeten innan jag åkte till stallet och mockade och red Limit en sväng ut och avslutade i paddocken. Han är rolig för han försöker fortfarande prova mig men jag ger mig aldrig, och det ska han få lära sig!
Efter stallet duschade jag och åkte bort till Nathalie, vi lagade mat och hade lite mys innan Jennifer kom. Vi hade lite girltalk och massor med skratt, sen avslutades kvällen ute med massa andra roliga kompisar. Och mitt i allt så stannade jag upp, såg mig omkring och insåg att jag har dom finaste vännerna.
Vore det inte för Janni och Nathalie som räddade mitt liv i somras, så hade jag inte kunnat stå här. Er är jag evigt tacksam!
Vore det inte för min älskade Fia och hennes familj så hade jag aldrig orkat ta mig igenom tiden efter. Och trots den tragiska sommaren med psykisk ohälsa och Milos bortgång, så blev vi alltmer sammansvetsade. Vi har gått igenom mer på den här tiden än vad jag gjort med någon. Hon är min storasyster, och min förebild. Den starkaste personen jag känner, jag älskar dig❤️
Och utan er andra, vem vore jag? Allt peppande, alla utflykter ni dragit med mig på, alla kramar jag fått. Ni har limmat ihop de största bitarna som var trasiga.
Hur ska jag någonsin kunna tacka er?!

Vid denna tiden så borde man sova, för tankarna rullar som mest. Mitt liv är inte som jag trodde det skulle vara för ett halvår sedan. Men jag försöker ta mig framåt i motvinden, för någon dag slutar det blåsa, det tror jag iallafall.
Och fram tills den dagen, så kämpar vi tillsammans❤️

Godnatt vänner och ovänner

Tuesdays

2018-10-09 23:36
Från Stinameyer

Hejsan svejsan

Igår hade jag en lugn dag hemma med städ och pyssel hemma. Fick pluggat och ringt några viktiga samtal. Sen tog jag och Janni en tur till stallet och red ut sen kort sväng med Licko och Limpan. Hennes häst har varit halt, så just nu skrittas han bara men snart är det förhoppningsvis dax för igångsättning!
Men jag och Limpan fortsatte i paddocken och värmde upp och sen fick vi små hinder uppsatta, så vi hoppade första gången. Bara en sockerbit några gånger, men sååå kul. Jag har inte hoppat något sen jag red Lucky, och då hoppade vi mycket tills jag flög rakt in i ett hinder. Efter det har jag varit lite rädd för att hoppa, men det är vansinnigt kul!

Idag har jag varit på möte, ringt några andra viktiga samtal och gjort lite tjejpyssel hemma. Slängde i en färgbomb i håret, lite färg i ögonbrynen och sånt där annat smått och gott.

Sen åkte vi en sväng till stallet så jag fick gjort rent Limits utrustning, vilket var väl behövligt
Resten av kvällen har spenderats med min sköna böna, Nathalie

Thoughts

2018-10-09 21:40
Från Stinameyer

Ny vecka igen

2018-10-08 01:51
Från Stinameyer

Ligger i sängen här med min lilla Haylie, vi la oss för en liten stund sen. Försöker koppla av men hon vill bara mysa och bli klappad hela tiden, min sötnos det haha!

Igår hade jag och Janni stalljouren, vilket innebär att vi tar ut alla hästarna i stallet, ger mat och vatten, mockar och håller de snyggt och iordning.
Runt 14 tiden igår så åkte vi från stallet och in mot Göteborg för att hämta ett par saker till Lars, som är som en extra pappa för mig. Så detta betydde, släpkärra i storstan, och kan ni tro, Gud måste varit med mig för resan gick bra!! Kan tillägga att jag inte är van vid att köra med släp över huvudtaget, men in till Partille kom jag och backa in till ett garage gjorde jag med, woop!
Sedan var det raka vägen hem, byta bil och in till stallet och ta in alla hästarna igen, och hem efter det till en varm och efterlängtad dusch. Så lördagen var en stressig dag, men det gick bra ändå. Humöret var på topp trots att det var lite tjafs, skönt det!

