Wow, hittade idag tillbaka till bloggen och hittade ett inlägg jag inte publicerade back in 2015. Det var verkligen en milstolpe i min acne-resa.
___
Skäms nästan över hur längesen det var jag skrev något här, även om jag vet att det mest bara är jag själv som läser. Jag hade ju velat dokumentera allt, varenda dag för att sedan kunna se tillbaka.
Hela sommaren har varit full av stress och ledsamheter mig, kan nog vara därför jag inte ens har tänkt på att skriva här. Det sista jag tänkte på var mig själv, mina problem liksom försvann och jag slutade bry mig om att försöka hitta något som skulle göra min hy bättre. Det var inte förrän i början på augusti jag kände att jag inte längre kunde ignorera situationen i mitt ansikte.
Jag pratade med min bästa vän om det, länge. Vi kom överens. Jag ringde Ungdomsmottagningen dagen efter. Jag bokade en tid. Jag var fortfarande skeptisk till den här lösningen men jag tänkte att jag inte längre hade några alternativ. Jag kunde inte fortsätta låta min acne kontrollera mitt liv lika mycket. Kontrollera mig kommer den alltid att göra, mer eller mindre. Men nu måste det bli mindre. Den 24/7 2015 hade jag tid hos en barnmorska. Vi pratade länge, om mycket och jag berättade nästan allt. Tror jag i alla fall, var så himla stressad och jag skämdes över att sitta och prata om hur ful min hy är.
Jag lämnade Ungdomsmottagningen med ett recept rikare, ett recept på p-pillerna Cleosensa 28 som ska motverka acne.
Visst låter det knasigt? Orimligt? Som om bara en idiot skulle smörja in ansiktet med tigerbalsam? Jag är den idioten.
Läste lite recensioner på en foundation som påstås vara bra för att täcka acne. Bland recensionerna läste jag om en person som hade använt tigerbalsam på sina inflammerade finnar to be över natten och att det dagen efter inte hade utvecklats till en finne fullt ut. Shit, tänkte jag, jag vet inte om jag vågar men fyfan vad häftigt om det skulle funka. Om jag nu skulle göra det, så får jag inte berätta för någon, de skulle tycka att jag är dum i huvudet och kläcka ur sig en massa om hur oförsiktig jag är om min hy, etc.
Senare på kvällen grät jag över hur min hy såg ut. Jag var så himla ledsen och inte minst desperat. Desperat efter att hitta någonting som kan göra mig kvitt den här skiten i ansiktet. Såååå... Jag gick in i badrummet och tog fram tigerbalsam. Tittade länge på burken och stoppade till sist ner fingret i den. Smetade in de mest inflammerade områdena och lät det sitta på. Det blev kallt om kinderna, som en kylande effekt, ångorna slogs upp mot mina ögon så de började rinna, det blev sedan varmt om kinderna och efter ca 15 min var det bara lukten kvar. Jag lät det sitta på i några timmar bara, vågade inte mer. Tänkte att jag vill se hur hyn reagerar först.
Märkte ingen större skillnad efter den gången men bestämde mig dagen efter för att låta det sitta på längre; över natten. Samma procedur den här gången, fy vad ögonen rann. Vid det här laget vet bara mina två närmsta vänner om det och så får det förbli ett tag till, tills jag verkligen vet att det fungerar. Nu, efter någon veckas användande märker jag skillnad. Vet inte om jag bara ser det jag vill se, men ta en titt på bilderna nedan. Så kan vi jämföra med bilderna i tidigare inlägg. Jag ska fortsätta ett tag till i alla fall, tigerbalsam mot min acne. Fyfan vad jag hoppas nu.
Jag har bestämt mig. Jag kommer inte att ta roaccutan-kuren. Fyfan vilken idiot jag känner mig som, så många som önskar att de hade fått det utskrivet och jag tackar nej... Men jag kan inte. Det känns inte helt 100 och då har jag, av erfarenhet, lärt mig att jag inte ska fullfölja det. Är alldeles för rädd för att utveckla svår IBM (som ett yngre syskon går igenom atm). Så... Nu sitter jag här igen, med värre acne än någonsin, och bara väntar... Väntar på ett mirakel antar jag. Vilket inte kommer att infinna sig. Så, jag vet fan inte. Sitter väl här ett tag till...
Vad är väl ett pizzaface utan roaccutan...
Anledningarna till att jag har varit frånvarande är många... Alldeles för många. Kan väl sammanfattas som; ångest över hur jag ser ut. Det har blivit värre, skiten har tagit över hela mitt ansikte, eller rättare sagt hela mitt jävla liv. Mår så jävla dåligt. Orkar och vill ingenting. Så fort någon pratar med mig, okänd som känd, över internet som IRL så mår jag bara så himla dåligt. Det första jag tänker på så fort någon hälsar på mig är hur äcklig de måste tycka att jag är, hur jag ska se dem i ögonen för att uppnå "minsta skada". Känner mig så jävla äcklig,, äckligare än någonsin under de tidigare dryga 10 åren med acne. Vet inte om jag orkar må såhär så länge till...