Idag har bara varit en slö dag. Var hemma ganska sent inatt efter att vi var i Strömstad och hämtade Alex. Så lite städning och matlagning blev dagens stora aktivitet, och under kvällen nu har jag och Nathalie spelat pokemon, vad annars‍♀️

Imorgon är det ny vecka och nya möjligheter! Hoppas ni får en bra vecka, puss heeeej

Psykisk ohälsa

2018-10-07 15:00
Från Stinameyer

Har under många års tid levt med psykisk ohälsa, något som uppmärksammades så tidigt som i 10-11 års åldern. Idag är jag 20, snart 21 år och det är värre än förut.
Jag vill börja med att säga att jag inte skriver ut detta för någon form av ”tyck synd om mig” utan jag tycker detta är ett viktigt ämne att prata om.

****VARNING FÖR STARKA BILDER****

Jag har tänkt under en längre tid att jag ska börja prata lite mer öppet om det, och vad som försegår i en vanlig 20 årings huvud. Men hur börjar man, och hur pratar man om det? Såklart är det mycket känslor och tankar som ändras på millisekunder.

Jag har haft diagnostiserad depression sen 4 år tillbaka och har gått på mediciner sen dess. Den stora resan började på BUP, där jag började hela min trasiga själ. Samtal var och varannan vecka, medicinering och diverse saker som gjordes där. Det var en stor push för mig, och jag fick mycket stöd av familjen och min dåvarande pojkvän. Åren gick och det har såklart varit ett rent helvete då, men på stabil nivå.

Men för ett år sedan, lite mer började nått annat spöka. De har alltid funnits där inombords, men undangömt. Tyvärr växte det och blev större och svårare att kontrollera, och på nått sätt slet sig monstret fri. Och här är vi idag. Jag och Hon. Så den här tjejen som jag tycker det är, är min röst i huvudet.
På senare tid, ett år tillbaka så har hon fått mig till saker jag inte trodde jag var kapabel till, och gjort saker jag ångrar djupt idag.
Mina självskadebeteenden har blivit värre, mycket värre. Och mina krav har höjts på mig själv, så mycket negativ energi speglas kring mig nu. Och mina up n down är skadliga för mig.

Jag är en vilsen och trasig själ. Helt enkelt.

I juni gjorde jag mitt första självmordsförsök, nått jag har försökt stöta bort men måste acceptera. Skammen efteråt var det värsta, eller ÄR det värsta. Och efter det blev det lite bättre en stund, men så hända så mycket runt om.
Fia, min bästavän som var gravid i 9onde månaden fick föda ut sin döda son, och jag var såklart med varje sekund på sjukhuset. Själva förlossningen var den värsta mardrömmen jag varit med om, trotts att hon kämpade på på bästa sätt❤️ Lilla Milo, 3 månader idag som vi blev inlagda på näl för ditt hjärta hade slutat slå...

Men under dessa månader efter Milo så har det varit mycket fram och tillbaka med livet, för det mesta har det varit neråt.
Mitt största självskadebeteende är min diabetes. För er som vet vad sjukdomen innebär så betyder det insulin vid vare måltid och lägre doser i mellan. Men när ja har mina dippar så skiter jag i insulinet helt, och i vanliga fall håller dessa perioder på 2-4 veckor, vilket innebär att jag kan gå utan insulin igen månad, tyvärr. Jag vet, det är livsfarligt men just nu skiter jag i allt detdär. Jag har ingen ork att ändra detta nu heller.

Men sen är mitt andra självskadebeteende rakblad och knivar, och jag har ärr på många ställen på kroppen pågrund av psykisk ohälsa.


Först och främst kämpar jag inte ensam, utan jag kämpar emot mig själv, en del av mig, som säger att jag ska göra allt det här dåliga mot mig själv. Sen vet jag att jag inte är ensam för jag får mycket stöd från alla runt mig och jag har även professionell hjälp, men ensamheten inombords är den värsta. Det är som att när mörkret kommer, så kommer resten av helvetets alla demoner in i mitt huvud och spökar tills det blir ljust igen

Det finns så mycket kring min psykisks ohälsa som jag måste prata om men jag tycker det är svårt och otroligt skämmigt. Men varför egentligen? Är det fel på mig? Jag tror inte det, men det är det ju.

Jag är ju en psykisk störd brud, som vill förstöra för andra för jag själv mår piss, och psykopat utan känslor osv. Ah inte lätt att hålla koll på allt man får höra var och varannan dag, men för det mesta är det ju sånt här.

Ska försöka avrunda lite här, men hoppas det är okej för er att jag skriver lite sånthär, för det är ett bra sätt för mig att bearbeta allting, och ett bra sätt för er att förstå mig kanske?

Tack för mig hörrni, talaaaas

Checkar in

2018-10-06 01:54
Från Stinameyer

Hejsan alla bloggisar

Måste be om ursäkt för mitt dåliga update på denna sida, men ibland hinner livet ikapp en

Förra helgen vart det fest hos en kompis på fredagen, och på lördagen blev det ytterligare en fest för en kompis som fyllde år. Två dagars för en nykterist för mig.. Ja det skog hårt. Avdäckad och utslagen var jag på söndagen, och det spenderades med bakispizza och tusentals andra kalorier
Senare på kvällen och natten fick jag och Nathalie agera sjuktaxi till Näl, vilket slutade i en evighets väntan, som dock var värt det! En kompis blev hastigt sjuk och fick en operation sådär på måndags kvisten. Efter 9 timmars väntan fick vi åka hem och vi har nog aldrig varit gladare över att se Tanums kommun skyltarna
Men kompisen mår bra och då gör jag med det❤️

Resten av veckan flöt ju på bra, gått fort som vanligt men vad gör väl de

Idag blev det jobb för min del, inom LSS och det var min första dag som vikarie och det gick huuuur bra som helst, och jag hoppas det blir fler tillfällen Tror ingen kan förstå min saknad till jobbet som jag har. Mina älskade gamlingar, som jag saknar er❤️

Sen blev det hemmagjord pizza hos Janni med Marina och resten av familjen. Så kul och mysigt, precis som en fredagskväll ska va!
Och sen fick jag natta både Oliver och Elona, och dom somnade som små sötnosar

Imorgon är det stalljour, så dax att sova! Puss!

Fredagsrus

2018-09-29 04:58
Från Stinameyer

Vaknade klockan 8-9 idag, fick upp och satte mig bänkad vid ticketmaster, för idag var det ju biljettsläpp för Metallica! Och biljetter fick vi ju!
Efter de fick ja upp o käkade frukost, gick upp och hämtade mammas bil innan jag åkte till stallet.

Idag blev det en tur ut först, kollade av varandra hur vi fungerar tillsammans utanför paddocken, och jag tycker det fick bra. Han provar mig mycket fortfarande, men de blir bättre ändå. Avslutade med trav o galopp i paddocken.

Sen åkte jag, Marie, Måns o Nathalie till Strömstad för lite ärenden och Marie skulle röntga foten. Det blev en blixtsnabb visit.

Ikväll blev det fest hos en kompis utanför samhället o det var riktigt kul☝
Godnatt nu ska Stina sova, puss o hej

Dag som natt

2018-09-28 03:11
Från Stinameyer

Nu är jag hemma, flera timmar försent men tidigare än jag trodde ändå. Detta med att hålla en bra dygnsrytm har varit svårt de senaste året, men det går i perioder, så är det ju!
Sammanfattning av dagen så har den varit bra. Det började neråt, små irritationer sen dagen innan, men efter städning här hemma blev det bättre. Tog mig en promenad upp till vårdcentralen och hade möte med min psykolog, vilket var behövligt

Resten av kvällen spenderades med vänner och lite blandade samtal. En tur till Uddevalla för att hämta en kompis blev det också, så passade på att köra förbi Fias sons grav, Nathanuel. Han är en pojk jag önskar jag hade fått se och lärt känna, men tyvärr är livet så orättvist..

Nu säger jag godnatt och så laddar vi om batterierna för en sjuhelsikes bra helg! För det är jag värd!

Ups n down

2018-09-27 02:23
Från Stinameyer

Skærtorsda 2k18

2018-09-20 18:51
Från Stinameyer

Kan inget annat än tänka tillbaka till en av de bästa dagarna i mitt liv. Musik, människor, bilar och fylla. Alltså kan det bli bättre? Tror inte det faktiskt! Visserligen var det jag som körde men hade ju min strög70 så va spelar de för roll

Bra med helg

2018-09-16 05:56
Från Stinameyer

Haft en underbar helg med mina älskade vänner. Jag älskar dom så himla mycket, dom finns alltid där när det är något som inte står rätt till❤️

Framförallt min älskade Fia och resten av familjen. Är så stolt att jag fått lära känna er allihop och ja älskar er som familj

Och mina fina vänner, speciellt Måns, Tobbe och Emil som alltid får mig på bättre humör Och sist men allra grymmast, min Nathalie En pärla som ställer upp i vått o torrt, som får mig att orka genom de värsta stunderna. Tack vare dig Nathalie står jag faktiskt här, glöm inte det. Du räddade mitt liv och jag är evigt tacksam för det!