____
Hursomhelst, det här ansiktet har jag fått dras med hela april månad, visst är en försämring tydlig?
Höger kind (April 2015)
Haka/käkparti (April 2015)
Vänster kind (April 2015)
Jag har inte alls känt för att skriva eller visa någonting de senaste veckorna. Fyfan. Har inte ens velat lämna huset, utan har i stort sett bara gjort det vid tentor, det vill säga när jag verkligen har behövt.
Jag förstår inte. Var kom det ifrån? Jag har inte gjort någonting annorlunda från det att jag började med LCHF och med produkterna från La Roche-Posay? Helt plötsligt vaknade jag upp med tre stora inflammationer på nedre delen av höger kind som såg riktigt vidriga ut, något av det värsta jag har haft. Sen dess har det bara kommit fler och fler. Har verkligen inte gjort någonting annorlunda... Så nu har jag i princip gett upp. Har ätit både pasta, hamburgare, pizza, godis OCH glass. Tror ändå inte att det hade spelat någon roll... Är så himla less, vet inte om jag är deprimerad. Vet inte hur man vet att man är deprimerad men har förmodligen varit det tidigare också - är där igen.
Hoppas att jag snart vill visa fler bilder. Hoppas att dessa inflammationer kan lämna mig ifred. Acne kan dra så långt åt helvete as possible.
Har tänkt på detta sen jag bestämde mig för att publicera bilder på min acne, men inte reflekterat så djupgående om det eftersom jag inte fått någon direkt respons angående det. Men alltså... Är det äckligt att se bilder på så nära håll? Ska jag ta dem längre ifrån? Ska jag sluta? Publicera dem i mindre format? Är verkligen osäker. Själv älskar jag att se på andras problem i ungefär den skalan jag erbjuder, men det kanske bara är jag som inte har något emot att känna den sortens samhörighet... Vill bara inte att fler människor än de som redan gör det, ska tycka att jag är äcklig... Än mindre, för mig, helt okända människor.
Såhär såg det ut i ansiktet idag efter ungefär 7h med smink på. Har insett att min foundation är mycket mörkare än vad jag är, så får väl se till att lösa det så jag inte ser ännu värre ut än vad jag måste handskas med. Undrar förresten om den mörka, lite rödare undertonen, i min foundation skapar en illusion av att acnen är värre än vad den är (om det nu är möjligt)? Det som uppenbart är rödare partier på kinderna är självklart rouge, men det blir tydligt när jag jämför min hals med mitt ansikte i dagsljus. Ska visa i veckan.
De nya produkterna känns i alla fall som en bra investering, även om det inte blir bättre än det jag upplever nu. Slipper hamna i gråt varje kväll i alla fall, kan titta på folk utan att behöva titta bort efter 10 sekunder eller dra för håret och känner ingen påtaglig smärta. Nu har de dock flyttat ner till käken... Får se om det bara är tillfälligt, väntar en månad eller två. Är ganska glad ändå (rim!!!!).
Nu börjar de dyka upp, en efter en. Har fått två nya idag. Vet inte om det beror på stressen inför tentorna kommande vecka men fy så irriterande... Det började ju stabilisera sig på en nivå som jag ändå kände att jag klarar av psykiskt. Hade sett fram emot att få känna mig hyfsat fin ute i helgen också, men får se hur det blir... Kanske stannar hemma igen, som de två senaste månaderna tvingat mig till..
Nu är produkterna köpta! Alla tre blev det, såklart. Andra bilden togs med syftet att ge dig som läsare någon form av uppfattning om produkternas (förpackningarnas...?) storlek. Taggad på detta nu!
Note to self: Måste börja dra ned på glass-ätandet. Det jobbigaste med LCHF (har nu gått ca 2 veckor) är definitivt sötsuget. Hittat en ny favorit från Ben and Jerry's, Caramel Chew Chew, och jag kan inte sluta äta... Fått 2 nya kompisar över natten och jag misstänker att det är därför... Onödigt slarv och ångestframkallande.
Idag fick jag mens, men... Var är mina extra kompisar som brukar poppa upp? Jag har märkt att någon enstaka har uppkommit men då antog jag att det handlade om en bit Geisha jag råkade få i mig... Skulle tippa på någon blandning av de två faktorerna. Hur som helst, jag känner mig inte alls lika äcklig som jag har gjort innan. Nu är jag liksom bara "mensäcklig", känner mig inte lika vidrig i ansiktet som jag normalt brukar göra under min mens. Skillnaden är inte lika påtaglig med smink på, men utan syns det faktiskt, det börjar även jag acceptera nu. Glädje!
Hur som helst, den glädjen lär väl inte vara så länge så tentaveckan is coming up... Ska försöka avklara 4 tentor inom loppet av 4 veckor, en redovisning PLUS en utgång. Så mina stress-kompisar lär väl hälsa på ganska snart... Förbereder mig mentalt så gott det går.
Förresten, använder Elizabeth Ardens Eitght hour cream till mina läppar. Finner inga ord som gör produkten rättvisa men det är det absolut bästa läppbalsamet jag har haft, väl investerande pengar. Rekommenderas!