I fredags blev det Pokémon spelande på förmiddagen, en liten promenix i ösregn med Saga och middag hos farmor. Sen var det fest hos Nathalie med massa härliga bönor, och ordentligt med kaos blev de också
Lördagen blev rätt seg, städ efter festen, promenix med Saga igen, hem och städa min egna lägenhet och sen iväg på bio med gänget. Vi slutade med 11 pers så de var riktigt kul. Såg på The Nun, som var bra men inte den värsta, men definitivt en riktig rysare. Resten av kvällen spenderades hos Nathalie, fullt med skratt och galenskaper, bland annat 5 lager brun utan sol, i ansiktet

Söndag idag, får se vad världen bjuder oss på
Puss hej

Hästis

2018-09-14 03:15
Från Stinameyer

Får väl droppa bomben, jag ska ÄNTLIGEN börja rida igen och jag är så taggad! Ska lägga upp massa fina kort på hästen ja ska hyra framöver, ni kommer bli förälskade

Morgondagen tillbringas hemma med tvätt, plugg och städning. Mindre kul men sånt måste dock göras
Vi hörs imoooorn

Skit

2018-09-14 03:11
Från Stinameyer

Dax att uppdatera er.
Går igenom en jobbig tid i min vardag, en jobbig del av livet och det kommer förmodligen vara så ett tag.
Men för att låta er få en inblick om vad allt handlar och beror på så ska jag berätta lite om min psykiska ohälsa.

Jag har haft diagnostiserad depression sen många år tillbaka, årstidsbunden och var som värst under sommartid. De tankar och känslor jag kämpade med då, det var som på liv eller död, upplevde jag då. Idag skrattar jag åt mig själv, det är först nu dom riktiga problemen kommer... Liksom, nu gråter jag inte om jag får uppmärksamhet av den killen jag vill, eller om kompisar fryser ute mig. Jag ger dom fingret o visar att det är deras förlust, inte min. Är det nån kille jag tycker om, och han väljer någon annan, ah men vad ska jag göra? Tävla, kämpa? Nej inte direkt, vill nån va med mig så visa det hellre, för de finns gott om människor i världen.

Dagens problem är värre. Jag har självmordstankar till frukost, skriver avskedsbrev efter brev, planerar men kommer aldrig till själva utförandet. Det gör mig lite skraj, att jag ens kommit såpass långt i mitt mående.

Asså jag vill inte dö, men jag vill inte leva. Vad gör man?

Kämpar med mig själv, varje dag och varje sekund. Jag har min inre röst som får mig att göra olika saker, o det är jobbigt och farligt.

Men värst av allt, jag kan inte ta emot hjälp, inte stöd. Jag kan själv.

Psykisk ohälsa är min värsta fiende, för de fuckar upp hjärnan totalt. Just nu är jag under utredning på psyket för jag har någon sjukdom som stör mina känslor. Troligtvis siktar det mot bipolär eller borderline, vilket är skrämmande.. Stämplad som idiot, psykopat o knäpp resten av livet, yey

Hon

2018-09-11 23:51
Från Stinameyer

Hon är tillbaka igen.
Varje dag är en kamp, kamp emot henne. De kommer vara en tjej jag hatar, hela livet ut. Hon har förstört mig och gör det fortfarande, sänker mig och trampar på mig. Mitt mående, mitt liv går i en cirkel, och de startar på bra, går runt, jag blir lycklig och oslagbar men där är jag som mest sårbar. Det är inte ofta jag uppnår den känslan, lyckan eller måendet. Men när jag väl gör, är det livsfarligt, för jag hamnar lätt över kanten.

O där är jag nu. Hon är tillbaka, den demonen som föralltid kommer vara med mig. Jag vet inte vad hon är kapabel till denna gången men jag vet vad hon gjorde sist.
Hur många kamper måste jag strida i? Hur mycket mer ska jag orka? Snälla ta bort henne.

Mondays

2018-09-10 12:43
Från Stinameyer

Hej kära läsare

Måndag idag och ny vecka, härliiiiigt! är på riktigt bra humör idag, trotts att jag varit jäkligt ostabil det sista.

Redan hunnit med en lektion i psykologi, och nu sitter jag hos tandläkaren. Fick en akuttid idag då jag har fått min första visdomstand, som gör äckligt jäääävla ont

Annars rullar det på, förra veckan bestämde jag mig för att ta upp ridningen igen och kommer börja så fort jag kan Sjukt taggad

TB

2018-09-09 00:46
Från Stinameyer

Varför ens

2018-09-06 01:38
Från Stinameyer

Ska man behöva må så dåligt, att man känner att den enda utvägen är enkel. Att det är en självklarhet, som varför man aldrig tänkt såhär förr?

Allt är så uppenbart, så tydligt nu. Ständigt kaos, tjafs och ett helvete rent ut sagt. De beror ju på mig, alltså ingen annan mindre än mig själv. Hur är det ens möjligt?

Jag planerar, fixar och ordnar. Jag försöker så gott jag kan trotts att mina marginaler är små. Ja orkar inte ens bry mig mer.

Det var en gång... Sagor börjar ju bra, har en helvetes historia och sen levde de lyckliga i alla sina dagar.
-Nej, jag är istället de 5-10 första minutrarna av en skräck eller thriller, där man ser en våldsam död. Där är jag, döden.

Piss fuckin liv. Piss fucking människor. Drar mig ur

Gråzon

2018-08-30 19:43
Från Stinameyer

Är det nått jag verkligen hatar så är det när folk är sura eller ledsna på mig, och speciellt när jag inte kan göra nått för att dom ska prata om det. Det finns liksom inte mycket jag hatar här i livet, men ledsna och sura miner är såååå tråkigt och hela min värld blir typ grå om nån är ledsen runt mig.

Så, just nu är en sån dag eller stund iallafall. Nått ligger i luften, och på bara en sekund ändrades jag. Så styrd är jag av andras känslor.

Förövrigt, helt okej.

Skolstart

2018-08-27 21:33
Från Stinameyer

Första dagen i skolan idag, äntligen tillbaka på banan med rutiner och grejer Hatar visserligen att gå upp på morgonen men jag är väl ovan i guess ‍♀️
Var upprop och information idag bara, och lektionerna börjar först imorn, så blev rätt slapp dag ändå, men jag klagar inte för det. Fick ju käkat pizza med tre av mina kollegor på jobbet så det var en riktigt trevlig lunch-dejt

Nu ska jag ta ett bad och sen lägga mig och sova så jag är någorlunda människa imornbitti
Hoppas ni också haft en awesome dag.

Puss

B2R

2018-08-26 18:31
Från Stinameyer

Imorgon börjar det - tillbaka till verkligheten
Skolan drar igång, både skönt o tragiskt. Skönt med rutiner men Fyfan vad sommarlovet gick fort. Var ju ledig rätt mycket så ska inte klaga men hade gärna haft 52 veckor semester livet ut

Imorn är det upprop och antagligen lite information om hur det kommer se ut framöver med schema o kurser. Sen resten av veckan blir det lite jobb och sånt man måste göra. Har inga direkta planer utan tar de som de kommer

Haft en grym sommar med mina kära vänner och familj, skapat många roliga minnen och mycket hyss

Tankar

2018-08-12 05:07
Från Stinameyer

Jag är inte känslokall, och det är inget fel på mig. Jag är en helt vanlig person, men när man häller för mycket vatten i en hink så finner den ju över. Här är jag, jag får höra och vara med om saker som ger olika slags tryck på mig. Alla dessa intryck kan bli för mycket och jag blir knäpp för vet inte vad jag ska göra.
När känslorna kommer stänger jag hellre av och låter det passera. Så mycket jag kan gått miste om, så mycket bra personer som försvunnit. Varför gör jag det? Är det för att spara mig från att bli sårad och sviken? Istället sårar jag mig själv.

Jag lever ensam, i min egna bubbla där jag måste ha all uppmärksamhet, men till vilken nytta? Allt jag är, är ändå konstig och äcklig. Och jo, det är jag.

Men varför fortsätter det? När jag vet vad problemet är, varför inte försöka ta itu med det, och sen försöka komma vidare? Lathet, eller bekvämt. Jag har levt ensam länge nog, stängt in mig och känslorna, och ja tror jag låste in det och tappade nycklarna.
Ibland känns allt meningslöst men jag tänker på er, alla nära o kära. Jag lever inte för mig själv, utan för er. Men varför det? Det ända jag gör är att göra er besvikna.

Hopplös, ja de är jag det.